Skatteutskottets betänkande nr 35 år 1972

SkU 1972:35

Nr 35

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion om höjning av det
extra avdraget vid taxering för inkomst av kapital.

Motionen

I motionen 1972:303 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c)
hemställs, att riksdagen beslutar

1. att det extra avdraget vid beräkning av inkomst av kapital höjs till
700 kr. för ensamstående och 1 400 kr. för makar, samt

2. att uppdra åt vederbörande utskott att utarbeta erforderlig
författningstext.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 39 § 3 mom. kommunalskattelagen äger fysisk person, som haft
inkomst av kapital i form av räntor eller utdelningar, utöver avdrag för
förvaltningskostnader och gäldränta åtnjuta ett extra avdrag med 400 kr.
eller för sammanlevande makar 800 kr. gemensamt, dock högst med
belopp motsvarande skillnaden mellan bruttointäkten och nämnda avdrag
för förvaltningskostnader och gäldräntor.

Det skattefria bottenbeloppet i inkomstkällan kapital, det s. k.
sparavdraget, utgjorde ursprungligen 100 kr. för ensamstående och 200
kr. för makar. 1957 höjdes avdraget till 300 resp. 600 kr. och 1961 —
med tillämpning fr. o. m. 1962 års taxering — till 400 resp. 800 kr.
Bestämmelserna om detta schablonavdrag har tillkommit för att stimulera
sparandet.

Riksdagen har under senare år upprepade gånger avvisat motionsvis
väckta förslag om höjning av sparavdraget. Skatteutskottet behandlade
senast i samband med prop. 1972:22 med förslag till lag om skattefrihet
vid premiering av sparande, m. m. motionsyrkanden om höjning av
sparavdraget till 600 resp. 1 200 kr. I sitt av riksdagen godkända
betänkande SkU 1972:16, vari motionerna avstyrktes, anförde skatteutskottet: Enligt

beräkningar gjorda på grundval av 1966 års taxering kan en
höjning av sparavdraget från 400 till 600 kr. för ensamstående och från
800 till 1 200 kr. för makar beräknas medföra ett skattebortfall för
staten på 50—60 milj. kr. och för kommunerna på ca 35 milj. kr. Med
hänsyn till de höjda kommunala utdebiteringarna kan skattebortfallet för
kommunerna nu beräknas uppgå till avsevärt större belopp.

1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 35

SkU 1972: 35

2

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser medges fysisk person vid beräkning av
inkomst av kapital ett schablonavdrag, det s. k. sparavdraget, med högst
400 kr. för ensamstående och 800 kr. för makar gemensamt. Sparavdraget,
som varit oförändrat sedan år 1961, syftar till att uppmuntra det
enskilda sparandet och förenkla taxeringsarbetet.

I motionen 1972:303 yrkas att sparavdraget i inkomstkällan kapital
höjs till 700 kr. för ensamstående och 1 400 kr. för makar. En sådan
höjning anser motionärerna motiverad dels för att återställa avdragets
reella värde, dels för att stimulera sparviljan särskilt hos småspararna.

Med anledning av vad i motionen anförts om angelägenheten av att
uppmuntra det enskilda sparandet vill utskottet erinra om, att en ny
form av statlig premiering av sparande, som skall ersätta ungdomens
lönsparande och det allmänna lönsparandet, beslutades vid innevarande
års vårriksdag (prop. 1972:22, FiU 15, SkU 16, SFS 128). Riksdagsbeslutet
innebär, att sparpremier vid regelbundet banksparande, vilka helt
eller delvis bekostas av staten, och bonus på svenska statens sparobligationer
skall vara skattefria vid inkomstbeskattningen samt att vinst i
lotteri, som anordnas och bekostas av staten i samband med sådant
banksparande, skall vara undantagen från lotterivinstskatt. Riksdagen
bemyndigade vidare Kungl. Maj:t att — om konjunkturläget motiverar det
— besluta om premiering av frivilligt sparande av överskjutande preliminär
skatt.

Motionärernas förslag om höjning av sparavdraget kan vid 1973 års
taxering beräknas medföra ett totalt skattebortfall på ca 200 milj. kr.,
varav ca 100 milj. kr. belöper på staten och lika mycket på kommunerna.
Med hänsyn härtill och då frågan om sparavdragets utformning kommer
att bli föremål för överväganden inom 1972 års skatteutredning avstyrker
utskottet bifall till lagstiftningsyrkandet i motionen 1972:303.

Med hänvisning till anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1972:303.

Stockholm den 17 oktober 1972
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herr Brandt (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson i Arrie
(c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c),
Wikner (s), Nilsson i Trobro* (m), Stadling (s), Olof Johansson i
Stockholm (c), Johansson i Jönköping (s), Söderström (m) och fru
Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1972:35

3

Särskilda yttranden

1) av fru Nettelbrandt (fp), som anfört följande:

”Sparavdraget har varit oförändrat sedan år 1961. Med hänsyn till den
försämring av penningvärdet som därefter skett framstår en höjning av
avdraget som en angelägen åtgärd för att återställa avdragets reella värde
och åstadkomma en från samhällets synpunkt nödvändig ökning av det
personliga sparandet.

I ett skattesystem, som i princip bygger på individuell beskattning och
syftar till att tillgodose den gifta kvinnans berättigade krav på ekonomiskt
oberoende, är det inte rimligt att sparavdraget är utformat efter det
mönster som gäller vid sambeskattning. Vid ställningstagandet till frågan
om höjning av sparavdraget bör därför också undersökas på vad sätt
avdraget lämpligen kan anpassas till principen om individuell beskattning.
Sistnämnda fråga är av den karaktären att den kan tas upp fristående från
skattesystemets utformning i övrigt.

Med hänsyn härtill och då frågan om sparavdragets utformning
kommer att bli föremål för överväganden inom 1972 års skatteutredning
är jag inte beredd tillstyrka lagstiftningsyrkandet i motionen 1972:303.”

2) av herrar Nilsson i Trobro (m) och Söderström (m), som anfört
följande:

”Vi vidhåller den uppfattning som kommit till uttryck i de av
riksdagen under vårsessionen behandlade motionerna 1972:819 och
1972:1504 samt i reservationen 1 till skatteutskottets betänkande
1972:16 och anser att frågan om sparstimulerande åtgärder vid beskattningen
bör prövas i sitt större sammanhang.”

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1654 S Stockholm 1972