Skatteutskottets betänkande nr 34 år 1972

SkU 1972:34

Nr 34

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om rätt till avdrag
vid inkomstbeskattningen för gavor till allmännyttiga ändamål, m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1972:7 av herr Helén m. fl. (fp), vari bl. a. hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om utredning — inom 1968 års beredning om stat
och kyrka eller på annat sätt — rörande införande av rätt för fysiska
personer till avdrag vid den statliga inkomstbeskattningen för gåvor upp
till en viss maximigräns till bl. a. religiösa ändamål;

1972:644 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående rätt för
fysiska personer till avdrag vid den statliga inkomstbeskattningen för
gåvor till frivilliga organisationer;

1972:844 av herr Hyltander m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen
beslutar att hos Kungl. Maj:t begära utredning rörande införande av rätt
för fysiska personer till avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor upp
till en viss maximigräns till u-hjälp och andra humanitära ändamål samt
religiösa, kulturella, vetenskapliga och eljest allmännyttiga ändamål;

1972:849 av herrar Komstedt (m) och Werner i Malmö (m), vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning
rörande möjligheterna att medge skattebefrielse för periodiskt understöd
till fadderbam i u-land.

Yrkandet i motionen 1972:7 om kompensation till de fria trossamfunden
för arbetsgivaravgift och mervärdeskatt har utskottet behandlat
i betänkande SkU 1972:7, medan yrkandet i samma motion om
befrielse för de fria trossamfunden att erlägga arvsskatt kommer att
behandlas i ett senare sammanhang.

Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål

Gällande bestämmelser

Vid beräkning av inkomst från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskattelagen från intäkterna avräknas alla omkostnader under
beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag får
därvid inte göras för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill
hänförliga utgifter.

Enligt 2 § och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt äger
ovannämnda bestämmelser även tillämpning vid den statliga inkomsttaxeringen.

1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 34

SkU 1972:34

Frågans tidigare behandling

Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga,
humanitära m. fl. ändamål har tidigare upprepade gånger varit
föremål för riksdagens behandling. Genom beslut vid 1938, 1939, 1941
och 1942 års riksdagar föreskrevs sålunda, att skattskyldig skulle äga rätt
att vid taxering visst år enligt förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för gåvor till luftvärnet och sjövärnskåren.
Denna avdragsrätt tillämpades senast vid 1943 års taxering.

Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades vidare Kungl. Maj:t
medge, att skattskyldig vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åren 1944 och 1945 fick åtnjuta avdrag för penninggåvor till
internationellt hjälparbete för lindrande av nöd bland civilbefolkningen i
krigshärjade länder. Avdrag medgavs endast om gåvobeloppet uppgick till
minst 1 000 kr.

De sålunda gjorda medgivandena har föranletts av särskilda förhållanden
och har varit till tiden begränsade. Vid varje tillfälle, då fråga om
sådan avdragsrätt varit under bedömande, har av bevillningsutskottet
uttalats, att bestämmelser av detta slag innebar en uppenbar avvikelse
från de principer som låg till grund för gällande lagstiftning. Därvid har
utskottet framhållit, att främjandet av behjärtansvärda eller eljest
allmännyttiga ändamål inte borde ske i form av lättnader vid beskattningen
utan genom direkta bidrag från statens sida.

I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till
bestämmelser om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd
samt om avdragsrätt förstudieunderstöd, m. m. har skattelagssakkunniga
behandlat frågan om avdrag för periodiskt understöd och gåvor till
allmännyttiga ändamål. De sakkunniga har därvid framhållit, att enbart
den omständigheten att ändamålen är behjärtansvärda och att institutionerna
behöver stöd ej utgör skäl för avdragsrätt vid beskattningen. Det
kan vid förutsättningslöst övervägande befinnas lämpligare att understöd
ges i annan form, om understöd från det allmännas sida över huvud taget
anses böra ifrågakomma.

Efter att ha anfört en rad invändningar mot en utvidgad avdragsrätt
har de sakkunniga inte ansett sig kunna förorda en självständig
avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål. De sakkunniga har
emellertid även framkastat tanken att — om det skulle befinnas angeläget
att vid beskattningen hänsyn i någon form tas till skattskyldigs utgifter av
den beskaffenhet, varom här är fråga - en annan utväg än att tillskapa en
särskild avdragsform skulle tillgripas. Enklast kunde detta ske genom att
bestämmelserna om det nuvarande avdraget för försäkringspremier o. d.
ändrades så, att avdragsrätten omfattade även avgifter eller bidrag till
vissa andra ändamål än försäkringar. Avdragsrätten skulle därvid såsom
nu vara begränsad till vissa maximibelopp. Åtskilliga avgifter och bidrag
till allmännyttiga ändamål eller till sammanslutningar hade från social
synpunkt ett värde, som kunde jämföras med försäkringsverksamhetens,
och det kunde därför icke anses föreligga avgörande principiella skäl mot

SkU1972:34

att skattskyldig medgavs en friare valrätt i fråga om utnyttjandet av
ifrågavarande av sociala skäl betingade avdrag.

Motioner rörande avdrag vid beskattningen för bidrag till humanitära,
litterära, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga
ändamål har därefter flera gånger varit föremål för riksdagens uppmärksamhet,
bl. a. åren 1961 och 1964—1971. 1 sitt av riksdagen godkända
betänkande BeU 1970:13 framhöll bevillningsutskottet att införandet av
en avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål skulle innebära en
avvikelse från grundläggande principer i skattelagstiftningen och att det
skulle vara förenat med betydande svårigheter att åstadkomma en för det
praktiska taxeringsarbetet lämplig avgränsning av de ändamål som
motiverade en avdragsrätt vid taxeringen. Utskottet vidhöll sin tidigare
uttalade uppfattning att främjandet av allmännyttiga och liknande
ändamål borde ske genom direkta bidrag av allmänna medel och inte
genom lättnader vid beskattningen.

I sitt av riksdagen godkända betänkande SkU 1971:45 fann skatteutskottet
inte anledning frånträda riksdagens tidigare intagna ståndpunkt i
frågan.

Avdrag vid inkomstbeskattningen för periodiskt understöd till fadderbarn
i u-land

Gällande bestämmelser

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit
här i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen
åtnjuta avdrag för bl. a. periodiskt understöd eller därmed jämförlig
periodisk utbetalning, som inte får avdras från inkomsten av särskild
förvärvskälla, dock att avdrag inte får ske för vad som utgått till person,
tillhörande givarens hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort
skadestånd, för vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I
31 § och 32 § 1 mom. samma lag stadgas, att till intäkt av tjänst hänförs
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest
givaren enligt bl. a. 46 § är berättigad till avdrag därför. Intet hindrar att
avdrag medges för periodiskt understöd till person, som på grund av
bosättning utomlands inte är här i riket skattskyldig för det mottagna
beloppet. I rättspraxis har emellertid i sådana fall stora krav uppställts på
bevisningen om avdragets behörighet och storlek.

Samma bestämmelser med avseende på avdragsrätt och skattskyldighet
för periodiskt understöd gäller jämväl enligt 2 § och 4 § 1 mom.
förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga beskattningen.

Frågans tidigare behandling

Frågan om avdrag för periodiskt understöd till fadderbarn i u-land
aktualiserades i motioner vid 1968 års riksdag. I sitt av riksdagen

SkU1972:34

godkända betänkande BeU 1968:29 framhöll bevillningsutskottet, att ett
bifall till motionärernas förslag skulle innebära att man på en omväg
införde rätt till avdrag för gåvor till ett visst, i och för sig behjärtansvärt
ändamål. På grund härav och då förslaget krävde en omprövning av frågan
om avdrag för periodiskt understöd i hela dess vidd avstyrkte utskottet
bifall till motionerna.

Bestämmelserna om periodiskt understöd är f. n. föremål för översyn
av skatteutredningen (Fi 1970:61) om periodiskt understöd, som
beräknas slutföra sitt arbete under innevarande år.

Utskottet

Avdrag för gåvor till allmännyttiga ändamål

1 de motioner, som utskottet behandlar i förevarande sammanhang,
begärs utredning av frågan om införande av en begränsad rätt till avdrag
för fysiska personer vid inkomstbeskattningen för gåvor till u-hjälp och
andra allmännyttiga ändamål. Enligt motionen 1972:844 bör rätt till
avdrag för dylika gåvor medges vid både den statliga och den kommunala
taxeringen, medan avdragsrätten enligt motionerna 1972:7 och 1972:644
bör begränsas till den statliga taxeringen.

Under åren före och under andra världskriget medgavs enligt särskilda
bestämmelser rätt till avdrag vid taxeringen för gåvor till försvarsändamål
och internationellt hjälparbete. Dessa bestämmelser var emellertid tidsbegränsade
och föranledda av speciella förhållanden. Vid tillkomsten av
dessa undantagsbestämmelser underströk bevillningsutskottet, att de
innebar en uppenbar avvikelse från de principer, som ligger till grund för
skattelagstiftningen, och att i den mån stöd från statsmakternas sida för
ifrågavarande ändamål ansågs påkallat, sådant stöd borde lämnas i form
av direkta bidrag och inte genom skattebefrielse. Motionsyrkanden om
avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål har därefter genomgående
avvisats av riksdagen under hänvisning till ovan angivna betänkligheter
av principiell natur och till svårigheterna att åstadkomma en för det
praktiska taxeringsarbetet lämplig avgränsning av de ändamål som
motiverar rätt till avdrag vid taxeringen.

I vissa av motionerna har bl. a. åberopats att avdragsrätt för gåvor
föreligger i vissa andra länder. Enligt utskottets mening kan den
omständigheten att man i andra länder medger avdrag för gåvor till vissa
allmännyttiga ändamål inte åberopas som skäl för införande av liknande
bestämmelser i vårt land med hänsyn till att beskattningen och
beskattningsväsendet har så olika utformning i olika länder. Man kan inte
heller bortse från att åtskilliga av de i motionerna berörda ändamålen,
vilka i andra länder tillgodoses genom gåvor från enskilda, i vårt land
främjas av det allmänna genom direkt verksamhet eller bidrag.

Då i motionerna inte anförts några nya omständigheter, som ger
riksdagen anledning frånträda sin under senare år intagna ståndpunkt i
frågan, avstyrker utskottet bifall till motionen 1972:7, i vad den
behandlas i detta betänkande, samt till motionerna 1972:644 och
1972:844.

SkU 1972:34

Avdrag för periodiskt understöd till fadderbarn i u-land

Enligt gällande bestämmelser äger skattskyldig inte åtnjuta avdrag för
periodiskt understöd, när fråga är om belopp, som annorledes än i form
av skadestånd utgått till annans undervisning eller uppfostran.

1 motionen 1972:849 begärs skyndsam utredning om införande av rätt
till avdrag vid inkomstbeskattningen för periodiskt understöd till
fadderbarn i u-land i syfte att stimulera hjälpverksamhet i denna form.

Från riksdagens sida (BeU 1968:29) har tidigare framhållits att ett
bifall till motionärernas förslag skulle innebära, att man på en omväg
införde rätt till avdrag för gåvor till ett visst, i och för sig behjärtansvärt
ändamål. Med hänsyn härtill och till att bestämmelserna om periodiskt
understöd för närvarande är föremål för översyn av skatteutredningen (Fi
1970:61) om periodiskt understöd, som beräknas slutföra sitt arbete
under innevarande år, kan utskottet inte biträda utredningsyrkandet i
motionen 1972:849.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A. beträffande avdrag för gåvor till allmännyttiga ändamål
att riksdagen avslår

1. motionen 1972:7, i vad den behandlas i detta betänkande,

2. motionen 1972:644,

3. motionen 1972:844;

B. beträffande avdrag för periodiskt understöd till fadderbarn i
u-land

att riksdagen avslår motionen 1972:849.

Stockholm den 17 oktober 1972
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herr Brandt (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson i Arrie
(c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c),
Wikner (s), Nilsson i Trobro* (m), Stadling (s), Olof Johansson i
Stockholm (c), Johansson i Jönköping (s), Söderström (m) och fru
Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1972:34

Reservationer

1) av fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i
Umeå (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Olof Johansson i
Stockholm (c) och Söderström (m), vilka — under åberopande av
innehållet i motionerna 1972:7, 1972:644 och 1972:844 — ansett att
utskottet under punkten A bort hemställa

”att riksdagen med anledning av motionerna 1972:7, 1972:644
och 1972:844 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning om
införande av rätt till avdrag för fysiska personer vid den
statliga inkomstbeskattningen för gåvor upp till en viss
maximigräns till u-hjälp och andra humanitära ändamål samt
till kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart
allmännyttiga ändamål.”

2) av herrar Nilsson i Trobro (m) och Söderström (m), vilka — under
åberopande av innehållet i motionen 1972:849 — ansett att utskottet
under punkten B bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionen 1972:849 i skrivelse till
Kungl. Maj:t begär, att skatteutredningen (Fi 1970:61) om
periodiskt understöd får i uppdrag att skyndsamt överväga
möjligheterna att medge rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen
för periodiskt understöd till fadderbarn i u-land.”

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1653 S Stockholm 1972