Skatteutskottets betänkande nr 32 år 1972 SkU 1972:32

Nr 32

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972: 95 med förslag till förordning om ändring i förordningen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt, m. m. jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1972: 95 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 21 april 1972
föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

2) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

3) förordning om ändring i förordningen (1961: 394) om tobaksskatt,

4) förordning om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning
och beskattning av malt- och läskedrycker,

5) förordning om ändring i förordningen (1957: 209) om skatt på sprit
och vin,

6) förordning om ändring i förordningen (1966: 21) om särskild skatt
på motorbränslen,

7) förordning om ändring i tulltaxan (1971: 920),

8) lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag,

9) lag om ändring i förordningen (1964: 400) om förlängt barnbidrag,

10) lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964: 402).

I propositionen föreslås — samtidigt som en utredning tillsatts för en
samlad översyn av skattelagstiftningen — en provisorisk omläggning av
den statliga inkomstskatteskalan innebärande skattelättnader på sammanlagt
2,4 miljarder kr. för inkomsttagare i alla inkomstlägen upp till
100 000 kr. Den största procentuella skattelättnaden sker för årsinkomster
upp till 25 000 kr. I absoluta belopp är skattelättnaden störst
vid inkomster mellan 35 000 och 70 000 kr., där den uppgår till 900
kr. om året.

Barnbidragen höjs med 120 kr. om året. En häremot svarande justering
av studiebidragen föreslås samtidigt.

Dessa åtgärder avses skola finansieras genom höjning av mervärdeskatten
och de särskilda skatterna på cigarretter, sprit, vin, öl och mo -

1 Riksdagen 1972.

6 sami. Nr 32

SkU 1972: 32

torbränslen samt genom skatt på spel enligt förslag som kommer att
läggas fram senare.

I fråga om mervärdeskatten föreslås att höjningen genomförs tillsammans
med en omläggning av beskattningsvärdet från värde inklusive
skatt till värde exklusive skatt. Skatten föreslås höjd från nuvarande
17,65 % till 20 %. I övriga delar innebär förslaget skattehöjningar för
bl. a. cigarretter med 2 öre per styck, för sprit med ca 2 kr. per helbutelj,
för vin med inemot 1 kr. per helbutelj, för pilsner, mellanöl och
starköl med 15, 20 resp. 50 öre per liter, för bensin med 10 öre per
liter och för motorbrännolja med 8 öre per liter. Sammantaget beräknas
skattehöjningarna ge 2 855 milj. kr., varav 2 400 milj. kr. beräknas
åtgå för att kompensera den sänkta statsskatten, 215 milj. kr. för höjda
barnbidrag, 200 milj. kr. för automatisk höjning av folkpensioner och
40 milj. kr. för automatiskt höjda studiemedel och bidragsförskott samt
för höjning av studiebidrag.

I propositionen redovisas dessutom en preliminär överenskommelse
mellan regeringen samt representanter för Svenska kommunförbundet
och Svenska landstingsförbundet innebärande att förbunden utfärdar rekommendationer
till kommunerna och landstingen att under tvåårsperioden
1973—1974 avstå från att höja kommunalskatt resp. landstingsskatt.
Endast i absolut tvingande fall kan en höjd utdebitering godtas.
Denna bör i så fall begränsas till 1 kr. för den sammanlagda utdebiteringen
under hela tvåårsperioden.

Den föreslagna reformen avses träda i kraft den 1 januari 1973.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

dels de i anledning av propositionen väckta motionerna

1972: 1689 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs

att riksdagen beslutar att

a) avslå samtliga i proposition 1972: 95 gjorda yrkanden,

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att skatteutredningen erhåller
tilläggsdirektiv i enlighet med vad som anförts i motionen;

1972: 1696 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp), vari hemställs

att riksdagen vid behandlingen av proposition 1972: 95 beslutar

1. att avslå Kungl. Maj:ts förslag om ändring i förordningen (1947:
576) om statlig inkomstskatt,

2. att avslå Kungl. Maj:ts förslag om ändring i förordningen (1968:
430) om mervärdeskatt,

3. att avslå Kungl. Maj:ts förslag om ändring i förordningen (1966:
21) om särskild skatt på motorbränslen,

SkU 1972: 32

4. att hos Kungl. Majit anhålla om tilläggsdirektiv till de sakkunniga
rörande utredning av skattesystemet med riktlinjer för en skattereform
i enlighet med vad som anförts i motionen;

1972: 1697 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs

A. i första hand

1) att riksdagen bifaller motionen 1972: 54 om avskaffande av mervärdeskatten
på livsmedel och antar följande

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

8 §

Från skatteplikt undantages

1) livsmedel,

2) fartyg för — dennes räkning,

3) krigsmateriel som statens räkning,

4) läkemedel som eller försäljning,

5) elektrisk kraft, snabbgående dieselmotor,

6) allmän nyhetstidning,

7) medlemsblad, periodisk till prenumerant,

8) personaltidning, program utgivares räkning,

9) konstverk, som hans räkning,

10) vatten från vattenverk,

11) varulager, inventarium — liknande förfarande,

12) begagnad personbil — inom landet,

13) tullfri trycksak om tobaksskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1973.

2) att riksdagen bifaller förslagen i motionerna 1972: 840 samt 1972:
1457 om skatteskärpningar på stora förmögenheter, arv och gåvor, bolagsvinster
m. m. i syfte att kompensera inkomstbortfallet genom avskaffande
av mervärdeskatten på livsmedel,

B. i andra hand

därest ovan nämnda yrkanden inte vinner riksdagens bifall, att riksdagen
i anledning av propositionen 1972: 95

1) bifaller förslaget i propositionen om sänkning av den direkta statsskatten
med den avvikelsen att sänkningen börjar avtrappas redan vid

SkU 1972: 32

årsinkomster om ca 50 000 kr. och helt upphör vid inkomster om ca
70 000 kr. och till följd därav antar följande

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig
inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen (1947: 576) om
statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

10 §

1 mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta
dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent
av nedan angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 7 procent
av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst överstiger

15 000 men icke	20 000 kr.	1050	kr. för	15 000	kr. och	13 %	av återstoden
20 000	»	»	30 000	»	1 700	»	»	20 000	» »	19%	» »
30 000	»	»	47 500	»	3 600	»	»	30 000	» »	28 %	» »
47500	»		52 500	»	8 500	»	»	47 500	» »	32 %	» »
52 500	»	»	70 000	»	10 100	»	»	52 500	» »	42 %	» »
70 000	»	»	100 000	»	17 450	»	»	70 000	» »	44%	» »
100 000	>	»	150 000	»	30 650	»	»	100 000	» »	49 %	» »
150 000					55 150	»	»	150 000	» *	54%	» »

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent
av grundbeloppet må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara
inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar
54 procent av denna inkomstdel.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser
gäller dock vid 1973 och tidigare års taxering och vid eftertaxering
för år 1973 eller tidigare år.

2) avslår förslaget i propositionen 1972: 95 om höjd mervärdeskatt
till 20 procent av beskattningsvärdet,

3) avslår förslaget om höjd skatt på bensin och brännolja,

4) antar följande

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 11 § förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

SkU 1972: 32

11 §

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 250 000 kro nor:

två procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 150 000 kronor;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

250 000 men icke 400 000 kr. : 2 000 kr. för 250 000 kr. och 2,5 % av återstoden;
400000 » » 1 000 000 » : 5 750 » » 400 000 » » 3% » » ;

1 000 000 :23 750 » » 1000 000 » » 3,5 % »

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser
gäller dock vid 1973 och tidigare års taxering och vid eftertaxering
för år 1973 eller tidigare år.

5) antar följande
Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1970:172) om begränsning
av skatt i vissa fall

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen (1970: 172) om begränsning
av skatt i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

3 §

Vid prövning beskattningsbara inkomsten.

Spärrbeloppet utgör 85 procent av den del av den skattskyldiges enligt
första stycket beskattningsbara inkomst som ej överstiger 200 000
kronor och 90 procent av överskjutande belopp.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser
gäller dock vid 1973 och tidigare års taxering och vid eftertaxering
för år 1973 eller tidigare år.

6) antar följande
Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän
arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen (1968: 419) om allmän
arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

2 §

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande
tre procent av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till
arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

1 * Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 32

SkU 1972: 32

För primär- och landstingskommuner gäller samma avgift med belopp
motsvarande två procent. I fråga om sådan arbetstagare hos redare som
avses i 1 § första stycket förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om
sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre
procentsats som Konungen fastställer med motsvarande tillämpning av
2 § andra stycket förordningen den 18 december 1959 (nr 555) angående
redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring.

Vid beräkningen allmän försäkring.

7) beslutar att den i kommunalskattelagen stadgade avdragsrätten
för ränta å gäld begränsas till att gälla skuldbelopp understigande
125 000 kr.;

dels de vid riksdagens början väckta motionerna

1972: 54 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs

att riksdagen beslutar om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt
genom att till 8 § från orden »Från skatteplikt undantages»
såsom punkt 1) tillföres följande samt att övriga punkter erhåller därav
följande omnumreringar:

»1) livsmedel,

Ändringen i förordningen träder i kraft den 1 juli 1972.»;

1972: 410 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att indexreglering av skattesystemet skall ske
på följande sätt:

a) grundavdraget, förvärvsavdragen och avdraget för nedsatt skatteförmåga
enligt kommunalskattelagen, grundbeloppen i den statliga inkomstskatteskalan
samt skattereduktionen för hemmavarande make enligt
uppbördsförordningen skall för beräkning av statlig och kommunal
inkomstskatt för inkomståret 1973 uppräknas i enlighet med vad i
motionen 1972: 294 anförts, och att

b) till grund för uppräkningen skall ligga förhållandet mellan medeltalet
av konsumentprisindex för juli 1971 t. o. m. juni 1972 och medeltalet
av konsumentprisindex för juli 1970 t. o. m. juni 1971, sedan dessa
index rensats från sådana ändringar i prisnivån som beror på indirekta
skatter,

2. att riksdagen antar följande
Förslag till

Lag om ändring i kommnnalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 20 § samt punkt 6 av anvisningarna till
22 § och punkt 11 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
(1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

SkU 1972: 32

20 §

Vid beräkningen 43 § 3 mom.

Avdrag må eller uppfostran;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts
av den skattskyldige själv, hemmavarande barn under 16 år eller hemmavarande
barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som ej anses tillhöra
arbetspersonalen;

ränta å till kapitalförlust.

Anvisningar
till 22 §

6. Avdrag får ske för värdet av arbete som i förvärvskällan utförts
av andre maken om båda makarna varit verksamma i förvärvskällan i ej
blott ringa omfattning. Riksskatteverket fastställer grunden härför.

Hemmavarande barn, punkt 2.)

Barn, som för barnet.

till 29 §

11. Angående hemmavarande barn, som användas i rörelse, samt
avdrag för värdet av arbete som utförts av andre maken, gäller vad
som är stadgat beträffande jordbruk (se punkt 6 av anvisningarna till
22 §).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser gäller
dock vid 1973 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering för år
1973 eller tidigare år.

3. att riksdagen beslutar att grundavdraget för ålders- och förtidspensionärer
inom folkpensioneringen fr. o. m. 1974 års taxering skall
ökas till att vara 90 % av basbeloppet för ensam pensionär och för var
och en av pensionerade makar 70 % av basbeloppet i enlighet med vad
i motionen 1972: 294 anföres,

4. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

a. att den av föregående års riksdag begärda skatteutredningen omgående
tillsätts,

b. att utredningen får i uppdrag att dela upp sitt arbete i två etapper,
varvid den första etappen skall omfatta marginalskatterna och
barnfamiljernas skattesituation, samt bedrivas med så stor skyndsamhet
att förslaget efter vederbörlig remissbehandling om möjligt kan
föreläggas innevarande års höstriksdag;

1972: 412 av herrar Elmstedt (c) och Boo (c), vari hemställs

SkU 1972: 32

att riksdagen beslutar, att 52 § 1 mom. kommunalskattelagen skall ha
följande lydelse:

52 §

1 m o m. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans,
taxeras var och en för sin inkomst samt mannen därjämte för boets
gemensamma inkomst. Inkomst av jordbruksfastighet och rörelse skall
dock alltid taxeras hos den av makarna, som har svarat för den största
arbetsinsatsen i förvärvskällan.

Har vid styckena medgiva.

1972: 418 av fru Kristensson m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag syftande
till

1. värdesäkert förvärvsavdrag i enlighet med vad i motionen anförts,

2. avdragsrätt för styrkta barntillsynskostnader utöver förvärvsavdraget
för skattskyldiga med barn under 12 år,

3. avdragsrätt för styrkta omkostnader i samband med tillsyn av
sjuk eller åldrig nära anhörig;

1972: 425 av herr Sjöholm (fp), vari hemställs

att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära en skyndsam utredning
av möjligheterna att övergå till ett skattesystem med huvudvikten
lagd vid indirekt skatt och en motsvarande avveckling av den
direkta inkomstskatten;

1972: 426 av fru Sundberg m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen beslutar att företagare som driver sin verksamhet som
fysisk person medges rätt till avdrag för medhjälpande makes lön till
den del den kan anses rimlig i förhållande till arbetsinsatsen;

1972: 638 av fru Hörnlund m. fl. (s), vari hemställs
att riksdagen beslutar

1. om avtrappning av avdrag på slutskatten med början vid den inkomstgräns
där grundavdraget är borta och med en tiondel av den del
av inkomsten som överstiger 52 500 kr.,

2. att skatteutskottet får i uppdrag att utarbeta erforderlig lagtext;

1972: 650 av herr Torwald (c), vari hemställs

att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen
anförts beträffande grundavdragens storlek samt avtrappningsreglema
för desamma vid inkomsttaxeringen;

SkU 1972: 32

1972: 824 av herr Adolfsson m. fl. (m, c, fp), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller att förslag framlägges till
innevarande års höstriksdag, innebärande att makar sysselsatta i enskild
firma skall få avdrag för makelön och därigenom, liksom övriga
skattskyldiga, erhålla rätt till individuell beskattning;

1972: 826 av herrar Andersson i Knäred (c) och Josefson i Arrie (c),
vari hemställs

att riksdagen beslutar, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:
370) skall ha följande lydelse:

46 §

3 mom. Ha makar med hemmavarande barn under 16 år båda haft
A-inkomst enligt 9 § 3 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,
må den make som haft den lägsta inkomsten av sådant
slag åtnjuta förvärvsavdrag. Ha makarna haft lika stora A-inkomster,
åtnjutes avdraget av den yngsta maken. Avdraget är i fråga om inkomst
av jordbruksfastighet och rörelse 25 procent av nettointäkten och
i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i samtliga fall
dock högst 2 000 kronor.

Har gift 1 000 kronor.

Avdrag enligt under beskattningsåret.

Har skattskyldig 2 000 kronor.

Avdrag enligt detta moment må 1 000 kronor.

Avdrag enligt detta moment skall sagda kommun.

1972: 839 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c), vari hemställs
att riksdagen ger Kungl. Majit till känna vad som anförts i motionen
beträffande riktlinjer för den av riksdagen begärda parlamentariska
utredningen av skattesystemet;

1972: 840 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs
att riksdagen beslutar om de i det efterföljande anförda förslagen
om beskattningsåtgärder:

a) följande ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt.

11 §

1 m o m. Statlig förmögenhetsskatt — — — familjestiftelse utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 250 000 kronor:
två procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som
överstiger 150 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 250 000 men icke
400 000 kronor:

SkU 1972: 32

2 000 kronor och

2.5 % av återstoden;

400 000 men icke 1 000 000 kronor:

5 750 kronor för 400 000 kronor och

3 % av återstoden;

1 000 000 kronor:

23 750 kronor för 1 000 000 kronor och

3.5 % av återstoden.

b) höjning av arvs- och gåvoskatten med i genomsnitt 50 procent,
varvid vederbörande utskott förutsättes utarbeta lämpliga skatteskalor,

c) att fr. o. m. inkomståret 1972 och tills vidare ta ut en extra bolagsskatt
med 10 procent av den beskattningsbara inkomsten,

d) att avskrivningsreglema vid inkomstbeskattningen för rörelse- och
hyresfastigheter återställes till vad som gällde före de år 1969 beslutade
ändringarna, dvs. i överensstämmelse med texten i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),

e) att den i kommunalskattelagen stadgade avdragsrätten för ränta
å gäld begränsas till att gälla skuldbelopp understigande 125 000 kronor
och att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext,

f) sådan ändring i förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt
i vissa fall i 3 § andra stycket, att angivna procenttal höjes till 85 respektive
90 procent;

1972: 842 av herrar Hyltander (fp) och Richardson (fp), vari hemställs
att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära förslag till åtgärder
medförande rätt för den som vårdar barn under sju år i eget
hem till avdrag vid taxering till inkomstskatt för kostnader för barntillsyn
i enlighet med vad som anförts i motionen;

1972: 848 av herr Josefson i Arrie m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag till
årets höstriksdag beträffande rätt till individuell beskattning enligt i
motionen angivna grunder i de fall då äkta makar båda är verksamma
i ett av dem drivet företag inom jordbruk, småindustri, hantverk, handel
eller annan rörelse;

1972: 863 av herr Nordgren m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär snabb utredning samt förslag,
syftande till att innehavare av enskild firma skall ha rätt att göra avdrag
för lönekostnader även i de fall lönen utbetalats till i företagen
medarbetande make eller maka;

1972: 877 av herr Sellgren (fp), vari hemställs

att riksdagen beslutar att uppdra åt Kungl. Maj:t att låta utreda frå -

SkU 1972: 32

gan om avdrag vid beskattningen för den som har stadigvarande hemhjälp
anställd;

1972: 879 av herr Stjernström m. fl. (c), vari hemställs

1. att riksdagen tillsätter en utredning med uppgift att skyndsamt utreda
för- och nackdelar med ett differentierat mervärdeskattesystem,

2. att denna utredning får i uppdrag att ta ställning till en övergång
till ett differentierat mervärdeskattesystem;

1972: 890 av herr Wirmark m. fl. (fp), vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att de i motionen berörda problemen
beträffande marginal- och tröskeleffektema blir behandlade
med förtur i den av riksdagen hösten 1971 beslutade skatteutredningen; 1972:

895 av herrar Ångström (fp) och Hamrin (fp), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att mervärdeskatten på livsmedel med omedelbar
verkan sänks till 10 procent,

2. att kostnadstäckning sker genom höjning av mervärdeskatten på
övriga varor och tjänster, samt

3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning och förslag
om en successiv avveckling av mervärdeskatten på livsmedel fram
till budgetåret 1974/75.

Utskottets yttrande
Inledning

I avvaktan på resultatet av den nyligen tillsatta utredningen för översyn
av skattesystemet förelås i propositionen en omläggning av beskattningen
fr. o. m. den 1 januari 1973 innefattande sänkning av den
statliga inkomstskatten och höjningar av mervärdeskatten och vissa
punktskatter.

Den föreslagna ändringen av den statliga inkomstskatteskalan innebär
skattelättnader för samtliga inkomsttagare med årsinkomster upp till
ca 100 000 kr. Dessutom föreslås en höjning av de allmänna barnbidragen
med 120 kr. per år och en motsvarande höjning av studiebidragen
inom studiehjälpssystemet.

Dessa åtgärder och den automatiska uppräkning av folkpensioner,
bidragsförskott och studiemedel, som blir följden av höjd indirekt beskattning,
föreslås finansierade genom höjningar av mervärdeskatten
och skatterna på tobak, sprit, vin, maltdrycker och motorbränslen samt
genom skatt på spel, varom förslag kommer att föreläggas riksdagen
senare.

SkU 1972: 32

Mervärdeskatten föreslås höjd från nuvarande 15 % av värdet inklusive
skatt till 20 % av värdet exklusive skatt, vilket motsvarar en reell
höjning av skatten med 1,67 procentenheter. I fråga om tobaksskatten
föreslås att endast skatten på cigarretter i samtliga skatteklasser höjs
med 2 öre per styck. Skatten på maltdrycker föreslås höjd med 15 öre
för pilsner, 20 öre för mellanöl och 50 öre för starköl, allt per liter.
Beträffande skatten på sprit och vin innebär förslaget att grundavgiften
per liter höjs för sprit från 42 öre till 45 öre för varje hel volymprocent
alkohol, för starkvin från 4 kr. 40 öre till 5 kr. 20 öre och för lättvin från
92 öre till 1 kr. 60 öre. Till följd av de förordade höjningarna av skatterna
på cigarretter, sprit, vin och starköl föreslås motsvarande justeringar
av schablontullarna på dessa varor. Slutligen föreslås att den
särskilda skatten på motorbränslen höjs med 10 öre per liter för bensin
och 8 öre per liter för brännolja och gasol.

Sammanlagt beräknas höjningarna av de indirekta skatterna medföra
en årlig inkomstökning av 2 855 milj. kr. Av detta belopp beräknas
2 400 milj. kr. kompensera sänkningen av den statliga inkomstskatten,
215 milj. kr. höjda barnbidrag, 200 milj. kr. automatisk höjning av
folkpensioner och 40 milj. kr. automatisk höjning av studiemedel och
bidragsförskott samt höjning av studiebidrag.

Dessutom redovisas i propositionen en överenskommelse mellan regeringen
samt representanter för Svenska kommunförbundet och Svenska
landstingsförbundet av innebörd att förbunden skall utfärda rekommendationer
till kommunerna och landstingen att under åren 1973 och
1974 avstå från höjningar av kommunal- och landstingsskatterna. Endast
i absolut tvingande fall kan en utdebiteringshöjning godtas. Denna bör i
så fall begränsas till en krona för den sammanlagda utdebiteringen under
hela tvåårsperioden.

Den år 1970 genomförda omläggningen av skattesystemet syftade dels
till att åstadkomma en omfördelning av skattebördan till förmån för
låginkomsttagarna och flertalet barnfamiljer, dels till att införa individuell
beskattning av arbetsinkomster.

De två senaste åren har präglats av förhållandevis stora löne- och
prisstegringar samtidigt som kommunal- och landstingsskatterna höjts
avsevärt i hela landet. På grund härav och av progressionen vid den
statliga inkomstbeskattningen har de skattelättnader som åsyftades med
1970 års skattereform delvis eliminerats. Enligt utskottets uppfattning
är det därför angeläget att snarast möjligt åstadkomma lättnader i
beskattningen främst för låginkomstgrupperna, som drabbats relativt
sett hårdast av pris- och kommunalskattehöjningarna, och att i möjligaste
mån förhindra ytterligare höjningar av de kommunala utdebiteringarna.
I detta sammanhang vill utskottet uttala sin tillfredsställelse
över att den i propositionen redovisade, i och för sig unika överenskom -

SkU 1972: 32

melsén mellan regeringen och företrädare för de båda kommunförbunden
rörande kommunal- och landstingsskatterna under åren 1973 och
1974 numera godkänts av kommunförbundens styrelser.

Inom alla de politiska partierna råder enighet om nödvändigheten av
att lindra skattebördan för låginkomstgrupperna. Däremot är meningarna
delade om vilka medel och vilka ekonomiska resurser som bör
utnyttjas för att uppnå detta syfte.

Riktlinjerna för skattereformen

I motionen 1972: 1689 av herr Bohman m. fl. yrkas avslag på förslagen
i propositionen. Motionärerna anser sänkningen av den statliga
inkomstskatten otillräcklig och höjningarna av de indirekta skatterna
oacceptabla från samhällsekonomisk synpunkt. I stället yrkar motionärerna
att indexreglering av inkomstbeskattningen genomförs, att folkpensionerna
görs skattefria och att rätt till avdrag för lön till make
införs fr. o. m. den 1 januari 1973. Dessutom yrkar motionärerna
såväl i denna motion som i den vid riksdagens början väckta motionen
1972: 410 att skatteutredningen får i uppdrag att med förtur utreda
och lägga fram förslag om sänkning av marginalskatterna och förbättring
av barnfamiljernas skattesituation. I motionen 1972: 1696 av
herrar Fälldin och Helén framhålls att sänkningen av den statliga
inkomstskatten i flertalet fall inte uppvägs av höjningen av mervärdeskatten
och punktskatterna. Motionärerna avstyrker därför förslagen om
sänkning av den statliga inkomstskatten och höjningar av mervärdeskatten
och drivmedelsskattema. Vidare begärs att skatteutredningen
med förtur skall behandla vissa frågor som berör bl. a. låg- och mellaninkomstgrupperna.
Sistnämnda yrkande framställs också av samma
motionärer i motionen 1972: 839. Även i motionen 1972: 890 av herr
Wirmark m. fl. begärs förtursbehandling i skatteutredningen av frågan
om marginal- och tröskeleffekterna i skattesystemet i kombination med
bidragssystemet. I motionen 1972: 1697 av herr Hermansson m. fl. yrkas
i första hand att mervärdeskatten på livsmedel slopas och att inkomstbortfallet
täcks genom skärpningar av kapitalbeskattningen och
företagsbeskattningen samt genom begränsning av avdragsrätten för
gäldränta och genom slopande av taket för folkpensionsavgiften. Motsvarande
yrkanden framställs i de vid riksdagens början av samma motionärer
väckta motionerna 1972: 54 och 1972: 840. I andra hand yrkar
motionärerna i motionen 1972: 1697 att en sänkning av den statliga
inkomstskatten för årsinkomster upp till ca 70 000 kr. finansieras genom
skärpt förmögenhetsbeskattning och genom höjning av den allmänna
arbetsgivaravgiften till 3 % med undantag för kommuner och
landsting samt genom begränsning av rätten till avdrag för gäldränta.
Vidare yrkas i den vid riksdagens början väckta motionen 1972: 895 av

SkU 1972: 32

herrar Ångström och Hamrin sänkning av mervärdeskatten på livsmedel
till 10 % och en motsvarande höjning av mervärdeskatten på övriga
varor och tjänster. Motionärerna begär också utredning om ytterligare
avveckling av mervärdeskatten på livsmedel fram till budgetåret
1974/75. Även i motionen 1972: 879 av herr Stjernström m. fl. begärs
utredning om differentiering av mervärdeskatten.

Utskottet, som senare kommer att behandla de olika yrkandena i motionerna
mer ingående, vill i detta sammanhang framhålla följande.
Enligt direktiven för den av 1971 års höstriksdag begärda parlamentariska
utredningen för översyn av skattesystemet skall utredningen —
inom ramen för oförändrade skatteinkomster — konstruera ett skatteoch
avgiftssystem, som på ett tillfredsställande sätt beaktar skattebördornas
fördelning, avvägningen mellan direkt och indirekt skatt och
graden av progressivitet vid den statliga inkomstbeskattningen. Dessutom
skall utredningen pröva de marginaleffekter som uppstår vid
stigande inkomster, när progressiviteten i beskattningen kombineras
med avtrappningen av de inkomstprövade sociala bidragen. Utredningen
skall också pröva frågan om faktisk sambeskattning och söka åstadkomma
förenklingar av beskattningsreglerna. Det är således ett mycket
omfattande och från politisk synpunkt kontroversiellt uppdrag som utredningen
fått sig förelagt. Det finns därför anledning räkna med att utredningsarbetet
blir tidskrävande.

För en samlad bedömning av skatte- och avgiftssystemet krävs uppenbarligen
en noggrann planering av utredningsarbetet och omfattande
ekonomiska och tekniska utredningar. Det bör givetvis ankomma
på utredningen att själv planlägga och bedöma arbetsuppgifterna. Med
hänsyn härtill kan utskottet inte biträda yrkandena i motionerna
1972: 410, 1972: 839, 1972: 890, 1972: 1689 och 1972: 1696 att vissa speciella
frågor skall behandlas med förtur av utredningen. De ingrepp i
skattesystemet, som nu är nödvändiga för att de med 1970 års skattereform
avsedda intentionerna inte skall omintetgöras, bör enligt utskottets
uppfattning göras på sådant sätt att utredningens arbete föregrips
så litet som möjligt.

Utskottet har tidigare vid upprepade tillfällen framhållit att en differentiering
av mervärdeskatten skulle medföra stora administrativa
och kontrolltekniska svårigheter. På grund härav och med hänsyn till
att ett slopande av mervärdeskatten på livsmedel skulle medföra ett
årligt skattebortfall på 4 150 milj. kr. kan utskottet inte tillstyrka yrkandet
i motionen 1972:54 eller förstahandsyrkandet i motionen
1972: 1697. Utskottet avstyrker också yrkandena om differentiering av
mervärdeskatten i motionerna 1972: 879 och 1972: 895. Den i och för sig
angelägna lindringen av beskattningen för inkomsttagare med små och
medelstora inkomster bör i stället åstadkommas genom sänkt statlig
inkomstskatt på sätt förordas i propositionen.

SkU 1972: 32

Den nu aktuella skattereformen, vilken är att betrakta som ett provisorium
i avvaktan på resultatet av skatteutredningens arbete, måste
också ses mot bakgrund av den bedömning av det samhällsekonomiska
läget som gjorts i statsverkspropositionen och kompletteringspropositionen
till årets riksdag. Som framgår av kompletteringspropositionen
beräknas budgetunderskottet för innevarande budgetår komma att uppgå
till ca 3 630 milj. kr. På grund härav och med hänsyn till nödvändigheten
av att staten inte genom ökad egen upplåning försvårar kommunernas
och näringslivets ökade anspråk på kapitalmarknaden delar
utskottet departementschefens uppfattning, att skatteomläggningen är
försvarbar endast under förutsättning att budgetsaldot därigenom inte
påverkas. De erforderliga inkomstförstärkningarna för finansieringen
av sänkningen av den statliga inkomstskatten bör ske genom ökat
uttag av indirekt skatt. Detta innebär att utskottet inte kan tillstyrka
att skattesänkningen, på sätt förordas i motionen 1972: 1697, finansieras
genom bl. a. skärpt förmögenhetsbeskattning och begränsning
av rätten till avdrag för gäldränta.

Av det anförda framgår att utskottet i princip ansluter sig till de i
propositionen angivna riktlinjerna och medlen för att uppnå det med
reformen avsedda syftet. Även om utskottet har förståelse för vissa
av de i motionerna framförda kraven på ytterligare skattelättnader
och en mer långtgående reformering av inkomstbeskattningen är det
med hänsyn till det samhällsekonomiska läget och skatteutredningens
arbete inte möjligt eller lämpligt att för närvarande binda sig för skattelättnader
som går utöver vad som föreslås i propositionen. Utskottet
förordar emellertid i det följande viss ändring i departementschefens
förslag i fråga om finansieringen av reformen.

Utskottet behandlar härefter de olika förslagen i propositionen och
de med anledning därav väckta motionerna ävensom vissa vid riksdagens
början väckta motioner.

Inkomstbeskattningen

Skatteskalan

Förslaget i propositionen innebär en sänkning av uttagsprocenten
i skatteskalan med 3 enheter upp till beskattningsbara inkomster på
30 000 kr. och en höjning med 3 enheter i skiktet 70 000—100 000 kr.
Omläggningen medför den största reduktionen i procent för årsinkomster
upp till 25 000 kr. och i absoluta belopp för årsinkomster mellan
35 000 och 70000 kr., där skattesänkningen uppgår till 900 kr. Vid
högre årsinkomster blir skattesänkningen mindre och försvinner helt vid
en årsinkomst av ca 100 000 kr.

Som tidigare nämnts yrkas avslag på förslaget om omläggning av

SkU 1972: 32

den statliga inkomstskatteskalan i motionen 1972: 1689 av herr Bohman
m. fl. och i motionen 1972: 1696 av herrar Fälldin och Helén. I motionen
1972: 1697 av herr Hermansson m. fl. anser motionärerna, att
skattesänkningen bör trappas av redan vid årsinkomster mellan 45 000
och 50 000 kr. och helt upphöra vid årsinkomster på ca 70 000 kr.

Den i sistnämnda motion föreslagna höjningen av uttagsprocenten i
skiktet 47 500—52 500 kr. medför otvivelaktigt vissa fördelar från
skatteteknisk och fördelningspolitisk synpunkt. Man kan emellertid
inte bortse från den ökning av marginalskatten med ytterligare 4—5 %
för årsinkomster mellan 49 000 och 65 000 kr., som blir följden av
motionärernas förslag. Utskottet kan därför inte tillstyrka den i motionen
1972: 1697 föreslagna skatteskalan.

Den i propositionen förordade sänkningen av den statliga inkomstskatten
för inkomsttagare med små och medelstora inkomster motsvarar
ungefär den genomsnittliga kommunala skattehöjning som ägt
rum under åren 1971 och 1972. De effekter som åsyftades med 1970
års skattereform för dessa inkomsttagare kan därigenom anses återvunna.
Genom överenskommelsen mellan regeringen och de båda kommunförbunden
skapas förutsättningar för att sänkningen av den statliga
inkomstskatten inte motverkas av höjda kommunala utdebiteringar
under den närmaste tvåårsperioden. Härutöver bereds barnfamiljerna
ökat konsumtionsutrymme genom den föreslagna höjningen av barnbidragen
och genom de fr. o. m. den 1 april 1972 kraftigt höjda bostadstilläggen.
Ytterligare förstärkningar av det familjepolitiska stödet kommer
enligt uppgift i propositionen att prövas sedan familjepolitiska utredningen
framlagt sitt betänkande. Med det anförda tillstyrker utskottet
den i propositionen föreslagna omläggningen av den statliga inkomstskatteskalan
och avstyrker således bifall till motionerna 1972: 1689
och 1972: 1696 i denna del.

Förvärvsavdragen m.m.

Bestämmelserna om förvärvsavdrag innebär följande. Har makar
med hemmavarande barn under 16 år båda haft arbetsinkomst — Ainkomst
— äger den make, som haft den lägsta inkomsten, eller, om
makarna haft lika stora inkomster, den yngste maken rätt till förvärvsavdrag.
Avdraget utgör vid inkomst av rörelse 25 % av nettointäkten
och vid inkomst av tjänst 25 % av inkomsten, i båda fallen
dock högst 2 000 kr. Vid inkomst av jordbruksfastighet är avdraget
1 000 kr. Gift skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år medges
vid faktisk sambeskattning, dvs. om maken utfört arbete i jordbruk
eller rörelse, förvärvsavdrag med belopp motsvarande värdet av
makens arbetsinsats, dock högst 1 000 kr. Vidare äger ogift man eller
kvinna med hemmavarande barn under 16 år rätt till förvärvsavdrag

SkU 1972: 32

med 25 % av nettointäkt av jordbruksfastighet eller rörelse och med
25 % av inkomst av tjänst, i samtliga fall dock högst med 2 000 kr.

I motionen 1972: 826 av herrar Andersson i Knäred och Josefson
i Arrie yrkas att förvärvsavdrag alltid skall medges med högst 2 000
kr., om båda makarna har arbetsinkomst. Ett utredningsyrkande om
avdrag för styrkta kostnader för tillsyn av barn under 12 år och av
sjuk eller åldrig nära anhörig framställs i motionen 1972: 418 av fru
Kristensson m. fl. Vidare begärs i motionen 1972: 842 av herrar Hyltander
och Richardson förslag till riksdagen om avdrag för kostnader
för vård i hemmet av barn under 7 år och i motionen 1972: 877 av herr
Sellgren begärs utredning om avdrag för lön till stadigvarande hemhjälp.

Förvärvsavdraget, som avser att kompensera barnfamiljerna för merkostnader
för barntillsyn, hör i princip inte hemma i ett system med
individuell beskattning av arbetsinkomster. På grund av de ogynnsamma
verkningar för förvärvsarbetande makar med minderåriga barn,
som ett avskaffande av avdraget skulle innebära, har det emellertid
ansetts ofrånkomligt att bibehålla avdraget till dess samhällets åtgärder
för barntillsyn och barnservice hunnit byggas ut och förbättras.

Om makarna har hemmavarande minderåriga barn, erhåller som
ovan nämnts gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet och gift
man vid faktisk sambeskattning enligt nuvarande bestämmelser förvärvsavdrag
med högst 1 000 kr. Det lägre beloppet har motiverats med
att barntillsynskostnaderna i dessa fall är lägre än om båda makarna
förvärvsarbetar utanför hemmet. På grund härav finns det enligt utskottets
uppfattning inte anledning att höja avdraget i de i motionen
1972: 826 avsedda fallen.

Med hänsyn till sin principiella inställning till förvärvsavdraget i det
nya skattesystemet anser utskottet sig inte heller kunna biträda yrkandena
om avdrag för kostnader för barntillsyn. Kostnader för vårdnaden
av sjuka eller åldriga nära anhöriga är enligt utskottets uppfattning
av den karaktären, att samhället bör lämna kompensation härför
på annat sätt än genom avdrag vid beskattningen.

Av angivna skäl avstyrker utskottet bifall till motionen 1972:418
i denna del samt till motionerna 1972: 826, 1972: 842 och 1972: 877.

Faktisk sambeskattning

Enligt gällande bestämmelser skall vid taxeringen till statlig och
kommunal inkomstskatt vardera maken taxeras för sin inkomst och
mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Underskottsavdrag
och allmänna avdrag med undantag av förvärvsavdrag, som inte kunnat
utnyttjas av den ene maken, får avräknas från den andre makens inkomst.

SkU 1972: 32

I motionen 1972: 410 av herr Bohman m. fl. och i motionen 1972: 1689
av samma motionärer yrkas fr. o. m. den 1 januari 1973 rätt till avdrag
för lön tili make enligt av riksskatteverket fastställda grunder, om båda
makarna varit verksamma i jordbruk eller rörelse i ej blott ringa omfattning.
Frågan om avdrag för lön till make i enskild firma behandlas
också i motionerna 1972: 426 av fru Sundberg m. fl., 1972: 824 av herr
Adolfsson m. fl. och 1972: 863 av herr Nordgren m. fl. I motionen
1972: 848 av herr Josefson i Arrie m. fl. yrkas att avdrag för lön till
make i jordbruk eller rörelse skall medges med en, två eller tre gånger
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring (f. n. 7 100 kr.) beroende
på arbetsinsatsens storlek. Slutligen yrkas i motionen 1972:412 av
herrar Elmstedt och Boo, att inkomst av jordbruksfastighet och rörelse
skall beskattas hos den av makarna som svarat för den största arbetsinsatsen
i förvärvskällan.

Som tidigare nämnts skall frågan om faktisk sambeskattning prövas
av den nyligen tillsatta utredningen för översyn av skattesystemet.
Under sådana förhållanden anser utskottet sig inte kunna tillstyrka
berörda lagstiftningsyrkanden i motionerna 1972:410, 1972:412,

1972: 426 och 1972: 1689. Utredningsyrkandena i motionerna 1972: 824,
1972: 848 och 1972: 863 är redan tillgodosedda genom vad som anförts
i denna fråga i direktiven för utredningen.

Folkpensionärernas beskattning

Reglerna om extra avdrag för folkpensionärer konstruerades om i
samband med 1970 års skattereform, och samtidigt gjordes det kommunala
bostadstillägget skattefritt. Principen är i dessa fall att det extra
avdraget skall avpassas så, att sidoinkomster upp till 1 500 kr. för ensamstående
och 2 000 kr. för makar inte beskattas. Om inkomsten är
högre minskas det extra avdraget, som f. n. uppgår till högst 3 600 kr.
för ensamstående och 3 400 kr. för makar, med en tredjedel av överskjutande
belopp. Rätten till extra avdrag påverkas också av förmögenhetsinnehav.

I motionen 1972:410 av herr Bohman m. fl. och i motionen
1972: 1689 av samma motionärer yrkas att folkpensionerna skall göras
skattefria fr. o. m. den 1 januari 1973 genom att grundavdraget för
ålders- och förtidspensionärer höjs till 90 % av basbeloppet enligt lagen
om allmän försäkring för ensamstående och 70 % av basbeloppet för
makar som båda har folkpension.

Vid behandlingen nyligen av ett annat motionsyrkande beträffande
folkpensionärernas beskattning framhöll utskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1972: 21 att de marginaleffekter som skatte- och
bidragsreglerna medför i och för sig är otillfredsställande, även om de
nya reglerna medfört vissa förbättringar. Svårigheterna att komma till

SkU 1972: 32

rätta med detta problem beror på att folkpensionärerna även i de inkomstlägen,
där avtrappningsreglerna sätter in, totalt sett beskattas lägre
än andra inkomsttagare och att man med hänsyn till skatteförmågeprincipen
inte ansett sig böra ge folkpensionärer med stora inkomster
avsevärt större förmåner vid beskattningen än andra i motsvarande
inkomstlägen. Förslaget i motionerna är ägnat att förstärka nuvarande
skillnader i detta hänseende. Utskottet avstyrker därför berörda yrkande
i motionerna 1972: 410 och 1972: 1689.

Skattereduktionen

Skattereduktion med 1 800 kr. medges ogift med hemmavarande barn
under 18 år och gift, vars make saknar till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst. Gift, vars make har taxerad inkomst understigande 4 500 kr.,
åtnjuter skattereduktion med 40 % av skillnaden mellan 4 500 kr. och
den taxerade inkomsten.

I motionen 1972: 638 av fru Hörnlund m. fl. yrkas att 1 800-kronorsavdraget
skall avtrappas, när den taxerade inkomsten överstiger 52 500
kr., dvs. den gräns där grundavdraget är helt avtrappat. Minskningen
bör enligt motionärernas mening ske med en tiondel av den del av
inkomsten som överstiger nämnda belopp. Avdraget skulle härigenom
bli helt avtrappat vid en taxerad inkomst av 70 500 kr.

Utskottet delar motionärernas åsikt, att skattereduktionen inte hör
hemma i ett system med individuell beskattning. 1970 års skattereform
innebär emellertid, att en sådan princip genomförts endast i modifierad
form. För att underlätta övergången till det nya systemet för
familjer, där endast en av makarna har inkomst, har det — som bevillningsutskottet
år 1970 och skatteutskottet förra året anfört — varit
nödvändigt att begränsa de skattehöjningar som utan en reduktion
skulle ha inträtt i dessa fall. Reduktionsregeln måste ses mot denna
bakgrund. Därtill kommer att de marginaleffekter som blir följden av
motionärernas förslag inte är försvarbara med hänsyn till syftet med
den i propositionen föreslagna omläggningen av skatteskalan. Utskottet
förutsätter emellertid att skatteutredningen kommer att beakta detta
spörsmål. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1972: 638.

Indexreglering

I motionerna 1972: 410 och 1972: 1689, båda av herr Bohman m. fl.,
framställs ett lagstiftningsyrkande om indexreglering för inkomståret
1973 av grundbeloppen i den statliga skatteskalan, grundavdraget, förvärvsavdraget,
avdraget för nedsatt skatteförmåga och 1 800-kronorsavdraget.
Till grund för uppräkningen skall enligt förslaget ligga förhållandet
mellan medeltalet av konsumentprisindex för tiden juli 1971—

SkU 1972: 32

juni 1972 och medeltalet av konsumentprisindex för tiden juli 1970—juni
1971, bortsett från ändringar i prisnivån beroende på höjda indirekta
skatter. Ett utredningsyrkande om värdesäkring av förvärvsavdraget
genom anknytning till medelvärdet av basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring för inkomståret framställs i motionen 1972: 418 av fru
Kristensson m. fl. Utredningsyrkandet i motionen 1972: 650 av herr
Torwald syftar till att grundavdraget för exempelvis år 1973 skall bestämmas
till samma belopp som basbeloppet för år 1971, dvs. 6400 kr.
Enligt förslaget skall avdraget reduceras vid en taxerad inkomst överstigande
fem gånger grundavdraget eller för år 1973 vid (5X6 400 kr. =)
32 000 kr. Slutligen yrkas i motionen 1972: 1696 av herrar Fälldin och
Helén att skatteutredningen får i uppdrag att pröva frågan om införande
av inflationsskydd i skattesystemet.

Såväl finansutskottet som skatteutskottet har vid upprepade tillfällen
i av riksdagen godkända betänkanden uttalat sig mot en indexreglering
av skattesystemet med hänsyn till att en sådan åtgärd dels är förenad
med stora praktiska svårigheter, främst på grund av källskattesystemet,
dels föranleder stabiliseringspolitiska problem vid en inflationistisk utveckling.
Därför bör — enligt finans- och skatteutskottens uttalanden —
beskattningen som hittills tid efter annan omprövas och avvägas med
hänsyn till penningvärdeförändringen och ändrade förutsättningar i
övrigt. Mot bakgrund härav har departementschefen i direktiven för
skatteutredningen framhållit, att utredningen inte har anledning att
överväga frågan om indexreglering av skattesystemet. Utskottet delar
fortfarande denna uppfattning och avstyrker därför såväl lagstiftningssom
utredningsyrkandena om indexreglering i motionerna 1972:410,
1972: 418, 1972: 650, 1972: 1689 och 1972: 1696.

Den indirekta beskattningen

Mervärdeskatten m. m.

Mervärdeskatten utgör för närvarande 15 % av beskattningsvärdet,
vilket normalt utgörs av priset inklusive skatt. Skattesatsen 15 % motsvarar
17,65 % av priset exklusive skatt. I fråga om monteringsfärdiga
hus, byggnadsentreprenader, servering och rumsuthyrning beräknas
skatten på 60 % av vederlaget inklusive skatt och i fråga om markanläggningsarbeten
samt tjänster av arkitekter o. d. på 20 % av vederlaget
inklusive skatt. Vid tillämpning av reduceringsreglerna blir pålägget
9,89 resp. 3,09 % av priset exklusive skatt.

Som ett led i finansieringen av sänkningen av den statliga inkomstskatten
föreslås i propositionen att beskattningsvärdet för mervärdeskatten
ändras från värde inklusive skatt till värde exklusive skatt och
att skattesatsen bestäms till 20 %, vilket i jämförelse med nu utgående

SkU 1972: 32

skattesats innebär en höjning av skatten med 1,67 procentenheter. Vidare
föreslås som en följd härav att reduceringarna av beskattningsvärdet
ändras till 55 resp. 17 %, vilket resulterar i en effektiv beskattning av
11 resp. 3,4%. Den föreslagna höjningen av mervärdeskatten beräknas
medföra en årlig inkomstförstärkning av 1 900 milj. kr.

I motionerna 1972: 1689 av herr Bohman m. fl., 1972: 1696 av herrar
Fälldin och Helén och 1972: 1697 av herr Hermansson m. fl. yrkas
avslag på förslaget om höjning av mervärdeskatten under hänvisning
till de kostnadsfördyringar som förslaget medför.

Utskottet har tidigare avvisat de motionsvis framförda förslagen om
differentiering av mervärdeskatten. Den i propositionen förordade höjningen
av mervärdeskatten kan beräknas medföra en ökning av konsumentprisindex
med omkring 1,5 % år 1973. Enligt utskottets mening
skulle en finansiering av sänkningen av den direkta beskattningen genom
höjd mervärdeskatt vara att föredra från allmän samhällsekonomisk
synpunkt, men då utskottet konstaterat att det inte finns gehör för att
till övervägande del finansiera en skattesänkning genom ökat uttag
av mervärdeskatt har utskottet i stället övervägt en höjning av den
allmänna arbetsgivaravgiften.

Enligt nuvarande bestämmelser skall arbetsgivare erlägga allmän
arbetsgivaravgift med belopp motsvarande 2 % av utgivna löner i pengar
eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. Vidare skall fysisk
person, som haft inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst
av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av honom, erlägga sådan
avgift — s. k. egenavgift — med belopp motsvarande 2 % av denna
inkomst i den mån arbetsgivare inte skall erlägga allmän arbetsgivaravgift
för inkomsten. Även staten och kommunerna är skyldiga att erlägga
allmän arbetsgivaravgift.

För redare gäller speciella bestämmelser. Dessa skall nämligen betala
avgift efter den procentsats som Kungl. Maj:t fastställer med tillämpning
av 2 § förordningen angående redares avgift i vissa fall enligt
lagen om allmän försäkring, f. n. 1,27 %.

En höjning av arbetsgivaravgiften påverkar inte priserna lika snabbt
och i samma utsträckning som en höjning av mervärdeskatten. Utskottet
är emellertid medvetet om att en höjning av avgiften av den storlek
som nu erfordras kan få ogynnsamma verkningar för såväl exportindustrin
och handelsbalansen som sysselsättningen och investeringsviljan.
De nackdelar en avgiftshöjning medför bör dock inte överbetonas
och bör för övrigt ses mot bakgrund av att industriinvesteringarna
ökat avsevärt, inte minst till följd av de senaste årens stimulansåtgärder
från samhällets sida. På grund härav och med hänsyn till den väntade
konjunkturförbättringen och ökningen av exporten under andra halvåret
1972 har utskottet bedömt det möjligt att höja den allmänna arbetsgivaravgiften
till 4 % fr. o. m. den 1 januari 1973. Dock bör redarna

SkU 1972: 32

efter nämnda tidpunkt erlägga allmän arbetsgivaravgift efter ett lägre
procenttal än övriga företagare. I den mån en sådan höjning av
arbetsgivaravgiften innebär en merkostnad för primärkommuner och
landsting i förhållande till den i propositionen föreslagna höjningen
av mervärdeskatten bör staten med hänsyn till den träffade överenskommelsen
rörande kommunal- och landstingsskatterna under åren 1973
och 1974 lämna kompensation härför. Utskottet förutsätter därför att
Kungl. Maj:t överväger och för riksdagen framlägger förslag om lämpliga
åtgärder för att kompensera kommuner och landsting för kostnadsökningar
på grund av avgiftshöjningen. Man kan inte bortse från att
utskottets förslag kan medföra vissa svårigheter för företagen och de
ideella organisationerna. Den framtida utvecklingen får utvisa om speciella
åtgärder erfordras för att minska verkningarna av den höjda
arbetsgivaravgiften för företag och organisationer.

En fördubbling av den allmänna arbetsgivaravgiften kan väntas medföra
en årlig inkomstökning för staten med ca 2 100 milj. kr. och en
minskning av de i propositionen beräknade utgifterna för automatiska
höjningar av folkpensioner, studiemedel och bidragsförskott. Kompensationen
för avgiftshöjningar till kommuner och landsting kan uppskattas
till ca 140 milj. kr. per år, varav 80—90 milj. kr. återbetalas i
form av automatisk kompensation för lönekostnader. Därtill kommer en
minskning av den statliga inkomstskatten på grund av att den allmänna
arbetsgivaravgiften är avdragsgill vid inkomsttaxeringen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet den i propositionen
föreslagna höjningen av mervärdeskatten och föreslår i stället att
den allmänna arbetsgivaravgiften höjs till 4 % i princip fr. o. m. den
1 januari 1973 samt att primärkommuner och landsting erhåller kompensation
för avgiftshöjningen. Härmed har utskottet också besvarat motionerna
1972: 1689, 1972: 1696 och 1972: 1697 i här berörda avseenden.

Punktskatterna

Utskottet har inledningsvis redogjort för de i propositionen föreslagna
höjningarna av skatterna på cigarretter, sprit, vin, maltdrycker och motorbränslen.

I motionen 1972: 1689 av herr Bohman m. fl. yrkas avslag på samtliga
föreslagna höjningar av punktskatterna. Däremot tillstyrks förslagen
med undantag av förslaget om höjning av drivmedelsbeskattningen i
motionerna 1972: 1696 av herrar Fälldin och Helén och 1972: 1697 av
herr Hermansson m. fl.

Skatterna på tobak, öl och starköl har varit oförändrade sedan den
9 februari 1970 och skatten på sprit och vin sedan den 1 november samma
år. En höjning av dessa skatter är motiverad inte endast för att finansiera
omläggningen av den statliga inkomstskatteskalan utan också

SkU 1972: 32

med hänsyn till den uppgång av den allmänna konsumentprisnivån, som
skett sedan skatterna senast höjdes. Utskottet kan därför inte biträda
avslagsyrkandena i motionen 1972: 1689 utan tillstyrker de i propositionen
föreslagna höjningarna av skatterna på cigarretter, sprit, vin, öl
och starköl liksom den förordade höjningen av schablon tullarna på
dessa varor.

I motiveringen till yrkandena i motionen 1972: 1696 anförs att höjningen
av skatterna på cigarretter, sprit, vin och maltdrycker bör träda
i kraft tidigare än den 1 januari 1973.

Med hänsyn till att förslagen i propositionen bör ses som en helhet, anser
utskottet att dessa skattehöjningar bör träda i kraft samtidigt med övriga
föreslagna ändringar i beskattningen. Utskottet kan därför inte tillstyrka
några ändringar av de i propositionen föreslagna ikraftträdandebestämmelserna.

Eftersom motivet för höjning av drivmedelsbeskattningen inte är att
tillföra vägväsendet ytterligare automobilskattemedel utan att tillföra
staten ökade inkomster med uppskattningsvis 500 milj. kr. för att kompensera
sänkningen av den statliga inkomstskatten, föreslås i propositionen
endast höjning av den särskilda skatten på motorbränslen, vilken
— i motsats till bensin-, brännolje- och gasolskatterna — inte är specialdestinerad
till vägväsendet. I de med anledning av propositionen väckta
motionerna motiveras avslagsyrkandena med att en höjning av drivmedelsbeskattningen
leder till kostnadsfördyringar för såväl företag som
enskilda. Utskottet vill inte bestrida, att förslaget medför vissa kostnadshöjningar
men finner motionärernas farhågor i detta hänseende
överdrivna. Den föregående höjningen av den särskilda skatten på motorbränslen
den 1 november 1970 var av samma storlek som den nu
föreslagna utan att detta, såvitt utskottet kunnat finna, i särskilt hög
grad menligt påverkat rese- och transportkostnaderna. Det torde i första
hand vara andra kostnadsfördyringar som medfört en ökning av dessa
kostnader under de två senaste åren. I detta sammanhang bör vidare
beaktas att skatten är avdragsgill vid inkomsttaxeringen för företagarna
och att enskilda bereds ökat konsumtionsutrymme genom sänkningen
av den direkta skatten. Med det anförda tillstyrker utskottet den i propositionen
föreslagna höjningen av drivmedelsbeskattningen och avstyrker
motionerna 1972: 1689, 1972: 1696 och 1972: 1697 i denna del.

Utredning om övergång till ökad indirekt beskattning

I detta sammanhang behandlar utskottet också motionen 1972: 425
av herr Sjöholm, vari begärs utredning av möjligheterna att övergå till
ett skattesystem med huvudvikten lagd på indirekt skatt och en motsvarande
avveckling av den direkta inkomstskatten. Som motivering för
yrkandet anförs de stora belopp som genom skatteundandragande und -

SkU 1972: 32

går inkomstbeskattning och svårigheterna att rekrytera kvalificerad personal
till taxeringsnämnderna.

Utskottet vill inledningsvis erinra om de skärpningar av straffbestämmelserna
för deklarationsbrott, som beslutades av föregående års riksdag,
och att den av statskontoret i juni 1970 avlämnade rapporten med
vissa principförslag rörande organisationen av taxeringen i första instans
är under övervägande inom finansdepartementet.

Vad härefter angår frågan om ökat inslag av indirekt beskattning i
skattesystemet vill utskottet endast framhålla, att utredningen om kommunernas
ekonomi (Fi 1971: 8) fått i uppgift att bl. a. överväga utformningen
av den kommunala beskattningsrätten och att det ankommer
på den nyligen tillsatta utredningen av skattesystemet att pröva avvägningen
mellan direkt och indirekt skatt. Utskottet förutsätter att de i
motionen anförda synpunkterna kommer att beaktas av utredningarna.
Av anförda skäl avstyrker utskottet utredningsyrkandet i motionen
1972: 425.

Mot de delar av propositionen, som i det föregående inte upptagits
till särskild behandling, har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A. Beträffande upphävande av mervärdeskatten på livsmedel
m. m. att riksdagen avslår motionerna 1972: 54 och 1972: 840
samt förstahandsyrkandet i motionen 1972: 1697;

B. Beträffande förslagen i proposition 1972:95 m. m.
att riksdagen

1. såvitt avser sänkt statlig inkomstskatt med avslag på motionerna
1972: 1689, 1972: 1696 och 1972: 1697 och med bifall
till propositionen antar det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om
statlig inkomstskatt,

2. såvitt avser höjd mervärdeskatt

dels med bifall till motionerna 1972: 1689, 1972: 1696 och
1972: 1697 samt med avslag på propositionen avslår det vid
propositionen fogade förslaget till förordning om ändring i
förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,
dels i stället med anledning av motionen 1972: 1697

a. antar följande såsom utskottets förslag betecknade

SkU 1972: 32

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift Härigenom

förordnas, att 2 och 4 §§ förordningen (1968:419) om
allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §

Arbetsgivare erlägger allmän
arbetsgivaravgift med belopp motsvarande
två procent av summan
av vad arbetsgivaren utgivit under
året som lön till arbetstagare i
pengar eller naturaförmåner i
form av kost eller bostad. I fråga
om sådan arbetstagare hos redare
som avses i 1 § första stycket förordningen
den 16 maj 1958 (nr
295) om sjömansskatt beräknas
dock allmän arbetsgivaravgift efter
den lägre procentsats som Konungen
fastställer med motsvarande
tillämpning av 2 § andra stycket
förordningen den 18 december
1959 (nr 555) angående redares
avgifter i vissa fall enligt lagen
om allmän försäkring.

Vid beräkningen — —

Utskottets förslag

Arbetsgivare erlägger allmän
arbetsgivaravgift med belopp motsvarande
fyra procent av summan
av vad arbetsgivaren utgivit under
året som lön till arbetstagare i
pengar eller naturaförmåner i
form av kost eller bostad. I fråga
om sådan arbetstagare hos redare
som avses i 1 § första stycket förordningen
den 16 maj 1958 (nr
295) om sjömansskatt beräknas
dock allmän arbetsgivaravgift efter
den lägre procentsats som Konungen
fastställer med motsvarande tilllämpning
av 2 § andra stycket förordningen
den 18 december 1959
(nr 555) angående redares avgifter
i vissa fall enligt lagen om allmän
försäkring,
allmän försäkring.

Fysisk person, som åtnjutit inkomst
av annat förvärvsarbete enligt
11 kap. 3 § lagen om allmän
försäkring i form av inkomst av
här i riket bedriven rörelse eller
inkomst av här belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom,
erlägger allmän arbetsgivaravgift
med belopp motsvarande två procent
av sådan inkomst, i den mån
arbetsgivare icke har att erlägga
allmän arbetsgivaravgift för inkomsten
enligt 2 § denna förordning.

Fysisk person, som åtnjutit inkomst
av annat förvärvsarbete enligt
11 kap. 3 § lagen om allmän
försäkring i form av inkomst av
här i riket bedriven rörelse eller
inkomst av här belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom,
erlägger allmän arbetsgivaravgift
med belopp motsvarande fyra procent
av sådan inkomst, i den mån
arbetsgivare icke har att erlägga
allmän arbetsgivaravgift för inkomsten
enligt 2 § denna förordning.

Till grund föregått taxeringsåret.

Har inkomst — i beräkning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1973.

2 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 32

SkU 1972: 32

De nya bestämmelserna tillämpas på löner som utges efter den 31
december 1972 samt på inkomster som hänför sig till tiden efter den
31 december 1972 och som upptages till beskattning vid 1974 eller senare
års taxering.

Äldre bestämmelser gäller för inkomster som beskattas vid 1973 års
taxering eller vid eftertaxering för år 1973 eller tidigare år.

b. i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet anfört
i fråga om kompensation till primärkommuner och
landsting,

3. såvitt avser höjd tobaksskatt med avslag på motionen 1972:
1689 och med bifall till propositionen antar det vid propositionen
fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen
(1961: 394) om tobaksskatt,

4. såvitt avser höjd skatt på maltdrycker med avslag på motionen
1972: 1689 och med bifall till propositionen antar det
vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändring
i förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning
av malt- och läskedrycker,

5. såvitt avser höjd skatt på sprit och vin med avslag på motionen
1972: 1689 och med bifall till propositionen antar det
vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändring
i förordningen (1957: 209) om skatt på sprit och vin,

6. såvitt avser höjd skatt på motorbränslen med avslag på motionerna
1972: 1689, 1972: 1696 och 1972: 1697 och med bifall
till propositionen antar det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om ändring i förordningen (1966: 21) om
särskild skatt på motorbränslen,

7. såvitt avser höjda schablontullar med avslag på motionen
1972: 1689 och med bifall till propositionen antar det vid
propositionen fogade förslaget till förordning om ändring
i tulltaxan (1971: 920),

8. såvitt avser höjda allmänna barnbidrag med avslag på motionen
1972: 1689 och med bifall till propositionen antar det vid
propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen
(1947: 529) om allmänna barnbidrag,

9. såvitt avser höjda förlängda barnbidrag med avslag på motionen
1972: 1689 och med bifall till propositionen antar det vid
propositionen fogade förslaget till lag om ändring i förordningen
(1964: 400) om förlängt barnbidrag,

10. såvitt avser höjda studiebidrag med avslag på motionen
1972: 1689 och med bifall till propositionen antar det vid
propositionen fogade förslaget till lag om ändring i studiehjälpsreglementet
(1964: 402),

SkU 1972: 32

11. såvitt avser höjd förmögenhetsskatt avslår motionen 1972:
1697,

12. såvitt avser ändring i förordningen om begränsning av skatt
i vissa fall avslår motionen 1972: 1697,

13. såvitt avser avdragsrätten för gäldränta avslår motionen
1972: 1697;

C. Beträffande direktiven för skatteutredningen m. m.

att riksdagen avslår

1. motionen 1972:410,

2. motionen 1972: 425,

3. motionen 1972: 839,

4. motionen 1972: 890,

5. motionen 1972: 1689,

6. motionen 1972: 1696;

D. Beträffande indexreglering av skattesystemet

att riksdagen avslår

1. motionen 1972: 410,

2. motionen 1972: 418,

3. motionen 1972: 650;

E. Beträffande folkpensionärernas beskattning
att riksdagen avslår motionen 1972: 410;

F. Beträffande faktisk sambeskattning

att riksdagen avslår

1. motionen 1972: 410,

2. motionen 1972: 412,

3. motionen 1972: 426,

4. motionen 1972: 824,

5. motionen 1972: 848,

6. motionen 1972: 863,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört;

G. Beträffande förvärvsavdragen

att riksdagen avslår

1. motionen 1972: 418,

2. motionen 1972: 826,

3. motionen 1972: 842,

4. motionen 1972: 877;

SkU 1972: 32

H. Beträffande skattereduktionen

att riksdagen avslår motionen 1972: 638;

I. Beträffande differentiering av mervärdeskatten

att riksdagen avslår

1. motionen 1972: 879,

2. motionen 1972: 895.

Stockholm den 23 maj 1972

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora
(c), Engkvist (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson i Arrie (c),
Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner
(s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Westberg i Hofors (s) och fru
Normark* (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. beträffande motiveringen till punkten B i utskottets hemställan av
herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt
(fp), herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist
(c) och Nilsson i Trobro (m), som ansett

dels att det avsnitt i utskottetts yttrande, som på s. 12 börjar med
»Den år» och på s. 13 slutar med »detta syfte», bort ha följande lydelse: »Utvecklingen

på det skattepolitiska området efter 1970 har i många
avseenden varit mycket ogynnsam. De målsättningar, som sattes upp
för den skattereform som då genomfördes, har inte uppnåtts. Omläggningen,
som i första hand tog sikte på att införa individuell beskattning
och att omfördela skattebördan till de lägre inkomsttagarnas förmån,
förutsattes sålunda ge alla inkomsttagare i låga inkomstlägen och i
medelinkomstlägen lägre direkt skatt. Så har emellertid inte blivit fallet.
Ett mycket stort antal skattebetalare har i stället fått vidkännas
högre direkt skatt än tidigare.

Huvudorsaken till detta får sökas i den starka pris- och kostnadsutvecklingen
och den svaga tillväxten i ekonomin som helhet. Statsskatten
har ökat snabbare än den ekonomiska tillväxten och inkomstök -

SkU 1972: 32

ningarna. Genom skattesystemets utformning har inte heller de automatiska
skatteökningarna motverkats. Samtidigt har kommuner och
landsting på grund av ökade kostnader, begränsade lånemöjligheter och
statliga ålägganden tvingats höja sina skattesatser kraftigt. Inte minst
mervärdeskatten och den allmänna arbetsgivaravgiften har drabbat
kommunerna hårt. Skatteutvecklingen har lett till att ökningen av det
totala utrymmet för den privata konsumtionen nästan helt uteblivit eller
t. o. m. minskat. Fördelningen av skattebördan har på nytt tenderat
att förskjutas så att låg- och mellaninkomsttagarna fått bära en allt
större del av den samlade skattebördan.

En revision av skattesystemet framstår därför som mycket angelägen.
Medvetandet härom ledde också till att riksdagen i höstas begärde,
att skattefrågorna skulle tas upp till förutsättningslös och allsidig
utredning inom en parlamentariskt sammansatt utredningskommitté.
Utredningen har nu tillsatts efter långt dröjsmål. Utredningsuppdraget
har samtidigt starkt begränsats i förhållande till vad som förutsattes i
riksdagsbeslutet.

De i propositionen föreslagna ändringarna i skattesystemet varken
tryggar eller förbättrar standarden för de sämst ställda i samhället. De
leder inte heller till rättvisare skatteregler för de förvärvsarbetande i
vanliga inkomstlägen. Enligt utskottets uppfattning kan därför förslagen
i propositionen inte godtas. Reformarbetet bör i stället enligt utskottets
mening — inte minst av allmändemokratiska skäl — inriktas
på att inom skatteutredningens ram så fort som möjligt utarbeta förslag
till en revision av skattesystemet i enlighet med de riktlinjer, som
utskottet anger i detta betänkande. Vissa frågor, där snabba justeringar
är angelägna, torde utredningen utan svårighet kunna behandla snabbt.

Utskottet vill också understryka att det är värdefullt att de båda
kommunförbunden genom sina rekommendationer till kommuner och
landsting förstärker viljan att så långt som möjligt söka undvika ytterligare
höjningar av den kommunala utdebiteringen. Sådana rekommendationer
har dock i realiteten föga betydelse, om staten fortsätter
att som hittills övervältra eller på annat sätt lägga ytterligare ekonomiska
bördor på kommunerna. Det måste därför betraktas som helt oacceptabelt,
att i samband med en överenskommelse av det slag som nu
har träffats mellan regeringen och representanter för kommunförbunden
lägga ytterligare ekonomiska bördor på kommunerna.»

dels att det stycke på s. 15 i utskottets yttrande, som börjar med »Av
det» och slutar med »av reformen», bort ha följande lydelse:

»Utskottet kan sålunda inte godta den i propositionen föreslagna
skatteomläggningen. Det finns också anledning att betona nödvändigheten
av att statsmakterna i nuvarande konjunkturläge bevarar en viss
finanspolitisk handlingsfrihet. En omläggning av beskattningen på det

2* Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 32

SkU 1972: 32

sätt, som föreslås i propositionen, skulle otvivelaktigt begränsa möjligheterna
att bedriva en aktiv finanspolitik.»

2. av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt
(fp), herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist
(c) och Nilsson i Trobro (m), som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 16 börjar med
»Den i sistnämnda» och slutar med »denna del», bort ha följande lydelse: »Det

är lätt att konstatera, vilket också framhålls i motionerna
1972: 1689 och 1972: 1696, att den ändring av statsskatten som föreslås
i propositionen för det stora flertalet skattebetalare inte väger upp
de fördyringar, som kommer att följa med höjningen av mervärdeskatten
eller den allmänna arbetsgivaravgiften samt de olika punktskatterna.
Problemet med de höga marginalskatterna löses inte genom regeringsförslaget.
Än mindre har detta förslag någon inverkan på de
samlade marginaleffekterna. Ett flertal andra problem lämnas också
obeaktade.

Utskottet vill vidare understryka vad som sägs i de nämnda motionerna
om att en översyn av skattesystemet måste föregås av noggranna
utredningar och överväganden. Det skattesystem som infördes 1970
har bl. a. åtskilliga tekniska brister, som vållat problem i taxeringsarbetet.
Detta är bl. a. en följd av att förslaget aldrig remissbehandlades
på sedvanligt sätt.

Även den nu föreliggande propositionen har utarbetats på kort tid.
Löntagarorganisationerna har inte heller den här gången fått tillfälle
att lämna sina synpunkter. Detta förhållande är enligt utskottets mening
otillfredsställande. Utskottet kan också instämma i att det skulle
vara oklokt att genom ogenomtänkta skattebeslut nu i viktiga hänseenden
begränsa den tillsatta utredningens handlingsutrymme.

Mot den bakgrunden avstyrker utskottet den i propositionen föreslagna
omläggningen av den statliga skatteskalan liksom de i motionen
1972: 1697 föreslagna ändringarna. Utskottets ställningstagande på denna
punkt innebär, att utskottet tillstyrker yrkandena i motionerna
1972: 1689 och 1972: 1696 beträffande avslag på propositionen i denna
del.»

dels att utskottet under punkten B 1 bort hemställa

»B 1. att riksdagen såvitt avser sänkt statlig inkomstskatt med
bifall till motionerna 1972: 1689 och 1972: 1696 samt med avslag
på propositionen och motionen 1972: 1697 avslår det vid
propositionen fogade förslaget till förordning om ändring i
förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,»

3. av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fru Net -

SkU 1972: 32

telbrandt (fp), herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist
(c) och Nilsson i Trobro (m), som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 21 börjar med
»Utskottet har» och på s. 22 slutar med »berörda avseenden» bort ha
följande lydelse:

»En skatteomläggning av det slag som föreslås i propositionen skulle
leda till en kraftig fördyring av levnadskostnaderna för de enskilda
hushållen och — inte minst vad gäller drivmedelsskatten — kännbara
kostnadsökningar för företagen. Detta måste betraktas som särskilt allvarligt
i en situation, där arbetslösheten redan tidigare är hög och den
ekonomiska utvecklingen svag. Också det förhållandet att en konjunkturuppgång
snart kan göra sig gällande måste enligt utskottets uppfattning
nu inbjuda till försiktighet, när det gäller att genomföra åtgärder
som kan påverka priser och kostnader i en ofördelaktig riktning.

Målsättningen bör i stället vara att inrikta den ekonomiska politiken
och skattepolitiken så att höjningarna av företagens kostnader och av
konsumentpriserna begränsas. Inte minst gäller detta i fråga om för
konsumenterna grundläggande förnödenheter, som t. ex. livsmedel och
bostäder. Därmed skapar man inte bara ökat utrymme för en större
privat konsumtion utan ger också möjligheter att åstadkomma en tryggad
sysselsättning och att upprätthålla företagens konkurrenskraft gentemot
utlandet. Utskottet vill i detta sammanhang klart poängtera sin
uppfattning, att en ökad ekonomisk tillväxt ger de ekonomiska resurser,
som är en grundförutsättning för en genomgripande skattereform. Mot
denna bakgrund avstyrker utskottet förslaget i propositionen om en
höjning av mervärdeskatten.

Vänsterpartiet kommunisterna har i motionen 1972: 1697 föreslagit
en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften. Det skulle på samma
sätt som en höjning av mervärdeskatten leda till kraftiga pris- och kostnadsökningar.
Det skulle också inverka mycket negativt på sysselsättningen
och starkt hämma företagens investeringsvilja. Företag som
arbetar i utländsk konkurrens skulle snabbt försättas i ett sämre konkurrensläge
med bl. a. negativa effekter på betalningsbalansen som
följd. Utskottet är sålunda medvetet om att en höjning av avgiften kan
få ogynnsamma verkningar för såväl exportindustrin och handelsbalansen
som sysselsättningen och investeringsviljan. Arbetsgivaravgiften
verkar också så att den särskilt drabbar arbetskraftsintensiva företag.
Med den snabba strukturomvandling som redan pågår blir en pålaga
av denna speciella typ därmed också ett hot mot en viktig regionalpolitik.
»

dels att utskottet under punkten B 2 bort hemställa

»B 2. att riksdagen såvitt avser höjd mervärdeskatt

a) med bifall till motionerna 1972: 1689, 1972: 1696 och 1972:
1697 samt med avslag på propositionen avslår det vid proposi -

SkU 1972: 32

tionen fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen
(1968: 430) om mervärdeskatt,

b) avslår motionen 1972: 1697, såvitt gäller höjning av den allmänna
arbetsgivaravgiften,»

4. av herr Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson
i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp) och Sundkvist (c), som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 23, som börjar med
»Med hänsyn» och slutar med »föreslagna ikraftträdandebestämmelserna»,
bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar den uppfattning, som kommit till uttryck i motionen
1972: 1696, att höjningen av skatterna på cigarretter, sprit, vin och
maltdrycker bör träda i kraft tidigare än den 1 januari 1973. Det får
bl. a. av nykterhetspolitiska skäl anses olämpligt att lägga sådana höjningar
i omedelbar anslutning till helger. De föreslagna höjningarna
bör därför träda i kraft den 1 augusti 1972.»

dels att utskottet under punkterna B 3, B 4, B 5 och B 7 bort hemställa »B

3. att riksdagen såvitt avser höjd tobaksskatt med avslag på
motionen 1972: 1689 samt i anledning av propositionen antar
det vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändring
i förordningen (1961: 394) om tobaksskatt med den ändringen
att förordningen skall träda i kraft den 1 augusti 1972,
B 4. att riksdagen såvitt avser höjd skatt på maltdrycker med
avslag på motionen 1972: 1689 samt i anledning av propositionen
antar det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning
och beskattning av malt- och läskedrycker med den ändringen
att förordningen skall träda i kraft den 1 augusti 1972,

B 5. att riksdagen såvitt avser höjd skatt på sprit och vin med
avslag på motionen 1972: 1689 samt i anledning av propositionen
antar det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om ändring i förordningen (1957: 209) om skatt på
sprit och vin med den ändringen att förordningen skall träda
i kraft den 1 augusti 1972,

B 7. att riksdagen såvitt avser höjda schablontullar med avslag
på motionen 1972: 1689 samt i anledning av propositionen
antar det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om ändring i tulltaxan (1971: 920) med den ändringen att förordningen
skall träda i kraft den 1 augusti 1972,»

5. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som
dels anfört följande beträffande höjd tobaksskatt, skatt på maltdrycker

och skatt på vin och sprit samt höjda schablontullar:

SkU 1972: 32

»I propositionen föreslås höjning av skatten på tobak, på maltdrycker
och på vin och sprit och med anledning därav höjda schablontullar.
Eftersom skattepaketet i dess helhet bör avvisas bör ej heller dessa
skattehöjningar komma i fråga.»

dels ansett att utskottet under punkterna B 3, B 4, B 5 och B 7 bort
hemställa

»att riksdagen

B 3. såvitt avser höjd tobaksskatt med bifall till motionen 1972:
1689 avslår det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om ändring i förordningen (1961: 394) om tobaksskatt,

B 4. såvitt avser höjd skatt på maltdrycker med bifall till motionen
1972: 1689 avslår det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om ändring i förordningen (1960: 253) om
tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker,

B 5. såvitt avser höjd skatt på sprit och vin med bifall till motionen
1972: 1689 avslår det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om ändring i förordningen (1957: 209) om skatt
på sprit och vin,

B 7. såvitt avser höjda schablontullar med bifall till motionen
1972: 1689 avslår det vid propositionen fogade förslaget till
förordning om ändring i tulltaxan (1971: 920),»

6. av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt
(fp), herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist
(c) och Nilsson i Trobro (m), som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 23 börjar med
»Eftersom motivet» och slutar med »denna del», bort ha följande lydelse: »För

att finansiera den i propositionen föreslagna justeringen av
skatteskalorna föreslås vidare en höjning av skatten på motorbränslen
med 10 öre per liter för bensin och 8 öre per liter för brännolja och
gasol. Då utskottet avvisar förslaget i propositionen angående justeringar
av den direkta statliga skatten följer därav att en höjning av
skatten på motorbränsle saknar motiv. Därtill kommer att en så kraftig
höjning som den föreslagna skulle leda till betydande kostnadshöjningar
både för företag och enskilda. Tillsammans med den i propositionen
föreslagna höjningen av mervärdeskatten eller alternativt en höjning av
den allmänna arbetsgivaravgiften skulle en höjning av drivmedelsbeskattningen
betyda en oacceptabel prisökning på varor och tjänster.
Den skulle också försvåra för kommunerna att utan standardsänkning
leva upp till överenskommelsen om att försöka undvika skattehöjningar.
Det bör också framhållas, att skatten på motorbränslen har särskild
betydelse för de delar av landet, där man har långa rese- och transportavstånd.
En höjning skulle sålunda motverka regionalpolitiska strävan -

SkU 1972: 32

den. Utskottet biträder därför yrkandena i motionerna 1972: 1689,
1972: 1696 och 1972: 1697 om avslag på propositionen i ifrågavarande
del.»

dels att utskottet under punkten B 6 bort hemställa

»B 6. att riksdagen såvitt avser höjd skatt på motorbränslen med
bifall till motionerna 1972: 1689, 1972: 1696 och 1972: 1697
samt med avslag på propositionen avslår det vid propositionen
fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen
(1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen,»

7. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som

dels anfört följande beträffande höjning av allmänna barnbidrag, förlängda
barnbidrag och studiemedel:

»De i propositionen föreslagna höjningarna av allmänna barnbidrag,
förlängda barnbidrag och studiemedel är motiverade av de prishöjningar,
som höjningen av den indirekta beskattningen eller en höjning av arbetsgivaravgiften
skulle medföra. Eftersom dessa skattehöjningar avvisas
är inte heller några bidragshöjningar i detta sammanhang motiverade.»

dels ansett att utskottet under punkterna B 8—B 10 bort hemställa
»att riksdagen

B 8. såvitt avser höjda allmänna barnbidrag med bifall till motionen
1972: 1689 avslår det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag,

B 9. såvitt avser höjda förlängda barnbidrag med bifall till motionen
1972:1689 avslår det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i förordningen (1964: 400) om förlängt
barnbidrag,

B 10. såvitt avser höjda studiebidrag med bifall till motionen
1972: 1689 avslår det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i studiehjälpsreglementet (1964: 402),»

8. av herr Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson
i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp) och Sundkvist (c), som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 14 börjar med
»Utskottet, som» och slutar med »som möjligt», bort ha följande lydelse: »I

motionerna 1972: 839 och 1972: 1696 har centerpartiet och folkpartiet
pekat på nödvändigheten av att tillsätta en ny skatteutredning.
I samband med framläggandet av proposition 1972: 95 meddelades också
direktiven till den utredning, som riksdagen beslutade om i december
1971 på initiativ av centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet
(FiU 1971: 47, reservation vid punkt 8).

Problemet med de höga marginalskatterna och särskilt den s. k. mar -

SkU 1972: 32

ginalskattepuckeln löses inte med det förslag som regeringen har lagt
fram. Ingenting görs heller för att mildra de samlade, mycket allvarliga
marginaleffekterna. Omläggningen ger därför inget väsentligt bidrag
vare sig för att trygga eller förbättra standarden för de sämst ställda
i samhället eller för att åstadkomma ett rättvisare skattesystem för
de förvärvsarbetande i vanliga inkomstlägen. De åtgärder som föreslagits
för de s. k. faktiskt sambeskattade återstår också att lösa. Kravet
på att förvandla det s. k. hemmamakeavdraget till ett hemmamakebidrag
har inte beaktats. De särskilda problem som hänger samman med
att inflationsutvecklingen automatiskt höjer skatten också på inkomster,
som inte medför ökad köpkraft, har lämnats obeaktade.

Mycket angelägna problem kvarstår alltså helt olösta i regeringsförslaget.
Detta föregriper också i viktiga avseenden utredningens möjligheter
att presentera en samlad lösning. De åtgärder, som föreslås i proposition
1972: 95 i syfte att sänka statsskatten, kommer för det stora
flertalet skattebetalare dessutom inte att väga upp de fördyringar, som
direkt eller indirekt blir följden av de finansieringsåtgärder som föreslås.

Utskottet anser således att de direktiv som utfärdats för skatteutredningen
inte är till fyllest och föreslår att tilläggsdirektiv utarbetas
i huvudsak enligt de riktlinjer som angivits i motionerna 1972: 839 och
1972: 1696. Därvid bör även de problem och synpunkter som behandlas
i motionen 1972: 890 beaktas.

Skatteutredningen bör självfallet ha möjligheter att göra förändringar
inom och mellan olika delar av skattesystemet. Det innebär att bl. a.
frågan om en differentierad mervärdeskatt och en motsvarande avlyftning
av mervärdeskatt på livsmedel bör prövas.

Ett långsiktigt planerat handlande är en nödvändig förutsättning för
att skapa de resurser som krävs för en genomgripande skattereform.
Det gäller därför att utforma skattesystemet så att det verkar resursskapande.
Utskottet finner det självklart värdefullt att kommunerna
begränsar sina skattehöjningar. Men lika viktigt är det att samma restriktiva
tänkande slår igenom i den statliga sektorn både för att erhålla
nödvändiga besparingar inom denna sektor och för att inte staten skall
vidta åtgärder, som omöjliggör för kommunerna att begränsa sina
kostnadsökningar.

Det finns frågor, där en genomgripande analys av de berörda problemen
torde kräva avsevärd tid för skatteutredningen. Andra frågor
däremot där snabba justeringar är angelägna torde emellertid utredningen
utan svårighet kunna behandla med förtur. Det gäller förbättring
av barnfamiljernas situation, avskaffande av den faktiska sambeskattningen,
införande av hemmamakebidrag, införande av inflationsskydd
i skattesystemet samt justering av marginaleffekterna i skatteoch
bidragssystemet.»

SkU 1972: 32

dels att utskottet under punkten C bort hemställa

»C. att riksdagen beträffande direktiven för skatteutredningen
m. m.

1. med bifall till motionerna 1972: 839 och 1972: 1696 samt i anledning
av motionerna 1972: 410, 1972: 890 och 1972: 1689 hos
Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till skatteutredningen
i enlighet med vad utskottet anfört,

2. avslår motionen 1972: 425,»

9. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som
dels anfört följande i fråga om riktlinjerna för en skattereform:
»Riksdagen beslöt hösten 1971 att begära tillsättandet av en skatteutredning.
I motioner i början av innevarande år från moderata samlingspartiet
(1972: 294 och 1972: 410) krävdes att denna av riksdagen
begärda utredning omedelbart skulle tillsättas och få i uppdrag att
med förtur lägga fram förslag till sänkning av marginalskatterna samt
till anpassning av barnfamiljernas skattebörda till deras skatteförmåga.

I motionen 1972: 1689 från moderata samlingspartiet hävdas, att de
av regeringen samtidigt med propositionen offentliggjorda direktiven
för skatteutredningen står i strid mot riksdagens krav på att utredningen
skall vara förutsättningslös. Vi delar denna uppfattning. Enligt
direktiven skall utredningen inte behandla frågan om beskattningens
totala höjd. Den får heller inte utreda en indexreglering av skattesystemet,
en fråga som under senare år varit central i skattedebatten.
Utredningens möjligheter att diskutera omfattningen av progressiviteten
i skattesystemet har begränsats. I direktiven heter det sålunda
bl. a. att 'principen om en progressiv statsskatt måste bibehållas, och
de marginalskatteeffekter som därav föranleds speglar den grundläggande
tanken om beskattning efter bärkraft’. Skatteutredningens huvuduppgift
blir 'att bedöma de fördelningspolitiska aspekterna av skatte-
och avgiftssystemet’. Minst lika viktigt borde emellertid vara att
utreda skattesystemets samhällsekonomiska effekter och att skapa underlag
för ett nytt skattesystem med för ekonomin i dess helhet mindre
hämmande effekter på bl. a. den ekonomiska utvecklingen än det nuvarande.

Den av riksdagen begärda 'förutsättningslösa' utredningen skall alltså
gå till verket med i hög grad bundna direktiv. Genom den av Kungl.
Maj:t föreslagna 'provisoriska' skatteomläggningen har utredningen
fått sin handlingsfrihet ytterligare begränsad. Regeringens skatteförslag
bör därför överlämnas till skatteutredningen med uppdrag att med
förtur lägga fram sådana förslag till ändringar av den direkta skatten,
att dess mest allvarliga olägenheter snarast möjligt avhjälps. Om utredningen
arbetar med skyndsamhet och om arbetet inriktas just på
dessa bristfälligheter, torde det icke vara uteslutet att förslag till en

SkU 1972: 32

partiell reform skulle kunna underställas årets höstriksdag. I enlighet
med motionerna 1972: 294 och 1972: 410 bör skatteutredningen därvid
i första hand ta sig an marginalskatteproblemet liksom frågan om en
anpassning av barnfamiljernas skattebörda till deras skatteförmåga.

Direktiven för skatteutredningen bör ges en vidare utformning. Inte
minst bör följande synpunkter understrykas.

Skattesystemet skall stimulera resurstillväxten i samhället; det skall
vara rättvist och ta hänsyn till de skattebetalande medborgarnas och
familjeenheternas varierande försörjningsbörda och skattekraft; det skall
möjliggöra ett högt enskilt sparande. Medborgarna skall själva genom
riksdagsbeslut avgöra skatternas höjd, dvs. skattetrycket får inte automatiskt
öka till följd av penningvärdeförsämring. Skattesystemet skall
vidare innehålla från finanspolitisk synpunkt tjänliga instrument som
möjliggör en aktiv konjunkturpolitik inriktad på att upprätthålla samhällsekonomisk
balans med full sysselsättning och ett fast penningvärde;
det skall bidra till att stärka det svenska näringslivets internationella
konkurrenskraft. Utredningen bör arbeta i nära samarbete med den i
annat sammanhang föreslagna besparingsutredningen.

Utredningen bör därtill få i uppdrag att analysera frågan om en differentiering
av mervärdeskatten. Utländska erfarenheter bör inhämtas.
Till ledning för den fortsatta debatten bör utredningen snarast möjligt
redovisa resultatet av sitt arbete med klarläggande av fördelarna och
olägenheterna i skilda hänseenden av en sådan omläggning av det indirekta
beskattningssystemet.»
dels ansett att utskottet under punkten C bort hemställa

»C. att riksdagen beträffande direktiven för skatteutredningen
m. m. med anledning av motionerna 1972:425, 1972:839,
1972: 890, 1972: 1696 och med bifall till motionerna 1972: 410
och 1972: 1689 ger till känna vad sålunda anförts,»

10. av herr Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson
i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp) och Sundkvist (c), som ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 20, som börjar med »Såväl
finansutskottet» och slutar med »och 1972: 1696», bort ha följande
lydelse:

»Det nuvarande skattesystemets konstruktion har för det stora flertalet
inkomsttagare ogynnsamma återverkningar i tider av stark inflation.
Detta har som bekant varit fallet under 1970 och 1971. Mycket
tyder på en fortsatt ökning av priserna även för kommande år och
en därmed okontrollerad och av riksdagen ej beslutad skattehöjning.

På grund av skattesystemets konstruktion ökar skattetrycket för den
enskilde även om en inkomstökning enbart täcker prisökningarna. En
inflationistisk utveckling av samhällsekonomin leder sålunda till att

SkU 1972: 32

skattesystemet för de flesta inkomsttagarna får helt andra verkningar
än vad som avsetts. Möjligheterna för låg- och mellaninkomsttagarna
att nå den eftersträvade höjningen av levnadsstandarden motverkas.

Som framhålls i motionerna 1972: 839 och 1972: 1696 är det synnerligen
angeläget att motverka en sådan utveckling genom att bygga in
ett inflationsskydd i skattesystemet. Löntagarorganisationerna har uttryckt
likartade uppfattningar. Det är utskottets bestämda mening, att
inflationsskyddade skatteskalor och avdrag också skulle underlätta kommande
uppgörelser på arbetsmarknaden och såväl direkt som indirekt
få gynnsamma konsekvenser för hela samhällsekonomin.

Utskottet finner det angeläget att påpeka, att förändringar i beskattningen
bör beslutas av riksdagen i grundlagsenlig ordning. Skattesystemet
bör sålunda inte vara så konstruerat att det reella skattetrycket
automatiskt skärps och att skatternas fördelning ändras när penningvärdet
försämras. Detta gäller särskilt beträffande de lägre inkomsttagarna.
I enlighet med vad utskottet tidigare anfört bör skatteutredningen
med förtur ta upp frågan angående värdesäkring av skatteskalan
och olika avdrag i skattesystemet eller andra åtgärder i syfte att
garantera att en fortgående inflation inte som hittills väsentligt skärper
skattetrycket.

Inflationsskyddet måste ses som en integrerad del av hela det direkta
skattesystemet, varför det bör behandlas inom den tillsatta utredningen.
Frågan bör genom en förtursbehandling kunna lösas snabbt. Inte
bara sakliga utan också allmändemokratiska skäl talar dock för att
valet av teknisk modell bör ske inom utredningen.»
dels att utskottet under punkten D bort hemställa

»D. att riksdagen beträffande indexreglering av skattesystemet
i anledning av motionerna 1972:410, 1972:418 samt 1972:650
hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till skatteutredningen
i syfte att med förtur utreda frågan angående inflationsskydd
av skatteskalan och olika avdrag i skattesystemet
eller andra åtgärder i syfte att garantera att en fortgående inflation
inte skärper skattetrycket, i enlighet med vad utskottet
anfort,»

11. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som
dels anfört följande i fråga om indexreglering av skattesystemet:
»Sedan många år tillbaka har kravet på en indexreglering av skattesystemet
förts fram i riksdagen. Det har därvid från moderata samlingspartiet
hävdats att indexregleringen endast får ses som ett komplement
till en genomgripande omläggning av skattesystemet. Indexregleringen
förändrar nämligen inte själva skattesystemet utan medför endast att
den direkta skatten inte höjs genom inflationens inverkan utan före -

SkU 1972: 32

gående parlamentariskt tankeutbyte. Det får emellertid anses vara av
stor betydelse för skattebetalarna att en indexreglering genomförs redan
från den 1 januari 1973 på sätt som anvisats i motionerna 1972:410 och
1972:1689. Tillsättandet av den av oss begärda parlamentariska skatteutredningen
möjliggör också ett sådant snabbt genomförande, eftersom
indexregleringen då kommer att utgöra ett naturligt komplement till
den genomgripande skattereform som den parlamentariska utredningen
skall utmynna i.

Progressionen i vårt nuvarande skattesystem är mycket brant, vilket
helt naturligt medför att en lika stor sänkning av de olika skattesatserna

1 den statliga inkomstskatteskalan ger olika effekter för olika inkomsttagare.
Detta framgår av proposition 1972:95 bil. 2. Skattesänkningen
på tre procentenheter för 15 000-kronorsinkomsttagaren innebär en
sänkning av skatten med 299 kr., medan 70 000-kronorsinkomsttagaren
med samma procentuella skattesänkning erhåller 900 kr. eller en tre
gånger så stor skattesänkning. Liknande förhållanden uppstår vid en
indexreglering av skattesystemet. Den differens i kronor som uppstår
mellan olika inkomsttagare vid en indexreglering innebär dock inte att
den högre inkomsttagarens köpkraft ökar. Indexregleringen medför
däremot en försäkring mot automatiska skatteskärpningar som annars
skulle ha drabbat de vanliga inkomsttagarna.»

dels ansett att utskottet under punkten D bort hemställa

»D. att riksdagen beträffande indexreglering av skattesystemet
med bifall till motionen 1972: 410 och i anledning av motionerna
1972: 418 och 1972: 650 antar följande

a. Förslag till

Lag om indexreglering av vissa delar av skattesystemet

1 §

Maximibeloppen för förvärvsavdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,
grundavdrag enligt 48 § kommunalskattelagen och 8 § förordningen
om statlig inkomstskatt och avdraget för nedsatt skatteförmåga
enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen och 9 §

2 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt samt skiktgränserna
i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, den taxerade
inkomst enligt 48 § kommunalskattelagen vid vilken avtrappningen
av grundavdraget påbörjas och i 2 § 4 mom. uppbördsförordningen angivna
belopp för skattereduktion omräknas årligen av Konungen med
ledning av förändringarna av index för konsumentpriser med avdrag
för mervärdeskatt.

2 §

Omräkningen skall grundas på genomsnittet av index för tiden juli

SkU 1972: 32

1970—juni 1971 och för tiden juli månad året före omräkningsåret —
juni månad omräkningsåret.

3§

Vid omräkningen iakttages att beloppen enligt 1 § utföres i helt hundratal
kronor, därvid belopp under femtio bortfaller och annat belopp
avrundas uppåt. Dock skall skiktgränsen 52 500 i 10 § förordningen om
statlig inkomstskatt fastställas till den omräknade taxerade inkomst vid
vilken avtrappningen av grundavdraget påbörjas ökad med ett belopp
motsvarande fem gånger det omräknade grundavdraget och skattereduktionens
maximibelopp enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen till
40 procent av det omräknade grundavdraget med därav följande förändringar
i övrigt.

4 §

De årliga omräkningarna träder i kraft året efter omräkningsåret och
tillämpas vid taxeringen två år efter omräkningsåret.

5§

Konungen eller den myndighet Konungen förordnar meddelar för
den årliga omräkningen erforderliga anvisningar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå mpddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och
tillämpas första gången vid 1974 års taxering.

b. Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 3 morn., 48 § 2 mom. och 50 § 2 mom.
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

46 §

3 m o m. Ha makar om sjömansskatt.

Har gift 1 000 kronor.

Avdrag enligt under beskattningsåret.

Har skattskyldig 2 000 kronor.

Avdrag enligt 1 000 kronor.

Maximibeloppen i detta moment omräknas årligen enligt lagen (1972:
000) om indexreglering av vissa delar av skattesystemet.

Avdrag enligt sagda kommun.

SkU 1972: 32

48 §

2 m o m. Skattskyldig fysisk nedan sägs.

Grundavdraget är 4 500 kronor om den skattskyldiges enligt förordningen
(1947:576) om statlig inkomstskatt taxerade inkomst uppgår till
högst 30 000 kronor och, om inkomsten är större än 30 000 kronor, 4 500
kronor minskat med en femtedel av inkomsten till den del den överstiger
30000 kronor. Angivna belopp omräknas enligt lagen (1972:000) om
indexreglering av vissa delar av skattesystemet.

Har skattskyldig förut nämnts.

Det belopp tiotal kronor.

50 §

2 m o m. För fysisk kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit
väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,
underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige
ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet,
må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller
ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter
taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst
minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare
ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 6 000 kronor,
omräknat enligt lagen (1972:000) om indexreglering av vissa delar av
skattesystemet. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning
av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag,
som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning
medgivits.

Om skattskyldigs motsvarande tillämpning.

Skattskyldig, vars detta stycke.

Vad härefter beskattningsbar inkomst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tilllämpas
första gången vid 1974 års taxering.

c. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt Härigenom

förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

SkU 1972: 32

10 §

1 mom. Statlig inkomstskatt angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör: 54 % av återstoden.

Skikt gränserna ovan omräknas enligt lagen (1972:000) om indexreglering
av vissa delar av skattesystemet.

Ändå att denna inkomstdel.

Med familjestiftelse — — — ekonomiska intressen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och tillämpas första gången vid 1974 års taxering.

d. Förslag till

Lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas, att 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953:
272) skall ha nedan angivna lydelse.

2 §

4 m o m. Skattereduktion åtnjutes taxerade inkomsten.

Ha gifta de skattskyldiga.

Skattereduktion enligt taxerade inkomsten.

Angivna belopp omräknas enligt lagen (1972:000) om indexreglering
av vissa delar av skattesystemet.

Vid tillämpningen förut nämnts.

Skattereduktion sker av frälseränta.

Bestämmelserna om skattereduktion bortfaller.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och
tillämpas första gången vid 1974 års taxering.»

12. av herr Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson
i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp) och Sundkvist (c), som ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande, som på s. 18 börjar med »Vid
behandlingen» och på s. 19 slutar med »och 1972:1689», bort ha följande
lydelse:

»Riksdagen har under en följd av år haft att behandla krav på förändringar
av de skatte- och bidragsregler, som i vissa lägen ger mycket kraftiga
avbränningar på folkpensionärernas extrainkomster. I vissa lägen
har avbränningarna t. o. m. varit större än de extrainkomster, som pensionärerna
åstadkommit med sin extra arbetsinsats.

SkU 1972: 32

Vissa förbättringar har inträtt i skattesystemet efter den 1 januari
1971 men ändringarna beaktar enligt utskottets mening inte tillräckligt
de situationer, som kan uppstå även vid relativt blygsamma biinkomster.
Fortfarande kan det således inträffa att folkpensionärer drabbas av en
marginaleffekt på upp emot 90 % av en ringa extrainkomst.

Utskottet konstaterar sålunda i likhet med vad som framhålls i motionerna
1972:839 och 1972:1696, att skatte- och bidragsreglerna kan
leda till otillfredsställande resultat för folkpensionärerna. Svårigheterna
hänger intimt samman med de nu gällande avtrappningsreglerna för vissa
bidrag och förmåner. Den tillsatta skatteutredningen bör därför enligt
utskottets mening vid behandlingen av likartade problem inom andra
delar av skatte- och bidragssystemet även beakta de särskilda problem
och svårigheter, som gäller folkpensionäremas extrainkomster.»
dels att utskottet under punkten E bort hemställa

»E. att riksdagen beträffande folkpensionärernas beskattning i anledning
av motionen 1972:410 beslutar, att hos Kungl. Maj:t
anhålla om tilläggsdirektiv till skatteutredningen beträffande
beskattningen av folkpensionärernas extrainkomster i enlighet
med vad utskottet anfört;»

13. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som
dels anfört följande i fråga om folkpensionäremas beskattning:
»Folkpensionen utgör en otillräcklig inkomst även med små anspråk
på konsumtionsstandard. Detta gäller trots att folkpensionen genom anknytningen
till det s. k. basbeloppet är värdebeständig, trots kompletteringar
med kommunalt bostadstillägg och trots att pensionärer, som har
endast obetydlig eller helt saknar ATP, får ett årligt tillskott utöver vad
som motiveras av penningvärdeförsämringen. Följaktligen är pensionärerna,
i den mån de har hälsan och önskar förbättra sin levnadsstandard,
hänvisade till att skaffa sig inkomster vid sidan av folkpensionen. Emellertid
utgör avtrappningsreglerna för kommunalt bostadstillägg jämte
beskattningsreglerna ett verksamt hinder för sådana ambitioner. Att
folkpensionärernas möjligheter att ta ett avlönat arbete motverkas är
djupt orättvist. Det är därför nödvändigt med sådana ändringar av de
nämnda reglerna att de inkomster folkpensionärema — i första hand
ålders- och förtidspensionärer — skaffar sig vid sidan av folkpensionen
i väsentligt mindre grad än nu reduceras genom beskattning och avtrappning.

Mot bakgrund härav bör, såsom anförts i moderata samlingspartiets
motioner 1972: 294 och 1972: 410, folkpensionen vara undantagen från
beskattning. Detta krav skärps av det faktum att folkpensionsavgiften
är beskattad, vilket strider mot de regler som tillämpas för andra pensionsförsäkringar.
»
dels ansett att utskottet under punkten E bort hemställa

SkU 1972: 32

»E. att riksdagen beträffande folkpensionärernas beskattning i
anledning av motionen 1972:410 begär förslag till riksdagen om
ändrade grundavdrag för ålders- och förtidspensionärer;»

14. av herr Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson
i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp) och Sundkvist (c), som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande, som på s. 18 börjar med »Som
tidigare» och slutar med »för utredningen», bort ha följande lydelse:
»Som framhålls i bl. a. motionerna 1972:1696 och 1972:848 är det både
från principiell och praktisk synpunkt angeläget att öppna möjligheter
till någon form av individuell beskattning, om två makar båda arbetar
i ett eget företag. Det måste sålunda anses orimligt att man i ett skattesystem,
som bygger på den individuella principen, fortfarande upprätthåller
sambeskattningen i detta fall.

Utskottet noterar med tillfredsställelse, att den tillsatta utredningen
fått i uppgift att pröva frågan. Därvid bör enligt utskottets mening även
den i motionen 1972: 412 aktualiserade frågan, om vem av makarna som
skall beskattas för gemensam inkomst, tas upp. Som utskottet anfört
bör dessa frågor behandlas med förtur av utredningen. Att helt bryta
ut detta problem från ett övergripande utredningsarbete finner utskottet
däremot mindre välbetänkt.»

dels att utskottet under punkten F bort hemställa

»F. att riksdagen beträffande faktisk sambeskattning i anledning
av motionerna 1972:410, 1972:412, 1972:426, 1972:824, 1972:
848 och 1972:863 hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv
till skatteutredningen så att frågan om faktisk sambeskattning
kan behandlas med förtur i enlighet med vad utskottet anfort;»

15. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som
dels anfört följande beträffande faktisk sambeskattning:

»Enligt 52 § 1 mom. första stycket kommunalskattelagen taxeras äkta
makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, en var för sin inkomst
samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Mannen
kan således beskattas för vissa hustruns inkomster med hänvisning till
att de är att anse som makarnas gemensamma inkomst.

Emellertid har denna princip delvis blivit genombruten för vissa skattskyldiga
genom två avgöranden i regeringsrätten. I det första avgörandet,
RR 2/11 1971, sägs det i fråga om beskattning av villafastighet att
’den omständigheten att makarna gemensamt nyttjat fastigheten inte kan
föranleda att inkomst av denna skall anses som boets gemensamma inkomst
för vilken mannen skall taxeras’. I det andra fallet, RR 29/2 1972,
var fråga om äkta makar som ägde hälften var av en jordbruksfastighet,
vilken makarna brukade gemensamt. Enligt regeringsrätten var inkomsten
av denna fastighet icke att anse som boets gemensamma inkomst,

SkU 1972: 32

'utan vardera maken skall beskattas för den del av nämnda inkomst,
som tillkommer honom’. Av de två regeringsrättsavgörandena framgår
att inkomst som båda makarna gemensamt arbetar ihop i ett gemensamt
ägt jordbruk skall beskattas hos var och en av makarna.

Problemet med den faktiska sambeskattningen synes alltså ha blivit
löst för vissa skattskyldiga. Emellertid är det inte alla äkta makar, vilka
blir föremål för faktisk sambeskattning, som kan ordna sina ekonomiska
mellanhavanden på ett sådant sätt att var och en kan redovisa den inkomst
han arbetat ihop. För dessa skattskyldiga, t. ex. vissa jordbrukare
och andra familjeföretagare, kvarstår alltså problemet med den faktiska
sambeskattningen. Av rättviseskäl bör därför denna fråga lösas genom
omedelbar lagstiftning på sätt som anföres i motionerna 1972:410 och
1972: 1689.»

dels ansett att utskottet under punkten F bort hemställa

»F. att riksdagen beträffande faktisk sambeskattning med bifall
till motionen 1972:410 och med anledning av motionerna
1972:412, 1972:426, 1972:824, 1972:848 och 1972:863 antar
följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 20 § samt punkt 6 av anvisningarna till 22 §
och punkt 11 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370)
skall ha nedan angivna lydelse.

20 §

Vid beräkningen 43 § 3 mom.

Avdrag må eller uppfostran;

å till kapitalförlust.

A nvisningar
till 22 §

6. Avdrag får ske för värdet av arbete som i förvärvskällan utförts av
andre maken om båda makarna varit verksamma i förvärvskällan i ej
blott ringa omfattning. Riksskatteverket fastställer grunden härför.

Hemmavarande barn, punkt 2.)

Barn, som för barnet.

SkU 1972: 32

till 29 §

11. Angående hemmavarande barn, som användas i rörelse, samt avdrag
för värdet av arbete, som utförts av andre maken, gäller vad som
är stadgat beträffande jordbruk (se punkt 6 av anvisningarna till 22 §).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser gäller
dock vid 1973 eller tidigare års taxering samt vid eftertaxering för år
1973 eller tidigare år.»

16. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som
dels anfört följande beträffande förvärvsavdragen:

»Barnfamiljernas ekonomiska situation har under de senaste åren försämrats.
Den senaste skattereformen har verksamt bidragit härtill. Genom
att i beskattningen hänsyn ej tas till försörjningsbördan när det
gäller barn, drabbas barnfamiljerna av samma hårda skattetryck som
barnlösa. Den enda skillnaden utgöres av förvärvsavdraget som är avsett
att kompensera för bamtillsynskostnaderna. Förvärvsavdragets maximibelopp
var tidigare 3 000 kr. men sänktes i samband med den senaste
skattereformen till 2 000 kr. per år. Ingen kan emellertid påstå att barntillsynskostnaderna
skulle ha minskat. Med fog kan tvärtom göras gällande
att barntillsynskostnaderna är den för barnfamiljerna ojämförligt
största ekonomiska belastningen.

Ingen kan påstå annat än att skötseln av små barn är en heltidssyssla
och ett kvalificerat arbete. Om båda förvärvsarbetar kan förvärvsavdrag
utgå med högst 2 000 kr. per år. I gengäld utgår beloppet ända till dess
barnet är 16 år. Enligt vår mening bör en helt annan vikt än hittills fästas
vid bamtillsynskostnaderna. För barntillsyn i samhällets regi är det
allmänna berett till stora subventioner — ca 11 000—16 000 kr. per år
beräknas en barndaghemsplats kosta.

Barntillsyn i hemmet däremot, som från många synpunkter är att
föredra, behandlas desto mera styvmoderligt. Genom att avdragsrätt för
lön avseende barntillsyn i hemmet saknas sker en för familjen kännbar
dubbelbeskattning av bamtillsynskostnaderna. Dessutom måste familjerna
erlägga arbetsgivaravgift, vilket heller inte medför rätt till avdrag.
Här föreligger således en klar diskriminering i de fall de båda förvärvsarbetande
makarna själva ordnat barntillsyn i hemmet. I motionen 1972:
418 föreslås dels att det schablonmässiga avdraget, 2 000 kr., värdesäkras
genom anknytning till medelvärdet av basbeloppet för det inkomstår till
vilket avdraget hänför sig, dels att rätt till avdrag för styrkta barntillsynskostnader
utöver detta belopp införs. Det föreslås även att ovannämnda
utredning måtte pröva även frågan om avdragsrätt för de omkostnader
som uppkommer vid nödvändig tillsyn av sjuk eller åldrig nära
anhörig. De problem av ekonomisk art som uppkommer vid tillsyn av

SkU 1972: 32

dylika anhöriga är så likartade dem som uppkommer vid barntillsyn att
det förefaller logiskt att utvidga förvärvsavdraget till dessa fall.»
dels ansett att utskottet under punkten G 1 bort hemställa

»G 1. att riksdagen beträffande förvärv sav dr agen bifaller motionen
1972: 418,»

17. av herr Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson
i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp) och Sundkvist (c), som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 17, som börjar med »Om
makarna» och slutar med »avsedda fallen», bort ha följande lydelse:
»Enligt de skatteregler som tillämpas sedan i fjol skall förvärvsavdrag
för äkta makar i första hand åtnjutas av den make, som har den lägsta
inkomsten. Skillnaderna mellan olika inkomstkällor när det gäller avdragets
storlek leder, som framhålls i motionen 1972:826, till att avdraget
bestäms på ett slumpartat sätt, när den ene av makarna har inkomst
av jordbruk och den andre av tjänst eller rörelse. Detta förhållande är
enligt utskottets mening otillfredsställande och bör därför beaktas vid
översynen av skattesystemet. Även andra problem som hänger samman
med förvärvsavdragens utformning och förts fram i motioner, som behandlas
i detta betänkande, bör kunna tas upp av utredningen.»
dels att utskottet under punkten G 2 bort hemställa

»G 2. att riksdagen beträffande förvärv sav dr agen i anledning av
motionen 1972:826 hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv
till skatteutredningen beträffande utformningen av förvärvsavdragen
i enlighet med vad utskottet anfört.»

18. av herr Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson
i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp) och Sundkvist (c), som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande, som på s. 14 börjar med »Utskottet
har» och slutar med »i propositionen», bort ha följande lydelse:
»Inflationen och de upprepade höjningarna av mervärdeskatten har
lett till betungande prisökningar, inte minst i fråga om viktiga livsmedel.
Utskottet anser det därför angeläget, att den tillsatta skatteutredningen
förutsättningslöst undersöker möjligheterna att komma till rätta med de
problem, som hänger samman med mervärdeskattens fördyrande verkan
på livsmedel. Utredningen bör sålunda undersöka för- och nackdelar
med en differentierad mervärdeskatt i enlighet med vad som förordas
i motionerna 1972:879 och 1972:895. Möjlighet föreligger också att införa
ett särskilt konsumtionsstöd, som eliminerar eller väsentligt reducerar
mervärdeskattens prishöjande effekter på viktiga livsmedel. Denna
fråga berörs i motionen 1972: 1696 och behandlas också i annat sammanhang
vid årets riksdag. Ett sådant system innebär, att hela eller en del
av mervärdeskatten restitueras. Varken en differentiering av skatten
eller ett konsumtionsstöd påverkar jordbruksavtalet. Enligt utskottets

SkU 1972: 32

uppfattning bör även denna metod närmare belysas av utredningen.

Ett fullständigt borttagande av mervärdeskatten på livsmedel skulle
medföra ett inkomstbortfall för staten på mer än 4 miljarder kr. Det innebär
att det omöjligt kan förverkligas på en gång. Ett konsumtionsstöd
av det här berörda slaget har samma effekt och kan genomföras successivt
på viktiga baslivsmedel i den takt, som det finns ekonomiskt utrymme.
Utskottet avstyrker med hänvisning till detta yrkandet i motionen
1972:54 och förstahandsyrkandet i motionen 1972:1697.»
dels att utskottet under punkten I bort hemställa

»I. att riksdagen beträffande differentiering av mervärdeskatten
i anledning av motionerna 1972:879 och 1972:895 hos Kungl.
Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till den tillsatta skatteutredningen
beträffande åtgärder för att eliminera mervärdeskattens
fördyrande verkningar på viktiga livsmedel i enlighet med vad
utskottet anfört.»

TRYCKERIBOLAGET IVAR HAEGGSTRÖM AB. STOCKHOLM 1972