Skatteutskottets betänkande nr 31 år 1972

SkU 1972: 31

Nr 31

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972: 93 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:
370) jämte motion.

Propositionen

1 propositionen 1972: 93 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 17 mars 1972
föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

I propositionen föreslås bestämmelser om skärpt realisationsvinstbeskattning
vid överlåtelse av aktier eller andelar i s. k. vinstbolag. Förslaget
avser att hindra att vinstmedel i aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk
förening, som tömts på sina realtillgångar, obehörigen undgår
beskattning.

De nya bestämmelserna föreslås bli tillämpliga i fråga om överlåtelse
av aktier eller andelar som sker efter utgången av år 1971.

Motionen

I den i anledning av propositionen väckta motionen 1972: 1690 av
herr Nordgren m. fl. (m) hemställs
att riksdagen

A. antar propositionen med de ändringar att

dels 35 § 3 mom. åttonde stycket kommunalskattelagen (1928: 370)
erhåller följande lydelse:

Avyttrar skattskyldig aktie i aktiebolag och finnes vid avyttringen
obeskattade vinstmedel i bolaget till följd av att större delen av dess
tillgångar före avyttringen av aktien överlåtits på den skattskyldige eller
annan, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas 75 procent av det
belopp den skattskyldige erhåller för aktien. Vid bedömande av frågan
om överlåtelse av större delen av bolagets tillgångar ägt rum skall även
beaktas tillgång i bolaget som inom två år efter avyttringen av aktien,
direkt eller genom förmedling av annan, överlåtes på den skattskyldige
eller honom närstående person eller på aktiebolag, handelsbolag eller
ekonomisk förening, vari den skattskyldige eller honom närstående
person har ett bestämmande inflytande. Har överlåtelse av tillgång i

1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 31

SkU 1972: 31

bolaget ägt rum efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet
för realisationsvinst vid avyttringen av aktie i bolaget uppkom, skall
realisationsvinst enligt detta stycke upptagas till beskattning på samma
sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu sagts
äger motsvarande tillämpning vid avyttring av andel i handelsbolag eller
ekonomisk förening. Riksskatteverket får medgiva undantag från detta
stycke, om det kan antagas att avyttringen av aktien eller andelen
skett i annat syfte än att erhålla obehörig förmån vid beskattningen.

dels ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande lydelse:

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och
tillämpas på avyttringen av aktie eller andel som skett efter utgången
av juni månad 1972.

Har riksskatteverket medgivit undantag från 35 § 3 mom. åttonde
stycket, får den skattskyldige genom besvär i särskild ordning, som anföres
inom sex månader från beslutets dag, föra talan om sådan ändring
av sin inkomsttaxering som föranledes av beslutet. I sådant fall
får inom samma tid besvär även anföras av taxeringsintendent till den
skattskyldiges förmån. I fråga om besvär som avses här gäller 103 och
104 §§ taxeringsförordningen (1956: 623) i tillämpliga delar.

B. i skrivelse till Kungl. Majit hemställer om översyn av bestämmelserna
i 35 § 3 mom. åttonde stycket och förslag i ämnet till höstriksdagen.

Utskottet

Den skärpta realisationsvinstbeskattning som föreslås i propositionen
grundas på förslag av företagsskatteberedningen (Ds Fi 1971: 11) och
riktar sig mot en av beredningen uppmärksammad speciell form av
skatteflykt. I det av beredningen och i propositionen angivna typfallet
överför ägaren av ett aktiebolag — det s. k. vinstbolaget — samtliga
rörelsetillgångar till sig själv eller till ett helägt nybildat bolag, som
också övertar vinstbolagets firma och fortsätter den helt oförändrade
verksamheten. Därefter säljs aktierna i vinstbolaget, vars tillgångar
då enbart består av kontanta medel, och vinstbolagets obeskattade
vinst elimineras sedan på olika sätt av köparen av aktierna. Köpeskillingen
för aktierna motsvarar i allmänhet aktiekapitalet och 70—80 °/o
av de obeskattade vinstmedlen. Genom förfarandet har således säljaren
till sig kunnat överföra större delen av bolagets vinstmedel, och
avsikten är att inga andra skattekonsekvenser skall uppkomma än att
10 % av köpeskillingen tas upp som skattepliktig realisationsvinst. Godtas
detta vid taxeringen blir innebörden att aktieägaren till priset av
att avstå från 20—30 °/o av de obeskattade vinstmedlen dels eliminerat
den skatteskuld som vilat på vinstbolagets tidigare verksamhet och
dels tillgodogjort sig en betydande inkomst utan nämnvärd skattebelastning.

SkU 1972:31

I propositionen understryker departementschefen att transaktioner
av detta slag i många fall — särskilt om aktieöverlåtelsen sker till en
insolvent person — är att betrakta som skentransaktioner, som enligt
allmänna rättsgrunder bör bedömas enligt sin verkliga innebörd, och att
man därför redan med nuvarande lagstiftning kan komma till rätta med
de flagranta fallen. Med hänsyn bl. a. till den omfattning handeln
med vinstbolag antagit, står det emellertid samtidigt klart att särskilda
regler behövs för att mer generellt förhindra obehöriga skatteförmåner
genom transaktioner med s. k. skalbolag, dvs. bolag som tömts på
rörelsetillgångar. Utskottet ansluter sig helt till departementschefens
uppfattning i dessa hänseenden och instämmer således i syftet med
propositionen.

Den föreslagna lagstiftningen innebär, att hela köpeskillingen för
aktierna skall anses som skattepliktig realisationsvinst, om bolaget vid
överlåtelsetillfället har obeskattade vinstmedel och väsentligen framstår
som ett tomt skal. Bestämmelserna omfattar även sådana fall där bolagets
tillgångar återköpts. Vidare föreslås att riksskatteverket skall få meddela
dispens, om överlåtelsen skett i annat syfte än att erhålla obehöriga
skatteförmåner. Reglerna, som även avser avyttring av andelar i
ekonomiska föreningar och handelsbolag, föreslås bli tillämpliga på
överlåtelser efter utgången av år 1971.

Motionärerna i motionen 1972: 1690 accepterar att förslaget genomförs
med vissa modifikationer för ett halvår fr. o. m. den 1 juli 1972
och förutsätter därvid att Kungl. Maj:t lägger fram nytt förslag till
höstriksdagen efter vissa riktlinjer. Motionärerna vänder sig mot att
hela köpeskillingen för aktierna skall betraktas som skattepliktig realisationsvinst
utan hänsyn till anskaffningskostnaderna och mot att riksskatteverkets
dispensprövning enligt vad departementschefen uttalat
bör vara restriktiv och inte skall få överklagas. De reagerar också mot
att förslaget har retroaktiva inslag. Vid den i motionen föreslagna
översynen bör bl. a. beaktas att vinstbolagets obeskattade vinstmedel
förr eller senare kan bli föremål för beskattning.

Utskottet instämmer i och för sig i motionärernas uppfattning att
retroaktiv lagstiftning i princip bör undvikas. Propositionen bör emellertid
i denna del ses mot den bakgrunden att företagsskatteberedningens
förslag om åtgärder mot vinstbolagstransaktioner lades fram i
september 1971 och att förslaget i propositionen träffar endast skatteflyktstransaktioner.
En senareläggning av ikraftträdandet skulle under
en övergångsperiod ge ökat intresse för skatteflykt av ifrågavarande slag.
Negativa effekter i detta hänseende kan inte undvikas utan en viss
retroaktivitet. Av vad som anförs i motionen framgår också att motionärernas
förslag i detta och andra hänseenden åtminstone delvis grundar
sig på en missuppfattning av konsekvenserna av vissa detaljer i propositionen,
som avviker från företagsskatteberedningens förslag. Med

SkU 1971:31

anledning av ett exempel i motionen vill utskottet framhålla, att endast
överlåtelser av aktier i skalbolag med obeskattade vinstmedel drabbas
av de föreslagna reglerna. Dolda ej upplösta reserver i varulager
m. m. eller i form av goodwill, namnrätt e. d. utgör icke sådana obeskattade
vinstmedel som avses i propositionen. Sådana enligt motionärernas
uppfattning acceptabla överlåtelser av aktiebolag utan andra obeskattade
vinstmedel än dolda reserver av detta slag träffas därför inte
av de föreslagna skärpningarna.

Med anledning av övriga yrkanden i motionen vill utskottet anföra,
att handeln med vinstbolag inte torde kunna anses motiverad av företagsekonomiska
skäl eller tillgodose andra beaktansvärda behov. Eftersom
det kan antas, att köpeskillingen för aktierna på det hela taget
motsvarar de obeskattade vinstmedlen och lagstiftningen bör ha prohibitiv
effekt, delar utskottet departementschefens uppfattning att hela
köpeskillingen för aktierna bör räknas som skattepliktig realisationsvinst.
Eftersom man kan utgå från att köpeskillingen för aktierna avvägs
med hänsyn till den latenta skatteskulden hos bolaget, kan det inte
heller anses motiverat att ta hänsyn till att denna skatteskuld i vissa
fall kan komma att aktualiseras. I vissa i propositionen exemplifierade
fall kan emellertid en dispensgivning fylla ett behov, men med hänsyn
till lagstiftningens utformning bör även enligt utskottets mening dispensprövningen
bli restriktiv. Utskottet utgår från att riksskatteverket i fråga
om överlåtelser som nu redan skett tillämpar dispensreglema så, att ej
avsedda effekter undviks. Som anförs i propositionen bör riksskatteverkets
beslut i dispensfrågor regelmässigt inte kunna överklagas, och skäl
att nu avvika från denna princip kan inte anses föreligga. Beträffande
yrkandet om en översyn av bestämmelserna vill utskottet erinra om att
företagsskatteberedningen påpekat att dess fortsatta arbete kan resultera
i andra lösningar.

Av det anförda framgår att utskottet avstyrker motionen 1972: 1690
och tillstyrker bifall till propositionen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med avslag på motionen 1972: 1690 och med bifall
till propositionen 1972: 93 antar det vid propositionen
fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928: 370).

Stockholm den 18 maj 1972

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

SkU 1972: 31

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora
(c), Engkvist (s), fruar Nettelbrandt (fp), Holmqvist* (s), herrar
Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s),
Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s) och Westberg
i Hofors (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m):

”Företagsskatteberedningens förslag innebar att 75 % av köpeskillingen
för aktier i s. k. skalbolag skulle bli föremål för 100 % realisationsvinstbeskattning.
Motivet härtill var att man måste ta hänsyn till
det inbetalade aktiekapitalet och eventuella redan beskattade reserver.
Enligt propositionen däremot skall hela köpeskillingen beskattas utan
hänsyn till erlagt aktiekapital, vilket strider mot vedertagna principer
vid beskattningen. Givetvis är det endast de icke beskattade reserverna
som skall beskattas. Detta kan enklast åstadkommas genom att till
100% realisationsvinstbeskatta endast den del av köpeskillingen som
återstår sedan avdrag gjorts för det inbetalade aktiekapitalet.

Med hänsyn bl. a. till de möjligheter som dock finns att skattefritt
utskifta det en gång inbetalade aktiekapitalet, har vi emellertid inte
något särskilt yrkande på denna punkt.”

MARCUS BOKTR. STHLM 1972 720044