Skatteutskottets betänkande nr 27 år 1972

SkU 1972:27

Nr 27

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972:77 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:
370), m. m. jämte motion.

Propositionen

I propositionen 1972: 77 har Kungl. Majit under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 17 mars 1972
föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2) förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt
och gåvoskatt.

I propositionen föreslås ändringar i kommunalskattelagens regler för
att särskild tilläggspension (STP), som utgår enligt överenskommelse
mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i Sverige,
skall kunna betraktas som pensionsförsäkring i skatterättslig mening.
Dessutom föreslås en förenkling i den skattemässiga behandlingen
av arbetstagarnas förmån av fri gruppsjukförsäkring (AGS) enligt samma
överenskommelse.

Vidare föreslås att det vid arvsbeskattningen skattefria beloppet för
förmånstagarförvärv enligt vissa liv- samt olycksfalls- och sjukförsäkringar
höjs från 32 000 kr. till 41 000 kr.

Motionen

I den i anledning av propositionen väckta motionen 1972: 1647 av
herrar Josefson i Arrie (c) och Kristiansson i Harplinge (c) hemställs

att riksdagen vid behandling av proposition 1972: 77 beslutar, att hos
Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag beträffande den skattemässiga
behandlingen av egenavgifter till gruppliv- och gruppsjukförsäkringar
i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

I propositionen behandlas vissa skattefrågor som aktualiserats genom
överenskommelser på arbetsmarknaden om särskild tilläggspension
(STP), fri gruppsjukförsäkring (AGS) och höjning av grupplivförsäkringar.

1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 27

SkU 1972:27

Enligt överenskommelse mellan SAF och LO skall pensionsåldern
fr. o. m. den 1 juli 1973 successivt sänkas till 65 år med rätt för arbetstagaren
i vissa fall att stå kvar i tjänst till högre ålder. STP skall utgå
med visst belopp till den allmänna pensionsåldern 67 år och därefter
med lägre belopp, överenskommelsen innebär således att STP kan
komma att nedsättas efter kortare tid än 18 månader, nämligen dels under
en övergångstid, dels efter särskild överenskommelse om högre
pensionsålder än 65 år, då den anställde har rätt att begära att STP uppskjuts
och omräknas efter försäkringsmässiga grunder.

För att förhindra missbruk av reglerna om pensionsförsäkring stadgas
i punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 31 § KL att försäkringsavtal
om ålderspension eller invalidpension inte får innebära att pensionen
skall upphöra eller nedsättas efter kortare tid än 18 månader, om
försäkringen skall kunna hänföras till pensionsförsäkring. Vidare skall
enligt punkt 10 av anvisningarna till 32 § KL — om försäkringsavtal
ändras så att pensionsförsäkring helt eller delvis övergår till kapitalförsäkring
— mot försäkringen svarande premiereserv och övriga tillgodohavanden
vid ändringen anses som på grund av pensionsförsäkring utbetalat
belopp. Av vad nyss anförts framgår att STP i vissa fall inte
kommer att uppfylla förutsättningarna för att en försäkring skall kunna
hänföras till pensionsförsäkring.

För att undanröja det hinder som nuvarande skatteregler kan innebära
för STP enligt den träffade uppgörelsen föreslås i propositionen
att man går ifrån kravet på minimitid för ålderspension enligt sådan
allmän pensionsplan som avses i lagen (1967: 531) om tryggande av
pensionsutfästelse, dvs. pensionsplan enligt kollektivavtal. Som anförs
i propositionen torde missbruk inte behöva befaras i sådana fall. Utskottet
har därför inte något att erinra mot förslaget.

Överenskommelsen mellan SAF och LO avser också ”avtalsgruppsjukförsäkring”
(AGS), som väntas beröra ca 1,2 milj. arbetstagare. Vid
långvarig arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall skall
kompensation kunna utgå upp till ca 93 °/o av arbetsinkomsten efter
skatt, dvs. den av statsmakterna sanktionerade nivån. Ersättningen kan
utgå efter 12 olika klasser med 2—10 kr. per dag under sjukpenningtid
och med 4—13 kr. under förtidspension. Kostnaderna för försäkringen
har uppskattats till 1,1 °/o av lönesumman och de årliga premiema till
ca 300 milj. kr. Premiema skall debiteras efter schablon men har uppskattats
till 100—400 kr. om året per arbetstagare.

Organisationerna avser inte att göra anmälan till försäkringsbolaget
om att försäkringen tagits i samband med tjänst. Enligt ordalydelsen i
punkt 1 näst sista stycket av anvisningarna till 31 § KL skall försäkringen
därför inte anses ha tagits i samband med tjänst. Gällande bestämmelser
innebär då att utfallande försäkringsbelopp icke utgör skat -

SkU 1972:27

tepliktig inkomst samt att arbetsgivarens premiebetalning betraktas som
en skattepliktig löneförmån för den anställde. Den anställde är å andra
sidan — om han äger försäkringen — berättigad till avdrag med motsvarande
belopp i den mån detta ryms inom det s. k. försäkringsavdragets
maximibelopp, 500 kr. för makar och 250 kr. för ensamstående.

I propositionen framhålls, att AGS som försäkringsskydd är lika angelägen
som tjänstegrupplivförsäkring, och att förmån av fri tjänstegrupplivförsäkring
i förenklingssyfte undantagits från beskattning. Också
i fråga om förmån av fri gruppsjukförsäkring skulle en skattefrihet innebära
en förenkling för alla berörda parter, och enligt departementschefens
mening saknas anledning att behandla de båda förmånerna olika
vid beskattningen. Av vad som anförs i propositionen framgår emellertid
att en lösning av skattefrågan som går ut på skattefrihet för såväl
förmån av fri gruppsjukförsäkring som utfallande försäkringsersättningar
bör accepteras endast som ett provisorium i avvaktan på den
skatteomläggning som kan aktualiseras på grund av sjukpenningutredningens
kommande förslag angående sjukpenningförmånernas ställning
vid beskattningen.

Under angivna förutsättningar har utskottet inte något att erinra mot
det i propositionen framlagda förslaget att förmån av sådan gruppsjukförsäkring
enligt kollektivavtal, som inte innefattar högre ersättningar
än enligt överenskommelsen mellan SAF och LO, undantas från beskattning.

Med anledning av propositionen framställs ett utredningsyrkande i
motionen 1972: 1647 av innebörd att företagare och andra, sorn inte åtnjuter
förmån av fri gruppsjukförsäkring, skall få rätt till avdrag för erlagda
premier för motsvarande försäkringsskydd, vare sig premierna
ryms inom ramen för försäkringsavdraget eller ej.

Utskottet har redan tidigare i år i sitt av riksdagen godkända betänkande
1972: 15 avstyrkt ett likalydande motionsyrkande under hänvisning
bl. a. till att de skäl som tidigare åberopats mot en höjning av försäkringsavdraget
alltjämt är bärande. Utskottet har i likhet med departementschefen
funnit, att förslaget i fråga om undantag från beskattning
beträffande förmån av fri gruppsjukförsäkring inte för närvarande bör
inverka på bedömningen av denna fråga, eftersom den förordade skattefriheten
för förmån av fri gruppsjukförsäkring utgör ett provisorium i
avvaktan på sjukpenningutredningens förslag och det nuvarande försäkringsavdraget
i allmänhet lämnar utrymme för motsvarande premieavdrag.
Den nuvarande begränsningen i avdragsrätten skall vidare ses
mot bakgrund av att utfallande försäkringsbelopp inte beskattas. Skulle
sjukpenningutredningens väntade förslag resultera i att ersättning på
grund av sjukförsäkring skall beskattas, återverkar detta automatiskt på

SkU 1972:27

inställningen till frågan om avdragsrätten för premierna, vilket givetvis
kommer att beaktas utan särskild utredning. I motionen 1972: 1647
åberopas inte några nya omständigheter och utskottet finner därför inte
skäl tillstyrka utredningsyrkandet i motionen.

Slutligen föreslås i propositionen, att det nuvarande skattefria bottenbeloppet
om 32 000 kr. för förmånstagarförvärv vid arvs- och gåvobeskattningen
höjs till 41 000 kr. Frågan har aktualiserats genom avtalade
höjningar av försäkringsbeloppen på grupplivförsäkringsområdet
för att anpassa dem till pris- och kostnadsutvecklingen efter 1966. Utskottet
har inte heller något att erinra mot propositionen i denna del.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

A. antar de vid propositionen 1972: 77 fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. förordning om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt;

B. avslår motionen 1972: 1647.

Stockholm den 9 maj 1972

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Eriksson i Bäckmora (c), fru Holmqvist
(s), herrar Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein
(s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s),
Westberg i Hofors (s), Hörberg* (fp), Söderström (m) och fru Normark

(s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Eriksson i Bäckmora (c), Josefson i Arrie (c), Larsson i
Umeå (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Hörberg (fp) och Söderström
(m), som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande, som på s. 3 börjar med
”Utskottet har” och på s. 4 slutar med ”i motionen”, bort ha följande
lydelse:

”Det förhållandet att vissa grupper nu kan åtnjuta kostnadsfri försäkring
utan att värdet härav beskattas medan andra grupper tillerkänns

SkU 1972:27

avdragsrätt för egenpremie enbart inom en för alla gällande ram, innebär,
som framhålls i motionen 1972: 1647, en skillnad i skattemässig
behandling, som inte kan anses riktig. Den orättvisa som redan tidigare
funnits kommer att förstärkas, när dessa regler utvidgas till att även omfatta
gruppsjukförsäkringar.

Det är därför angeläget från rättvisesynpunkt att personer, som icke
åtnjuter fri grupplivförsäkring eller gruppsjukförsäkring, alltid tillerkänns
rätt till avdrag i deklarationen för sådan premie, vare sig den
ryms inom det för alla medgivna avdragsbeloppet eller inte.

Det bör också framhållas, att de som erlägger egenpremier i allmänhet
måste betala jämförelsevis höga försäkringsavgifter, eftersom det i
regel rör sig om från försäkringssynpunkt små grupper. Den i motionen
påtalade inskränkningen i avdragsrätten för erlagda premier kan därmed
bli ganska kännbar. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1972: 1647.”
dels att utskottet under punkten B. bort hemställa

”B. att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1647 hos Kungl.
Maj:t anhåller om utredning och förslag beträffande den skattemässiga
behandlingen av egenavgifter till gruppliv- och
gruppsjukförsäkringar i enlighet med vad utskottet anfört.”

MARCUS BOKTR. STHLM 1972

720046

mmm