Skatteutskottets betänkande nr 23 år 1972
SkU 1972: 23
Nr 23
Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972: 49 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928: 370), m. m. jämte motion.
Propositionen
I proposition 1972: 49 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 10 mars 1972
föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),
2) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),
3) lag om ändring i förordningen (1962: 656) angående de tider då
allmän fastighetstaxering skall äga rum.
I propositionen föreslås ändrade bestämmelser för den särskilda
fastighetstaxeringen.
Ny- eller omtaxering under löpande femårsperiod avses även i fortsättningen
skola ske bara under de förutsättningar som särskilt anges
i kommunalskattelagen. Möjligheterna till ny taxering föreslås utvidgade
i vissa hänseenden. Som grund för ny taxering föreslås sålunda värdeändring
till följd av att planbestämmelser fastställts eller att beslut
meddelats som innebär ändring av förfoganderätten till fastighet eller
rätten att utnyttja den liksom värdeminskning till följd av varaktig
rörelsenedläggning. Den s. k. femtedelsregeln, som nu gäller, avses skola
behållas i princip men kompletteras med en fast beloppsgräns vid
10 000 kr. samt särskilda spärregler vid stora investeringar och vid
rörelsenedläggning.
Skyldigheten att lämna särskild fastighetsdeklaration avses skola föreligga
endast efter anmaning. Vidare behandlas i propositionen frågor om
längdföring och underrättelse till fastighetsägaren.
Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1973 och
tillämpas första gången vid den särskilda fastighetstaxering som skall
äga rum år 1973.
1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 23
SkU 1972: 23
3
Vidare föreslås bl. a. att skyldigheten att utan anmaning avlämna särskild
fastighetsdeklaration skall slopas. Taxeringen skall i stället grundas
på uppgifter från olika myndigheter om fastighetsbildningar, byggnadslov
m. m. i förening med fastighetsägarens skyldighet att deklarera
efter anmaning och rätt att deklarera, om han anser omtaxeringsgrund
föreligga.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1973 och
skall tillämpas första gången vid den särskilda fastighetstaxering som
äger rum nämnda år.
De föreslagna ändringarna rörande den särskilda fastighetstaxeringen
innebär en omarbetning och utvidgning av gällande ny- och omtaxeringsgrunder
och utgör ett led i den fortgående översynen och moderniseringen
av fastighetstaxeringsreglerna. Utskottet finner förslagen väl avvägda
och ägnade att inom ramen för tillgängliga resurser tillgodose såväl
statens och kommunernas fiskala intressen som den enskildes krav på
rättvisa och likformighet vid taxeringen. Med hänsyn härtill har utskottet
inte funnit anledning att i vidare mån än som framgår av det
följande framföra speciella synpunkter på förslagen i propositionen.
I motionen 1972: 1576 yrkas att värdeökning till följd av att planbestämmelser
fastställts inte skall utgöra grund för ny taxering under löpande
taxeringsperiod. Motionärerna framhåller, att ett bifall till förslaget
i propositionen kan medföra negativa ekonomiska verkningar för
jordbrukare m. fl. på grund av bl. a. ökad förmögenhetsskatt.
Det har otvivelaktigt varit en brist att betydande värdeändringar i såväl
postiv som negativ riktning på en taxeringsenhet till följd av fastställda
plan- och byggnadsbestämmelser eller andra beslut, som inneburit
ändrade möjligheter att utnyttja eller förfoga över en taxeringsenhet,
hittills endast kunnat beaktas vid den allmänna fastighetstaxeringen.
Det ligger i både fastighetsägarnas och det allmännas intresse att
taxeringsvärdena så snabbt som möjligt kan anpassas till de faktiska ändringar
av fastighetsvärdena, som beror på åtgärder från samhällets sida.
Genom förslaget i propositionen tillgodoses detta syfte så långt det f. n.
är möjligt. Enligt utskottets uppfattning har genom spärreglerna och bestämmelsen
att frågan om omtaxering skall prövas endast efter yrkande
av kommunen eller fastighetsägaren tillräckliga garantier skapats för att
endast mer påtagliga värdeändringar föranleder omtaxering.
Med hänsyn till den nya expropriationslagstiftningen torde fastställande
av plan numera sällan ha så avsevärt värdehöj ande effekt att kommunerna
har intresse av att begära omtaxering i dylika situationer. I
praktiken blir det således i övervägande antalet fall fastighetsägaren som
själv får avgöra om behov av omedelbar omtaxering föreligger till följd
av planändringar och därmed jämställda åtgärder. Det ligger i sakens
natur att värdeökningen eller värdeminskningen liksom hittills vid den
allmänna fastighetstaxeringen måste vara dokumenterad genom en klart
SkU 1972: 23
4
utbildad prisnivå, innan omtaxering blir aktuell. Utskottet förutsätter att
riksskatteverket kommer att utfärda anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna
vid den särskilda fastighetstaxeringen 1973. Utskottet
delar således inte motionärernas uppfattning att planändringar endast
bör beaktas vid den allmänna fastighetstaxeringen.
Som framhållits i motionen kan en höjning av taxeringsvärdet automatiskt
medföra vissa skärpningar av bl. a. förmögenhetsskatten för
taxeringsenhetens ägare. Den omständigheten att taxeringsvärdet ligger
till grund för förmögenhetsberäkningen bör i och för sig inte utgöra
hinder för omtaxering, när taxeringsenhetens värde påtagligt ökat till
följd av sådana beslut av myndighet varom nu är fråga. Utskottet vill
i detta sammanhang endast erinra om att särskilda regler tillskapats för
att förhindra att den år 1970 skärpta förmögenhetsskatten skall få alltför
ogynnsamma verkningar för små och medelstora familjeföretag, som
driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Dessa regler har förra året varit
föremål för översyn inom kapitalskatteberedningen, och förslag till nya
bestämmelser är avsett att föreläggas årets riksdag. Därtill kommer att
realisationsvinstbeskattningen omprövas av realisationsvinstkommittén.
Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1972: 1576 och tillstyrker
förslagen i propositionen.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen, med avslag på motionen 1972: 1576 och med bifall
till propositionen 1972: 49, antar de vid propositionen fogade
förslagen till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),
2) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),
3) lag om ändring i förordningen (1962: 656) angående de
tider då allmän fastighetstaxering skall äga rum.
Stockholm den 25 april 1972
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT
Närvarande: herr Brandt (s), fruar Nettelbrandt (fp), Holmqvist (s), herrar
Kristenson* (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå
(fp), Sundkvist (c), Wikner (s), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olof
Johansson i Stockholm (c), Lothigius (m), Söderström (m) och fru Normark*
(s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM 1972 720046