Skatteutskottets betänkande nr 22 år 1972 SkU 1972: 22

Nr 22

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om resultatutjämning
vid beskattningen.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1972: 76 av herr Josefson i Arrie m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till företagsskatteberedningen
(Fi 1970: 77) angående införande av rätt till
öppen resultatutjämning vid beskattningen genom kontometod, i enlighet
med vad som anförts i motionen;

1972: 109 av herr Westberg i Ljusdal (fp), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till bestämmelser angående
möjligheter för företag att skattefritt avsätta vinstmedel till fond
för täckande av kundförluster och eventuellt tillfälliga förluster;

1972: 307 av herr Schött m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen hemställer att Kungl. Maj:t snarast förelägger riksdagen
förslag om avsättning till utbildnings- och omställningsfond för företagen
i syfte att öka de anställdas ekonomiska trygghet i händelse av företagsnedläggelser,
omlokalisering av verksamheten eller andra omställningar;

1972: 406 av herrar Annerås (fp) och Levin (fp), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till inrättande av
investeringsfonder för att främja avsättningen;

1972: 414 av herr Ericsson i Åtvidaberg m. fl. (fp, c), vari hemställs
att riksdagen anhåller hos Kungl. Maj:t om tilläggsdirektiv till företagsskatteberedningen
(Fi 1970: 77) angående införande av ett generellt
kontosystem (investeringskonto) vid beskattningen i enlighet med vad
som anförts i motionen;

1972: 417 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning av frågan om
inkomstutjämning för konstnärer;

1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 22

SkU 1972: 22

1972: 643 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m, c, fp), vari hemställs
att riksdagen

1. antar till motionen fogade förslag till

a. förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen (1960:
63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst,

b. förordning om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt
i samband med inkomststegring eller inkomstminskning,

2. hos Kungl. Maj:t hemställer om skyndsam utredning rörande möjligheterna
till en fullständig resultatutjämning, varvid i första hand frågan
om resultatutjämning genom den s. k. kontometoden prövas, samt
att förslag i detta syfte snarast föreläggs riksdagen;

1972: 856 av herr Lothigius m. fl. (m, c, fp), vari hemställs
”att riksdagen beslutar att tandläkare beviljas rätt att före skatteavdrag
få avsätta 5 procent av praktikens årliga bruttointäkter på ett riskkonto”; 1972:

866 av herr Nordgren m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till innevarande
års riksdag om rätt för rörelseidkare respektive jordbrukare att vid inkomsttaxeringen
erhålla avdrag för avsättning till självfinansieringsfond
i enlighet med i motionen uppdragna riktlinjer;

1972: 878 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning beträffande rätt
för företag att avsätta medel till utbildningsfonder i enlighet med vad
som anförts i motionen;

1972: 894 av herr Åberg m. fl. (fp, s, c, m), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t föreslår att till den kommande skatteutredningen
uppdras att utreda möjligheten för svenska yrkesfiskare att
få göra avsättning till driftregleringsfond.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt gällande bestämmelser anses ett beskattningsår i princip som
en sluten enhet, och inkomstberäkningen påverkas inte av resultatet
under andra år. Den skattskyldige har emellertid inom ramen för gällande
bestämmelser vissa möjligheter till såväl förtäckt som öppen resultatutjämning.

Förtäckt resultatutjämning möjliggörs bl. a. genom gällande regler för
värdering av varulager och avskrivning å inventarier. Anledning saknas
att i detta sammanhang gå in närmare på denna fråga.

Även öppen resultatutjämning medges i viss utsträckning, nämligen

SkU 1972: 22

enligt förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst, enligt förordningen (1960: 63) om rätt
till förlustutjämning vid taxering för inkomst samt enligt särskilda bestämmelser
om vissa kontoavsättningar m. m.

Reglerna om beräkning av skatt för ackumulerad inkomst avser att
lindra den progressiva statliga beskattningen för fysisk person, oskift
dödsbo och familjestiftelse, om den skattskyldige åtnjutit inkomst som
hänför sig till flera år. Reglerna innebär att skatten på den ackumulerade
inkomsten beräknas som om inkomsten fördelats på det antal år vartill
den hänför sig.

Rätt till förlustutjämning infördes år 1960 för skattskyldig vars verksamhet
ett år lämnat underskott som inte kan skattemässigt avräknas
mot överskott av annan förvärvskälla samma år. Underskottet får då utnyttjas
såsom förlustavdrag när som helst vid taxering för de följande
sex åren. Som förlust räknas inte endast underskott i egentlig mening
utan även andra allmänna avdrag, som skattemässigt inte kunnat utnyttjas.
För att förlustavdrag skall kunna medges krävs att förlusten
uppkommit under ett år, då den skattskyldige varit skyldig deklarera,
samt att deklarationsskyldigheten också fullgjorts. Uppgår förlusten under
förluståret inte till 1 000 kr., får densamma inte utnyttjas som förlustavdrag.

Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening övergår i andra händer
genom att aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen byter
ägare, medför detta att aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens
rätt till utjämning av förlust upphör. Reglerna avser att förhindra missbruk
och tar främst sikte på fåmans(familje)bolag. Avsikten är att företag
utan andra ”värden” än en skattemässig rätt till förlustavdrag inte
skall kunna gå i handeln. För att fåmansbolag skall erhålla rätt till förlustutjämning
förutsätts, att ägarförhållandena i bolaget i det väsentliga
är desamma vid förlusttillfället och då förlusten skall utnyttjas. Detta
krav är enligt förordningen uppfyllt om aktierna i bolaget eller andelarna
i föreningen då avdraget yrkas — direkt eller indirekt — helt eller så
gott som helt ägs av samma personer, som ägde aktierna eller andelarna
när förlusten uppkom, eller av någon eller några som på grund av arv,
testamente eller bodelning trätt i nämnda personers ställe. Liknande inskränkning
gäller för det fall, då efter fusion moderbolag skall utnyttja
förlust, som dotterbolaget haft före fusionen.

Lagstiftningen om förlustutjämning grundade sig på förslag av 1957
års skatteutredning (SOU 1958:35). Utredningen avvisade dock tanken
på en allmän öppen resultatutjämning genom en kontometod under
hänvisning främst till de stats- och kommunfinansiella verkningarna av
en sådan anordning. Däremot föreslogs rätt till utjämning av statlig in -

SkU 1972:22

komstskatt på merinkomst i vissa fall, men detta förslag ledde inte
till lagstiftning.

Reglerna om skogskonto innebär att skattskyldig, som haft intäkt av
skogsbruk, enligt förordningen (1954: 142) om taxering för inkomst av
medel, som insatts å skogskonto, kan få uppskov med taxeringen för
den del av intäkten som satts in på sådant konto. Uppskov medges för
ett och samma beskattningsår med högst 60 % av köpeskillingen för
rotsåld skog samt 40 % av köpeskillingen för leveransvirke. För skogsägare
som drabbats av stormskador under år 1971 höjs dessa procenttal
till 80 resp. 50.

Av övriga bestämmelser på detta område förtjänar särskilt att nämnas
lagstiftningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Enligt
förordningen (1955: 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning
har aktiebolag, ekonomisk förening och sparbank rätt att
göra avsättning till investeringsfond. Avdrag för avsättning till investeringsfond
för rörelse får medges med högst 40 °/o av årsvinsten före
skatt. Beträffande investeringsfond för skogsbruk får avdrag medges
med högst 10 % av bruttointäkten av skogsbruk. 46 °/o — eller i visst
fall 40 °/o — av avsättningen skall insättas på särskilt konto i riksbanken.
Investeringsfondernas primära uppgift är att utgöra ett verksamt
medel i den konjunkturutjämnande politiken. Fonden får i princip disponeras
endast efter beslut av Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen.

Frågornas tidigare behandling

Motionsyrkanden angående ändringar i förordningen om rätt till förlustutjämning
och genomförande av rätt till progressionsutjämning och
allmän öppen resultatutjämning har behandlats av riksdagen årligen
alltsedan förlustutjämningsförordningen antogs år 1960. Bevillningsutskottet
har vid sin prövning av motsvarande yrkanden ansett att bestämmelserna
om förlustutjämning av främst kontrolltekniska skäl bör
bibehållas i sin nuvarande utformning. Utskottet har inte heller ansett
skäl föreligga att genomföra en rätt till progressionsutjämning med hänvisning
till att redan gällande bestämmelser kan anses undanröja de
mest iögonenfallande verkningarna av progressionen vid den statliga inkomstbeskattningen.

Beträffande frågan om en allmän öppen resultatutjämning har bevillningsutskottet
uttalat bl. a. att denna fråga är så central för det
svenska skattesystemet i dess helhet att den inte kan avgöras utan en
noggrann omprövning av gällande regler för inventarieavskrivning och
varulagervärdering och de möjligheter i övrigt till skattemässig konsolidering
och resultatutjämning som skattereglerna nu erbjuder. Vidare

SkU 1972: 22

har såväl bevillningsutskottet som skatteutskottet ansett att införandet
av rätt till resultatutjämning inom vissa verksamhetsområden eller för
vissa yrkeskategorier skulle strida mot grundläggande principer i beskattningen
(BeU 1970: 20 och SkU 1971: 55).

Vid behandlingen av motsvarande motionsyrkanden vid 1971 års
riksdag anförde skatteutskottet (SkU 1971: 55) bl. a. att skattelagstiftningen
i huvudsak byggde på principen om beskattningsårets slutenhet.
Från denna princip hade avsteg gjorts bl. a. genom skogskontolagstiftningen
och genom reglerna om beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst. Vad som enligt berörda bestämmelser gjordes
till föremål för inkomstutjämning var intäkter som i princip skulle hänföras
till mer än ett beskattningsår. Yrkandet i de förevarande motionerna
syftade emellertid till en generell möjlighet att utjämna inkomster
som belöper på ett enda beskattningsår. Såvitt skatteutskottet kunde
bedöma erbjöd redan gällande beskattningsregler tillräckliga möjligheter
att genom vinstreglerande dispositioner av skilda slag åstadkomma en
faktisk utjämning mellan olika år av skattemässiga vinster och förluster.
Skatteutskottet avstyrkte därför bifall till motionerna.

Beträffande frågan om skattefria utbildnings- och omställningsfonder
framhöll skatteutskottet (SkU 1971: 6) att det knappast kunde anses
motiverat att jämsides med samhällets insatser på det arbetsmarknadspolitiska
området införa en rätt till skattefri fondavsättning för omskolnings-
och utbildningsverksamhet. De syften motionärerna ville främja
torde enligt utskottets mening bättre och effektivare tillgodoses genom
centralt administrerade statliga åtgärder än genom en skatteutjämning
av den art motionärerna förordade.

Utskottet erinrade avslutningsvis om att kostnader för omskolning
eller utbildning utgjorde avdragsgilla omkostnader vid taxeringen, om
de anses som personalkostnader i rörelse eller kostnader för fullgörande
av tjänst.

I betänkande 1971: 37 framhöll skatteutskottet att en motionsvis aktualiserad
fråga om rätt för egenföretagare att avsätta medel till självfinansieringsfond
föll inom företagsskatteberedningens (Fi 1970: 77) utredningsuppdrag,
och den borde enligt utskottets mening också prövas
av denna utredning. Utskottet avstyrkte således bifall även till denna
motion. Vid innevarande års riksdag har skatteutskottet i samband
med behandlingen av likartade motionsyrkanden, som framställts i
sparstimulerande syfte, vidhållit denna uppfattning (SkU 1972: 16).

Utskottet

Samtliga motioner, som utskottet behandlar i detta betänkande, innehåller
yrkanden om vidgad rätt till resultatutjämning vid beskattningen.
Motionärerna i motionen 1972: 643 yrkar vissa ändringar i förord -

SkU 1972:22

ningen (1960: 63) om rätt till förlustutjamning vid taxering för inkomst
och att riksdagen, med vissa ändringar, antar det förslag till förordning
om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt som på sin tid lades
fram av 1957 års skatteutredning (SOU 1958: 35). I denna motion liksom
i motionen 1972: 76 yrkas vidare utredning om möjligheterna att
införa en allmän rätt till resultatutjämning genom en kontometod.
Även motionerna 1972: 417 och 1972: 894 innehåller yrkanden om en
öppen resultatutjämning, men dessa yrkanden begränsar sig till vissa
yrkeskategorier nämligen konstnärer resp. fiskare.

övriga motioner som behandlas i detta betänkande innehåller yrkanden
om rätt till avdrag för avsättning till investeringsfonder och liknande
och till olika slag av riskfonder. Sålunda anser motionärerna i
motionerna 1972: 414 och 1972: 866 att företagare bör få göra avsättning
till fonder för anskaffning av maskiner och inventarier m. m. Motionen
1972: 406 innehåller ett motsvarande yrkande i fråga om framtida
avsättningsfrämjande åtgärder. I motionen 1972: 307 behandlas frågan
om fonder för att trygga den anställdes behov av utbildning vid omställning
e. d. Yrkanden om utbildningsfonder framställs även i motionen
1972: 878. Slutligen begärs i motionerna 1972: 109 och 1972: 856
förslag om skattefri avsättning av medel till fond för kundförluster m. m.
i konjunktursvackor resp. till riskfond för tandläkare.

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att frågor av
den art som aktualiserats i motionerna prövats av riksdagen åtskilliga
gånger. De skäl av kontrollteknisk och annan art som bevillningsutskottet
och skatteutskottet därvid åberopat mot bifall till de i motionerna
framställda yrkandena gäller enligt utskottets mening fortfarande.
Därtill kommer att redan gällande beskattningsregler erbjuder vissa
möjligheter att genom vinstreglerande dispositioner av skilda slag åstadkomma
en faktisk resultatutjämning mellan olika år. Utskottet vidhåller
uppfattningen att dessa möjligheter i allmänhet får anses tillräckliga,
och för sådana fall, där speciella skäl talar för att principen om
beskattningsårets slutenhet bör brytas, finns också särskilda regler, t. ex.
lagstiftningen om skogskonto, ackumulerad inkomst och förlustutjämning.
Därtill kommer att en ändrad inställning till frågor av denna
art torde förutsätta en omprövning av företagsbeskattningen i dess helhet.
En sådan omprövning företas f. n. av företagsskatteberedningen
(Fi 1970: 77).

Skatteutskottet har redan tidigare i år vid behandlingen av förslag till
sparstimulerande åtgärder avstyrkt vissa motionsyrkanden om självfinansieringsfonder,
med hänvisning till att frågan om företagares rätt att avsätta
medel till självfinansieringsfond faller inom företagsskatteberedningens
(Fi 1970: 77) utredningsuppdrag och bör prövas först i samband
med beredningens allmänna översyn av företagsbeskattningen. I
beredningens utredningsuppdrag ingår också sådana frågor som utvidg -

SkU 1972:22

ning av det nuvarande investeringsfondsystemet och avdrag för avsättning
till riskfonder m. m.

Utskottet finner inte skäl till ändrad ståndpunkt i dessa frågor och
avstyrker således samtliga motioner.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A. beträffande förlustutjämningsförordningen

att riksdagen avslår motionen 1972: 643 i denna del

B. beträffande utjämning av statlig inkomstskatt
att riksdagen avslår motionen 1972: 643 i denna del

C. beträffande resultatutjämning i övrigt
att riksdagen avslår

1. motionen 1972: 76

2. motionen 1972: 109

3. motionen 1972: 307

4. motionen 1972: 406

5. motionen 1972: 414

6. motionen 1972: 417

7. motionen 1972: 643 i denna del

8. motionen 1972: 856

9. motionen 1972: 866

10. motionen 1972: 878

11. motionen 1972: 894.

Stockholm den 18 april 1972

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås* (m), Eriksson i
Bäckmora* (c), Engkvist* (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Wärnberg
(s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein* (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson
i Trobro* (m), Stadling (s), Westberg i Hofors (s) och fru Normark
(s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1) beträffande förlustutjämningsförordningen

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt
(fp), herrar Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och Nilsson i Trobro
(m), som — under åberopande av innehållet i motionen 1972: 643 —
ansett att utskottet under punkten A bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionen 1972: 643 i denna del antar
det vid motionen fogade förslaget till lag om ändring i förordningen
(1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för
inkomst.”

SkU 1972: 22

2) beträffande utjämning av statlig inkomstskatt

”att riksdagen med bifall till motionen 1972: 643 i denna del antar
det vid motionen fogade förslaget till förordning om rätt till utjämning
i vissa fall av statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring
eller inkomstminskning.”

3) beträffande förlustutjämning i övrigt

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt
(fp), herrar Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och Nilsson i Trobro
(m), som

dels anfört följande:

”På sätt som anförts i motionerna 1972: 76 och 1972: 643 anser vi
att det av flera skäl är angeläget att pröva möjligheterna att i skattelagstiftningen
införa en generell rätt till öppen resultatutjämning mellan
olika beskattningsår. Vi förordar därför en skyndsam utredning i ämnet.
Utredningen bör lämpligen ske inom företagsskatteberedningen (Fi 1970:
77). Vi tillstyrker således bifall till motionerna 1972: 76 och 1972: 643.
Med en generell rätt till öppen resultatutjämning torde yrkandena i
övriga motioner, som behandlas i detta betänkande, helt eller delvis
komma att tillgodoses.”

dels ansett att utskottet under punkten C bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionen 1972: 76 och utredningsyrkandet
i motionen 1972: 643 samt med anledning av motionerna
1972: 109, 1972: 307, 1972: 406, 1972: 414, 1972: 417,
1972: 856, 1972: 866, 1972: 878 och 1972: 894 i skrivelse till
Kungl. Maj:t begär skyndsam utredning i syfte att genomföra
en allmän öppen resultatutjämning genom en kontometod.”

MARCUS BOKTR. STHLM 1 »72 72004S

SkU 1972: 23

Motionen

I den med anledning av propositionen väckta motionen 1972: 1576 av
herrar Torwald (c) och Persson i Heden (c) hemställs

att riksdagen vid behandlingen av proposition 1972: 49 beslutar

1. att värdeökning på fastighet till följd av att planbestämmelser
fastställts inte skall utgöra grund för ny taxering under löpande taxeringsperiod,
samt

2. att uppdra åt vederbörande utskott att utarbeta erforderlig lagtext.

Utskottet

På grundval av 1971 års fastighetstaxeringsutrednings betänkande Nyoch
omtaxering av fastighet (Ds Fi 1971: 13) föreslås i propositionen
ändrade regler för den särskilda fastighetstaxeringen. Enligt förslaget
skall ny taxering av fastighet ske, om under löpande taxeringsperiod

1) taxeringsenhet nybildats eller ombildats,

2) ändring skett i taxeringsenhets beskattningsnatur, dvs. dess karaktär
av jordbruksfastighet eller annan fastighet,

3) taxeringsenhet, som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit
skattepliktig eller förut skattepliktig taxeringsenhet övergått till att vara
icke skattepliktig,

4) bebyggelse skett på obebyggd taxeringsenhet eller bebyggelse rivits,
brunnit ned eller förts bort,

5) taxeringsenhets värde ökat eller minskat med minst en femtedel,
dock minst 10 000 kr., genom förändring i fråga om byggnadsbestånd
eller markanläggning,

6) taxeringsenhets värde minskat med minst en femtedel, dock minst
10 000 kr., genom skogsavverkning, täktverksamhet, skogsbrand, vattenflöde
o. d.,

7) taxeringsenhets värde ökat eller minskat med minst en femtedel,
dock minst 10 000 kr., till följd av

att generalplan, stadsplan eller byggnadsplan fastställts,

att ändring beslutats i fråga om förfogande- eller nyttjanderätt till
taxeringsenheten,

att ägaren erlagt avgift till allmän va-anläggning eller gatukostnadsbidrag,

dock endast om ägare eller kommun begärt omtaxering,

8) taxeringsenhets värde minskat med minst hälften till följd av stadigvarande
rörelsenedläggning, dock endast om ägaren begärt omtaxering.

I det under punkt 5 angivna fallet skall ny taxering — oberoende av
spärreglerna — dock alltid kunna ske, om värdet ökat på grund av nedlagda
kostnader, som uppgått till minst 1 milj. kr.