Skatteutskottets betänkande nr 21 år 1972

SkU 1972:21

Nr 21

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående avdraget
för nedsatt skatteförmåga m. ni.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1972: 173 av herrar Henmark (fp) och Hörberg (fp), vari hemställs
att riksdagen beslutar att för folkpensionär som utöver sin folkpension
har inkomst av tjänst upp till ett belopp av högst 10 000 kr. det
generella avdraget för arbetsinkomstens förvärvande ökas från nu gällande
100 kr. till 400 kr.;

1972: 646 av herr Schött m. fl. (m), vari hemställs

1. att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen ändras så att ordet ”väsentligen”
utgår,

2. att bestämmelsen om inskränkning i rätten till extra avdrag för
nedsatt skatteförmåga för barn som åtnjuter allmänt barnbidrag utgår,

3. att maximibeloppet för extra avdrag höjs till 10 000 kr.,

4. att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext.

Gällande bestämmelser

Har skattskyldig fått sin skatteförmåga väsentligen nedsatt på grund
av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra
närstående än barn för vilka han åtnjuter allmänt barnbidrag eller annan
jämförlig omständighet, får extra avdrag medges med högst 6 000
kr. Extra avdrag medges vidare i de s. k. existensminimifallen, dvs. om
den skattskyldiges inkomst, efter avdrag för skatt, på grund av nedsatt
arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda
eller annan därmed jämförlig omständighet understigit vad han kan anses
ha behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda
barn (existensminimum). Avdraget är även i dessa fall maximerat till
6 000 kr., men skattskyldig med oförsörjda barn kan få tillägg med
högst 1 500 kr. för varje barn.

Beträffande folkpensionärema innebär 1970 års skattereform att det
kommunala bostadstillägget blivit skattefritt och att det extra avdrag,
som medges i dessa fall, avpassats så att sidoinkomster upp till 1 500

1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 21

SkU 1972:21

kr. för ensamstående och 2 000 kr. för makar inte beskattas. Om sidoinkomsten
är högre avtrappas det extra avdraget med en tredjedel
av den överskjutande inkomsten. Har den skattskyldige förmögenhet
över visst belopp skall det extra avdraget minskas eller inte utgå. Bestämmelserna
innebär att marginalskatten blir omkring 43 #/o i de inkomstlägen
där avdraget avtrappas. Det kommunala bostadstillägget
avtrappas med 50°/o av inkomstökningen, varför den sammanlagda
marginaleffekten kan bli så hög som 93 °/o. Detta innebär emellertid
en förbättring jämfört med tidigare. Påpekas kan också att sidoinkomsten
för gifta halveras före avtrappningen av det kommunala bostadstilllägget,
varför den sammanlagda marginaleffekten i dessa fall inte är
lika hög.

Riksskatteverket har utfärdat närmare anvisningar i ämnet (RSV I
nr 1/1972 p. 1).

Frågornas tidigare behandling

Motsvarande yrkanden som i motionen 1972: 646 har prövats flera
gånger av riksdagen, senast förra året. Skatteutskottet (SkU 1971: 36)
anförde då i likhet med bevillningsutskottet tidigare år att den skattskyldiges
ekonomiska ställning borde vara avgörande för om extra
avdrag skulle medges. För en skattskyldig med mera betydande inkomst
eller förmögenhet kunde skatteförmågan knappast anses vara
väsentligen nedsatt om han inte fått vidkännas en avsevärd utgift. Vidare
borde kostnader för hemmavarande barn enligt allmänt godtagna
principer inte beaktas vid beskattningen utan genom barnbidrag.
De skäl motionärerna anfört kunde enligt utskottet inte heller anses tillräckliga
för att höja beloppsgränsema för det extra avdraget.

Samtidigt hade skatteutskottet att behandla motionsyrkanden rörande
folkpensionäremas beskattning. Skatteutskottet åberopade bl. a. att socialförsäkringsutskottet
i betänkande 1971: 23, som godkänts av riksdagen,
avstyrkt bifall till motionsyrkanden om ändrade avtrappningsregler
för det kommunala bostadstillägget men därvid förutsatt att
Kungl. Maj:t, om det visade sig möjligt, lade fram förslag i syfte att
motverka de mindre önskvärda marginaleffekterna av bidrags- och skattereglerna.
Utskottet anförde vidare att det inte var motiverat att ge
folkpensionärer med stora inkomster avsevärt större förmåner vid beskattningen
än som tillkommer andra skattskyldiga i motsvarande inkomstlägen.
Beträffande de i och för sig otillfredsställande marginaleffekter,
som skatte- och bidragsreglerna i vissa fall kunde medföra,
framhöll skatteutskottet, liksom bevillningsutskottet tidigare år, att folkpensionärerna
hade en i många avseenden gynnad ställning vid beskattningen,
eftersom de även i de inkomstlägen, där avtrappningseffektema
satte in, totalt sett beskattades lägre än andra inkomsttagare.

SkU 1972: 21

Enligt utskottets uppfattning torde det inte vara möjligt att genom ytterligare
åtgärder på beskattningsområdet komma till rätta med problemet
utan betydande avsteg från skatteförmågeprincipen.

Utskottet

Reglerna om extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga innebär
bl. a. att sådant avdrag kan medges med högst 6 000 kr. i vissa
särskilt angivna fall, bl. a. om nedsättningen av skatteförmågan orsakats
av sjukdom e. d. eller av underhåll av andra närstående än barn för
vilka den skatteskyldige åtnjuter allmänt barnbidrag.

I motionen 1972: 646 yrkas att reglerna mjukas upp, så att avdrag
kan medges även om nedsättningen av skatteförmågan inte kan anses
väsentlig och om den orsakats av underhåll av barn. Vidare yrkas att
avdragets maximibelopp höjs till 10 000 kr.

Riksdagen har vid upprepade tillfällen prövat och avvisat motsvarande
yrkanden. Några nya omständigheter anförs inte i motionen. Utskottet
vidhåller bevillningsutskottets och skatteutskottets uttalanden tidigare
år att extra avdrag bör kunna medges endast om omständigheterna
är ömmande, dvs. vid väsentligen nedsatt skatteförmåga, och att motionärerna
inte visat att den nuvarande beloppsgränsen är otillräcklig. Vidare
bör kostnaden för hemmavarande barn enligt gällande principer
inte beaktas vid beskattningen. Utskottet avstyrker således motionen
1972: 646.

Reglerna om extra avdrag för folkpensionärer konstruerades om i
samband med 1970 års skattereform, och samtidigt gjordes det kommunala
bostadstillägget skattefritt. Principen är i dessa fall att det extra
avdraget avpassas så, att sidoinkomster upp till 1 500 kr. för ensamstående
och 2 000 kr. för makar inte beskattas. Om inkomsten är högre
minskas det extra avdraget, som f. n. uppgår till högst 3 600 kr. för ensamstående
och 3 400 kr. för makar, med en tredjedel av överskjutande
belopp. Rätten till extra avdrag påverkas också av förmögenhetsinnehav.
Även kommunalt bostadstillägg trappas av när inkomsten stiger. På
grund härav kan i vissa fall den sammanlagda marginaleffekten av avtrappningsreglerna
uppgå till mer än 90 %>•

I motionen 1972: 173 anförs bl. a. att skatten på ett inkomsttillskott
blir alltför hög i de inkomstlägen som berörs av avtrappningsreglerna.
Motionärerna framhåller också att arbetsfri inkomst av kapital i de
lägre inkomstskikten ger större nettobehållning än inkomst av arbete.
De yrkar därför att schablonavdraget i inkomstkällan tjänst höjs från
100 till 400 kr. för den som utöver folkpension har inkomst av tjänst
om högst 10 000 kr.

Som skatteutskottet framhöll förra året vid behandlingen av vissa motionsyrkanden
beträffande folkpensionärernas beskattning är de margi -

SkU 1972: 21

naleffekter som skatte- och bidragsreglerna medför i och för sig otillfredsställande,
även om de nya reglerna medfört vissa förbättringar.
Svårigheterna att komma till rätta med detta problem beror på att folkpensionärerna
även i de inkomstlägen, där avtrappningsreglerna sätter
in, totalt sett beskattas lägre än andra inkomsttagare och att man med
hänsyn till skatteförmågeprincipen inte ansett sig böra ge folkpensionärer
med stora inkomster avsevärt större förmåner vid beskattningen än
andra i motsvarande inkomstlägen. Förslaget i motionen är ägnat att
förstärka nuvarande skillnader i detta hänseende men påverkar däremot
inte i nämnvärd utsträckning de kritiserade marginaleffekterna. Av vad
som anförs i motionen synes vidare framgå, att avsikten med det föreslagna
avdraget bl. a. är att undanröja den skillnad i beskattningen av
folkpensionärer med inkomst av olika slag, sorn uppkommer som en
naturlig följd av det s. k. sparavdraget. Det bör emellertid framhållas
att sådana skillnader kommer att bestå även med motionärernas förslag
och i vissa fall dessutom förstärkas till nackdel t. ex. för den som
endast har sidoinkomst i form av rörelse. Därtill kommer att avsikten
synes vara att avdraget endast skall få tillgodoräknas den som förvärvsarbetat
under året, vilket medför vissa svårigheter vid den praktiska
tillämpningen.

Med det anförda avstyrker utskottet också motionen 1972: 173.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår

1. motionen 1972: 173

2. motionen 1972: 646.

Stockholm den 18 april 1972

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås* (m), Eriksson i
Bäckmora* (c), Engkvist* (s), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein*
(s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro* (m), Stadling
(s), Westberg i Hofors (s), Hörberg* (fp) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som —
under åberopande av innehållet i motionen 1972: 646 — ansett att utskottet
under punkten 2 bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionen 1972: 646 antar följande

SkU 1972: 21

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

Härigenom förordnas, att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:
370) skall ha nedan angivna lydelse.

50 §.

2 mom. För fysisk kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit
nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll
av närstående eller annan därmed jämförlig omständighet, må
efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret,
skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas,
förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig
på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag
för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke,
minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs motsvarande tillämpning.

Skattskyldig, vars detta stycke.

Vad härefter beskattningsbar inkomst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser gäller
dock vid 1973 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering för år
1973 eller tidigare år.”

Särskilt yttrande

av herr Hörberg (fp):

”Utskottet framhåller beträffande folkpensionärernas beskattning att
de marginaleffekter som skatte- och bidragssystemet medför i och för sig
är otillfredsställande. Vidare påpekar utskottet att svårigheterna att
komma till rätta med problemet bl. a. bottnar i att man inte vill ge folkpensionärer
med stora inkomster avsevärt större förmåner vid beskattningen
än andra medborgare i motsvarande inkomstlägen.

Förslaget i motion 1972: 173 syftar endast till att minska skattetrycket
för folkpensionär med låg arbetsinkomst utöver folkpensionen. Den
av motionärerna föreslagna förmånen om ett generellt avdrag om
400 kr., d. v. s. detsamma som vid inkomst av kapital, är endast avsedd
att få åtnjutas av folkpensionär som har inkomst av tjänst upp till ett
belopp om högst 10 000 kr.

Motionen pekar på en möjlighet att öka intresset hos folkpensionärer

SkU 1972: 21 6

med ingen eller ringa arbetsinkomst för en från social synpunkt önskad
aktivitet som samtidigt blir meningsfull ur inkomstsynpunkt. Även andra
åtgärder är tänkbara, och man kan utgå från att frågan ägnas fortsatt
uppmärksamhet.”

MARCUS »OKTR. STHLM 1 »71 720046