Skatteutskottets betänkande nr 18 år 1972 SkU 1972:18
Nr 18
Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner rörande mervärdeskatten.
Motionerna
I detta betänkande behandlas
motionen 1972:108 av herr Stridsman m.fl. (c) vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit uttalar att mervärdeskatt på
fiskekort bör tas bort;
motionen 1972:210 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c, fp, m) vari
hemställs
att riksdagen beslutar att tredje stycket i anvisningarna till 7 §
förordningen (1968:430) om mervärdeskatt skall erhålla följande lydelse:
Handling eller annat föremål som utgör bevis om andel, fordran eller
annan rättighet anses icke som vara, då fråga uppenbarligen är om själva
rättigheten. Frimärke anses ej som vara.;
motionen 1972:304 av herr Magnusson i Borås m.fl. (m) vari hemställs
att riksdagen antar följande förslag till ändrad lydelse av punkt 1 av
anvisningarna till 2 § förordningen (1968:430) om mervärdeskatt:
till 2 §.
1. Verksamhet anses enligt kommunalskattelagen.
Verksamhet som staten eller kommun bedriver räknas som yrkesmässig
när den drives i bolagsform eller liknande och när den drives i
konkurrens med enskild verksamhet.;
motionen 1972:409 av herr Björk i Göteborg (s) vari hemställs
att riksdagen anhåller hos Kungl. Majit om översyn av de bestämmelser
i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt, som berör beskattningen
av tidningar och tidskrifter;
motionen 1972:427 av herrar Wikström (fp) och Carlshamre (m) vari
hemställs
att riksdagen beslutar avskaffa mervärdeskatten på böcker och
musikalier;
motionen 1972:632 av herr Börjesson i Glömminge m.fl. (c,fp) vari
hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit begär skyndsam utredning rörande
frågan om skyldigheten för stat och kommun att erlägga mervärdeskatt;
1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 18
SkU 1972:18
2
motionen 1972:642 av herr Källstad m.fl. (fp) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att 1972 års höstriksdag föreläggs
ett förslag om befrielse från mervärdeskatt vid förstagångsförsäljning av
konst;
motionen 1972:857 av herr Lothigius m.fl. (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar om sådan ändring i anvisningarna till 17 §
förordningen (1968:430) om mervärdeskatt att skattskyldig, som till
anställd utbetalat traktamente motsvarande av riksskatteverket fastställt
normalbelopp, äger — i stället för att göra avdrag med å faktura eller
motsvarande handling angiven mervärdeskatt beträffande kostnader som
avses täckta genom traktamentet — rätt till avdrag såsom för ingående
skatt med ett belopp motsvarande 9 procent av traktamentsbeloppet;
motionen 1972:860 av fru Mogård m.fl. (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar att förstagångsförsäljning av konst skall befrias
från mervärdeskatt fr.o.m. den 1 januari 1973;
motionen 1972:865 av herr Nordgren m.fl. (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar att enskilda företag i samband med kommunal
upphandling befrias från skatteplikt i fråga om mervärdeskatten i de fall
offentliga företag — som konkurrerar eller kan konkurrera vid upphandlingen
— är befriade från sådan skatt, samt att vederbörande utskott
utarbetar härför erforderliga författningsändringar;
motionen 1972:874 av herr Pettersson i Kvänum m.fl. (c,fp,m) vari
hemställs
att riksdagen antar följande förslag till ändrad lydelse av punkt 1 av
anvisningarna till 2 § förordningen om mervärdeskatt (1968:430):
till 2 §.
1. Verksamhet anses enligt kommunalskattelagen.
Verksamhet som drives av stat eller kommun räknas som yrkesmässig
när den drives i bolagsform eller liknande och när den drives i konkurrens
med enskild verksamhet.;
motionen 1972:875 av herr Rydén m. fl. (fp) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om ersättningsregler till
handeln för det extraarbete som inkassering och redovisning av mervärdeskatt
innebär;
motionen 1972:876 av fru Ryding m.fl. (vpk) vari hemställs
1. att riksdagen beslutar att mervärdeskatten på förstagångsförsäljning
av konst avskaffas och att med anledning därav följande lydelse av 8 § 8)
förordningen om mervärdeskatt (1968:430) antas:
8) konstverk, som är hänförliga till tulltaxenummer 99.01 — 99.03,
när konstverk säljes, uttages eller införes till landet av upphovsmannen
SkU 1972:18
3
eller för hans räkning,
2. att riksdagen beslutar att sjunde stycket i anvisningarna till 8 §
mervärdeskatteförordningen upphör att gälla;
motionen 1972:883 av herrar Sundman (c) och Eriksson i Ulfsbyn (c)
vari hemställs
att riksdagen beslutar att från skatteplikt enligt förordningen
(1968:430) om mervärdeskatt även undanta all den förstagångsförsäljning
av konstverk som förekommer i samband med utställningsverksamhet.
Motionen 1972:7 av herr Helén m.fl. har utskottet — i vad den avser
kompensation till de fria trossamfunden för bl.a. mervärdeskatt —
behandlat i betänkandet SkU 1972:7.
Gällande bestämmelser m. m.
Författningsbestämmelserna rörande de frågor som behandlas i detta
betänkande återfinns i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt (MF).
I det följande återges endast de regler som särskilt aktualiseras genom de
här behandlade motionsyrkandena och riksdagens tidigare ställningstaganden
till dessa frågor.
År 1971 tillkallades en sakkunnig (Fi 1971:5) med uppdrag att
verkställa teknisk översyn av mervärdeskatten. Särskilda direktiv har inte
meddelats. Den sakkunnige beräknas slutföra sitt arbete under år 1972.
Skattskyldigheten
Stat och kommun (motionerna 1972:304, 1972:632, 1972:865 och
1972:874)
I fråga om skattskyldighet för stat och kommun stadgas i anvisningarna
till 2 § MF i det andra och följande styckena sålunda.
Verksamhet som staten eller kommun bedriver för att uteslutande
tillgodose eget behov räknas som yrkesmässig endast när den drives i
bolagsform eller liknande. Detta gäller även vid ekonomiskt samgående
mellan staten och kommun eller mellan kommuner för verksamhet som
avser visst gemensamt ändamål. Med kommun förstås även landstingskommun.
Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt
verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten,
när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkesmässig till
den del den avser annat än egna behov. Som yrkesmässig verksamhet
anses alltid statens järnvägars befordran av varor, postverkets befordran
av varor i diligensrörelsen samt postverkets befordran av postpaket och
gruppkorsband.
Om särskilda skäl föreligger kan Konungen förordna att statlig
verksamhet, som avser eget behov och som ej enligt andra eller tredje
stycket är att anse som yrkesmässig, tills vidare skall anses utgöra
yrkesmässig verksamhet.
1* Riksdagen 1972. 6 sami Nr 18
SkU 1972:18
4
Då denna fråga senast behandlades av riksdagen anförde skatteutskottet
(SkU 1971:59) att motionärerna kunde hänvisa till bevillningsutskottets
av riksdagen godkända uttalanden att problemen i fråga om
mervärdeskattens verkningar vid kommunal upphandling kunde vara
förtjänta av fortsatt uppmärksamhet. Skatteutskottet ansåg att frågan
borde kunna tas upp till prövning vid den kommande översynen men
underströk att detta förhållande givetvis inte förutsatte att utredningen
var hänvisad endast till sådana lösningar som förordats i de då aktuella
motionerna. — Enligt skatteutskottets hemställan har motionerna överlämnats
till den sakkunnige (Fi 1971:5) för kännedom.
Skattepliktsfrågor
Fiskekort (motionen 1972:108)
Enligt 7 § MF anses som skattepliktig vara bl. a. rätt till jakt, fiske
eller bete. Skatt utgår vid upplåtelse av sådan rättighet.
Vid 1970 års riksdag behandlade bevillningsutskottet (BeU 1970:39)
ett motsvarande yrkande som i motionen 1972:108. Till stöd för sitt
yrkande hade motionärerna åberopat att beskattningen hämmade försäljningen
av fiskekort och motverkade fritidsfisket. Utskottet fann att
motionärernas påstående verkade föga troligt om utgiften för mervärdeskatt
ställdes i relation till kostnaderna för utrustning och redskap för
fritidsfiske. Enligt utskottets mening framstod det som orimligt att i ett
skattesystem, som omfattar praktiskt taget alla nödvändighetsvaror, göra
undantag för en detalj som berör fritidsverksamhet. Utskottet avstyrkte
således bestämt en sådan ändring, och riksdagen avslog motionerna.
Frimärken (motionen 1972:210)
Enligt anvisningarna till 7 § MF anses frimärke och mynt som vara när
fråga uppenbarligen är om samlarobjekt.
Motsvarande yrkande som i den nu förevarande motionen framställdes
i en motion vid 1971 års riksdag. Skatteutskottet konstaterade i sitt
ovannämnda betänkande SkU 1971:59 att yrkandet om undantag från
mervärdeskatt för frimärkshandeln motiverats med hänvisning till svårigheterna
att upprätthålla beskattningen vid import av frimärken i
brevförsändelser och att även detta yrkande således byggde på det enligt
skatteutskottets mening i viss mån berättigade kravet på konkurrensneutralitet.
Också detta yrkande borde såvitt utskottet kunde bedöma
kunna tas upp till prövning vid den kommande översynen. — Enligt
skatteutskottets hemställan har motionen överlämnats till den sakkunnige
för kännedom.
Böcker och musikalier (motionen 1972:427)
Böcker och musikalier är inte undantagna från skatteplikt.
Då motioner om undantag från skatteplikt för böcker och musikalier
senast behandlades av riksdagen avstyrkte bevillningsutskottet (BeU
1969:25) liksom tidigare sådant undantag med hänvisning till mervärdeskattens
generella karaktär.
SkU 1972:18
5
Konst (motionerna 1972:642, 1972:860, 1972:876 och 1972:883)
Enligt 8 § 8 MF undantas från skatteplikt
konstverk, som är hänförligt till tulltaxenummer 99.01—99.03, när
konstverket säljes av upphovsmannen på annat sätt än butiksmässigt eller
i samband med utställning och när det uttages eller införes till landet av
honom eller för hans räkning.
I anvisningarna till denna punkt anges att butiksmässig försäljning
enligt 8 § föreligger, när upphovsmannen säljer egna konstverk i lokal
som stadigvarande användes för försäljning och som är skild från hans
bostad eller ateljé. Försäljning i samband med utställning enligt 8 är icke
skattepliktig, när upphovsmannen själv anordnar utställningen och själv
uppbär betalningen av köpare.
Beträffande denna fråga uttalade skatteutskottet i sitt ovannämnda
betänkande 1971:59 att det enligt utskottets mening var mera tveksamt
om den kunde komma att prövas av utredningen på de grunder som åberopades
i motionerna. Argumenteringen för framställda yrkanden om skattefrihet
vid förstagångsförsäljning av konst var inte av skatteteknisk utan
av kulturpolitisk natur. Utskottet hade under våren samma år i samband
med behandlingen av motioner rörande den allmänna arbetsgivaravgiften
uttalat sig mot att det kulturpolitiska stödet gavs i form av lättnader vid
beskattningen för vissa kategorier skattskyldiga. Enligt utskottets mening
kunde samma skäl åberopas mot ett stöd genom undantag från en i
princip generell beskattning. Utskottet ansåg emellertid att de i motionerna
aktualiserade frågorna borde kunna prövas i samband med en
översyn av gällande undantagsregler. — Enligt utskottets hemställan
överlämnades motionerna till den sakunnige (Fi 1971:5) för kännedom.
Tidningar och tidskrifter (motionen 1972:409)
Allmän nyhetstidning, dvs. publikation av dagspresskaraktär som
normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka, är undantagen
från skattplikt enligt 8 § 5 MF. Undantaget avser fullständig skattefrihet,
dvs. med avdragsrätt för ingående skatt.
Även medlemsblad och vissa andra periodiska publikationer är
undantagna från mervärdeskatt (8 § 6 och 7 MF). Dessa undantag
innebär att utgivaren får den tryckta upplagan levererad skattefritt och
utgivarens försäljning av publikationen är skattefri. Någon avdragsrätt för
ingående skatt föreligger emellertid inte här.
I sammanhanget kan nämnas att införing av annons i medlemsblad
eller annan periodisk publikation som avses i 8 § 6 eller 7 MF är
undantagen från skatteplikt (11 § 5 MF), medan mervärdeskatt utgår för
annonsering inte endast i skattepliktiga annonsorgan, t. ex. veckotidningar,
utan även i dagspressen.
Undantagen enligt 8 § 6 och 7 MF omfattar medlemsblad, periodisk
publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslutning med
huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt,
idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda vanföra eller
arbetshindrade medlemmar samt utländsk periodisk publikation av annat
SkU 1972:18
6
slag, när prenumeration på sådan publikation förmedlas mellan prenumerant
och utländsk utgivare eller när sådan publikation inkommer direkt
till prenumerant. Till dessa undantag hör också personaltidning, program
och katalog när varan tillhandahålles utgivare som inte är skattskyldig
och när varan säljs eller utlämnas av sådan utgivare.
Undantaget för dagstidningar kvarstår sedan den allmänna varuskattens
tid. I prop. 1968:100 med förslag till mervärdeskatt förordade
departementschefen att detta undantag överfördes till mervärdeskatten i
avvaktan på resultatet av den då pågående och senare under år 1968
slutförda presstödsutredningen (SOU 1968:48). Med undantaget för
dagstidningarna borde enligt departementschefen också följa att även
undantaget från allmän varuskatt för medlemsblad och vissa andra
periodiska publikationer överfördes på mervärdeskatten, med ovan
angiven begränsning.
Vid 1971 års riksdag hade skatteutskottet att pröva en motion om
undantag från skatteplikt för vissa icke kommersiella tidskrifter. Skatteutskottets
sistnämnda uttalande avsåg även denna motion, som också den
överlämnats till den sakkunnige (Fi 1971:5) för kännedom.
Avdragsrätten
Kostnader i form av traktamente (motionen 1972:857)
Enligt 17 § MF får avdrag med de begränsningar som anges i 18 §
samma förordning göras för ingående skatt som hänför sig till förvärv
eller införsel för verksamhet som medför skattskyldighet.
Av författningstextens utformning följer att avdrag får göras även för
ingående skatt som hänför sig till utgifter för kost, logi och representation
för den skattskyldiges verksamhet.
Avdraget skall i den skattskyldiges räkenskaper styrkas av fakturor
(räkningar, notor eller motsvarande) upptagande den skattskyldiges namn
och adress eller annan för hans identifiering godtagbar angivelse,
transaktionens art, vederlaget och skattens belopp.
Rätt till avdrag för dessa utgifter föreligger dock endast om den
skattskyldige haft utgifterna. Detta får anses vara fallet även om resande
eller annan representant för den skattskyldige för dennes räkning
förskotterat hotell- och restaurangkostnaderna och därefter erhåller
gottgörelse för de utlägg han haft för den skattskyldiges räkning.
Om resande eller representant åtnjuter traktamentsersättning och av
denna har att själv bestrida kostnader för kost och logi m. m. kan något
avdrag för ingående skatt inte komma i fråga hos den skattskyldige
arbetsgivaren även om sådana räkningar bifogas reseräkning som verifikation.
I prop. 1968:137 med förslag till vissa ändringar i MF fann
departementschefen inte skäl att för hotell- och restaurangbranschen gå
ifrån de allmänna reglerna men förklarade sig beredd att ompröva frågan
om förenklingar i faktureringsskyldigheten i fråga om hotell- och
restaurangräkningar, om erfarenheterna visade att de praktiska olägen
-
SkU 1972:18
7
heterna blev betydande. Bevillningsutskottet (BeU 1968:62), som i
anslutning till propositionen behandlade vissa motionsyrkanden med
samma innebörd som yrkandet i den nu förevarande motionen 1972:857,
förklarade att utskottet visserligen var medvetet om att rätten till avdrag i
rörelse för kost och logi till de anställda kunde leda till en ganska
besvärande pappersexercis och förorsaka företagen bokföringskostnader
som kanske inte alltid stod i rimlig proportion till de skattemässiga
fördelarna. Å andra sidan ansåg utskottet att det kunde diskuteras om
skatten på rena levnadskostnader skulle få dras av vid mervärdeskatteredovisningen.
Utskottet ansåg i likhet med departementschefen att man
på detta liksom på andra områden borde avvakta erfarenheterna av
lagstiftningen innan man gjorde några ingrepp och senare överväga om
man i förenklande syfte borde vidta ändringar. Med det anförda avstyrkte
utskottet motionerna.
Uppbördsersättning (motionen 1972:875)
Särskild ersättning för de skattskyldigas arbete med uppbörd och
redovisning av mervärdeskatt utgår ej.
I prop. 1968:100 med förslag till förordning om mervärdeskatt
uttalade departementschefen bl. a. att redovisningskostnaderna enligt
hans mening borde behandlas som kostnader i verksamheten och
kompenseras på samma sätt som andra kostnader. Han fann vidare att,
om man fördelade de tidigare kostnaderna för redovisning av allmän
varuskatt på de mervärdeskatteskyldiga, ersättningen blev så ringa att den
inte hade någon betydelse, medan en uppräkning av kostnaderna med
hänsyn till det ökade antalet skattskyldiga skulle medföra en omotiverad
utgiftsökning för statsverket. Bevillningsutskottet (BeU 1968:45) delade
uppfattningen att särskild kostnadsersättning inte borde utgå med hänsyn
främst till de administrativa svårigheter som ett ersättningsförfarande
skulle medföra. Utskottet ansåg emellertid skäl tala för att de skattskyldiga
i någon form fick kompensation för borttagandet av denna förmån.
Med hänsyn härtill och till vissa andra omständigheter av redovisningsteknisk
art förordade utskottet att den av departementschefen föreslagna
tidsfristen för inbetalning av skatten — inom 18 dagar efter redovisningsperiodens
utgång — skulle förlängas till 35 dagar. Riksdagen beslöt i
enlighet med utskottets förslag.
Vid 1971 års höstriksdag avstyrkte skatteutskottet (SkU 1971:59) ett
motionsyrkande om särskild kostnadsersättning för företagen för deras
bestyr med uppbörd och redovisning av mervärdeskatt och framhöll bl. a.
att de nuvarande redovisningsreglerna innebär att företagen fått kompensation
för den köstnadsersättning som utgick under den allmänna
varuskattens tid. Riksdagen godkände betänkandet.
SkU1972:18 8
Utskottet
I detta betänkande behandlar utskottet motioner rörande mervärdeskatten
som tar upp begränsade eller mera tekniskt betonade frågor.
Vissa motioner som berör den mera principiella frågan om differentiering
av mervärdeskatten behandlar utskottet i annat sammanhang.
Utskottet har under föregående års höstriksdag (SkU 1971:59) tagit
ställning till ett flertal motioner rörande mervärdeskattens utformning
och därvid förordat att de med ett par undantag skulle överlämnas till
utredningen angående teknisk översyn av mervärdeskatten för kännedom.
Det är därför med viss förvåning som utskottet nu konstaterar att flera av
de yrkanden som utredningen i enlighet med höstriksdagens beslut fått
överlämnade till sig nu återkommit i praktiskt taget oförändrad form.
Det har vid utskottsbehandlingen framkommit att motiven för att
motionärerna trots överlämnandet återkommit i samma frågor är att de
ansett att utskottets motivering härför inte varit tillräckligt positiv. Med
anledning härav vill utskottet framhålla att den gradering som utskottet
tillät sig i sitt betänkande till höstriksdagen endast hade sin grund i att
motionärerna åberopade motiveringar som inte hade samband med
frågornas skatterättsliga karaktär. Utskottet fann sålunda att motioner
om undantag från skatteplikt för förstagångsförsäljning av konst främst
byggde på en kuiturpolitisk argumentering och att de inte på denna
grund kunde tas upp vid en teknisk omprövning men att frågan ändå
borde kunna prövas i samband med en översyn av undantagsreglerna. Mot
bakgrunden av de uttalanden som utskottet i olika sammanhang gjort om
att undantag vid beskattningen inte bör införas för att tillgodose särskilda
ändamål kan nämnda uttalande trots allt betecknas som positivt.
Utskottet finner inte skäl till ändrad ståndpunkt utan anser att
motionärerna bör avvakta utredningens prövning. I enlighet härmed
avstyrker utskottet bifall till motionerna 1972:642, 1972:860, 1972:876
och 1972:883.
När det gällde frågan om utvidgad skattskyldighet för stat och
kommun uttalade utskottet inte någon tveksamhet beträffande grunden
för ett överlämnande till utredningen utan hänvisade till att motionärerna
till stöd för sitt yrkande kunde åberopa tidigare riksdagsuttalanden i
denna riktning. Utskottet finner inte några ytterligare åtgärder motiverade
av de förnyade yrkandena och avstyrker bifall också till motionerna
1972:304, 1972:632, 1972:865 och 1972:874.
På samma grund anser utskottet att motionsyrkandet om beskattningen
av frimärken redan får anses besvarat genom höstriksdagens beslut,
varför utskottet inte heller kan tillstyrka bifall till motionen 1972:210.
En annan motion som behandlades av höstriksdagen, men som inte
överlämnades till utredningen, gällde ersättning till företagen för uppbörd
och . redovisning av mervärdeskatt. Utskottet erinrade då om att den
skattekredittid som riksdagen fastställde vid mervärdeskattens införande
skulle anses inbegripa kompensation för sådan kostnadsersättning som
tidigare utgick vid den allmänna varuskatten. Då några nya omständig
-
SkU 1972:18
9
heter inte åberopas i den här behandlade motionen 1972:875 om
kostnadsersättning, avstyrker utskottet ånyo detta yrkande.
Beträffande de nu gällande undantagen från skatteplikt har utskottet i
olika sammanhang hävdat att de fortsatta strävandena bör inriktas på att
i möjligaste mån göra mervärdeskatten mera generell och att nuvarande
undantag om så kan ske bör avvecklas. I enlighet härmed kan utskottet
inte tillstyrka nya undantag från beskattningsområdet och utskottet
avstyrker följaktligen motionen 1972:108 om undantag för fiskekort och
motionen 1972:427 om undantag för böcker och musikalier.
De två återstående motionerna, 1972:409 och 1972:857, behandlar
båda frågor, som torde ligga inom ramen för den pågående översynen. I
den förstnämnda motionen begärs en utredning beträffande beskattningen
av tidningar och tidskrifter med utgångspunkt i bl. a. nuvarande
undantag från mervärdeskatt för periodiska publikationer. Motionären
kommer också in på problem som ligger utanför mervärdeskatteområdet.
I den andra motionen föreslås vissa ändringar av avdragsrätten för
kostnader som skattskyldig haft för anställd som åtnjuter traktamente i
tjänsten. Syftet med detta yrkande är bl. a. att undvika onödig
pappersexercis.
Enligt utskottets bedömning bör utredningsmannen vara oförhindrad
att behandla dessa frågor i den mån de berör mervärdeskatten. Utskottet,
som emellertid funnit att ett överlämnande av motioner till den pågående
utredningen inte utgör någon garanti för att motionärerna skall anse sina
önskemål tillgodosedda, vill därför nöja sig med att konstatera att
motionärerna i dessa två fall bör kunna räkna med att frågorna i
vederbörlig mån beaktas av utredningen och avstyrker alltså motionerna i
den mån de inte kan anses besvarade genom det anförda.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår
1. motionen 1972:108
2. motionen 1972:210
3. motionen 1972:304
4. motionen 1972:409
5. motionen 1972:427
6. motionen 1972:632
7. motionen 1972:642
8. motionen 1972:857
9. motionen 1972:860
10. motionen 1972:865
11. motionen 1972:874
12. motionen 1972:875
13. motionen 1972:876
14. motionen 1972:883.
Stockholm den 27 april 1972
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT
SkU 1972:18
10
Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i
Bäckmora (c), Engkvist (s), Kristenson* (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg
(s), Larsson i Umeå* (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson
i Trobro (m), Westberg i Hofors* (s), Hörberg (fp) och fru Normark (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Särskilt yttrande
av herrar Magnusson i Borås (m), Larsson i Umeå (fp), Nilsson i
Trobro (m) och Högberg (fp), som anfört följande.
”De motionsyrkanden som utskottet behandlar i detta betänkande är
av mycket skiftande karaktär och dignitet. Vi anser att åtskilliga av
motionerna borde ha föranlett mera positiva reaktioner från utskottets
sida och detta gäller främst den från principiell och praktisk synpunkt
viktiga frågan om konkurrensneutralitet vid beskattningen mellan den
offentliga och den enskilda sektorn som behandlas i motionerna
1972:304, 1972:632, 1972:865 och 1972:874. Bakgrunden till dessa
yrkanden är främst den snedvridning av konkurrensen som uppstått i
fråga om tvätterier genom det nu gällande undantaget från skattskyldighet
för den tvätteriverksamhet som i samverkan med kommuner och
landsting bedrivs av försvarets fabriksverk. Bestämmelserna är emellertid
så utformade att de kan ge upphov till ytterligare snedvridningar vid vaije
utvidgning av den offentliga sektorns verksamhetsområde. Med hänsyn
härtill finner vi det vara av synnerlig vikt att den pågående utredningen
om mervärdeskatten snarast tar upp detta spörsmål till granskning så att
förslag om avveckling av dessa undantagsregler kan prövas redan av detta
års höstriksdag.”