Skatteutskottets betänkande nr 14 år 1972

SkU 1972:14

Nr 14

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972:20 med förslag till förordning om ändring i förordningen (1971:50)
om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt
jämte motioner.

Propositionen

I proposition 1972: 20 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 28 januari 1972 föreslagit
riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till förordning
om ändring i förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt.

I propositionen föreslås att Kungl. Maj:t, när synnerliga skäl föreligger,
skall kunna medge att det 20-procentiga särskilda investeringsavdraget
skall få åtnjutas vid anskaffning av även sådana inventarier som
beställs under år 1971 eller 1972 men inte kan levereras före utgången
av år 1973 resp. år 1974.

Vidare föreslås i propositionen en begränsning av rätten för fysiska
personer att vid den statliga inkomsttaxeringen göra investeringsavdrag
med högre belopp än som svarar mot inkomsten av den verksamhet, i
vilken inventarieanskaffningen gjorts. I den mån avdraget inte kunnat
till fullo utnyttjas, får resterande del dras av vid den statliga inkomsttaxeringen
för något av de sex närmast följande åren.

Slutligen föreslås att talan inte skall få föras mot riksskatteverkets
beslut i fråga som avser rätt till investeringsavdrag vid anskaffning av
begagnade inventarier.

Motionerna m. m.

I detta betänkande behandlas

dels den i anledning av propositionen väckta motionen 1972: 1493
av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs

1. att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts proposition 1972: 20 samt

2. att riksdagen upphäver förordningen (1971:50) om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt;

1 Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 14

SkU 1972:14

dels de vid riksdagens början väckta motionerna

1972: 10 av herr Levin (fp), vari hemställs

att riksdagen beslutar att ett investeringsbidrag på 8 #/o införs;

1972: 633 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen beslutar, att den som under 1972 påbörjar arbete med
byggnad avsedd att utnyttjas i industri, jordbruk m. m. skall åtnjuta särskilt
investeringsavdrag i enlighet med följande:

Förslag till

Förordning om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten
vid taxering till statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk
och för vars räkning byggnadsarbete avsett för verksamheten
igångsätts under år 1972, får vid taxering till statlig inkomstskatt åtnjuta
särskilt investeringsavdrag vid inkomstberäkningen för den förvärvskälla
vari verksamheten ingår.

2 §

Särskilt investeringsavdrag utgör tio procent av den del av byggnadskostnaden,
som nedlagts under tiden den 1 januari 1972—den 31 mars
1973 och som belöper på beskattningsåret.

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes icke för byggnadsarbeten som helt
eller till huvudsaklig del avser bensinstation, reparationsverkstad för
motorfordon, parkeringshus eller sådan parkeringsanläggning som ej inrättas
i anslutning till ny bostadsbebyggelse, butiks-, kontors- eller
banklokaler, kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler,
sporthall eller annan idrottsanläggning samt bostadshus.

Särskilt investeringsavdrag enligt denna förordning åtnjutes ej heller
för byggnadsarbete, för vilket investeringsfond enligt förordningen
(1955: 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning eller motsvarande
äldre författning tagits i anspråk enligt beslut av Kungl. Maj:t
eller arbetsmarknadsstyrelsen.

3 §

Byggnadsarbete anses igångsatt när det påbörjats på byggplatsen.
Med nedlagd byggnadskostnad avses kostnad för utfört byggnadsarbete
under den i 2 § första stycket angivna tiden.

SkU 1972: 14

4 §

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes endast om den skattskyldige framställer
yrkande om sådant avdrag i allmän självdeklaration och företer
tillfredsställande utredning om den byggnadskostnad på vilken avdrag
skall beräknas. Avdrag åtnjutes endast om sådan kostnad i förvärvskällan
uppgått till minst 5 000 kronor under beskattningsåret.

5 §

Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna förordning meddelas
av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1972: 1455 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs
att riksdagen beslutar att förordningen om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt för maskiner och andra inventarier
omedelbart skall upphöra att gälla.

Med anledning av propositionen 1972: 20 har till utskottet ingivits
skrivelser från Sveriges trafikskolors riksförbund, Sveriges industriförbund
och Industriens skattesakkunnige.

Utskottet

I förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering
till statlig inkomstskatt föreskrivs att skattskyldig, som driver rörelse,
jordbruk eller skogsbruk och som under åren 1971 och 1972 anskaffar
maskiner och andra döda inventarier för stadigvarande bruk i
verksamheten, får åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag vid taxeringen
till statlig inkomstskatt med belopp motsvarande 20 % av anskaffningskostnaden.
Rätt till investeringsavdrag föreligger också för maskiner
och inventarier, som beställts under 1971 och 1972 för leverans senast
vid utgången av 1973 resp. 1974.

Motionen 1972: 1493 innehåller bl. a. yrkande om upphävande av
förordningen om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt.
Motsvarande yrkande framställs i den vid riksdagens början
av samma motionärer väckta motionen 1972: 1455.

Ifrågavarande bestämmelser infördes våren 1971 i syfte att stimulera
företagen till investeringar i maskiner och inventarier. Det ansågs redan
då angeläget att den ekonomiska aktiviteten inriktades på att höja investeringstakten
inom näringslivet. Mot bakgrunden av det samhälls lf

Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 14

SkU 1972: 14

ekonomiska läget beslutades vid 1971 års höstriksdag åtskilliga konjunkturstimulerande
åtgärder. Bl. a. höjdes investeringsavdraget från 10 till
20 % och avdragsrätten utsträcktes till att omfatta maskin- och inventarieanskaffningar
även under år 1972. De förra året genomförda åtgärderna
har visserligen medfört en uppgång av investeringarna, men
behovet av sådana stimulanser, som investeringsavdraget medför, kvarstår
alltjämt. Utskottet kan därför inte tillstyrka att förordningen nu
upphävs och avstyrker således bifall till motionen 1972: 1455 och motionen
1972: 1493 i denna del.

I propositionen föreslås bl. a. en begränsning av rätten för fysiska
personer att åtnjuta särskilt investeringsavdrag, innebärande att sådant
avdrag får göras högst med belopp, som motsvarar skillnaden mellan
bruttointäkten och övriga avdrag i den förvärvskälla, i vilken investeringen
gjorts. Om avdraget inte kunnat utnyttjas till fullo, får enligt
förslaget resterande del dras av vid inkomsttaxeringen för något av de
sex närmast följande åren.

Under senare år har beskattningsreglerna i ökad utsträckning utnyttjats
för att bereda delägare i partrederier samt handels- och kommanditbolag,
som bedriver rederi- och flygcharterverksamhet, icke avsedda
lättnader vid inkomstbeskattningen. Den i propositionen föreslagna begränsningen
av rätten till investeringsavdrag för fysiska personer är
avsedd att förhindra att investeringsavdraget utnyttjas på ett otillbörligt
sätt. Fortfarande kvarstår vissa möjligheter att utnyttja avskrivningsreglerna
i skatteundandragande syfte, vilket givetvis inte är tillfredsställande.
Denna fråga, som är av större och mer generell räckvidd, är
emellertid redan uppmärksammad av företagsskatteberedningen. Utskottet
förutsätter att förslag till erforderliga ändringar i skattelagstiftningen
för att förhindra dylika transaktioner föreläggs riksdagen så
snart som möjligt.

De nya bestämmelserna skall enligt förslaget tillämpas redan vid
1972 års taxering.

Utskottet är medvetet om att vissa erinringar kan riktas mot retroaktiv
lagstifning av detta slag. Med hänsyn till syftet med förslaget och
till att reglerna utformats så att avdraget i stället får förskjutas till
senare år har utskottet inte något att erinra mot propositionen i denna
del.

I propositionen föreslås vidare att Kungl. Maj:t, när synnerliga skäl
föreligger, skall kunna medge att investeringsavdrag får åtnjutas för
inventarier, som beställts under 1971 eller 1972 men som skall levereras
först efter utgången av 1973 resp. 1974.

Förslaget om uppmjukning av bestämmelserna om särskilt investeringsavdrag
vid leveransbeställningar får ses mot bakgrunden av att
rederierna på grund av de långa leveranstiderna för fartyg endast i
undantagsfall har möjlighet att utnyttja investeringsavdraget och att

SkU 1972:14

orderingången till varven på grund av den ogynnsamma fraktmarknaden
varit obetydlig. Med hänsyn härtill och till att avtal om maskin- och
inventarieanskaffningar med lång leveranstid kan ha träffats även inom
andra branscher, delar utskottet departementschefens uppfattning att
investeringsavdrag, när synnerliga skäl föreligger, bör kunna medges
även om leverans sker efter de i förordningen föreskrivna tidsfristerna.
Synnerliga skäl, som kan motivera avdragsrätt, får enligt uttalande i
propositionen anses föreligga, om investeringen är av betydande storleksordning
och kan beräknas åstadkomma väsentlig stimulanseffekt från
konjunktursynpunkt. Vid denna bedömning bör enligt utskottets mening
inte endast beställarens och tillverkarens utan också underleverantörernas,
de anställdas och kommunernas situation beaktas.

Utskottet har inte heller något att erinra mot att talan inte får föras
mot riksskatteverkets beslut i fråga om investeringsavdrag vid anskaffning
av begagnade inventarier.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslagen i propositionen. Härav
följer att utskottet inte kan biträda yrkandet i motionen 1972: 1493 om
avslag på propositionen.

Utskottet behandlar i detta sammanhang vissa vid riksdagens början
väckta motioner, som har anknytning till den ifrågavarande lagstiftningen.
I motionen 1972: 10 yrkas att riksdagen beslutar införa ett
investeringsbidrag. Avsikten är att näringsidkare, som inte redovisar
vinst och därför inte kan utnyttja det särskilda investeringsavdraget vid
den statliga taxeringen, skall tillerkännas ett bidrag på 8 °/o av anskaffningskostnaden.
Av motiveringen i motionen framgår också att näringsidkaren
vid investeringstillfället själv skall få avgöra om bidrags- eller
avdragsformen för det statliga stödet skall väljas.

Den i motionen föreslagna valrätten mellan bidrag och investeringsavdrag
kommer otvivelaktigt att medföra såväl administrativa som
kontrolltekniska svårigheter. Härtill kommer att syftet med motionen
redan är tillgodosett inom ramen för nuvarande lagstiftning, eftersom
förlust som inte kan utnyttjas ett år får förskjutas till senare år enligt
förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för
inkomst. För fysiska personer, som inte kunnat utnyttja investeringsavdraget
för det år då investeringen gjordes, utvidgas nu dessa möjligheter.
Förslaget i propositionen innebär, som ovan nämnts, att investeringsavdraget
i dylikt fall får utnyttjas under något av de sex närmast
följande åren. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1972: 10.

I motionen 1972: 633 yrkas att särskilt investeringsavdrag skall medges
för vissa byggnadsprojekt, som påbörjas under innevarande år. Enligt
förslaget skall investeringsavdraget utgöra 10°/o av byggnadskostnad,
som nedlagts i rörelse, jordbruk eller skogsbruk under tiden den 1
januari 1972—den 31 mars 1973.

Av den till årets finansplan som bilaga 1 fogade preliminära national -

SkU 1972: 14

budgeten för år 1972 framgår att byggnadsinvesteringarna under innevarande
år beräknas öka med 2 °/o inom industrisektorn, med 16 °/o
inom den statliga sektorn och med 6 %> inom den kommunala sektorn.
För bostadsbyggandet beräknas en igångsättning med ca 100 000 lägenheter
komma att medföra en ökning av investeringsvolymen med 3 %.
Investeringarna i flerfamiljshus väntas minska med 3 %>, medan småhusinvesteringarna
väntas öka med 11 %. Den ökade investeringsvolymen
och den under februari månad påtagligt minskade arbetslösheten inom
byggnadssektorn får till väsentlig del ses som ett resultat av de stimulansåtgärder
som beslutades av höstriksdagen förra året. I jämförelse
härmed är effekterna från konjunkturpolitisk synpunkt av de till sin
omfattning mycket begränsade byggnadsinvesteringar, som motionärerna
avser att uppmuntra, tämligen obetydliga. Med hänsyn härtill är
utskottet inte berett tillstyrka att rätten till investeringsavdrag utvidgas
till att omfatta byggnadsarbeten och avstyrker således även bifall till
motionen 1972: 633.

I till utskottet inkomna skrivelser har begärts vissa detaljändringar
i gällande bestämmelser om investeringsavdrag. Sålunda hemställer
Sveriges trafikskolors riksförbund, att investeringsavdrag skall medges
vid bilskolas anskaffning av personbil, Sveriges industriförbund att investeringsavdrag
vid leveransbeställningar i vissa fall skall beräknas på
den verkliga anskaffningskostnaden i stället för på det avtalade priset
och att skattskyldiga med brutet räkenskapsår skall få möjlighet att
själva välja tidpunkt för investeringsavdragets utnyttjande, om skriftligt
avtal träffats angående leverans under senare år samt Industriens skattesakkunnige
att investeringsavdrag i ökad utsträckning skall kunna medges
vid anskaffning av inventarier från företag med vilket det förvärvande
företaget är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap.

Beträffande dessa ändringsförslag bör beaktas att det här är fråga
om en tillfällig lagstiftning, som ger de skattskyldiga betydande förmåner.
För att syftet med lagstiftningen skall kunna tillgodoses måste bestämmelserna
vara så utformade att de omfattar sådana investeringar
som är angelägna från konjunktursynpunkt och samtidigt blir lätta att
tillämpa och administrera. Nackdelarna av vissa ojämnheter i lagstiftningen
måste därvid vägas mot fördelarna av lättillämplighet och möjligheterna
till erforderlig kontroll av de skattskyldiga. Utskottet vill inte
bestrida att vissa av de föreslagna ändringarna i och för sig kan vara
önskvärda. Man kan emellertid inte bortse från att ett tillgodoseende
av de framförda önskemålen okar möjligheterna till skentransaktioner
och försvårar skattekontrollen. Av dessa skäl är utskottet inte berett
tillstyrka någon av de begärda ändringarna i lagstiftningen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A. att riksdagen avslår

SkU 1972:14

1. motionen 1972: 1455,

2. motionen 1972: 1493, såvitt avser yrkandet under punkten
2 i motionen;

B. att riksdagen med bifall till propositionen 1972: 20 och med
avslag på motionen 1972: 1493, såvitt avser yrkandet under
punkten 1 i motionen, antar det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om ändring i förordningen (1971: 50)
om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt; C.

att riksdagen avslår

1. motionen 1972: 10,

2. motionen 1972: 633.

Stockholm den 21 mars 1972

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i
Bäckmora (c), fru Nettelbrandt* (fp), herrar Kristenson (s), Josefson i
Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist
(c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Westberg i Hofors (s), Marcusson*
(s) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt
(fp), herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist
(c) och Nilsson i Trobro (m), som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Av
den” och på s. 6 slutar med ”motionen 1972: 633” bort ha följande lydelse: ”Utskottet

delar motionärernas uppfattning, att det även nu finns
starka skäl för att komplettera avdraget för maskininvesteringar med ett
liknande avdrag för byggnadsinvesteringar. Arbetslösheten är fortfarande
hög, även inom byggnadssektorn. För en sådan åtgärd talar också
behovet av att på olika sätt stimulera industriinvesteringarna.

Avdraget för byggnadsinvesteringar bör liksom avdraget för maskininvesteringar
utgå för investeringar avsedda att utnyttjas i rörelse, jordbruk
eller skogsbruk. Skäl finns dock, som framhålls i motionen, att
undanta byggnadsarbeten som räknats som oprioriterade i samband

SkU 1972:14

med att vissa sådana objekt varit belagda med investeringsavgift. Avdraget
bör utgöra 10 #/o av byggnadskostnaden för byggnadsprojekt som
sätts i gång under 1972, till den del kostnaderna läggs ner före den 1
april 1973. Utskottet tillstyrker således motionen 1972: 633.”
dels ansett att utskottet under punkten C 2 bort hemställa

”C 2. att riksdagen med bifall till motionen 1972: 633 antar följande Förslag

till

Förordning om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten
vid taxering till statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §

2 §

Särskilt investeringsavdrag utgör tio procent av den del av byggnadskostnaden,
som nedlagts under tiden den 1 januari 1972—den 31 mars
1973 och som belöper på beskattningsåret.

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes icke för byggnadsarbeten som
helt eller till huvudsaklig del avser bensinstation, reparationsverkstad för
motorfordon, parkeringshus eller sådan parkeringsanläggning som ej inrättas
i anslutning till ny bostadsbebyggelse, butiks-, kontors- eller banklokaler,
kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler, sporthall
eller annan idrottsanläggning samt bostadshus.

3 §

Byggnadsarbete anses igångsatt när det påbörjats på byggplatsen. Med
nedlagd byggnadskostnad avses kostnad för byggnadsarbete som utförts
under den i 2 § första stycket angivna tiden.

SkU 1972:14

4 §

5 §

Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna förordning meddelas
av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
”

MARCUS BOKTR. STHLM 1972 720046