Skatteutskottets betänkande nr 12 år 1972

SkU 1972:12

Nr 12

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972:15 med förslag till lag om ändring i uppbördsförordningen
(1953:272), m. m. jämte motioner.

Propositionen

I proposition 1972: 15 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 28 januari 1972
föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

2) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3) lag om skatt för gemensamt kommunalt ändamål,

4) förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

5) förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

6) lag om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen,

7) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

8) förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt,

9) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

10) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623).

I propositionen föreslås att prehminär, slutlig och tillkommande
skatt, såvitt gäller fysisk person eller oskiftat dödsbo, i fortsättningen
skall debiteras i hemortskommunen, oavsett var beskattningsorten
är belägen. Förslaget betingas av de nya bestämmelserna om begränsning
av skatt i vissa fall och bestämmelserna om skattereduktion,
som tillämpas första gången i samband med 1972 års taxering. Vidare
föreslås bl. a. ändringar i taxeringsbestämmelserna, som i huvudsak
också betingas av föreskrifterna om skattereduktion. Ändringar föreslås
i reglerna om sjömansskatt, vilka bl. a. avser fördelning av sjömansskatt
för här ej bosatta sjömän i vissa fall. Det föreslås även höjning
av utdebiteringen för kommunal skatt för utomlands bosatta, som
taxeras i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. Slutligen
framläggs förslag om ändring i bestämmelserna om restavgift i fråga
om mervärdeskatt.

1 Riksdagen 1972. 6 sami Nr 12

SkU 1972:12

Motionerna

I detta betänkande behandlas

dels den i anledning av propositionen väckta motionen 1972: 1484 av
herrar Magnusson i Borås (m) och Hedin (m), vari hemställs

att riksdagen antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om
skatt för gemensamt kommunalt ändamål med den ändringen att lagen
erhåller följande lydelse:

Härigenom förordnas, att skatt, som jämlikt bestämmelserna i kommunalskattelagen
(1928: 370) skall utgå för gemensamt kommunalt
ändamål, skall utgöras med fem öre för varje skatteöre, som påförts
för den till sådan skatt beskattningsbara inkomsten. Utgår skatt för sådant
ändamål enligt 69 § andra stycket kommunalskattelagen, uträknas
dock skatten enligt den utdebitering som fastställts att gälla för Storkyrkoförsamlingen
i Stockholm.

dels den vid riksdagens början väckta motionen 1972: 424 av herr
Schött m. fl. (m), vari hemställs

att riksdagen beslutar om sådan ändring av 35 § taxeringsförordningen,
att självdeklaration skall avlämnas till länsstyrelse eller lokal skattemyndighet.

Utskottet

1970 års skattereformer på inkomst- och förmögenhetsbeskattningens
område har medfört två nyheter i debiteringsavseende, nämligen skattereduktion
och tillämpning ex officio av reglerna om begränsning av
skatt. För att underlätta tillämpningen av dessa regler föreslås i propositionen
att all skattedebitering för fysisk person och oskiftat dödsbo i
regel skall ske i hemortskommunen, oavsett var beskattningsorten är belägen.

Förslaget grundar sig på en av riksskatteverket upprättad promemoria,
som i huvudsak mottagits välvilligt vid remissbehandlingen. Endast en
remissinstans har avstyrkt promemorieförslaget med hänvisning till att
förslaget skulle komma att medföra ökat arbete för arbetsgivarna vid
skatteuppbörden. Denna invändning torde få ses mot bakgrunden av att
riksskatteverket — för att preliminärskatteuppbörden inte skulle försämras
genom den gemensamma debiteringen — föreslagit utökade
möjligheter att föreskriva särskild beräkningsgrund för preliminär Askatt.
För att undvika merarbete såväl för arbetsgivarna som för uppbördsmyndigheterna
föreslås i propositionen att sådan särskild beräkningsgrund
liksom hittills får föreskrivas endast om särskilda skäl därtill
föranleder.

Som framgår av propositionen kommer en samdebitering i stort sett

SkU 1972:12

att leda till fördelar för såväl skattebetalarna som de tillämpande myndigheterna.
Utskottet tillstyrker förslaget men vill samtidigt framhålla
att de nya debiteringsbestämmelserna — som också påpekats vid
remissbehandlingen — innebär att ränta på kvarstående eller överskjutande
preliminär skatt beräknas med hänsyn till den skattskyldiges
sammanlagda skatt i olika kommuner. Detta kan i vissa lägen medföra
att exempelvis en i och för sig obetydlig skatt för en sommarstuga i
annan kommun leder till en sammanlagd kvarstående skatt med så stort
belopp att ränta påförs. Det är därför av vikt att de skattskyldiga får
kännedom om de nya reglerna, så att de får möjlighet att gör fyllnadsinbetalningar
med erforderligt belopp. Utskottet förutsätter att rikskatteverket
i god tid före april månads utgång på lämpligt sätt informerar
allmänheten om de nya bestämmelserna.

Propositionen innehåller vidare förslag till smärre ändringar av i
huvudsak processuell och teknisk karaktär, varav flertalet är föranledda
av 1970 års skattereform. Utskottet har inte något att erinra mot förslagen
och tillstyrker propositionen i dessa delar med en justering av
ordalydelsen i 2 § 2 mom. uppbördsförordningen i förtydligande syfte.
Vidare bör den nya beloppsgränsen i 61 § 1 mom. samma förordning i
fråga om viss anmälningsskyldighet beträffande restförda skatter kunna
tillämpas genomgående, vilket förutsätter ändring av punkt 1 av
övergångsbestämmelserna.

Ett av de nu nämnda förslagen i propositionen innebär att självdeklaration
i motsats till vad som nu är fallet får avlämnas även till annan
länsstyrelse eller lokal skattemyndighet än den där taxeringen skall ske.
Ett yrkande av samma innebörd framställs i den vid riksdagens början
väckta motionen 1972: 424. Motionärerna yrkar också att deklarationen
inte skall få lämnas till taxeringsnämndsordförande. Som motivering
för sistnämnda yrkande anförs att systemet med taxeringsnämndsordföranden
som deklarationsmottagare är mindre lämpligt från rättssäkerhetssynpunkt,
eftersom denne i allmänhet saknar expedition.

Vid behandlingen av sistnämnda fråga förra året anförde skatteutskottet
(SkU 1971: 16) att ett borttagande av möjligheten att lämna deklarationen
till taxeringsnämndens ordförande skulle medföra nackdelar för
de skattskyldiga och avstyrkte därför en sådan ändring. I den nu förevarande
motionen framförs inga nya synpunkter, och utskottet saknar
anledning att nu inta annan ståndpunkt. Utskottet avstyrker således
motionen 1972: 424, i den mån den inte tillgodosetts genom förslaget i
propositionen.

Utskottet vill även framhålla att 1970 års skattereform trots förslagen
i propositionen sannolikt kommer att medföra vissa tolkningssvårigheter
vid den praktiska tillämpningen på uppbördsstadiet. Utskottet förutsätter
att riksskatteverket lämnar uppbördsmyndighetema behövliga

SkU 1972:12

anvisningar för en enhetlig tillämpning av bestämmelserna och hos
Kungl. Maj:t begär de eventuella ändringar i skattelagstiftningen som
kan bli erforderliga mot bakgrunden av erfarenheterna från den praktiska
tillämpningen.

En annan fråga som tas upp i propositionen är utdebiteringen av skatt
för gemensamt kommunalt ändamål. Den som inte varit bosatt här i
riket eller inte vistats här stadigvarande beskattas för gemensamt kommunalt
ändamål bl. a. för inkomst av tjänst vid helt tillfällig vistelse här
eller för inkomst av statlig eller kommunal tjänst (utlandstjänstgöring).
Grundavdrag m. m. medges inte i sådana fall. — Beträffande diplomattjänst
e. d. utomlands gäller särskilda regler. Svensk medborgare, som
t. ex. tillhör svensk beskickning hos utländsk makt och som på grund
av sin tjänst bor utomlands, behandlas vid beskattningen som om han
varit bosatt här. Kommunalskatt utgår inte för inkomst av denna
tjänst men i övrigt beskattas all inkomst i full utsträckning. Även i dessa
fall utgår kommunalskatten normalt för gemensamt ändamål.

Utdebiteringen för gemensamt kommunalt ändamål bestämdes 1928
till 5 °/o och i propositionen föreslås att den uppräknas till 10 °/o. För
diplomater med inkomst av annat än tjänsten föreslås — med hänsyn
bl. a. till att de, i motsats till andra i utlandstjänst, är berättigade till
grundavdrag m. m. — en större höjning, nämligen till vad som motsvarar
utdebiteringen för Storkyrkoförsamlingen i Stockholm.

I motionen 1972: 1484 yrkas avslag på propositionen i vad den avser
uppräkning av utdebiteringen från 5 till 10 °/o. Motionärerna åberopar
att de skäl, som föranlett att utrikes bosatta personer får betala lägre
kommunalskatt än de som bor här, enligt vad departementschefen uttalar
alltjämt gäller. Vidare framhålls att departementschefen inte åberopat
någon utredning som visar att dessa skattskyldiga numera har
möjlighet att utnyttja det allmännas tjänster i en så ökad utsträckning
att den föreslagna höjningen är motiverad.

Enligt utskottets mening bör man vid avvägningen av beskattningen
inte lägga avgörande vikt vid de skattskyldigas möjlighet att utnyttja
det allmännas tjänster här i landet. Som jämförelse kan nämnas att sjömän,
som många gånger befinner sig i en motsvarande situation, erlägger
skatt som beräknats bl. a. med hänsyn till en kommunal utdebitering
av 20 kr. Andra som anses bosatta här trots att de på grund av arbete
eller av annan anledning vistas utomlands långa tider åtnjuter inte heller
skattelättnader i detta hänseende. Hur man än ser på frågan måste
enligt utskottets mening beskattningen av de skattskyldiga som avses i
propositionen — trots den föreslagna höjningen — anses förmånlig
även om hänsyn tas till att vissa av dem ej är berättigade till allmänna
avdrag, grundavdrag eller skattereduktion.

Av det anförda framgår att utskottet anser en viss skärpning av be -

SkU 1972:12

skattningen motiverad. Propositionen kan å andra sidan inte anses utgöra
tillräckligt underlag för mer långtgående ändringar.

Utskottet tillstyrker således propositionen även i denna del och avstyrker
motionen 1972: 1484.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A. att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972: 15 och med avslag på motionen 1972: 1484 antar vid
propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272) med
de ändringar att

dels 2 § 2 mom. erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:

Kungl. Maj. ts förslag

Utskottets förslag

2 §

2 mom. I denna förordning förstås med

slutlig skatt: skatt som

påförts vid den årliga debiteringen
på grund av taxeringsnämnds
beslut eller på grund av annat beslut
som enligt gällande föreskrifter
skall beaktas vid sådan debitering
efter iakttagande av bestämmelserna
om nedsättning av
skatt enligt 4 morn.;

preliminär skatl

slutlig skatt: skatt som
påförts vid den årliga debiteringen
på grund av taxeringsnämnds
beslut eller på grund av annat beslut,
som enligt gällande föreskrifter
skall beaktas vid sådan debitering,
och återstår efter iakttagande
av bestämmelserna om nedsättning
av skatt enligt 4 morn.;

nyss sagts.

dels punkt 1 av övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

1. Äldre bestämmelser, utom
såvitt de avser 2 § 3 mom. eller
77 a §, gäller i fråga om preliminär
skatt för år 1972 samt tillkommande
skatt på grund av 1971
års eller tidigare års taxering och
eftertaxering för år 1971 eller tidigare
år.

Utskottets förslag
1. Äldre bestämmelser, utom
såvitt de avser 2 § 3 morn., 61 §
1 mom. eller 77 a §, gäller i fråga
om preliminär skatt för år 1972
samt tillkommande skatt på grund
av 1971 års eller tidigare års taxering
och eftertaxering för år 1971
eller tidigare år.

2) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3) lag om skatt för gemensamt kommunalt ändamål,

SkU 1972:12

4) förordning om ändring i förordningen (1947:576) om
statlig inkomstskatt,

5) förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om
statlig förmögenhetsskatt,

6) lag om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av
folkpensioneringen,

7) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

8) förordning om ändring i förordningen (1958:295) om
sjömansskatt,

9) förordning om ändring i förordningen (1968:430) om
mervärdeskatt,

10) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

B. att riksdagen avslår motionen 1972: 424, i den mån motionen
inte kan anses besvarad genom vad utskottet ovan hemställt.

Stockholm den 7 mars 1972

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora
(c), fru Holmqvist (s), herrar Kristenson (s), Josefson i Arrie (c),
Wärnberg (s), Carlstein (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors
(s), Levin (fp), Hörberg (fp), Söderström (m) och fru Normark (s).

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m) och Söderström (m), vilka — under
åberopande av innehållet i motionen 1972: 1484 — ansett att utskottet
under punkten A 3 bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1484 antar det vid
propositionen fogade förslaget till lag om skatt för gemensamt
kommunalt ändamål med den ändringen att lagen erhåller följande
såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Härigenom förordnas, att skatt,
som jämlikt bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928: 370)
skall utgå för gemensamt kommunalt
ändamål, skall utgöras med
tio öre för varje skatteöre, som

Reservanternas förslag

Härigenom förordnas, att skatt,
som jämlikt bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928: 370)
skall utgå för gemensamt kommunalt
ändamål, skall utgöras med
fem öre för varje skatteöre, som

SkU 1972:12

Kungl. Maj:ts förslag

påförts för den till sådan skatt beskattningsbara
inkomsten. Utgår
skatt för sådant ändamål enligt
69 § andra stycket kommunalskattelagen,
uträknas dock skatten enligt
den utdebitering som fastställts
att gälla för Storkyrkoförsamlingen
i Stockholm.

Reservanternas förslag

MARCUS BOKTR. STHLM 1972 72004*

lili