Näringsutskottets betänkande nr 8 år 1972

NU 1972:8

Nr 8

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående olje- och
drivmedelsförsöijningen i Norrland och i Kopparbergs län, m. m.

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels motionen 1972:276 av herrar Åsling (c) och Stjernström (c), vari
hemställs att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj:t begära förutsättningslös
utredning av den framtida försörjningen med olja och drivmedel
i Norrland i enlighet med de synpunkter som anförts i motionen,

dels motionen 1972:1361 av fru Sundström m. fl. (s), vari hemställs
att riksdagen skall som sin mening uttala ”att Kungl. Maj:t särskilt
beaktar de problem Kopparbergs län har beträffande den industriella
utvecklingen samt att möjligheterna därvid prövas att förse länet med olja
via ledningar från kusten till raffinaderi i Bergslagen”.

Motionerna

I motionen 1972:276 anförs att väsentliga förändringar är att vänta i
fråga om vårt lands försörjning med olja. Motionärerna hänvisar till
oljeprospekteringarna i Nordsjön och till Sovjetunionens intresse för
export av oljeprodukter och av naturgas, ett intresse som väntas komma
att innefatta även Sverige. Dessutom påpekas att miljöproblemen i
samband med oljedistributionen kommit att uppmärksammas allt mer.
Motionärerna anser det orealistiskt att den norrländska oljekonsumtionen
på lång sikt skall kunna tillgodoses från depåer längs Bottenviken, vilken
inte tillåter utnyttjande av de stora enheter som kännetecknar modernt
tankbåtstonnage. Med hänsyn bl. a. till ishinder i Bottenviken ställer sig
enligt deras bedömning införsel av olja via Trondheimsfjordens hamnar
redan nu billigare än motsvarande införsel via Sundsvalls hamn. Den
åberopade utvecklingen har enligt motionärerna inte kunnat beaktas av
1968 års utredning om rörtransport av olja och gas. Den begärda
utredningen anses böra omfatta inte endast frågan om vilka hamnar som
huvudsakligen bör svara för den ökade tillförseln av olja utan också
frågan om formerna för distributionen, t. ex. via rörledningar och med
ökat utnyttjande av järnvägen Trondheim—Östersund. Utredningen bör
också kunna ta upp frågan om lämplig lokalisering av ett oljeraffinaderi
för den norra delen av Skandinavien.

I motionen 1972:1361 berörs inledningsvis den nedgång i industrisysselsättingen
i Kopparbergs län som ägt rum under senare år och de
problem som uppkommit genom att ungdomar i länet, vilka utbildat sig
för industriellt arbete, i stor utsträckning måste söka anställningar

1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 8

NU 1972:8

2

utanför länet. En viktig förutsättning för att den tunga industrin skall
kunna utvecklas i länet är, säger motionärerna, att bränsle- och
energitillgången säkras till rimliga kostnader. Det föreslagna raffinaderiprojektet
skulle leda till lägre oljepriser i regionen. Genom uppbyggnad
av en petrokemisk industri med följdindustrier skulle näringslivet i länet
bli mindre ensidigt och möjligheterna att behålla den industriutbildade
arbetskraften öka.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Utredning om rörtransport av olja

I näringsutskottets betänkande 1971:35 lämnas — med anledning av
tidigare motioner angående olje- och drivmedelsförsörjningen i Norrland
— dels uppgifter om den svenska lagringsanläggningen för olja vid
Trondheimsfjorden, dels en redogörelse för vad 1968 års utredning om
rörtransport av olja och gas i betänkandet (SOU 1970:57) Olja i rör
anfört beträffande tekniska och ekonomiska möjligheter att bygga
rörledningar för oljetransporter till Sverige och för vissa vid remissbehandlingen
framkomna synpunkter på betänkandet.

Sammanfattningsvis kan här nämnas följande. Utredningen har närmare
studerat ett rörledningsprojekt för tunna oljeprodukter från Göteborg
till Mälarområdet. Enligt utredningens mening kan det vara ekonomiskt
motiverat att under 1970-talet bygga upp ett sådant rörsystem. Ett beslut
härom förutsätter dock en mera detaljerad projektering. Tills vidare
rekommenderas en rationalisering av oljetransporterna främst genom
väsentligt utvidgad användning av oljetåg med fastställda driftplaner.
Betänkandet innehåller också vissa överväganden rörande oljeimport till
Norrland via Norge. Alternativet med oljeledning från Trondheim till
Östersund och eventuellt vidare till Sundsvall avvisas som olönsamt
jämfört med andra transportmetoder. Järnvägstransport med olja från
Trondheim anses under vissa villkor utgöra ett realistiskt alternativ.
Utredningen har också behandlat de ekonomiska förutsättningarna för
lokalisering av ett raffinaderi till inlandet, närmast till Örebroområdet.
Slutsatsen har blivit att av företagsekonomiska skäl lokalisering av
raffinaderier till inlandet inte torde bli aktuell inom överskådlig tid. Nya
petrokemiska industrier torde enligt utredningen komma att lokaliseras
till kusten och därför inte ge särskilda motiv för inlandslokalisering av
raffinaderier. Av remissinstanserna har ett stort antal — bland dem
länsstyrelsen i Kopparbergs län — förklarat sig vilja avvakta utredningens
slutbetänkande innan de tar ställning närmare. Slutbetänkandet, som
gäller förusättningarna för naturgasledningar till och inom Sverige, väntas
föreligga inom kort.

Industrisysselsättning m. m. i Kopparbergs län

Kopparbergs län hade vid 1971 års utgång ca 279 000 invånare. Ca
187 000 av dessa var bosatta inom stödområdet, därav ca 35 000 i det

NU 1972:8

3

inre stödområdet. Länets folkmängd har minskat under 1960-talet.
Nedgången var ca 1,3 % under perioden 1961 — 1965 och ca 1,4 % under
perioden 1966—1970. Av de fyra planeringsregionerna i länet —
Falun-Borlängeregionen, Avestaregionen, Ludvikaregionen och Moraregionen
— har endast den förstnämnda haft en viss folkökning, 0,3 %
respektive 1,5 % under de både nämnda perioderna.

Folkminskningen anses till väsentlig del ha sin förklaring i den
minskade sysselsättningen inom industrin under 1960-talet. Antalet
industrisysselsatta i länet minskade under perioden 1962—1968 med ca
4 600 personer eller 11,6 %. Av de olika industribranscherna hade i länet
som helhet särskilt gruvindustrin, järn- och metallverken, den elektrotekniska
industrin och konfektionsindustrin en kraftig sysselsättningsminskning
under denna period. De tre förstnämnda branscherna har sin
tyngdpunkt i länets södra delar. Endast två större branscher i länet hade
ökad sysselsättning under perioden, nämligen järn- och metallmanufakturindustrin
och träindustrin bortsett från sågverkssektorn.

Som jämförelse till den verkliga befolkningsutvecklingen kan nämnas
att länsstyrelsen i Kopparbergs län i Länsplanering 1967 uppställde som
mål att länets befolkning under perioden 1965—1970 skulle öka med ca
1 500 personer. Länsstyrelsens prognosalternativ var dock ogynnsammare
än den verkliga utvecklingen.

I Länsprogram 1970 för Kopparbergs län berör länsstyrelsen det
ovannämnda betänkandet (SOU 1970:57) Olja i rör. Länsstyrelsen anför
där att frågan om lokalisering av ett eventuellt nytt raffinaderi har starka
beröringspunkter med vissa transportekonomiska frågor, den petrokemiska
industrins utveckling och den långsiktiga strukturomvandlingen inom
näringslivet i olika delar av landet.

Tyngdpunkten för landets stålindustri återfinns i Bergslagen, framhåller
länsstyrelsen. I de senaste undersökningar som gjorts på området
betecknas det som mycket sannolikt att denna del av industrin kommer
att expandera huvudsakligen inom sitt nuvarande spridningsområde,
inom vilket stålproduktionen i så fall skulle komma att fördubblas inom
ett trettiotal år. En sådan utveckling skulle komma att medföra vissa
energiförsörjningsproblem bland annat med hänsyn till det ökade
behovet av tjocka eldningsoljor.

Transportekonomiska överväganden och hänsynstagande till den
starkt expansiva mellansvenska stålindustrins energiförsörjning motiverar
enligt länsstyrelsen att möjligheterna att lokalisera ett framtida oljeraffinaderi
till Bergslagen undersöks närmare. Förutom hänsynen till miljövårdsintressen
anses även starka regionalpolitiska skäl tala för en sådan
lokalisering.

Tidigare behandling av likartade motioner

I en motion vid 1969 års riksdag förordades transport av flytande
bränsle från Trondheimsfjorden till Mellannorrland och hemställdes att
motionen skulle för beaktande överlämnas till 1968 års utredning om

NU 1972:8

4

rörtransport av olja och gas. Statsutskottet (SU 1969:38) anförde med
hänvisning till utredningens direktiv att någon riksdagens åtgärd inte var
påkallad. Riksdagen avslog motionen.

Vid 1970 års riksdag togs ämnet på nytt upp i ett motionspar vari
yrkades bl. a. utredning om utnyttjande av svenska statens beredskapsanläggningar
i de norska isfria hamnarna för oljeimport till Sverige,
framför allt till Norrland och dess inland. Under hänvisning till att frågan
behandlats av 1968 års utredning om rörtransport av olja och gas, vars
betänkande efter remissbehandling skulle bli föremål för överväganden
inom Kungl. Maj:ts kansli, uttalade bankoutskottet (BaU 1970:80) att
det i dåvarande läge inte fanns anledning till något initiativ i ämnet från
riksdagens sida. Riksdagen avslog motionerna.

I motioner vid 1971 års riksdag föreslogs dels en undersökning av
möjligheterna att anordna rörtransport av olja från Trondheim till
mellersta Norrland och att förlägga ett raffinaderi jämte petrokemisk
industri till denna landsdel, dels en förutsättningslös utredning rörande
Norrlands försörjning med olja och drivmedel. Näringsutskottet (NU
1971:35) hänvisade till det betänkande som framlagts av 1968 års
utredning om rörtransport av olja och gas och till remissbehandlingen
därav samt framhöll att den fortsatta beredningen av frågan om
rörtransport av olja enligt utredningens eget förslag skulle anstå till dess
utredningens slutbetänkande avgivits och remissbehandlats, något som
väntades ske år 1972. Då en samlad beredning av utredningens förslag
sålunda var nära förestående fann utskottet det inte motiverat att påkalla
en ny utredning enligt motionärernas önskemål utan avstyrkte motionerna,
vilka också avslogs av riksdagen.

Utskottet

I båda de föreliggande motionerna framförs tanken på rörtransport av
olja till områden i inlandet och på förläggning till inlandet av industrier
för förädling av olja. Motionen 1972:1361 avser Kopparbergs län och
motionen 1972:276 i första hand de mellersta delarna av Norrland.

Ett avslutande betänkande av utredningen om rörtransport av olja och
gas är att vänta våren 1972. En samlad bedömning av denna utrednings
förslag blir därefter möjlig. I den översikt över pågående och planerad
verksamhet inom industridepartementets område som inleder bilaga 15
till statsverkspropositionen 1972 förebådas ytterligare överväganden
inom det ämnesområde som motionerna berör. Det anförs där att det
under året torde bli aktuellt att närmare studera den petrokemiska
industrins och raffinaderiindustrins framtida utveckling och lokalisering.
Vidare uttalas att vid planeringen av den fortsatta utbyggnaden av
systemet för transport, raffinering och vidareförädling av olja hänsyn
måste tas till utbyggnadens olika samhällseffekter. I detta sammanhang
berörs också frågan om införande av naturgas på den svenska energimarknaden.

Den fortsatta utredningsverksamhet rörande transport och förädling

NU 1972:8

5

av olja som sålunda aviseras torde komma att tillgodose motionärernas
önskemål att de av dem skisserade projekten skall prövas.

Någon särskild åtgärd i anledning av motionen 1972:276 synes alltså
inte vara erforderlig.

Detsamma gäller motionen 1972:1361. I denna påtalas de allvarliga
problem som uppstår till följd av nedgången i industrisysselsättningen
inom Kopparbergs län. Dessa problem kan förutsättas bli föremål för
ingående uppmärksamhet i samband med fastställandet av de regionala
handlingsprogrammen.

Utskottet hemställer således

1. att riksdagen avslår motionen 1972:276,

2. att riksdagen avslår motionen 1972:1361.

Stockholm den 29 februari 1972
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Rask (s),
Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), Svensson i Malmö (vpk), Rydén (fp),
fru Hambraeus (c), fru Hansson (s) och herr Clarkson (m).

Reservationer

1. beträffande oljeförsörjningen i Norrland
av herrar Börjesson i Glömminge och Sjönell samt fru Hambraeus (alla
c), vilka anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar med ”Den
fortsatta utredningsverksamhet” och slutar med ”inte vara erforderlig”
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

”1 motionen 1972:276 beskrivs hur vårt lands försörjning med olja nu
förefaller att befinna sig i ett läge där väsentliga förändringar är att vänta.
Bl. a. medför oljetransporterna i Östersjön allt större risker ju större
tankbåtstonnaget är.

Befolkningsminskningen i Sveriges inland upplevs nu av allt fler som
oroande. Olje- och drivmedelsförsörjningen är av central betydelse för
den industriella utvecklingen. Vid den fortsatta utredningsverksamhet
rörande transport och förädling av olja som aviseras bör särskilt inlandets
sysselsättningsproblem beaktas.”

dels att utskottet under 1 bort hemställa

”1. att riksdagen med bifall till motionen 1972:276 hos Kungl.
Maj:t anhåller om förutsättningslös utredning av den framtida
försörjningen med olja och drivmedel i Norrland i enlighet med
vad som anförts i motionen,”;

NU 1972:8

6

2. beträffande oljeförsörjningen och industrisysselsättningen i Kopparbergs
län

a) av herrar Börjesson i Glömminge och Sjönell samt fru Hambraeus
(alla c), vilka anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar med ”Detsamma
gäller motionen” och slutar med ”de regionala handlingsprogrammen”
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

”Med hänsyn till den nedgång i industrisysselsättningen som kännetecknar
Kopparbergs län är det viktigt att de i motionen 1972:1361
berörda möjligheterna till förbättrad oljetillförsel och till inlandslokaliserad
oljeförädling utnyttjas för dess del. Utskottet finner det angeläget
att detta beaktas i utredningsarbetet.”

dels att utskottet under 2 bort hemställa

”2. att riksdagen i anledning av motionen 1972:1361 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i
anslutning till denna motion.”,

b) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar med ”Detsamma
gäller motionen” och slutar med ”de regionala handlingsprogrammen”
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

”Motionen 1972:1361 har tagit upp de allt svårare arbetslöshets- och
utvecklingsproblemen i Dalarna och Bergslagsområdet. Motionärerna
framför önskemål om lokalisering av ett oljeraffinaderi till Kopparbergs
län och tar detta till utgångspunkt även för mer allmänna önskemål
om starkare industrialisering av länet.

Denna motion speglar den berättigade oro folket i Dalarna känner
inför sin regions svåra problem och osäkra framtid. För de socialdemokratiska
motionärerna borde dock dessa problem inte vara oväntade. I
den statliga regionala planeringen från 1967 förutses nämligen en
minskning av antalet sysselsättningstillfällen i Dalarna under planperioden
1965 — 1980 med ca 3 000 enligt länsplanens s. k. prognos 2 och med
13 000 enligt prognos 0. Enligt den förstnämnda prognosen förutses
sysselsättningen inom länet minska under perioden med ca 1 100
arbetstillfällen i industrin, med över 600 arbetstillfällen i byggnadssektorn
och med nära 8 000 arbetstillfällen i jord- och skogsbruk. Samtliga
kommunblock utom Falun och Borlänge förutsätts under perioden få
utflyttningsöverskott. Bland motionärerna finns representanter som vid
1969 års riksdag gav sitt stöd åt denna negativa syn på Dalarna genom att
godkänna bedömningarna i länsplan 67. Att de nu funnit skäl att bryta
denna utveckling visar styrkan hos den opinion i länet som vägrar
acceptera avfolkning och ekonomisk tillbakagång.

Lokalisering av ett oljeraffinaderi till Dalarna är en av de åtgärder som
kan bidra till att bryta den negativa utvecklingen. Dels skulle raffinaderiet
i sig självt medföra en sysselsättningsökning. Dels skulle det vara till
fördel för den tunga industri som arbetar i länet och utgöra bas för
vidareutveckling av annan kemisk industri. Inte minst intressant är den

NU 1972:8

7

stimulans för produktutvecklingen inom industrin som kan väntas bli
resultatet av en sådan konstellation av petrokemisk industri, metallindustri
och skogsindustri.

Denna fråga måste emellertid också ses i ett större sammanhang. Den
måste anslutas till en allmän kritik av den ensidiga koncentration av den
petrokemiska industrin till Västkusten som förutses. Den måste sammankopplas
med en statlig styrning av hela den petrokemiska industrins
utveckling och lokalisering. Den torde också omedelbart aktualisera
frågan om överföring i statens ägo av handeln med olja.

Vidare måste lokaliseringen av oljeraffinaderiet följas upp med en
bredare satsning på industrialisering i Dalarna. Skall den nuvarande
tendensen brytas måste styrning av andra investeringar till Dalarna
företagas — något som förutsätter generella befogenheter i fråga om
investeringsstyrning från statens sida av en helt annan dimension än nu.
Statliga basindustrier, finansierade via allmänna pensionsfonden och
ägnade att stimulera nya och befintliga mindre företag i regionen
kommer att bli nödvändiga. Ett sådant utvecklingsprogram för Dalarna
bör också ta sikte på att utveckla hela länet, inte bara en enda speciell
satsningsregion inom detta.

Slutligen bör betonas att lokalisering av ett oljeraffinaderi måste
anknytas till bestämda miljöpolitiska villkor. En grundlig teknisk och
ekologisk genomgång av de miljöpolitiska problem som sammanhänger
med denna typ av industri måste företagas. Sysselsättningsbehovet får
inte leda till att man accepterar en miljömässigt skadlig utformning av
petrokemisk verksamhet.”

dels att utskottet under 2 bort hemställa

”2. att riksdagen i anledning av motionen 1972:1361 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i
anslutning till denna motion.”

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1164 S