Näringsutskottets betänkande nr 7 år 1972

NU 1972:7

Nr 7

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om ett näringspolitiskt
program för banksektorn, m. m.

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels motionen 1972:1325 av herr Olof Johansson i Stockholm (c), vari
hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla om förslag till näringspolitiskt
program för banksektorn med syfte att begränsa maktkoncentrationen
hos de stora affärsbankerna och skapa en decentraliserad maktstruktur,
samt

att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla om sådan ändring av
instruktionen för bankinspektionen att parlamentariskt utsedda konsumentrepresentanter
ingär i bankinspektionens styrelse vid behandling av
frågor som rör strukturförändringar inom banksektorn,

dels motionen 1972: 1335 av herr Lindkvist m. fl. (s), vari hemställs
att riksdagen — mot bakgrund av de fortgående koncentrationstendenserna
— hos Kungl. Maj:t begär en utredning med syfte att fastställa
bankverksamhetens framtida organisation och överväga formerna för
samhällets inflytande i bankväsendet.

Motionerna

1 motionen 1972: 1325 anförs att den ökande koncentrationen inom
bankväsendet är allvarlig med hänsyn till bankernas roll som verkställande
organ för statens politik på vissa områden och till deras växande
betydelse för den näringspolitiska utvecklingen. Mot denna bakgrund
kritiseras den planerade fusionen mellan Göteborgs bank och Smålands
bank och begärs att en näringspolitik för banksektorn skall skapas.
Motionären uttalar att från konkurrenssynpunkt konsumenternas ställning
försvagas med varje ny fusion av banker och ifrågasätter om
konsumentsynpunkterna kommer till sin rätt i samband med bankinspektionens
bedömningar av fusionsärenden.

Även i motionen 1972: 1335 påtalas den förestående nya bankfusionen,
vilken uppfattas som ett uttryck för en tendens inom bankvärlden.
Den fortgående koncentrationen leder till en ökad privat maktanhopning
i samhället, säger motionärerna, och storbankerna får som långivare en
dominerande roll vilken ter sig diskutabel. Till följd av bankernas
intressebindningar till andra företag och branscher kan krediterna styras
på ett sätt som står i strid med samhällsekonomiska och sociala
synpunkter. Den statliga minoritetsrepresentationen i de privata affärs -

1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 7

NU 1972:7

bankernas styrelser bedöms av motionärerna inte garantera samhället en
fullgod insyn i och ett utbyggt inflytande inom bankvärlden och alltså
inte ge erforderliga möjligheter att hävda de stora medborgargruppernas
intressen.

Några statistiska uppgifter om bankerna

Vissa kreditinstituts inlåning från allmänheten vid 1970 års utgång, milj.
kr.

Affärsbanker 43 098

Sparbanker 32 128

Postbanken 15 327

Jordbrukets kreditkassor 4 747

Källa: Statistisk årsbok 1971

Affärsbankernas inlåning från och utlåning till allmänheten samt totala
omslutning vid 1971 års utgång, milj. kr.

	inlåning	utlåning	omslutr
1. Svenska handelsbanken	13 637	10 592	19 027
2. Skandinaviska banken*	11 395	9 950	16 743
3. Sveriges kreditbank	5 911	4 331	8 175
4. Stockholms enskilda bank*	3 781	2 546	5 917
5. Göteborgs bank**	3 897	3 428	5 616
6. Sparbankernas bank	472	823	3 071
7. Sundsvallsbanken	1 581	1 455	2 122
8. Skånska banken	1 335	1 122	1 745
9. Wermlandsbanken	1 232	1 164	1 581
10. Uplandsbanken	1 193	1 102	1 569
11. Östergötlands enskilda bank	946	792	1 162
12. Skaraborgs enskilda bank	909	758	1 102
13. Jordbrukets bank	91	192	1 048
14. Smålands bank**	772	626	1 010
15. Jämtlands folkbank	208	189	265
16. Bohusbanken	132	106	180
* 2+4 (fr.o.m. 1972 Skandi-
naviska enskilda banken)	15 176	12 496	22 660
** 5 + 14 (efter planerad fu-
sion 1972 Götabanken)	4 669	4 054	6 626

Källa: SOS Bankerna

Vissa upplysningar i anslutning till motionerna

Bankinspektionen

Bankinspektionen (instruktion 1970: 538, ändrad 1970: 602) har som
central förvaltningsmyndighet till uppgift bl. a. att utöva tillsyn över
postbanken, affärsbankerna, sparbankerna, jordbrukets kreditkassor
m. fl. institut, att vara registreringsmyndighet för affärsbankerna, spar -

NU 1972:7

bankerna och jordbrukets kreditkassor samt att följa utvecklingen av och
främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden i fråga om
bankväsendet samt föra kartellregister. Inspektionen leds av en styrelse.
Ledamöter i denna är en generaldirektör som är styrelsens ordförande,
två ledamöter, som Kungl. Maj:t utser särskilt, samt tre bankinspektörer
och två byråchefer.

Koncentrationsutredningen

Koncentrationsutredningen (Fi 1962: 37) har publicerat ett betänkande
(SOU 1968: 3) med titeln Kreditmarknadens struktur och funktionssätt.
Där beskrivs kreditmarknadens funktioner och organisatoriska uppbyggnad,
dess ägandeförhållanden samt ägandemässiga relationer mellan
affärsbanker, investmentbolag och av dem ägda företag. Förekomsten av
gemensamma styrelseledamöter för affärsbanker och andra privata företag
belyses, och vissa uppgifter redovisas om bankförbindelsernas stabilitet
och exklusivitet i större företag. Kreditmarknadens struktur och
dennas förändringar är föremål för analys och diskussion. Vidare beskrivs
beslutsprocessen inom affärsbankerna vid beslut i kreditfrågor. Affärsbankernas
beteende vid kreditgivning till företag, bl. a. under kreditrestriktioner,
beskrivs och analyseras. Slutligen redogörs för en undersökning
av konkurrensförhållandena på kreditmarknaden.

Tidigare behandling av likartade motioner

Med anledning av propositionen 1971: 166, vari framlades förslag till
ändring i banklagen m. m. som föranleddes av beslutet om samgående
mellan Skandinaviska banken och Stockholms enskilda bank, väcktes
bl. a. — med samma huvudmotionärer som nu - motioner med yrkanden
likartade med de nu föreliggande. Näringsutskottet (NU 1971:51)
uttalade att det enligt dess mening var obestridligt att ett väl fungerande
kreditväsen i en modern, internationellt inriktad industristat måste
innefatta enheter av betydande storlek. En skadlig ekonomisk maktkoncentration
måste dock förebyggas. Utskottet ansåg att den då aktuella
fusionen inte innebar någon revolutionerande förändring av kreditväsendets
struktur. Vid sidan av den nya storbanken fanns, framhölls det, den
därmed jämnstora Svenska handelsbanken, ett flertal andra affärsbanker
av olika storlek och dessutom ett sparbanksväsen och en jordbrukskasserörelse
med betydande resurser och slagkraft. Utskottet betecknade den i
vissa motioner uttryckta oron över koncentrationstendenser inom bankväsendet
som överdriven. I övrigt hänvisade utskottet till den grund för
bedömning av principfrågor rörande statlig insyn i bankerna etc. som
koncentrationsutredningen åstadkommit genom sitt betänkande (SOU
1968: 3) om kreditmarknadens struktur och funktionssätt. Med beaktande
dels av de möjligheter till fortlöpande insyn i samt inflytande och
kontroll över bankernas verksamhet som staten har genom riksbanken,
bankinspektionen och systemet med offentliga styrelseledamöter, dels av

NU 1972:7

att ett slutbetänkande från koncentrationsutredningen med analys av
dess resultat väntades fann utskottet att behov inte förelåg av en ny
utredning av bankernas roll inom näringslivet. Utskottet avstyrkte motionerna.
I en reservation av centerpartiets och folkpartiets företrädare i
utskottet anfördes att man borde söka undvika bankfusioner av det
aktuella slaget bl. a. genom att skapa förutsättningar för ett samarbete på
den internationella marknaden mellan fristående svenska bankföretag.
Reservanterna önskade ett uttalande från riksdagens sida om att staten
borde inrikta sin näringspolitik och sin ekonomiska politik på att främja
en mera decentraliserad struktur inom bankväsendet. Kritik mot maktkoncentration
inom bankväsendet framfördes också i en reservation av
vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet; här påyrkades
att riksdagen hos Kungl. Majit skulle begära förslag om förstatligande av
affärsbanksväsendet. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet

När riksdagen i december 1971 behandlade den proposition som
föranletts av de numera förverkligade planerna på en fusion mellan
Skandinaviska banken och Stockholms enskilda bank avslogs bland andra
motioner två som väsentligen motsvarade de nu föreliggande. Sedan dess
har en ny fusion inom affärsbanksväsendet aviserats, nämligen mellan
Göteborgs bank och Smålands bank. Motionärerna ser häri ett uttryck
för en tendens inom bankväsendet i riktning mot en fortsatt koncentration.
Som motåtgärd föreslås i motionen 1972:1325 att ett näringspolitiskt
program skall utarbetas med syfte att skapa en decentraliserad
beslutsstruktur inom bankväsendet och i motionen 1972:1335 att en
utredning rörande bankernas framtida organisation och formerna för
statens inflytande i bankerna skall komma till stånd. I motionen
1972:1325 föreslås dessutom att ”parlamentariskt utsedda representanter”
skall ingå i bankinspektionens styrelse när denna behandlar frågor
om strukturförändringar inom banksektorn.

Utskottet uttalade om den förra gången aktuella fusionen att denna
inte innebar någon revolutionerande förändring av kreditväsendets
struktur. Den fusion som nu förestår leder visserligen till att en av
provinsbankerna försvinner som självständig enhet men synes inte ge
anledning till ett annorlunda formulerat omdöme från utskottets sida.
Till skillnad från motionärerna betraktar utskottet den nya fusionen som
en isolerad företeelse och inte som ett tecken på att affärsbanksväsendets
struktur håller på att radikalt omvandlas. I sammanhanget kan noteras att
en tendens till ökat regionalt beslutsfattande gör sig märkbar inom de stora
affärsbankerna. Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen
att på grundval av motionen 1972:1325 göra något uttalande till Kungl.
Maj:t beträffande näringspolitik för banksektorn.

Vad gäller motionen 1972:1335 vill utskottet anföra följande. En
grundlig kartläggning av bankväsendet har för några år sedan redovisats av
koncentrationsutredningen. Från denna utredning är nästa år att vänta

NU 1972:7

ett slutbetänkande, vari konsekvenserna av koncentrationsföreteelser
bl. a. inom bankväsendet torde komma att belysas. Detta betänkande bör
ingå i underlaget för överväganden från statsmakternas sida rörande
bankverksamhetens organisation och formerna för samhällets inflytande i
bankväsendet.

Bankinspektionen fungerar med nuvarande organisation som ett aktivt
kontrollorgan, som bl. a. ger akt på tendenser till en från samhällets och
bankkundernas synpunkt olycklig koncentration inom bankväsendet.
Något skäl att utöka bankinspektionens styrelse, vari redan ingår två av
Kungl. Maj:t särskilt utsedda ledamöter, med speciella ”konsumentrepresentanter”
synes inte föreligga.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1972:1325, såvitt den gäller ett
näringspolitiskt program för banksektorn,

2. att riksdagen i anledning av motionen 1972:1335 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i
anslutning till denna motion,

3. att riksdagen avslår motionen 1972:1325, såvitt den gäller
konsumentrepresentation i bankinspektionens styrelse.

Stockholm den 29 februari 1972
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Rask (s),
Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), Svensson i Malmö (vpk), Möller i
Göteborg (fp), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s) och herr Clarkson (m).

Reservationer

1. beträffande näringspolitiskt program för bankväsendet

a) av herrar Börjesson i Glömminge och Sjönell samt fru Hambraeus
(alla c), vilka anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar med ”När
riksdagen” och slutar med ”näringspolitik för banksektorn” bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:

”Maktkoncentrationen inom det svenska kreditväsendet har gått så
långt att en utveckling i motsatt riktning måste eftersträvas. Den nu
aktuella fusionen mellan Göteborgs bank och Smålands bank är
ytterligare ett belägg härför. Det är från samhällets synpunkt önskvärt att
bankerna söker finna en mera decentraliserad struktur, som innebär att
de får en starkare lokal och regional förankring och att nya vägar öppnas

NU 1972:7

för inflytande från kundkretsen, från samhällets organ och från företagens
egna anställda. En sådan decentraliserad struktur kan åstadkommas
och vidmakthållas endast på grundval av medvetna näringspolitiska
åtgärder från statens sida. Utskottet tillstyrker därför förslaget i
motionen 1972:1325 att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära ett
förslag till näringspolitiskt program för banksektorn med syfte att skapa
en decentraliserad maktstruktur.”

dels att utskottet under 1 bort hemställa

”1. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1325 i ifrågavarande
del hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till ett
näringspolitiskt program för banksektorn med syfte att
begränsa maktkoncentrationen hos de stora affärsbankerna
och skapa en decentraliserad maktstruktur”,

b) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att det avsnitt i
utskottets yttrande som börjar med ”När riksdagen” och slutar med
”näringspolitik för banksektorn” bort utbytas mot ett avsnitt av
följande lydelse:

”Koncentrationen av kapital på allt färre händer är en obestridlig och
lagbunden process i det rådande ekonomiska systemet. På grundval av
material från såväl Sverige som utlandet, från statligt utredningsväsende
och enskild forskning föreligger en överväldigande bevisning härför.

Koncentrationen har präglat såväl produktionskapitalet som finanskapitalet,
och de senaste bankfusionerna är logiska steg i denna utveckling.
Under de senaste åren har de privata storbankernas inflytande över
industri- och servicesektorn stadigt förstärkts. Sedan länge har förekommit
en samling av kapitalet till ett fåtal finansgrupper med anknytning
var och en till sin storbank. Dessa grupper har de senaste åren genom
aktieförvärv köpt in sig i och övertagit många företag som tidigare stod
utanför den högsta storfinansens inflytelsesfär. På sistone har det också
blivit vanligare att två eller flera stora finansgrupper samverkar. Växande
sektorer av näringslivet präglas av sådan samkontroll. Fusionen mellan
Skandinaviska banken och Stockholms enskilda bank är ett uttryck för
att även de traditionella finansgrupperna nu förs samman.

Initiativtagarna till motionerna 1972:1325 och 1972:1335 har föreslagit
vissa åtgärder för att bekämpa maktkoncentrationen till bankerna.
Motionerna speglar två principiellt skilda sätt att närma sig problemet.
Motionen 1972:1325 förespråkar i praktiken ett uppbrytande av den
rådande maktstrukturen och ett återförande av densamma till den större
decentralisation som varit rådande i ett tidigare utvecklingsstadium.
Motionen 1972:1335 vill ifrågasätta hela den nuvarande organisationsformen,
och dess krav siktar uppenbarligen mot ett avgörande statligt
inflytande inom banksektorn som helhet.

Med respekt för syftet att bryta maktkoncentrationen kan utskottet
inte uppfatta kraven i motionen 1972:1325 som realistiska i rådande
läge. Från andra länder, framför allt Tyskland och Japan, har man
praktiska erfarenheter av försök att bryta upp finansmonopol och

NU 1972:7

koncentrerade kapitalistiska strukturer och återföra dem till ett tidigare
och mer decentralistiskt stadium. Dessa försök har överlag misslyckats,
då de stora finansgrupperna snabbt åter formerat sig och återtagit sina
positioner i gammal eller ny form. Man kan sålunda inte bryta en tendens
i ett ekonomiskt system med mindre man gör en inbrytning som ändrar
systemets villkor.”;

2. beträffande utredning om bankväsendet

av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som böljar med ”Vad gäller
motionen 1972:1335” och slutar med ”inflytande i bankväsendet” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

”Motionen 1972:1335 bygger sina krav på insikten om att det rådande
systemets villkor måste ändras. Mot denna bakgrund föreslår motionärerna
utredning angående de nya former för bankväsendets organisation som
framgår ur nödvändigheten att bryta den nuvarande maktkoncentrationen.
Principiellt får förutsättas att detta kan genomföras endast genom en
nationalisering av affärsbankerna. Inom ramen för den generella
organisationsform som ett nationaliserat bankväsen erbjuder torde man
emellertid kunna tänka sig olika alternativ för den praktiska utformningen
av bankväsendets organisation och beslutsstruktur liksom för dess
samordning med den statliga politiken över huvud. Dessa sammanhang
kan det vara befogat att närmare utreda och diskutera.”
dels att utskottet under 2 bort hemställa

”2. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1335 hos Kungl.
Maj:t begär en utredning med syfte att fastställa bankverksamhetens
framtida organisation och överväga formerna för
samhällets inflytande i bankväsendet,”;

3. beträffande konsumentrepresentation i bankinspektionens styrelse

av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att det stycke i utskottets
yttrande som börjar med ”Bankinspektionen fungerar” och slutar med
”synes inte föreligga” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
”Med hänvisning till vad nyss anförts beträffande motionen
1972:1325 avstyrker utskottet det däri framlagda förslaget att bankinspektionens
styrelse skall utökas med speciella 'konsumentrepresentanter’.
”

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1148 S