Näringsutskottets betänkande nr 62 år 1972

NU 1972:62

Nr 62

Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:116
med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag
och ekonomiska föreningar, m. m., jämte motioner.

Ärendet

I propositionen 1972:116 (industridepartementet) har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att antaga förslag till

1. lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor,

2. lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser,

3. lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar,

4. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar.

I anledning av propositionen har väckts motionerna 1972:1840—1854.
Utskottet har i anslutning till propositionen och de därav föranledda
motionerna också behandlat motionerna 1972:157, 1972:585, 1972:591
och 1972:921 angående företagsdemokrati m. m., vilka väckts under den
allmänna motionstiden och hänvisats till inrikesutskottet men sedermera
överflyttats till näringsutskottet enligt 42 § riksdagsordningen. Över
dessa motioner har inrikesutskottet inhämtat remissyttranden.

Motionerna och remissyttrandena redovisas nedan (s. 2 respektive
s.7).

Sveriges industriförbund har ingivit en skrivelse till utskottet med
anledning av propositionen. Skrivelsen refereras nedan (s. 6 f.).

Propositionen

Genom propositionen läggs fram förslag som syftar till att förbättra
informationen och samarbetet mellan samhället och företagen. Vidare
föreslås att de anställda får rätt till representation i vissa företags
styrelser.

Enligt förslaget är näringsidkare efter anmaning skyldig att till länsstyrelsen
översiktligt redovisa hur den ekonomiska utvecklingen av verksamheten
väntas bli och vilka förändringar av bl. a. sysselsättningen som
planeras eller väntas. Länsstyrelse och kommunstyrelse skall kunna kalla
näringsidkare till överläggningar i frågor angående företaget som är av
väsentlig betydelse för länet eller kommunen. Länsstyrelse och kommun
föreslås få viss skyldighet att informera näringsidkare om statlig och
kommunal planering.

I propositionen föreslås vidare att Kungl. Maj:t får möjlighet att

Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 62

NU 1972:62

tillsätta offentliga styrelseledamöter dels i förvaltningsbolag, dels i allmännyttiga
stiftelser som har tillgångar över fem milj. kr. Sådana
förordnanden föreslås få gälla sammanlagt högst 30 aktiebolag och
stiftelser.

I fråga om de anställdas styrelserepresentation föreslås att de anställda
i aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 arbetstagare får
utse två ledamöter i företagets styrelse. Undantag skall dock gälla för
bl. a. bankinstitut och försäkringsbolag. Ledamöterna utses av de fackliga
organisationerna. I vissa fall skall företag kunna undantas från tillämpning
av bestämmelserna. I så fall måste emellertid företaget på annat sätt
tillgodose de anställdas intresse av insyn och inflytande i fråga om
företagets verksamhet. Dispensfrågor skall prövas av en särskild nämnd.

Verksamheten föreslås i samtliga fall bli av försökskaraktär.

Den lagstiftning som föranleds av förslagen föreslås träda i kraft den 1
april 1973 och gälla till utgången av juni 1976.

Lagförslagen återfinns på s. 3—7 i propositionen.

Motionerna

De i anledning av propositionen 1972:116 väckta motionerna är
följande:

1972:1840 av fröken Bergström m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen
beslutar att 10 § lagen om styrelserepresentation för de anställda i
aktiebolag och ekonomiska föreningar skall lyda: ”Arbetstagarledamot
skall såvida ej särskilda skäl föreligger utses bland de anställda hos
företaget. Till arbetstagarledamot får ej utan särskilt tillstånd utses den
som i sådan egenskap tillhör annat företags styrelse”,

1972:1841 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande
uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor,

2. avslår förslaget om att offentliga styrelseledamöter skall utses i
vissa aktiebolag och stiftelser,

3. hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till 1973 års riksdag om
utvidgad tillsyn av stiftelser,

4. beslutar att i 10 § förslaget till lag om styrelserepresentation för de
anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar ordet ”bör” skall
utbytas mot ordet ”skall”, samt

5. ger Kungl. Maj:t till känna vad i övrigt i motionen anförts angående
styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar,

1972:1842 av herr Carlström m. fl. (fp, m), vari hemställs att
riksdagen avslår ”lagförslaget om offentliga styrelseledamöter i vissa
aktiebolag”,

NU 1972:62

1972:1843 av herr Gustafson i Göteborg m. fl. (fp, s, c) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till 1973 års riksdag om
lagfäst rätt till styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut,

1972:1844 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen

1. avslår propositionen 1972:116 i vad avser statlig styrelserepresentation
i vissa förvaltningsbolag,

2. hos Kungl. Maj:t begär lagförslag om vidgad redovisningsskyldighet
för större företag,

3. uttalar att det nya rapportsystemet bör utformas under samråd
med utredningen om företagens uppgiftsplikt,

4. ger till känna vad som i motionen anförs beträffande val av
arbetstagarrepresentant i företagsstyreise,

5. hos Kungl. Maj:t begär en översyn av lagstiftningen rörande stiftelser,
varvid bl. a. ändrade bestämmelser rörande sammansättningen av
stiftelsestyrelserna bör övervägas.

1972:1845 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen I.

begär av regeringen att denna snarast framlägger förslag om grundläggande
demokratiska rättigheter för de anställda och deras fackliga
organisationer, nämligen

1. lagstadgad rätt till förhandlingar i alla frågor,

2. lagstadgad rätt till strejk när förhandlingar inte ger resultat,

3. lagstadgad rätt att avbryta hälsofarligt arbete,

4. lagstadgad rätt att välja löneform samt att säga nej till sådana
produktions-, rationaliserings- och tidmätningsmetoder som ökar
utsvettningen,

5. lagstadgad rätt att hindra uppsägningar och omplaceringar,

6. lagstadgad rätt att inlägga veto i personalfrågor,

7. lagstadgad rätt för fackföreningar att anordna möten på betald
arbetstid samt rätt till möten och agitation på arbetsplatsen;

II. hos regeringen hemställer om följande lagförslag respektive lagändringar: A.

lagen om kollektivavtal av den 22 juni 1928 omarbetas i syfte
att i första hand ur nämnda lag avlägsna paragraf 4, gällande förbud
mot att under avtalstiden tillgripa arbetsinställelse,

B. i samband med kollektivavtalslagens omarbetning företas en
översyn och revidering av lagen om arbetsdomstol,

C. ur statstjänstemannalagen av den 3 juni 1965 stryks paragraf 3,

D. bestämmelser av typen paragraf 32 i Svenska arbetsgivareföreningens
stadgar ogiltigförklaras genom lagstiftning, varigenom
tillämpandet av de prejudicerande domarna i arbetsdomstolen med
grund i nämnda paragraf upphävs,

E. arbetsköparens ensidiga tolkningsföreträde avskaffas;

lil. för sin del beslutar om sådana lagändringar att representanter för de
anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar tillförsäkras ställning
som partsrepresentanter med vetorätt och att de icke åläggs
sekretessplikt;

NU 1972:62

IV. om ovan nämnda förutsättningar icke uppfylls avslår förslaget till lag
om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar i propositionen 1972:116,

1972:1846 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp), vari hemställs att
riksdagen för sin del beslutar att 10 § lagen om styrelserepresentation för
de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar får en sådan
utformning att arbetstagarledamot skall utses bland de anställda hos
företaget,

1972:1847 av herr Hugosson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
beslutar att hos Kungl. Maj:t begära att vårriksdagen 1973 föreläggs
förslag om samhällsrepresentation i produktionsföretagens styrelser,
varvid de multinationella företagen speciellt uppmärksammas,

1972:1848 av herr Hörberg m. fl. (fp, c, m), vari hemställs
att riksdagen beslutar sådan ändring i förslaget till lag om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar
att de anställda vid försäkringsaktiebolag och ömsesidigt
försäkringsbolag får rätt att utse två ledamöter i styrelsen och en
suppleant för varje sådan ledamot samt

att vederbörande utskott gör erforderlig omformulering av 2 §
lagförslaget,

1972:1849 av herrar Olof Johansson i Stockholm (c) och Andersson i
Nybro (c), vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en plan för samordning av
pågående och kommande utredningar och andra aktiviteter syftande till
demokratisering av arbetslivet samt

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en parlamentarisk utredning
tillsätts med syfte att framlägga förslag angående en företagsform vid
sidan av aktiebolagen med annan maktstruktur i enlighet med vad som
anförts i motionen,

1972:1850 av herr Karlsson i Huskvarna m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att Kungl. Maj:t i samråd med
berörda parter tar initiativ i syfte att bedriva försöksverksamhet med
styrelserepresentation i företag med mellan 50 och 100 anställda,

1972:185 1 av herr Levin (fp), vari hemställs

att riksdagen beslutar att § 10 lagen om styrelserepresentation förde
anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar skall lyda sålunda:
”Arbetstagarledamot skall utses bland de anställda hos företaget. Till
arbetstagarledamot får ej utses den som tillhör styrelsen i företag inom

samma bransch. Endast den, som varit anställd i företaget minst tolv

månader, kan utses till arbetstagarledamot.”,

att § 15 skall lyda sålunda: ”Fråga om undantag enligt 14 §

en ersättare.”,

1972:1852 av herr Möller i Göteborg m. fl. (fp), vari hemställs

1. att riksdagen antager förslaget till lag om styrelserepresentation för

NU 1972:62

de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar med de ändringar
som föreslagits i motionen, och

2. att vederbörande utskott utarbetar förslag till erforderlig ändring
av lagtexten,

1972:1853 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk), vari hemställs att
riksdagen med avslag på proposition 1972:116 i vad avser 3 § i lagförslag
nr 1 och ändringen i lagförslag nr 4 hos Kungl. Maj:t hemställer om
sådana bestämmelser rörande planeringsmyndigheters förhands- och återinformation,
att informationen i lika mån kommer alla medborgargrupper
till godo,

1972:1854 av fru Theorin m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
uttalar att i anslutning till den föreslagna lagen om uppgiftsskyldighet i
vissa planeringsfrågor länsstyrelsen anmodas att infordra information
även om det industriella avfallet, dess sammansättning, omfattning och
hantering.

De under den allmänna motionstiden väckta motioner som överflyttats
från inrikesutskottet till näringsutskottet är följande:

1972:157 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär

A. att en snabbutredning med parlamentarisk representation och företrädare
för arbetsmarknadens parter tillsättes med uppgift att framlägga
förslag till sådana ändringar i aktiebolagslagen och eventuell annan
lagstiftning som ger de anställda rätt till medbestämmande och insyn
samt att det framlagda förslaget till gemensam nordisk aktiebolagsstiftning
ej genomförs i berörda delar i avvaktan härpå;

B. att en mera systematisk försöksverksamhet med olika modeller för
styrelserepresentation för de anställda stimuleras i enlighet med vad
som anförs i motionen;

C. att vidgade försök med s. k. självstyrande grupper stimuleras, så att
försöken i högre grad kommer att omfatta också förvaltningsuppgifter
samt arbetsuppgifter av varierande svårighetsgrad;

D. att försök med delegering av beslutanderätt till företagsnämnd samt
decentralisering av företagsnämdsverksamhet genom bl. a. inrättande
av underavdelningar till företagsnämnd stimuleras;

E. att frågan om de legala förutsättningarna för delegering av viss
beslutanderätt inom en given budgetram till företagsnämnd inom den
kommunala sektorn utreds;

F. att försök med olika former av medinflytande för de anställda inom
personalpolitiken, bl. a. vid urval av personer till personalledande
befattningar, stimuleras;

G. att delegationen för försöksverksamhet med företagsdemokrati i de
statliga aktiebolagen samt delegationen för förvaltningsdemokrati
utökas med företrädare för de politiska partierna;

H. att motionen för beaktande översändes dels till delegationen för
försöksverksamhet med företagsdemokrati i de statliga bolagen, dels
till delegationen för förvaltningsdemokrati,

NU 1972:62

1972:585 av herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp) och Olsson i Kil (fp),
vari hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna att den pågående försöksverksamheten med fördjupad arbetsdemokrati
inom statsförvaltningen bör utökas och intensifieras för att snarast
omfatta alla av staten bedrivna verksamheter,

1972:591 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller att en utredning tillsätts med representanter för de
politiska partierna och arbetsmarknadens parter i syfte att följa den
företagsdemokratiska försöksverksamheten och komma med förslag för
att skapa förutsättningar för en fördjupad företagsdemokrati,

1972:921 av herr Bergqvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om en genomgripande översyn av aktiebolagslagen
och den övriga företagsrätten med sikte på att företagsformerna skall
möjliggöra en demokratisk beslutsordning.

Skrivelse från Sveriges industriförbund

Sveriges industriförbund behandlar i sin skrivelse till näringsutskottet
vissa frågor rörande investmentbolagen.

Den bankanknytning som vissa äldre större investmentbolag har,
exempelvis Custos och Industrivärden, utgörs av ett historiskt samband,
säger förbundet. Bolagen anlitar ibland bankerna för olika servicefunktioner.
Det förekommer också i viss omfattning att styrelseledamöter i
banker även är styrelseledamöter i investmentbolag. Dock fattar investmentbolagen
som sådana självständigt sina beslut inom sitt verksamhetsområde
och följer därvidlag inte några bankbeslut. Under senare år har en
annan typ av investmentbolag blivit vanligare, påpekar förbundet vidare.
Det är investmentbolag som vuxit fram genom omorganisation av eller i
anslutning till vissa rörelsedrivande bolag. Som exempel på sådana nämns
Cardo och Beijerinvest.

Om sambandet mellan investmentbolagen och storföretagen sägs bl. a.
att det ägarinflytande som investmentbolagen kan utöva gentemot
storföretagen inte är sådant att de kan påverka dessas löpande verksamhet.
Aktieinnehavet kan vara så stort att investmentbolaget kan begära
att få utse del av styrelsen, men annat inflytande än sådant som kan
utövas på bolagsstämma har inte bolaget.

Medverkan av aktieägarna i storbolagen aktualiseras bl. a. då fråga har
väckts om ett samgående med annat större företag. Behovet av sekretess i
sådana frågor leder dock, hävdar förbundet, till att investmentbolagen
inte kan kopplas in på frågan tidigare än övriga aktieägare, dvs. då
exempelvis planer på samgående offentliggörs och regeringen regelmässigt
redan är informerad. Blott i enstaka fall har det förekommit att
investmentbolag på ett tidigt stadium deltagit i förberedelserna för ett
samgående mellan storföretag, och även därvid har regeringen varit
informerad på ett tidigt stadium.

I fråga om investmentbolagens betydelse för dotterbolagen anförs att

NU 1972:62

investmentbolagen som koncerner faller utanför kretsen av de största
företagen. Dotterbolagen är ofta medelstora företag och enligt förbundets
bedömning i det enskilda fallet av begränsat samhällsekonomiskt
intresse.

Förbundet säger sig vara övertygat om att investmentbolagen är villiga
att lämna statsmakterna information om sin verksamhet och att medverka
till det samarbete som kan vara erforderligt. Att söka åstadkomma
samarbete genom offentlig styrelserepresentation betecknas som ett
missgrepp. En betydligt öppnare och meningsfullare samverkan skulle
kunna åstadkommas genom ett frivilligt samarbete med investmentbolagens
ledning, hävdas till sist.

Remissyttranden över motionerna

Yttranden har avgivits

över motionen 1972:157 av Landsorganisationen i Sverige (LO),
Statsföretag AB, Statstjänstemännens riksförbund (SR), Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Svenska företagares riksförbund, Svenska kommunförbundet,
Svenska landstingsförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Sveriges hantverks- och industriorganisation
(SHIO), Sveriges industriförbund och Tjänstemännens centralorganisation
(TCO),

över motionen 1972:585 av LO, SR, SACO och TCO:s statstjänstemannasektion
(TCO-S),

över motionen 1972:591 av LO, SAF, SACO och TCO, samt

över motionen 1972:921 av LO, SAF, Svenska företagares riksförbund,
SACO, SHIO, Sveriges industriförbund och TCO.

Motionen 1972:157

Svenska företagares riksförbund anför att debatten om företagsdemokrati
i vidaste bemärkelse under senare år blivit så omfattande och i viss
mån så suddig i konturerna att en konkretisering och gränsdragning kan
vara av värde. Av denna anledning kan förbundet tillstyrka motionärernas
hemställan under punkterna A—H. SHIO har ingen erinran mot de
föreslagna åtgärderna men vill erinra om att flertalet av frågeställningarna
är sådana som naturligen hör hemma hos de avtalsslutande parterna och
därför i första hand bör bli föremål för överläggningar mellan dessa.
Övriga remissinstanser ställer sig i stort sett avvisande till motionsyrkandena
och hänvisar till den försöksverksamhet som pågår. SAF och
Sveriges industriförbund (som avgett gemensamt yttrande) samt LO, SR,
SACO och TCO framför synpunkter med denna innebörd.

Motionärernas förslag om en snabbutredning om ändringar i aktiebolagslagen
för att vidga de anställdas insyn och medbestämmande
avstyrks av LO och TCO med motiveringen att en genomgripande
översyn av aktiebolagslagen bör genomföras.

Uppfattningen att arbetsmarknadens parter bör ha huvudansvaret för

NU 1972:62

det fortsatta arbetet med att åstadkomma en fördjupad företagsdemokrati
understryks av SAF, SACO och SR.

Statsföretag AB anser att det skulle vara värdefullt om diskussionen
kring förändrad arbetsorganisation i högre grad än nu fördes utifrån de
möjligheter som finns att på ett positivt sätt förändra den totala
arbetsorganisationen i företagen. Att i alltför hög grad rikta uppmärksamheten
på s. k. självstyrande grupper i den direkta produktionen innebär
enligt Statsföretag risker för att behovet att angripa den totala
organisationens funktionssätt kommer i skymundan och för att vissa
grupper av anställda i onödan uppfattar diskussioner av detta slag som
hotfulla.

Statsföretag anser att det finns all anledning att instämma i motionens
önskemål om ökad faktisk användning av företagsnämndsavtalets fakultativa
regler om arbetsutskott, underkommittéer och delegering av viss
beslutsrätt. Riskerna för att fästa alltför stort avseende vid de
institutionella formerna för företagsdemokratisk utveckling bör emellertid
understrykas. Uppbyggnaden av systemet för samverkan måste ske
utifrån varje företags speciella behov så som det kommer till uttryck i ett
gemensamt upprättat handlingsprogram.

Motionen 1972:585

Samtliga fyra remissinstanser avstyrker det i motionen framförda
förslaget att försöksverksamheten med fördjupad arbetsdemokrati inom
statsförvaltningen skall utökas och intensifieras. LO hänvisar till de
synpunkter som Statsanställdas förbund givit uttryck åt i ett yttrande till
LO. Enligt förbundet har den försöksverksamhet som pågår med förvaltningsdemokrati
utvecklats på ett sätt som förbundet inte har något att
erinra mot. Förbundet anser att försöksverksamheten måste byggas ut
successivt. Varje nytt projekt måste vara väl förberett, och de erfarenheter
man får av ett projekt måste tas till vara i det fortsatta arbetet. Den
takt i vilken försöksverksamheten hittills bedrivits bedömer förbundet
vara väl avvägd. TCO-S framför en liknande uppfattning. SR säger sig
inte ha invändningar av principiell natur mot att försöksverksamheten
utökas och intensifieras. SR vill dock hävda att utvecklingen bör ske i
den takt och de former som överenskoms mellan parterna i varje särskilt
fall under överinseende av delegationen för förvaltningsdemokrati.
Utvecklingen bör inte ske snabbare än att de olika stegen kan följas upp,
utvärderas och därigenom ge erfarenheter av största betydelse för den
fortsatta demokratiseringen.

Motionen 1972:591

Ingen av remissinstanserna är beredd tillstyrka det förslag om utredning
som framförts i motionen 1972:591. TCO framhåller — som i
tidigare yttranden över liknande motioner — vikten av att samhället på
olika sätt medverkar till att den pågående försöksverksamheten kan

NU 1972:62

fortsätta i syfte att vidga kunskapen om resultatet av förändringen i
företagens organisation och ledning som medbestämmanderätten för de
anställda syftar till. En parlamentarisk utredning i syfte att följa denna
försöksverksamhet kan dock enligt TCO knappast bidra till att öka denna
kunskap. LO vitsordar att den pågående försöksverksamheten är av stort
värde, dock huvudsakligen för andra syften än dem motionärerna syns
föreställa sig. LO har redan tagit ställning till vilka förändringar i
lagstiftning och avtal som erfordras för att möjliggöra demokratiska
förhållanden i företagen. Häri ligger också ett ställningstagande till en
”modell” för demokratiseringens genomförande, och försöksverksamhet
med syfte att frambringa sådana modeller och utvärdera dessa med
hänsyn till produktivitetsmässiga och sociala konsekvenser anses inte
tjäna något väsentligt syfte. En parlamentarisk utredning med de
föreslagna uppgifterna kan enligt LO:s mening inte ha något angeläget
syfte och skulle närmast ge förevändningar för att uppskjuta genomförandet
av de åtgärder löntagarorganisationerna enats om att påkalla.

Motionen 1972:921

LO, SACO och TCO tillstyrker motionärernas förslag om en övergripande
översyn av aktiebolagslagen och den övriga företagsrätten med
sikte på att företagsformen skall möjliggöra en demokratisk beslutsordning.
SAF, Svenska företagares riksförbund, SHIO och Sveriges industriförbund
avstyrker.

Utskottet

I syfte att förbättra informationen och samarbetet mellan samhället
och företagen föreslås i propositionen 1972:116 en försöksverksamhet
med tre olika komponenter. Enligt ett nytt informationssystem skall
näringsidkare med arbetsställe där fler än 50 arbetstagare är sysselsatta
tillställa länsstyrelsen och genom denna kommunstyrelsen uppgifter
rörande företagets väntade och planerade utveckling; länsstyrelsen och
kommunstyrelsen skall å sin sida regelbundet lämna näringsidkarna
översiktliga redogörelser för statlig och kommunal verksamhet och
planering. En ordning med offentliga styrelseledamöter skall tillämpas i
högst 30 förvaltningsbolag samt allmännyttiga stiftelser med tillgångar
överstigande fem miljoner kronor. I de flesta aktiebolag och ekonomiska
föreningar med minst 100 arbetstagare skall de anställda ha rätt att utse
två ledamöter i styrelsen. I anslutning till propositionen och de motioner
som har föranletts av denna behandlar utskottet ett antal vid årets början
väckta motioner med önskemål på företagsdemokratins område. Utskottet
tar i det följande i fyra olika avsnitt upp först de tre huvudpunkterna
i propositionen och därefter de allmänna frågor rörande företagsdemokrati
etc. som aktualiseras i de sistnämnda motionerna.

NU 1972:62

Nytt informationssystem

Av de motioner som berör det nya informationssystemet är det endast
en som syftar till att riksdagen skall göra avvikelse från vad som föreslås i
propositionen. Denna motion, 1972:1853, gäller främst frågan om
länsstyrelses och kommunstyrelses information till näringsidkare. Motionärerna
vill ha sådana bestämmelser rörande planeringsmyndigheters
förhands- och återinformation att informationen i lika mån kommer alla
medborgargrupper till godo.

Enligt 3 § förslaget till lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor
skall det föreligga skyldighet för länsstyrelse och kommun att
regelbundet lämna viss återinformation till uppgiftslämnande näringsidkare.
Enligt förslaget till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar föreskrivs en sekretesstid
om 20 år för primärmaterial som har insamlats enligt den
förstnämnda lagen. Motionärerna hävdar att dessa förslag är principiellt
stötande ur demokratisk synvinkel. De praktiska konsekvenserna av den
nämnda 3 § skulle enligt deras uppfattning bli att en minoritetsgrupp -företagsledare och kapitalägare — som till följd av sin ekonomiska
position i samhället och sina utvecklade kontaktkanaler redan har ett
försteg då det gäller insyn i förvaltningen och i samhällsplaneringsarbetet
ytterligare skulle gynnas och få en insyn i planeringsprocessen som inte
kommer andra grupper i samhället till godo. Förslaget till sekretessbestämmelser
bedöms vara obehövligt. Motionärerna menar att tillämpade
arbetsregler innefattar förbud att utlämna uppgift i sådan form att enskilt
företags förhållanden kan utläsas ur materialet och anser att dessa regler
erbjuder ett tillräckligt skydd.

Utskottet delar den principiella uppfattning som framförs i propositionen
att syftet med det föreslagna informationssystemet är att genom
utbyte av information åstadkomma ett effektivt samarbete mellan företag
och samhälle. Samhällets och företagens planering för framtiden skall
genom systemet underlättas. Om företagen skulle avstängas från information
skulle deras planeringsförmåga försämras och därmed deras möjligheter
att utvecklas, något som inte kan vara till gagn för samhället. En
information från samhälle till företagare utesluter självfallet inte en större
öppenhet i informationen från samhället till allmänheten. Någon favorisering
av företagsledare och kapitalägare kommer enligt utskottets
mening den föreslagna informationsskyldigheten inte att leda till. I
propositionen förordas att företagsnämnderna garanteras medverkan i
informationsutbytet mellan företag och samhälle. Företagsnämnderna
bör sålunda enligt propositionen få ta del av både den utgående
informationen från företagen och den samhälleliga informationen till
företagen. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet
motionen i denna del.

För att åstadkomma att uppgifter om ett enskilt företags förhållanden
inte skall behöva utlämnas erfordras sekretessregler. Samarbetsutredningen
fann att den art av verksamhet som det nya informationssystemet
förutsätter inte kan hänföras under någon nu gällande bestämmelse i

NU 1972:62

sekretesslagen och föreslog därför att en ny paragraf skulle införas i
lagen. Under beredningen inom industridepartementet har vissa studier
rörande sekretessfrågan gjorts. Därvid har inte framkommit någonting
som tyder på att samarbetsutredningens slutsats på denna punkt skulle
vara felaktig. En enhällig remissopinion har vidare vitsordat behovet av
ett sekretesskydd av föreslagen art. I propositionen föreslås därför en
komplettering av lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar. Den nya paragrafen är utformad på samma sätt som
tidigare befintliga bestämmelser i denna lag om skydd - under
förutsättning att offentliggörande kan lända vederbörande företag till
men — för sådana uppgifter om enskilda företags affärs- och driftsförhållanden
som inkommit i samband med olika slags statistisk verksamhet,
kontroll, tillståndsprövning, stödverksamhet etc. Den torde med andra
ord ha samma innebörd som de ”arbetsregler” vilka åberopas i motionen.
Utskottet har ingenting att erinra mot förslaget till ändring i sekretesslagen
och avstyrker således motionen 1972:1853 även i återstående del.

I motionen 1972:1841 hemställs bl.a. att riksdagen skall ge Kungl.
Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande företagens uppgiftsskyldighet
i vissa planeringsfrågor. Tre punkter tas upp. För att informationen
från företagen skall få ett relevant innehåll krävs först en
genomgripande analys av olika samhällsorgans informationsbehov. Sekretessfrågan
bedöms vara central, och därför bör, uttalar motionärerna,
entydiga och klara sekretessregler utarbetas. Med hänsyn till kostnaderna
för såväl företag som samhälle och till att värdet av ifrågavarande
information torde vara ringa bör det endast i undantagsfall vara aktuellt
att infordra uppgifter från arbetsställen med mindre än 50 anställda.

Utskottet kan inte finna att det föreligger något behov för riksdagen
att ge Kungl. Maj:t till känna vad som anförts i motionen. Samarbetsutredningen
genomförde en grundläggande undersökning av informationsbehovet.
Dess förslag tillstyrktes i stort av remissinstanserna som i några
fall dock underströk angelägenheten av ytterligare analys av hela det
samhälleliga informationsbehovet. Departementschefen uppger att han
delar denna uppfattning, och han konstaterar att ett av försöksverksamhetens
syften bör vara att undersöka möjligheterna att undvika dubbelarbete
för uppgiftslämnare och uppgiftsbearbetande organ. Beträffande
sekretesskyddet synes det inte föreligga någon skillnad mellan departementschefens
och motionärernas uppfattning. I fråga om de arbetsställen
som bör omfattas av uppgiftsskyldigheten anser departementschefen en
generell nedre storleksgräns i princip vara önskvärd, lämpligen vid
arbetsställen med minst 50 sysselsatta. Då arbetsställen med mindre än
50 sysselsatta kan spela en avsevärd roll inom vissa kommuner föreslås
dock att det bör finnas möjligheter att föreskriva att även sådana
arbetsställen skall ingå i systemet. Gränsen 50 arbetstagare blir sålunda
huvudregel.

I motionen 1972:1844 hemställs bl. a. att riksdagen skall uttala att det
nya rapportsystemet bör utformas under samråd med utredningen (Fi
1970:69) om företagens uppgift splikt.

Som utskottet anfört har departementschefen uppfattningen att det är

NU 1972:62

angeläget att risken för dubbelarbete i informationsinsamlandet beaktas
och att därför ett av försöksverksamhetens syften bör vara att undersöka
möjligheterna att undvika dubbelarbete för uppgiftslämnande och uppgiftsbearbetande
organ. Utskottet utgår från att man i arbetet härmed om
så befinns vara lämpligt samråder med utredningen om företagens
uppgiftsplikt. Något särskilt uttalande härom från riksdagens sida är
enligt utskottets mening inte erforderligt.

I motionen 1972:1854 föreslås att företagens uppgiftsskyldighet också
skall omfatta uppgifter angående det industriella avfallet — dess sammansättning,
omfattning och hantering. Enligt motionärernas uppfattning är
en allmän deklarationsplikt rörande det industriella avfallet en grundläggande
förutsättning för att det skall bli möjligt att komma till rätta med
industrins avfallsproblem. Lokal hälsovårdsnämnd kan om kommunen
antagit normalhälsovårdsordning (enligt SFS 1971:761) ålägga företag
anmälningsplikt beträffande sitt avfall, dess art, mängd och behandling.
Denna möjlighet är emellertid enligt motionärerna inte tillräcklig, då risk
föreligger att många kommuner underlåter att ta in bestämmelsen i den
lokala hälsovårdsordningen eller att inte alla nämnder beslutar om den
berörda anmälningsplikten.

Utskottet anser att frågan om industrins avfallshantering är väsentlig.
Bl. a. från miljövårdssynpunkt är det angeläget att industriavfallet tas om
hand på effektivaste möjliga sätt. För att detta skall kunna genomföras är
det av betydelse att närmare uppgifter kan erhållas om avfallets omfattning,
art och behandling. Det viktigaste är dock att den som skall ta hand
om avfallet, t. ex. en kommun, har den ambition och de resurser som
erfordras för ändamålet. Enligt utskottets mening är det tveksamt om en
uppgiftsskyldighet av det slag som motionärerna förordar skulle medverka
till att göra kommunerna intresserade av större åtaganden. En
motion med förslag om deklarationsplikt beträffande industriellt avfall
väcktes av samma motionärer under den allmänna motionstiden i år.
Motionen behandlades i november av jordbruksutskottet (JoU 1972:58),
som enhälligt föreslog att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla att
motionen skulle överlämnas till utredningen rörande omhändertagande
och behandling av kemiskt avfall m. m. (UKA). Riksdagen beslöt i
enlighet härmed. Utredningen (Jo 1971:1; utredningsman: riksdagsman
Einar Henningsson) har bl. a. till uppgift att pröva de frågor som
sammanhänger med hanteringen av specialavfall. Därvid bör bl. a. undersökas
behovet av ytterligare åtgärder från samhällets sida i form av
lagstiftning eller på annat sätt för att trygga en från allmänna miljövårdssynpunkter
ändamålsenlig hantering av olika slag av sådant avfall. Särskilt
bör tillses att alla samordningsmöjligheter inom avfallshanteringen i dess
helhet tillvaratas. Utskottet förutsätter att till följd av riksdagens beslut
frågan om deklarationsplikt beträffande industriellt avfall kommer att
prövas av denna utredning. Någon riksdagens åtgärd med anledning av
motionen 1972:1854 synes därmed inte vara erforderlig.

I motionen 1972:1844 hemställs bl. a. att riksdagen skall hos Kungl.
Maj:t begära lagförslag om vidgad redovisningsskyldighet för större före -

NU 1972:62

tag. Enligt motionärerna måste det i propositionen föreslagna informationssystemet
kompletteras med krav på öppnare redovisning av resultat
och ekonomisk ställning. För att en sådan öppnare redovisning skall
komma till stånd bedöms lagbestämmelser vara nödvändiga. Vissa förslag
till utvidgningar av gällande uppgiftsskyldighet redovisas.

Utskottet konstaterar dels att den i motionen föreslagna utvidgningen
av redovisningsskyldigheter överensstämmer med vad som föreslagits av
fondbörsutredningen i betänkandet (SOU 1971:9) Större företags offentliga
redovisning, dels att det i propositionen anges att fondbörsutredningens
förslag skall behandlas i samband med att ställning tas till
förslaget till ny aktiebolagslag. Detta ärende bereds för närvarande inom
justitiedepartementet. Utskottet finner det följaktligen inte vara erforderligt
att riksdagen gör en sådan framställning till Kungl. Maj:t som
motionärerna påyrkar.

Offentlig styrelserepresentation i aktiebolag och stiftelser

Förutom ett nytt informationssystem föreslog samarbetsutredningen
en försöksverksamhet med offentliga styrelseledamöter i ett antal aktiebolag
samt ett permanent system med offentliga styrelseledamöter i
allmännyttiga stiftelser med tillgångar överstigande 5 milj. kronor. Antalet
bolag skulle enligt utredningens förslag under försöksperioden vara
högst 20. Av de stiftelser som formellt sett skulle kunna komma i fråga
för offentlig styrelserepresentation bedömdes 15—20 vara av den arten
att det kunde vara motiverat att förordna offentlig ledamot i styrelsen.
De aktiebolag som utvaldes för försöksverksamheten borde enligt utredningen
representera olika branscher, olika företagsstorlekar, olika ägarförhållanden
osv. I propositionen har utredningens förslag på denna punkt
modifierats. Under försöksperioden, som föreslås bli treårig, skall offentlig
styrelserepresentation i företag prövas endast när det gäller större
förvaltnings- och investmentbolag. De renodlade produktionsbolagen
faller sålunda utanför försöksverksamheten. Även styrelserepresentationen
i stiftelser blir av försökskaraktär. Antalet berörda aktiebolag och
stiftelser skall vara högst 30.

Medan de motionsyrkanden som gäller det nya informationssystemet
går ut på ändringar av mindre omfattning, föreligger i fråga om den
offentliga styrelserepresentationen yrkanden om avslag, helt eller delvis,
på propositionens förslag. Längst går i detta hänseende motionen
1972:1841, där förslaget till lag om offentliga styrelseledamöter i vissa
aktiebolag och stiftelser helt avvisas. Motionärerna anser att förslaget
strider mot bärande principer i vår författning. Myndighetsverksamhet
skall enligt dessa principer utövas under offentlig insyn, vara normbunden
och ge förutsättningar för demokratisk kontroll, framhåller de. Även
om hänsyn till enskilda intressen liksom säkerhetsskäl m. m. kan motivera
att insynen inskränks, skall dock grundregeln vara öppenhet och
normbundenhet. Inom näringspolitiken och andra områden som lämnar
stort utrymme för skönsmässiga överväganden från statens sida är det,

3 Riksdagen 1972. 17sami. Nr 62

NU 1972:62

säger motionärerna, väsentligt för kontrollen att myndigheternas överväganden
konkretiseras i formella beslut som kan utgöra grund för
utkrävande av ansvar. Det system av lagar och förordningar inom vilket
näringspolitiken hittills har utövats kommer enligt motionärernas mening
att brytas genom den offentliga styrelserepresentationen. De av staten
utsedda styrelseledamöterna får en särskild maktställning genom den
selektiva näringspolitiken, och en ordning skapas som medför stora risker
för godtycke. Motionärerna, som påpekar att de har motsatt sig den
numera gällande ordningen med offentlig representation i bankstyrelser,
uttalar vidare att investmentbolagens verksamhet har en helt annan
karaktär än bankverksamheten. De angivna argumenten anses i huvudsak
gälla även beträffande stiftelserna.

I två andra motioner, 1972:1842 och 1972:1844, avvisas likaledes
förslaget om offentlig styrelserepresentation i förvaltningsaktiebolag,
medan motsvarande representation i stiftelser godtas. Tekniskt sett får
motionärernas yrkanden till konsekvens att förslaget till lag om offentliga
styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser får ersättas med ett
förslag till lag om offentliga styrelseledamöter i vissa stiftelser.

I motionen 1972:1842 varnas för den särskilda maktställning som
offentliga styrelseledamöter i företag kan få. Företagsstyrelsema kommer
att känna en stark press att handla i enlighet med de önskemål från
statsmaktens sida som de offentliga styrelseledamöterna delger dem,
menar motionärerna, och Kungl. Maj:ts kansli kommer på detta sätt att
få betydande möjligheter att utan ansvar för fattade beslut styra enskilda
företags handlande. Den dubbla lojalitet som kommer att känneteckna de
offentliga styrelseledamöterna medför också risk för att dessa inte på
samma sätt som övriga styrelseledamöter kommer att sträva efter enighet
i besluten, anför motionärerna vidare. Ytterligare bedöms det finnas risk
för att samarbetet inom styrelserna blir mindre fritt och förtroendefullt
när vissa styrelseledamöter skall kunna lämna Kungl. Maj:t rapport om
synpunkter och erfarenheter från sitt uppdrag. Motionärerna uttalar
slutligen farhågor för att sådana företag som utväljs för offentlig
styrelserepresentation kommer att bli föremål för misstänksamhet från
utländska kontakters sida.

Motiveringen på denna punkt i motionen 1972:1844 är likartad.
Motionärerna säger nej till en utveckling som innebär att mer och mer av
beslutsfattandet i företagen övertas av statliga organ. Politikerna bör, sägs
i motionen, ”akta sig för att bygga in sig själva i det system som de skall
styra utifrån”. Statlig styrelserepresentation i företag skapar enligt
motionärernas uppfattning en oklar ansvarsfördelning mellan enskilda
och offentliga intressen och rubbar förutsättningarna för statsmakternas
kontrollerande funktion. I stället för att skapa ökad insyn och medverka
till att bryta enskild maktkoncentration kan den statliga styrelserepresentationen
få rakt motsatt verkan, menar motionärerna. Avgöranden
som hittills skett under full offentlighet eller som åtminstone varit öppna
för riksdagens insyn kan komma att klaras av i direkta förhandlingar

NU 1972:62

mellan ett litet antal personer. Även i denna motion understryks
skillnaden mellan förvaltningsbolagens och bankernas verksamhet.
Bankerna utövar myndighetsfunktioner som inte har någon motsvarighet
för förvaltningsbolagens del, säger motionärerna.

Utskottet delar inte den negativa syn på ett system med offentlig
styrelserepresentation som i större eller mindre utsträckning kommer till
uttryck i motionerna. Departementschefen understryker i propositionen
att den föreslagna åtgärden inte är avsedd att leda till en statlig
maktutövning utan demokratisk kontroll. Tvärtom bör den enligt hans
mening ses som ett naturligt led i en strävan mot en bredare och
fördjupad ekonomisk demokrati. De offentliga styrelserepresentantema
skall, framhåller departementschefen, i första hand fungera som kontaktoch
opinionsförmedlare mellan företag och företagsledning å ena sidan
och de allmänna samhällsintressena å den andra. Det poängteras också att
frågan om den dubbla lojaliteten inte är ny utan i hög grad aktuell inom
de större företagens styrelser såsom dessa brukar vara sammansatta.

Liksom departementschefen finner utskottet att systemet med offentliga
styrelseledamöter är värt att pröva som komplement till andra
åtgärder för att förbättra samarbetet och informationsutbytet mellan
företagen och samhället. Det sagda gäller enligt utskottets mening såväl
förvaltningsbolagen som de stora allmännyttiga stiftelser som genom
aktieinnehav kan utöva inflytande över väsentliga delar av näringslivet.
Utskottet tillstyrker alltså propositionens förslag till lag om offentliga
styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser och avstyrker motionerna
1972:1841 och 1972:1844 i här berörda delar samt motionen
1972:1842.

I motionen 1972:1841, där förslaget om offentliga styrelseledamöter i
vissa stiftelser avvisas, sägs att krav på ökad offentlig insyn i och kontroll
av stiftelserna kan motiveras av dessas särställning i skattehänseende.
Motionärerna anser att länsstyrelsernas tillsyn över stiftelserna bör
utvidgas och uttalar att Kungl. Maj:t bör framlägga förslag härom till
nästa års riksdag. Motionen 1972:1844, där förslaget om offentliga
styrelseledamöter i vissa stiftelser godtas, innehåller likaledes ett förslag
om en översyn av den nuvarande lagstiftningen om stiftelser. Motionärerna
tänker sig att man för att begränsa stiftelsebildarnas inflytande skall
överväga att låta dem utse endast en mindre del, förslagsvis en tredjedel,
av stiftelsens styrelse. De rekommenderar vidare att det skall skapas
garantier för att stiftelserna har tillgång till ekonomisk expertis och att
bestämmelserna rörande stiftelsernas redovisning skall skärpas. Även de
stiftelser som är undantagna från tillsyn enligt lagen (1929:116) om
tillsyn över stiftelser bör, menar motionärerna, åläggas att hädanefter
inkomma med samma slags redovisning som övriga stiftelser.

Utskottet har stor förståelse för de senast refererade synpunkterna i de
båda motionerna. Vad gäller de skattefria stiftelsemas ställning vill
utskottet påpeka att den nu verksamma företagsskattebercdningen (Fi
1970:77; ordförande: riksdagsman Erik Wärnberg) enligt sina direktiv har
att pröva vissa frågor rörande dessa stiftelser. Det framhålls i direktiven

NU 1972:62

att möjligheten att bilda skattefria stiftelser i många fall kan medföra ett
avsevärt skattebortfall för det allmänna, som framstår som otillfredsställande
i sådana fall då företag helt eller delvis ägs av stiftelser. Det har i
olika sammanhang observerats att åtskilliga sådana stiftelser vid sidan av
sitt allmännyttiga ändamål fyller den faktiska funktionen att vara ett
medel för att bevara ekonomiskt inflytande åt personer som står nära den
som föranstaltat om stiftelsens inrättande. Utredningen skall därför
överväga om den ändamålsbestämning som gäller som villkor för skattefrihet
är lämplig. Som ett nytt villkor för skattefrihet bör vidare
föreskrivas, sägs i direktiven, att stiftelserna ställs under offentlig tillsyn i
någon form. Frågan om tillsyn över de berörda stiftelserna är sålunda
föremål för uppmärksamhet. Utskottet, som ju tillstyrker förslaget om
offentliga styrelseledamöter i vissa stiftelser, anser inte att riksdagen har
anledning att rikta en särskild begäran till Kungl. Majit om utvidgad
tillsyn över stiftelser. Med hänsyn till vad som uttalats bl. a. i direktiven
till företagsskatteberedningen förutsätter utskottet att Kungl. Majit
kommer att ta de ytterligare initiativ till åtgärder beträffande de
allmännyttiga stiftelserna som kan visa sig vara befogade. Utskottet
avstyrker sålunda motionerna 1972:1841 och 1972:1844 i här berörda
delar.

Propositionens förslag till lag om offentliga styrelseledamöter i vissa
aktiebolag och stiftelser innebär, som ovan framhållits, att samarbetsutredningens
förslag i detta avseende inte blir till fullo tillgodosett. Detta
förhållande påtalas i motionen 1972:1847. Motionärerna åberopar LO:s
remissyttrande över samarbetsutredningens förslag, där en rad skäl för ett
ökat direkt samhällsinflytande särskilt i de internationellt verksamma
storföretagen anfördes. I likhet med LO anser motionärerna att det finns
skäl att bedriva en försöksverksamhet med offentliga styrelseledamöter
också i ett antal produktionsföretag, både sådana som är verksamma
enbart i Sverige och sådana som har multinationell karaktär. Särskilt
betonas de multinationella företagens ökade betydelse för den svenska
ekonomin och sysselsättningsutvecklingen. Flera svenska multinationella
företag har, påpekar motionärerna, under de senaste åren ökat produktionen
i sina utländska enheter samtidigt som deras produktion i Sverige
legat på oförändrad eller reducerad nivå. Åtminstone i de svenska
produktionsföretag som har multinationell inriktning borde, menar motionärerna,
samhället få ha representanter i företagsstyrelsema.

Utskottet har förståelse för motionärernas synpunkter. Frågan om de
multinationella företagens roll inom svenskt näringsliv är enligt utskottets
uppfattning mycket viktig. Som utskottet närmare redovisar i sitt
betänkande 1972:64 är emellertid de multinationella företagen i olika
former föremål för uppmärksamhet från statens sida. När det gäller
avgränsningen av de företagskategorier inom vilka försöksverksamhet
med offentlig styrelserepresentation nu skall inledas finner utskottet
departementschefens förslag väl avvägt. Med det sagda avstyrker utskottet
motionen 1972:1847.

NU 1972:62

Styrelserepresentation för de anställda

Mot förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda riktas
kritik i en av motionerna, 1972:1845. Förslaget syftar, säger motionärerna,
inte till en förändring av maktförhållandena i företagen utan går i
själva verket ut på att de anställda och deras organisationer skall engageras
hårdare i strävanden att underlätta en kapitalistisk strukturomvandling
och koncentrationsprocess. Ett samarbete mellan kapital och arbete
kan aldrig leda till ekonomisk demokrati och företagsdemokrati, hävdar
motionärerna. Arbetsgivarpartens krav i avtalsrörelser och i intressetvister
sägs ge vid handen att den s. k. samarbetsandan är ett falskt sken. Förslaget
om styrelserepresentation väcker illusioner, men någon ökad makt får
inte de anställda.

I motionen uppställs en rad bestämda förutsättningar som enligt motionärerna
måste uppfyllas för att förslaget rörande styrelserepresentation
för de anställda skall kunna accepteras. Genom lagstiftning måste
tillkomma nya eller utvidgade rättigheter för de anställda — delvis i form
av vetorätt — i fråga om förhandlingar, strejker, avbrytande av hälsofarligt
arbete, val av löneform m. m. Förslag måste vidare läggas fram om ett
antal konkreta ändringar i den arhetsrättsliga lagstiftningen; bl. a. krävs
att bestämmelser av typen § 32 i Svenska arbetsgivareföreningens stadgar
ogiltigförklaras. Motionärerna begär också att riksdagen nu skall besluta
om lagändringar som ger de anställdas företrädare i aktiebolags och
ekonomiska föreningars styrelser ställning som partsrepresentanter med
vetorätt.

Utom såvitt gäller sistnämnda krav på lagändringar har samma yrkanden
tidigare i år framställts i en motion som väcktes under den allmänna
motionstiden. Inrikesutskottet konstaterade i det betänkande (InU 1972:
16) där motionen behandlades att så gott som samtliga i motionen upptagna
frågor tillhör de ämnesområden som skall behandlas av den i slutet
av 1971 tillsatta arbetsrättskommittén (Fi 1971:3) och att i den mån
så inte är fallet utredningsarbete är aktuellt i annat sammanhang. Sålunda
hänvisades i fråga om hälsofarligt arbete till arbetsmiljöutredningen (S
1970:35) och i fråga om uppsägningsskyddet till utredningen (In 1970:
30) rörande ökad anställningstrygghet. Det sagda innebar inte, framhöll
inrikesutskottet, att utredningsdirektiven tillgodosåg motionärernas
önskemål. I motionen hade framställts bestämda yrkanden om vad som
borde bli resultatet av utredningsarbetet, och detta utan att konsekvenserna
av ställningstagandena hade belysts närmare. På vissa punkter, t. ex.
i fråga om fredsplikten, stred motionen direkt mot vad som uttalades i
direktiven. Inrikesutskottet avstyrkte motionen och anförde att arbetsrättskommittén
borde få arbeta i enlighet med de givna direktiven.
Vänsterpartiet kommunisternas representant yrkade i en reservation på
att arbetsrättskommittén skulle få tilläggsdirektiv i enlighet med motionärernas
önskemål. Riksdagen avslog motionen den 25 oktober 1972.

Den uppfattning som inrikesutskottet sålunda gav uttryck åt tidigare i
höst delas av näringsutskottet. Vad beträffar de omedelbara lagändringar,
närmast i förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i

NU 1972:62

aktiebolag och ekonomiska föreningar, som motionärerna kräver finner
utskottet att de skulle på ett avgörande sätt rubba förutsättningarna för
den styrelserepresentation för de anställda som propositionen tar sikte
på. Utskottet konstaterar för övrigt att det inte skulle vara möjligt att
förverkliga motionärernas intentioner utan en närmare prövning av de
lagtekniska konsekvenserna, vilken svårligen skulle kunna äga rum inom
ramen för utskottsbehandlingen av ärendet. Utskottet avstyrker motionen
även i denna del.

Utskottet kan förstå att motionärerna önskar en grundlig omgestaltning
av den arbetsrättsliga lagstiftningen men har svårt att inse att ett
avvisande av förslaget om anställdas styrelserepresentation för dem ter sig
som en logisk konsekvens för den händelse deras lagändringskrav inte
hörsammas. Även med utgångspunkt i en starkt reserverad hållning gentemot
vissa typer av samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare borde
det kunna vara av intresse att medverka till den tidsbegränsade försöksverksamhet
som förslaget i propositionen går ut på, för att vid utvärderingen
av försöksverksamhetens resultat få bestyrkt i vad mån den kritiska
inställningen varit befogad. Utskottet noterar att motionärerna
genom sitt ställningstagande klart underkänner fackföreningsrörelsens
och tjänstemannarörelsens linje i fråga om medverkan i företagsstyrelserna
från de anställdas sida.

I flera motioner framförs krav på ändrade regler i fråga om utseende av
arbetstagarledamöter. Vad som härvid är aktuellt är dels i vilka former
representanterna skall utses, dels huruvida arbetstagarna såsom föreslås i
propositionen skall ha möjlighet att låta sig företrädas av person som inte
är anställd i företaget. 1 några motioner begärs ett uttalande från riksdagens
sida som skulle understryka vikten av hänsynstagande till minoritetsgrupper
bland de anställda när arbetstagarrepresentanter utses.

Ett system med regelrätta val av arbetstagarrepresentanter påyrkas i
motionen 1972:1852. Motionärerna är positiva till medverkan från de
fackliga organisationernas sida när representanterna skall utses men anser
att alja anställda inom företaget bör genom deltagande i en valprocedur
få påverka utgången. En viss regel om proportionalitet föreslås för att
minoritetsgrupper skall kunna bli företrädda.

Utskottet ansluter sig till propositionens princip att arbetstagarledamötema
skall utses av de fackliga organisationerna i den ordning dessa
själva bestämmer. Motionen 1972:1852 avstyrker utskottet således. Utskottet
vill påpeka att motionärernas förslag inte saknar tekniska komplikationer.
Ett exempel härpå är att deras förslag till delningstal vid proportionellt
val inte obetingat torde leda till ett från minoritetsskyddssynpunkt
lika gynnsamt utfall som den i propositionen föreslagna regeln att
den största lokala fackliga organisationen får utse båda styrelserepresentanterna
endast om den företräder mer än fyra femtedelar av de kollektivavtalsbundna
arbetstagarna.

I motionerna 1972:1841 och 1972:1844 godtas propositionens förslag
att de fackliga organisationerna skall svara för representationen i företagsstyrelserna.
I båda motionerna krävs emellertid att riksdagen genom ett

NU 1972:62

tillkännagivande till Kungl. Maj:t skall ställa sig bakom vad motionärerna
anför angående val av arbetstagarledamöter. Det är angeläget att man
under försöksperioden prövar former som tillåter samtliga anställda att
delta i beslutet, sägs i motionen 1972:1841. Företagsledningen och de
fackliga organisationerna borde i samverkan — eventuellt genom företagsnämnden
— kunna ordna nominering och val av de anställdas representanter.
Det måste förutsättas att organisationerna finner former för att
bereda de olika grupperna av anställda möjlighet att delta i valet, anförs i
motionen 1972:1844.

Utskottet vill hänvisa till departementschefens utförliga kommentarer
till lagförslagets regler om hur arbetstagarrepresentanter skall utses. Förslagets
huvudregel bygger, framhålls det, på förutsättningen att de fackliga
organisationerna skall kunna komma överens om en gemensam styrelserepresentation.
Det står dem fritt att direkt genom förhandlingar utse
två kandidater eller att enas om en gemensam valprocedur. 1 huvudregeln
ligger ett krav på att samtliga kollektivavtalsbundna organisationer skall
delta vid utseende av arbetstagarledamöter. Regeln är ett uttryck för
uppfattningen att inte någon kollektivavtalsbunden organisation redan
från början får ställas utanför diskussionen om arbetstagarrepresentationens
sammansättning, framhåller departementschefen också, ett uttalande
som understryks i motionen 1972:1841.

Departementschefens uttalanden måste anses i allt väsentligt tillgodose
de nu berörda önskemålen i de båda motionerna. Det ligger enligt utskottets
mening ett betydande värde i att de fackliga organisationerna får
förtroende att utan att bindas av detaljerade lagregler söka finna sådana
former för utseendet av arbetstagarledamöter i företagsstyrelserna att den
representativa demokratins krav uppfylls så väl som möjligt. Det kan
erinras om att de olika organisationerna ofta har ett långtgående och
konstruktivt samarbete bl. a. inom företagsnämndsverksamhetens ram.
Utskottet finner med det sagda att något särskilt tillkännagivande från
riksdagens sida i denna fråga inte är erforderligt.

Flera motionsyrkanden gäller frågan om valbarhetsregler för arbetstagarledamötema.
Det kan anses naturligt att de anställda företräds av
personer som är anställda i företaget. I lagförslaget har bestämmelsen i
detta avseende fått karaktären av en rekommendation — arbetstagarledamot
”bör”, sägs det, utses bland de anställda i företaget. I motionerna
1972:1841, 1972:1846 och 1972:1851 påyrkas att detta ”bör” skall bytas
mot ett ”skall”. En förmedlande ståndpunkt kommer till uttryck i
motionen 1972:1840. Även här föreslås en formulering med ordet
”skall”, men kompletterad med inskränkningen ”såvida ej särskilda skäl
föreligger”. I motiveringarna till dessa motionsyrkanden talas bl. a. om
risken för konfliktsituationer som kan framkallas av krav på dubbel lojalitet.
En utomstående kan vidare inte, sägs i motionen 1972:1846, på
samma sätt som en i företaget anställd redogöra för situationer inom
företaget och företräda de anställdas intressen. I motionen 1972:1851
föreslås en ytterligare skärpning av behörighetsregeln. Endast den som
har varit anställd i företaget minst tolv månader skall kunna utses till

NU 1972:62

arbetstagarledamot, anser motionären.

Huvudprincipen bör otvivelaktigt vara att arbetstagarledamötema utses
bland företagets anställda. Härom torde enighet råda. Fall kan emellertid
tänkas, då de anställda anser sig ha goda skäl att låta valet stanna på
någon som inte är anställd i företaget. Inte minst kan detta gälla om
företaget ingår i en koncern. Detaljerade undantagsbestämmelser skulle
bli komplicerade utan att med säkerhet ge erforderlig rörelsefrihet i det
enskilda fallet. Med hänsyn härtill är enligt utskottets uppfattning lagförslaget
på denna punkt lämpligt utformat. Det ger inte utrymme för tvekan
om huvudprincipen men lämnar samtidigt de fackliga organisationerna
frihet att träffa det val som de anser bäst gagna medlemmarnas intressen.
Utskottet godtar således propositionens förslag på denna punkt och
avstyrker motionsyrkandena.

Genom 2 § lagförslaget undantas bankinstitut och försäkringsbolag
från försöksverksamheten med styrelserepresentation för de anställda. I
fråga om bankinstituten lägger banklagstiftningens bestämmelser om
styrelsernas sammansättning för närvarande vissa hinder i vägen för en
sådan representation. Chefen för finansdepartementet har på riksdagens
begäran tillkallat särskilda sakkunniga (Fi 1972:3) för att se över banklagstiftningen
och undanröja dessa hinder. I propositionen uppges att utredningsuppdraget
beräknas vara slutfört omkring årsskiftet 1972—1973. För
närvarande är det enligt departementschefens mening inte lämpligt att ta
ställning till frågan om styrelserepresentation för de bankanställda. För
försäkringsbolagens del föreligger inte några motsvarande formella hinder.
Departementschefen anför emellertid att man med hänsyn till försäkringsaktiebolagens
roll som kreditmarknadsinstitutioner bör eftersträva
en lösning av frågan om de anställdas styrelserepresentation i
dessa bolag som så nära som möjligt ansluter till vad som kan komma i
fråga för bankinstituten. Även för de ömsesidiga försäkringsbolagen har
undantag gjorts.

Trots de svårigheter som banklagens bestämmelser nu skapar har de
anställda fått representation i styrelsen för Sveriges kreditbank, meddelas
i motionen 1972:1843, och även andra bankinstitut har visat intresse för
frågan. Motionärerna vill att även de bankanställda skall få lagfäst rätt till
styrelserepresentation och begär därför att den nämnda utredningens
arbete skall påskyndas. De föreslår att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t
begära förslag i ämnet till 1973 års riksdag.

Mot bakgrund av vad departementschefen uttalat synes man kunna
räkna med att de formella hindren för bankanställdas styrelserepresentation
snart kommer att vara undanröjda. Utskottet förutsätter att förslaget
om att de bankanställda också skall få rätt till sådan representation då
kommer att läggas fram utan dröjsmål. Någon särskild framställning i
saken till Kungl. Maj:t synes därför inte vara erforderlig.

Lagen om försäkringsrörelse lägger inte på samma sätt som banklagstiftningen
hinder i vägen för de anställdas representation i företagsstyrelserna.
Detta åberopas i motionen 1972:1848 som skäl för att även försäkringsbolagen
bör omfattas av den lagstiftning som nu är aktuell. Att

NU 1972:62

försäkringsaktiebolagen spelar roll som kreditmarknadsinstitutioner utgör
enligt motionärernas mening inte något motiv för att de bör behandlas på
samma sätt som bankinstituten i denna fråga. Sysselsättningen vid försäkringsbolagen
domineras helt av den egentliga försäkringsverksamheten,
som tar i anspråk mer än 95 % av branschens anställda, säger motionärerna.
De hänvisar till att TCO i sitt remissyttrande över departementspromemorian
i ämnet avstyrkte att försäkringsbolagen inte skulle omfattas
av-lagen. Motionärerna begär att riksdagen nu skall göra den ändring
i 2 § lagförslaget som erfordras för att även försäkringsbolagens anställda
skall få rätt till styrelserepresentation.

I likhet med departementschefen anser utskottet att frågan om
styrelserepresentation för de anställda i försäkringsbolagen lämpligen bör
lösas samtidigt med att frågan tas upp för bankinstitutens del. Som
utskottet nyss uttalat torde det inte dröja länge innan så sker. Utskottet
avstyrker det förslag om omedelbar lagändring som läggs fram i motionen
1972:1848.

Därmed har utskottet tagit ställning till de olika ändringsyrkanden
som framförts med avseende på förslaget till lag om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Utskottet
tillstyrker lagförslaget i de delar som inte har berörts särskilt.

Som nedre storleksgräns för de företag där rätt till styrelserepresentation
för de anställda skall finnas har satts 100 anställda. Bolags- och
föreningsstämma i företag nedanför denna storleksgräns kan dock enligt
4 § lagförslaget utan ändring av bolagsordningen eller föreningsstadgarna
besluta att lagen skall vara tillämplig på företaget. Utrymme finns alltså
för en försöksverksamhet med styrelserepresentation även vid sådana
företag. I motionen 1972:1850 uttalas att det hade varit önskvärt om
även anställda i företag med mellan 50 och 100 anställda hade kunnat få
samma möjlighet till styrelserepresentation som de anställda vid större
företag. Tillfälle härtill kan nu ges genom frivilliga överenskommelser.
Motionärerna anser att det skulle bli lättare att få till stånd sådana om
riksdagen uttalade sin positiva syn på en försöksverksamhet även vid de
mindre företagen. De föreslår att riksdagen skall hemställa att Kungl.
Maj:t i samråd med berörda parter tar initiativ till en försöksverksamhet
med styrelserepresentation i företag med mellan 50 och 100 anställda.

Utskottet anser liksom motionärerna att det är önskvärt att den försöksverksamhet
som enligt lagen skall äga rum i företag med minst 100
anställda i praktiken utsträcks till att omfatta även mindre företag, inte
minst med tanke på att sådana företag i en del kommuner svarar för en
mycket stor del av arbetstillfällena. Utskottet räknar emellertid med att
företagens och de anställdas organisationer utan någon särskild åtgärd
från Kungl. Maj:ts sida skall ta till vara möjligheten att inleda sådan
försöksverksamhet. Med understrykande av det värdefulla i motionärernas
syfte avstyrker utskottet alltså motionen 1972:1850.

Bland de många önskemål på arbetsdemokratins område som framförs
i motionen 1972:157, vilken väcktes under den allmänna motionstiden,
ingår att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära att en mera systematisk
försöksverksamhet med olika modeller för styrelserepresentation för de

NU 1972:62

anställda stimuleras. Motionärerna hänvisar bl. a. till vad som sägs om
styrelserepresentation för de anställda i de riktlinjer för Statsföretags inriktning
inom det företagsdemokratiska området som styrelsen för Statsföretag
AB antog hösten 1971.

Till följd av det nu framlagda förslaget om lagfäst styrelserepresentation
för de anställda är läget ett helt annat än då motionen väcktes.
Utskottet anser inte att det finns anledning för riksdagen att nu rikta en
sådan framställning till Kungl. Majit som motionärerna föreslår. Utskottet
vill framhålla att den lagfästa modellen för arbetstagarrepresentation i
företagsstyrelserna inte utesluter att man, om parterna enas därom, också
prövar modeller enligt vilka de anställda får en mera omfattande
representation.

Företagsdemokrati i allmänhet

1 motionen 1972:921 hemställs att riksdagen skall anhålla om en
genomgripande översyn av aktiebolagslagen och av den övriga företagsrätten
med sikte på att företagsformerna skall möjliggöra en demokratisk
beslutsordning. Aktiebolagsutredningen har, menar motionärerna, i sitt
förslag till ny aktiebolagslag i allt väsentligt accepterat gällande ordning
att förvaltningen av företagen skall tillkomma aktieägarna och deras företrädare.
Arbetstagarorganisationernas krav på en maktförskjutning från
kapital till arbete har därmed inte tillgodosetts. Utredningens arbete har
enligt motionärerna åberopats som ett skäl att inte inleda en långtgående
översyn av inflytandefrågorna. Sedan utredningen presenterat sitt förslag
efterlyser därför arbetstagarorganisationerna en mera genomgripande utredning
om aktiebolagsrätten och företagslagstiftningen i stort. Motionärerna
anser att starka skäl talar för att en sådan utredning bör tillsättas
snarast möjligt. Utredningsarbetet föreslås ske i nära samarbete med
arbetsrättskommittén. Samarbetsutredningens resultat bör beaktas, framhålls
det, liksom riksdagens begäran om en utredning rörande ett ”trepartssystem”,
där de anställda, samhället och aktieägarna har var sin
tredjedel av rösterna på bolagsstämman (BaU 1970:62, rskr 1970:374). I
motionen 1972:1849 framläggs ett förslag med i huvudsak samma innebörd.
Motionärerna hemställer att riksdagen skall hos Kungl. Majit begära
en parlamentarisk utredning med syfte att framlägga förslag angående en
företagsform vid sidan av aktiebolagen med annan maktstruktur.

Förslaget i motionen 1972:921 om en genomgripande översyn av
aktiebolagslagen tillstyrks i remissyttrandena från LO, SACO och TCO.
Däremot avstyrks förslaget av SAF, Svenska företagares riksförbund,
SHIO och Sveriges industriförbund.

Utskottet konstaterar att LO och TCO i sina remissyttranden över
förslaget till ny aktiebolagslag framfört synpunkter som till väsentlig del
överensstämmer med motionärernas förslag och vidare att departementschefen
i propositionen aviserar att riksdagens skrivelse 1970:374 om ökat
inflytande i företagen för samhället och de anställda skall prövas i samband
med den pågående beredningen av förslaget till ny aktiebolagslag.
Utskottet utgår därför från att frågan om behovet av en ytterligare över -

NU 1972:62

syn av aktiebolagslagen blir föremål för en ingående prövning i samband
med denna beredning. I avvaktan härpå är utskottet inte berett förorda
att riksdagen nu skall begära en utredning med sådana uppgifter som
anges i motionerna 1972:921 och 1972:1849.

Även i motionen 1972:157 föreslås att en utredning skall tillsättas för
att framlägga förslag till ändring i aktiebolagslagen. Dessa ändringar skulle
syfta till att garantera de anställda viss representation i företagens styrelser.
I avvaktan på utredningen föreslås förslaget till gemensam nordisk
aktiebolagslag i berörda delar bli vilande.

Genom förslaget till lag om styrelserepresentation för anställda i
aktiebolag och ekonomiska föreningar tillgodoses motionärernas primära
önskemål. Detta sker dock på annat sätt än genom en ändring av
aktiebolagslagen. Den föreslagna lagtekniska utformningen är enligt
utskottets mening ändamålsenlig. Något behov av en sådan snabbutredning
rörande aktiebolagslagen som föreslås i motionen 1972:157 synes
därför inte föreligga.

I motionen J 972:591 hävdas det att det bör finnas utrymme för
initiativ och samordning från samhällets sida för att stimulera
reformarbetet på det företagsdemokratiska området. Samhället bedöms
ha skyldighet att noga följa utvecklingen på området bl. a. för att se till
att den företagsdemokratiska utvecklingen inte hindras på grund av dålig
beredskap från samhällets sida. En utvärdering bör enligt motionärernas
mening anförtros en utredning där representanter för arbetsmarknadens
parter och de politiska partierna ingår.

Utskottet vill erinra om att motioner med samma yrkande behandlats
av 1970 och 1971 års riksdagar. Därvid anförde bankoutskottet (BaU
1970:70) respektive inrikesutskottet (InU 1971:13) att tillsättandet av en
utredning av föreslagen art skulle medföra risker för en dubblering av
redan förekommande verksamhet. Vidare hänvisades till de invändningar
som arbetsmarknadens parter riktat mot förslaget om en sådan utredning.
Av remissyttrandena över årets motion framgår att dessa invändningar
kvarstår. Näringsutskottet kan inte finna att något nytt tillkommit som
motiverar en ändrad bedömning av förslaget om utredning. Utskottet
avstyrker därför motionen 1972:591.

I motionen 1972:157 föreslås bl. a. att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall
begära åtgärder för att stimulera vidgade försök med s. k. självstyrande
grupper, försök med delegering av beslutanderätt till företagsnämnd och
decentralisering av företagsnämndsverksamhet samt försök med olika
former av medinflytande för de anställda inom personalpolitiken. Syftet
skall bl. a. vara att öka arbetstagarnas möjligheter till överblick över och
inflytande på helheten i den verksamhet där de är sysselsatta.
Motionärerna betraktar det som ytterst angeläget att försök med
förändrad arbetsorganisation kommer att genomföras också på
tjänstemannasidan.

Motionärerna menar att de personalpolitiska frågorna berör den
enskilde lika nära och direkt som arbetets organisation och ledning. De
anställda bör därför få ett vidgat inflytande över personalfrågorna, bl. a.
när det gäller urvalet av personer till personalledande befattningar.

NU 1972:62

Försök med olika former för sådant inflytande för de anställda bör
komma till stånd också inom den statliga förvaltningen, framhålls det.
Motionärerna anser att företagsnämnderna under de närmaste åren måste
spela en central roll när det gäller att åstadkomma en utvecklad
arbetsdemokrati. Företagsnämndernas ställning bör därför förstärkas.
Nämnderna bör få vidgade arbetsuppgifter och tillerkännas beslutanderätt
i vissa frågor samt ges en egen budget.

Flertalet remissinstanser ställer sig allmänt avvisande till yrkandena i
motionen 1972:157 i första hand med hänvisning till att en omfattande
försöksverksamhet pågår. Enskilda punkter i motionen kommenteras i
remissyttrandena endast i begränsad utsträckning. Beträffande den del av
motionen som nu behandlas anför LO att motionärerna allmänt förordat
att olika pågående försök med företagsdemokratiska åtgärder skall
stimuleras men inte redovisat hur detta skall ske. Statsföretag AB
påpekar i sitt yttrande riskerna med att fästa alltför stort avseende vid de
institutionella formerna för företagsdemokratisk utveckling. Uppbyggnaden
av systemet för samverkan måste ske utifrån varje företags speciella
behov såsom de kommer till uttryck i ett av de olika parterna gemensamt
upprättat handlingsprogram, säger Statsföretag.

Utskottet konstaterar att en omfattande försöks- och forskningsverksamhet
äger rum på det företagsdemokratiska området. Uppföljning och
utvärdering av dessa försök sker i de utvecklingsråd för samarbetsfrågor
som har tillskapats. Huvudansvaret för verksamheten åvilar arbetsmarknadens
parter. Detta förhållande bör enligt utskottets mening bestå. Staten
kan göra betydelsefulla insatser genom att stödja forskning och genom
att driva på utvecklingen på de områden där staten är arbetsgivare. Detta
har också skett. I en aktuell rapport från delegationen för förvaltningsdemokrati
(november 1972) aviseras vidgade försök med medinflytande
för de anställda inom förvaltningen bl. a. på personalpolitikens område.
De i försöksverksamheten deltagande parterna har inte uttryckt något
önskemål om särskilda stimulansåtgärder från statens sida, och motionärerna
har inte heller konkretiserat vari dessa skulle bestå. Enligt
utskottets uppfattning är en hemställan av riksdagen om att pågående
försöksverksamhet skall stimuleras inte motiverad.

I motionen 1972:157 föreslås också att riksdagen skall hos Kungl.
Majit begära att frågan om de legala förutsättningarna för delegering av
viss beslutanderätt inom en given budgetram till företagsnämnd inom den
kommunala sektorn utreds.

Sedan motionen väcktes har tilläggsdirektiv till utredningen
(C 1970:29) om den kommunala demokratin utfärdats. Härigenom har
utredningen fått i uppdrag att överväga sådana författningsändringar som
behövs dels för att kommunala och landstingskommunala nämnder
genom majoritetsbeslut skall kunna medge representanter för de anställda
att närvara vid nämndsammanträden och delta i överläggningar men inte
i besluten, dels för att kommunala och landstingskommunala nämnders
beslutanderätt i vissa ärenden skall kunna överföras till företagsnämnd
eller annat organ med arbetstagarrepresentation. Utskottet finner sålunda
att motionärernas önskemål om utredning har tillgodosetts och avstyrker

NU 1972:62

därför motionen i denna del.

I motionen 1972:585 hemställs att riksdagen som sin mening skall ge
Kungl. Maj:t till känna att den pågående försöksverksamheten med
fördjupad företagsdemokrati inom statsförvaltningen bör utökas och
intensifieras för att snarast möjligt omfatta alla av staten bedrivna
verksamheter.

De fyra remissinstanser som beretts tillfälle att avge yttrande över
motionen avstyrker samtliga det i motionen framförda förslaget. LO
hänvisar till synpunkter som Statsanställdas förbund givit uttryck åt.
Enligt förbundet har den pågående försöksverksamheten med förvaltningsdemokrati
utvecklats på ett sätt som förbundet inte har något att
erinra mot. Förbundet anser att försöksverksamheten måste byggas ut
successivt. Varje nytt projekt måste vara väl förberett, och de erfarenheter
man får av ett projekt måste tas till vara i det fortsatta arbetet. Den takt i
vilken försöksverksamheten hittills bedrivits bedömer förbundet vara väl
avvägd. TCO-S framför en liknande uppfattning. SR säger sig inte ha
invändningar av principiell natur mot att försöksverksamheten utökas
och intensifieras. SR vill dock hävda att utvecklingen bör ske i den takt
och i de former som parterna under överinseende av delegationen för
förvaltningsdemokrati kommer överens om i varje särskilt fall.
Utvecklingen bör inte ske snabbare än att de olika stegen kan följas upp
och utvärderas och därigenom ge erfarenheter av betydelse för den
fortsatta demokratiseringen. Utskottet delar remissinstansernas uppfattning
och avstyrker motionen.

I motionen 1972:157 framförs också förslaget att delegationen för
försöksverksamhet med företagsdemokrati i de statliga aktiebolagen samt
delegationen för förvaltningsdemokrati skall utökas med företrädare för
de politiska partierna. Motionsyrkanden med denna innebörd har väckts
vid flera tillfällen tidigare. Arbetsmarknadens parter har varje gång ställt
sig avvisande till förslagen. Som framgår av remissyttrandena över
motionen 1972:157 har denna avvisande inställning inte ändrats.

Slutligen föreslås i motionen 1972:157 att densamma för beaktande
skall översändas dels till delegationen för försöksverksamhet med
företagsdemokrati i de statliga bolagen, dels till delegationen för
förvaltningsdemokrati. Under hänvisning till sitt ställningstagande till
motionen i övrigt avstyrker utskottet motionen i denna del.

I motionen 1972:1849 hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t
begära en plan för samordning av pågående och kommande utredningar
och andra aktiviteter som syftar till demokratisering av arbetslivet.
Genom en plan av detta slag skulle enligt motionärernas mening
möjligheterna till en metodisk och systematisk utvärdering av
verksamheten kunna underlättas.

Utskottet konstaterar att parterna på arbetsmarknaden i huvudsak

NU 1972:62

själva organiserat och svarat för den omfattande försöks- och forskningsverksamhet
som äger rum på det företagsdemokratiska området. För att
följa utvecklingen av den pågående försöksverksamheten och utvärdera
erfarenheterna av denna och komma med förslag till åtgärder för att
bredda inflytandet har särskilda råd omfattande olika sektorer av
arbetsmarknaden inrättats. Utrednings- och forskningsrapporter publiceras,
och utbyte av information sker kontinuerligt. Om behov skulle
föreligga av nya institutionella former för att följa eller utvärdera den
pågående försöksverksamheten på det företagsdemokratiska området är
det enligt utskottets mening en uppgift för de i verksamheten deltagande
parterna och inte för statsmakterna att ta ett initiativ härtill. Utskottet
avstyrker därför motionsyrkandet.

Utskottets hemställan
Utskottet hemställer

1. att riksdagen med avslag på motionen 1972:1853 antar i
propositionen 1972:116 framlagda förslag till

a) lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor,

b) lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar,

2. att riksdagen avslår motionen 1972:1841 såvitt den gäller
tillkännagivande beträffande tillämpningen av företagens
uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor (punkten 1),

3. att riksdagen avslår motionen 1972:1844 såvitt den gäller
uttalande om samråd med utredningen om företagens uppgiftsplikt
(punkten 3),

4. att riksdagen avslår motionen 1972:1854 rörande uppgiftsskyldighet
angående industriellt avfall,

5. att riksdagen avslår motionen 1972:1844 såvitt den gäller
vidgad redovisningsskyldighet för större företag (punkten 2),

6. att riksdagen med avslag på motionen 1972:1841 punkten 2,
motionen 1972:1842 och motionen 1972:1844 punkten 1
antar det i propositionen 1972:116 framlagda förslaget till
lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och
stiftelser,

7. att riksdagen avslår motionerna 1972:1841 och 1972:1844
såvitt de gäller översyn av lagstiftningen rörande stiftelser
(punkten 3 respektive punkten 5),

8. att riksdagen avslår motionen 1972:1847 angående samhällsrepresentation
i produktionsföretags styrelser,

9. att riksdagen avslår motionen 1972:1845 om vissa lagändringar
på arbetsrättens område m. m.,

10. att riksdagen avslår motionen 1972:1852 om val av styrelserepresentation
för anställda, m. m.,

11. att riksdagen med avslag på

a) motionen 1972:1851,

NU 1972:62

b) motionerna 1972:1841 punkten 4 och
motionen 1972:1846,

c) motionen 1972:1840

antar 10 § (rörande behörighetskrav för arbetstagarledamöter)
i det i propositionen 1972:116 framlagda förslaget till lag
om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar,

12. att riksdagen avslår motionen 1972:1843 rörande styrelserepresentation
för de anställda i bankinstitut,

13. att riksdagen med avslag på motionen 1972:1848 angående
styrelserepresentation för anställda i försäkringsbolag antar
2 § i det i propositionen 1972:116 framlagda förslaget till lag
om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar,

14. att riksdagen med avslag på motionen 1972:1841 punkten 5
och motionen 1972:1844 punkten 4 antar det i propositionen
1972:116 framlagda förslaget till lag om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar i de delar som inte omfattas av utskottets
hemställan under 11 och 13,

15. att riksdagen avslår motionen 1972:1850 om försöksverksamhet
med styrelserepresentation för de anställda i företag med
mellan 50 och 100 anställda,

16. att riksdagen avslår motionen 1972:157 såvitt den gäller
försöksverksamhet med olika modeller för styrelserepresentation
för anställda (punkten B),

17. att riksdagen avslår

a) motionen 1972:921 angående översyn av aktiebolagslagen,

b) motionen 1972:1849 såvitt den gäller utredning angående
en ny företagsform,

18. att riksdagen avslår motionen 1972:157 såvitt den gäller
snabbutredning om ändring av aktiebolagslagen (punkten A),

19. att riksdagen avslår motionen 1972:591 om en parlamentarisk
utredning rörande försöksverksamheten med företagsdemokrati,

20. att riksdagen avslår motionen 1972:157 såvitt den gäller
stimulansåtgärder på företagsdemokratins område (punkterna
C, D och F),

21. att riksdagen avslår motionen 1972:157 såvitt den gäller
utredning rörande viss delegering inom den kommunala
sektom (punkten E),

22. att riksdagen avslår motionen 1972:585 angående utökade
försök med fördjupad företagsdemokrati inom statsförvaltningen.

NU 1972:62

23. att riksdagen avslår motionen 1972:157 såvitt den gäller
parlamentarisk representation i vissa delegationer (punkten
G),

24. att riksdagen avslår motionen 1972:157 såvitt den gäller
hemställan att motionen skall överlämnas till viss utredning
(punkten H),

25. att riksdagen avslår motionen 1972:1849 såvitt den gäller
samordning av utredningar m. m. rörande företagsdemokrati.

Stockholm den 8 december 1972

På näringsutskottets vägnar

INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i
Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i
Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Blomkvist (s), Wååg (s),
Hovhammar (m), Rydén (fp), fru Hambraeus (c), herr Hallgren (vpk)
(såvitt gäller punkterna 1—23) och herr Fridolfsson i Stockholm (m).

Reservationer

1. vid utskottets hemställan under 1 (lag om uppgiftsskyldighet i vissa
planeringsfrågor, m. m.) av herr Hallgren (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 10 med
”Utskottet delar den” och slutar på s. 11 med ”i återstående del” bort
utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att förslaget om samhällets
återinformation till näringsidkare och förslaget till sekretessbestämmelser
är principiellt stötande ur demokratisk synvinkel. Under senare år har
kraven från allmänheten på bättre insyn och större inflytande i
samhällsplaneringen vuxit sig allt starkare. I viss mån har dessa krav också
tillgodosetts. Det ter sig därför för utskottet utmanande att förslag nu
framläggs som skulle ge små, redan privilegierade samhällsgrupper
ytterligare information medan folkflertalet skulle utestängas från insyn.
Planeringsmyndigheterna borde enligt utskottets mening åläggas att i

NU 1972:62

stället för att ensidigt tillgodose näringsidkare bereda alla medborgargrupper
ökad insyn.

Utskottet har ingenting att erinra mot att det i informationssystemet
intas regler varigenom det förhindras att ett enskilt företags förhållanden
avslöjas om detta skulle vara till men för företaget. De sekretessregler
som föreslås i propositionen är dock enligt utskottets uppfattning alltför
drastiska. Redan gällande regler synes förbjuda utlämnande av uppgifter i
sådan form att enskilda företags förhållanden kan utläsas ur det
utlämnade materialet. Utskottet anser att dessa regler är tillräckliga. Ett
sekretesskydd enligt propositionens förslag skulle enligt utskottets
mening kunna leda till att väsentligt underlag komme att underhållas
olika planeringsinstanser.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1853

a) antar det i propositionen 1972:116 framlagda förslaget till
lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor med undantag
av 3 §,

b) avslår det i propositionen 1972:116 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar,

2. vid utskottets hemställan under 2 (tillämpningen av företagens
uppgiftsskyldighet) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i
Örebro (fp), Hovhammar (m), Rydén (fp), fru Hambraeus (c) och herr
Fridolfsson i Stockholm (m), som anser

dels att det stycke på s. 11 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet kan inte” och slutar med ”blir sålunda huvudregel” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionen att
riksdagen bör ge Kungl. Maj :t till känna vad i motionen anförts angående
uppgiftsskyldigheten för näringsidkare. Innan beslut fattas om vilka
uppgifter som skall insamlas bör en ingående analys göras av olika
samhällsorgans informationsbehov. Riskerna är annars stora för att
irrelevant information insamlas och att arbetsbelastningen för företagen,
som redan fullgör en betungande uppgiftsskyldighet, ytterligare ökas.
Nödvändigheten av att sekretessfrågan noggrant penetreras bör enligt
utskottets mening ytterligare understrykas liksom angelägenheten av att
uppgiftsskyldigheten som regel begränsas till företag med mer än 50
anställda.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1841 punkten 1
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört beträffande tillämpningen av företagens uppgiftsskyldighet
i vissa planeringsfrågor,

NU 1972:62

3. vid utskottets hemställan under 3 (samråd med utredningen om
företagens uppgiftsplikt) av herrar Andersson i Örebro (fp) Hovhammar
(m), Rydén (fp) och Fridolfsson i Stockholm (m), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Sorn
utskottet anfört” och slutar på s. 12 med ”inte erforderligt” bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionen att
riksdagen bör göra ett uttalande om att det nya rapportsystemet bör
utformas under samråd med utredningen om företagens uppgiftsplikt.
Under de senaste åren har kraven på företagens uppgifts- och redovisningsskyldighet
ökat mycket påtagligt. Detta har blivit speciellt betungande
för de mindre och medelstora företagen. Den utredning som år
1970 tillsattes för att kartlägga omfattningen av uppgiftsskyldigheten och
föreslå åtgärder för förenklingar torde nu ha vunnit en betydande
erfarenhet, och denna bör tillvaratas när det nya rapportsystemet
utformas.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1844 punkten 3
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört om samråd med utredningen om företagens uppgiftsplikt,

4. vid utskottets hemställan under 5 (vidgad redovisningsskyldighet för
större företag) av herrar Andersson i Örebro (fp) och Rydén (fp), som
anser

dels att det stycke på s. 13 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet konstaterar dels” och slutar med ”sorn motionärerna påyrkar”
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Ett förslag till vidgad redovisningsskyldighet för större företag har
framlagts av fondbörsutredningen i betänkandet (SOU 1971:9) Större
företags offentliga redovisning. 1 propositionen anges att detta förslag
skall behandlas i samband med att ställning tas till förslaget till ny
aktiebolagslag. Ärendet bereds för närvarande inom justitiedepartementet.
I detta läge finns det enligt utskottets mening skäl för riksdagen att
genom en sådan framställning till Kungl. Maj :t som motionärerna föreslår
markera sin vilja att frågan bringas till en snar lösning.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1844 punkten 2
hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till lag om vidgad
redovisningsskyldighet för större företag,

5. vid utskottets hemställan under 6 (lag om offentliga styrelseledamöter
i vissa aktiebolag och stiftelser)

a) av herrar Andersson i Örebro (fp) och Rydén (fp), som anser

NU 1972:62

dels att det avsnitt på s. 15 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet delar inte” och slutar med ”samt motionen 1972:1842” bort
utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

Genom de allmännyttiga stiftelserna har under årens lopp betydande
summor kunnat ställas till förfogande för bl. a. forskning och social
hjälpverksamhet. Stiftelserna har kunnat lämna stöd åt sådan verksamhet
som endast i begränsad utsträckning eller inte alls kunnat erhålla medel
från det allmänna. Tack vare sin möjlighet att göra en från de
samhälleliga instanserna oberoende bedömning av olika ändamåls angelägenhetsgrad
har dessa stiftelser bidragit till en värdefull flexibilitet i den
totala medelsfördelningen. Utskottet finner det med hänsyn till det sagda
angeläget att de allmännyttiga stiftelserna får möjlighet att fortsättningsvis
verka under väsentligen oförändrade villkor. Ett visst mått av ökad
insyn och ökat inflytande från det allmännas sida kan dock vara
motiverat med hänsyn till att stiftelserna i praktiken kommit att bidra till
den starka ägarkoncentrationen inom svenskt näringsliv. Utskottet anser
sig därför böra godtaga förslaget om en försöksverksamhet med offentliga
styrelseledamöter i de stora allmännyttiga stiftelserna.

Vad däremot beträffar förvaltningsbolagen finner utskottet de invändningar
mot offentlig styrelserepresentation som framförs i motionerna
1972:1842 och 1972:1844 vara tungt vägande. Utskottet anser att det
finns andra och bättre metoder att demokratisera arbetslivet och

förhindra en maktkoncentration. I syfte att vidmakthålla en klar gräns
mellan statens och de enskilda företagens funktioner bör riksdagen enligt
utskottets mening avslå det här aktuella lagförslaget såvitt det gäller
offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag. Utskottet tillstyrker med
andra ord motionen 1972:1844 i här berörd del och motionen

1972:1842.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen i anledning av propositionen 1972:116 i

ifrågavarande del, med bifall till motionen 1972:1841 såvitt
den gäller offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag
(punkten 2 delvis), motionen 1972:1842 och motionen
1972:1844 punkten 1 samt med avslag på motionen

1972:1841 såvitt den gäller offentliga styrelseledamöter i
vissa stiftelser (punkten 2 delvis) för sin del antar förslag till
lag om offentliga styrelseledamöter i vissa stiftelser enligt
bilaga 1,

b) av herrar Hovhammar (m) och Fridolfsson i Stockholm (m), som
anser

dels att det under a nämnda avsnittet i utskottets yttrande bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

De skäl mot ett system med offentliga styrelseledamöter som anförs i
motionen 1972:1841 och, såvitt gäller förvaltningsaktiebolagen, också i
motionerna 1972:1842 och 1972:1844, är enligt utskottets mening tungt
vägande. Liksom motionärerna anser utskottet det angeläget att stats -

NU 1972:62

makternas relationer till företagen inom det enskilda näringslivet begränsas
till myndighetsutövning och serviceverksamhet av reguljärt slag. Inte
heller i de allmännyttiga stiftelserna bör det öppnas rum för en
okontrollerad statlig maktutövning genom offentliga styrelseledamöter.
Utskottet avstyrker sålunda förslaget till lag om offentliga styrelseledamöter
i vissa aktiebolag och stiftelser och tillstyrker de motionsyrkanden
som går ut på att lagförslaget skall avslås.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1841 punkten 2
samt i anledning av motionen 1972:1842 och motionen
1972:1844 punkten 1 avslår det i propositionen 1972:1 16
framlagda förslaget till lag om offentliga styrelseledamöter i
vissa aktiebolag och stiftelser,

6. vid utskottets hemställan under 7 (översyn av lagstiftningen rörande
stiftelser)

a) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp),
Gustafsson i Byske (c), Rydén (fp) och fru Hambraeus (c), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 15 med
”Utskottet har stor förståelse” och slutar på s. 16 med ”här berörda
delar” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

De skattefria stiftelserna har på ett sätt som kan inge betänkligheter
kommit att bidra till den starka ägarkoncentrationen inom svenskt
näringsliv. Utskottet delar den i motionen 1972:1844 uttryckta uppfattningen
att det är angeläget att finna vägar att minska stiftelsernas
inflytande i detta avseende. Motionärernas uppslag att man skulle
begränsa stiftelsebildarnas inflytande över sammansättningen av stiftelsens
styrelse förefaller mot den bakgrunden värt att överväga. Likaså kan
det finnas skäl att skapa garantier för att stiftelserna kommer att ha
tillgång till ekonomisk expertis. Skärpta bestämmelser rörande stiftelsernas
redovisning ter sig angelägna. Utskottet tillstyrker det i motionen
1972:1844 framlagda förslaget att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära
en översyn av lagstiftningen rörande stiftelser med sikte på sådana
åtgärder som här nämnts.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1844 punkten 5
och i anledning av motionen 1972:1841 punkten 3 hos
Kungl. Maj:t hemställer om översyn av lagstiftningen rörande
stiftelser i enlighet med vad utskottet anfört,

b) av herrar Hovhammar (m) och Fridolfsson i Stockholm (m), som
anser

dels att det under a nämnda stycket i utskottets yttrande bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet ställer sig, som ovan sagts, avvisande till förslaget om
offentliga styrelseledamöter i stiftelser. Av skäl som anförs i motionen

NU 1972:62

1972:1841 kan emellertid krav på ökad offentlig insyn i och kontroll
över stiftelserna anses vara motiverade. Utskottet tillstyrker därför det i
denna motion framförda yrkandet att riksdagen skall anhålla hos Kungl.
Maj:t om förslag till 1973 års riksdag om utvidgad tillsyn över stiftelser.
Utskottet noterar ett närbesläktat önskemål framfört i motionen
1972:1844. Motionärernas tanke att stiftelsebildamas inflytande över
sammansättningen av stiftelsens styrelse skulle begränsas är utskottet
dock inte berett att stödja.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1841 punkten 3
och i anledning av motionen 1972:1844 punkten 5 hos
Kungl. Maj:t hemställer om förslag till 1973 års riksdag om
utvidgad tillsyn över stiftelser i enlighet med vad utskottet
anfort,

7. vid utskottets hemställan under 9 (lagändringar på arbetsrättens
område, m. m.) av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 17 med ”Den
uppfattning som” och slutar på s. 18 med ”från de anställdas sida” bort
utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

Motionärerna riktar uppmärksamheten på den avgörande svagheten i
förslaget om styrelserepresentation för de anställda. Det bygger på
uppfattningen att lönarbetarna skall kunna få ett reellt inflytande på
arbetsplatserna genom en samverkan över klassgränserna inom det
nuvarande systemets ram. Att det råder en djupgående intressemotsättning
mellan kapitalägare och lönarbetare förtigs i propositionen. Ingen
antydan förekommer där om att den idé om klassamarbete som förslaget
bygger på har blivit grundligt komprometterad genom de senaste årens
dramatiska händelser på den svenska arbetsmarknaden. 1 ett läge då
klasskampen har intensifierats föreslås att arbetarna skall gå arbetsköparna
till mötes.

Vad arbetarna måste kräva är någonting annat än det som nu erbjuds
dem. Det är nödvändigt att maktstrukturen på arbetsplatserna förändras
radikalt. Ett program för åtgärder i detta syfte anges i motionen. De
anställda och deras fackliga organisationer måste få en rad grundläggande
demokratiska rättigheter som de nu saknar, och arbetsrätten måste
grundligt omgestaltas.

Motionärernas förslag faller till stor del inom det område där
arbetsrättskommittén är verksam. Det är emellertid inte tillräckligt att
hänvisa till denna utredning. Dess direktiv ger uttryck för ett föråldrat
synsätt och är helt otillfredsställande. Riksdagen måste därför begära att
regeringen omedelbart tar de initiativ som erfordras för att motionärernas
reformprogram skall kunna förverkligas. Att så sker är ett oeftergivligt
villkor för att förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i
aktiebolag och ekonomiska föreningar skall kunna godtagas. De föreslagna
bestämmelserna måste också som motionärerna påyrkar ändras så
att arbetstagarledamöterna i styrelserna får ställning som partrepresen -

NU 1972:62 34

tanter med vetorätt och icke blir bundna av sekretessplikt. Utskottet
avstår från att själv föreslå erforderliga ändringar i lagtexten. Sådana bör i
stället utarbetas inom Kungl. Maj:ts kansli och framläggas för antagande i
god tid innan den nya lagen skall träda i kraft den 1 april 1973.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. att riksdagen i anledning av motionen 1972:1845 hos Kungl.
Maj:t hemställer om förslag till lagändringar på arbetsrättens
område m. m. i enlighet med vad utskottet anfört,

8. vid utskottets hemställan under 11 (behörighetskrav för arbetstagare
ledamöter) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp),
Gustafsson i Byske (c), Hovhammar (m), Rydén (fp), fru Hambraeus (c)
och herr Fridolfsson i Stockholm (m), som anser

dels att det stycke på s. 20 i utskottets yttrande som börjar med
”Huvudprincipen bör otvivelaktigt” och slutar med ”och avstyrker
motionsyrkandena” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet noterar med tillfredsställelse den enighet som tycks råda om
att arbetstagarrepresentationen i ett företags styrelse naturligast består av
personer som är anställda i företaget. Enligt utskottets mening är det
rimligt att denna princip också kommer till klart uttryck i lagen. Några
svårigheter att i företag av den storlek det gäller finna kvalificerade
kandidater för uppdragen som arbetstagarrepresentanter kan inte tänkas
uppstå. Utskottet tillstyrker därför en sådan ändring i 10 § lagförslaget
som föreslås i motionerna 1972:1841 och 1972:1846. Att för behörighet
att utses till arbetstagarrepresentant uppställa krav på viss anställningstid
i företaget, såsom föreslås i motionen 1972:1851, finner utskottet inte
erforderligt. Utskottet avstyrker följaktligen en sådan ändring i nämnda
paragraf som förordas i denna motion.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1841 punkten 4
och motionen 1972:1846 ävensom motionen 1972:1851
såvitt den har samma innebörd som dessa motioner samt med
avslag på motionen 1972:1851 i övrigt och motionen
1972:1840 för sin del antar 10 § i det i propositionen
1972:116 framlagda förslaget till lag om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar
med ändrad lydelse i enlighet med vad som i bilaga 2
betecknas som utskottets förslag.

9. vid utskottets hemställan under 13 (styrelserepresentation för anställda
i försäkringsbolag) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i
Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Rydén (fp) och fru Hambraeus (c),
som anser

dels att det stycke på s. 21 i utskottets yttrande som börjar med ”1
likhet med” och slutar med ”i motionen 1972:1848” bort utbytas mot
ett stycke av följande lydelse:

NU 1972:62

I likhet med motionärerna anser utskottet att det inte finns något
bärande skäl för att nu lämna försäkringsbolagen utanför lagens
giltighetsområde. Utskottet tillstyrker följaktligen motionen och föreslår
att riksdagen för sin del antar 2 § lagförslaget med den ändring som
erfordras för att motionärernas önskemål skall tillgodoses.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1848 för sin del
antar 2 § i det i propositionen 1972:116 framlagda förslaget
till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag
och ekonomiska föreningar med ändrad lydelse i enlighet
med vad som i bilaga 3 betecknas som utskottets förslag.

10. vid utskottets hemställan under 16 (försöksverksamhet med olika
modeller för styrelserepresentation) av herrar Börjesson i Glömminge (c),
Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Rydén (fp) och fru
Hambraeus (c), som anser

dels att det stycke på s. 22 i utskottets yttrande som börjar med ”Till
följd av” och slutar med ”mera omfattande representation” bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget att den lagfästa försöksverksamhet med
styrelserepresentation för de anställda som nu kommer till stånd
kompletteras med en fri försöksverksamhet som innebär att olika former
för styrelserepresentation systematiskt prövas. Möjligheterna att få en
sådan till stånd torde kunna ökas väsentligt genom lämpliga stimulansåtgärder
från statens sida. Särskilt synes det angeläget att modeller med en
mera omfattande representation för de anställda prövas. Utskottet
föreslår att riksdagen till Kungl. Maj :t riktar en hemställan om åtgärder i
här angivet syfte.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. att riksdagen med bifall till motionen 1972:157 punkten B
hos Kungl. Maj:t hemställer att en mera systematisk försöksverksamhet
med olika modeller för styrelserepresentation för
de anställda stimuleras i enlighet med vad utskottet anfort,

11. vid utskottets hemställan under 17 (översyn av aktiebolagslagen
m. m.) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c) och
fru Hambraeus (c), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 22 med
”Utskottet konstaterar” och slutar på s. 23 med ”motionerna 1972:921
och 1972:1849” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

I motionerna 1972:921 och 1972:1849 liksom i flera av remissyttrandena
över aktiebolagsutredningens förslag till aktiebolagslag uttrycks
uppfattningen att en mera genomgripande översyn av aktiebolagslagen
och av företagslagstiftningen i stort är behövlig och att en sådan
utredning bör tillsättas snarast. Denna uppfattning delar utskottet.
Behovet av en utredning är enligt utskottets mening klart dokumenterat.

NU 1972:62

Något behov av att avvakta den pågående beredningen av förslaget till
aktiebolagslag innan en sådan utredning kommer till stånd anser
utskottet inte föreligga. De förslag beträffande beslutsordningen i
företagen som framläggs i de båda motionerna bör prövas av utredningen.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. att riksdagen med bifall till motionen 1972:921 och motionen
1972:1849 såvitt den gäller utredning angående en ny
företagsform hos Kungl. Maj:t hemställer om översyn av
aktiebolagslagen m. m. i enlighet med vad utskottet anfört,

12. vid utskottets hemställan under 19 (parlamentarisk utredning rörande
försöksverksamheten med företagsdemokrati) av herrar Börjesson i
Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c) och fru Hambraeus (c), som anser

dels att det stycke på s. 23 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet vill erinra” och slutar med ”motionen 1972:591” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns utrymme för
initiativ och samordning från samhällets sida för att stimulera reformarbetet
på det företagsdemokratins område. En särskild utredning där
representanter för arbetsmarknadens parter och de politiska partierna
ingår bör få till uppgift att följa upp utvecklingen och analysera dess
konsekvenser för att därigenom ge samhället beredskap att kunna vidta
de ändringar i lagstiftning, i socialförsäkringssystem etc. som kommer att
krävas. Utan en utredning av detta slag föreligger det enligt utskottets
mening risk för att utvecklingen på företagsdemokratins område hindras
på grund av dålig beredskap från samhällets sida. Utskottet tillstyrker
sålunda motionen 1972:591.

dels att utskottet under 19 bort hemställa

19. att riksdagen med bifall till motionen 1972:591 hos Kungl.
Maj:t anhåller om en parlamentarisk utredning rörande
försöksverksamheten med företagsdemokrati i enlighet med
vad utskottet anfört,

13. vid utskottets hemställan under 20 (stimulansåtgärder på företagsdemokratins
område) av herrar Andersson i Örebro (fp) och Rydén (fp),
som anser

dels att det stycke på s. 24 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet konstaterar” och slutar med ”inte motiverad” bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet konstaterar att en omfattande försöks- och forskningsverksamhet
äger rum på företagsdemokratins område. De faktiska kunskaperna
om vilka resultat som kan uppnås med olika arbetsdemokratiska
former är enligt utskottets mening dock fortfarande begränsade. Det är
därför av största vikt att den pågående försöksverksamheten på olika sätt
ytterligare kan stimuleras. De områden för försök som berörs i motionen

NU 1972:62

1972:157 synes utskottet vara särskilt angelägna.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. att riksdagen med bifall till motionen 1972:157 punkterna C,
D och F hos Kungl. Maj:t begär stimulansåtgärder på företagsdemokratins
område i enlighet med vad utskottet anfört,

14. vid utskottets hemställan under 23 (parlamentarisk representation i
vissa delegationer) av herrar Andersson i Örebro (fp) och Rydén (fp),
som anser

dels att det stycke på s. 25 i utskottets yttrande som börjar med
”Enligt utskottets mening” och slutar med ”någon riksdagens åtgärd”
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör riksdagen respektera arbetsmarknadsparternas
uppfattning att de själva bör ha huvudansvaret för den fortsatta
utvecklingen på det företagsdemokratiska området. Samtidigt är att
märka att den försöksverksamhet som delegationen för företagsdemokrati
i de statliga aktiebolagen och delegationen för förvaltningsdemokrati
skall söka få till stånd kan leda till resultat som på olika sätt påfordrar
riksdagens ställningstagande. I de allmänt hållna direktiven ges delegationerna
uppgifter som kan ge vägledning för en fördjupad företagsdemokrati
inom det svenska näringslivet i dess helhet. Med hänsyn till att
delegationerna har erhållit dessa vida uppgifter framstår det som önskvärt
att delegationerna får en bredare sammansättning genom att kompletteras
med parlamentarisk representation.

dels att utskottet under 23 bort hemställa

23. att riksdagen med bifall till motionen 1972:157 punkten G
hos Kungl. Maj:t hemställer att delegationen för försöksverksamhet
med företagsdemokrati i de statliga aktiebolagen och
delegationen för förvaltningsdemokrati utökas med företrädare
för de politiska partierna,

15. vid utskottets hemställan under 25 (samordning av utredningar
m. m. rörande företagsdemokrati) av herrar Börjesson i Glömminge (c),
Gustafsson i Byske (c) och fru Hambraeus (c), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 25 med
”Utskottet konstaterar” och slutar på s. 26 med ”avstyrker därför
motionsyrkandet” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att en
sådan plan kommer till stånd och tillstyrker sålunda motionsyrkandet.

dels att utskottet under 25 bort hemställa

25. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1849 i ifrågavarande
del hos Kungl. Maj:t begär en plan för samordning av
pågående och kommande utredningar och andra aktiviteter
syftande till demokratisering av arbetslivet.

NU 1972:62

Bilaga 1
(tillhör reservation 5 a)

Förslag till

Lag om offentliga styrelseledamöter i vissa stiftelser

Härigenom förordnas som följer.

1 § Konungen får förordna en ledamot (offentlig styrelseledamot) och
en suppleant för denne i styrelsen för sådan allmännyttig stiftelse som
har tillgångar överstigande fem miljoner kronor.

Förordnanden enligt första stycket får samtidigt gälla högst femton
stiftelser.

2 § Offentlig styrelseledamot skall särskilt verka för att samhällets
intressen beaktas i stiftelsens verksamhet.

3 § Uppkommer fråga om utseende av offentlig styrelseledamot i
stiftelse, är stiftelsen efter anmodan skyldig att till Konungen överlämna
avskrift av stiftelseurkund, stadgar och andra handlingar som bestämmer
stiftelsens verksamhet eller visar dess tillgångar.

Anmodan enligt första stycket får förenas med vite, högst femtusen
kronor.

4 § Offentlig styrelseledamot utses för tid som Konungen bestämmer.

5 § Det åligger stiftelse att till offentlig styrelseledamot och suppleant
för sådan ledamot utge ersättning med belopp som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1973 och gäller till utgången av
juni 1976.

NU 1972:62 39

Bilaga 2
(tillhör reservation 8)

Förslag till

Lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar

Kungl. May.ts förslag Utskottets förslag

10 §

Arbetstagarledamot bör utses Arbetstagarledamot skall utses

bland de anställda hos företaget. bland de anställda hos företaget.

Till arbetstagarledamot företags styrelse.

NU 1972:62 40

Bilaga 3
(tillhör reservation 9)

Förslag till

Lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar

Kungl. Maj:ts förslag

Denna lag gäller icke

1. bank- eller försäkringsaktiebolag,

2. ekonomisk förening som avses
i 118 § första stycket lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar
eller 3 § lagen (1951:309)
angående införande av nya lagen
om ekonomiska föreningar,

3. ekonomisk förening som ingår
i jordbrukskasserörelsen,

4. förening enligt lagen (1948:
218) om sambruksföreningar.

Utskottets förslag

Denna lag gäller icke

1. bankaktiebolag,

2. sjukkassa, understödsförening
eller annan försäkringsförening
som icke är ömsesidigt försäkringsbolag,

3. ekonomisk förening som avses
i 118 § första stycket 2-4
lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar eller 3 § lagen (1951:
309) angående införande av nya
lagen om ekonomiska föreningar,

4. ekonomisk förening som ingår
i jordbrukskasserörelsen,

5. förening enligt lagen (1948:
218) om sambruksföreningar.

Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm 1972 3008 S