Näringsutskottets betänkande nr 61 år 1972

NU 1972: 61

Nr 61

Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:131
med förslag till lag om ändring i lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring,
m. m., jämte motion.

Ärendet

I propositionen 1972: 131 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att
antaga inom handelsdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring,

2. lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot otillbörliga
avtalsvillkor,

3. lag om ändring i lagen (1970: 417) om marknadsråd m. m.,

4. lag om ändring i lagen (1953: 603) om motverkande i vissa fall
av konkurrensbegränsning inom näringslivet,

5. lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar.

I anledning av propositionen har väckts en motion, som redovisas nedan.

Propositionen

I propositionen föreslås att konsumentombudsmannen ges rätt att vid
vite förelägga näringsidkare att inkomma med yttrande eller upplysning
i ärenden om otillbörlig marknadsföring eller om förbud mot otillbörliga
avtalsvillkor. Vidare föreslås att marknadsrådets namn ändras
till marknadsdomstolen.

Lagförslagen återfinns på s. 2—6 i propositionen.

Motionen

Yrkande

I motionen 1972: 1892 av herr Nordgren (m) hemställs att riksdagen
skall antaga det till propositionen fogade förslaget till lag om ändring
i lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring med följande ändring: -

1 Riksdagen 1972.17 sami. Nr 61

NU 1972: 61

Kungl. Maj:ts förslag

Näringsidkare är skyldig att på
anmaning av konsumentombudsmannen
inkomma med yttrande
eller upplysning i ärende om tilllämpning
av 1 §. Ef ter kommes
icke sådan anmaning, får ombudsmannen
förelägga näringsidkaren
att fullgöra sin skyldighet vid vite
av högst 5 000 kronor.

Mot ombudsmannens beslut om
vitesföreläggande får talan ej föras.

Motivering

De mindre nogräknade företagare som obstruerar när konsumentombudsmannen
söker komma till tals med dem utgör, menar motionären,
en så ringa minoritet att marknadsrådet inte skulle bli oskäligt betungat
om ifrågavarande ärenden fördes vidare dit. Enbart hotet om att ärendet
kan föras upp i marknadsrådet borde, anförs vidare, för konsumentombudsmannen
vara ett långt mera verksamt påtryckningsmedel
än ett kanske inte alltför avskräckande vite.

Utskottet

Konsumentombudsmannen (KO) skall i sin strävan att undanröja
otillbörliga marknadsföringsåtgärder och avtalsvillkor i första hand söka
genom förhandlingar förmå näringsidkarna att frivilligt rätta till kritiserade
förhållanden. En förutsättning för att en förhandling — och
därmed i regel också en från konsumentsynpunkt tillfredsställande uppgörelse
— skall komma till stånd är givetvis att näringsidkaren inte
undandrar sig kontakt med KO. Om han gör det återstår för KO möjligheten
att hänskjuta saken till marknadsrådet, som vid vite kan förelägga
bl. a. part att inställa sig personligen inför rådet. En sådan åtgärd
från KO:s sida innebär att marknadsrådet engageras som utredningsinstans,
något som enligt propositionen helst inte bör ifrågakomma.
Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att KO skall få rätt att
vid vite av högst 5 000 kr. förelägga näringsidkare att inkomma med
yttrande eller upplysning i ärende som KO tar upp.

I motionen hävdas att hotet att ärendet kan hänskjutas till marknadsrådet
bör vara ett mera verksamt påtryckningsmedel på samarbetsovilliga
företagare än föreläggande av ett vite inom den angivna beloppsgränsen.
Ett alternativt förslag till ändring i lagen om otillbörlig
marknadsföring framläggs.

För att motionärernas intentioner skall uppfyllas erfordras en motsvarande
ändring i lagen om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor. En

Motionärens förslag

Näringsidkare är skyldig att på
anmaning av konsumentombudsmannen
inkomma med yttrande
eller upplysning i ärende om tilllämpning
av 1 §. Efterkommes
icke sådan anmaning äger ombudsmannen
föra ärendet vidare till
marknadsdomstolen.

NU 1972: 61

lagbestämmelse av den art som föreslås i motionen framstår emellertid
av formella skäl såsom icke godtagbar. Från motionärens utgångspunkt
torde avslag på propositionen i här aktuell del få anses vara
det konsekventa ställningstagandet.

Utskottet delar inte motionärens uppfattning utan finner det befogat
att KO får den utvidgade rätt att använda tvångsmedel som föreslås
i propositionen. Skäligheten häri understryks enligt utskottets mening
genom departementschefens klargörande motivuttalanden. Att förhandlingar
spelar en central roll i KO:s verksamhet markeras nu åter.

I propositionen föreslås vidare att marknadsrådets namn ändras till
marknadsdomstolen. Mot detta har utskottet ingenting att erinra.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen med avslag på motionen 1972: 1892 antager i
propositionen 1972: 131 framlagda förslag till

a) lag om ändring i lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring,

b) lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot otillbörliga
avtalsvillkor,

2. att riksdagen antager i propositionen 1972: 131 framlagda
förslag till

a) lag om ändring i lagen (1970: 417) om marknadsråd m. m.,

b) lag om ändring i lagen (1953: 603) om motverkande i vissa
fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet,

c) lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Stockholm den 28 november 1972

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson
i örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i
Byske (c), Rask (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Svensson
i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Rydén (fp), fru Hansson (s) och
herr Fridolfsson i Stockholm (m).

NU 1972: 61

Reservation

av herrar Hovhammar (m) och Fridolfsson i Stockholm (m), som
anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet delar
inte” och slutar med ”markeras nu åter” bort bytas mot ett stycke
av följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning i principfrågan. Behovet av
att bereda KO ytterligare tillgång till tvångsmedel har enligt utskottets
mening inte dokumenterats. Möjligheten att föra ärendet vidare till
marknadsrådet erbjuder en fullt godtagbar utväg i de sällsynta fall då
en näringsidkare vägrar efterkomma KO:s anmaning att gå i svaromål.
Någon risk för att marknadsrådets arbetsbörda skall öka nämnvärt genom
ärenden av detta slag synes inte föreligga. Utskottet avstyrker därför
lagförslagen i här berört avseende.

dels att riksdagen under 1 bort hemställa

l.att riksdagen i anledning av propositionen 1972: 131 i ifrågavarande
del och motionen 1972: 1892 för sin del antager

a) förslag till lag om ändring i lagen (1970: 412) om otillbörlig
marknadsföring enligt bilaga 1,

b) förslag till lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud
mot otillbörliga avtalsvillkor enligt bilaga 2.

NU 1972: 61

Bilaga 1
(tillhör reservationen)

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 412) om otillbörlig marknadsföring

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970: 412) om otillbörlig
marknadsföring,

dels att i 1, 9 och 10 §§ ordet ”marknadsrådet” skall bytas ut mot
”marknadsdomstolen”,

dels att 11 och 13 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §

Vid överträdelse av vitesförbud
eller av föreskrift i 2—4 §§ kan
domstol efter vad som är skäligt
förordna, att vilseledande framställning
som finns på vara, förpackning,
reklamtryck, affärshandling
eller dylikt skall utplånas eller
ändras så att den icke längre
är vilseledande. Kan detta syfte ej
uppnås på annat sätt, kan domstolen
förordna att egendomen skall
förstöras.

Vid överträdelse av vitesförbud
eller av föreskrift i 2—4 §§ kan
allmän domstol efter vad som är
skäligt förordna, att vilseledande
framställning som finns på vara,
förpackning, reklamtryck, affärshandling
eller dylikt skall utplånas
eller ändras så att den icke
längre är vilseledande. Kan detta
syfte ej uppnås på annat sätt, kan
domstolen förordna att egendomen
skall förstöras.

Egendom som avses i första stycket får tagas i beslag i avvaktan på
förordnande som sägs där. Därvid gäller i tillämpliga delar föreskrifterna
om beslag i brottmål.

Första och andra styckena äger motsvarande tillämpning på erbjudande
som avses i 3 §.

13 §

Konungen kan med avseende på främmande stat förordna att följande
bestämmelser skall gälla.

Beträffande vara som är försedd
med oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning,
genom vilken
varan direkt eller indirekt anges
vara frambragt eller tillverkad i
den främmande staten eller på någon
inom denna belägen ort, får
domstol föreskriva åtgärd enligt
11 § även i andra fall än som avses
där. Detta gäller dock ej om
beteckningen enligt handelsbruk
endast tjänar att utmärka varans
art eller om den åtföljes av upp -

Beträffande vara som är försedd
med oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning,
genom vilken
varan direkt eller indirekt anges
vara frambragt eller tillverkad i
den främmande staten eller på någon
inom denna belägen ort, får
allmän domstol föreskriva åtgärd
enligt 11 § även i andra fall än
som avses där. Detta gäller dock
ej om beteckningen enligt handelsbruk
endast tjänar att utmärka
varans art eller om den åtföljes av

NU 1972: 61

Nuvarande lydelse

gift som tydligt anger att varan ej
frambragts eller tillverkats i den
angivna staten eller på den angivna
orten.

Föreslagen lydelse

uppgift som tydligt anger att varan
ej frambragts eller tillverkats i
den angivna staten eller på den angivna
orten.

Ansökan om åtgärd enligt andra stycket får göras av åklagare eller,
om denne beslutat att ej göra ansökan, av någon som driver rörelse med
vara av samma slag som den vara ansökningen avser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

NU 1972:61

Bilaga 2
(tillhör reservationen)

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor Härigenom

förordnas, att i 1, 6 och 7 §§ lagen (1971:112) om förbud
mot otillbörliga avtalsvillkor ordet ”marknadsrådet” skall bytas ut mot
’ 'marknadsdomstolen”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1972 720057