Näringsutskottets betänkande nr 60 år 1972

NU 1972:60

Nr 60

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om definition av
måttenheterna enligt Sl-systemet.

Ärendet

I motionen 1972:1312 av herrar Eriksson i Ulfsbyn (c) och Molin (fp)
hemställs att riksdagen skall begära att Kungl. Maj:t ville efter nordiskt
samråd för riksdagen framlägga förslag till lag med bestämmelser om
definition av måttenheterna enligt Sl-systemet i så god tid att de nya
bestämmelserna kan träda i kraft samtidigt med lagen om bestämning av
volym och vikt (SFS 1971:1081).

Bakgrund till motionen

Sl-systemet

Mot bakgrund av den s. k. meterkonventionen år 1875, ratificerad av
Sverige den 12 augusti 1875 (SFS 1875:104), arbetar ett flertal organ för
det metriska systemets utbredning och förbättring, bl. a. Allmänna
konferensen för mått och vikt.

Under försöken att skapa ett enda system för måttenheter har man
kommit till den slutsatsen att ett sådant system bör bygga på ett starkt
begränsat antal grundenheter. Det internationella måttsystem som — med
svensk medverkan — fastställts av Allmänna konferensen, ”Systéme
International d’Unités”, förkortat SI, är sålunda baserat på de internationellt
antagna grundenheterna meter för längd, kilogram för massa,
sekund för tid, ampere för elektrisk ström, kelvin för temperatur, candela
för ljusstyrka och mol för materiemängd. Systemet omfattar Sl-enheterna
och multipelenheter av dessa.

Internationella organisationen för legal metrologi (OIML), som huvudsakligen
syftar till att åstadkomma enhetliga regler inom medlemsstaterna
för de redskap som omfattas av de olika staternas justeringsområden, har
Sl-systemet som utgångspunkt för sitt arbete.

Nordiska rådet antog den 17 februari 1971 en rekommendation
(12/1971) angående gemensamt införande av Sl-systemet. I denna
rekommenderas regeringarna för de nordiska länderna att i samarbete
genomföra nödvändiga ändringar i och komplettering av gällande
lagstiftning i syfte att vid en och samma tidpunkt under 1970-talets
första hälft införa måttenheter enligt Sl-systemet i de nordiska länderna
samt att i samband därmed också överväga förutsättningarna för ett
vidgat nordiskt samarbete i frågor som anknyter till Sl-systemets
införande. Rekommendationen är föremål för samråd mellan regeringarna.

1 Riksdagen 1972. 17sami Nr 60

NU 1972:60

2

Enligt en enkät som utförts av Sveriges standardiseringskommission
tillämpas i Sverige Sl-systemet i betydande utsträckning inom industri,
vetenskap och undervisning. En kampanj för systemet, innefattande bl. a.
kurser och konferenser, har igångsatts under hösten 1972 genom ett
samarbete mellan Svenska teknologföreningen, statens provningsanstalt,
Sveriges standardiseringskommission och Ingenjörsvetenskapsakademien.

Rättsregler på mått- och viktområdet m. m.

De grundläggande bestämmelserna om mått och vikt återfinns t. o. m.
den 30 juni 1973 i lagen (1934:162) om mått och vikt. I lagen anges
måttenheter för användning i Sverige och uppställs allmänna regler för
mätning och för kontroll av de mätnings- och vägningsredskap som
används i handeln.

Utredningen om metrologiska enheter föreslog i sitt delbetänkande
(SOU 1965:5) Måttenheter att bestämmelser skulle införas i svensk
lagstiftning också om andra grundenheter i det internationella SIsystemet
än metern och kilogrammet. Även om det inte bedömdes
föreligga något ovillkorligt behov av särskild lagstiftning, skulle det enligt
utredningen, då de två grundenheterna metern och kilogrammet var
lagfästa, te sig inkonsekvent att inte reglera övriga enheter på motsvarande
sätt. Som andra skäl för lagstiftning åberopades bl. a. att statens
provningsanstalt i sin provningsverksamhet använde samtliga enheter i SI
och att det fanns bestämmelser om måttenheter i åtskilliga författningar
utan att enhetens storlek angivits. Utredningen hade utarbetat ett förslag
till förordning om måttenheter. Enligt detta skulle grundenheterna för
mätning vara meter, kilogram, sekund, ampere, grad kelvin och grad
Celsius samt candela, dvs. de grundenheter som vid denna tidpunkt ingick
i Sl-systemet. Innebörden av grundenheterna skulle enligt förslaget inte
anges i lagen utan fastställas av Kungl. Maj:t i överensstämmelse med de
definitioner som antas av Allmänna konferensen för mått och vikt.
Förfarandet med fastställande av definitionerna genom kungörelse i
stället för genom lag med riksdagens medverkan bedömdes mera
ändamålsenligt eftersom vetenskapens och teknikens utveckling kan
förmodas undan för undan möjliggöra nya definitioner som med allt
större noggrannhet bestämmer enheternas storlek. Betänkandet föranledde
inte någon lagstiftning.

På grundval av utredningens slutbetänkande (SOU 1971:18) Mått och
vikt framlades proposition, och 1971 års riksdag beslöt att 1934 års lag
om mått och vikt skall ersättas av lag om bestämning av volym och vikt
(prop. 1971:164, NU 1971:49, rskr 1971:355). I denna lag (1971:1081),
vars främsta syfte är att tillgodose konsumenternas behov av skydd mot
oriktig mätning och vägning, stadgas att färdigförpackade varor skall i
vikthänseende kontrolleras genom stickprovsundersökningar av offentlig
myndighet. Vågar och volymmätningsredskap som används i detaljhandeln
vid uppmätning av andra varor än sådana som säljs i färdigförpackat
skick skall som nu vara justerade. I livsmedelsbutiker skall vidare

NU 1972:60

3

finnas särskilda justerade vågar för köparens kontroll av varor. Mätning
och vägning på andra områden än i detaljhandeln behöver enligt lagen
inte ske med justerade redskap, men möjlighet till justering eller annan
bestämning av redskapen skall finnas.

I betänkandet Mått och vikt vidhöll utredningen om metrologiska
enheter sin uppfattning att Sveriges principiella anslutning till SIsystemet
borde komma till uttryck i lagstiftningen. Detta föreslogs ske
genom bestämmelse i en justeringskungörelse att mätnings- och vägningsredskap
för att kunna justeras skall vara inrättade efter enheter som ingår
i det av Allmänna konferensen för mått och vikt antagna internationella
enhetssystemet.

Motionen

Motionärerna konstaterar att fr. o. m. den 1 juli 1973 inga måttenheter
kommer att vara definierade i lag. Då olika omständigheter tyder på
att övergången till Sl-systemet inte kan beräknas vara genomförd förrän
den 1 januari 1978 och då det förefaller som om Kungl. Majit tänkt sig
att de nya måttenheterna skall stadfästas i en förordning först vid denna
tidpunkt, skulle detta innebära att måttenheterna ej skulle vara sanktionerade
i lag under så lång tid som 4 1/2 år. Detta framstår för
motionärerna som ytterst betänkligt. Motionärerna menar att måttenheternas
tekniska och ekonomiska betydelse har ökat med den ökade
komplexiteten på olika mättekniska områden och anser detta vara ett
starkt skäl för att inte frångå vad som hittills gällt, att bestämmelser om
måttenheter fastställs genom riksdagens medverkan och inte enbart i en
förordning av Kungl. Majit eller av någon underordnad myndighet.
Motionärerna föreslår sålunda att riksdagen får tillfälle att anta en ny lag
om måttenheter, som skall träda i kraft den 1 juli 1973.

Uppgifter i anslutning till motionen

Vid remissbehandlingen av betänkandet Mått och vikt uttalade sig
vissa remissinstanser för att Sverige officiellt borde ansluta sig till
Sl-systemet och att anslutningen borde författningsmässigt förankras på
det sätt som utredningen föreslagit. Några instanser ansåg emellertid att
antagandet av SI som officiellt måttsystem borde ske i form av
definitioner i en lag. Mynt- och justeringsverket motiverade denna
uppfattning i första hand med att en lagstiftning skulle stimulera dem
som tillämpar amerikanska eller engelska måttsystem till att övergå till
Sl-systemet. Länsstyrelsen i Norrbottens län framförde en liknande
synpunkt. Genom föreskrift om att volym- eller viktuppgift skall vara
angiven i SI skulle, enligt länsstyrelsen, en garanti skapas för att inte
främmande, för konsumenten svårförståeliga volym- eller viktenheter
skulle komma till användning. Mynt- och justeringsverket ansåg vidare att
det hade varit värdefullt om utredningen tagit upp sina förslag till
författningar om måttenheter från sitt delbetänkande Måttenheter till

NU 1972:60

4

förnyad diskussion i relation till de i slutbetänkandet föreslagna
författningsförslagen. Vetenskapsakademien beklagade att utredningens
förslag i dess delbetänkande inte hade realiserats. Därigenom skulle
Sveriges accepterande av enhetssystemet även formellt ha fastställts.
Från de tekniska högskolorna i Stockholm och Göteborg framfördes
liknande synpunkter. Försvarets forskningsanstalt ansåg att en kungörelse
inte skulle vara den författningsmässigt korrekta platsen för att ange
måttsystemets roll och sättet för dess upprätthållande utan att detta
borde ske i lag. Först härigenom skulle systemets ställning i förhållande
till internationella konventioner tillfredsställande kunna fastläggas. Även
statens provningsanstalt ansåg att Sl-systemet borde få förankring i
lagtext samt att SI skulle användas för all mätning som utförs i offentlig
verksamhet.

Härom anförde chefen för finansdepartementet:

Självfallet kan flera skäl tala för att en tillämpning av Sl-systemet, som
i praktiken redan förekommer på olika områden i vårt land, får en
officiell förankring i lag. Möjligen skulle ett sådant ställningstagande
redan nu från statsmakternas sida underlätta användningen av systemet i
vissa fall. Frågan kräver emellertid ytterligare undersökning och kartläggning
av mätningen på olika områden och bör inte avgöras i nu
förevarande sammanhang. Jag vill vidare erinra om Nordiska rådets
rekommendation att vid en och samma tidpunkt införa systemet i de
nordiska länderna. Detta samarbete kräver också förberedelser. Om
ledningen av den metrologiska verksamheten anförtros en central
förvaltningsmyndighet, kommer frågan om tillämpningen av Sl-systemet
att ligga inom den myndighetens arbetsområde.

Statens provningsanstalt är sedan den 1 juli 1972 central förvaltningsmyndighet
för legal och allmän metrologi. En arbetsgrupp inom anstalten
är för närvarande sysselsatt med att utarbeta förslag till föreskrifter med
anledning av nya lagen om mått och vikt. Samtidigt fortsätter det
internordiska arbetet med planering för en övergång till Sl-systemet.

Utskottet

Definitionerna av enheterna i Sl-systemet har officiellt antagits av
Allmänna konferensen för mått och vikt, där Sverige och alla de till den
s. k. meterkonventionen anslutna länderna är representerade. Någon
tvekan om definitionerna och om användningen av enheterna tillhörande
SI kan därför inte anses råda. Dessa mått torde alltså utan risk för
oklarhet eller osäkerhet juridiskt och tekniskt kunna åberopas. Sl-systemet
har redan i betydande utsträckning börjat tillämpas inom svensk
industri, undervisning och forskning. En informations- och kampanjverksamhet
för systemet pågår. Ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges
standardiseringskommission och Svenska teknologföreningen har vidtagit
en rad åtgärder som syftar till att möjliggöra en fullständig övergång till
SI före den 1 januari 1978. Statens provningsanstalt, som är central
förvaltningsmyndighet för officiell provning och kontroll samt allmän
och legal metrologi, stöder detta arbete och avser att i egna provnings -

NU 1972:60

5

intyg och provningsmetodbeskrivningar från årsskiftet 1972—1973 införa
Sl-enheter i de fall dessa inte redan brukas och är allmänt vedertagna.
Vidare avser provningsanstalten att genom cirkulär och anvisningar till
andra myndigheter rekommendera en allmän övergång till SI enligt den
tidsplan som har nämnts ovan. En arbetsgrupp inom anstalten är
sysselsatt med att utarbeta förslag till föreskrifter med anledning av den
nya lagen (1971:1081) om bestämning av volym och vikt som träder i
kraft den 1 juli 1973.

Med hänsyn till att de i Sl-systemet ingående enheterna entydigt
definierats och internationellt accepterats och till att systemet redan fått
en vid spridning i det praktiska livet kan utskottet inte finna att det
skulle vara förenat med några påtagliga nackdelar att måttenheterna efter
den 1 juli 1973 inte skulle vara sanktionerade i lag. Chefen för
finansdepartementet anförde i propositionen 1971:164 med förslag till
lag om bestämning av volym och vikt att det innan det avgörs om en
tillämpning av Sl-systemet bör ges officiell förankring i lag krävs
ytterligare undersökning och kartläggning av mätningen på olika områden.
Departementschefen erinrade vidare om Nordiska rådets rekommendation
att systemet skall införas i de nordiska länderna vid en och samma
tidpunkt och påpekade att detta samarbete kräver förberedelser. Med
hänvisning till dessa omständigheter förordades att frågan inte skulle
avgöras i det aktuella sammanhanget. Undersökningar av angivet slag och
det internord iska arbetet med att planera för en samtidig övergång till
Sl-systemet pågår. De förutsättningar enligt vilka frågan skall bedömas är
alltså oförändrade. Med anledning härav anser utskottet att frågan om
hur Sveriges anslutning till Sl-systemet författningsmässigt skall förankras
inte kräver något avgörande före ikraftträdandet av lagen om bestämning
av volym och vikt.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen avslår motionen 1972:1312.

Stockholm den 28 november 1972

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Böijesson i Glömminge (c), Andersson i
Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske
(c), Rask (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), Hovhammar (m),
Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Rydén (fp) och
Fridolfsson i Stockholm (m).

,

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1935 S Stockholm 1972