Näringsutskottets betänkande nr 59 år 1972

NU 1972:59

Nr 59

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion angående anställdas,
stats och kommuns inflytande vid ackords- och konkursförfarande.

Ärendet

I motionen 1972:1328 av herr Jönsson i Malmö m. fl. (s) hemställs att
riksdagen skall hos Kungl. Maj.t begära utredning angående anställdas,
stats och kommuns inflytande vid ackords- och konkursförfarande.

Motionen

Motionärerna konstaterar att ackordsförfarandet nyligen varit föremål
för översyn och nu regleras i en lag från 1970 samt att en översyn av
lagstiftningen om förfarandet vid konkurs har påbörjats genom konkurslagskommittén.
De aktuella reformerna inom ackords- och konkurslagstiftningen
syftar i första hand till att åstadkomma ett rationellt
avvecklingsförfarande med så små kostnader och så liten värdeförstöring
som möjligt. Det allmännas intresse som skatteborgenär har också
uppmärksammats. Däremot har enligt motionärerna behovet av information
och inflytande för de anställda eller för staten eller för kommunerna
från annan synpunkt än som borgenärer inte uppmärksammats i detta
sammanhang. Detta behov, som också borde beaktas, skulle främst avse
försäljning och rekonstruktion och liknande åtgärder med verkningar för
anställda eller för det allmänna. Åtgärder av detta slag äger ofta rum i
samband med ackord eller konkurs men kan aktualiseras utan detta
samband. I motionen hänvisas också till de förslag till åtgärder för
uppföljning av stödföretag som framlagts av 1968 års lokaliseringsutredning.

Uppgifter i anslutning till motionen

Gällande rätt

Förfarandet vid konkurs regleras genom konkurslagen (1921:225).
Bland bestämmelser i konkurslagen av intresse i detta sammanhang kan
nämnas att borgenärerna vid första borgenärssammanträdet väljer förvaltare
av konkursboet (45 §) och har möjlighet att välja granskningsmän
för övervakning av förvaltningen (46 §), att gäldenärs rörelse under vissa
förutsättningar kan fortsättas för konkursboets räkning (60 §) och att
fråga om uppskov med försäljning av egendom i boet kan väckas av bl. a.
borgenär och under vissa förutsättningar skall underställas borgenärerna
för beslut (64 §). I konkurslagen finns bestämmelser om ackord i

1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 59

NU 1972:59

2

konkurs. Om sådant ackord som innebär ekonomisk uppgörelse utan

konkurs mellan en gäldenär som är på obestånd och hans borgenärer

stadgas i ackordslagen (1970:847).

Konkurslagskommittén

Konkurslagskommittén (Ju 1971:6; ordförande: hovrättsrådet Bengt
Rydin) har tillkallats av chefen för justitiedepartementet för att göra en
översyn av konkurslagstiftningen. Översynen skall inriktas på de frågor
där det finns ett påtagligt reformbehov. I direktiven sägs att särskilt

reglerna om förvaltarval bör uppmärksammas och att därvid bör

övervägas om inte det allmänna bör tilläggas ett större inflytande över
förvaltarvalet än för närvarande. Kommittén är oförhindrad att ta upp
även andra konkursrättsliga spörsmål än de som särskilt angivits i
direktiven.

Statsbidrag till nedläggningshotade företag

Enligt beslut av 1972 års riksdag har fr. o. m. den 1 juli 1972 införts
statligt stöd för tidsbegränsad fortsatt drift vid nedläggningshotade
företag. Bestämmelser härom finns i kungörelsen (1972:302) om statsbidrag
till nedläggningshotade företag. Bidrag utgår till företag som är i
konkurs eller i likvidation enligt 142 § aktiebolagslagen (1944:705) och
som här i landet bedriver industriell eller industriliknande verksamhet,
vari stadigvarande sysselsätts minst 50 heltidsarbetande arbetstagare.
Syftet är att ge rådrum för överväganden om fortsatt drift eller
omplacering av de anställda. Om företaget har synnerlig betydelse för
arbetsmarknaden på orten kan bidrag utgå även om antalet arbetstagare
är lägre än 50. Bidrag utgår — normalt under högst sex månader — med
högst en tredjedel eller, om risk för betydande samhällssociala problem
föreligger, högst hälften av företagets lönekostnader och sociala kostnader
för de anställda. Beslut om bidrag fattas av arbetsmarknadsstyrelsen,
som också under vissa förutsättningar kan kräva bidraget åter.
Under den tid detta kan ske har länsarbetsnämnden rätt att granska
företagets verksamhet.

Betänkande om uppföljning av stödföretag

1968 års lokaliseringsutredning har avlämnat betänkandet (Ds In
1971:8) Om uppföljning av stödföretag m. m. I betänkandet behandlas
utformningen och organisationen av uppföljningen, insyns-, bevaknings-,
samordnings- och handläggningsfrågor samt frågan om statligt delägarskap
i särskilda fall.

Utredningen konstaterar att det inom det privata näringslivet finns
särskilda kreditskyddsorgan, bl. a. Ackordscentralen med avdelningar i
Stockholm, Göteborg och Malmö, till vilka företag kan vända sig vid
allvarliga likviditetssvårigheter, dvs. då betalningsinställelse ifrågasatts

NU 1972:59

3

eller redan har skett. Det finns inte något motsvarande organ på den
statliga sidan till vilket företagen kan vända sig. Inte heller finns det
något organ som företräder de samlade statliga intressena i ett företag
och med vilket de privata kreditskyddsorganen kan ta kontakt för
erforderlig samordning. Till skillnad mot vad som tidigare har gällt
utgör statens fordringar regelmässigt en betydande andel av det totala
fordringsbeloppet. Fordringar på skatter och allmänna avgifter tillsammans
med fordringar på lokaliseringslån och industrigarantilån uppgår
ofta till så stora belopp att staten är den störste borgenären. Staten svarar
dessutom för toppkrediterna och har därjämte starka samhälleliga
intressen att bevaka. Enligt utredningens mening har staten därför ett
intresse av att mera aktivt delta såväl i åtgärder för att förebygga
stagnation hos företag och åstadkomma rekonstruktioner som i avvecklingen
av företag vilka inte bedöms ha några förutsättningar att leva
vidare. Staten måste engagera sig i ackordsuppgörelser och själv ta
initiativ till ackord, säger utredningen, och staten bör också bättre än
hittills bevaka sina intressen i konkurser och bl. a. följa skötseln av
förvaltningen i konkursen.

Lokaliseringsutredningen har undersökt flera olika vägar att åstadkomma
en ökad handlingsberedskap och föreslår att det inrättas en
central förhandlingsmyndighet som i särskilda fall skall samordna
uppföljningen och bevakningen av olika statliga ekonomiska engagemang.
Myndigheten skall ha till huvuduppgift att förhandla med olika intressenter
i företagen, med andra fordringsägare, med de anställdas representanter
m. fl. Den bör arbeta på samma sätt som banker och kreditskyddsorgan
när den t. ex. försöker åstadkomma rekonstruktioner. Den skall
vidare utgöra ett statligt samordningsorgan och skall därför samarbeta
med regionala och centrala myndigheter. Företagen skall kunna vända sig
till den centrala uppföljningsmyndigheten på ett tidigt stadium för
konsultationer eller direkta förhandlingar. Företagareföreningarna och
länsstyrelserna avses lämna centralorganet hjälp i uppföljningsarbetet.

Statens intresse som indrivare av skatter och allmänna avgifter bör
enligt utredningen sammanvägas med samhällets övriga ekonomiska,
arbetsmarknadspolitiska och sociala intressen. Enligt utredningens mening
bör därför kronofogde som regel inte verkställa utmätning eller söka
företag, som har avsevärd betydelse för sysselsättningen på orten eller i
regionen, i konkurs för skattefordringar m. m. utan att länsstyrelsen
prövat frågan från sysselsättningspolitiska och andra samhälleliga synpunkter.
Länsstyrelsen bör därvid ta ställning till om en utredning bör
ske inom länsstyrelsen eller genom företagareföreningen eller om den
centrala uppföljningsmyndigheten bör kopplas in. Kan på regional nivå
åstadkommas en lösning som möjliggör företagets fortsatta verksamhet
eller tillgodoser rimliga krav på genomförandet av en avveckling synes
länsstyrelsen böra medverka till en sådan. Finns inte möjlighet att lösa
problemet på denna väg bör kontakt tas med den centrala uppföljningsmyndigheten,
som förutsätts få befogenhet att bevaka statens samtliga
fordringar. Den centrala myndigheten bör utrustas med vissa besluts -

NU 1972:59

4

befogenheter. Bl. a. bör den kunna för statens räkning besluta om
antagande av ackord.

Utredningen anser att den centrala uppföljningsmyndighetens samordnande
funktion när det gäller bevakningen av skattefordringar i samband
med ackord eller konkurs inte skall begränsas till stödföretag. Ibland kan
en från samhällets synpunkt angelägen lösning förutsätta finansiering
med lokaliseringsstöd eller industrigarantilån eller någon annan form av
statligt ekonomiskt engagemang. Myndigheten bör kunna fylla en viktig
samordnande funktion i sådana sammanhang.

Ärendet är f. n. föremål för beredning.

Undersökning rörande insolventa företag

Delegationen (I 1970:17) för de mindre och medelstora företagen har
i augusti 1972 publicerat en undersökning Konkurs och ackord — en
studie av insolventa företag. Studien utgör en första delrapport i ett
större projekt med syfte att närmare undersöka de problem och
förhållanden som leder till att företag kommer på obestånd. Rapporten
omfattar bl. a. en statistisk redovisning av de företag som försatts i
konkurs eller beviljats ackord under åren 1966—1970. I det fortsatta
utredningsarbetet skall orsakerna till konkurserna närmare belysas.

Utskottet

I motionen föreslås en utredning angående anställdas, stats och
kommuns inflytande vid ackords- och konkursförfarande. Behovet av
information och inflytande för de anställda och för samhället från annan
synpunkt än som borgenärer har, menar motionärerna, inte uppmärksammats
tillräckligt. Detta behov, som borde beaktas, skulle främst avse
försäljning och rekonstruktion och liknande åtgärder med verkningar för
de anställda eller för det allmänna.

Som motionärerna framfört har 1968 års lokaliseringsutredning
behandlat frågan om uppföljning av stödföretag och föreslagit inrättandet
av en central förhandlingsmyndighet som skall samordna uppföljningen
och bevakningen av olika statliga ekonomiska engagemang. Den föreslagna
myndighetens samordnande funktion när det gäller bevakningen av
skattefordringar i samband med konkurs skall enligt förslaget inte
begränsas till stöd företag.

Statens intresse som indrivare av skatter och allmänna avgifter, lån
osv. bör enligt utredningens mening sammanvägas med samhällets övriga
ekonomiska, arbetsmarknadspolitiska och sociala intressen. Därför bör
företag som har avsevärd betydelse för sysselsättningen på orten eller i
regionen inte kunna sökas i konkurs eller bli föremål för utmätning
på grund av skatteskulder m. m. utan att länsstyrelsen prövat frågan från
sysselsättningspolitiska och andra samhälleliga synpunkter. En utredning
av frågan avses kunna bli utförd av länsstyrelsen, som därvid kan

NU 1972:59

5

samarbeta med företagareföreningen i länet och med den centrala
uppföljningsmyndigheten.

Enligt utskottets mening överensstämmer utredningens förslag med de
av motionärerna framförda önskemålen om ett ökat inflytande såväl för
samhället som för de anställda i samband med ackords- och konkursförfarande.
Den centrala uppföljningsmyndigheten skulle nämligen ha till
huvuduppgift att förhandla med olika intressenter i företagen, och till
dem hör självfallet också de anställda.

Utredningens förslag är för närvarande föremål för interdepartemental
beredning.

Åberopande vad som anförts hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1972:1328.

Stockholm den 28 november 1972

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i
Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske
(c), Rask (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), Hovhammar (m),
Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Rydén (fp) och
Fridolfsson i Stockholm (m).

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1934 S Stockholm 1972