Näringsutskottets betänkande nr 57 år 1972
NU 1972:57
Nr 57
Näringsutskottets betänkande i anledning av motion angående kontrollen
av ädelmetallarbeten.
Ärendet
I motionen 1972:1349 av herr Nordgren m. fl. (m, s, c, fp) hemställs
att riksdagen skall besluta om viss ändring av 11 § i den av föregående års
riksdag antagna lagen om handel med ädelmetallarbeten. Syftet med
ändringsförslaget, som återges nedan (s. 3), är att kontrollstämpling av
ädelmetallarbeten även fortsättningsvis skall vara obligatorisk.
Över motionen har först rikspolisstyrelsen avgivit yttrande. Detta har
åtföljt motionen vid förnyad remiss. I denna remissomgång har yttranden
avgivits av generaltullstyrelsen, kommerskollegium, konsumentombudsmannen,
statens konsumentråd, statens provningsanstalt, Guldsmedsbranschens
leverantörförening, Guldsmedsmästarnas riksförbund samt
Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund.
Bakgrund till motionen
En ny lag (1971:1082) om handel med ädelmetallarbeten antogs
hösten 1971 (prop. 1971:165, NU 1971:50, rskr 1971:356) och träder i
kraft den 1 juli 1973. Enligt den nya lagen försvinner den nuvarande
kontrollstämplingen av ädelmetallarbeten som obligatorium. Kontrollstämpling
kan härefter ske på begäran i varje särskilt fall. Däremot
bibehålls ansvarsstämplingen, som omfattar tillverkarstämpel, årsbokstav
samt finhaltsstämpel för här i landet tillverkat ädelmetallarbete och av
importörstämpel jämte beteckningen import samt finhaltsstämpel för
importerat ädelmetallarbete. Tillverkare respektive importör ansvarar för
att utfört ädelmetallarbete motsvarar påsatta stämplar. Av Kungl. Maj:t
utsedd kontrollmyndighet har att utöva tillsyn över efterlevnaden av
lagen.
Det förslag — i departementspromemorian (Ds 1971:5) Ädelmetallkontroll
— som låg till grund för den nya lagen fick under remissbehandlingen
i huvudsak ett positivt mottagande såvitt gäller förslagets allmänna
innebörd. Behovet av en reform av den nuvarande statliga ädelmetallkontrollen
vitsordades allmänt. Remissinstanserna ställde sig med några
få undantag positiva till förslaget att den obligatoriska statliga kontrollstämplingen
skulle avskaffas och ersättas med ansvarsstämpling av
tillverkare och importörer med möjlighet att på begäran få arbeten
kontrollstämplade av statlig myndighet. 1 flera remissyttranden framhölls
att förslaget gav uttryck för en mera rationell syn i fråga om statens
1 Riksdagen 1972. 17sami. Nr 57
NU 1972:57
2
engagemang rörande ädelmetallkontrollen och följde en riktig princip att
tillverkaren eller importören i första hand skall garantera varans äkthet
och innehåll.
Vid kammarens behandling av näringsutskottets betänkande i anledning
av propositionen hävdade herr Nordgren (m) att flera av de
remissinstanser som tidigare varit positiva till lagändringen sedermera
ändrat ståndpunkt. Orsaken härtill skulle vara att kriminalpolisen vid
nyligen företagna razzior kunnat konstatera förekomsten av en omfattande
illegal handel med ädelmetallarbeten. Denna hantering skulle i hög
grad underlättas om kravet på kontrollstämpling skulle försvinna. Av
tekniska skäl — ärendet behandlades under höstsessionens sista dag —
yrkades inte på återremiss av utskottets betänkande. Frågan skulle
emellertid, förklarade talaren, nästa år aktualiseras i en motion. Häri
instämde representanter för de fyra största partierna.
Motionen
Motionärerna konstaterar att guldvaror är en mycket begärlig vara
vid inbrott och att en betydande handel med häleriguld förekommer.
Denna handel skulle enligt motionärerna underlättas genom ikraftträdandet
av den nya lagen om handel med ädelmetallarbeten. Sammanhanget
är följande.
Tillverkare av guldarbeten för guld smedsändamål kan köpa guld från
Guldcentralen ekonomisk förening till det pris som gäller på den
internationella guldmarknaden. Tillverkaren har att kvartalsvis till Guldcentralen
redovisa att inköpt guld upparbetats till avsett ändamål.
Guldcentralens verksamhet kontrolleras av riksbanken. Enligt nu gällande
förordning (1956:238) om kontroll av ädelmetallarbeten är tillverkare av
guldarbeten skyldig att åsätta dessa sina ansvarsstämplar och ansvarig för
att de utförda arbetena motsvarar dessa stämplar. Om ett arbetes vikt
uppgår till 1 gram eller därutöver är tillverkaren skyldig att låta
kontrollera det på föreskrivet sätt, i Stockholm hos vederbörande
centrala myndighet (numera statens provningsanstalt) och på andra orter
hos särskilda kontrollstämplingsförrättare. Som bevis för att föreskriven
kontroll utförts påsätts kontrollstämpel eller utfärdas kontrollbevis om
skada bedöms kunna uppstå genom stämpling. Vid kontrollförrättningen
antecknas varje ädelmetallarbete i ett tryckt formulär, som kallas
tillverkarens arbetsbok. Denna underskrivs vid årets slut av tillverkaren
och utgör kassaverifikation hos den centrala kontrollmyndigheten.
Vissa små skillnader mellan kvantiteter från Guldcentralen inköpt guld
och kontrollstämplade guldvaror enligt arbetsbok måste naturligtvis
accepteras på grund av skrotning av gamla arbeten, inköp av auktionsgods
etc. Om en tillverkare köper större kvantiteter häleriguld och kontrollstämplar
detta lagenligt stämmer inte verifikationerna. Följden blir att
köpare av häleriguld tvingas anbringa falska kontrollstämplar på varor av
sådant guld. Genom att kontrollstämplingen blir frivillig när den nya
lagen om handel med ädelmetallarbeten träder i kraft, kan köpare av
NU 1972:57
3
häleriguld efter detta datum smälta om och tillverka nya varor av
häleriguld utan att behöva kontrollstämpla dem innan de saluförs.
Tillverkaren blir endast skyldig att anbringa sina egna ansvarsstämplar på
varorna.
Under 1971 etablerades ett intimt samarbete mellan mynt- och
justeringsverket och kriminalpolisen i Stockholm för att undersöka om
falsk kontrollstämpling förekom. Vid razzior företagna i Stockholm och i
landsorten har beslagtagits ett tjugotal falska kontrollstämplar och cirka
100 kg. guldvaror. Om spaningarna hade utsträckts skulle enligt
motionärerna sannolikt en betydligt större mängd falskstämplade guldvaror
ha kunnat beslagtas.
Guldsmeder som handskas med häleriguld torde undandra staten
miljonbelopp i varu- och inkomstskatter samtidigt som de gör stora
förtjänster. De kan sälja sina varor till mycket låga priser och utgör
därmed illojala konkurrenter till laglydiga yrkesutövare.
Motionärerna konstaterar vidare att borttagandet av den obligatoriska
kontrollstämplingen innebär en starkt försämrad service och säkerhet för
konsumenterna vid köp av ädelmetallarbeten. Mynt- och justeringsverket
har årligen sänt tillbaka flera tusen importerade ädelmetallvaror som inte
hållit angiven finhalt. Varorna har i regel härstammat från länder utan
obligatorisk kontrollstämpling. Även detta faktum utgör enligt motionärerna
ett starkt argument för att den obligatoriska kontrollen av
ädelmetallarbeten i Sverige bör bibehållas.
Motionärerna hemställer att riksdagen beslutar följande ändring av
11 § i den av föregående års riksdag antagna lagen om handel med
ädelmetallarbeten:
Nuvarande lydelse1
Ädelmetallarbete skall på begäran
kontrolleras av myndighet
som Konungen bestämmer. Finner
kontrollmyndigheten efter undersökning
av ädelmetallhalten att
denna motsvarar åsatt finhaltsstämpel,
skall myndigheten på begäran
förse arbetet med kontrollstämpel.
Bestämmelsen i 8 § äger
därvid motsvarande tillämpning.
Kontrollstämpeln utgöres av tre
kronor i trepassformad sköld.
Kontrollmyndigheten kan föreskriva
att ädelmetallarbeten under
viss vikt ej får förses med kontrollstämpel.
Föreslagen lydelse
Ädelmetallarbete skall kontrolleras
av myndighet som
Konungen bestämmer. Finner
kontrollmyndigheten efter undersökning
av ädelmetallhalten att
denna motsvarar åsatt finhaltsstämpel
och att arbetet i övrigt
motsvarar gällande föreskrifter,
skall myndigheten förse arbetet
med kontrollstämpel. Bestämmelsen
i 8 § äger därvid motsvarande
tillämpning. Kontrollstämpeln utgöres
av tre kronor i trepassformad
sköld.
Ädelmetallarbeten under viss
vikt eller av visst slag kan av
kontrollmyndigheten undan tas
från skyldigheten att kontrolleras
och förses med kontrollstämpel.
1 Med nuvarande lydelse avses lydelse enligt 1971:1082.
NU 1972:57
4
Remissyttrandena
Rikspolisstyrelsen finner att ur polisiär synvinkel starka skäl talar för
ett bibehållande av den obligatoriska kontrollstämplingen av guldvaror.
Spaningsrotlarna vid Stockholms- och Göteborgspolisen, som utförde den
ovan berörda polisrazzian, har samstämmigt uppgivit att ett upphävande
av den obligatoriska kontrollstämplingen kommer att medföra väsentliga
risker för ökad kriminalitet på detta område och allvarliga svårigheter för
polisens möjligheter att förhindra och avslöja sådana brott.
Generaltullstyrelsen anser sig sakna anledning gå in på frågan om
behovet av att särskild kontroll upprätthålles beträffande ädelmetallarbeten
för att komma till rätta med de i motionen påtalade missförhållandena.
Av övriga remissinstanser tillstyrker tre motionen medan fyra avstyrker.
Statens provningsanstalt delar motionärernas uppfattning att polisens
möjligheter att spåra häleriguld skulle försvåras eller i vissa fall
omöjliggöras efter ikraftträdande av den nya lagen och tillstyrker
motionen. Ädelmetallkontrollen måste dock komma att utföras på
sådant sätt att kontrollstämplingens innebörd har en reell bakgrund.
Anstalten, som utsetts till tillsynsmyndighet, måste därför beredas
möjlighet att organisera och bedriva en tillfredsställande kontroll. Detta
utgör en förutsättning för statens provningsanstalts tillstyrkande.
Guldsmedsmästarnas riksförbund uppger att förbundet genom enkät
tillfrågat sina medlemmar (guldsmedsverkstäderna) om deras uppfattning
om motionärernas förslag att bibehålla den obligatoriska kontrollstämplingen
av guldvaror. Av 250 aktiva medlemmar hade vid remisstidens
utgång 168 svarat. Av dem som svarat förordade 73 % ett bibehållande av
nu gällande bestämmelse medan 27 % förordade en avveckling av
stämplingsobligatoriet i enlighet med det beslut som fattats av 1971 års
riksdag. Med hänvisning till detta resultat tillstyrker Guldsmedsmästarnas
riksförbund motionen.
Även Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund har gjort en enkät
bland sina ca 500 medlemmar (detaljhandlare på guldsmedsområdet). Av
344 svarande har 342 uttryckt önskan att förbundet skall tillstyrka
motionen medan två inte anser ändring vara erforderlig. Förbundet säger
sig vara ”i hög grad medvetet om att konsumenterna önskar att
kontrollstämpling av ädelmetallarbeten skall ske även i framtiden” och
tillstyrker på grundval av dessa två omständigheter motionen.
Statens konsumentråd behandlar endast motionärernas argument att
ett borttagande av den obligatoriska kontrollstämplingen innebär försämrad
service och säkerhet för konsumenterna. Konsumentrådet delar inte
denna uppfattning utan vidhåller sin tidigare bedömning av frågan, då
rådet tillstyrkte förslaget till ändring av kontrollen av ädelmetallarbeten
med motiveringen att därigenom konsumenten skulle tillerkännas större
valfrihet med i sak samma säkerhet samtidigt som man realiserade den
alltmer omfattade principen att i första hand tillverkaren/importören
NU 1972:57
5
skall garantera en varas äkthet och innehåll.
Inte heller kommerskollegium tinner anledning frångå sin tidigare
uppfattning att den nya lagen synes ändamålsenlig från såväl konsumentsom
näringsidkarsynpunkt. Kollegiet anser sig ha svårt att bedöma om ett
borttagande av den obligatoriska statliga kontrollstämplingen allvarligt
skulle försvåra polisens möjligheter att uppdaga brott. Allmänt sett torde
olaglig hantering förekomma inom ett stort antal varuområden utan att
detta hittills ansetts motivera införandet av någon form av offentlig
kontrollmärkning. Även om förhållandena på ädelmetallområdet skulle
kunna anses som speciella synes det kollegiet tveksamt om det finns
anledning att av huvudsakligen polisiära skäl vidmakthålla obligatorisk
statlig kontrollstämpling.
Konsumentombudsmannen vill inte ställa sig bakom förslaget om
återinförande av obligatorisk kontrollstämpling. Behovet av statlig
kontroll har enligt KO överbetonats i motionen. Intresset för dyrbara
ädelmetallarbeten omfattas endast av en mindre grupp konsumenter, och
det är därför inte rimligt att samhällets resurser används för en
omfattande och kostnadskrävande kontrollapparat på detta område. Om
staten skall avdela resurser för att garantera varors kvalitet finns det
andra, f. n. okontrollerade, varuområden som från konsumentsynpunkt
är betydligt viktigare än ädelmetallområdet. Enligt KO bör emellertid här
liksom på andra områden ansvaret för varans kvalitet i första hand ligga
på tillverkaren.
De missförhållanden i samband med guldhanteringen som motionärerna
tar upp kommer man, säger KO, inte till rätta med genom att
återinföra en kontrollstämpling av nuvarande slag. En sanering härvidlag
måste i första hand bli beroende av vilka resurser, inte minst på polisiärt
håll, som man är beredd att sätta in.
Guldsmed sbranschens leverantörförening kan inte finna att några nya
omständigheter tillkommit som kan föranleda ändring av den ståndpunkt
som Guldsmedsbranschens samorganisation (Sveriges juvelerare- och
guldsmedsförbund samt Guldsmedsbranschens leverantörförening) tidigare
intagit i frågan. Föreningen förordar således att motionen inte
föranleder någon ändring av den nya lagen.
Utskottet
Riksdagen antog i december 1971 förslag till ny lag om handel med
ädelmetallarbeten som träder i kraft den 1 juli 1973. Den departementspromemoria
som låg till grund för propositionen i ämnet fick under
remissbehandlingen ett i huvudsak positivt mottagande. Remissinstanserna
tillstyrkte med några få undantag förslaget att den obligatoriska
statliga kontrollstämplingen skulle avskaffas och ersättas med ansvarsstämpling
av tillverkare och importörer med möjlighet att på begäran få
arbeten kontrollstämplade av statlig myndighet. Utskottet fann vid sin
beredning av ärendet, bl. a. med hänsyn till den eniga remissopinionen,
inga skäl för att avstyrka propositionen.
NU 1972:57
6
Vid kammarens behandling av utskottets betänkande hävdades att ett
antal remissinstanser som tidigare varit positiva till lagändringen sedermera
ändrat ståndpunkt. Orsaken härtill skulle vara att kriminalpolisen
vid nyligen företagna razzior kunnat konstatera förekomsten av en
omfattande illegal handel med ädelmetallarbeten och att denna hantering
bedömdes bli underlättad om kravet på kontrollstämpling skulle försvinna.
Ärendet behandlades i kammaren under höstsessionens sista dag.
Återremiss till utskottet kunde därför inte komma i fråga.
I utskottets beslutsunderlag ingick inte några polisiära synpunkter som
talade för ett bibehållande av kontrollstämplingen. Sålunda hade polismyndigheten
i Stockholm, som genom underremiss från länsstyrelsen i
Stockholms län beretts tillfälle att yttra sig i frågan, tillstyrkt bifall till
förslaget i departementspromemorian. De razzior som företogs under
1971 genom ett samarbete mellan kriminalpolisen och mynt- och
justeringsverket kom att visa att kriminaliteten på detta område var
betydligt mer omfattande än vad som tidigare antagits. Det framkom
också misstanke om att denna brottslighet skulle vara organiserad och ha
internationella förgreningar. De nu angivna förhållandena har föranlett
motionen 1972: 1349, där det begärs att beslutet att avskaffa den
obligatoriska kontrollstämplingen skall undanröjas.
Utskottet ifrågasätter inte riktigheten i rikspolisstyrelsens bedömning
att en avveckling av obligatoriet skulle komma att medföra betydande
risker för en ökad kriminalitet och allvarliga svårigheter för polisen att
förhindra och avslöja brott på detta område. 1 denna uppfattning har
också vissa av de remissinstanser instämt som beretts tillfälle att yttra sig
över motionen jämte rikspolisstyrelsens yttrande. På grund av dessa
nytillkomna omständigheter av polisiär art förordar utskottet att det av
197 1 års riksdag fattade beslutet att avveckla den obligatoriska kontrollstämplingen
av ädelmetallarbeten skall upphävas. Förslag till den erforderliga
lagändringen bör enligt utskottets mening utarbetas inom Kungl.
Maj:ts kansli.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet
att riksdagen i anledning av motionen 1972: 1349 hos Kungl.
Maj:t anhåller om förslag till sådan ändring i lagen
(1971: 1082) om handel med ädelmetallarbeten att kontrollstämpling
av ädelmetallarbeten även framdeles skall vara
obligatorisk.
Stockholm den 28 november 1972
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i
Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske
(c), Rask (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), Hovhammar (m),
Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Rydén (fp) och Nordgren
(m).
Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1932 S Stockholm 1972