Näringsutskottets betänkande nr 52 år 1972 NU 1972:52

Nr 52

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder för
att främja industriellt utvecklingsarbete.

Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1972:696 av herr Stridsman m. fl. (c, fp, m), såvitt gäller hemställan
(2) att riksdagen skall ge Kungl. Majit i uppdrag dels att utforma ett
program och anslå medel för statlig uppdragsforskning att utföras vid den
tekniska högskoleenheten i Luleå och påbörjas så snart personella
förutsättningar finns i form av forskartjänster, dels att inrätta ett
kontaktsekretariat vid högskoleenheten,

1972:1316 av herr Gernandt (c), vari hemställs att riksdagen skall hos
Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning om möjligheterna att bättre
utnyttja kreativa personer som en påtaglig produktionsfaktor huvudsakligen
enligt de i motionen anförda grundtankarna,

1972:1320 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen skall
ge Kungl. Majit till känna att vid utformningen av näringspolitiken
särskild uppmärksamhet måste ägnas frågan om att stimulera forsknings-,
utvecklings- och innovationsarbetet i syfte att med beaktande av sociala
och miljömässiga synpunkter trygga en fortsatt industriell utveckling och
därmed möjliggöra ekonomiska framsteg och full sysselsättning, varvid
särskild uppmärksamhet måste ägnas bl. a. frågan om

1. kreditgivningen till forsknings- och utvecklingsprojekt,

2. statliga beställningar av civila FoU-arbeten hos industrin, samt

3. kontraktforskningsinstitut i anslutning till universitet och högskolor,

1972:1356 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen skall
hos Kungl. Majit uttala sig för åtgärder som ger mindre och medelstora
företag ökade möjligheter att utnyttja de tekniska högskolornas forsknings-
och utvecklingsresultat.

Motionen 1972:696 har såvitt gäller hemställan under punkt 1
behandlats av utbildningsutskottet (UbU 1972:23).

Remissyttranden över motionerna har avgivits av styrelsen för teknisk
utveckling, universitetskanslersämbetet (ej över motionen 1972:1316),
Ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges industriförbund och Sveriges
hantverks- och industriorganisation.

1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 52

NU 1972:52

Motionerna

I motionen 1972:1320 hänvisas inledningsvis till ett föredrag av
Ingenjörsvetenskapsakademiens verkställande direktör professor Gunnar
Hambraus, i vilket hävdades att Sverige jämfört med omländerna börjat
sacka efter i fråga om forskning och utvecklingsarbete och att detta är ett
av de viktigaste problem som statsmakterna har att gripa sig an med.
Motionärerna konstaterar att det för Sverige med dess stora exportberoende
är ett livsvillkor att tekniskt ligga i toppen och snabbt kunna
omsätta teknologin i unika och avancerade produkter. Den ökade
medvetenheten om att en snabb teknisk och ekonomisk tillväxt även
rymmer betydande faror och problem medför krav på mera långsiktiga
bedömningar av de konsekvenser som är förenade med användningen av
ny teknik och på en hårdare styrning av den teknisk-ekonomiska
utvecklingen. En hög innovationstakt inom näringslivet är i sig också en
förutsättning för att många av dagens problem skall kunna bemästras.

Tre överväganden måste enligt motionärerna ligga till grund för en
politik som syftar till att bibehålla och stärka den höga innovationsnivån
i svenskt näringsliv. För det första måste tillräckliga resurser tillförsäkras
grundforskningen. För det andra krävs en effektiv överföring till
näringsliv och förvaltning av de kunskaper som finns inom vår forskning.
Särskilt viktigt bedömer motionärerna det vara att små och medelstora
företag, som ofta har god marknadskännedom, i ökad utsträckning
informeras om de produkt- och utvecklingsnyheter som forskarna möter i
sitt arbete. Utbildning — inte minst fortbildning - är den viktigaste vägen
för spridning av information om den aktuella forskningssituationen till
företag och förvaltning, men även andra vägar bör utnyttjas, t. ex.
kontaktkonferenser. För det tredje måste innovationsinriktad utvecklingsverksamhet
bedrivas där en samlad kunskap om teknik, marknad och
ekonomi finns, dvs. i företagen. Tillgänglig statistik tyder enligt motionärerna
på att industriforskningen håller på att stagnera. Orsakerna härtill
skulle vara att företagen har bristande möjligheter att satsa på denna
sektor. Dels tvingar konkurrensen och de stigande kostnaderna företagen
att snabbt marknadsföra nya produkter med tillfredsställande förädlingsgrad
och lönsamhet, dels är tillgången på riskvilligt kapital stadd i
minskning. En fortsatt minskning av självfinansieringsgraden skulle
således medföra en risk för att forsknings- och utvecklingsarbetet får
minskat utrymme. Åtgärder för att öka företagens tillgång på riskvilligt
kapital och ge möjlighet att avsätta medel för forsknings- och utvecklingsarbete
bedöms därför som önskvärda. En lösning skulle vara att ge
företagen rätt att göra skattefria avsättningar till forskningsfonder på
samma sätt som gäller för investeringsfonderna. I avvaktan på resultatet
av arbetet i företagsskatteberedningen, som fått i uppdrag att behandla
frågan, borde möjligheten till provisoriska avsättningar övervägas. En
annan lösning som motionärerna förordar är ökade möjligheter till
krediter för forsknings- och utvecklingsprojekt. En ändring av banklag -

NU 1972:52

stiftningen så att bankerna får möjlighet att göra smärre avsättningar till
riskvilliga fonder för utvecklingsinsatser anses böra övervägas. Ett
alternativ är inrättandet av en hel- eller halvstatlig fond med möjlighet till
större risktagande än vad banklagen ger utrymme för.

Statlig försvarsforskning och utvecklingsarbete som beställts hos
näringslivet har i hög grad bidragit till den höga tekniska nivån inom
t. ex. elektronik-, data- och flygindustrin. På motsvarande sätt borde en
ökad statlig beställning av civila FoU-arbeten övervägas. Uppdragsforskning
för näringslivet borde vidare understödjas i ökad utsträckning.
Genom inrättandet av särskilda kontraktforskningsinstitut skulle detta,
enligt motionärerna, kunna göras utan de nackdelar som är förenade med
en omfattande uppdragsforskning. Instituten skulle anställa forskare eller
kontraktera utomstående forskare för att genomföra de projekt som de
åtar sig. Instituten skulle också kunna påta sig ansvar för att förmedla
kontakt och information mellan näringslivet samt forskare och forskningsinstitutioner.

I motionen 1972:1316 hävdas det att det finns indikationer på att den
fantasi och skaparkraft som verksamt bidragit till den svenska industrins
framgångar på de internationella marknaderna har avtagit under senare
år. Antalet patentansökningar från i Sverige bosatta personer har
minskat, medan antalet ansökningar från utlänningar fortsatt att öka. Det
tidigare uppfinnarproduktiva Sverige uppvisar numera enligt motionären
en negativ bytesbalans i fråga om licenshandel, och detta betecknas som
alarmerande. Forskningsinsatserna har visserligen förstärkts mycket
påtagligt under efterkrigstiden, men den mera specifikt behovsinriktade
innovationsaktiviteten, uppfinnarverksamheten, har inte fått tillräckligt
utrymme. En påtaglig obalans råder således enligt motionären mellan vad
som satsas på forskning och vad som satsas på uppfinnarverksamhet. De
börsnoterade företagen synes inte tillräckligt ägna sig åt innovationsutveckling
utan vanligen i första hand sträva efter att rationalisera sin
traditionella produktion. Bland småföretagen finns emellertid, hävdar
motionären, åtskilliga företag som har fruktbara idéer och uppslag till
nya produkter men som i brist på riskvilligt kapital kämpar med stora
svårigheter. Mycket skulle därför vara vunnet med en generösare satsning
på små innovationsstarka företag.

En rationell innovationspolitik för landet bör utvecklas och de
föreliggande hindren för en effektivt och samhällsnyttigt fungerande
uppfinnarverksamhet undanröjas. Ett första steg för att underlätta
verksamheten för landets innovatörer vore att tillskapa regionala innovationscentra
i form av kollektiva industrihus. Vid dessa skulle finnas dels
experimentverkstäder för uppfinnare, dels personal med uppgift att bistå
uppfinnare med rådgivning i aktuella frågor, t. ex. rörande bedömning av
idéer och marknadsförutsättningar samt patentskydd och finansiering.

I motionen 1972:696 hänvisas till att man i en del länder kombinerat
utlokalisering av tekniska högskolor med program för statlig uppdrags -

NU 1972:52

forskning. En åtgärd av detta slag sägs vara speciellt viktig under
forskningsinstitutionernas uppbyggnadsskede. Härigenom underlättas
startandet av forskning som blir självförsörjande med idéer, som kan
arbeta tvärvetenskapligt och som drar till sig innovativa krafter, vilket i
sin tur ökar förutsättningarna för att den nya högskolan får en
vitaliserande effekt på samhället genom att föranleda nyetablering av
industriverksamhet. För att underlätta uppbyggandet av den tekniska
högskoleenheten i Luleå föreslås därför att ett program för statlig
uppdragsforskning formuleras och att medel för detta anslås. En
kompletterande åtgärd skulle vara tillskapandet av ett kontaktsekretariat
med uppgift att — liksom motsvarande organ vid de tekniska högskolorna
i Stockholm och Göteborg - informera om forskningens möjligheter och
näringslivets behov för att på så sätt snabbt föra ut resultat av forskning
och utvecklingsarbete och genom en samlad bild av näringslivets problem
bidra till att rikta in forskningsverksamhet på angelägna problem.

Även motionen 1972:1356 berör förslag till åtgärder för att underlätta
för näringslivet att utnyttja forsknings- och utvecklingsarbetet vid de
tekniska högskolorna. Speciellt intresse måste enligt motionärerna ägnas
de mindre och medelstora företagen, som ofta har svårt att tillgodogöra
sig forskningsresultaten på ett snabbt och enkelt sätt. En åtgärd i angivet
syfte vore en utbyggnad av organen för kontakt mellan forskningsinstitutionerna
och näringslivet, t. ex. genom att specialutbildade ingenjörer
ställdes till förfogande för konsultationer och ledning när det gäller att
nyttiggöra de berörda utbildningsanstalternas idéer och arbetsresultat. En
annan åtgärd vore att tillrättalägga den skriftliga informationen så att den
lättare skulle kunna användas av mindre företag.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Organ för stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete

Staten lämnar vid sidan av sina åtaganden för universitet, högskolor
och institut för forsknings-, försöks- och provningsverksamhet ett
omfattande stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete.
Anslag ges till kollektiva forskningsinstitutioner, och betydande bidrag
tillförs utvecklingsverksamheten genom statligt finansierade utvecklingsprogram
på olika områden. För att förstärka organisationen av det
statliga stödet bildades 1968 ett nytt centralt organ för teknisk
utveckling och inrättades ett statligt utvecklingsbolag.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) bildades genom sammanslagning
av statens tekniska forskningsråd, Malmfonden, institutet för
nyttiggörande av forskningsresultat och svenska uppfinnarkontoret.
Syftet var att samordna det statliga stödet till teknisk forskning och
utveckling med koncentration till projekt som kan bidra till att stärka

NU 1972:52

den svenska industrins internationella konkurrenskraft. STU har bl a. till
uppgift att följa den tekniska utvecklingen, att organisera och stödja
samverkan inom teknisk forskning och industrins utvecklingsarbete, att
ta initiativ till teknisk forskning av betydelse för näringsliv och samhälle,
att planera och fördela statligt stöd i form av lån och bidrag till teknisk
forskning, industriellt utvecklingsarbete och uppfinnarverksamhet samt
att tjäna som rådgivningsinstans åt uppfinnare och förmedla forskningsresultat
till kommersiellt utnyttjande.

STU har hittills varit organiserat på fyra enheter, nämligen en
administrativ enhet, en utredningsenhet, en planeringsenhet och en enhet
för rådgivnings- och förmedlingsverksamhet. Till kansliet finns också
fogat ett sekretariat för statens råd för vetenskaplig information och
dokumentation (SINFDOK). För behandling av ansökningar om finansiellt
stöd till forsknings- och utvecklingsprojekt har STU inrättat ett
system av nämnder, i vilka ingår sakkunniga personer från universitet,
högskolor, myndigheter, företag m. m. Nämnderna medverkar även i
övrigt i verksamheten genom rådgivning m. m. inom sina respektive
kompetensområden. Nämndernas antal och arbetsområden fastställs av
verksstyreisen, som även utser ledamöter i nämnderna.

Erfarenheten har visat att det finns behov av en långtgående
samordning av de olika insatser som krävs för att föra en projektidé från
idéstadiet fram till ett praktiskt och användbart resultat. Detta har
föranlett en ändring av STU:s organisation. Utrednings- och planeringsenheterna
sammanförs till en ny utvecklingsenhet som skall administrera
det finansiella stödet till teknisk forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Utvecklingsenheten organiseras dels med särskilda resurser för verksamheten
inom tio behovsområden, dels med gemensamma resurser för
utredning och administration. Vidare inrättas en särskild enhet för
internationella frågor.

Svenska utvecklingsaktiebolaget (SUAB) tillskapades 1969 för att
främja framtagandet av innovationer, särskilt sådana som tillgodoser
angelägna samhällsbehov, och för att åstadkomma bättre förutsättningar
för utveckling och exploatering av nya produkter, särskilt inom den
statliga sektorn. SUAB hade t. o. m. 1971 studerat 641 projektförslag. I
43 av dessa hade bolaget investerat. Antalet försålda projekt var åtta, och
sju projekt exploaterades i närstående företag.

Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (IUC)
grundades 1971 av statens institut för företagsutveckling (SIFU), statens
provningsanstalt (SP), STU, Norrlandsfonden och landstingen i Västerbottens
och Norrbottens län. Stiftelsen, som har sitt säte i Skellefteå, har
till ändamål att öka i första hand den inom verksamhetsområdet
befintliga mindre och medelstora industrins expansionspotential genom
att tillhandahålla teknisk och personell kapacitet som kan stimulera och
underlätta företagens produktutvecklingsförmåga.

1* Riksdagen 1972. 17sami. Nr 52

NU 1972:52

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) har sedan sin tillkomst 1919
åtnjutit statligt stöd. IVA har till uppgift att stödja och stimulera den
tekniska forskningen, främja utnyttjandet av forskningsresultat och se till
att nya och betydelsefulla områden uppmärksammas. IVA följer svensk
och utländsk ingenjörsvetenskaplig forskning och informerar samhälle
och industri om möjligheterna att utnyttja dess resultat. Akademien
medverkar också med utredningar för att söka förutse och belysa
samhällsproblem som fordrar teknisk forskning och utveckling för sin
lösning. Den ger förslag till organisation och finansiering av teknisk
forskning och utför dokumentationstjänster som inte tillhandahålls av
andra. En ytterligare uppgift är att uppmärksamma och belöna framstående
ingenjörstekniska insatser.

Norrlandsfonden, som tillkom 1961 och fick delvis ändrad verksamhetsinriktning
1970, har till uppgift att främja näringslivets utveckling i
Norrland. Fonden skall ta initiativ till och stödja sådant forsknings- och
utvecklingsarbete som syftar till att vidareförädla norrländska råvarutillgångar
eller eljest är av betydelse för det norrländska näringslivet. Fonden
skall vidare stödja etablering och utbyggnad av industri som grundas på
norrländska råvaror samt industri och serviceverksamhet som är stödberättigad
enligt normerna för det statliga lokaliseringsstödet. Fondens
verksamhet omfattar även det utvecklingsled mellan forskning och
produktion som utgörs av utredningar, projekteringar, marknadsanalyser
m. m

Vissa utredningar

Delegationen (I 1970:17) för de mindre och medelstora företagen
(ordförande: planeringschef Eric Pettersson), som tillsattes 1970, har till
uppgift att verka för en samordning av de utredningar som huvudsakligen
berör den mindre och medelstora företagsamheten och att bedöma
behovet av och föreslå kompletterande utredningar. Delegationen skall
vidare lämna synpunkter och avge förslag i frågor rörande de mindre och
medelstora företagen. Delegationen avgav 1970 betänkandet (Ds I
1970: 5) Finansieringsinstitut för mindre och medelstora företag och
publicerade 1971 informationsskriften Översikt över utredningsaktiviteter
inriktade på mindre och medelstor företagsamhet. På delegationens
uppdrag har vidare färdigställts tre studier av industriell service i olika
regioner. I oktober 1972 avgav delegationen betänkandet (SOU
1972:78) Företagsservice för utveckling av mindre och medelstora
företag.

Upphandlingskommittén, som var verksam åren 1968—1971, hade —
vid sidan av sin huvuduppgift att finna former för att ytterligare
effektivisera den offentliga upphandlingen — i uppdrag att pröva i vilken
utsträckning man inom den statliga upphandlingen bör göra avsteg från
den princip om affärsmässighet som normalt skall tillämpas för upphandling.
I direktiven nämndes två fall som borde studeras, nämligen dels
upphandling som görs i sysselsättningsfrämjande syfte, dels upphandling

NU 1972:52

som görs för att främja den inhemska industrins utveckling. I sitt
betänkande (SOU 197 1: 88) Offentlig upphandling-Regler och riktlinjer
för stat och kommun förordar kommittén en särskild beslutsordning för
att reglera hur upphandlingen skall gå till i de fall då staten vill att en
myndighet skall upphandla en svensk produkt för att stödja den
inhemska industriella utvecklingen. Kommittén skisserar en sådan beslutsordning.
Enligt kommitténs mening är det angeläget att få till stånd
en bredare och mera allsidig bedömning av de krav på framför allt
tekniskt avancerade produkter som föreligger från myndigheternas sida.
Detta kräver en fortlöpande och samordnad överblick av den statliga
upphandlingen inom tekniskt avancerade områden. Hithörande uppgifter
skulle enligt kommittén kunna åvila en särskild delegation. I denna borde
ingå representanter för såväl myndighets- som forsknings- och tillverkningssidan.
Även kommunerna borde deltaga i samarbetet på detta
område. Den föreslagna delegationens arbete skall enligt förslaget baseras
på anmälningsskyldighet från myndigheternas sida. Om delegationens
bedömning skulle utmynna i att den finner beställningen industripolitiskt
betydelsefull överlämnas ärendet till Kungl. Maj:t för avgörande.

Betänkandet har remissbehandlats. Delegationens förslag är nu föremål
för fortsatt beredning inom Kungl. Maj:ts kansli.

Framställning från Svenska uppfinnareföreningen och remissyttranden
däröver

Svenska uppfinnareföreningen (SUF) har i skrivelse till chefen för
industridepartementet den 22 mars 1972 framlagt förslag till åtgärder för
att möjliggöra ett effektivare utnyttjande av de medel som avsatts till
forskning m. m. Härigenom skulle tillväxten i landets ekonomi stimuleras
och arbetslösheten kunna minskas. Föreningen hänvisar till en amerikansk
undersökning varav uppges framgå att fria uppfinnare har en
mycket stor, närmast dominerande, betydelse för den tekniska utvecklingen.
Av de mest betydande innovationerna inom olika branscher skulle
enligt undersökningen endast ett fåtal komma från industrins egen
omfattande forskningsverksamhet och de flesta i stället från oberoende
uppfinnare. Föreningen hävdar att situationen är densamma i Sverige och
framlägger förslag till ett antal åtgärder.

STU har hittills beviljat anslag i huvudsak till forskning och endast i
ringa omfattning till enskilda uppfinnare och innovationsgrupper och har
därigenom, enligt SUF, lämnat stöd till de från innovationssynpunkt
minst effektiva mottagarna. För att effektivisera verksamheten vid STU
föreslås att ledningen för STU skall framlägga en plan för hur man tänkt
att verkets mål skall uppnås, att antalet ledamöter i STU:s nämnder skärs
ned till hälften och att krav ställs på dokumenterad kreativ förmåga, att
uppfinnarenheten ges renodlad uppgift att omhänderta och stödja
uppfinnares aktiviteter och att denna verksamhet styrs av en särskild
nämnd samt att STU:s verksstyrelse erhåller två ledamöter och varje
nämnd minst en ledamot tillsatta på förslag av SUF.

SUF anser att statsmakterna intar en generös inställning till forskning

NU 1972:52

men visar sig kallsinniga och helt oförstående för teknisk kreativ
verksamhet och att följden blivit ytterst låga informationsutbyten.
Därför föreslås inrättandet av flera innovationscentra, dvs. av staten och
industrin understödda institutioner som kan ställa laboratorier, verkstäder,
teknisk sakkunskap, patentrådgivning etc. till uppfinnares förfogande.
Vid institutionerna föreslås särskilda uppfinnartjänster bli inrättade.

SUF föreslår också att AB Atomenergi ombildas från ett forskningsbolag
till ett innovation sföretag med huvuduppgift att skapa, utveckla
och exploatera innovationer för den framtida energiförsörjningen. Även
verksamheten vid branschforskningsinstituten anses böra ges en modifierad
inriktning av behovsstimulerad art med sikte på tekniskt nyskapande
insatser.

De forskningsresultat som framkommer vid universitet och högskolor
bör göras mera lättillgängliga, uttalar SUF vidare. Därför föreslås att
professorer åläggs att genom föredrag vid industrier och innovationscentra
och hos bildningsorganisationer medverka till en överföring och
spridning av teknisk information.

SUF har uppfattningen att många uppfinningar förblir oexploaterade
på grund av brist på startkapital och anser sig kunna ge anvisning på en
rad uppfinningar som har förutsättningar att utgöra grunden för nya
svenska storindustrier. De många innovationer som nu ligger outnyttjade
bör enligt föreningens uppfattning exploateras med stöd från arbetsmarknadsstyrelsen.

SUF:s skrivelse har remissbehandlats. Yttranden har avlämnats av
försvarets forskningsanstalt (FOA), universitetskanslersämbetet (UKÄ),
STU, IVA, AB Atomenergi, Svenska ingenjörssamfundet (ISF), SUAB,
Svenska teknologföreningen och Svensk industriförening. UKÄ har
inhämtat yttranden från universiteten i Uppsala och Lund, tekniska
högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola och Linköpings
högskola.

Flertalet remissinstanser konstaterar att den relativa betydelsen för
utveckling av nya produkter av å ena sidan teknisk forskning och å den
andra uppfinnarverksamhet visserligen är föga känd, men att SUF
uppenbarligen överbetonat innovationernas betydelse och möjligheterna
att genom en omfördelning av statliga anslag skapa nya produkter. De
påståenden som SUF framfört att det skulle vara 100 resp. 10 gånger
effektivare att satsa på fria uppfinnare än på forskning vid universitet och
högskolor respektive på forskningsinsatser vid storföretag betecknas som
onyanserade. Grundläggande och tillämpad forskning har haft och
bedöms allt framgent komma att ha en avgörande betydelse för den
tekniska utvecklingen. Det betraktas allmänt som olyckligt att SUF satt
forskningen i motsatsställning till innovationer. Något motsatsförhållande
finns inte, menar man, utan de båda delarna måste påverka varandra.
Egenskapen kreativitet framställs i SUF:s skrivelse som ett nyckelord vid
värderingen av personer med förutsättningar för insatser i den tekniska
utvecklingens tjänst. Begreppet är emellertid mycket vagt, invänds det,

NU 1972:52

och möjliggör inte en selektion av individer. Egenskapen utgör sannolikt
också endast en del i ett anlagskomplex hos de individer som är
framgångsrika när det gäller innovationsutveckling. Känsla för marknadens
behov och kunskaper om konkurrenssituationen är exempel på
andra omständigheter som bedöms vara utslagsgivande för om en
uppfinning skall kunna utnyttjas kommersiellt. Dessa allmänna kritiska
reflexioner innebär inte att remissinstanserna anser att det nuvarande
stödet till innovationsverksamhet skulle vara riktigt avvägt. Flertalet
anser tvärtom en förstärkning vara högst motiverad. Beträffande SUF:s
konkreta förslag anför remissinstanserna följande.

I fråga om STU:s verksamhet framhåller STU att styrelsen
inom ramen för den allmänna målsättningen för verksamheten kontinuerligt
arbetar för att förbättra sina funktioner för stöd till den
tekniska forskningen. Att utarbeta en särskild plan för detta kontinuerliga
arbete bedöms inte vara rimligt eller ens möjligt. IVA påpekar att
STU i sina petita redovisar sina planer för verksamheten och att
intresserade organ alltså löpande bör kunna framföra sina synpunkter på
STU:s verksamhet till industridepartementet. Svensk industriförening
anser att en plan bör redovisas och förutsätter att denna skall innehålla
en redogörelse för de prioriteringar som gjorts och grunderna för dessa.

STU anför vidare att mycket omfattande diskussioner och värderingar
ligger bakom valet av nämndledamöter och att det inte finns någon grund
för att skära ned antalet ledamöter eller ändra nämndernas sammansättning.

Inte heller övriga remissinstanser tillstyrker SUF:s förslag på denna
punkt. I något fall framhålls dock önskvärdheten av att nämnderna har
en allsidig sammansättning.

STU framhåller också att förändringar av organisationen kommer att
ske inom den närmaste tiden. Behandling av uppfinningar kan, säger
STU, inte anses vara en så renodlad uppgift som enligt SUF:s mening.
Den kommer därför att beröra mer än en enhet inom STU.

ISF delar däremot SUF:s uppfattning att uppfinnarenheten inom STU
bör organiseras med renodlad uppgift att omhänderta och stödja
uppfinnarnas aktiviteter. IVA anser att uppfinnarfrågorna bör behandlas
av denna enhet, eftersom idéerna inte bedöms vara färdiga och jämförbara
med övriga ansökningar inom STU:s nämnder för olika branschområden.
Den del av enheten som handlägger uppfinnarfrågor bör koncentrera sig
på detta så att arbetet ej förskjuts på grund av andra uppgifter inom
enheten.

Med anledning av vad SUF anfört om informationscentra
uttalar STU att förslaget om ett ökat statligt stöd i form av laboratorier,
teoretisk sakkunskap och annan rådgivning till uppfinnares förfogande
ligger helt i linje med de diskussioner som pågår med avsikt att utforma
ett ökat och förbättrat stöd till de mindre företagen i landet. UKÄ
meddelar att formerna för samverkan mellan universitets- och högskoleinstitutionerna
och enskilda uppfinnare är föremål för översyn. STU och

NU 1972:52

UKÄ har gemensamt tillsatt en utredningsman med uppgift att belysa
olika möjligheter att tillskapa särskilda organ vid läroanstalterna för
forskning i samverkan med utomstående. FOA och SUAB uttalar
tveksamhet inför förslaget om innovationscentra. Svenska teknologföreningen
finner förslaget intressant men vill lägga tyngdpunkten på
utbildning av yngre uppfinnare eller ”uppfinnarämnen”. Svensk industriförening
anser att det finns betydande faror med att institutionalisera
uppfinnare. Behov finns dock enligt föreningen av experimentverkstäder
där uppfinnaren själv med hjälp av ändamålsenlig utrustning kan utveckla
sin uppfinning. Föreningen vill därför inte ställa sig negativ till en
försöksverksamhet.

ISF anser att en möjlighet att pröva idén med innovationscentra
vore att upprätta en sådan verksamhet vid AB Atomenergi i Studsvik.
Därigenom skulle bl. a. det kunnande och de erfarenheter som framkommit
där ges chans att omsättas i konkreta produkter.

SUF:s förslag i fråga om AB Atomenergi kommenteras
särskilt av AB Atomenergi självt. Bolaget anser att den planerade
kämkraftutbyggnaden i Sverige kräver fortsatta målmedvetna utvecklingsinsatser
i Studsvik. Utan insatser av detta slag skulle svensk industri
tvingas utnyttja licenser från utländska företag för att kunna genomföra
utbyggnadsuppdragen. Förslaget om att ändra AB Atomenergis huvudinriktning
framstår därför för bolaget som orealistiskt. Flera innovationer
har framtagits inom bolaget. I Studsvik finns teknisk utrustning och
specialister inom en rad olika områden, vilket ger en fruktbar miljö för
utvecklingsarbete. Utomstående tekniker eller forskare kan mot skälig
ersättning utnyttja Studsviks resurser. Med lämplig finansiering skulle
Studsvik vid sidan om de ordinarie arbetsuppgifterna kunna tjäna som ett
innovationscentrum av den typ SUF efterlyser, dock utan att nödvändigtvis
vara begränsat till det energitekniska området.

ISF konstaterar att det föreligger stora skiljaktigheter beträffande
branschforskningsinstitutens verksamhet och måluppfyllelse
och att det därför är svårt att generellt kritisera eller framföra
förslag till åtgärder. ISF instämmer dock i uppfattningen att branschforskningsinstituten
till väsentlig del bör inrikta sin verksamhet på analys
av den aktuella branschens behovsområden.

Flertalet remissinstanser vitsordar behovet av förbättrad överföring
av information mellan forskningsinstitutioner och
näringslivet. . Ingen är dock beredd att tillstyrka SUF :s förslag på denna
punkt. En utbyggnad av kontakt- och informationsverksamheten har
skett under senare år och nya former övervägs, framhålls det. UKÄ
meddelar att en arbetsgrupp tillsatts för försöksverksamhet med spridning
av forskningsinformation inom Uppsalaregionen och att verksamheten
beräknas komma i gång under budgetåret 1973/74.

NU 1972:52

Ingen remissinstans tillstyrker SUF:s förslag om stöd från AMS
för exploatering av uppfinningar som ligger outnyttjade.
Någon ytterligare organisation för bedömning och exploatering av
innovationer anses inte erforderlig.

Remissyttranden över motionerna

Motionen 1972:696

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) finner det motiverat att en
inventering genomförs inom det norrländska näringslivet och bland
institutioner och myndigheter för att bedöma behovet av och förutsättningarna
för en statlig uppdragsforskning vid högskolan
i Luleå. Däremot anser STU inte tiden vara mogen för
inrättande av ett separat kontaktsekretariat i Luleå. I
stället föreslås en samplanering med universitetet i Umeå och IUC i
Skellefteå i syfte att åstadkomma en slagkraftigare kontaktverksamhet.

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) anför att vid uppbyggandet av den
tekniska högskolan i Luleå olika åtgärder vidtagits för att högskolan skall
ge så stor stimulans för samhällsutveckling som möjligt. UKÄ säger sig
ämna arbeta för att ett reguljärt kontaktsekretariat etableras vid
högskolan så snart som möjligt och instämmer i att ett statligt
engagemang i beställningsforskning vid högskolan är önskvärt. Det bör
alltså, menar UKÄ, framdeles vara rimligt att ett samfällt forskningsprogram
utformas med gemensamma insatser från producenter och beställare
av forskning, dvs. högskoleforskare tillsammans med representanter för
t. ex. STU, AMS och arbetarskyddsstyrelsen samt Statsföretag AB,
Norrlandsfonden, företagareföreningar och fackföreningar. Ett stöd från
statsmakternas sida kunde sedan främja det överenskomna programmet
och ge de statliga myndigheterna möjligheter att avdela resurser för den i
programmet angivna beställningsforskningen.

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) bedömer det visserligen som
angeläget att en nära samverkan mellan det norrländska näringslivet och
högskolan i Luleå kommer till stånd men finner inget skäl att ett speciellt
program skall startas och särskilda medel anslås för statlig uppdragsforskning
i Luleå. Något kontaktsekretariat bör enligt IVA inte inrättas i Luleå
förrän forskningsverksamheten kommit i gång. Tills vidare borde kontaktsekreteraren
vid Umeå universitet också kunna svara för högskolan i
Luleå.

Sveriges industriförbund anser att kontaktsekretariaten fyller en
utomordentligt viktig uppgift och tillstyrker att ett sådant inrättas i
Luleå. Detta är också enligt Sveriges hantverks- och industriorganisation
(SHIO) den mest angelägna av de båda föreslagna åtgärderna. En
samverkan mellan högskolan i Luleå, IUC i Skellefteå och universitetet i
Umeå vöre önskvärd, menar SHIO. Därvid borde även den ekonomiska
institutionen vid universitetet, som arbetar med projekt angående de
mindre och medelstora företagens problem, komma in i bilden.

NU 1972:52

Motionen 1972:1356

Samtliga remissinstanser delar motionärernas uppfattning att överföringen
av information mellan forskningsinstitutionerna
och de mindre och medelstora
företagen är förenad med betydande problem.

STU erinrar om att det finns kontaktsekretariat på fem högskole- och
universitetsorter och att dessa organ i väsentlig utsträckning skall vara
inriktade på sådana företag som ej kan förväntas vara välorienterade om
verksamheten vid högskolorna. Erfarenheterna av kontaktsekretariaten
visar dock enligt STU att mindre och medelstora företag ofta har svårt att
etablera eller bibehålla kontakten med institutionerna. Kompletterande
åtgärder planeras därför av STU, som också utreder frågan om en
utbyggnad av verksamheten med forskningsstationer och industriella
utvecklingscentra. STU har för budgetåret 1972/73 fått ökade resurser
för kontakt- och förmedlingsverksamhet och härigenom möjlighet att
överväga sådana åtgärder som föreslagits av motionärerna. UKÄ framhåller
också att en ökad satsning på kontaktsekretariaten ligger helt i linje
med dess strävanden att stimulera forskningssamverkan. Speciellt anses
utbytet böra kunna intensifieras när det gäller de mindre och medelstora
företagen.

IVA anför att man inte tillräckligt väl känner till småföretagarnas
informationsbehov och att SIFU här har en stor uppgift. Kontakten med
bl. a. universitet och högskolor borde kunna förstärkas genom företagareföreningarna.
IVA anser att förbättring av de små och medelstora
företagens situation kan åstadkommas på bättre sätt än genom att knyta
speciella ingenjörer till universitet och högskolor för överföring av idéer
och forskningsresultat. Industriförbundet anger det som viktigt att
kontaktsekretariatens verksamhet och deras rapporter över pågående
forskningsprojekt liksom STU:s rapportreferat över slutförda projekt blir
kända. Formerna härför bör diskuteras i berörda organ. För en eventuellt
utvidgad verksamhet bör riksdagen ställa medel till förfogande. SHIO
meddelar att man inom organisationen ofta kommer i kontakt med
problemet att företagen har svårt att förstå och begagna sig av de resultat
som forskningen ger, och att man därför är positiv till den idé som
framkommer i motionen. SHIO anser SIFU och företagareföreningarna
vara de lämpligaste kontaktkanalerna.

Motionen 1972:1316

I fråga om denna motion, som gäller åtgärder för att
främja innovationer redovisar STU inledningsvis diverse
statistik för att belysa motionärens uppgifter angående utvecklingen av
handeln med licenser och av antalet patentansökningar. Befintlig statistik
över handeln med licenser är inte överensstämmande och ger således
ingen entydig bild av utvecklingen. Statistiken över antalet patentansökningar
visar att detta antal legat på en ganska konstant nivå under

NU 1972:52

1960-talets andra hälft och att andelen ansökningar från i Sverige bosatta
personer endast uppvisar en begränsad variation. Totala antalet beviljade
patent, en uppgift som bättre motsvarar de nya uppfinningarna, har
under samma tidsperiod ökat, vilket delvis förklaras av införandet av en
ny patentlagstiftning den 1 januari 1968. Andelen i Sverige bosatta
personer som beviljats patent har emellertid förblivit relativt konstant.

STU bekräftar vad som anförs i motionen, nämligen att de bidrag som
går till uppfinnaraktivitet, speciellt de till kreativa personer utanför
forskningsmiljön och till små innovationsaktiva företag, är så små att de
knappast märks i den finansiella satsning på FoU-verksamhet som nu sker
från samhällets sida. Stödet skulle väsentligen kunna ökas dels genom att
fler av de nuvarande ansökningarna kunde stödjas med rikligare medel,
dels och framför allt genom att den mindre och medelstora industrin i
ökad omfattning skulle uppmärksamma och utnyttja STU:s stödformer.
En uppsökande uppgift framstår som angelägen, säger STU.

Frågan om inrättandet av kollektiva industrihus har i viss utsträckning
redan bearbetats vid STU. Dels har STU medverkat vid tillkomsten av
IUC i Skellefteå, dels diskuteras för närvarande planer på att inrätta en
forskningsstation i Göteborg.

STU finner det inte motiverat att tillsätta en utredning av det slag som
motionären föreslagit. Inte heller IVA finner det i nuvarande läge vara
nödvändigt med en utredning om bättre utnyttjande av kreativa personer.
Däremot anser akademin att det finns anledning att öka det statliga
stödet till uppfinnare och småföretag samt att stimulera och underlätta
kontakterna mellan uppfinnare och företag.

Industriförbundet tror inte att några stora förändringar är möjliga att
åstadkomma när det gäller att bättre utnyttja kreativa personer inom
landet men bedömer även marginella förändringar som väsentliga.
Sådana torde enligt förbundet kunna åstadkommas utan mera omfattande
utredningar. Mer borde kunna uträttas av STU om dess resurser
förstärktes och sannolikt också av företagarföreningarna i samråd med
Uppfinnarföreningen.

SHIO anser det vara angelägnare att satsa på de organisationer som
redan finns med uppgift att främja företagsutvecklingen än att etablera
kollektiva industrihus. Ökat statligt stöd till uppfinnare bör enligt
organisationen kanaliseras via företagareföreningarna, gärna i samarbete
med STU. Önskvärt vore om medel kunde avsättas för en experimentverksamhet
på detta område vid en företagareförening.

Motionen 1972:1320

STU anser att statsmakterna genom tillkomsten av STU redan
tillgodosett de principförslag rörande åtgärder för att stimulera
industriellt utvecklingsarbete som motionärerna
framfört. I fråga om kreditgivning, statliga beställningar och kontraktforskningsinstiut
anför STU följande. Kreditgivning till FoU-projekt sker
via STU som ger bidrag både med och utan återbetalningsskyldighet.

NU 1972:52

Lämnade bidrag jämte ränta skall återbetalas om projektet lyckas. Vid
misslyckande avskrivs fordran. Statliga beställningar av civila FoU-arbeten
hos industrin kan i viss mån sägas ske genom det stöd som ges till
industriföretagen till klart definierade projekt samt genom att de projekt
som utvecklas av enskilda uppfinnare och forskare vid universitet och
högskolor förs ut för vidareutveckling hos såväl större som mindre och
medelstora industriföretag med fortsatt stöd. Kontaktsekreterarverksamheten
vid universitet och högskolor är för närvarande föremål för
utbyggnad och omstrukturering för att existerande resurser skall kunna
tillvaratas på ett än mer effektivt sätt. Dessutom är riktlinjer för
uppdragsforskning under utredning inom STU i samarbete med UKÄ.
Härvid beaktas uppdragsforskningens både för- och nackdelar.

UKÄ konstaterar att statsmakterna slagit fast att läroanstalternas
forskningssamverkan med utomstående bör ske inom ramen för läroanstalternas
nuvarande organisation. Uppdragsverksamheten har hittills haft
en begränsad omfattning. För att söka finna former som kan underlätta
universitetens och högskolornas forskningssamverkan med utomstående
har UKÄ och STU i samråd tillsätten utredningsman med uppgift att bl. a.
se över de ekonomiska och juridiska konsekvenserna av alternativa
organisatoriska former för samverkan. Arbetet härmed är ännu inte
slutfört, men enligt vad UKÄ inhämtat är det föga troligt att särskilda
institut kommer att befinnas vara den mest fördelaktiga lösningen. Ett
förslag från UKÄ i ärendet beräknas kunna bli framlagt under våren
1973.

IVA anför att den allmänna ekonomiska politiken bör vara sådan att
den stimulerar företagen till utveckling av ny teknik och till nya
investeringar. Den minskade lönsamheten i Sverige är därvidlag oroande.
Någon form av investeringsfonder för immateriella investeringar borde
kunna få stor betydelse för företagens investeringsvilja. Förutom genom
den allmänna ekonomiska politiken och stöd till forskning och utbildning
av olika slag — betydelsen av grundläggande forskning betonas särskilt —
bör staten stimulera företagens utveckling av ny teknik genom att lägga
ut beställningar på industrin. Detta bör omfatta även den civila sektorn. I
samband med långsiktsplanering bör statliga och kommunala organ inom
olika sektorer satsa på forskning. Akademin anser inte att det f. n. finns
anledning att starta speciella kontraktforskningsinstitut. Först bör en
utvärdering ske av de för några år sedan införda reglerna för uppdragsforskning.

Industriförbundet delar motionärernas uppfattning att den minskning
av självfinansieringsgraden som långtidsutredningen räknar med innebär
en risk för att satsningen på FoU-arbete kan komma att minska. Åtgärder
som kan öka tillgången på riskvilligt kapital och ge företag möjligheter att
avsätta medel till FoU-arbete bedöms därför som önskvärda. Förbundet
har tidigare uttalat sig för forskningsfonder och skulle gärna se att i
avvaktan på företagsskatteberedningens ställningstagande en provisorisk
möjlighet tillskapades för företagen att göra avsättningar till sådana
fonder.

NU 1972:52

Statliga beställningar är ett förslag sorn återfinns i Industriförbundets
forskningspolitiska uttalanden. En utvärdering av de erfarenheter som
vunnits under senare år betecknas som angelägen. Förslaget till kontraktforskningsinstitut
synes förbundet böra vila i avvaktan på det utredningsarbete
som f. n. bedrivs inom UKÄ.

SHIO behandlar i sitt remissyttrande förslagen om forskningsfonder
och om utökning av uppdragsforskningen. SHIO bedömer det förra
förslaget som angeläget och förordar en särskild utredning. Beträffande
den senare frågan instämmer organisationen i motionärernas förslag.

Utskottet

Samtidigt med att Sveriges beroende av utrikeshandeln successivt ökat
har den konkurrens som de svenska exportföretagen möter på de
internationella marknaderna skärpts. Betydelsen av de råvaror som
Sverige har god tillgång på och som givit goda exportintäkter har minskat
och de svenska företagens konkurrensfördelar bl. a. i form av hög
utbildningsstandard, hög innovationsnivå och högt tekniskt kvalitetsmedvetande
är inte längre lika framträdande. Samtliga industriländer gör
betydande satsningar på ny teknik och produktutvecklingen går allt
snabbare. Svensk industri måste för att kunna bibehålla sin internationella
konkurrenskraft följa med i denna utveckling. Därför krävs det en
betydande satsning på forsknings- och utvecklingsarbete. Utskottet delar
den principiella uppfattning som framförs i motionerna att en förstärkning
på detta område är angelägen.

Samhället inser sitt ansvar för att stödja den svenska industrins
utvecklingsförmåga och förnyelse och har därför under senare år påtagligt
ökat sina insatser här. Staten lämnar vid sidan av sina åtaganden för
universitet, högskolor och institut för forsknings-, försöks- och provningsverksamhet
ett omfattande stöd till teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete. Anslag ges till kollektiva forskningsinstitutioner, och
betydande bidrag tillförs utvecklingsverksamheten genom statligt finansierade
utvecklingsprogram på olika områden. För att förstärka organisationen
av det statliga stödet har ett centralt organ för teknisk utveckling
liksom ett statligt utvecklingsbolag bildats. Regeringen har i propositionen
1972: 125 aviserat ytterligare åtgärder för att stimulera forskningsoch
utvecklingsarbetet inom industrin. Avsikten är att till 1973 års
vårriksdag lägga fram förslag såväl om ett generellt extra skatteavdrag i
detta syfte som ett utökat direkt stöd till forsknings- och utvecklingsarbete
inom industrin.

I motionen 1972: 1320 föreslås att riksdagen skall som sin mening ge
Kungl. Maj:t till känna att vid utformningen av näringspolitiken särskild
uppmärksamhet måste ägnas frågan om att stimulera forsknings-,
utvecklings- och innovationsarbetet i syfte att med beaktande av sociala
och miljömässiga synpunkter trygga en fortsatt industriell utveckling.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att vid utformningen av

NU 1972:52

näringspolitiken frågan om åtgärder för att främja det industriella
utvecklingsarbetet intar en mycket central ställning men anser inte att
riksdagen behöver göra något speciellt uttalande härom. Kungl. Majit har
i olika sammanhang, senast i årets statsverksproposition, deklarerat att
svensk industris internationella konkurrenskraft är starkt beroende av
hög innovationsnivå och teknisk kvalitet och att en kontinuerlig,
målmedveten och ökande satsning på industriellt inriktat utvecklingsarbete
och teknisk forskning därför är ett viktigt inslag i näringspolitiken.
Riksdagen har instämt i denna uppfattning.

Motionärerna uttrycker vidare önskemål om att särskild uppmärksamhet
skall ägnas frågorna om kreditgivningen till forsknings- och utvecklingsprojekt,
om statliga beställningar av civila forsknings- och utvecklingsarbeten
hos industrin samt om kontraktforskningsinstitut i anslutning
till universitet och högskolor.

Beträffande kreditgivningen föreslås en ändring i banklagstiftningen
eller etablerandet av en statlig fond varigenom en ökad kreditgivning till
forsknings- och utvecklingsprojekt skulle möjliggöras.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om de ändringar i banklagstiftningen
som trädde i kraft den 1 januari 1969. Härigenom liberaliserades
bl. a. de regler som gäller i fråga om bankinstitutens möjligheter att
lämna krediter utan säkerhet. Enligt dessa regler kan bankerna - utöver
vissa speciella typer av blancokrediter - lämna krediter utan säkerhet till
ett sammanlagt belopp motsvarande högst 3 procent av summan av det
egna kapitalet och inlåningen. Vid årsskiftet 1972—1973 hade affärsbankerna
ett utrymme för blancokrediter av detta slag uppgående till cirka
1 900 miljoner kronor. Av detta utrymme utnyttjades cirka 750 miljoner
kronor eller knappt 40 procent. Variationer i tiden och mellan olika
banker förekommer men det utnyttjade utrymmet för blancokrediter har
hittills inte i något fall uppgått till 55 procent av maximalt tillåten
volym. Med hänsyn härtill och att årligen en volymexpansion sker kan
något behov av en lagändring för att möjliggöra kreditgivning till
forsknings- och utvecklingsprojekt inte anses föreligga. Viss kreditgivning
till sådana projekt sker också via STU, som ger bidrag med och utan
återbetalningsskyldighet. Om ett tekniskt riskprojekt av den typ som
STU skall stödja misslyckas, avskrivs STU:s fordran. Lyckas däremot
projektet och kommer i tillämpning skall bidraget jämte ränta återbetalas.

Upphandlingskommittén förordar i sitt betänkande (SOU 1971:88)
Offentlig upphandling en särskild beslutsordning för att reglera hur
upphandlingen skall gå till i de fall då staten vill att en myndighet skall
upphandla en svensk produkt för att stödja den inhemska industriella
utvecklingen. Remissbehandlingen av betänkandet har nyligen avslutats
och utskottet utgår ifrån att ett förslag i ärendet kommer att föreläggas
riksdagen.

I 1969 års statsverksproposition (prop. 1969: 1 bil. 10 s. 282)
meddelade chefen för utbildningsdepartementet att han anslöt sig till de
principer för läroanstalternas forskningssamverkan med utomstående som

NU 1972:52

föreslagits av universitetskanslersämbetet i en till Kungl. Majit överlämnad
promemoria. Enligt denna skulle universitetens och högskolornas
forskningssamverkan med samhället i övrigt ske inom ramen för
läroanstalternas nuvarande organisation, och särskilda institut eller
stiftelser för denna samverkan skulle i regel inte inrättas. Riksdagen
framförde inga erinringar mot detta uttalande. Under de tre budgetår
som de gällande reglerna för forskningssamverkan varit i kraft har
omslutningen av uppdragsverksamheten varit nära nog oförändrad, cirka
en procent av läroanstalternas totala ekonomiska omslutning. En
bidragande orsak till den relativt låga andelen uppdragsverksamhet har,
enligt vad UKÄ kunnat utröna, varit vissa oklarheter mellan beställare,
uppdragstagare och läroanstalt. I syfte att söka finna former som kan
underlätta läroanstalternas forskningssamverkan med utomstående har
UKÄ och STU i samråd tillsatt en utredningsman med uppgift bl. a. att se
över de ekonomiska och juridiska konsekvenserna av alternativa
organisatoriska former för samverkan. Inom ramen för denna översyn
behandlas också alternativet med särskilda institut. Utredningsmannens
arbete är ännu inte avslutat, men ett förslag på grundval av vad som
framkommit vid utredningen beräknas kunna läggas fram för Kungl.
Majit under våren 1973. Motionärernas förslag om att ett system med
särskilda kontraktforskningsinstitut skall övervägas är därmed enligt
utskottets mening tillgodosett.

I motionen 1972: 1316 hävdas att den mera specifikt behovsinriktade
innovationsaktiviteten, dvs. uppfinnarverksamheten, vid fördelningen av
samhällets stöd inte fått tillräckligt utrymme och att det råder en påtaglig
obalans mellan vad som satsas på forskning och vad som satsas på
uppfinnarverksamhet. En rationell innovationspolitik förordas, och som
ett första steg att underlätta verksamheten för landets innovatörer
föreslås tillskapandet av regionala innovationscentra i form av kollektiva
industrihus. Motionen utmynnar i en hemställan om en skyndsam
utredning om möjligheterna att bättre utnyttja kreativa personer som en
påtaglig produktionsfaktor. Utskottet finner det olyckligt att motionären
satt forskning i motsatsställning till innovationsverksamhet. Något
sådant motsatsförhållande finns inte, utan de båda verksamheterna måste
påverka varandra. Ett större stöd till innovationsverksamheten kan
emellertid vara önskvärt. Olika åtgärder har också vidtagits i detta syfte.
STUis verksamhet är under utbyggnad och omorganisation bl. a. för att
öka aktiviteten på detta område. De mindre och medelstora industriföretagen
har ej kommit att tillräckligt uppmärksamma och utnyttja de
stödformer som STU ställer till förfogande. En uppsökande aktiverande
verksamhet har därför inletts. Genom tillkomsten av IUC i Skellefteå har
en verksamhet i överensstämmelse med vad motionären föreslagit
inrättats. Vidare diskuteras planer på att inrätta en forskningsstation i
Göteborg där tonvikten skulle läggas på en samverkan med de mindre och
medelstora företagen. Verksamheten vid IUC har nyligen inletts och är
under uppbyggnad. Utskottet håller det inte för osannolikt att det
framgent blir aktuellt att upprätta centra av detta slag även på andra håll

NU 1972:52

i landet. Utskottet anser dock att erfarenheterna från IUC i Skellefteå
bör avvaktas innan beslut fattas om etablering av ny verksamhet.
Utskottet finner således att olika åtgärder vidtagits eller planeras för att
möjliggöra ett ökat statligt stöd till uppfinnarverksamheten i landet och
anser följaktligen inte någon utredning av det slag som motionären
föreslagit vara motiverad.

Som framförs i motionen 1972: 696 har ett av motiven för att inrätta
en teknisk högskola i övre Norrland varit att en högskola av detta slag
bedömts kunna innebära en betydande stimulans för samhällsutvecklingen
i denna landsdel. Organisationskommittén har vid uppbyggandet
av högskolan vidtagit olika åtgärder som kan bidra till uppfyllandet av
detta mål. Högskolan byggs upp i form av storinstitutioner, vilket är
avsett att underlätta kontakten mellan olika vetenskapsgrenar inom
samma område och samverkan kring större forskningsprojekt. Vid val av
forskningsområde för föreslagna professurer har organisationskommittén
vägt in den samhällsstimulans som olika forskningsområden bedömts
kunna ge, och vid ledigförklarandet av professurerna har angetts att
samverkan skall ske utåt med industrin och utvecklingscentra. Utskottet
anser detta vara mycket värdefullt. I motionen hemställs att riksdagen
skall anmoda Kungl. Maj:t dels att utforma ett program och anslå medel
för statlig uppdragsforskning att utföras vid högskolan i Luleå och
påbörjas så snart personella förutsättningar finns i form av forskartjänster,
dels att inrätta ett kontaktsekretariat vid högskolan.

Utskottet bedömer att ytterligare åtgärder utöver dem som hittills
vidtagits är angelägna för att högskolan i Luleå skall kunna bidra till den
stimulans av näringslivet i Norrland som avsetts. Högskolan kan knappast
räkna med att industrin spontant kommer att ge den forskningsuppdrag i
större utsträckning. Ett program för statlig uppdragsforskning och
tillskapandet av ett kontaktsekretariat i lämplig organisatorisk form är
enligt utskottets mening åtgärder som vore värda att närmare prövas i
syfte att utröna om de verksamt skulle kunna bidra till att öka
forskningssamverkan mellan högskolan och utomstående. Av STU:s och
UKÄ:s remissyttranden framgår att dessa myndigheter anser det vara
motiverat att en sådan undersökning görs. Utskottet utgår från att detta
sker genom de ansvariga myndigheternas försorg. Någon framställning
från riksdagen till Kungl. Maj:t i enlighet med motionärernas förslag
skulle därmed inte vara erforderlig.

1 motionen 1972: 1356 behandlas företagens, i första hand de små och
medelstora företagens, svårigheter att utnyttja de tekniska högskolornas
forsknings- och utvecklingsresultat. Utskottet delar motionärernas uppfattning
att detta är ett betydande problem och att åtgärder för att
komma till rätta härmed är angelägna. STU, som har huvudansvaret för
verksamheten med kontaktsekretariat, planerar olika kompletteringar till
denna kontaktverksamhet för att ge den mindre och medelstora
industrin bättre förutsättningar för att nå kontakt och etablera samarbete
med högskoleinstitutionerna. I sitt remissyttrande över motionen

NU 1972:52

konstaterar STU att man genom de ökade ekonomiska resurserna också
givits möjlighet att överväga sådana åtgärder som motionärerna föreslår.
Utskottet finner således att den av motionärerna aktualiserade frågan är
föremål för överväganden inom ansvarigt organ och förutsätter att detta
leder till positiva åtgärder så snart som möjligt.

Utskottet hemställer alltså

1. att riksdagen avslår motionen 1972: 1320 angående industriellt
utvecklingsarbete,

2. att riksdagen avslår motionen 1972: 1316 om åtgärder för att
främja innovationer inom teknik, m. m.,

3. att riksdagen avslår motionen 1972:696 såvitt gäller statlig
uppdragsforskning och kontaktsekretariat vid högskolan i
Luleå (punkten 2 i hemställan),

4. att riksdagen avslår motionen 1972: 1356 om ökade möjligheter
för små och medelstora företag att utnyttja de tekniska
högskolornas forsknings- och utvecklingsresultat.

Stockholm den 14 november 1972

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i
Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Ericsson i
Åtvidaberg (fp), Blomkvist (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Jonsson i
Husum (s), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s), herrar Hallgren (vpk) och
Fridolfsson i Stockholm (m).

Reservation

av herrar Andersson i Örebro (fp), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Sjönell
(c), Hovhammar (m) och Fridolfsson i Stockholm (m), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 15 med
”Utskottet delar” och slutar på s. 17 med ”utskottets mening tillgodosett”
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

Utskottet tillstyrker detta förslag. Kungl. Maj:t har visserligen i olika
sammanhang, senast i årets statsverksproposition, deklarerat att svensk
industris internationella konkurrenskraft är starkt beroende av hög
innovationsnivå och teknisk kvalitet och att en kontinuerlig, målmedveten
och ökande satsning på industriellt inriktat utvecklingsarbete och
teknisk forskning därför är ett viktigt inslag i näringspolitiken, men
tillräckliga åtgärder på detta område har enligt utskottets mening inte
vidtagits. Genom att den allmänna ekonomiska politiken utformats på
sätt som skett, varigenom bl. a. lönsamheten inom industrin trendmässigt

NU 1972:52

är nedåtgående, har företagens förmåga att öka eller bibehålla nivån på
forsknings- och utvecklingsarbetet minskat. Denna utveckling är enligt
utskottets uppfattning oroande. Olika åtgärder för att förbättra tillgången
på riskvilligt kapital och för att ge företagen ökade möjligheter att
avsätta medel för forsknings- och utvecklingsarbete framstår därför som
synnerligen önskvärda.

Motionärernas förslag om att särskild uppmärksamhet skall ägnas
frågorna om kreditgivning till forsknings- och utvecklingsprojekt och om
statliga beställningar av civila forsknings- och utvecklingsarbeten hos
industrin finner utskottet speciellt angelägna. Utskottet anser därför
förslaget om att inrätta en fond ägd till hälften av staten och till hälften
av bankväsendet och med uppgift att lämna krediter till forsknings- och
utvecklingsprojekt vara värt närmare överväganden. Genom en institution
av detta slag skulle speciellt de mindre företagens och innovatörernas
möjligheter att låna till riskfyllda projekt påtagligt kunna förstärkas.

Statlig försvarsforskning och utvecklingsarbeten som beställts hos
näringslivet har i avgörande grad bidragit till att en teknisk nivå som i
internationell jämförelse är högst konkurrenskraftig kunnat uppnås inom
flera industrigrenar. Genom att försvarsforskningen och de militära
beställningarna minskar samtidigt som den internationella industriella
konkurrensen skärps framstår en ökad statlig beställning av civila
forsknings- och utvecklingsarbeten som angelägen. Upphandlingskommittén
har framlagt förslag till ett förfarande för en upphandling av
produkter för att stödja den inhemska industriella utvecklingen. Enligt
utskottets uppfattning är det påkallat att omedelbart närmare utveckla
ett program för en samordnad statlig och kommunal beställningsverksamhet
av detta slag.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1320 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna att vid utformningen av
näringspolitiken särskild uppmärksamhet måste ägnas åt
frågan om att stimulera forsknings-, utvecklings- och innovationsarbetet
i enlighet med vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

av fru Hambraeus (c):

Ekologisk stabilitet är en förutsättning för att livet på jorden skall
bestå.

Vår nuvarande teknik inom jord- och skogsbruk, energiproduktion
och industri karakteriseras av en utveckling utan hänsyn till eventuella
balansrubbningar i biosfären.

Särskilt efter andra världskriget började man framställa ämnen som
inte finns i naturen och som inte bryts ned enligt naturens lagar. Ett
exempel är plast för engångsbruk med evig varaktighet. Detta avfall får
konsekvenser för ekosystemen som vi inte kan överblicka.

NU 1972:52

Dessutom har många metoder, t. ex. inom jordbruket, som passade väl
in i den ekologiska balansen övergivits och ersatts av en teknik som
bryter naturens kretslopp.

Barry Commoner säger i ”Cirkeln sluter sig” (s. 254): ”Vi befinner oss
nämligen mitt uppe i miljökrisen därför att de medel vi använder för att
få ekosfären att producera rikedomar bryter ned själva ekosfären. Det
nuvarande produktionssystemet är självförstörande.”

Frågan blir då inte så mycket hur vi skall kunna hitta på nya
produkter för att klara den internationella konkurrensen, utan hur vi bäst
skall finna ett alternativt produktionssystem med riktmärket att så snart
som möjligt följa det ekologiska imperativet, som förr eller senare hela
världen måste ställa sig under. Ett nytänkande är på väg och finner
gensvar i många människors längtan efter ett meningsfullt liv utan
våldförande på naturen. Riksdagen har ett stort ansvar för att stimulera
och underlätta denna utveckling mot ett samhälle inom de naturgivna
ramarna.

Göteborgs Offsettryckeri A B 72 1849 S Stockholm 1972