Näringsutskottets betänkande nr 50 år 1972

NU 1972:50

Nr 50

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående resursoch
energipolitiken m. m.

Ärendet

I betänkandet behandlas feni motioner med förslag till utredning och
andra åtgärder avseende den framtida resursanvändningen och energiförsörjningen,
nämligen

dels motionen 1972:575 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att
riksdagen skall besluta att ett fristående energiinstitut med i motionen
angivna arbetsuppgifter inrättas,

dels motionen 1972:583 av herr Takman m. fl. (vpk), vari hemställs
att riksdagen skall uttala sig för

1. att ett femte kärnkraftverk i samhällelig regi förläggs till Norrbotten,

2. att frågan om en snabb planering av energipolitiken i övrigt blir
föremål för en skyndsam utredning med utgångspunkt att samhället får
bestämmanderätten över alla resurser för energiförsörjningen samt

3. att en översyn företas över alla led i atomkraftens produktion från
bränsleförsörjningen till avfallshanteringen med riktpunkt att riskerna för
allmänheten elimineras ur tillverkningsprocessen,

dels motionen 1972:757 av herr Sundman m. fl. (c), vari hemställs att
riksdagen skall hos Kungl. Maj:t hemställa om

1. en skyndsam parlamentarisk utredning med uppdrag att genomföra
en analys av landets totala naturresurser och dra upp riktlinjerna för den
framtida resursanvändningen med beaktande av vad som anförts i
motionen,

2. åtgärder för en väsentligt intensifierad forskning rörande fusionsenergins
utveckling och industriella användning,

dels motionen 1972:758 av herrar Westberg i Ljusdal (fp) och Sellgren
(fp), vari hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära en
utredning beträffande möjligheterna att använda pumpanläggningar för
ökning av elproduktionen,

dels motionen 1972:1342 av fru Mogård m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen skall hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag rörande
information till medborgarna om energiproblematiken.

Motionerna

I motionen 1972:757 hänvisar motionärerna allmänt till fakta som
1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 50

NU 1972:50

framkommit i debatten angående industrisamhällets exploatering av
naturresurserna och särskilt till inlägg i denna debatt som gjorts av Gösta
Ehrensvärd genom skriften ”Före - efter” och av Gunnar Hambraeus i
hans sammanfattande redovisning av tendenser i den tekniska utvecklingen
i Ingenjörsvetenskapsakademiens meddelande ”Framsteg inom
forskning och teknik 1971”.

Frågeställningen är av global natur och måste därför angripas på
internationellt plan, framhåller motionärerna. Problemen på nationell
nivå är emellertid mera överskådliga. Motionärerna förordar en medveten
och omsorgsfullt genomtänkt resurspolitik, som bör innehålla en analys
och metodisk planering av tre huvudområden: livsmedelsförsörjningen,
tillgången på energi och tillgången på råvaror. Ett genomarbetat
beslutsunderlag för de betydelsefulla politiska ställningstaganden som blir
ofrånkomliga på dessa områden inom en nära framtid saknas för
närvarande.

Förslaget i motionen 1972:575 om ett energiinstitut framförs mot
bakgrund av den ständigt ökande energiförbrukningen och de problem
som uppstår härigenom. Tillgången på energiråvaror är begränsad, och
framställningen och förbrukningen av energi medför påtagliga miljöskador.
Dessa faktorer måste enligt motionärerna vara styrande när det gäller
utformningen av energipolitiken, vilket får konsekvenser för energiförbrukningens
omfattning och uppdelning på olika framställningskällor.
Verkningarna på miljön av energiframställning och energianvändning har
hittills i mycket liten utsträckning påverkat energipriserna. Ett mera
rättvisande pris på energi i olika former skulle kunna erhållas genom
miljöavgifter. I princip skulle alltså kostnaderna för skador på miljön
räknas in i energipriserna.

Energianvändningen ger även upphov till andra problem än de som
avser miljön, t. ex. beredskapsproblem, konsumentproblem och säkerhetsproblem.
För dessa problemområden finns det lagstiftning och
bevakningen sköts av en rad olika organ, vart och ett med sitt
ansvarsområde. Härigenom erhåller man enligt motionärerna den bästa
kontrollen och bevakningen av de olika problemen. Energimarknaden bör
tillåtas fungera inom de allmänna ramar som bl. a. utgörs av de lagar och
bestämmelser som de nämnda problemområdena motiverar. Den allt
snabbare utvecklingen på olika områden och samhällets ökade komplexitet
ställer emellertid allt större krav på det underlag som behövs för
åtgärder och beslut. Detta gäller inte minst de organ som skall bevaka de
olika problemområdena, men också energimarknadens köpare och säljare
och de myndigheter som utformar lånebestämmelser för bostäder, ger
forsknings- och utvecklingsanslag m. m. För att ta fram ett sådant
underlag behövs ett nytt organ som lämpligen bör få formen av ett
utredningsinstitut för energifrågor.

Institutet skulle ha till uppgift dels att bedriva vetenskaplig utredningsverksamhet
inom energiområdet med speciell inriktning på energianvändning
samt produktions- och överföringsformer, dels att göra rullande

NU 1972:50

prognoser av energibehovet. Motionärerna anser det viktigt att det
föreslagna energiinstitutet inte ges någon annan maktposition än den som
skapas av de kunskaper och fakta som framkommer genom utredningar,
diskussioner eller eventuella forskningsinsatser som utförs på institutets
initiativ. Institutet måste därför få en självständig ställning i förhållande
till myndigheter, företag och organisationer. Det bör ges en stark
anknytning till de praktiska problemen och därför kompletteras med
rådgivande organ där olika intressen kan representeras. Den av riksdagen
begärda parlamentariska nämnden för energifrågor skulle t. ex. kunna
ingå i institutets ledning. Energiinstitutets verksamhet föreslås bli
finansierad antingen genom en särskild avgift på energiförbrukningen
eller genom statliga anslag.

I motionen 1972:583 konstateras att utrymmet för en utbyggnad av
vattenkraften i Sverige är mycket begränsad och att en ständigt snabbare
ökning av energiförbrukningen medför att vattenkraftens relativa andel
snabbt sjunker. Det bedöms sannolikt att ökningen av elförbrukningen
blir så stor att det blir atomkraften som måste svara för huvudparten av
energiförsörjningen i Sverige år 2000. Skillnaderna i produktionskapacitet
mellan atomkraftverk och vattenkraftverk belyses med ett sifferexempel.
Motionärerna anför att kärnkraftverken mycket väl kan vara klart
miljövänligare än någon av de oljedrivna eller koldrivna värmekraftstationer
som hittills varit i bruk. Detta förutsätter att alla led från
atombränslets utvinning till det radioaktiva avfallets behandling hålls
under sträng kontroll.

Motionärerna framhåller att man i den fysiska riksplan (SOU
1971:75) Hushållning med mark och vatten som utarbetats av civildepartementet
i fråga om nya kraftverk följer de lokaliseringsförslag som
skisserats av centrala driftledningen (CDL). Som resultat härav skulle
samtliga kärnkraftverk komma att lokaliseras till södra tredjedelen av
landet, i de flesta fallen till kusten. Det perspektiv som riksplanen
tecknar är enligt motionärerna en ytterligare avfolkning av Norrland och
en hänsynslös exploatering av södra Sveriges kustområden. En annan
styrning av utvecklingen bedöms därför vara nödvändig. En åtgärd vöre
att förlägga det femte kärnkraftverket till Norrbotten. Motiven för detta
framkommer som resultatet av en samlad bedömning av energibehovet,
miljövården, regional- och sysselsättningspolitiken. Med ett atomkraftverk
i Norrbotten skulle det vara naturligt att dit förlägga industrier med
stort energibehov som ett kombinat i nära anslutning till verket, och det
skulle i sin tur sedan vara naturligt att till kombinatet foga verkstadsindustrier.
Därigenom skulle Norrlands avfolkning kunna stoppas och en
allsidig ekonomisk utveckling av norra Sverige kunna inledas.

Alla skäl talar enligt motionärerna för en planmässig energipolitik och
en utveckling av kärnkraften i statlig regi.

I motionen 1972:758 hävdas att effektiviteten i utnyttjandet av
vattenkraft skulle kunna ökas genom anläggandet av s. k. pumpkraftverk.
Genom användning av pumpanordningar skulle den vattenmängd som

NU 1972:50

passerar genom ett kraftverk kunna utnyttjas upprepade gånger. Pumparna
skulle kunna användas när kraftförbrukningen är ringa och den större
vattenmängden sedan utnyttjas när kraftbehovet är som störst.

I motionen 1972:1342 anförs att den miljöpåverkan som uppkommer
genom olika typer av kraftförsörjning har varit föremål för en häftig
debatt och att opinionsstormar därför kan befaras ha påverkat besluten,
så att inte enbart saklig prövning har kommit till stånd. För att
medborgarnas ställningstagande till frågan om uppläggningen av den
framtida energiförsörjningen skall underlättas och en känsloladdad och
polariserad debatt undvikas bör, anser motionärerna, en informationskampanj
med tonvikt på kärnkraften och dess verkningar komma till
stånd.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Internationella projekt

Under senare år har ett betydande antal framtidsstudier som bl. a.
belyser utvecklingen på resursområdet gjorts. Exempel på sådana lämnas i
betänkandet (SOU 1972:59) Att välja framtid - ett underlag för
diskussion och överväganden om framtidsstudier i Sverige. På material
från detta bygger nedanstående redogörelse för Romklubben och det
därtill anknutna forskningsprojektet inom System Dynamics samt projekten
The Corporate Environment 1975-1985 vid Hudson Institute och
Europa år 2000. I anslutning till denna redogörelse lämnas vissa uppgifter
om The International Federation of Institutes for Advanced Study.

Romklubben konstituerades 1969. Klubben, som har cirka 70
medlemmar, har nära relationer med OECD. Den framställer sig som
strängt opolitisk och arbetar från utgångspunkten att Västeuropa,
Sovjetunionen, USA, Canada och Japan har ett ansvar för att ta
ledningen i en världsomfattande strävan att komma till rätta med de
klyftor och obalanser som utgör framväxande globala problem. Klubbens
arbete skall bestå dels av att initiera studier och forskning som kan belysa
arten av dessa globala problem, dels av att genom personliga framställningar
till och besök hos ledande statsmän söka få dessa att besinna sitt
globala ansvar.

Den del av Romklubbens verksamhet som består av studier och
forskning omfattar hittills ett projekt vid Massachusetts Institute of
Technology (MIT). Projektet ingår i den grupp System Dynamics som
grundlagts av professor J.W. Forrester. Forrester har konstruerat
dynamiska system avsedda som grundval för bedömning av utvecklingen
vad gäller tillväxt, naturresurser och överlevande. För att vidareutveckla
modellerna, precisera ingående samband och köra modellerna på dator
under varierande förutsättningar har bildats en internationellt sammansatt
forskargrupp. De variabler som knyts samman till ett dynamiskt
system är naturresurser, industriell produktion per capita, livsmedelsproduktion
per capita, befolkning och miljöförorening. Alla variabler är

NU 1972:50

globala, dvs. det är jordens totala produktion, befolkning etc. som ingår i
modellen. Denna innehåller inte i sin grundläggande utformning något
hänsynstagande till fördelningsproblem och inte heller till eventuella
politiska beslut eller teknologiska framsteg.

Med de antaganden som gjorts blir de resultat som projiceras framåt i
tiden i de flesta fall utomordentligt nedslående. På grund av växelverkan
mellan olika variabler kommer antingen folkökningen att bli för snabb
och tvingas ned av massvält eller föroreningen att stiga till oerhörda
proportioner och tvinga ned folkmängden eller naturresurserna att i stort
sett tömmas ut. Debatten över hela världen har varit livlig, och åtskillig
kritik har riktats mot resultaten och tolkningarna av dem. Kritiken har
bl. a. gällt den globala aggregeringen. Redan en uppdelning på en rik och
fattig världshalva skulle enligt kritiken ge en mera realistisk anknytning
till det reella beslutsfattandet, vilket under överskådlig tid kommer att
vara baserat på de enskilda staterna. Modellen har också fått kritik därför
att den inte gör rättvisa åt prismekanismernas förmåga att i viss grad
reglera utnyttjandet av knappa resurser. Vidare har bl. a. kritiserats att
ingen hänsyn tagits till tekniska framsteg och nya uppfinningar. Detta i
kombination med den psykologiska effekt det har att ohyggliga
framtidsvisioner publicerats kan enligt kritikerna leda till en sakligt
omotiverad handlingsförlamning.

Stark kritik mot Forresters teknik har bl. a. uttryckts av Herman
Kahn, ledare för Hudson Institute. Detta institut, som grundades 1961,
arbetade ursprungligen i huvudsak för det amerikanska försvarsdepartementet
men har numera nästan enbart uppdrag från civila beställare. Den
dominerande delen faller inom projektet The Corporate Environment.
Projektet är upplagt som ett gemensamt projekt för ca 100 beställare av
vilka flertalet är multinationella företag, ca hälften amerikanska. Avsikten
är att skaffa fram sådant material om långsiktiga värderingsförändringar,
säkerhetspolitiska konstellationer, marknader, råvarutillgångar,
möjliga tekniska genombrott osv. som kan tjäna som underlag för den
långsiktiga planeringen och som deltagarna har svårigheter att skaffa var
för sig. Kahn och projektet kännetecknas av teknologisk optimism och av
relativt liten tilltro till att man med politiska viljebeslut kan ändra
trender. Karakteristiska värderingar är vidare att det internationella
samhället ses väsentligen som ett maktspel, att u-ländema anses intressanta
främst som marknader och att föga intresse visas för utjämning,
rättvisa och solidaritet.

Med hänvisning till projektets omfattning och de deltagande företagens
starka maktställning har det påpekats att överväganden och
värderingar inom detta projekt kan motverka en utveckling som ansvariga
svenska organ nationellt och internationellt önskar driva.

Projektet Europa 2000 initierades år 1966 av Europeiska kulturfonden,
en fristående stiftelse med säte i Amsterdam. Den egentliga
arbetsfasen kan sägas ha börjat 1968 och skall vara avslutad 1975.
Avsikten med projektet är att belysa människans roll i det europeiska
samhället i början av 2000-talet. De personer som deltar i arbetet är

1* Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 50

NU 1972:50

framför allt förankrade i universitet och statliga forskningsinstitut, men
kontakt har också tagits med fackliga och ideella organisationer. Arbetet
är uppdelat på en rad delprojekt som vart och ett leds av en
internationellt sammansatt vetenskaplig kommitté. Ett genomgående
drag i projektet är att värde- och målsättningsanalys givits en framträdande
plats. Orienteringen har gjorts humanistisk-samhällsvetenskaplig i
medveten opposition mot det teknokratiska draget i den futurologi som
dominerade vid projektets tillkomst.

Under 1972 har inletts ett tvärvetenskapligt samarbete mellan 20 av
världens ledande forskningsinstitut för att studera och föreslå lösningar
av de globala problem som bl. a. befolkningsexplosionen, miljöförstöringen
och den tekniska utvecklingen skapar. Sekretariatet för institutet,
vars namn är The International Federation of Institutes for Advanced
Study (IFIAS), har förlagts till Stockholm. Bland federationens medlemmar
finns institut i Västeuropa, USA, Israel och Japan. Ryska vetenskapsakademien
har anmält intresse för att delta, och från kinesiskt håll har
man förklarat sig vara intresserad ehuru man för tillfället inte ansett sig
kunna avvara forskare. De institut som går in i IFIAS förbinder sig att
ställa forskare till förfogande för federationen, vars sekretariat svarar för
samordningen mellan forskarna. För varje projekt skall det finnas en
kund som finansiär, t. ex. en statlig organisation, ett internationellt organ
eller ett företag. Projektledaren skall ansvara för uppläggningen och
genomförandet under en avtalad tid, och projektet skall utmynna i en
rapport med rekommendationer till problemlösningar. Rapporterna avses
få vid spridning så att de kan påverka berörda parters policy och
forskningspolitik. Fyra projekt har hittills påbörjats. Ett av dessa avser
energifrågor. Det syftar främst till ett studium av de sociala implikationerna
av energikonsumtionen och avviker sålunda från andra internationella
och nationella projekt på området. Ett annat projekt skall belysa
konsekvenserna av de alltmer drastiska förändringar av klimatet som blir
följden av människans ingrepp i naturen. Främst antropologiska, kulturella
och sociala aspekter kommer här att behandlas. Det tredje beslutade
projektet avser jordens vattenresurser och det fjärde de problem som är
förenade med de betydande framsteg som under senare tid uppnåtts
inom den enzymteknologiska forskningen.

FN-konferensen om den mänskliga miljön

Vid 1972 års FN-konferens i Stockholm om den mänskliga miljön
behandlades frågan om utvecklingen på naturresurs- och energiområdet
under dagordningspunkten Naturresurser och miljö. Konferensen antog
under denna punkt förslag till 44 rekommendationer rörande internationella
åtgärder i fråga om jordbruk, skogar, vilt och vilda växter, parker,
genetiska resurser, fiske, vatten, mineraler och gruvdrift samt energi.
Beträffande energi avser rekommendationen en studie av väntad energiförbrukning
och dess miljöpåverkan. En första rapport härom skall
föreligga senast 1975.

NU 1972:50

Fusionse nergin

Tillämpning av fusionsprincipen i samband med elproduktion är
föremål för forskning i hela den tekniskt avancerade världen. Forskningen
befinner sig på ren grundforskningsnivå, och någon tidpunkt för när
principen praktiskt skall kunna utnyttjas kan inte ens gissningsvis anges.
Principen bygger på att i en reaktor tas till vara den energiutveckling som
åstadkoms när deuterium — tungt väte som relativt enkelt kan fås ur
havsvatten — förenas med metallen litium till ett nytt grundämne. För en
fusion krävs en temperatur av 1 å 2 miljarder grader, dvs. samma
temperatur som utvecklas i en atombomb i tändningsögonblicket. Enligt
en beräkning skulle det deuterium som finns i haven motsvara en
energiutveckling av 1 miljard Q. En enhet Q motsvarar den energi som
utvinns vid förbränning av 38,4 miljarder ton stenkol. Som jämförelse
kan nämnas att den totala årsförbrukningen av fossilt kol f. n. uppgår till
0,2 Q.

Vissa svenska utredningar

Någon övergripande total analys av de svenska naturresurserna har inte
genomförts. Däremot har olika delområden berörts i flera utredningar.

I rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten,
upprättad inom civildepartementet, ges en samlad redovisning av hittills
utförda förarbeten för fysisk riksplanering. Inventeringar av anspråk och
tillgångar på mark och vatten samt bearbetningar av inventeringsresultatet
sammanfattas. Planöverväganden och synpunkter som syftar till god
utformning av miljön och hushållning med vissa naturresurser presenteras
liksom överväganden och synpunkter avseende medel och organisation
för en fortlöpande fysisk riksplanering. En proposition avses bli framlagd
under höstsessionen 1972.

Chefen för jordbruksdepartementet har sommaren 1972 tillkallat en
utredning med uppgift att före nästa jordbruksregleringsperiod, som
gäller tiden fr. o. m. juli 1974, pröva vissa frågor inom jordbrukspolitiken.
Utredningens ordförande är generaldirektör Ingvar Widén. Övriga
åtta sakkunniga — med ett undantag riksdagsledamöter — företräder de
fem i riksdagen representerade partierna. I direktiven sägs att de mål för
den svenska jordbrukspolitiken som uppställdes av 1967 års riksdag bör
gälla även i fortsättningen och att utredningen därför inte bör behandla
de övergripande målen för jordbrukspolitiken. 1967 års jordbruksbeslut
innefattade att jordbruksproduktionen i fredstid bör upprätthållas vid en
nivå som inte understiger en självförsörjningsgrad — i fråga om s. k.
egentliga jordbruksprodukter — av 80 procent. Utredningen skall bl. a.
överväga om det finns anledning att ompröva denna produktionsmålsättning.

Genom de regelbundet återkommande riksskogstaxeringarna erhålls en
uppfattning om råvarutillgången i de svenska skogarna. Riksskogstaxeringarnas
material har legat till grund för virkesbalanser, som - senast år

NU 1972:50

1967 — har upprättats av statliga utredningar sorn tillsatts för ändamålet.
En virkesbalans anger det beräknade förhållandet mellan å ena sidan
tillgången på virke under förutsättning att en viss skötselmodell praktiseras,
å andra sidan den totala förbrukningen av virke.

1964 års geologiutredning konstaterar i betänkandet (SOU 1971:17)
Malm-Jord—Vatten att den geologiska karteringen i landet är starkt
eftersatt. Detta bedöms vara en allvarlig brist eftersom en landstäckande
geologisk kartering utgör ett viktigt underlag för bl. a. samhällsplanering,
industrilokalisering, vattentäktsutredningar, byggande och underhåll av
vägar och farleder, naturvårdsinventering samt prospektering efter malmer,
industrimineral, grus och sand. Utredningen föreslår att en allmän
geologisk kartläggning av hela landet genomförs. Vidare föreslås en
inventering av vattentillgångarnas kvalitet och kvantitet och av de nyttiga
jord- och bergarterna samt att den statliga malmletningen intensifieras,
särskilt prospekteringen efter uran. För att dessa åtgärder skall kunna
genomföras föreslås en relativt omfattande förändring och utbyggnad av
organisationen för statens geologiska verksamhet.

1968 års havsresursutredning redovisar i betänkandet (SOU 1972:43)
Utnyttjande och skydd av havet sin syn på i vilken utsträckning och på
vilket sätt Sverige kan och bör deltaga i exploateringen av havets resurser.
Bl. a. diskuteras haven som livsmedelskälla, som mineralkälla, som
energikälla och som transportmedium. Utredningen föreslår att en
delegation för havsresurser bildas. Delegationen skall vara regeringens
rådgivande organ i havsfrågor. Den skall föreslå närmare utformning av
program för havets utforskande och exploatering samt planera för det
långsiktiga utnyttjandet av havet.

En av statsministern utsedd arbetsgrupp med uppgift att behandla
frågor om framtidsstudier i Sverige har i augusti 1972 avgivit ett
betänkande (SOU 1972:59) Att välja framtid — ett underlag för
diskussion och överväganden om framtidsstudier i Sverige. Den primära
avsikten med det material som arbetsgruppen lagt fram är att ge
statsmakterna, i synnerhet regeringen, underlag för att bedöma behovet
av vidgade insatser och konkreta åtgärder. Det av arbetsgruppen utförda
arbetet kan sammanfattas i fyra punkter, nämligen (1) försök att
formulera en gemensam referensram för överväganden inom framtidsstudieområdet,
(2) inventering av pågående framtidsstudier, nationellt och
internationellt, (3) kartläggning av behov av framtidsstudier för planeringsändamål
samt (4) identifiering av forskningsbehov. För att under en
begränsad tid, kanske ett år, ha ansvaret för vidare överväganden föreslås
inrättandet av ett tillfälligt sekretariat knutet till statsrådsberedningen.

På energiområdet har under senare år ett antal utredningar framlagts,
och andra är för närvarande under arbete.

Energikommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1970:13) Sveriges
energiförsörjning vissa åtgärder för att tillgodose samhälleliga intressen på
energiområdet. Kommittén förordade en utvidgning och komplettering

NU 1972:50

av koncessionslagstiftningen för energiproduktion och energidistribution,
krav på planer för värmeförsörjningen i tättbebyggda områden, en
komplettering av lagstiftningen till skydd för energikonsumenterna mot
eventuell monopolprissättning samt en fortlöpande prognos- och utredningsverksamhet
för energisektorn.

Betänkandet har remissbehandlats och fortsatt beredning av ärendet
pågår inom industridepartementet. Utan att avvakta beslut i övriga frågor
har departementschefen beslutat tillkalla en utredning rörande den
fortlöpande prognos- och utredningsverksamheten - energiprognosutredningen
(I 1972:3). De sakkunniga (ordförande: landshövding Bengt
Lyberg) bör enligt direktiven göra en analys av energikommitténs
prognos för utvecklingen till 1975 mot bakgrund av utfallet hittills.
Därefter blir huvuduppgiften att utsträcka prognosen till 1980-1985
med en framskrivning och uppskattning för ytterligare fem å tio år.
Alternativa prognoser bör utarbetas, substituerbara former för energiproduktion
jämföras och möjligheterna för att inom olika områden begränsa
energiförbrukningen undersökas. Utredningen bör vidare söka bedöma
sannolikheten för de redovisade alternativen samt värdera deras samhällsekonomiska
och miljömässiga konsekvenser. Frågan om hur energimarknaden
påverkas av prisutvecklingen för energi jämfört med den allmänna
prisnivån liksom av förändringar i prisrelationema mellan olika energiformer
bör dessutom prövas. Utöver prognoserna för redovisad tidsperiod
bör huvuddragen i utvecklingen på energiområdet för ytterligare något
decennium diskuteras. Detta bedöms vara nödvändigt bl. a. därför att ett
stort antal av de energiproducerande och energikonsumerande anläggningar
som beslutas inom de närmaste åren fortfarande kommer att vara i
bruk vid sekelskiftet eller ännu senare.

Även om behovet av en verksamhet av detta slag är bestående bör den
enligt departementschefen inte redan nu organiseras i permanent form.
Motivet härför är att myndighetsorganisationen för de energipolitiska
uppgifterna prövas i samband med den pågående beredningen av
kommerskollegieutredningens förslag i betänkandet (SOU 1971:69)
Näringspolitiken — ny verksorganisation. Enligt utredningsförslaget skulle
det omorganiserade nya kommerskollegiet bl. a. få till uppgift att fungera
som central myndighet för energiförsörjningsfrågor.

Chefen för industridepartementet erinrar i direktiven för energiprognosutredningen
om ett beslut av 1971 års riksdag att hos Kungl. Maj:t
anhålla att en parlamentariskt sammansatt nämnd skulle tillsättas för att i
samråd med centrala driftledningen och pågående utredningar utvärdera
prognosverksamheten och föreslå avvägningar (NU 1971:42, rskr
1971:286). Önskemålet om medverkan av ett parlamentariskt sammansatt
organ synes enligt direktiven i avvakten på beslut angående
omorganisationen av kommerskollegium bäst kunna tillgodoses genom
att en grupp riksdagsledamöter knyts som experter till energi prognosutredningen.
En sådan grupp kan följa prognosarbetet redan från början.
Härigenom torde, anförs i direktiven, det avsedda syftet bli bättre
tillgodosett än om de parlamentariska representanterna skulle få del av

NU 1972:50

prognosen först i färdigt skick. Riksdagsledamöterna Rolf Clarkson (m),
Einar Henningsson (s), Harald Pettersson (c), Jörn Svensson (vpk),
Bernhard Sundelin (s) och Rune Ångström (fp) har i september 1972
förordnats till experter i energiprognosutredningen.

I direktiven för den av chefen för industridepartementet i maj 1971
tillkallade utredningen (I 1971:1) rörande eldistributionens och elproduktionens
organisation (sakkunnig: landshövding Mats Lemne) uttalas
att möjligheten att påverka distributionsföretagens taxor från energipolitisk
synpunkt är angelägen, så att elförbrukningen kan ges en i
förhållande till annan energiförbrukning optimal inriktning och omfattning.
Den sakkunnige skall från samhälls- och företagsekonomiska
synpunkter söka närmare analysera taxefrågor, bl. a. sådana som aktualiseras
genom strukturförändringarna inom eldistributionen.

Elproduktionens organisation kommer, framhålls det i direktiven, att
på ett genomgripande sätt påverkas av en omstrukturering av eldistributionens
organisation och dessutom av den pågående omvandlingen av
elproduktionstekniken. Den tekniska utvecklingen kan förutses leda till
en ytterligare förstärkning av de monopolistiska dragen inom kraftproduktionen.
De avsevärda resurser som kraftverksutbyggnaden kräver gör
det från samhällsekonomisk synpunkt önskvärt att en genomgripande
totaloptimering av hela kraftsystemet äger rum och att denna läggs till
grund för såväl utbyggnaden som driften. Den sakkunnige bör därför
enligt direktiven bl. a. undersöka förutsättningarna för en längre gående
strukturrationalisering av elproduktionen samt ta ställning till hur långt
strukturomvandlingen bör drivas.

I direktiven uttalas vidare att en nära samordning mellan utbyggnaden
av atomkraften och annan kraftproduktion är nödvändig. Den sakkunnige
bör därför även analysera de krav en sådan samplanering ställer på
organisationsstrukturen inom de övriga delarna av energiproduktionen.

Utredningen (I 1970:16) rörande närförläggning av atomkraftverk
(ordförande: departementsrådet Hans Håkansson) har som uppgift främst
att skapa underlag för myndigheternas prövning framför allt från
säkerhetssynpunkt av konkreta närförläggningsprojekt (bl. a. Stockholms
elverks fjärrvärmeverk) men därutöver också att söka få fram ett mera
allmänt material berörande närförläggningsfrågorna utan att begränsas av
de förutsättningar i fråga om reaktorutformning och läge som gäller
beträffande anläggningar för kombinerad el- och värmeproduktion.
Genom tilläggsdirektiv 1971 har de sakkunniga givits i uppdrag att
utvidga studien i vad gäller den mera allmänna delen för att därmed göra
resultaten tillämpliga även på andra förläggningstyper. Härigenom avses
ökad klarhet kunna vinnas om förutsättningarna för att förlägga
atomkraftverk och annan industri till samma område.

1968 års utredning om rörtransport av olja och naturgas avlämnade
våren 1972 sitt slutbetänkande (SOU 1972:25) Naturgas i Sverige.
Utredningen anser att förutsättningarna för att Sverige skall kunna få
tillgång till naturgas inom det närmaste decenniet är så gynnsamma att

NU 1972:50

vissa förberedelser bör vidtas. Genom import av naturgas skulle den
nuvarande tjockoljekonsumtionen i första hand för kraftverk, storindustri
och värmeverk påtagligt kunna minskas.

Chefen för industridepartementet har våren 1972 tillkallat sakkunniga
(ordförande: f. d. generaldirektören Erik Grafström) för att göra en
utredning rörande transport, raffinering och förädling av olja och
naturgas. Arbetet bör enligt direktiven inriktas på en analys av de
samhälleliga konsekvenserna av olika utbyggnads-, kapacitets- och lokaliseringsalternativ.
Särskilt bör därvid uppmärksammas de miljö- och
sysselsättningseffekter samt de krav på samhällsinvesteringar såsom vägar,
hamnar, bostäder etc. som följer av olika alternativ. Möjligheterna till och
konsekvenserna av samlokalisering med energiförbrukande tung industri
samt kraft- och värmeverk bör beaktas. Analyser bör göras av alternativa
lokaliseringar såväl vid kusten som i inlandet för raffinaderier och
petrokemisk industri. Med hänsyn till den starka inriktningen mot en
expansion på Västkusten bör en analys av de samhälleliga konsekvenserna,
inte minst de miljömässiga, av en sådan utbyggnad tidsmässigt ges
företräde.

Frågan angående Sveriges försörjning med kärnbränsle behandlades av
vårriksdagen 1972 (prop. 1972:57, NU 1972:39, RD 1972:82 s. 175 f.).

Enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 27 oktober 1972 har chefen
för industridepartementet tillsatt en delegation för forskning rörande
kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor. En förberedande programinventering
på området har under våren 1972 gjorts av en arbetsgrupp
bestående av företrädare för industridepartementet samt experter från
säkerhetsmyndigheterna, AB Atomenergi, kraftindustrin och den tillverkande
industrin. Det program för kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor
som nu inleds skall genomföras från 1973 års början under en period av
högst fyra år. Det skall innefatta forskning och utveckling av betydelse
för bedömning av kraftreaktorers, främst lättvattenreaktorers, säkerhet
och inverkan på miljön såvitt avser radioaktivt utsläpp. För arbeten som
beslutas inom ramen för programmet under åren 1973 och 1974 gäller en
kostnadsram av 12 milj. kr. För finansieringen svarar enligt avtal
intressenterna i den svenska kämkraftutbyggnaden, däribland statens
vattenfallsverk. Den närmare inriktningen och omfattningen av programmet
fastställs av den nämnda delegationen. Denna består av ordförande —
generaldirektör Ove Norell — och sex andra ledamöter, företrädande
delegationen för atomenergifrågor, statens strålskyddsinstitut, vattenfallsverket,
Oskarshamnsverkets kraftgrupp AB, Sydsvenska kraftaktiebolagen
och AB Atomenergi. För utförandet av programmet skall
Atomenergis forsknings- och utvecklingsresurser utnyttjas i stor utsträckning.
Delegationen skall fortlöpande hålla säkerhetsmyndigheterna underrättade
om resultaten av forsknings- och utvecklingsverksamheten och
därutöver informera allmänheten om sitt arbete.

Forskningsprogrammet skall enligt nu gällande avtal inte omfatta

NU 1972:50

frågor om behandling och förvaring av högaktivt radioaktivt avfall. Det
har aviserats att en särskild utredning med uppgift att behandla dessa
frågor skall tillsättas inom kort.

Ingenjörsvetenskapsakademien inrättade vid 1972 års början ett
energisekretariat. Som första uppgift kommer där att behandlas frågan
om möjligheten att spara energi, speciellt i samband med lokaluppvärmning.
Utredningen kommer att genomföras i samarbete med bl. a. statens
naturvårdsverk och Svenska ångpanneföreningen. Syftet med arbetet är
att på längre sikt söka finna lösningar och alternativa förfaranden som
sänker energibehovet.

Användning av pumpkraftverk

Pumpkraftverk har i Sverige hittills kommit till användning endast i
begränsad utsträckning. Statens vattenfallsverk har ett äldre verk i bruk
och i den övriga kraftverksindustrin förekommer ytterligare ett par. Med
tillkomsten av fler atomkraftverk, vilkas produktion av elkraft inte
kortperiodiskt kan varieras, ökar behovet av lättreglerade kraftkällor för
produktion av toppkraft. I detta sammanhang kan pumpkraftverk fylla
en viktig funktion. Pumpkraftverken är till såväl teknik som ekonomi
välkända och ett flertal anläggningar finns upptagna på kraftindustrins
utbyggnadsprogram. Sålunda har vatten fallsverket nyligen hos vederbörande
vattendomstol begärt tillstånd för uppförandet av en större
anläggning i Juktån i Västerbottens län.

Tidigare behandling av motioner om förstatligande av elproduktionen
m. m.

Motioner med förslag likartade med det som nu i motionen 1972:583
framförts rörande bestämmanderätt för samhället över alla resurser för
energiförsörjningen har förekommit flera gånger under senare år och
genomgående avslagits av riksdagen. Åren 1966 och 1967 avstyrkte
bankoutskottet (BaU 1966:6, 1967:1 1) sådana motioner under hänvisning
till vissa pågående utredningar. Produktion, distribution och försäljning
av elkraft borde enligt motioner 1969 handhas av allmänägda företag, i
huvudsak statliga. I motioner 1970 yrkades om utredning rörande
överföring av företag med dylik verksamhet i huvudsakligen statlig men
även statlig-kooperativ ägo. I dessa fall hänvisade bankoutskottet (BaU
1969:50, 1970:63) till de samhälleliga insatser som redan gjordes på
energiförsörjningens område och dessutom till den utrednings- och
planeringsverksamhet i statlig regi som förekom.

Utskottet

Energiförsörjningens problem har på senare tid tilldragit sig stor
uppmärksamhet. Efterfrågan inom energisektorn okar snabbt. Sedan
vattenkraftresurserna i det väsentliga har exploaterats måste nyaenergikäl -

NU 1972:50

lor tas i bruk. En växande andel av elenergibehovet tillgodoses nu med hjälp
av oljeeldade kraftverk och kärnkraftverk. Dessa produktionsformer har
medfört nya säkerhetsrisker och andra miljöproblem. De innebär
dessutom att icke reproducerbara naturresurser definitivt konsumeras.
Globalt sett gäller att med nuvarande oljeförbrukning för bl. a. elproduktion,
uppvärmning och fordonsdrift den tidpunkt hastigt närmar sig då
inte bara de nu kända oljefyndigheterna utan också ännu oupptäckta
men sannolikt existerande reserver kan befaras vara uttömda. Med
nuvarande kärnreaktortyper utnyttjas blott en ringa del av uranets
energiinnehåll.

De föreliggande motionerna tar alla upp frågor rörande energiförsörjningen.
I en av dem, motionen 1972:757, behandlas resursproblemen
mera generellt. Mot bakgrund av de program för en bättre hushållning
med naturtillgångarna som har skisserats i den allmänna debatten
framförs här krav på en omsorgsfullt genomtänkt resurspolitik, i första
hand inriktad på försörjningen med livsmedel, energi och mineralråvaror.
Problemen på detta område är av global natur och måste angripas på ett
internationellt plan, framhåller motionärerna, men en resurspolitik på
nationell nivå erfordras också. En parlamentariskt sammansatt utredning
med uppgift att göra en analys av Sveriges totala naturresurser och dra
upp riktlinjer för den framtida resursanvändningen föreslås. Dessutom
förordas en väsentligt intensifierad forskning rörande fusionsenergin. I
motionen 1972:575 utmynnar en genomgång av energiproblemen i krav
på ett nytt organ för vetenskapliga undersökningar och prognoser på
energiområdet. Detta organ skulle får formen av ett fristående institut
med viss anknytning till den akademiska forskningen och eventuellt
finansierat genom en speciell avgift på energiförbrukningen. En utredning
om energipolitiken begärs också i motionen 1972:583, i detta fall med
sikte på att samhället skall få bestämmanderätten över alla resurser för
energiförsörjningen. Här påyrkas vidare en översyn av kärnkraftproduktionen
inriktad på att riskerna för allmänheten skall elimineras ur
tillverkningsprocessen. Ett konkret krav i denna motion är att ett
kärnkraftverk i samhällelig regi, det femte i landet, skall förläggas till
Norrbotten. I motionen 1972:578 föreslås en utredning rörande möjligheterna
att använda pumpkraftverk och i motionen 1972:1372 en
utredning om informationen till medborgarna i energifrågor.

Om rimligheten av att den nuvarande resursförbrukningen fortsätter
på kort sikt synes skilda uppfattningar råda. Hur naturtillgångarna på
något längre sikt skall fås att räcka till för en kraftigt ökad folkmängd i
världen och för en fortgående industriell utveckling är under alla
omständigheter ett allvarligt problem. Huvudförslaget i motionen
1972:757 gäller en utredning som skulle skapa underlag för politiska
beslut på detta område.

De resursproblem som denna utredning skulle behandla är i ett
väsentligt avseende olikartade. För livsmedelsförsörjningen gäller det att
rationellt och skonsamt utnyttja mark och vatten för en fortlöpande
reproduktion. Vid nedläggning av jordbruksdrift tas marken i regel i

NU 1972:50

anspråk för annat produktivt ändamål. De mineraltillgångar som exploateras
för industriellt bruk är icke reproducerbara, men genom en
konsekvent genomförd återvinning av råvaruinnehållet i olika produkter
skulle behovet av nya råvaror kunna reduceras högst väsentligt. De
råvaror som används för energiproduktion förbrukas slutgiltigt. Det är
mindre troligt att frågor som öppnar så skilda perspektiv med fördel
kan behandlas i en och samma utredning.

Som motionärerna framhåller måste de här nämnda resursfrågorna
angripas på det internationella planet. Så sker också. En grundläggande
orsak till att resursförbrukningen ökar kraftigt är den explosionsartade
befolkningstillväxten i världen. Ett omfattande internationellt samarbete,
i vilket Sverige tar livlig del, äger rum i syfte att komma till rätta med
detta problem.

Mot internationell bakgrund är resursfrågorna på det nationella planet
i Sverige föremål för stor uppmärksamhet i skilda sammanhang.

Riktlinjerna för den svenska jordbrukspolitiken fastställs för längre
perioder på grundval av omfattande utredningsarbete och annan beredning.
En av huvudfrågorna härvidlag gäller den svenska jordbruksproduktionens
lämpliga omfattning. För närvarande baseras jordbrukspolitiken
på ett riksdagsbeslut 1967 enligt vilket jordbruksproduktionen i fredstid
bör upprätthållas vid en nivå som inte understiger en självförsörjningsgrad
av 80%. Chefen för jordbruksdepartementet har sommaren 1972
tillkallat sakkunniga med uppgift att inför nästa jordbruksregleringsperiod,
som gäller tiden fr. o. m. andra halvåret 1974, utreda vissa frågor
inom jordbrukspolitiken, däribland om det finns anledning att ompröva
produktionsmålsättningen. Riksdagens fem partier är företrädda i denna
utredning.

Målet för jordbrukspolitiken bör, hävdas i motionen 1972:757, efter
en övergångstid vara 100% självförsörjning med minimal användning av
konstgödsel, importerade fodermedel och importerade drivmedel. Näringsutskottet
vill — med erinran om att ämnet tillhör jordbruksutskottets
ämnesområde — göra några påpekanden i anledning av vad
motionärerna anför i denna del. Det torde råda enighet om att den
svenska jordbrukspolitiken måste utformas med hänsyn till den globala
livsmedelsförsörjningen. Det är emellertid ingalunda givet att i dagens
läge en utökning av den svenska jordbruksproduktionen är det sätt på
vilket vårt land bäst kan bidra till en tillfredsställande livsmedelsförsörjning
i världen. Riksdagen godkände år 1967 ett uttalande av jordbruksutskottet
att — såsom chefen för jordbruksdepartementet då anfört —
hänsyn till utvecklingsländernas livsmedelsförsörjning väl torde kunna
förenas med svensk import av jordbruksprodukter. En minoritet inom
riksdagen önskade en högre självförsörjningsgrad men ville inte fixera
denna vid något visst procenttal; tanken på full självförsörjning avvisades
även av minoriteten. En livsmedelsförsörjningspolitik baserad på
fortsatt internationell arbetsfördelning med tillvaratagande av skilda
länders produktionsfördelar och på ett utvidgat tekniskt bistånd till
utvecklingsländerna får för Sveriges del troligen andra konsekvenser än

NU 1972:50

motionärernas förslag utan att fördenskull innebära ett förringande av
vårt lands ansvar för den globala försörjningssituationen. Tilläggas kan
att det, om man accepterar motionärernas utgångspunkt, ter sig rätt
godtyckligt att inrikta jordbruksproduktionen just på 100 % självförsörjning;
ett krav på att Sverige skall vara nettoexportör av livsmedel
kunde lika väl te sig motiverat.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om de grundläggande
ekologiska utgångspunkter som chefen för civildepartementet anger i
propositionen 1972:111 (bil. 2 s. 130 f.). En ekologisk grundsyn innebär,
framhålls det, restriktioner på en utveckling som medför att icke
förnyelsebara naturresurser förbrukas och naturmiljöns tillstånd försämras
så att framtida handlingsalternativ försvinner. Från ekologiska
utgångspunkter kan även vårt nuvarande sätt att utnyttja naturens
biologiska produktionsförmåga för t. ex. areell produktion delvis behöva
ändras, sägs det vidare, och det är angeläget att en ekologisk grundsyn
tillämpas på alla planeringsnivåer. På grundval av detta uttalande räknar
utskottet med att de synpunkter som föranlett motionärerna att
sammanföra livsmedelsförsörjningens problem med mineralförsörjningens
och energiförsörjningens kommer att bli beaktade i den fysiska riksplaneringen.

Utvinningen av malm för förädling inom Sverige och för export är av
grundläggande betydelse för Sveriges ekonomi. Med hänsyn härtill har
statsmakterna naturligt nog bedömt frågan om mineraltillgången på
längre sikt som mycket viktig. Sveriges geologiska undersökning (SGU)
har under de senaste tio åren genomfört ett program för järnmalmsinventering
i Norrbottens län. En stor del av myndighetens verksamhet ägnas
åt malmprospektering. I det betänkande av 1964 års geologiutredning
som framlades förra året föreslogs bl. a. en allmän geologisk kartläggning
av hela landet och en intensifierad statlig malmletning. Riksdagen kan
nästa år väntas få ta ställning till förslag rörande statens mineralpolitik.
Ett förslag om inrättande av ett nytt industripolitiskt verk, som bl. a.
skall följa utvecklingen inom olika branscher, beräknas också komma att
föreläggas riksdagen 1973.

Mot bakgrund av vad som sagts står det klart för utskottet att en ny
utredning för resursundersökningar på mineralområdet inte är motiverad.
Att placera in de svenska mineralresurserna i ett långsiktigt globalt
perspektiv är en uppgift som torde få angripas främst på det internationella
planet. I det sammanhanget är frågan om återvinning av mineralråvaror
viktig. På detta område pågår forskning och försöksverksamhet på
många håll, också i Sverige.

Utvecklingen på energiområdet skall studeras av energiprognosutredningen,
som har tillkallats av chefen för industridepartementet efter det
att de föreliggande motionerna väcktes. Riksdagens begäran 1971 om en
parlamentariskt sammansatt nämnd för energifrågor har tills vidare
förverkligats på så sätt att en grupp experter, representerande de fem
riksdagspartierna, har knutits till utredningen. I direktiven framhålls att
prognos- och utredningsverksamheten i energifrågor i framtiden torde bli

NU 1972:50

förlagd till det nya industripolitiska verk sorn nyss nämndes. Avsikten är
att energiprognosutredningens sekretariat lika väl som den parlamentariska
nämnden skall kunna införlivas med den nya organisationen. Flera
andra statliga utredningar sysslar också, såsom framgår av den redogörelse
som lämnats ovan, med frågor rörande energiförsörjningen.

Sammanfattningsvis finner utskottet att de områden som den i
motionen 1972:757 föreslagna resurspolitiska utredningen skulle inriktas
på vart och ett för sig är föremål för utredningsarbete i statlig regi, delvis
med parlamentarisk medverkan, att de problem som möter på de skilda
områdena är principiellt sett olikartade och att dessa problem till
väsentlig del är sådana att de i första hand måste tas upp på det
internationella planet. Genom tillsättandet av en sådan utredning som
föreslås i motionen 1972:757 skulle utredningsarbetet i stor utsträckning
dubbleras. Utredningens arbetsfält skulle bli gigantiskt trots att viktiga
resursområden — t. ex. skogs- och vattentillgångar — lämnats utanför.
Utskottet avstyrker motionärernas förslag om utredning.

Vidare påyrkas i motionen 1972:757 att riksdagen skall hemställa hos
Kungl. Maj:t om åtgärder för en väsentligt intensifierad forskning rörande
fusionsenergins utveckling och industriella användning. Det är en
vedertagen uppfattning att fusionsreaktorer — som skulle kunna möjliggöra
en nästan obegränsad energiproduktion - inte kommer att hinna
utvecklas för praktiskt bruk under de närmaste decennierna. En
omfattande forskning på området pågår under medverkan även från
svenskt håll. Utskottet anser liksom motionärerna att en betydande insats
på detta forskningsområde är angelägen. Att riksdagen annat än i
samband med en mera generell prövning av olika forskningsområdens
behov skulle uttala sig för en prioritering av forskningen rörande
fusionsenergin — ett område där den svenska insatsen under alla
omständigheter blir relativt marginell — anser utskottet inte lämpligt.
Utskottet avstyrker därför motionen 1972:757 även i denna del.

Vad ovan sagts om de institutionella förutsättningarna för utredningsarbete
på energipolitikens område har betydelse även för bedömningen av
det förslag om ett energiinstitut som framläggs i motionen 1972:575. Av
direktiven och av senare lämnade uppgifter framgår att energiprognosutredningen
har tillsatts för att ytterligare prognos- och utredningsverksamhet
på energiområdet skulle komma i gång snabbt samt att riksdagen
under år 1973 torde få ta ställning till förslag om en mera permanent
organisation för handhavandet av de energipolitiska uppgifterna. Att
riksdagen i detta läge skulle besluta om inrättande av ett nytt organ på
området kan utskottet inte tillstyrka.

Utredningsverksamheten rörande energipolitikens planering bör enligt
motionen 1972:583 ske med utgångspunkt i att samhället skall få
bestämmanderätten över alla resurser för energiförsörjningen. Utskottet
vill först framhålla att det samhälleliga inflytandet på detta område redan
är mycket stort. Statens vattenfallsverks andel av landets elproduktion
utgör ca 45 %. Kraftverk som ägs av kommuner eller av vattenfallsverket
tillsammans med kommuner och enskilda kraftföretag svarar för en stor

NU 1972:50

del av elproduktionen i övrigt; samarbete mellan olika kraftproducenter
har fått vidgad betydelse i samband med den ökade inriktningen på
värmekraft. Genom den fysiska riksplaneringen fastläggs förutsättningarna
för lokalisering av nytillkommande kraftverk. I betänkandet
(SOU 1970:13) Sveriges energiförsörjning har energikommittén föreslagit
nya åtgärder för att tillgodose samhälleliga intressen på energiområdet.
Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet det nu behandlade
yrkandet i motionen 1972:583.

Inte heller yrkandet i samma motion på ett beslut nu i fråga om ett
femte kärnkraftverk är utskottet berett att tillstyrka. I rapporten (SOU
1971:75) Hushållning med mark och vatten har föreslagits att bl. a.
frågorna om förutsättningarna för lokalisering av kärnkraftverk till
Norrlandskusten och till inlandet, kapaciteten hos de nu aktuella
kärnkraftlägena och möjligheterna att förlägga en eventuell upparbetningsanläggning
till något av dessa skall studeras av centrala driftledningen
(CDL) i samarbete med berörda verk och institutioner. Vid
remissbehandlingen av rapporten har flera remissinstanser efterlyst
studier av förutsättningarna för lokalisering av kärnkraftverk t. ex. till
Norrlandskusten och till inlandet. Det bör också nämnas att CDL anser
att behov föreligger att ta i anspråk två nya platser för kärnkraftverk
under 1980-talet, en vid Västkusten och en vid Ostkusten. Den i
motionen berörda frågan om omlokalisering av kärnkraftverk och andra
industrier har i remissyttranden tagits upp av bl. a. AB Atomenergi och
utredningen rörande närförläggning av atomkraftverk, vilka inte sett
några allvarliga skäl mot samlokalisering. I propositionen 1972:1 11
angående regional utveckling och hushållning med mark och vatten
hänvisar chefen för civildepartementet (bil. 2 s. 172) till pågående
lokaliseringsstudier bl. a. i CDL:s regi. I avvaktan på resultat från dessa
studier bör man, säger departementschefen, begränsa utbyggnaden av
kärnkraftverk till Värö, Barsebäck, Simpevarp och Forsmark. Utskottet
vill framhålla att synpunkter av det slag som framförs i motionen kan
väntas vara föremål för uppmärksamhet vid lokaliseringsstudierna.

Det tredje yrkandet i motionen, om en översyn av atomkraftproduktionen
med sikte på att eliminera riskerna för allmänheten, kan anses
tillgodosett genom tillsättandet av delgationen för forskning rörande
kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor och den aviserade utredningen av
frågor rörande behandling och förvaring av högaktivt radioaktivt avfall.
Något uttalande i detta ämne från riksdagens sida synes det alltså inte
finnas anledning till.

Möjligheten att genom pumpanläggningar åstadkomma ett mera
rationellt utnyttjande av vissa vattenkrafttillgångar är givetvis väl känd
för kraftproducenterna och föremål för uppmärksamhet i de fall då den
kan ha praktiskt intresse. Utskottet finner inte att riksdagen har skäl att
— såsom påyrkas i motionen 1972:758 — begära en särskild utredning
rörande pumpkraftverk.

Vikten av en förbättrad samhällsinformation har på senare tid
poängterats i skilda sammanhang. Energiproblemen är, såsom framhålls i

NU 1972:50

motionen 1972:1342, ett viktigt område för sådan information. Såsom
redovisats tidigare i detta betänkande har den nytillsatta delegationen för
forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor särskilt fått i
uppdrag att informera allmänheten om sitt arbete. De resultat som
energiprognosutredningen successivt lägger fram bör det också vara
angeläget att informera om. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t och de
berörda institutionerna fäster stor vikt vid att ta till vara möjligheterna
att sprida klargörande och objektiv information om energifrågorna och
att därvid utnyttja det alltmer förbättrade faktaunderlag som står till
buds. Att nu påkalla en särskild utredning rörande informationen till
medborgarna om energiproblemen anser utskottet därför inte motiverat.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår

a) motionen 1972:757 om en resurspolitisk utredning,

b) motionen 1972:575 om inrättande av ett energiinstitut,

2. att riksdagen avslår motionen 1972:583 angående energiförsörjningspolitiken,

3. att riksdagen avslår motionen 1972:758 angående pumpkraftverk,

4. att riksdagen avslår motionen 1972:1342 om information
angående energiproblematiken.

Stockholm den 21 november 1972

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i
Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Ericsson i
Åtvidaberg (fp), Blomkvist (s), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i
Malmö (vpk), Gustafsson i Säffle (c), Jonsson i Husum (s) (såvitt gäller
punkterna 2—4 i hemställan), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s) (såvitt
gäller punkten 1 i hemställan) och herr Fridolfsson i Stockholm (m).

Reservationer

1. beträffande resurspolitisk utredning m. m. (utskottets hemställan
under 1) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp),
Ericsson i Åtvidaberg (fp), Gustafsson i Säffle (c) och fru Hambraeus (c),
som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Om
rimligheten av” och slutar på s. 16 med ”utskottet inte tillstyrka” bort
utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

Med den kraftigt stigande folkmängden i världen och den fortgående

NU 1972:50

industriella utvecklingen ökar uttagen ur de begränsade förråden av
bränslen, metaller etc. i accelererande takt. Den tidpunkt då tillgångarna
kan vara helt uttömda ligger i fråga om vissa ämnen hotande nära.
Tidigast kommer situationen att bli kritisk på livsmedelsförsörjningens
område. Kravet i motionen 1972:757 på en omprövning av vårt lands
jordbrukspolitiska målsättning har därför starkt fog för sig.

De nu antydda problemen är föremål för mycken forskning och
debatt. Behovet av politiska åtgärder som kan leda utvecklingen in på nya
banor gör sig samtidigt starkt gällande. Problemen är globala, och de
måste angripas på det internationella planet. För att detta skall kunna ske
med framgång måste emellertid varje land för sig utforma en genomtänkt
resurspolitik. Ett samlat grepp kring resursproblemen erfordras. En sådan
utredning som begärs i motionen 1972:757 skulle skapa förutsättningar
härför.

Att resursfrågorna på vissa områden är föremål för särskild utredningsverksamhet
utgör inget argument mot den föreslagna utredningen. Ett
samlat resurspolitiskt program kan inte åstadkommas genom punktinsatser.
Genom att specialstudier görs inom exempelvis energisektorn får
emellertid den nya utredningen tillgång till ett grundmaterial som bör
göra det möjligt för den att ganska snabbt skaffa sig överblick över
problemen och komma med rekommendationer rörande den framtida
resursanvändningen. Som motionärerna framhåller bör analysen inriktas
på tre huvudområden: livsmedelsförsörjningen, energiförsörjningen och
försörjningen med mineralråvaror. Utskottet vill särskilt understryka
sambandet mellan livsmedelsförsörjningens problem och dem som gäller
de icke reproducerbara energikällorna. Den omfattande användning av
konstgödsel som kännetecknar det moderna intensiva jordbruket innebär
indirekt en kraftig energikonsumtion. Vad värre är — den nya produktionstekniken
medför stora risker för störning av den ekologiska
balansen. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om de grundläggande
ekologiska utgångspunkter som chefen för civildepartementet anger i
propositionen 1972:1 11 (bil. 2 s. 130 f.). En ekologisk grundsyn innebär,
framhålls det, restriktioner på en utveckling som medför att icke
förnyelsebara naturresurser förbrukas och naturmiljöns tillstånd försämras
så att framtida handlingsalternativ försvinner. Från ekologiska
utgångspunkter kan även vårt nuvarande sätt att utnyttja naturens
biologiska produktionsförmåga för t. ex. areell produktion delvis behöva
ändras, sägs det vidare, och det är angeläget att en ekologisk grundsyn
tillämpas på alla planeringsnivåer. Vad motionärerna anför ligger väl i
linje med dessa synpunkter. Utskottet tillstyrker sålunda förslaget om en
skyndsam parlamentarisk utredning rörande resurspolitiken.

Såsom vidare framhålls i motionen 1972:757 ger möjligheten att
fusionsenergin skall kunna utnyttjas hopp om ljusare framtidsutsikter på
energiområdet. De nya kraftverk som nu tas i anspråk baserar till
övervägande delen sin produktion på icke reproducerbara och delvis snart
uttömda resurser och innebär följaktligen ingen lösning på längre sikt. En
väsentligt intensifierad forskning rörande fusionsenergin ter sig alltså

NU 1972:50

angelägen; riksdagen bör hos Kungl. Maj:t hemställa om åtgärder i detta
syfte.

Såsom flera gånger antytts i det föregående intar energifrågorna en
nyckelställning på det resurspolitiska området. Det är av särskild vikt att
ett fylligt och tillförlitligt underlag för långsiktiga beslut i dessa frågor
snabbt kan tas fram. För detta erfordras ett organ med en markerat
självständig ställning i förhållande till myndigheter, företag och organisationer.
Tillsättandet nyligen av energiprognosutredningen är ett steg i rätt
riktning. Såsom klargörs i motionen 1972:575 bör emellertid ett
permanent institut för energifrågor komma till stånd. Ett industriverk
med uppgifter också på det energipolitiska området utgör inte något
alternativ till ett sådant institut. Fastmer skulle industriverket för att
kunna lösa sina uppgifter ha behov av de utredningar som ett
energiinstitut kan verkställa. Utskottet föreslår att riksdagen begär ett
förslag från Kungl. Maj:ts sida om inrättandet av ett energiinstitut enligt
de riktlinjer som anges i motionen 1972:575.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1972:757 hos Kungl. Maj:t
hemställer om

dels tillsättande av en resurspolitisk utredning i enlighet med
vad utskottet anfört,

dels åtgärder för en väsentligt intensifierad forskning rörande
fusionsenergins utveckling och industriella användning,

b) i anledning av motionen 1972:575 hos Kungl. Maj:t
hemställer att förslag om inrättande av ett fristående energiinstitutet
snarast föreläggs riksdagen,

2. beträffande samhällelig kontroll av energiförsörjningen, m. m.
(utskottets hemställan under 2) av herr Svensson i Malmö (vpk), som
anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 16 med
”Utredningsverksamheten rörande” och slutar på s. 17 med ”finnas
anledning till” bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

Energiproblematiken berör automatiskt en rad viktiga aspekter också
på angränsande samhällsområden. Dit hör självklart miljöaspekten,
regionalpolitiken, den politiska och administrativa kontrollen av energiproduktionen
etc. De synpunkter och yrkanden som i dessa frågor
framförs i motionen 1972:583 förtjänar enligt utskottet mening beaktande.
Kravet på utredning av de miljömässiga konsekvenserna av en
utbyggnad på kärnkraftproduktionens område kan i princip anses
tillgodosett genom tillsättandet av en särskild delegation för forskning
rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor. Det bör dock betonas
att en sådan delegations arbete bör bedrivas efter strängt vetenskapliga

NU 1972:50

principer och utan att påverkas av kraftproducenternas intressen, då inte
blott de privata utan även de kommunala och statliga energiföretagen
dock i hög grad kommit att företräda specifika producentsynpunkter. De
upprepade konflikterna i samband med vattenkraftutbyggnader ger klart
vid handen att producenter, ekonomer och miljövårdsföreträdare kan ha
mycket skilda uppfattningar om vilken tyngd som skall tillmätas miljöoch
säkerhetsaspekter i relation till andra sidor av problemet. Det är
därför viktigt att det forskningsarbete, som uppges skola bedrivas med
hjälp av AB Atomenergis resurser, i sin rent vetenskapliga del kan ske
oberoende av kraftproducenterna, vare sig dessa står utanför eller — som
Oskarshamnsgruppen, Sydkraft och vattenfallsverket — är officiellt
representerade i delegationen.

Utskottet finner det angeläget att frågan om ägande och kontroll av
kraftproduktionen aktualiseras, särskilt inför de nya perspektiv på
energiproblemet som under senaste år framkommit. Det ,är av betydelse
för en riktig energiutbyggnad och för tillämpningen av sunda hushållningsprinciper
då det gäller energi, att en striktare samhällskontroll
etableras. Detta gäller inte endast den betydande sektor inom området
som fortfarande är i privata finansgruppers händer utan också de
privat-kommunala partnerföretagen och statens egna företag — de
sistnämnda har som nämnts specifika producentintressen vilka inte
nödvändigtvis sammanfaller med hela folkhushållningens behov och krav.

Yrkandet om beslut rörande förläggning av ett framtida kärnkraftverk
till Norrbotten är visserligen enligt utskottets mening väckt på ett tidigt
stadium av utvecklingen, och beslut i saken torde i och för sig inte krävas
just nu. Norrbotten är ett av landets tunga områden för energiproduktion.
Från flera synpunkter förtjänar emellertid motionärernas tankegång
att beaktas. På sikt kommer otvivelaktigt basen för landets energiförsörjning
att ligga på andra kraftkällor än vattenkraften. Den senare kommer i
framtiden att spela rollen av toppkraft. I ett sådant läge kräver
otvivelaktigt en genomgripande industrialisering av övre Norrland att
tillgången på baskraft där säkras. Visserligen torde energiförsörjningen i
och för sig kunna tillgodoses även om produktionen sker på annat håll,
förutsatt att frågorna om överföring och social kostnadsfördelning löses
tillfredsställande. Det finns dock en rad indirekta effekter på industrialiseringen
som har att göra med närheten till ett kraftverk, vilka gör det
angeläget att Norrland får del av den framtida utbyggnaden på sätt som
anges i motionen. Om avsikterna med regionalpolitiken är de som anges i
propositionen 1972:111 kan det inte föreligga något hinder emot att nu
uttala en rekommendation i saken. Den omständigheten att frågan om
lokaliseringar av framtida kärnkraftverk skall studeras i det vidare
riksplanearbetet kan givetvis inte hindra riksdagen att nu uttala en
regionalpolitisk princip för denna lokalisering. Regionalpolitiken utformas
ju av statsmakterna och inte av riksplaneutredarna, AB Atomenergi
eller CDL. Utskottet finner därför inget formellt hinder mot att riksdagen
redan nu uttalar sig för det naturliga och självklara Norrlandsintresset i
denna fråga. Exakt var på Norrlandskusten en lokalisering är lämplig kan

NU 1972:50

inte avgöras nu, men ett betonande av övre Norrlands behov och
intressen i sammanhanget är motiverat.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen i anledning av motionen 1972:583 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i
anslutning till denna motion.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1738 S Stockholm 19;