Näringsutskottets betänkande nr 49 år 1972

NU 1972:49

Nr 49

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av
uppgiftsskyldigheten för gäst på hotell eller pensionat.

Ärendet

I motionen 1972:151 av herr Björk i Göteborg (s) hemställs att
riksdagen skall hos Kungl. Maj:t anhålla om översyn av hotellförordningens
13 §.

Gällande bestämmelser m. m.

I hotellförordningen (1966:742) avses med hotell- eller pensionatrörelse
yrkesmässig verksamhet med ändamål att tillhandahålla tillfällig
möblerad bostad (1 §). Hotell- eller pensionatrörelse som är avsedd att
samtidigt mottaga minst nio gäster eller som omfattar minst fem gästrum
får drivas endast av den som har tillstånd av polismyndigheten i orten
(2 §). Enligt 13 § förordningen skall gäst vid ankomsten till hotell eller
pensionat, där rörelse drivs med sådant tillstånd, avfordras uppgift om
fullständigt namn, yrke eller titel, födelsetid, hemort och medborgarskap
eller nationalitet. Uppgifterna skall förvaras i form av en gästförteckning
där också dagarna för gästens ankomst och avflyttning antecknas.
Polismyndigheten äger förordna att från hotell- eller pensionatrörelse i
viss ort eller från viss rörelse anmälan skall göras till polismyndigheten
om svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk gäst på sätt och inom tid
som polismyndigheten bestämmer. Om ytterligare uppgifter som skall
avfordras annan utländsk gäst och om anmälan till polismyndigheten i
fråga om sådan gäst gäller bestämmelserna i utlänningskungörelsen
(1969:136). Om gäst vägrar att lämna uppgift enligt 13 § eller det finns
anledning antaga att uppgift som han lämnat är oriktig, skall anmälan
därom ofördröjligen göras hos polismyndigheten (14 §). Gästförteckning
skall föras noggrant och på anfordran hållas tillgänglig för polismyndigheten;
den skall förvaras under minst tio år från den senaste anteckningen
(15 §). I förordningens ansvarsbestämmelser stadgas bl. a. (17 och 18 §§)
att gäst som lämnar oriktig uppgift i fall som avses i 13 § dömes till böter
eller, om omständigheterna är försvårande, fängelse i högst sex månader,
det sagda om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken (såsom
osant intygande eller brukande av osann urkund), samt att den som
underlåter att enligt 13 § avfordra gäst uppgift, förvara den i gästförteckning
eller göra anteckningar däri dömes till böter, högst 500 kronor.

Enligt utlänningskungörelsen (1969:136) skall den som upplåter
bostad åt utlänning i hotell eller pensionat som avses i 13 § hotellförord -

1 R iksdagen 1972.17 sami. Nr 49

NU 1972:49

2

ningen göra skriftlig anmälan till polismyndigheten, när utlänningen
ankommer till och avflyttar från hotellet eller pensionatet; detta gäller
dock icke utlänning som är medborgare i något av de nordiska länderna
eller som ej har fyllt 16 år (61 §). Anmälan skall innehålla uppgifter om
utlänningens fullständiga namn, yrke eller titel, födelsetid, födelseland,
hemland och hemort där, medborgarskap samt bostadsadress i Sverige.

Hotellförordningens ovan refererade bestämmelser om gästkontroll
hade motsvarigheter i den tidigare gällande hotellstadgan (1917:474).
Som ett av ändamålen för denna hade angivits att den skulle underlätta
polisens spaningsarbete. I den proposition (1966:124) varigenom Kungl.
Maj:t inhämtade riksdagens yttrande över förslaget till hotellförordning
anförde chefen för inrikesdepartementet att polisens behov av att kunna
utöva gästkontroll inte hade varit föremål för delade meningar vid
remissbehandlingen av den promemoria som låg till grund för förslaget
samt att det i framtiden liksom dittills skulle vara av stor betydelse för
polisens spaningsverksamhet att uppgifter fanns att tillgå om vilka
personer som vid en viss tidpunkt bodde eller hade bott på ett hotell. I
förenklande syfte anpassades bestämmelserna om gästkontroll i fråga och
svenska och andra nordiska hotellgäster till dem som enligt utlänningskungörelsen
gällde för utlänningar från utomnordiska länder. Uppgift om
födelsetid skulle hädanefter avfordras även svensk gäst, medan enligt
hotellstadgan bara gällt att sådan uppgift borde lämnas också av svensk
resande. Vidare skulle uppgift om nationalitet eller medborgarskap
hädanefter avfordras också svensk gäst. Kravet på uppgift om födelseort
och om vart gästen närmast ämnade bege sig bortföll däremot.

I motiveringen till 14 § hotellförordningen framhålls att någon
skyldighet för hotellpersonalen att begära legitimation av gäster från
Sverige och övriga nordiska länder inte finns föreskriven. Endast om det
är anledning anta att lämnade uppgifter är oriktiga bör legitimation
begäras. Om en person som önskar bostad i hotell vägrar att lämna
föreskrivna uppgifter torde följden härav bli att han inte bereds bostad
och således inte skrivs in som gäst. Någon påföljd för hans vägran
kommer då inte i fråga. Däremot skall polismyndigheten underrättas om
gästen har fått ta rum i besittning innan alla nödvändiga uppgifter har
avkrävts honom och sedan vägrar att lämna uppgifter.

Sådan skyldighet att avfordra utlänning uppgifter som nu åvilar hotell
och pensionat ålåg enligt den tidigare gällande utlänningskungörelsen
(1955:572) envar som upplät bostad åt utlänning.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan

I anledning av propositionen (1966:124) med förslag till hotellförordning
väckte herr Björk i Göteborg (s) en motion vari begärdes att vissa i
motionen framförda synpunkter, bl. a. rörande gästkontrollen, skulle
beaktas vid behandlingen av propositionen. Ambitionen borde enligt
motionen vara att reducera uppgiftsskyldigheten till ett nödvändigt

NU 1972:49

3

minimum, sannolikt omfattande namn, födelsetid och hemort. Motionären
ansåg det svårbegripligt varför hänsyn till nordisk samordning skulle
framtvinga krav på uppgift om medborgarskap även för svenska gäster.
Formuleringen ”medborgarskap eller nationalitet” betecknades som
oklar och svårtolkad. Vidare ifrågasattes vilken funktion kravet på
uppgift om yrke eller titel numera fyllde. Om preciseringar av detta slag
betraktades som önskvärda kunde det enligt motionärens mening
diskuteras om inte angivandet av yrke vore tillräckligt.

Tredje lagutskottet (3LU 1966:53) ifrågasatte i likhet med motionären
huruvida uppgifter om titel eller yrke hade någon nämnvärd
betydelse för polisens spaningsverksamhet. De flesta hotellgäster torde å
andra sidan, menade utskottet, finna kravet på uppgifter i detta
hänseende föga betungande. Med hänsyn till att frågan hade samband
med önskemålet om likformighet med den uppgiftsskyldighet som
åvilade bostadsupplåtare enligt utlänningskungörelsen fann utskottet inte
skäl att föreslå någon ändring på denna punkt. Föreskrifter om uppgift
beträffande medborgarskap eller nationalitet sades kunna vålla viss
tveksamhet när det gällde personer med dubbelt medborgarskap eller
statslösa med anknytning till flera länder. Beträffande sådana tämligen
sällsynta fall ansågs inte finnas anledning att meddela särskilda föreskrifter.
Hotellpersonalens skyldighet enligt utlänningskungörelsen att avfordra
vissa utländska gäster en del särskilda uppgifter syntes förutsätta, sade
utskottet, att samtliga gästers medborgarskap eller nationalitet klarlades.
Inte heller på denna punkt föreslog utskottet någon ändring.

Riksdagen lämnade förslaget till hotellförordning utan erinran.

Motionen

I motionen redogörs för gällande bestämmelser och deras bakgrund,
varvid särskilt berörs riksdagsbehandlingen av frågan år 1966. Tredje
lagutskottets hänvisning till önskemålet om likformighet med uppgiftsskyldigheten
enligt utlänningskungörelsen ger enligt motionären inte ett
alldeles övertygande motiv för att svenska hotellgäster vid ankomsten
skall lämna fem olika uppgifter om sig själva. Med folkbokföringens
utveckling och ändrade tänkesätt i det svenska samhället framstår de
polisiärt motiverade kraven på detaljerad uppgiftsskyldighet som föråldrade,
säger motionären. För det stora flertalet gäster måste uppgiftslämnandet
verka tämligen meningslöst och besvärande, medan kravet på
angivande av titel eller yrke måhända tilltalar den sociala snobbismen hos
vissa gäster och stimulerar särbehandling. Allmänhetens känslighet i fråga
om avlämnandet av onödiga personuppgifter har ökat, framhålls vidare.
Ett tänkbart alternativ vore att avkräva svenska gäster endast namn och
personnummer.

Utskottet

Den skyldighet att lämna personuppgifter som enligt hotellförord -

NU 1972:49

4

ningen åvilar gäst på hotell eller pensionat betraktas av motionären som
onödigt omfattande. Framför allt ifrågasätts behovet av uppgift om
hotellgästens titel eller yrke. Det kan i detta sammanhang erinras om att
sådan uppgift inte längre intas i de pass som svenska myndigheter
utfärdar.

Liksom motionären anser utskottet att uppgiftsskyldigheten — om än
föga betungande — bör omprövas. Utskottet hemställer därför

att riksdagen med bifall till motionen 1972:151 hos Kungl.
Maj:t anhåller om översyn av 13 § hotellförordningen
(1966:742).

Stockholm den 7 november 1972

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i
Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske
(c), Rask (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), Hovhammar (m),
Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Möller i Göteborg (fp) och
Fridolfsson i Stockholm (m).

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1800 S Stockholm 1972