Näringsutskottets betänkande nr 47 år 1972
NU 1972:47
Nr 47
Näringsutskottets betänkande i anledning av motion angående avstörning
av elektriska apparater.
Ärendet
I motionen 1972:1337 av herr Löfgren m. fl. (fp) föreslås att
riksdagen skall hos Kungl. Majit anhålla om förslag till lag med
bestämmelser angående avstörning av elektriska apparater.
Motionen
Motionärerna konstaterar att elektriska apparater av olika slag i
betydande utsträckning förorsakar störningar på radio- och TV-mottagning.
Televerket, som har ålagts att bistå licenstagare med hjälp mot
missförhållanden av detta slag, har att utföra en avstörningsinsats som
medför betydande arbete och kostnader. Störningsproblemet är ständigt
växande, eftersom antalet störningskällor är i stark tillväxt. Motionärerna
anser därför att en primär uppgift för att komma till rätta med problemet
vore att vidta åtgärder för att eliminera orsakerna till att störningar
uppstår. De erinrar om att frågan om tvingande bestämmelser om att
elektriska anordningar skall vara avstörda har varit föremål för utredning
och att ett betänkande i ämnet, innefattande förslag till lag om åtgärder
mot störning av radiotrafik, avlämnades 1966.
Upplysningar i anslutning till motionen
Den utredning som motionärerna hänsyftar på är ellagstifningsutredningen,
som 1966 avgav sitt betänkande (SOU 1966:22) Lagstiftning mot
radiostörningar. Det förslag till lagstiftning som framlades i betänkandet
innefattade regler avseende materielkontroll, särskilda avstörningsåtgärder,
fridlysning av områden som störningskyddade samt bebyggelsereglering.
Enligt förslaget till lagregler avseende materielkontroll skulle Kungl.
Majit eller myndighet som Kungl. Majit bestämt kunna under vissa
förutsättningar förordna om förbud att använda anläggningar och andra
anordningar som kan störa radiotrafik. Förordnandet föreslogs också
kunna innefatta förbud mot försäljning av apparater som inte godkänts i
störningshänseende.
Den 1 juli i år trädde en kungörelse (1972:384) om åtgärder mot
radiostörningar i kraft. Enligt denna kungörelse skall elektrisk materiel
som kan orsaka radiostörningar genom elektromagnetiska vågor utföras
så, att sådana störningar förebyggs. Föreskrifter om utförandet av
elektrisk materiel av detta slag får meddelas av kommerskollegium efter
1 Kiksdagen 1972. 17 nami Nr 47
NU 1972:47
2
samråd med televerket. Kollegiet kan också förordna att sådan materiel
skall vara från radiostörningssynpunkt provad och godkänd. Elektrisk
materiel som inte överensstämmer med dessa föreskrifter får inte
saluföras eller säljas för användning inom landet.
Bestämmelserna i kungörelsen överensstämmer i sak med vad som
föreslogs av ellagstiftningsutredningen rörande materielkontroll. De
skillnader som föreligger mellan lagförslaget och kungörelsen består
främst däri att kungörelsen inte innefattar regler om tvångsåtgärder mot
den som använder radiostörande materiel. Viss användning av sådan
materiel är därmed inte straffbar. Kommerskollegium har nyligen påbörjat
arbetet med att i samråd med televerket utforma tillämpningsföreskrifter.
Med hänsyn till de erfarenheter som vunnits utomlands bedöms detta
arbete kunna utföras utan större tidsutdräkt.
Utskottet
Med hänvisning till de olägenheter som framkallas av störningar från
elektriska apparater efterlyser motionärerna en lag med bestämmelser om
avstörning, grundad på förslag i ett betänkande i ämnet som framlades år
1966.
Sedan motionen väcktes har Kungl. Majit utfärdat en kungörelse om
åtgärder mot radiostörningar. Tillämpningsföreskrifter till kungörelsen
utarbetas av kommerskollegium. Motionärernas önskemål har i allt
väsentligt blivit tillgodosett genom kungörelsen. Utskottet utgår från att
vederbörande myndigheter följer upp konsekvenserna av att viss användning
av radiostörande materiel inte har reglerats.
Åberopande det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1972:1337.
Stockholm den 14 november 1972
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i
Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Blomkvist
(s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Jonsson i Husum (s), Möller i Göteborg
(fp), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s), herrar Hallgren (vpk) och
Fridolfsson i Stockholm (m).
NU 1972:47
3
Särskilt yttrande
av herrar Andersson i Örebro (fp) och Möller i Göteborg (fp):
Med tillfredsställelse konstaterar vi att Kungl. Maj:t sedan motionen
1972:1337 väcktes har utfärdat en kungörelse om åtgärder mot radiostörningar.
Ett betydelsefullt steg har onekligen tagits, men störningar från
redan befintliga störningskällor kan inte åtkommas genom denna
kungörelse. Då utskottet utgår från att vederbörande myndigheter följer
upp konsekvenserna av att viss användning av radiostörande materiel inte
regleras, så får framtiden utvisa om inte ett sådant antagande saknar
grund i verkligheten. Om det visar sig omöjligt att komma till rätta med
de nu utelämnade störningskällorna, torde det bli nödvändigt att genom
lagstiftning utfärda bestämmelser som även omfattar användning av
materiel som medför störningar.
Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1798 S Stockholm 1972
/
NU 1972:48
2
uppställer krav /på hjälmar vid motortävlingar har Svenska ishockeyförbundet
uppstäfllt krav på att alla spelare som deltar i av förbundet
arrangerade ro(atcher skall bära en av förbundet godkänd hjälm. Förbundet
svarar fi^r godkännandet. Ishockeyhjälmar av detta slag ger enligt det
av motionj/rerna åberopade testet visst skydd. Motsvarande hjälmar i
barnstorljj^c har emellertid mycket liten, om ens någon, skyddande effekt.
Detta gäller generellt också skid- och ridhjälmar.
Enlig/ uppgift pågår eller planeras f. n. inte något arbete med att
fastställJLj standards för ishockey-, skid- eller ridhjälmar.
Utre&ning angående vissa principfrågor i samband med varudeklarationer
Chefen för handelsdepartementet har i böljan av år 1972 tillkallat en
sakkunnig (konsumentombudsmannen Sven Heurgren) med uppdrag att
utreda vissa principfrågor i samband med varudeklarationer. Den sakkunnige,
som enligt direktiven bör bedriva sitt arbete skyndsamt, skall bl. a.
pröva under vilka förutsättningar och i vilka fall det från konsumentsynpunkt
kan vara påkallat att föreskriva skyldighet att låta varor och
tjänster åtföljas av varudeklarationer. Den sakkunnige skall också
analysera förutsättningarna för att av säkerhets- och kvalitetsskäl ställa
upp grundkrav för att en vara skall få deklareras och för att införa
kvalitetsmärkning.
Utskottet
Vissa typer av skyddshjälmar som förekommer i handeln motsvarar,
att döma av det test som åberopas i motionen, icke alls de kvalitetskrav
som måste ställas på detta slags produkter. Liksom motionärerna finner
utskottet det oroväckande att konsumenterna förleds att tillmäta
exempelvis skid- och ridhjälmar en skyddseffekt som de inte har. Att
åstadkomma en sanering på detta område måste anses angeläget. Det
synes ligga närmast till hands att uppställa vissa krav som skyddshjälmar
för olika ändamål bör uppfylla och att därefter tillhandahålla information
om i vilken utsträckning olika produkter tillgodoser dessa krav.
Den sakkunnige som har fått i uppdrag att utreda vissa principfrågor i
samband med varudeklarationer skall, såsom framgår av de ovan
refererade direktiven, bl. a. överväga i vilken mån varudeklaration bör
vara obligatorisk och i vilken mån säkerhetsskäl kan motivera vissa
grundkrav för varudeklaration och kvalitetsmärkning.
Utskottet förutsätter att utredningsmannen kommer att ägna uppmärksamhet
åt den viktiga varugrupp som skyddshjälmarna utgör. Med
hänsyn härtill finner utskottet inte någon åtgärd i anledning av motionen
vara erforderlig utan hemställer
att riksdagen avslår motionen 1972:1353.
Stockholm den 7 november 1972
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG