Näringsutskottets betänkande nr 45 år 1972

NU 1972:45

Nr 45

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om ökat konsumentskydd
för försäkringstagare.

Ärendet

I motionen 1972:1351 av herr Olsson i Kil m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen skall hos Kungl. Majit anhålla om att ett förslag till lagstiftning
angående ökat konsumentskydd för försäkringstagare föreläggs riksdagen.

Motionen

Motionärerna anser att det nuvarande konsumentskyddet för försäkringstagare
är bristfälligt i vad avser skaderegleringen vid inträffade
försäkringsfall. Vid oenighet mellan försäkringstagare och försäkringsbolag
angående ersättningsbeloppets storlek eller angående ärendets
handläggning över huvud taget är försäkringstagaren regelmässigt den
svagare parten. Då möjligheten att föra ett skadeärende till rättslig
prövning för många konsumenter framstår som både besvärlig och
riskfylld är det troligt att en missnöjd försäkringstagare i många fall
känner sig tvingad att efterge sin rätt och acceptera försäkringsbolagets
bud.

En allmänhetens skaderegleringsombudsman med uppgift att tillvarata
försäkringstagarens intresse i vad gäller t. ex. skälighet i skadefall och
behandlingen i skade- och ersättningsfall över huvud taget skulle därför
enligt motionärerna fylla ett stort behov. Alternativa och kompletterande
lösningar borde också övervägas för att möjliggöra en enkel, snabb och
billig men samtidigt rättssäker prövning av tvistefrågor av detta slag.

Upplysningar i anslutning till motionen

I betänkandet (SOU 1972:29) Konsumentupplysning om försäkringar,
som avgivits av statens konsumentråds försäkringsutredning, anförs att
det är en inte ovanlig uppfattning bland allmänheten att försäkringsbolag
i allmänhet är besvärliga vid skadeersättning och att det är svårt att få ett
bolags ersättningsbeslut omprövat om man inte vill acceptera detsamma.
Formellt sett lär det dock enligt utredningen knappast finnas något
område där konsumenten har en så skyddad ställning i sitt förhållande till
producenten/leverantören som just inom försäkringsbranschen. Det finns
en rad vägar att få klagomål upptagna till behandling.

Flera försäkringstyper, t. ex. hem- och villa/hemförsäkring, en försäkringsform
som har en mycket stor marknadstäckning, inkluderar rättsskyddsförsäkring.
Rättsskyddet omfattar ersättning för advokat- och

1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 45

NU 1972:45

2

rättegångskostnader vid rättsliga tvister även med bolaget självt. Kännedomen
om rättsskyddets existens bland allmänheten är dock inte total
och det kan antas att skyddet, när det är känt, främst utnyttjas när stora
ekonomiska värden står på spel.

Försäkringsinspektionen har viss service för den enskilde försäkringstagaren.
Om en skadelidande inte fått klar information om försäkringsbolagets
ställningstagande och skälet till detta eller om han i annat
avseende har något att anmärka på står inspektionen till tjänst med att
remissvägen inhämta yttrande från försäkringsbolaget. Detta yttrande
överlämnas sedan till den klagande, som kan använda det om han vill
driva saken vidare. Inspektionen tar inte saklig ställning i ärendet utan
söker närmast ge en bild av den klagandes rättsläge. Om försäkringsinspektionen
finner något anmärkningsvärt i själva sättet för handläggningen
av det aktuella ärendet — långsamhet, uteblivet brevsvar etc. —
kan bolaget komma att få en erinran av inspektionen.

Missnöjda försäkringstagare har vidare möjlighet att vända sig till
Svenska försäkringsbolags riksförbund för att få upplysning om praxis
inom branschen och underlag för bedömning om god försäkringspraxis
iakttagits vid behandling av ett skadeärende. Denna verksamhet är dock
föga känd bland allmänheten och utnyttjas i mycket liten utsträckning.
Vid sidan av denna officiella funktion förekommer vidare i viss
utsträckning att Riksförbundet på grund av underhandsförfrågningar från
skadelidande genom att förmedla kontakt mellan dessa och bolagen
bidrar till att frågor får ytterligare belysning.

Ett antal för flertalet försäkringsbolag gemensamma nämnder har
inrättats med uppgift att avge yttrande rörande bl. a. tolkning av
försäkringsvillkor och beräkning av ersättning vid personskador. Motivet
för inrättandet av dessa nämnder har varit att man velat åstadkomma en
enhetlig och med domstolspraxis överensstämmande skadereglering.
Nämndernas verksamhet är rådgivande i förhållande till bolagen. Bolagen
är vanligtvis skyldiga att till nämnderna hänskjuta de frågor där
meningsskiljaktighet yppats mellan försäkringstagare och bolaget. Försäkringstagare
eller annan skadelidande kan dock inte själv direkt vända sig
till ifrågavarande nämnd. Bland de mer betydelsefulla nämnderna är
Livförsäkringens villkorsnämnd, Skadeförsäkringens villkorsnämnd,
Trafikförsäkringsanstalternas nämnd, Ansvarighetsförsäkringens personskadenämnd,
Sjuk- och olycksfallsförsäkringsnämnden och Försäkringsbolagens
skallskadenämnd.

Försäkringsbolagen Ansvar, Folksam, Trafik-Bore och Trygg-Hansa
har inrättat nämnder, råd eller försäkringskommittéer med konsumentinflytande,
ett inflytande som i regel utövas genom att olika organisationer
utser representanter i nämnderna. Folksam, som ej deltar i de i
föregående stycke nämnda formerna för frivilligt samarbete på försäkringsområdet,
har i stället inrättat vissa egna skadeprövningsnämnder som
är rådgivande instanser vid tvister mellan Folksam och någon skadelidande.
I dessa nämnder har representanter för konsumenterna majori -

NU 1972:45

3

tet. Yttranden från Folksams nämnder kan begäras såväl av bolaget som
av berörda skadelidande. Ansvar har inrättat en egen nämnd, Ansvars
försäkringstagares skadeprövningsnämnd, där konsumenterna är representerade.
Nämnden har till uppgift att vara ett organ dit den skadelidande
kan vända sig för att få ett utlåtande om Ansvars åtgärder i ett visst
skadeärende. Nämnden skall även avge yttrande på begäran av bolaget
och har en rådgivande funktion i förhållande till detta. Trygg-Hansa har
två skadeprövningsnämnder, en för bilförsäkring och en för övriga
branscher, båda med en majoritet av konsumentrepresentanter. Syftet
med de råd av olika slag som inrättats är att under relativt fria och
administrativt obundna former ge konsumentrepresentanter möjligheter
att framföra sina synpunkter på bolagets verksamhet i stort, produktutveckling,
försäkringsskyddets utformning m. m. I Folksams skadeprövningsorganisation
ingår också en ombudsman för skadeprövning. Ombudsmannen,
som utses av Folksams stämma, är föredragande och
sekreterare i bolagets skadeprövningsnämnder. Han granskar dessutom
fortlöpande skaderegleringsverksamheten i företaget.

Försäkringsutredningen anser det vara angeläget att en enskild
skadelidande kan känna sig säker på att hans sak blir korrekt behandlad.
Då försäkringstagarna inte utan vidare kan förmodas känna till de olika
befintliga organ som kan vara dem till hjälp på denna punkt har
utredningen funnit att det finns behov av en aktiverande och pådrivande
informationsverksamhet. För att informationen till försäkringstagarna
skall effektiviseras och en bättre översikt skapas över problem som
skadelidande ställs inför skulle nuvarande system för överprövning av
skadeärenden kunna ersättas av en enda instans att vända sig till i sådana
frågor. En annan möjlighet vore att bibehålla och på olika sätt
komplettera det system som f. n. finns.

Utredningen föreslår inrättandet av en central rådgivningsinstans dit
missnöjda skadelidande kan vända sig med förfrågningar angående
handläggningen av skadefall. Rådgivningsverksamheten avses i första hand
bli inriktad på att åstadkomma direktkontakt mellan den skadelidande
och bolaget i fråga. I andra hand skall instansen kunna hjälpa konsumenten
att förmedla synpunkter och utveckla kontakten med bolaget.
Utredningen har övervägt fyra olika organisatoriska lösningar i fråga om
den föreslagna centrala rådgivningsinstansen: att förlägga den till Svenska
försäkringsbolags riksförbund, till försäkringsinspektionen och till allmänna
reklamationsnämnden samt att ge instansen en självständig
ställning.

Utredningen anser att alla skadelidande skall ha möjlighet till
omprövning när missnöje eller tveksamhet uppstår med anledning av ett
bolags handläggning av ett skadeärende. Alla konsumenter bör oberoende
av i vilket bolag försäkring är tecknad ha samma möjlighet att få ett
ärende prövat i nämnd med konsumentrepresentanter. För att åstadkomma
detta har två möjliga lösningar övervägts. Antingen inrättas
sådana nämnder i anslutning till de enskilda bolagen eller också inrättas
en central nämnd för hela branschen i form av en avdelning vid allmänna

NU 1972:45

4

reklamationsnämnden.

Utredningen har inte kunnat enas i frågan om organisatoriska
lösningar för den centrala rådgivningsinstansen och för skadeprövningsnämnden
med konsumentrepresentanter.

Betänkandet re missbehandlas för närvarande.

1 betänkandet (Ds Ju 1972:6) Rättegången i mindre tvistemål har - på
grundval av en tidigare promemoria (Ds Ju 1971:9) angående förenklat
rättegångsförfarande i konsumenttvister m. m. — föreslagits ett förenklat
rättegångsförfarande vid tingsrätterna för tvistemål om mindre värden.
Det föreslagna förfarandet blir tillämpligt i dispositiva mål under
förutsättning att tvisteföremålets värde inte överstiger ett halvt basbelopp
enligt lagen om allmän försäkring. Avsikten är att parterna skall kunna
föra sin talan utan hjälp av juridiskt biträde. Vid tingsrätt skall därför
finnas en lagfaren tjänsteman som tillhandagår den rättssökande med råd
och upplysningar och som vid behov kan biträda med att upprätta
stämningsansökan etc. Handläggningen skall normalt slutföras vid ett
enda sammanträde. En aktiv processledning från domarens sida förutsätts.
De kostnader som den förlorande kan åläggas att ersätta motparten
begränsas starkt. Betänkandet har remissbehandlats och är nu föremål för
fortsatt beredning.

Utskottet

Skaderegleringen i försäkringsfall framstår inte sällan som otillfredsställande
för försäkringstagaren. Dennes enda möjlighet att få ärendet
omprövat är då att öppna process mot försäkringsbolaget, sägs i
motionen, som syftar till en förstärkning av konsumentskyddet på
försäkringsområdet.

Motionärernas uttalande innebär en överdrift. Såsom ingående belysts
av statens konsumentråds försäkringsutredning, vars betänkande har
framlagts efter det att motionen väcktes, finns en rad olika vägar på vilka
försäkringstagarna kan få sina klagomål prövade. Informationen härom
torde emellertid vara bristfällig. Utredningen har också kommit till
slutsatsen att nuvarande system för överprövning av skadeärenden bör
reformeras. En central rådgivningsinstans för missnöjda skadelidande
föreslås bli inrättad. Vidare förordas att varje försäkringstagare skall ha
tillgång till en skadeprövningsnämnd med konsumentrepresentanter.

Utskottet delar motionärernas och utredningens uppfattning att ett
förstärkt konsumentskydd på försäkringsområdet är angeläget. Det bör
skapas förutsättningar för att alla skadelidande försäkringstagare med
tillförsikt kan räkna på en korrekt behandling. Utskottet förutsätter att
utredningens förslag blir prövat i positiv anda. Det syfte som motionärerna
vill främja kan därigenom bli tillgodosett. Någon särskild åtgärd i
anledning av motionen synes det med hänsyn till det föreliggande
utredningsförslaget inte finnas skäl att förorda.

NU 1972: 45

5

Utskottet hemställer sålunda

att riksdagen avslår motionen 1972:1351.

Stockholm den 7 november 1972

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Böjesson i Glömminge (c), Andersson i
Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske
(c), Rask (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), Hovhammar (m),
Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Möller i Göteborg (fp) och
Fridolfsson i Stockholm (m).

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1740 S Stockholm 1972