Näringsutskottets betänkande nr 43 år 1972

NU 1972:43

Nr 43

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om ett program för
civilt utnyttjande av krigsmaterielindustrin.

Ärendet

I motionen 1972:271 av herr Berndtson i Linköping m. fl. (vpk)
hemställs att riksdagen skall uttala sig för en skyndsam utredning
angående utarbetandet av ett program för en omställning till civilt
utnyttjande av de vid en nedskärning av krigsmaterielproduktionen
frigjorda resurserna och hos regeringen hemställa om ett sådant utredningsinitiativ.

Motionen

Möjligheterna att utnyttja de vid en nedrustning frigjorda resurserna
för civil produktion har enligt motionärerna inte undersökts tillräckligt. I
motionen erinras om de problem som koncentrationen av industrier med
militär produktion till vissa orter medför. Som exempel härpå anförs
Viggenprojektets betydelse för sysselsättningen vid SAAB-Scania i
Linköping. Motionärerna anser att ett program för civilt utnyttjande av
resurser som frigörs genom nedrustning skulle motverka att sysselsättningsfrågorna
kan åberopas för fortsatt upprustning. Ett sådant program
bör, hävdar de, utarbetas på lång sikt bl. a. för att möjliggöra kommunal
planering och för att ge de anställda trygghet.

Tidigare riksdagsbehandling av liknande förslag

I anledning av propositionen 1971:146 angående krigsmaterielexport
väcktes en motion vari bl. a. hemställdes om åtgärder i syfte att överföra
krigsmaterielproduktionen till civil produktion (NU 1971:54). Näringsutskottet
hänvisade till att chefen för handelsdepartementet i propositionen
uttalat att det knappast råder delade meningar om att den svenska
försvarspolitiken förutsätter att vi inom landet vidmakthåller industriella
resurser för militär produktion av hög teknisk kvalitet samt att det är
angeläget att vi i fråga om väsentlig materiel är oberoende av utländska
leverantörer. Utskottet anförde vidare att med hänsyn till möjliga
förändringar i marknadsläget en beredskap för omställning till civil
produktion torde för tillverkarna av krigsmateriel vara ett naturligt inslag
i företagspolitiken. Med hänvisning härtill samt till att både de privata
företag och det statliga som tillverkar krigsmateriel under senare år sökt
lägga en större del av sin produktion på civila produkter avstyrkte
utskottet ifrågavarande motionsyrkande. Yrkandet avslogs av riksdagen. I

1 Riksdagen 1972. 17sami. Nr 43

NU 1972:43

2

utskottsbetänkandet fanns en reservation av vänsterpartiet kommunisternas
representant, som ansåg att utskottet borde hemställa om åtgärder
i syfte att överföra krigsmaterielproduktion till civil produktion.

Uppgifter i anslutning till motionen

Krigsmaterielexportutredningen lämnar i sitt betänkande (SOU
1970:63) Svensk krigsmaterielexport vissa uppgifter om tillverkningen av
krigsmateriel och dess betydelse för sysselsättningen.

Enligt den s. k. tillverkningsförordningen (1935:395, ändrad senast
1964:108) fordras för tillverkning av krigsmateriel tillstånd av Kungl.
Maj:t. Med krigsmateriel förstås i förordningen dels vapen, ammunition
och andra stridsmedel, dels sådana produkter som sprängämnen, fartyg,
luftfartyg, fordon, materiel för dykning, strålkastare och diverse elektronisk
materiel, allt under förutsättning att produkterna utformats för
militärt bruk. Antalet företag med tillstånd att tillverka krigsmateriel
uppgick år 1970 till ca 125. Av dessa bedrev år 1968 omkring 80
tillverkning av krigsmateriel. För att belysa sysselsättningsfrågorna har
utredningen undersökt 65 av dessa 80 företag. För resterande företag har
antingen tillverkningen bedömts som ringa eller har erforderliga data ej
kunnat erhållas. De företag som omfattades av undersökningen hade
omkring 90 000 personer anställda. Av dessa beräknas ca 20 000 ha varit
direkt sysselsatta med tillverkning av krigsmateriel. Det fakturerade
värdet av krigsmaterielproduktionen var drygt 1,5 miljard kr. Underleverantörernas
andel av denna produktion uppgick till 9-10% av dess
totala värde.

I fråga om planeringsram för försvaret för perioden 1972/73—1976/77
hänvisas till propositionen 1972:75 och försvarsutskottets betänkande
1972:17.

Interpellationsdebatt 1972

Chefen för industridepartementet statsrådet Johansson besvarade den
27 april 1972 en interpellation av herr Israelsson (vpk), vilken hade frågat
om industriministern hade någon plan för krigsmaterielindustrins omställning
till produktion för civila ändamål. I svaret meddelades först att
utgifterna för materielanskaffning till försvaret under fyraårsperioden
1968—1972 beräknades komma att i stort sett överensstämma med vad
som förutsatts i 1968 års försvarsbeslut och sålunda uppgå till drygt 8
miljarder kr. efter omräkning till löpande priser. Enligt det förslag
angående försvarets fortsatta inriktning som framlagts i propositionen
1972:75 är planeringen för nästa femårsperiod inriktad på att omkring 11
miljarder kr. skall avsättas för materielanskaffning och forskning,
meddelades det vidare. En förutsättning för att detta skall vara möjligt är
att väsentliga rationaliseringar och besparingar kan åstadkommas på
andra områden inom försvaret. Materielanslagen beräknas i fortsättningen

NU 1972:43

3

bli ungefär lika stora sorn hittills. Bl. a. till följd av kostnadsökningar kan
dock vissa branscher få vidkännas volymmässigt sett minskade försvarsbeställningar
i förhållande till tidigare. De arbetstagare som eventuellt
kan komma att beröras av detta utgör mindre än en halv procent av de
industrisysselsatta. En sådan totalt sett liten förändring bör, anförde
industriministern, kunna kompenseras genom att berörda företag ökar sin
civila produktion. Man kan dock, förklarade han, inte bortse från att
vissa företag och orter kan komma att vidkännas omställningsproblem.
Det ankommer i första hand på vederbörande företag att vidta de
förändringar i produktionen som är erforderliga för att trygga sysselsättningen
vid företaget, uttalade industriministern. Industridepartementet
följer dock — tillsammans med övriga berörda departement — utvecklingen
och överväger för närvarande vilka åtgärder som kan behöva vidtas
för att underlätta de omställningar som det kommande försvarsbeslutet
eventuellt kan medföra, sades slutligen i interpellationssvaret.

I den efterföljande debatten riktades uppmärksamheten särskilt på de
konsekvenser som det kommande försvarsbeslutet kan få för Bofors AB
och SAAB-Scania AB och därmed för sysselsättningsläget i Karlskoga
respektive Linköping. Industriministern meddelade att han tillsammans
med medarbetare hade varit på besök i Karlskoga och haft tillfälle att
diskutera med representanter för kommunen, de anställda och företrädare
för bl. a. Bofors AB. Det hade då varit tal om att företagets
forsknings- och utvecklingsavdelning borde kopplas in på civil produktion.
Delvis hade så redan skett. Industriministern hänvisade också till de
möjligheter som staten har att genom olika organ ge bistånd för att få
forsknings- och utvecklingsarbetet mera inriktat på civil produktion och
till de möjligheter att skapa sysselsättningstillfällen som föreligger inom
lokaliseringspolitikens ram. Avslutningsvis underströk industriministern
att uppgifter och besked om vad försvarsmaterielproduktionen för
svenskt vidkommande kan innefatta bör lämnas till berörda industrier så
tidigt som möjligt och att staten också bör vara beredd att bistå företagen
i samband med restriktioner i fråga om krigsmaterielexporten.

Utskottet

Riksdagens förestående beslut angående försvarets fortsatta inriktning
kan väntas leda till att vissa industribranscher får mindre omfattande
försvarsbeställningar än hittills. I motionen 1972:271 — som baseras på
uppfattningen att en långtgående minskning av militärutgifterna är
önskvärd — behandlas allmänt konsekvenserna för industrisysselsättningen,
särskilt på orter med omfattande produktion för militära
ändamål, av en minskad tillverkning av krigsmateriel. Motionärerna begär
att en utredning skall få i uppdrag att skyndsamt utarbeta ett program
för en omställning till civilt bruk av de resurser som frigörs vid en
nedskärning av krigsmaterielproduktionen.

Chefen för industridepartementet har nyligen berört motionens ämne
i ett interpellationssvar. Han framhöll härvid att vissa industribranscher

NU 1972:43

4

får räkna med volymmässigt mindre industribeställningar än hittills. De
arbetstagare för vilka detta kan få direkt betydelse uppgavs utgöra
mindre än en halv procent av de industrisysselsatta. Förändringen borde
kunna kompenseras genom att berörda företag ökar sin civila produktion,
yttrade industriministern, men man borde inte bortse från att vissa
företag och orter kunde komma att möta omställningsproblem. I detta
läge borde vederbörande företag söka vidta erforderliga förändringar i
produktionen. Det klargjordes emellertid att industridepartementet
tillsammans med övriga berörda departement följer utvecklingen och
överväger vilka åtgärder som kan bli nödvändiga för att underlätta
omställningsprocessen.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i interpellationssvaret
och tar fasta på vad som uttalas i detta om överväganden
och åtgärder från industridepartementets sida. Motionärernas förslag om
en särskild utredning rörande krigsmaterielindustrin finner utskottet inte
skäl att tillstyrka.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1972:271.

Stockholm den 17 maj 1972

På näringsutskottets vägnar
C. G. REGNÉLL

Närvarande: herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i
Landskrona (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask
(s), Wååg (s), Hovhammar (m), Jonsson i Husum (s), Rydén (fp), Häll (s),
Möller i Göteborg (fp), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s) och herr
Hallgren (vpk).

Reservation

av herr Hallgren (vpk), som anser att utskottets yttrande och
hemställan bort ha följande lydelse:

”De militära rustningarna har under hela efterkrigstiden haft ett starkt
styrande inflytande på såväl produktion som forskning. Även delar av
den civila produktionen har indirekt blivit beroende av militärpolitiska
och militärekonomiska intressen och synpunkter. Tiotusentals lönarbetares
försörjning har kommit att hänga på rustningssektorn; förändringar i
denna skapar lätt svåra arbetslöshets- och omställningsproblem. Av
särskild betydelse i sammanhanget är att den rustningsberoende produktionen
i relativt hög grad är koncentrerad till vissa storindustrier, vilkas
lokala och regionala betydelse är utomordentligt stor.

De senaste åren har skärpt konkurrensen inom statssektorn mellan

NU 1972:43

5

rustningsintressena och andra områden där ökade utgifter framtvingats av
de växande ekonomiska och politiska problemen i samhället. En viss
tendens till relativ minskning av militärutgifterna kan väntas slå igenom.

Allt detta ger stark aktualitet åt kraven i motionen 1972:271 på
planmässiga och långsiktiga åtgärder för utvecklande av en civil produktion
som kan ersätta produktion för rustningsändamål. Nuvarande
planeringsberedskap är fragmentarisk och kortsiktig och bygger inte
heller på någon översiktlig och genomtänkt prioritering av olika
alternativa produktslag. En vida mer planmässig beredskap är nödvändig
för att avvälja arbetslöshetshotet mot alla dem som nu sysselsätts i
rustningsproduktionen. Särskilt angeläget är detta i rådande arbetsmarknadsläge
med dess utomordentliga svårigheter för den plötsligt arbetslöse
att finna ny, likvärdig sysselsättning. En planmässig och programmatisk
uppläggning av den civila ersättningsproduktionen är också nödvändig för
att begränsa de militära och rustningsindustriella påtryckningsgruppernas
inflytande på statsapparaten: riskerna för arbetslöshet kan rimligen inte
få bli slagträ i propagandan för ökade rustningar.

Ett skyndsamt utredningsinitiativ från regeringen för att arbeta fram
ett program av ovannämnda slag synes därför motiverat.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen med bifall till motionen 1972:271 hos Kungl.
Maj:t anhåller att en utredning tillsätts med uppdrag att
skyndsamt utarbeta ett program för civilt utnyttjande av de
resurser som frigörs vid en nedskärning av krigsmaterielproduktionen.
”

Särskilt yttrande

av fru Hambraeus (c):

Längtan efter fred och avrustning växer sig allt starkare. Inte minst TV
har realistiskt visat oss det tekniskt avancerade krigets absoluta vanvett
och ofattbara lidande. Den nya medvetenheten om jordens begränsade
naturtillgångar och snabba befolkningstillväxt har fått oss att inse
nödvändigheten av att vi inriktar resurser och uppfinningsrikedom på att
lösa världens problem i stället för på förstörelse. De flesta av oss anser
dock att avrustningen måste ske i samverkan mellan nationerna och att
det tyvärr fortfarande finns anledning för vårt land att vidmakthålla ett
starkt försvar.

Vad som däremot förefaller fullständigt orimligt är att krigsmaterielproduktionen
skulle behöva upprätthållas för sysselsättningens skull. Man
blir därför bestört när man läser rubriker i tidningarna som t. ex.
”Exportera vapen eller friställ” (SvD 1 1.3.1972) eller ”Bofors avskedar
300. Ännu fler kan avskedas redan nu om Bofors inte får tillbaka den
fulla licensen för vapenleveranser till Indien.” (DN 21.4.1972)

I FN-rapporten ”Avrustningens ekonomiska och sociala konsekvenser”
sägs att åtskilliga krav tävlar om en nyttig användning av de resurser

NU 1972:43

6

som nu upptas av rustningen. Omställningen från militär till civil
produktion innebär emellertid övergångssvårigheter. I rapporten påpekas:
”På kort sikt skulle övergångens smidighet till stor del bero på
regeringens förmåga att förutse de typer av problem som kunde uppstå
och på förberedelsernas lämplighet.”

Den oro som har uppstått i vår krigsmaterielindustri inför tanken på
minskade försvarsbeställningar visar tydligt, att förberedelserna inte varit
tillräckliga inför en produktionsomläggning, som vi naturligtvis alla
önskar när vi tänker efter.

Staten bestämmer helt över hur mycket krigsmateriel som skall
tillverkas i vårt land, antingen genom att köpa den eller genom att ge
exportlicenser. Härigenom har staten också ett särskilt ansvar för
alternativ inom krigsmaterielindustrin, som skulle göra att människorna i
stället för att frukta friställningar vid minskade militära beställningar
kunde se fram emot att få inrikta sitt arbete på mänskligt värdefull civil
produktion.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1417 S Stockholm 1972