Näringsutskottets betänkande nr 39 år 1972

NU 1972:39

Nr 39

Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:57
angående Sveriges försöijning med kärnbränsle jämte motioner.

Ärendet

I propositionen 1972:57 (industridepartementet) har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen förordade allmänna riktlinjerna för
verksamheten på kärnbränsleförsörjningens område,

2. bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna dels konsortialavtal mellan
statens vattenfallsverk, Sydsvenska kraftaktiebolaget och Oskarshamnsverkets
kraftgrupp aktiebolag om bildande av ett aktiebolag med uppgift
att främja landets försörjning med kärnbränsle, dels överenskommelser
om smärre ändringar i och tillägg till avtalet,

3. medge att medel får tas i anspråk från investeringsanslaget
Kraftstationer m. m. för teckning av aktier i det under 2 avsedda
aktiebolaget,

4. bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som förordats i propositionen godkänna avtal mellan Aktiebolaget
Atomenergi, statens vattenfallsverk och eventuella ytterligare intressenter
om utvecklingsarbete rörande utvinning av uran,

5. till Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran för budgetåret
1972/73 under trettonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
6 000 000 kr.

I anledning av propositionen har väckts tre motioner, som redovisas
nedan (s. 2).

Propositionen

I propositionen lämnas en allmän redogörelse för Sveriges försörjning
med kärnbränsle och anges mot denna bakgrund vissa riktlinjer för den
framtida verksamheten på området.

Kungl. Majit föreslås få bemyndigande att godkänna ett konsortialavtal
mellan statens vattenfallsverk, Sydsvenska kraft AB och Oskarshamnsverkets
kraftgrupp AB om samarbete i syfte att främja landets
försörjning med kärnbränsle. Samarbetet avses ske i ett särskilt bolag med
uppgift bl. a. att främja en samordnad upphandling och att ta initiativ till
projekt inom kärnbränsleområdet.

Vidare begärs bemyndigande för Kungl. Majit att godkänna avtal
mellan AB Atomenergi, statens vattenfallsverk och eventuella ytterligare
intressenter om utvecklingsarbete rörande utvinning av uran i syfte att

1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 39

NU 1972:39

skapa underlag för ett beslut om eventuell utbyggnad av uranverket i
Ranstad. Till grund för förslaget ligger ett program för arbeten vid
Ranstad sverket under budgetåren 1972/73 — 1974/75. Av kostnaderna
för programmet föreslås 10 milj. kr. bestridas över statsbudgeten. För
budgetåret 1972/73 föreslås ett anslag av 6 milj. kr.

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1972:1684 av herr Signell m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen skall
hos Kungl. Maj:t hemställa att ersättningsindustri skall lokaliseras till
Ranstad som ersättning för de minskade arbetstillfällena vid Ranstadsverken,

1972:1686 av herr Magnusson i Borås m. fl (m), vari hemställs att
riksdagen skall ge Kungl. Maj :t till känna vad i motionen anförts,

1972:1687 av herr Pettersson i Kvänum m. fl. (c, fp, m), vari hemställs
att riksdagen vid behandlingen av proposition 1972:57 skall besluta

1. att utvecklingsarbetet rörande utvinning av uran i Ranstad skall ha
den av AB Atomenergi föreslagna omfattningen och inriktningen i
enlighet med vad som har anförts i motionen,

2. att till Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran för budgetåret
1972/73 anvisa ett med 1 500 000 kr. i förhållande till Kungl. Maj:ts
förslag förhöjt reservationsanslag av 7 500 000 kr.

Motivering

I motionen 1972:1684 understryks att det är önskvärt att åtgärder
vidtas för att begränsa verkningarna av den minskning av personalstyrkan
vid AB Atomenergis anläggning i Ranstad som propositionens förslag
innebär. Motionärerna påpekar att det för många kollektivanställda som
är hårt knutna till sin hembygd kommer att bli svårt att få nya
anställningar om inte förutsättningar för lokalisering till Ranstad av en
ersättningsindustri skapas.

I förhållande till det av AB Atomenergi föreslagna programmet för
fortsatt utvecklingsarbete under treårsperioden 1972-1975 innebär
propositionens förslag en inskränkning av verksamheten vid Ranstad,
konstateras i motionen 1972:1687. Motionärerna beklagar detta och
anser att nedskärningen kommer att inverka mycket menligt på det
fortsatta utvecklingsarbetet. Enligt deras åsikt bör man vid bedömningen
av anslagsfrågan ta stor hänsyn till arbetsmarknadsläget i området. Ett
genomförande av den i propositionen föreslagna minskningen av personalstyrkan
medför enligt motionärerna att särskilda regionalpolitiska
insatser måste göras. Om en något mer omfattande verksamhet kunde
vidmakthållas under de närmaste åren borde arbetsmarknadsproblemen

NU 1972:39

lättare kunna lösas. Vid beräkningen av de totala kostnaderna för
utvecklingsprogrammet bör enligt motionärerna också beaktas de extra
kostnader som personalinskränkningen kan komma att medföra.

Även i motionen 1972:1686 berörs de effekter på sysselsättningen
som propositionens förslag kan komma att medföra. Motionärerna
förutsätter att alla nödvändiga åtgärder sätts in för att den nödvändiga
minskningen av antalet anställda skall kunna genomföras utan att detta
onödigt hårt drabbar enskilda eller den berörda bygden. Det är, anför
motionärerna vidare, osäkert om det är möjligt att uppnå en skälig
lönsamhet på de investeringar som skulle erfordras om anläggningen
skulle byggas ut för full produktion. Ovisshet råder dels om hur
världsmarknadspriset på uran kommer att utvecklas, dels om hur höga
produktionskostnaderna blir vid ett utbyggt Ranstadsverk. Motionärerna
anser att det är mycket osannolikt att AB Atomenergi kommer att lyckas
finna lämpliga intressenter, villiga att stå för samtliga kostnader för
utbyggnaden vid en så snar tidpunkt som förutsatts i propositionen, dvs.
senast den 1 januari 1973. Att uppskjuta ett nedläggningsbeslut till 1975
finner motionärerna inte rimligt. De anser därför att utvecklingsarbetet
bör bedrivas så att beslut om en eventuell kommersiellt betingad
exploatering kan tidigareläggas till budgetåret 1973/74.

Tidigare behandling av liknande förslag

Vid 1969 års riksdag behandlades i anslutning till propositionen
1969:49 angående utvecklingsarbetet rörande utvinning av uran två
motionspar som tog upp frågor rörande friställning av personal och
alternativ verksamhet i Ranstad. Statsutskottet (SU 1969:88) uttalade
bl. a. följande:

”Vad först beträffar personalen vid Ranstadsverket instämmer utskottet
i motionärernas synpunkter på en positiv personalpolitik. Statsverket
har förpliktelser mot personalen. Erforderlig trygghet måste därför
skapas för den berörda personalen. Eljest föreligger risk för att denna
skingras. Utskottet ser alltså den positiva personalpolitiken som en
förutsättning för ett genomförande av det utvecklingsprogram utskottet
anslutit sig till.

Av ett interpellationssvar framgår att Atomenergi samrått med

de fackliga organisationerna och arbetsmarknadsmyndigheterna. Utskottet
förutsätter att detta samråd och samarbete kommer att fortsätta
under hela den nu aktuella utvecklingsperioden.”

Vad utskottet anfört om positiv personalpolitik vid Ranstadsverket
gav riksdagen Kungl. Maj:t till känna som sin mening.

Utskottet

Statsmakterna beslöt år 1969 att anta ett på tre år löpande
utvecklingsprogram för utvinning av uran ur inhemska skiffertillgångar.
Verksamheten enligt detta program, vars syfte varit att klarlägga de

NU 1972:39

tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en ökad produktion i
framtiden, har bedrivits vid uranverket i Ranstad. Inför treårsperiodens
slut vid utgången av budgetåret 1971/72 tas i propositionen upp frågorna
om Ranstadsverkets framtid och om behovet av fortsatta insatser på
uranområdet. Vidare anges vissa allmänna riktlinjer för det fortsatta
arbetet, grundade på en analys av kärnbränslefrågorna i stort, vilken lagts
fram i en inom industridepartementet utarbetad promemoria. Departementschefen
uttalar dock att det bl. a. på grund av frågornas långsiktiga
natur inte är möjligt att nu utforma ett handlingsprogram på kärnbränsleområdet.
I detta sammanhang vill utskottet nämna att vissa hithörande
frågor berörs i ett antal motioner angående energipolitiken, vilka
utskottet avser att behandla under höstsessionen av årets riksdag.

I propositionen anmäls att enligt AB Atomenergis utvärdering av
utvecklingsarbetet i Ranstad nu för första gången en uranproduktion från
skiffer med företagsekonomiskt rimlig lönsamhet ligger inom räckhåll.
Atomenergi har i samarbete med statens vattenfallsverk utarbetat förslag
till ett nytt utvecklingsprogram som bl. a. syftar till att skaffa fram
underlag för beslut om eventuell exploatering av Ranstadsfyndigheten i
början av 1980-talet. Utvecklingsprogrammet avser perioden den 1 juli
1972 — den 30 juni 1975 och har beräknats till en sammanlagd kostnad
av 24,5 milj. kr. Förslaget i propositionen innebär att detta utvecklingsprogram
i stort sett godtagits, dock med något reducerad omfattning.
Personalbehovet beräknas till ca 60 personer, dvs. 55 färre än det
nuvarande antalet anställda. För finansieringen av programmet beräknas
för treårsperioden ett belopp av 20 milj. kr., varav vattenfallsverket och
Atomenergi skall svara för hälften var. Kostnaderna för Atomenergis
andel skall täckas genom anslag över statsbudgeten.

Det förutsätts att utvecklingsarbetet skall bedrivas med sikte på att
Atomenergi efter två år skall kunna lägga fram en redovisning av arbetet.
Denna skall utformas så att potentiella avnämare kan ta ställning till
Ranstad som försörjningsalternativ på lång sikt och skall därför även
innefatta villkor för leveranser av uran från ett utbyggt Ranstadsverk.

Beslut om en kommersiellt betingad exploatering avses kunna fattas
före 1974 års utgång. Om en sådan exploatering inte visar sig möjlig är
det meningen att Atomenergi omedelbart skall inleda en avveckling av
verksamheten i Ranstad. Möjligheten att senare återuppta verksamheten
skall dock bevaras.

De sysselsättningspolitiska verkningarna av propositionens förslag
beträffande Ranstadsverket tas upp i samtliga tre motioner som väckts i
anledning av propositionen. Yrkandet i motionen 1972:1684 syftar till
en framställning från riksdagen till Kungl. Maj:t om att en ersättningsindustri
skall lokaliseras till Ranstad för att därigenom minskningen i
antalet arbetstillfällen vid Ranstadsverket skall kompenseras. I motionen
1972:1686 hemställs att riksdagen skall ge till känna bl. a. att insatser bör
göras för att inte inskränkningen i verksamheten onödigt hårt skall
drabba enskilda personer eller den berörda bygden. Med hänvisning till
sysselsättningsläget i regionen begärs i motionen 1972:1687 att utveck -

NU 1972:39

lingsprogrammet i Ranstad skall ges den inriktning och omfattning som
Atomenergi har föreslagit och att medelsanvisningen för budgetåret
1972/73 i enlighet härmed skall ökas med 1,5 milj. kr. utöver Kungl.
Maj:ts förslag.

De sysselsättningsproblem som behandlas i motionerna är enligt
utskottets uppfattning synnerligen betydelsefulla. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om att statsutskottet vid behandlingen av likartade
motionsyrkanden vid 1969 års riksdag särskilt underströk att statsverket
har förpliktelser mot personalen. En positiv personalpolitik angavs som
en förutsättning för genomförande av det utvecklingsprogram som då
föreslogs. Riksdagen anslöt sig till statsutskottets uttalande.

Enligt näringsutskottets mening bör det nu åberopade uttalandet även
fortsättningsvis tjäna som riktlinje för myndigheternas handlande. Utskottet
förutsätter att alla möjligheter att lösa de sysselsättningsproblem
som kan uppkomma tillvaratas genom samråd och samarbete mellan
berörda myndigheter. En särskild framställning i ämnet från riksdagen till
Kungl. Maj:t anser sig utskottet emellertid inte böra föreslå.

Vad beträffar den ekonomiska ramen för utvecklingsprogrammet har
utskottet inte funnit skäl att frångå vad som förordas i propositionen.
Utskottet avstyrker alltså yrkandet i motionen 1972:1687 om en höjning
av anslaget till utvecklingsarbete rörande utvinning av uran med 1,5 milj.
kr. utöver Kungl. Maj :ts förslag.

I motionen 1972:1686 uttrycks vissa tvivelsmål om att Atomenergi
skall redan till den 1 januari 1975 kunna finna lämpliga intressenter,
villiga att stå för samtliga kostnader för utbyggnaden. Med hänvisning till
att kostnaderna för utvecklingsarbetet i så fall inte skulle komma att ge
något utbyte uttalas att det avsedda beslutet om en eventuell kommersiellt
betingad exploatering bör tidigareläggas till budgetåret 1972/73.
Motionärerna önskar ett tillkännagivande från riksdagen av denna
innebörd.

Utskottet finner det osannolikt att endast ett års utvecklingsarbete
skall kunna ge tillräckligt underlag för bedömningar av de tekniska,
ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna för fyndighetens utnyttjande.
Dessutom vill utskottet erinra om att utvecklingsarbetet syftar till
att skapa underlag för beslut även om andra åtgärder i fråga om den
långsiktiga försörjningen med naturligt uran. Av här angivna skäl anser
utskottet att motionen 1972:1686 inte heller i denna del bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner de i propositionen 1972:57 förordade
allmänna riktlinjerna för verksamheten på kärnbränsleförsörjningens
område,

2. att riksdagen med bifall till propositionen 1972:57 i ifrågavarande
del bemyndigar Kungl. Maj :t att godkänna dels konsortialavtal
mellan statens vattenfallsverk, Sydsvenska kraftaktiebolaget
och Oskarshamnsverkets kraftgrupp aktiebolag om

NU 1972:39

bildande av ett aktiebolag med uppgift att främja landets
försörjning med kärnbränsle, dels överenskommelser om
smärre ändringar i och tillägg till avtalet,

3. att riksdagen med bifall till propositionen 1972:57 i ifrågavarande
del medger att medel får tas i anspråk från investeringsanslaget
Kraftstationer m. m. för teckning av aktier i det under
2 avsedda aktiebolaget,

4. att riksdagen med avslag på motionen 1972:1687 punkten 1
bemyndigar Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som förordats i propositionen 1972:57 godkänna
avtal mellan Aktiebolaget Atomenergi, statens vattenfallsverk
och eventuella ytterligare intressenter om utvecklingsarbete
rörande utvinning av uran,

5. att riksdagen med bifall till propositionen 1972:57 i vad
avser medelstilldelningen och med avslag på motionen
1972:1687 punkten 2 till Utvecklingsarbete rörande utvinning
av uran för budgetåret 1972/73 under trettonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 6 000 000 kr.,

6. att riksdagen avslår motionen 1972:1684 angående lokalisering
av ersättningsindustri till Ranstad,

7. att riksdagen avslår motionen 1972:1686 angående tidigareläggning
av beslut rörande exploatering i Ranstad m. m.

Stockholm den 9 maj 1972

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Rask
(s), Blomkvist (s), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk),
Gustafsson i Säffle (c), Rydén (fp), Häll (s) och fru Hambraeus (c).

Reservation

vid utskottets hemställan under 7 (tidigareläggning av beslut rörande
exploatering i Ranstad) av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som
anser

dels att det stycke på s. 5 i utskottets yttrande som böijar med
”Utskottet finner det” och slutar med ”någon riksdagens åtgärd” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

”Vad motionärerna anför är enligt utskottets mening tungt vägande.
Det är angeläget att alla möjligheter tillvaratas att begränsa sådana
kostnader som kan visa sig oräntabla. Utskottet tillstyrker därför
motionärernas förslag att riksdagen skall uttala sig för en tidigareläggning
av beslutet i exploateringsfrågan.”

NU 1972:39

dels att utskottet under 7 bort hemställa

”7. att riksdagen i anledning av motionen 1972:1686 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om
tidigareläggning av beslut rörande exploatering i Ranstad.”

Särskilt yttrande

av herrar Börjesson i Glömminge och Gustafsson i Säffle samt fru
Hambraeus (alla c):

Vi delar inte departementschefens på s. 32 i propositionen
uttryckta åsikt att förvaringen av det högaktiva avfallet inte utgör något
omedelbart problem för Sveriges del, eftersom avfallet tas om hand
utomlands. AB Atomenergi framhåller i sitt remissyttrande att detta
problem har underskattats.

Enligt en rapport från OECD i september 1971, Radioactive Waste
Management Practices in Western Europé, utgör långtidsförvaringen ett
olöst problem. Huvuddelen av det nu aktuella avfallet kommer fram vid
upparbetningen. En reaktor beräknas fungera i ca 40 år. Därefter utgör
själva anläggningen ett avfallsproblem (§ 240). En del av det radioaktiva
avfallet måste för alltid förvaras åtskilt från organiskt liv (§ 214). Ingen
människogjord konstruktion håller så länge. Saltgruvor anges som
förvaringsplatser. AB Atomenergi påpekar att det kan bli svårt att i
Sverige finna platser som från geologisk och hydrologisk synpunkt är
lämpliga för nedgrävning av radioaktivt avfall. Nuvarande praxis, som
innebär att man övervakar avfallet, är i längden en otillfredsställande
lösning.

Med anledning av bl. a. motionen 1972:757 om en resurspolitisk
utredning kommer riksdagen i höst att få tillfälle att debattera de
övergripande frågorna kring energipolitiken. Vi vill markera att vi inte
genom något ställningstagande i detta betänkande anser oss förhindrade
att diskutera energipolitiken förutsättningslöst.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1398 S Stockholm 1972