Näringsutskottets betänkande nr 30 år 1972 NU 1972:30

Nr 30

Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:92 med
förslag till resegarantilag jämte motion.

Ärendet

I propositionen 1972:92 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att
antaga ett inom handelsdepartementet upprättat förslag till resegarantilag.

I anledning av propositionen har väckts en motion, som redovisas
nedan.

Propositionen

Lagförslaget återfinns i propositionen på s. 2-4.

Den föreslagna nya resegarantilagen är avsedd att ersätta nuvarande lag
(1967 :203) om ställande av säkerhet vid sällskapsresa till utlandet, vilken
gäller till och med den 30 juni 1972.

Enligt förslaget skall den som anordnar sällskapsresa till utomnordiskt
land liksom hittills vara skyldig att ställa säkerhet. För reseagenter
utsträcks skyldigheten att ställa säkerhet att gälla alla resor som agenten
förmedlar. En annan utökning av lagstiftningens räckvidd följer av att
s. k. allt-i-ett-resor föreslås bli likställda med sällskapsresor.

Säkerhet får enligt förslaget liksom enligt nuvarande tillfälliga lag tas i
anspråk för återbetalning av medel vilka erlagts för resa som blir inställd.

I fråga om sällskapsresa som påbörjats men inte slutförts får säkerheten
tas i anspråk för resenärernas uppehälle i utlandet och deras återresa.
Därutöver föreslås säkerheten kunna utnyttjas för att lämna resenärerna
skälig ersättning för värdet av förmåner resenärerna går miste om när en
resa avkortas.

Säkerhet föreslås för arrangör gälla minst 200 000 kr.

Ärenden om ianspråktagande av säkerhet skall liksom hittills prövas av
resegarantinäm nden.

Den nya lagen avses träda i kraft den 1 juli 1972.

Motionen

Yrkande

I motionen 1972:1672 av herr Andreasson (c) hemställs
att riksdagen skall besluta sådan ändring i den föreslagna resegarantilagen
att denna även omfattar resans fullföljande i huvudsaklig överens -

1 Riksdagen 1972. 17 sami Nr 30

NU 1972:30

2

stämmelse med träffat avtal vid avbruten resa på grund av resebyråkrasch,
samt

att vederbörande utskott skall utarbeta nödvändig ändring av texten i
den föreslagna lagen.

Motivering

Departementschefens bedömning att en bestämmelse som ger resenären
garanti för att resan får fullföljas på avtalat sätt skulle medföra svåra
tillämpningsproblem och ställa krav på en omfattande beredskapsorganisation
betecknas i motionen som väl pessimistisk. Motionären hänvisar
till att resebyråbranschen sanerats under senare år, vilket gör det mindre
vanligt att resor inte fullföljs, och att de flesta resor går till populära
resmål där andra resebyråer lätt kan överta åtagandena.

Utskottet

En permanent resegarantilag ersätter enligt det förslag som framläggs i
propositionen den nu gällande tidsbegränsade lagen i samma ämne. Den
nya lagen medför en viss utvidgning av resegarantisystemet.

I motionen 1972:1672 upptas frågan om garantins räckvidd i de fall
då en påböljad sällskapsresa avbryts i förtid.

Enligt den nuvarande lagen gäller i princip att resenärerna i sådana fall
får räkna med att göra återresan så snart som möjligt, om de vill ha den
bekostad med garantimedel. Resegarantiutredningen, vars förslag
(Ds H 1972:1) ligger till grund för propositionen, ansåg att resenärerna i
den angivna situationen i första hand borde få fullfölja resan med hjälp av
garantimedel, om det kunde ske till skälig kostnad. I den mån resan
förkortades skulle ersättning utgå för värdet av de förmåner som
resenärerna därigenom gick miste om. Såsom framgår av propositionen
har utredningens förslag på denna punkt godtagits blott i sin senare del.

Bakom den inskränkning som har gjorts i förhållande till utredningens
förslag ligger vissa betänkligheter som har kommit till uttryck vid
remissbehandlingen. En ordning med garanti för att påbörjad men
avbruten resa får fullföljas har ansetts kräva en beredskapsorganisation
som gör det möjligt att klara de problem som uppstår på platsen när det
gäller att genomföra de återstående researrangemangen. Resegarantinämnden
skulle i en del fall få träda i arrangörens ställe, vilket skulle
kunna medföra flera slags komplikationer. När chefen för handelsdepartementet
begränsat sig till att föreslå en utbyggnad av reglerna av
innebörd att skälig ersättning skall utgå för värdet av mistade förmåner
har en bidragande omständighet också varit att det nuvarande systemet i
praktiken visat sig medföra att avbrutna resor vanligen kunnat genomföras
eller avkortats med högst en vecka; denna praxis har förutsatts
bestå.

Motionären anser att de angivna betänkligheterna är överdrivna och
föreslår en utvidgning av garantins giltighet i enlighet med utredningens

NU 1972:30

3

förslag. 1 motsats till motionären finner utskottet propositionens
motivering övertygande. Utskottet är alltså inte berett att nu tillstyrka
att garantins giltighet utsträcks längre än enligt det föreliggande
lagförslaget. I likhet med departementschefen förutsätter utskottet
emellertid att uppkommande svårigheter i praktiken vanligen skall kunna
lösas på sådant sätt att resenärernas dispositioner inte rubbas.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen med avslag på motionen 1972:1672 antager det i
propositionen 1972:92 framlagda förslaget till resegarantilag.

Stockholm den 9 maj 1972

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona (s),
Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s),
Blomkvist (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Rydén (fp), Häll (s), fru
Hambraeus (c) och fru Hansson (s).

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1384 S Stockholm 1972