Näringsutskottets betänkande nr 3 år 1972 NU 1972:3

Nr 3

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om en parlamentarisk
utredning angående näringspolitiken.

Ärendet

I motionen 1972:1315 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit skall anhålla om skyndsamt
tillsättande av en parlamentarisk arbetsgrupp för utarbetande av grunder
och handlingslinjer för en aktiv näringspolitik enligt motionens syfte.

Motionen

En förutsättning för att de enskilda människornas insatser skall kunna
tillvaratas på bästa sätt är, säger motionärerna, ett så långt möjligt
decentraliserat näringsliv. Innebörden härav är att näringslivet skall vara i
huvudsak privat eller kooperativt och bygga på ett fritt konsumtionsval
och en sammanvägning av de krafter som konkurrens och samverkan
utgör. En väsentlig uppgift för samhället anges vara att medverka till goda
grundförutsättningar för de enskilda människornas arbete genom en
styrning och korrigering av marknadshushållningen som leder till en
ramplanerad och social marknadsekonomi. Regeringens näringspolitik har
enligt motionärernas uppfattning avvikit från dessa grundlinjer genom att
domineras av en strävan till ökning av det statliga företagandet. De
åtgärder som vidtagits för att stimulera privat och kooperativ företagsamhet
har, hävdas det, varit av så underordnad betydelse att de knappast
kan betecknas som en aktiv näringspolitik. Motionärerna konstaterar att
industrins investeringsvolym på senare år ökat mindre än som bedömts
vara nödvändigt enligt de båda senaste långtidsutredningarna, något som
bidragit till att skapa underskott i bytesbalansen. För att åstadkomma en
erforderlig ökning av exporten är det, anför de, nödvändigt att väsentligt
stärka vårt lands internationella konkurrenskraft. I detta sammanhang
riktas kritik mot den kreditpolitik som fördes under högkonjunkturen
1969—1970. Som en utgångspunkt för näringspolitiken anges att
näringslivet skall vara underordnat samhällets välfärds- och jämlikhetspolitiska
mål. Från denna utgångspunkt blir en aktiv regionalpolitik och en
aktiv miljöpolitik viktiga delar av näringspolitiken.

Bl. a. i debatten om samarbetsutredningens förslag har från regeringspartiets
sida talats om ett motsatsförhållande mellan samhället och
näringslivet, säger motionärerna. De vänder sig mot en sådan uppfattning
och hävdar att en aktiv näringspolitik som en grundlinje måste ha en klart
uttalad samarbetsinställning. Regeringens näringspolitik och ekonomiska
politik har, anförs vidare, varit väsentligt gynnsammare för storföretagen
än för de mindre företagen. Motionärerna uttalar att smådriften är

1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 3

NU 1972:3

2

förenad med särskilda fördelar som det är näringspolitiskt angeläget att ta
till vara.

En aktiv näringspolitik måste enligt motionen vara förutsättningsskapande
och innefatta åtgärder på snart sagt alla områden av det
politiska fältet. Samhällets näringspolitiska planering måste komma till
uttryck i ett handlingsprogram. Vissa grunder för en näringspolitik av
önskat slag anges av motionärerna i form av 21 korta punkter, som i tur
och ordning behandlar samhällets basorganisation, näringspolitiska institutioner,
ekonomisk planering, den ekonomiska politiken, ekonomisk
stabilitet, kreditförsörjning, skattepolitik, frivilligt sparande, information
och insyn, konkurrenspolitik, konsumentpolitik, utbildningspolitik,
kroppsarbetarnas situation, forskning och utvecklingsarbete, marknadsföring
och rådgivning, arbetsmarknadspolitik, miljöpolitik, regionalpolitik,
statliga företag, samarbete i näringslivet samt företagsdemokrati.

Ett handlingsprogram för näringspolitiken bör enligt motionärernas
mening på samma sätt som motsvarande program för lokaliseringspolitiken,
jordbrukspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och bostadspolitiken
utarbetas av en parlamentariskt sammansatt kommitté. Mot tidigare
förslag härom har invänts att ett övergripande näringspolitiskt program
inte kan utarbetas på detta sätt. Om invändningen är riktig skulle, säger
motionärerna, praktiskt taget allt parlamentariskt utredningsarbete vara
omöjligt.

Uppgifter i anslutning till motionen

Näringspolitiska rådet

Näringspolitiska rådet är ett konsultativt organ för samråd mellan
näringsliv och samhälle i syfte att åstadkomma en samlad överblick över
utvecklingen inom centrala delar av den svenska ekonomin. Rådet skall ta
till vara och kanalisera kunskaper och erfarenheter från utredningsverksamhet
som pågår på skilda håll samt ta initiativ till utredningar rörande
olika branschers enskilda och gemensamma problem.

Ordförande i rådet är chefen för industridepartementet. Bland rådets
tolv ledamöter finns företrädare för bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen,
styrelsen för teknisk utveckling, arbetsmarknads- och näringslivsorganisationerna
samt den ekonomiska forskningen. Rådet biträds av ett antal
experter och har ett kansli förlagt till industridepartementet.

Under år 1971 sammanträdde rådet fyra gånger. Överläggningar ägde
därvid rum om arbetskrafts-, produktivitets- och investeringsfrågor i
anslutning till 1970 års långtidsutredning, om principerna för branschutredningar,
om statliga åtgärder för att påverka strukturomvandlingen
inom vissa industribranscher samt om raffinaderikapaciteten i Sverige och
om naturgasfrågan.

Vissa utredningar

Ett flertal statliga utredningar är för närvarande verksamma inom de
ämnesområden som berörs i motionen. Bland dem kan särskilt nämnas

NU 1972:3

3

1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59), företagsskatteberedningen
(Fi 1970:77), 1968 års utbildningsutredning (U 1969:47), 1968
års lokaliseringsutredning (In 1969:20) och delegationen (I 1970:17) för
de mindre och medelstora företagen. En samordnad organisation för
handläggning av näringspolitiska frågor på verksplanet har föreslagits av
kommerskollegieutredningen i betänkandet (SOU 1971:69) Näringspolitiken
- ny verksorganisation, vilket nyligen remissbehandlats.

Tidigare behandling av liknande motioner

Motioner med yrkande av samma innebörd som det nu föreliggande
har tidigare, likaledes från centerpartihåll, väckts vid 1969, 1970 och
1971 års riksdagar (BaU 1969:9, 1970:10; NU 1971:1). Vid det första
tillfället begärdes dessutom att riksdagen skulle i princip godkänna de
grunder för en aktiv näringspolitik som motionärerna angivit. Bankoutskottet
fann att det av formella skäl var uteslutet för riksdagen att göra
ett uttalande av denna art. Motionärernas förslag om tillsättande av en
parlamentarisk arbetsgrupp har av utskotten betecknats som orealistiskt.
Utskotten har erinrat om pågående utredningsverksamhet på näringspolitikens
område, om vissa aktuella reformer och om näringspolitiska rådets
verksamhet. Dessutom har framhållits att industridepartementet har som
en central uppgift att bedriva en långsiktig näringspolitisk planering.
Förutom att det av praktiska skäl skulle vara ogörligt att överlåta på en
enda arbetsgrupp att behandla hela det i motionerna angivna ämnesområdet
har utskotten anfört bl. a. att näringspolitikens fortlöpande
utformning måste ske i samverkan mellan regering och riksdag på
grundval av specialiserad utredningsverksamhet och att det är en uppgift
för regeringen och de skilda politiska partierna att formulera mera
övergripande näringspolitiska program. De olika punkterna i motionärernas
programunderlag gav, framhöll bankoutskottet 1970, endast undantagsvis
uttryck för någorlunda konkreta reformförslag.

Utskottsbehandlingen har alla tre gångerna utmynnat i ett avstyrkande
av motionerna, vilka också avslagits av riksdagen. Till utskottets
utlåtande har i vart och ett av fallen fogats en reservation av centerpartiets
representanter, som förordat att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle
begära en utredning med det av motionärerna angivna syftet.

Utskottet

Efter en inledande kritisk granskning av några drag i den aktuella
samhällsekonomiska utvecklingen och i den ekonomiska politik och
näringspolitik som tillämpats under senare år anger motionärerna i
tjugoen punkter ett antal ämnesområden som de anser böra innefattas i
ett näringspolitiskt handlingsprogram. För vart och ett av dessa anförs
hur motionärerna anser att samhällets åtgärder på området bör vara
inriktade. Det beslut av riksdagen som motionärerna påyrkar gäller

NU 1972:3

4

emellertid inte näringspolitikens innehåll utan formerna för ett näringspolitiskt
programarbete. Tanken är att en särskild ”kommitté” eller
”parlamentarisk arbetsgrupp” skall tillsättas med uppdrag att utarbeta
förslag till ”helhetliga grunder och handlingslinjer för aktiv näringspolitik”.
Olika redan avslutade eller ännu pågående utredningar beräknas
kunna bidra med underlag för programarbetet.

Likartade motioner har förekommit vid de tre senaste årens riksdagar.
Motionärernas förslag till former för ett näringspolitiskt programarbete
har därvid först av bankoutskottet och sedan av näringsutskottet
betecknats som orealistiskt. Motionärerna vänder sig mot vad utskotten
uttalat och hävdar att likaväl som övergripande program för t. ex.
lokaliseringspolitiken och arbetsmarknadspolitiken utformats av parlamentariska
utredningar, detta bör kunna ske också i fråga om näringspolitiken.
Utskottet vill framhålla att det skisserade arbetsfältet är alltför
omfattande för en parlamentarisk utredning och att den föreslagna
verksamheten inte skulle kunna undgå att delvis bli en dubblering av en
rad olika kommittéers och permanenta organs arbete. Utskottet anser det
vara en uppgift i första hand för de olika partierna att formulera sådana
övergripande program för vidsträckta samhällssektorer som motionärerna
åsyftar.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1972:1315.

Stockholm den 15 februari 1972
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s),
Andersson i Storfors (s), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Sjönell (c),
Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), fru Hambraeus (c)
och fru Hansson (s).

Reservation

av herrar Börjesson i Glömminge och Sjönell samt fru Hambraeus (alla
c), vilka anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande
lydelse:

”Såsom motionärerna klart visar i sin inledande översikt kännetecknas
samhällets näringspolitiska åtgärder av allvarliga skevheter och brister och
av otillräcklig samordning. Utskottet vill i likhet med motionärerna
framhålla behovet av en helhetssyn på näringspolitiken. De statliga
åtgärderna på skilda områden av betydelse för näringslivet — t. ex.
ekonomisk politik, skattepolitik, utbildningspolitik och miljöpolitik —

NU 1972:3

5

måste baseras på ett handlingsprogram som möjliggör ett enhetligt grepp
från samhällets sida. Den kritik som riktats mot tidigare förslag att en
parlamentarisk arbetsgrupp skulle få till uppgift att utarbeta ett sådant
program bygger enligt utskottets mening på en missuppfattning. Arbetsgruppens
uppgift skall givetvis inte vara att närmare utreda de olika
problemkomplex som har betydelse från näringspolitisk synpunkt utan
fastmera att dra konklusionerna av det rika utredningsmaterial som
kommer till stånd genom andra organs försorg. Fakta och förslag från
olika utredningar skall bedömas av gruppen utifrån en enhetlig grundsyn.
I fråga om denna kan vad motionärerna anför vara vägledande. Det
program som görs upp måste vara långsiktigt, något som bl. a. innebär att
det blir väl förenligt med en samtidigt pågående, fortlöpande reformverksamhet.

Utskottet tillstyrker motionärernas förslag och hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1315 hos Kungl.
Maj :t anhåller om skyndsamt tillsättande av en parlamentarisk
utredning med uppdrag att utarbeta grunder och handlingslinjer
för en aktiv näringspolitik i enlighet med vad utskottet
anfört.”

Göteborgs Offsettrycken AB 72 1121 S