Näringsutskottets betänkande nr 29 år 1972
NU 1972:29
Nr 29
Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:69 med
förslag till lag om understödsföreningar jämte motion.
Ärendet
1 propositionen 1972:69 (finansdepartementet) har Kungl. Majit efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att antaga förslag till
1. lag om understödsföreningar,
2. lag om ändring i lagen (195 1:308) om ekonomiska föreningar.
I anledning av propositionen har väckts en motion, som redovisas
nedan (s. 2).
Propositionen
Lagförslagen återfinns i propositionen på 3-23.
Den föreslagna nya lagen om understödsföreningar ersätter 1938 års
lag om sådana föreningar och omfattar i likhet med denna föreningar för
inbördes bistånd som utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse
meddelar kapital-, sjuk- eller pensionsförsäkring (begravningskassor,
sjukkassor och pensionskassor). Till skillnad från den gällande lagen skall
den inte tillämpas på arbetslöshetskassor. I väntan på en översyn av den
särskilda lagstiftning, som vid sidan av 1938 års lag gäller för de erkända
arbetslöshetskassorna, föreslås att denna lag alltjämt skall gälla för
arbetslöshetskassor.
I fortsättningen skall en förening kunna registreras som understödsförening
endast om den är sluten, dvs. är avsedd för en på visst sätt
begränsad persongrupp. För registrering krävs enligt förslaget vidare att
föreningen av försäkringsinspektionen prövats behövlig och även i övrigt
ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet (behovsprincipen).
Öppna understödsföreningar som har registrerats före den nya
lagens ikraftträdande skall få fortsätta sin verksamhet.
Den föreslagna reformen syftar främst till att skapa regler som på ett
bättre sätt än den nuvarande lagstiftningen tillgodoser föreningsmedlemmarnas
intressen såsom försäkringstagare. Efter mönster från försäkringsrörelselagen
införs, vid sidan av kravet på soliditet, som villkor för
understödsföreningarnas verksamhet krav på att medlemmarnas försäkringsavgifter
skall vara skäligt avvägda i förhållande till de förmåner som
försäkringarna ger (skälighetsprincipen). Mot denna bakgrund föreslås
vidare bl. a. vissa regler om rätt till fribrev och återköp. Medlem som
lämnar en pensions- eller begravningskassa skall sålunda i regel ha rätt till
1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 29
NU 1972:29
2
fribrev eller, om det är fråga om kapitalförsäkring, återköp av sin
försäkring.
Understödsföreningarnas möjligheter att placera de medel som avsatts
för försäkringsverksamheten vidgas betydligt. Bl. a. införs fri placeringsrätt
inom en på visst sätt bestämd ram.
Vidgade befogenheter föreslås i fråga om försäkringsinspektionens
tillsyn över föreningarna. Vid beräkningen av föreningarnas bidrag till
täckande av inspektionens tillsynskostnader skall hänsyn få tas inte
enbart till avgiftsinkomsterna utan också till kapitalavkastningen.
I fråga om de föreningsrättsliga bestämmelserna innebär förslaget en
anpassning till modernare regler. I vissa delar hänvisas direkt till
bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1972. För
understödsföreningar som registrerats före den nya lagens ikraftträdande
föreslås vissa övergångsbestämmelser.
Motionen
Yrkande
I motionen 1972:1664 av herr Fagerlund m. fl. (s, fp) hemställs att
riksdagen skall med ändring av det i propositionen framlagda förslaget för
sin del antaga följande som motionärernas förslag betecknade lydelse av
6 § lag om understödsföreningar:
Kungl. Maj:ts förslag Motionärernas förslag
6 §
Kapitalförsäkring får avse högst Kapitalförsäkring får för en
8 000 kronor för en medlem. Fö- medlem avse ett belopp motsva
religger
särskilda skäl, kan försäkrande högst en och en femtedel av
ringsinspektionen medge underbasbeloppet enligt lagen om ali
stödsförening
att meddela sådan män försäkring för januari månad
försäkring till högre belopp. det år försäkringen tecknas. Det
vid denna beräkning erhållna beloppet
avrundas till närmast högre
tusental kronor. Föreligger särskilda
skäl, kan försäkringsinspektionen
medge understödsförening att
meddela sådan försäkring till hög
.
... re belopp.
Motivering
Följden av bestämmelsen i 6 § förslaget till lag om understödsföreningar
blir, sägs i motionen, en fastlåsning av maximibeloppet för
kapitalförsäkring vid en nivå som snart blir inaktuell på grund av
standard- och penningvärdeförändring. Basbeloppet enligt lagen om
allmän försäkring har, framhålls det, även inom privat försäkring kommit
att användas såsom försäkringsenhet i stället för ett fixerat belopp. På så
sätt kan man oavsett penningvärdeutvecklingen räkna med att vid varje
tidpunkt ha ett försäkringsbelopp som motsvarar aktuellt penningvärde.
NU 1972:29
3
Utskottet
Det utredningsarbete som ligger till grund för det i propositionen
framlagda förslaget till ny lag om understödsföreningar har föranletts
bl. a. av de strukturförändringar som understödsföreningsrörelsen undergått
på senare år. Från arbetslöshetskassorna, som inte omfattas av den
nya lagen, kan här bortses. I övrigt gäller att antalet medlemmar minskat
fortlöpande i sjukkassor och begravningskassor men — till följd av nya
system för tjänstepension — stigit i pensionskassorna, att antalet
föreningar inom alla rörelsegrenar gått ned kraftigt samt att nybildning av
föreningar i stort sett upphört. Förändringarna hänger samman med
utvecklingen dels på socialförsäkringens område, dels inom besläktade
delar av den affärsmässiga försäkringsrörelsen. Allmänt kännetecknande
för den föreslagna reformen kan sägas vara att föreningsmedlemmarnas
intressen som försäkringstagare betonas. Lagen om försäkringsrörelse har
i flera hänseenden tjänat som förebild för den nya lagen.
Utskottet kan i allt godta det framlagda lagförslaget och finner inte
anledning att närmare kommentera detta. Den enda fråga som föranleder
särskilt yttrande från utskottets sida är den som aktualiseras genom
motionen 1972:1664. Motionärerna fäster uppmärksamheten vid att
maximibeloppet för sådan kapitalförsäkring för dödsfall som meddelas av
begravningskassor har angivits i visst antal kronor och således inte utan
lagändring kan anpassas efter ett sjunkande penningvärde. I stället
föreslås i motionen en anknytning på visst sätt till basbeloppet enligt
lagen för allmän försäkring.
Motionärernas synpunkt kan principiellt sett te sig befogad. I
praktiken är dock förhållandena sådana att en lagändring enligt deras
förslag inte förefaller motiverad. Trots att det nuvarande maximibeloppet,
4 000 kr., har gällt sedan år 1921, har mycket få försäkringar upp till
detta belopp meddelats - 99 % av kapitalförsäkringarna avser inte högre
belopp än 2 000 kr. Maximibeloppet höjs likväl enligt lagförslaget till
8 000 kr. Dessutom får försäkringsinspektionen — liksom nu är fallet —
medge högre belopp. Om maximibeloppet gjordes rörligt enligt motionärernas
förslag vore det följdriktigt att krav kunde ställas på en successiv
omräkning av försäkringar som tecknats till maximibeloppet. Vilka
konsekvenser detta skulle kunna få för understödsföreningarna med deras
begränsade administrativa resurser är inte utrett.
Med hänvisning till vad nu sagts avstyrker utskottet motionen. Ett
positivt ställningstagande till denna synes förutsätta en viss teknisk
översyn av den i motionen angivna lagtexten. Utskottet avstår dock från
att här redovisa en alternativ utformning.
Utskottet hemställer
att riksdagen
1. med avslag på motionen 1972:1664 antager det i propositionen
1972:69 framlagda förslaget till lag om understödsföreningar,
NU 1972:29
4
2. antager det i propositionen 1972:69 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar.
Stockholm den 4 maj 1972
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Andersson i Storfors (s),
Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Blomkvist
(s), Sjönell (c), Wååg (s), Rydén (fp), Hallgren (vpk) och Clarkson (m).
Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1383 S Stockholm 1972