Näringsutskottets betänkande nr 21 år 1972

NU 1972:21

Nr 21

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion angående tilldelningen
av kontrollgirokonton.

Ärendet

I motionen 1972:1329 av herr Karlsson i Huskvarna m. fl. (s)
hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära en översyn av
bestämmelserna för de s. k. 90 00 00-kontona, syftande till att poststyrelsen
själv övertar kontotilldelningen.

Remissyttranden över motionen har avgivits av postbanken och av
Näringslivets granskningsnämnd för gåvor och understödsannonser.

Gällande ordning

Näringslivets granskningsnämnd för gåvor och understödsannonser,
som bildades 1943 och till huvudmän har ett antal organisationer inom
näringslivet, har till uppgift att anordna och utöva fortlöpande kontroll
över offentliga insamlingar. Nämnden förfogar enligt avtal med postbanken
och Bankgirocentralen över postgiron och bankgirokonton i viss
serie, i båda fallen 90 00 00-serien. Sådana konton upplåts till insamlande
organisationer att användas i enlighet med granskningsnämndens stadgar
och anvisningar. Vid behandling av ansökan om kontrollgirokonto prövar
nämnden insamlingens uppläggning och organisation men icke dess
ändamål eller behövlighet för ändamålet. Vidare utövas en löpande
kontroll över insamlingsverksamheten och tillsyn av att de insamlade
medlen kommer ändamålet till godo med minsta möjliga avbränningar.
Under vartdera av åren 1969 och 1970 inflöt mer än 120 milj. kr. över
kontrollpostgirokontona, vilkas antal för närvarande är ca 280. Granskningsverksamheten
finansieras till två tredjedelar genom avgifter från
kontohavama och till en tredjedel genom tillskott från huvudmännen;
årsbudgeten uppgår för närvarande till knappt 60 000 kr. Närmare
uppgifter om nämnden och dess verksamhet finns i nämndens remissyttrande
till utskottet (bilaga).

Motionen

Med hänvisning till att kontroverser kan uppstå om olika insamlingar
ifrågasätter motionärerna om den nuvarande ordningen, enligt vilken
kontrollpostgirokonton utdelas genom ett privat organ, bör bestå. De
anför:

1 Riksdagen 1972. 17sami. Nr21

NU 1972:21

Det blir enligt vår mening lätt mannamån när denna verksamhet sköts
som den för närvarande gör.

Som exempel på detta kan vi nämna att Näringslivets granskningsnämnd
nyligen drog in insamlingskonton med 900 000-nummer som
tilldelats De handikappades riksförbund, medan andra organisationer av
liknande ideell karaktär fick behålla sina. Trots att någon av dessa
organisationer hade liknande insamlingsverksamhet som DHR.

Ett sådant förfarande är enligt vår mening en partisk handling, som
allvarligt skakar tilltron till Näringslivets granskningsnämnds objektivitet
och saklighet vid tilldelning av 900 000-konton.

Remissyttrandena

Postbanken lämnar en kortfattad redogörelse för tillkomsten av
systemet med kontrollpostgirokonton och anför därefter:

De 16 riksomfattande organisationer som i dag är huvudmän för
Näringslivets Granskningsnämnd synes täcka en stor del av det svenska
näringslivet. Nämnden leds av en styrelse i vilken samtliga huvudmän är
representerade. Denna sammansättning av styrelsen bör kunna garantera
en objektiv och opartisk behandling av förekommande ärenden. Möjligen
kunde denna objektivitet och opartiskhet ytterligare förstärkas om de
fackliga huvudorganisationerna ingick som huvudmän i nämnden och
blev representerade i dess styrelse.

Den tekniska sidan av verksamheten har nämnden enligt vår erfarenhet
skött väl och samarbetet med Postbanken har varit gott.

Enligt vår uppfattning är det inte lämpligt att Postbanken handhar den
verksamhet som Granskningsnämnden bedriver. Om Postbanken skulle få
sig denna uppgift pålagd, befarar vi nämligen att vår opartiskhet skulle
komma att sättas i fråga i en helt annan utsträckning än när det gäller
nämnden. Vår uppgift är ju betalningsförmedling och det skulle därför
kunna hävdas att vi har ett ekonomiskt intresse av verksamheten; ett
intresse som många skulle kunna uppfatta som oförenligt med opartiskhet.
Postbanken anser därför att något ingripande från statsmakternas
sida inte är erforderligt.

Näringslivets granskningsnämnd — vars yttrande i sin helhet återges
som bilaga — påpekar att nämnden också handhar tilldelningen av
bankgirokonton, en uppgift som enligt dess mening inte rimligen kan
övertas av ett organ inom postverket. Nämnden finner det otillfredsställande
att postverket skulle bli skyldigt att uppträda som myndighet i
förhållande till sina bankkunder. Att pålägga postbanken eller postverket
nämndens granskningsfunktioner anser nämnden uteslutet. Vidare påtalas
att möjligheter till internationellt samarbete med andra länders kontrollorgan
skulle gå förlorade. Nämnden bemöter slutligen motionärernas
kritik mot nämnden för bristande oväld.

NU 1972:21

Utskottet

Näringslivets granskningsnämnd för gåvor och understödsannonser
utövar sedan länge — i realiteten på allmänhetens vägnar — kontroll över
offentliga insamlingar. Ett viktigt inslag i verksamheten är att insamlande
organisationer tilldelas s. k. kontrollgirokonton. Detta system har först
tillämpats för postgirots del och därefter utsträckts till att omfatta även
bankgirot. I motionen föreslås att poststyrelsen skall överta tilldelningen
av kontrollgirokonton.

Motionärernas förslag har av allt att döma föranletts av ett aktuellt fall
då granskningsnämnden dragit in en ideell organisations insamlingskonton.
Detta fall belyses ingående genom det yttrande med tillhörande
dokument som granskningsnämnden avgivit till utskottet och som återges
såsom bilaga till detta betänkande.

En kontroll av ifrågavarande slag — gällande inte insamlingsverksamhetens
ändamål men dess former, inklusive redovisningssystemet — är
enligt utskottets mening av stor betydelse. Värdefullt är att härvid med
ställande av samma krav på olika insamlingar tillses att i insamlingsverksamheten
tillämpas en standard av principiellt sett samma kvalitet som
numera krävs i fråga om marknadsföring etc. Näringslivets granskningsnämnds
kontroll, som bedrivs till låga kostnader, torde av de flesta
betraktas som opartisk och effektiv. Att överföra tilldelningen av
kontrollgirokonton till poststyrelsen synes av skäl som postbanken och
granskningsnämnden anfört inte vara lämpligt.

Utskottet avstyrker motionärernas förslag och hemställer alltså
att riksdagen avslår motionen 1972:1329.

Stockholm den 13 april 1972

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s),
Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Ericsson i Åtvidaberg
(fp), Blomkvist (s), Hovhammar (m), Jonsson i Husum (s) och fru
Hansson (s).

NU 1972:21

Bilaga

NÄRINGSLIVETS GRANSKN1NGSNÄMND

Riksdagens Näringsutskott

Ang. motion 1972:1329 av hr Karlsson i Huskvarna m. fl.

Riksdagens Näringsutskott har berett Näringslivets Granskningsnämnd
för gåvor och understödsannonser tillfälle att yttra sig till utskottet över
en motion av hr Karlsson i Huskvarna m. fl. ”om en översyn av
bestämmelserna för de s. k. 900 000-kontona”.

Näringslivets Granskningsnämnd får härmed anföra följande.

I motionen berörs två frågor, nämligen

— om vem som lämpligen bör handha tilldelning och, i förekommande
fall indragning, av kontrollgirokonton

— om Näringslivets Granskningsnämnd fullgör sina uppgifter med oväld.
Dessa två frågor tas i det följande upp var för sig.

Som en bakgrund till granskningsnämndens svar lämnas här först en
redogörelse för Näringslivets Granskningsnämnds organisation, uppgifter
och verksamhet. Detta kan vara lämpligt också av det skälet att motionen
behandlar enbart en av granskningsnämndens funktioner, nämligen själva
tilldelningen av kontrollgirokonton, men förbigår nämndens huvuduppgift
vilken är att fortlöpande kontrollera kontohavarnas insamlingsverksamhet
samt användningen av insamlade medel.

Några fakta om Näringslivets Granskningsnämnd

Varför granskningsnämnden kom till

Under mellankrigstiden och under krigsåren förekom allvarliga missförhållanden
på insamlingsområdet. På marknaden arbetade professionella
insamlingsorganisatörer, som mot ett mindre årligt kontantbelopp
köpte rätten att t. ex. bedriva insamlingar i ideella organisationers namn
eller att utge tidningar åt sådana organisationer, utan möjlighet till
kontroll från dessas sida av intäkterna från verksamheten. Det förekom
också att i och för sig rättskaffens men i ekonomiska frågor helt oerfarna
människor igångsatte stora insamlingar, som de sedan inte förmådde
genomföra på ett försvarligt sätt från ekonomisk synpunkt.

För att komma tillrätta med bl. a. missförhållanden av här antydd art
skapades på initiativ av Sveriges Industriförbund en frivillig insamlingskontroll.
Denna gavs 1943 en breddad bas. Näringslivets Granskningsnämnd
bildades.

Till en början var granskningsnämndens uppgift främst att skydda
näringsidkarna mot ekonomiskt oförsvarliga insamlingar. Allteftersom
tiden gått har emellertid i stället huvuduppgiften kommit att bli att
skydda den offervilliga allmänheten mot insamlingsmissbruk.

Granskningsnämndens uppgift

Nämndens uppgift är att anordna och utöva fortlöpande kontroll över
offentliga insamlingar. Vaije insamling, som vänder sig till offentligheten
och inte är begränsad till enbart fysiska personer, faller inom verksamhetsområdet.

Granskningsnämndens uppgift är att kontrollera själva insamlingsverksamheten
och vad som hänger samman därmed. Nämnden prövar

NU 1972:21

däremot inte insamlingsändamålet och ej heller om insamlingen är
behövlig för det avsedda ändamålet. Insamling som är oförenlig med lag
eller goda seder godtas inte.

Insamlingar för politiska ändamål faller utanför granskningsnämndens
behörighet. Undantaget tillkom på de politiska partiernas önskan vid
nämndens bildande.

Granskningsnämnden kan sägas ha tre kontrollfunktioner.

Den första kontrollfunktionen fullgörs i samband med prövning av
ansökan om kontrollgirokonto. Härvid utreds huruvida sökanden är
kompetent och i övrigt lämpad att ha hand om den planerade insamlingen
samt om insamlingen är organiserad på ett ekonomiskt försvarligt
sätt och sker med etiskt godtagbara metoder. Granskningen av den
ekonomiska organisationen omfattar planen för insamlingen, särskilt
förhållandet mellan bruttointäkter och kostnader, redovisningssystemet
samt kontrollen av att insamlade medel kommer insamlingsändamålet
tillgodo.

Den andra kontrollfunktionen innebär löpande kontroll av insamlingsverksamheten.
Kontrollen omfattar i princip inte bara själva insamlandet
av medel utan kontohavarens hela, med insamlingen på ett eller annat
sätt sammanhängande verksamhet. Kontrollen är av två slag, dels en
fortlöpande kontroll som görs av den revisor granskningsnämnden förordnat
till revisor för kontot, dels en kontroll från själva nämndens sida.
Nämndens egen kontroll är i sin tur av två slag, nämligen årlig kontroll,
som görs i nämndens kansli av högt kvalificerad revisionsteknisk expertis,
samt särskild revision, som kan anordnas t. ex. när misstanke framkommit
om att allt inte står rätt till i ett konto. Särskild revision
verkställs av speciellt förordnad revisor.

Den tredje kontrollfunktionen innebär tillsyn av att medlen kommer
användningsändamålet tillgodo med minsta möjliga avbränningar. I
synnerhet när medlen skall användas av annan än den insamlande
organisationen själv är denna kontroll viktig.

Den rättsliga grunden för kontrollen

Genom avtal mellan Näringslivets Granskningsnämnd och Postbanken
respektive Bankgirocentralen förfogar nämnden över postgirokonton och
bankgirokonton i viss serie — i båda fallen 90 00 00-serien. Förfogandet
innebär att granskningsnämnden kan besluta om upplåtelse av postgirooch/eller
bankgirokonto till insamlande organisation, att användas i
enlighet med granskningsnämndens stadgar och de övriga anvisningar
nämnden fastställer. Förfogandet innebär också att granskningsnämnden
kan låta spärra eller avsluta upplåtet postgiro- och bankgirokonto.

Granskningsnämndens upplåtelse av kontrollgirokonto till insamlingsorganisation
innebär att ett avtal träffas mellan nämnden och organisationen.
Genom detta avtal regleras förutsättningarna för att använda
kontrollgirokonto (postgiro- och/eller bankgirokonto).

Avtalets allmänna innebörd framgår av det ansökningsformulär och de
allmänna anvisningar och föreskrifter, som tillställs varje sökande (se
bilagan*). I många fall finner granskningsnämnden påkallat att ge särskilda
anvisningar och föreskrifter. Detta gäller t. ex. vissa insamlingar,
där insamlade medel är avsedda att användas i annat land. I fråga om
mindre, lokala insamlingar begränsas numera ofta upplåtelsen till ett
eller två år, med möjlighet till förlängning efter förnyad ansökan.

•[Ansökningsformutäret återges ej här.]

NU 1972:21

Organisationen

Granskningsnämnden uppbärs av följande organisationer: Föreningen
Auktoriserade Revisorer, Föreningen Svensk Fackpress, Handelskamrarnas
Nämnd, Kooperativa Förbundet, Svenska Annonsörers Förening,
Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska
Försäkringsbolags Riksförbund, Svenska Reklambyrå Förbundet, Svenska
Tidningsutgivarefö reningen, Sveriges Grossistförbund, Sveriges
Hotell- och Restaurangförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Köpmannaförbund, Sveriges Marknadsförbund och Sveriges Redareförening.

Granskningsnämnden leds av en styrelse. I denna är samtliga huvudmän
representerade.

Den löpande verksamheten i granskningsnämnden ombesörjs av nämndens
presidium, bestående av ordföranden, de två vice ordförandena och
direktören. Rutinärenden handläggs av ordföranden och direktören. Den
förut omnämnda årliga kontokontrollen ombesörjs av andre vice ordföranden.
Förutom direktören tjänstgör i kansliet en kanslist. Såväl
direktören som kanslisten är anställda på deltid.

Den fortlöpande kontrollen hos kontohavaren sköts av kontots revisor,
som skall vara antingen auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman.
Kontots revisor är i denna egenskap granskningsnämndens
företrädare, med uppgift att se till att insamlingsverksamhet, medelsförvaltning
och medelsanvändning sker på ett riktigt och lämpligt sätt.

Kontots revisor skall inte bara kontrollera utan också bistå kontohavaren
med råd och anvisningar. Detta är viktigt i synnerhet om
kontohavarens erfarenhet av ekonomisk verksamhet är begränsad.

(Granskningsnämndens stadgar samt en förteckning över nämndens
ordinarie ledamöter 1972—1973 återfinns i bilagan*.)

Kontoupplåtelsen

Den som önskar erhålla kontrollgirokonto har att ansöka härom på
fastställt formulär. Vid ansökan skall fogas stadgar för den sökande
organisationen, behörighetshandlingar och annat material som sökanden
vill åberopa.

Sökanden måste vara juridisk person med säte i Sverige. Flertalet
sökande är ideella föreningar eller stiftelser. Om den sökande organisationens
styrelsemedlemmar inte är kända för granskningsnämnden — vilket är
det vanliga — söker nämnden utröna deras kvalifikationer och lämplighet.

Mycket ofta är ansökningshandlingarna ofullständiga eller oklara. I
sådana fall tillhandagår direktören eller kanslisten med råd och anvisningar.
Denna ”rättshjälp” till kontosökande är en viktig uppgift för
granskningsnämnden.

Det viktigaste kontrollmomentet vid prövningen av en kontoansökan
gäller insamlingsverksamhetens uppläggning och organisation. Syftet med
denna granskning är ytterst att se till att insamlingskostnaderna skall bli
så små och nettot så stort som möjligt. För mindre insamlingar får man i
dagens läge räkna med nödvändiga kostnader på ca 15-25 procent av
insamlat bruttobelopp. För stora insamlingar kan kostnadsprocenten bli
ej oväsentligt lägre.

Vissa insamlingsmetoder godtas i princip inte. Insamlingar med listor
och bössor godtas endast under förutsättning att betryggande kontroll
kan ordnas. I fråga om listinsamlingar har detta visat sig nära nog
ogörligt. Insamlingar som sker på andra vägar än över kontrollgirokontot
godtas inte utan särskilt tillstånd i det särskilda fallet. Anledningen härtill

* [Stadgarna och förteckningen återges ej här.]

NU 1972:21

är att insamlingskontrollen annars lätt kan bli illusorisk. Den s. k.
negativa säljmetoden — påsändning av obeställda varor under sken av
köpskyldighet eller under moraliskt köptryck — godtas inte heller.
Metoden är etiskt oförsvarlig och dessutom i regel mycket dyrbar —
kostnader överstigande 50-60 procent är regel.

Frågan om vilka metoder som kan godtas får omprövas från tid till
annan. Insamlingsformer som kräver stor insats av arbetskraft har hamnat
i farozonen under senare år.

Insamlingar genom företag eller personer som är fristående i förhållande
till den insamlande organisationen godtas inte. Orsaken är dels
att granskningsnämnden vill motverka tillkomsten av professionella insamlingsentreprenörer,
dels att nämnden saknar möjlighet att få full
insyn i verksamheten eftersom något kontraktsförhållande inte föreligger
mellan entreprenören och nämnden.

Insamlingskontrollen

Varje kontohavare skall årligen via kontorevisorn tillställa granskningsnämnden
berättelse över verksamheten samt vinst- och förlusträkning och
balansräkning. Vinst- och förlusträkning skall vara bruttoredovisad och
innehålla en fullständig redogörelse över bruttointäkter och kostnader
specificerade på lämpligt sätt.

Kontorevisorn skall årligen inge revisionsberättelse till granskningsnämnden.

De inkomna berättelserna granskas, såsom nämnts, hos granskningsnämnden.
Rapport över granskningen avges till nämndens styrelse
(nämnden in pleno). Nämndens granskning gäller i främsta mmmet den
ekonomiska sidan av insamlingsverksamheten. Men även andra förhållanden
måste uppmärksammas. Granskningsnämnden ser det som en viktig
uppgift att söka tillse att givna belopp kommer insamlingsändamålet
tillgodo. Många gånger förskjuts emellertid detta eller blir inaktuellt.
Åtgärder måste då vidtas för att antingen avsluta insamlingen eller att hos
nämnden ändra insamlingsändamålet. I dessa sammanhang uppkommer ej
sällan svårlösta juridiska problem.

An vänd ni ngs kontrollen

En betydande del av de medel som samlas in över kontrollgirokonton
(postgiro och/eller bankgiro) går till ändamål i utlandet, katastrofhjälp
eller u-landshjälp. I synnerhet när det gäller u-landshjälp möter ofta stora
svårigheter att ordna en rimligt effektiv kontroll av medelsanvändningen.
Problemet studeras av det internationella samarbetsorgan som finns på
området (se nedan).

Verksamhetens omfattning

Under vartdera året 1969 och 1970 inflöt över 120 mkr över
kontrollgirokonton. Under den senaste tioårsperioden har sammanlagt
inemot 1 000 mkr kommit in över kontona.

Antalet konton är för närvarande ca 280. De flesta konton gäller
förhållandevis små insamlingar, ofta med lokal anknytning. Det insamlade
beloppet per år i dessa insamlingar understiger ofta 10 tkr. Ett
femtontal konton har under en följd av år svarat för ca två tredjedelar av
det totalt insamlade beloppet.

NU 1972:21

Internationellt samarbete

Granskningsnämnden samverkar fortlöpande med systernämnder i
Danmark, Finland och Norge och motsvarande organ i Nederländerna,
Schweiz och Västtyskland. Denna samverkan är praktiskt värdefull från
svensk synpunkt. I åtskilliga fall har avläggare av internationella insamlingsorganisationer
kunnat avslöjas som mindre seriösa samt därigenom
stoppats från aktivitet och i vart fall från att utnyttja kontrollgirokonto.

Det för närvarande allt annat överskuggande gemensamma internationella
problemet är, hur en fungerande kontroll skall kunna åstadkommas
av att medel, som insamlats för u-landshjälp, kommer insamlingsändamålet
tillgodo utan alltför stora avbränningar. Frågan är särskilt känslig,
när den insamlande organisationen inte själv bedriver någon verksamhet i
mottagarlandet. Vissa lösningsaltemativ har framkommit vid gemensamma
överläggningar granskningsorganen emellan.

Kostnader för kontokontrollen

Näringslivets Granskningsnämnds budget uppgår för närvarande till
knappt 60 000 kronor. Arvoden eller lön uppbärs endast av ordföranden,
andre vice ordföranden (för kontokontrollen hos nämnden), direktören
och kanslisten. I övrigt bygger verksamheten på frivilliga insatser.

Kontorevisor erhåller sitt arvode från kontohavaren.

Granskningsnämndens verksamhet finansieras till två tredjedelar genom
avgifter från kontohavarna varierande mellan 50 och 750 kronor (se
bilagan*) och till en tredjedel genom tillskott från huvudmännen.

Frågan om lämplig organisation av kontotilldelningen

Av redogörelsen för Näringslivets Granskningsnämnds verksamhet
torde ha framgått att granskningsnämndens huvuduppgift är att kontrollera
insamlingsverksamheten i olika avseenden. För detta ändamål har
granskningsnämnden byggt upp en kontrollorganisation, vilken arbetar
med mycket obetydliga kostnader, räknat i såväl pengar som ianspråktagna
reala samhällsresurser. Granskningsnämnden konstaterar att i motionen
inte ens antytts att granskningsnämndens kontrollverksamhet skulle
vara otillräcklig eller i något avseende mindre lämpligt organiserad eller
utformad.

I motionen föreslås emellertid ”att poststyrelsen själv övertar kontotilldelningen”.
Oavsett att det torde kunna ifrågasättas om i och för sig
poststyrelsen är det lämpligaste organet inom postverket för en sådan
uppgift, konstaterar granskningsnämnden att man i motionen förbisett
att kontotilldelningen avser inte bara postgirokonton utan också bankgirokonton.
Enligt granskningsnämndens uppfattning kan det inte rimligen
komma i fråga att låta poststyrelsen eller annat organ inom
postverket förordna om tilldelning av bankgirokonto.

Mot förslaget kan också anföras att Postbanken, den organisation
inom postverket som tillhandahåller postgirokonton, är rent affärsdrivande.
Den uppgift som motionärerna vill tilldela ”poststyrelsen” skulle
emellertid innebära en form av myndighetsutövning. Det förefaller
formellt onöjaktigt och praktiskt otillfredsställande att pålägga postverket
en skyldighet att — i vissa lägen — uppträda såsom myndighet i
förhållande till sina bankkunder.

Alldeles uppenbart är vidare att Postbanken eller postverket inte kan
påläggas de kontrollfunktioner som Näringslivets Granskningsnämnd nu
fullgör. Detta skulle vara oförenligt med den partsjämställdhet, som

* [Återges q här i ifrågavarande del.]

NU 1972:21

tänkes råda mellan kund och bank. Det förtjänar i detta sammanhang
särskilt framhållas att kontohavarna ofta också är kunder i andra
sammanhang hos Postbanken.

Mot den ordning, vilken skisseras i motionen, talar vidare bl. a. att
möjligheterna till internationellt samarbete med kontrollorganen i övriga
ovan nämnda länder — vilka alla är privata — går förlorade. En svensk
myndighetskontroll i destinatärlandet av hur privat insamlade u-landsmedel
används där är en omöjlighet, om inte annat så av internationellt
rättsliga skäl.

Granskningsnämnden konstaterar att förslaget i motionen bygger på
otillräckligt sakunderlag och inte är genomtänkt.

Antydningar om bristande oväld

Näringslivets Granskningsnämnd hade — av hänsyn till De Handikappades
Riksförbund — helst önskat att inte ingå i svaromål. Anmärkningarna
mot nämnden är emellertid av den art att nämnden ser sig nödsakad
att klarlägga det faktiska läget i fråga om nämndens ställningstagande till
den s. k. negativa säljmetoden i allmänhet och till DHR:s agerande i
synnerhet.

Redan våren 1965 fann nämnden anledning att ta upp frågan om
användning av den negativa metoden vid insamling. I cirkulär den 7 juli
1965 till samtliga kontohavare manade granskningsnämnden till yttersta
försiktighet vid användning av metoden.

I cirkulär den 13 oktober 1967 såg sig nämnden föranlåten att helt
förbjuda kontrollgirohavare att använda metoden. Förbudet motiverades
dels av de allvarliga affärsetiska betänkligheter, som kunde anföras mot
metoden och som kommit till uttryck bl. a. i betänkandet SOU 1966:71
(s. 218 f), dels av att en specialutredning inom granskningsnämnden —
som bl. a. omfattade DHR — visat att insamlingskostnaderna för metoden
var mycket höga och tenderade att ytterligare stiga. Nämnden medgav
respit för avveckling av metoden till den 1 januari 1971. (Cirkulären
återfinns i bilagan.)

Den 1 januari 1971 trädde lagen om otillbörlig marknadsföring i kraft.
I motiven till lagen (prop 1970:57 s. 75) tas eftertryckligt avstånd från
den negativa metoden.

DHR:s utsändning av julkort 1971 skedde otvivelaktigt i strid med
förbudet i 1967 års cirkulär. Andra kontohavare, som tidigare använt den
negativa metoden, hade såvitt känt avstått från att använda metoden. Det
bör framhållas att distributionen av Rädda Barnens gåvokalender 1972,
vilken DHR:s juridiske rådgivare påtalat hos nämnden, inte har skett med
hjälp av den negativa metoden; däremot har nämnden funnit anledning
att anmärka mot kalendern från annan synpunkt (se bilagan). Det kan
också nämnas att en kontohavare, Röda Korsets Julklappsadress, hösten
1970 begärde att, med bibehållande av sitt kontrollgirokonto, få även
efter den 1 januari 1971 sända ut adresser med hjälp av den negativa
metoden. Granskningsnämnden avslog framställningen.

I den situation som alltså förelåg fann sig granskningsnämnden
nödsakad att agera. Efter vederbörligt hörande av DHR togs saken upp
och beslut fattades om att dra in de till förbundet upplåtna kontona.
Nämnden bedömde att ett annat beslut skulle medföra att respekten för
och tilltron till nämndens opartiskhet allvarligt äventyrades. Nämnden
vidhåller denna bedömning. Detta innebär att, om någon ytterligare
kontohavare beslås med att använda den negativa metoden, kommer
granskningsnämnden — oavsett vem denne kontohavare är — att handla
på samma sätt som i DHR-fallet. Nämnden kommer att, i samma ordning

NU 1972:21

som då skedde, utan dröjsmål låta dra in organisationens konto eller
konton.

Det förtjänar ytterligare anmärkas att Konsumentombudsmannen
(KO) sedermera ingripit mot DHR med anledning av 1971 års utsändning.

Framställningen i styckena 5 och 6 i motionen ger inte en rättvisande
bild av vad som faktiskt förekommit. I själva verket har granskningsnämnden
— vilket inte kan vara obekant för i vart fall hr Karlsson med
hänsyn till hans tidigare engagemang såsom ordförande i DHR — visat
betydande tillmötesgående mot DHR. Nämnden fann sig nämligen 1969
föranlåten att besluta särskild revision hos DHR. Vid revisionen uppenbarades
vissa missförhållanden. Nämnden lät emellertid bero med den
särskilde revisorns påpekanden och rekommendationer.

Granskningsnämnden beklagar att DHR försatt sig i den brydsamma
situationen det utan tvivel innebär att tills vidare inte ha tillgång till
kontrollgirokonton. Under förutsättning att DHR är berett att fullt ut
iaktta de villkor som gäller i fråga om innehav av kontrollgirokonto, kan
nämnden givetvis efter ansökan i vanlig ordning tilldela DHR sådant
konto.

Näringslivets Granskningsnämnd konstaterar sammanfattningsvis att
det i motionen framförda förslaget inte är genomförbart och att
anmärkningarna mot granskningsnämnden för bristande oväld inte är
befogade.

Granskningsnämnden tillåter sig förorda att Näringsutskottet hemställer
att motionen 1972:1329 avslås av Riksdagen.

Stockholm den 7 mars 1971

För Näringslivets Granskningsnämnd

ÅKE SUNDQUIST

ordförande

Sten Tengelin
direktör

NU 1972:21

NÄRINGSLIVETS GRANSKNINGSNÄMND

FÖR GÅVOR OCH UNDERSTÖDSANNONSER

Allmänna anvisningar och föreskrifter.

1. Det åligger kontrollgiroinnehavare att vid ansökan om bidrag klart
ange insamlingens ändamål och andra omständigheter av betydelse för
bidragsgivaren.

2. Innehav av kontrollgirokonto utgör icke någon rekommendation av
insamlingen från nämndens sida. I upprop och cirkulärskrivelser m. m.
får anges att kontrollgirokonto ställts till förfogande av nämnden. Då
nämnden icke själv omhänderhar kontroll utan denna utföres av en av
nämnden godkänd revisor, bör en eventuell hänvisning rörande kontrollen
utformas exempelvis på följande sätt: ”Bidrag emotses tacksamt
(kan insättas etc.) å kontrollgirokonto nr 9 , vilket ställts

till förfogande av Näringslivets Granskningsnämnd”.

3. Bidrag skall av bidragsgivaren själv insättas å kontrollgirokonto.
Insamlingen äger sålunda icke genom sina ombud uppbära bidrag.

4. Kontrollgirokonto får icke användas för annan insamlingsform än den
som godkänts av nämnden i samband med kontots utlämnande.
Önskar kontrollgiroinnehavare jämväl använda annan insamlingsform,
skall denna underställas nämnden för godkännande. För av nämnden
godkänd insamling får jämte kontrollgirokonto icke användas annat
girokonto.

5. Räkenskapsböcker skall upprättas i enlighet med av revisorn lämnade
direktiv och på ett sådant sätt att bruttoredovisning möjliggöres. Å
kontrollgirokonto influtna medel såväl som förekommande utbetalningar
skall omedelbart bokföras.

6. Allt propaganda- och arbetsmaterial skall föreläggas revisorn för
godkännande.

7. Efter varje räkenskapsårs slut samt efter insamlingens avslutande skall
insamlingsorganisation utan anmodan snarast möjligt, dock senast fyra
månader därefter, till revisorn insända följande redovisningshandlingar
i två exemplar, nämligen vinst- och förlusträkning, balansräkning och
berättelse över verksamheten. Vinst- och förlusträkning skall, där ej
särskilda hinder föreligga, vara bruttoredovisad, dvs. innehålla en
fullständig redogörelse över bruttointäkter och kostnader, specificerade
på lämpligt sätt.

8. Den av nämnden antagne revisorn skall senast en månad efter
mottagandet av redovisningshandlingarna till nämnden inlämna avskrift
av revisionsberättelsen och redovisningshandlingarna. Det åligger
jämväl revisorn att meddela nämnden om det vid revisionen skulle
framkomma omständigheter, vilka kan anses vara av betydelse för
nämndens bedömning av insamlingens verksamhet eller av använda
insamlingsformers lämplighet.

9. Sker förändring inom ledningen för insamlingsorganisation eller utbyte
av firmatecknare eller av revisor, skall detta omedelbart meddelas
nämnden.

NU 1972:21 12

NÄRINGSLIVETS GRANSKNINGSNÄMND
Till samtliga innehavare av kontrollgirokonton

På förekommen anledning har Näringslivets Granskningsnämnd funnit
sig föranlåten att pröva om den s. k. negativa försäljningsmetoden kan
anses utgöra en godtagbar insamlingsform för innehavare av kontrollgirokonto.

Den negativa metoden innebär i detta sammanhang att det insamlande
organet oombett tillställer allmänheten — vanligen vissa kategorier inom
denna — en bok, en samling julkort eller annan vara under sådana
förhållanden, att mottagaren av försändelsen bibringas uppfattningen att
han är rättsligen skyldig att vidtaga åtgärd för att inte bli bunden vid
anbudet och därmed förpliktad att betala debiterat belopp eller att
mottagaren i vart fall känner sig moraliskt förpliktad att antingen skicka
tillbaka föremålet eller betala.

Granskningsnämnden har vid sitt senaste sammanträde beslutat att
göra följande uttalande rörande den negativa metoden:

”Nämnden anser sig icke böra helt förbjuda innehavare av kontrollgirokonto
att använda den s. k. negativa metoden vid försäljning till
allmänheten i välgörande syfte men finner det påkallat att mana till
yttersta försiktighet vid metodens användning. Sålunda måste tydligt
angivas, att mottagaren av försändelsen icke har någon vare sig rättslig
skyldighet eller moralisk förpliktelse att vidtaga någon som helst åtgärd.
Det skall göras klart för adressaten, att han kan fritt välja mellan att
antingen insända det angivna bidragsbeloppet eller underlåta att göra
detta. Vidare skall angivas att för det fall mottagaren föredrager att
underlåta att ge något bidrag, han kan välja mellan att göra bruk av
försändelsen, att makulera den eller att returnera försändelsen. Nämnden
rekommenderar att returkuvert bifogas försändelsen, varvid förutsättes
att kontohavaren betalar portot.”

Granskningsnämnden vill slutligen framhålla att, om innehavare av
kontrollgirokonto likväl använder metoden i fråga, det icke får anges eller
antydas att försäljningen står under nämndens kontroll eller godtagits av
nämnden.

Stockholm den 7 juli 1965.

För Näringslivets Granskningsnämnd
STEN TENGELIN

NU 1972:21

NÄRINGSLIVETS GRANSKNINGSNÄMND

Till samtliga innehavare av kontrollgirokonton

Näringslivets Granskningsnämnd har nyligen funnit sig föranlåten att
på nytt överväga användningen av den s. k. negativa säljmetoden vid
insamlingar.

Den negativa metoden innebär att det insamlande organet oombett
tillställer allmänheten en bok, en samling julkort, några ljusmanschetter
eller något annat föremål med begäran eller vädjan om bidrag. Påsändningen
sker under sådana förhållanden att mottagaren antingen får
uppfattningen att han blir rättsligen förpliktad att betala bidraget om han
ej återsänder föremålet eller i vart fall känner sig moraliskt förpliktad att
betala eller alternativt skicka tillbaka föremålet.

I cirkulärmeddelande den 7 juli 1965 till samtliga kontrollgirokontohavare
manade granskningsnämnden till yttersta försiktighet vid användning
av den negativa metoden. Nämndens ställningstagande var närmast
föranlett av affärsetiska betänkligheter mot metoden.

Under senare tid har det emellertid framkommit att denna insamlingsform
också från ekonomisk synpunkt framstår som betänklig. En av
granskningsnämnden nyligen genomförd stickprovsundersökning har givit
vid handen, att insamlingskostnaderna med denna metod är förhållandevis
mycket höga, i flera fall överstiger de 50 procent av bruttoinsamlingsbeloppet.
Alltflera kontohavare har börjat använda metoden. Den ökade
konkurrensen mellan olika insamlingsföretag med därav följande större
spill i form av uteblivna likvider för utsända föremål kan antas leda till
att insamlingskostnaderna för metoden kommer att stiga ytterligare och
utbytet bli i motsvarande mån mindre.

Redan för närvarande överstiger kostnaderna i flertalet fall vad
granskningsnämnden eljest brukar godta när det gäller insamlingar under
kontrollgirokonto. Denna omständighet och det förhållandet att insamlingsformen
ter sig moraliskt stötande för många människor och såsom
affärsmetod betraktad knappast kan anses helt förenlig med god sed har
föranlett granskningsnämnden att på nytt överväga den negativa metodens
lämplighet för insamlingar.

Granskningsnämnden har nu beslutat följande, nämligen,
att avvisa nya ansökningar om kontrollgirokonto för insamlingar där
den negativa metoden skall användas,

att meddela samtliga innehavare av kontrollgirokonto att nämnden
inte kommer att godta att nya insamlingsaktioner igångsättes, där den
negativa metoden skall komma till användning,

att meddela kontohavare, som för närvarande använder den negativa
metoden i sin insamlingsverksamhet, att nämnden från och med 1971 års
ingång inte kommer att godta metoden ifråga.

Stockholm den 13 oktober 1967.

SVEN STRÖMBERG
ordförande

Sten Tengelin
direktör

De Handikappades Riksförbund
Box 2053

103 12 STOCKHOLM

Näringslivets Granskningsnämnd har vid sammanträde den 1 december
1971 behandlat frågan om den utsändning av julkort, som förbundet låtit
göra inför julen 1971 och vid vilken den s k negativa säljmetoden kommit
till användning.

Granskningsnämnden konstaterade bl a

att utsändningen uppenbarligen skett i strid mot anvisningarna i
nämndens meddelande den 13 oktober 1967 vari samtliga kontohavare
underrättats om att den negativa metoden inte fick användas av kontohavare
fr o m 1971 års ingång

att insamling över icke kontrollerat konto strider mot de villkor för
insamlingsverksamhet som DHR påtagit sig att respektera i gällande avtal
mellan förbundet och nämnden om upplåtelse av kontrollgirokonton,
att användning av metoden uppenbart strider mot god affärssed (jfr
Näringslivets Opinionsnämnds beslut i ärende 1408/68)

att metoden måste anses otillbörlig enligt 1 § lagen om otillbörlig
marknadsföring (prop 1970:57 s 74).

Med hänsyn till nu anförda förhållanden beslöt nämnden att med
verkan fr o m den 1 januari 1972 dra in samtliga de konton som upplåtits
till förbundet eller till förbundet knutna organ, nämligen 90 05 53 De
Handikappades Riksförbund, nr 90 06 88 Riksinsamlingen för invalidfordon,
nr 90 09 60 Aktion 60 — För De Handikappade och nr 95 00 26
Svensk Handikapptidskrift.

Granskningsnämnden finner sig föranlåten erinra om att beslutet inte
fritar förbundet för redovisningsskyldighet i förhållande till granskningsnämnden
enligt nyssnämnda avtal för de medel som influtit till förbundet
genom insamlingsverksamhet under 1971.

Nämnden beslöt att dess beslut skulle offentliggöras.

Stockholm den 9 december 1971

För Näringslivets Granskningsnämnd
SVEN STRÖMBERG

Sten Tengelin

NU 1972:21

Rädda Barnens Riksförbund

Advokaten Otto Nordstrand
Eriksbergsgatan 12 A
114 30 Stockholm

Näringslivets Granskningsnämnd får härmed meddela att nämnden vid
sammanträde den 24 januari 1972 behandlat de anmärkningar advokaten
Otto Nordstrand riktat mot vissa insamlingsåtgärder vidtagna av Rädda
Barnens Riksförbund.

Nordstrand har gjort gällande att förbundet, genom det sätt varpå
förbundet låtit utforma och sprida Rädda Barnens gåvokalender 1972,
handlat i strid mot nämndens beslut den 13 oktober 1967 att den sk
negativa säljmetoden inte får användas av innehavare av kontrollgirokontofrom
1971 års ingång.

Vad först gäller distributionen av gåvokalendern har granskningsnämnden
inhämtat att 1972 års kalender — i olikhet, med tidigare års
kalendrar — enbart tillställts Rädda Barnens medlemmar, fasta givare som
under 1969, 1970 och 1971 sänt bidrag genom riksförbundets här
aktuella postgironummer 90 01 00-9 eller lokalföreningens 90-konto
samt dem som genom svarskuponger i pressen rekvirerat kalendern.
Någon påsändning på personer till vilka utsändaren inte står i något
”affärsförhållande” eller annat liknande kontaktförhållande har inte
skett. Ett enligt allmänt omfattad uppfattning för den negativa säljmetoden
konstitutivt drag saknas alltså. Granskningsnämnden finner följaktligen
att Rädda Barnen inte använt den negativa metoden vid
utsändningen av 1972 års gåvokalender.

Vad härefter gäller utformningen av själva gåvokalendern, vilken
otvivelaktigt är att betrakta som en reklamtrycksak utan saluvärde, finner
granskningsnämnden att den kritik Nordstrand riktat mot formuleringarna
på försättsbladet: ”Det är du själv som avgör hur mycket den här
kalendern är värd” i viss mån är befogad. Formuleringarna kan nämligen
uppfattas inte bara som en uppfordran till mottagaren av kalendern
att visa offervilja utan möjligen också som en antydan om att kalendern
skulle ha ett egenvärde, som mottagaren bör känna sig moraliskt skyldig
att betala för.

Nämnden finner således att anmärkningarna mot den metod Rädda
Barnen använt vid distributionen av 1972 års gåvokalender måste lämnas
utan avseende men anmodar Rädda Barnen att vid omtryckning av
gåvokalendern ändra dels rubriken dels näst sista stycket i försättsbladet.

Stockholm den 3 mars 1972

För NÄRINGSLIVETS GRANSKNINGSNÄMND

ÅKE SUNDQUIST

Sten Tengelin

Göteborgs Offsettryckeri A B 72 1297 S Stockholm 1972