Näringsutskottets betänkande nr 18 år 1972

NU 1972:18

Nr 18

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om delägarsparande
m. m.

Ärendet

I detta betänkande behandlas följande motioner:

1972:152 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen skall i
skrivelse till Kungl. Maj.t begära att tillkomsten av löntagarägda företag
stimuleras,

1972:753 av herr Hörberg m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen skall
hos KungL Maj:t begära en parlamentarisk utredning med representanter
för arbetsmarknadens parter och erforderlig ekonomisk expertis med
uppdrag att utreda möjligheterna till ekonomisk demokratisering genom
aktier till de anställda såsom andel i företagens kapitaltillväxt,

1972:1319 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen skall
hos Kungl. Maj:t begära att en parlamentarisk utredning tillsätts under
medverkan av arbetsmarknadens parter och erforderlig expertis med
uppgift att avge förslag om hur allmänna riktlinjer bör uppdragas för att
ge löntagarna andel i långsiktigt företagssparande och hur metoder att
från statsmakternas sida gynna en sådan utveckling bör utformas,

1972:1354 av herr Schött m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen skall
hos Kungl. Maj:t begära utredning och förslag om ett system för
delägarsparande,

1972:1355 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen skall
hos Kungl. Maj.'t anhålla om utredning beträffande ett system för
lönsparande i företagen som grundar sig på köp av konvertibla obligationer
i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motiveringen till yrkandet i motionen 1972:152 finns i motionen
1972:157 angående arbetsdemokratin. Motiveringen till yrkandet i
motionen 1972:1354 finns i motionen 1972:819 om sparstimulerande
åtgärder.

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige
(LO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) har avgivit remissyttranden över motionerna.

1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 18

Kartong: S. 7, Reservationer. Mellan första och andra stycket insättes:

”Att stimulera deltagande (= utskottet) motiv åberopas

också.

NU 1972:18

2

Motionerna

I motionen 1972:157, som innehåller motiveringen för yrkandet i
motionen 1972:152, anförs att gällande lagstiftning inte förhindrar
bildandet av löntagarägda företag men att de möjligheter som står till
buds har tillämpats i mycket ringa utsträckning. S. k. förvaltarskapsföretag
är, säger motionärerna, en företagsform som helt förenar beslutanderätt
med ägaransvaret för företagets ekonomiska resultat, och erfarenheterna
härav skulle ge en värdefull belysning av arbetsdemokratiska
problem.

Den fortlöpande kapitaltillväxten inom företagen tillfaller kapitalägarna
ensamma, sägs i motionen 1972:753. Från jämlikhetssynpunkt borde
emellertid de som tillför produktionsfaktorerna kapital och arbete göra
detta på lika villkor. Motionärerna förordar att ett system för de
anställdas andel i kapitaltillväxten skall skapas, baserat på värdet av deras
arbetsinsatser. Den praktiska utformningen föreslås bli den att aktier
emitteras till värdet av den återinvesterade delen av vinsten och fördelas
mellan kapitalägare och anställda exempelvis i en viss proportion till
insatserna, definierade som aktiekapitalets värde respektive summan av
de anställdas löner. Motionärerna åberopar några olika uttalanden från
fackligt och politiskt håll som belägg för att intresset för kapitaltillväxtens
fördelning har vuxit på senare år. En viss lagstiftning torde, säger de
till sist, vara nödvändig för att en tillfredsställande lösning skall kunna
nås.

Motionen 1972:1319 anknyter till liknande motioner åren
1968-1971. Inledningsvis anförs att det för att möjliggöra tillräckligt
höga industriinvesteringar erfordras att det totala sparandet är högt och
sker i ändamålsenliga former. En genomsnittligt något högre lönsamhet
för företagen skulle, menar motionärerna, dels stärka företagens eget
sparande, dels ge företagen ökade möjligheter att bredda sitt ägarkapital
genom nyemissioner. Tyngdpunkten i ett program för ökat företagssparande
bör, anser de, ligga på åtgärder som innebär att förmögenhetstillväxten
inte förbehålls en begränsad krets kapitalägare. Efter att ha
hänvisat till ett par av de uttalanden som också återges i motionen
1972:753 anger motionärerna vissa allmänna principer för ett system som
ger löntagarna del av kapitalbildningen inom företagen. De anställda bör
genom andelar i företagssparandet få en personligt ägd tillgång i form av
en för avsevärd tid uppskjuten andel i vinst, dock uttagbar under speciella
omständigheter. Andel i sparandet inom ett visst företag skall kunna
medföras vid flyttning till annat företag eller annan verksamhet. Olika
former av tillgångsbevis anges vara tänkbara, såsom reverser, obligationer
av särskilt slag och aktier i företaget. Risken för förlust av tidigare
erhållna andelar till följd av konkurs etc. bör täckas genom ett
försäkringssystem. Vissa förmåner i beskattningshänseende anses önskvärda.
Sedan erforderlig utredning skett och statsmakterna dragit upp
ramar för de insatser och regler som det allmänna skall svara för bör
enligt motionärernas mening systemet i övrigt utformas av arbets -

NU 1972:18

3

marknadens parter.

Motionärerna tar upp invändningen att systemet skulle medföra
orättvisa mellan olika grupper av löntagare, eftersom endast anställda i
vinstdrivande verksamhet kan få del av ett sparande av angiven art. De
anför att invändningen inte helt kan frånkännas tyngd men menar att
systemet dock ur fördelningspolitisk synvinkel är lättare att acceptera än
det som innebär att företagssparandet förbehålls de traditionella kapitalägarna.
Vidare hänvisas i motionen till system för eller diskussioner om
anställdas företagssparande i Västtyskland, Frankrike, Holland och
Italien. Som ett ytterligare motiv för förslaget anges värdet för
individerna av att ha ett eget sparkapital. Medbestämmande i företagen
bör, betonar motionärerna, beredas de anställda utan att dessa behöver
stödja sig på något aktieinnehav. Slutligen uttalas att det skulle vara
värdefullt att få frågan om ett decentraliserat företagssparande belyst
parallellt med den av LO aktualiserade frågan om rätt för allmänna
pensionsfonden att förvärva aktier.

I motionen 1972:819, där motiveringen för yrkandet i motionen
1972:1354 återfinns, pläderas inledningsvis för en ökad privat kapitalbildning,
som skulle ge marknadskrafterna ett större inflytande på
kapitalmarknaden. Det system för delägarsparande som motionärerna
förordar innebär att vid sidan av vanliga aktier skapas en ny form av
delägarbevis som skall vara lättare åtkomliga och ge större trygghet.
Börsnoterade företag föreslås få möjlighet att emittera konvertibla
obligationer, dvs. obligationer som efter viss tid kan omvandlas till aktier.
Obligationerna skall tecknas av en stiftelse med de anställda som
delägare. Dessa satsar omedelbart 20 procent av aktiernas värde, medan
övriga 80 procent får lånas av stiftelsen från allmänna pensionsfonden
med en amorteringstid av fyra år. Amorteringarna sker genom inbetalning
av de anställda, som medges avdragsrätt för dem vid taxeringen. Efter
fem år skall andelsägarna ha rätt att konvertera andelarna till vanliga
aktier i företaget.

Ett likartat system, dock utan anordningen med lånefinansiering av
obligationsköp, föreslås i motionen 1972:1355. Skattelättnad skulle
enligt detta förslag utgå i form av att inkomst av tjänst som placeras i
konvertibla obligationer i viss utsträckning undantas från beskattning.
Systemet skulle genom att skattelättnad medgavs oavsett vilket företag
som gett ut obligationerna komma att omfatta även anställda i offentlig
tjänst, organisationer etc. Som motiv åberopar motionärerna behovet av
att öka företagssparandet och tillgången på riskvilligt kapital. Genom att
låta en del av sina löneökningar stå kvar i företagen skulle de anställda
indirekt kunna vinna ökad arbetstrygghet och snabbare ökning av
anställningsförmånerna.

Tidigare behandling av liknande förslag

Motioner med väsentligen samma innebörd som motionen 1972:1319
har tidigare från folkpartihåll väckts vid 1968-1971 års riksdagar (BaU

NU 1972:18

4

1968:33, 1969:42, 1970:44; NU 1971:38). De sistnämnda båda åren
förelåg också partimotioner från moderata samlingspartiet om utredning
och förslag rörande ett system innefattande delägarskap i företag.
Dessutom fanns 1970 en motion om utredning i syfte att skapa
möjligheter för företag att bygga upp personalfonder av vinstmedel och
1971 en motion av samma innebörd som motionen 1972:753. Vid
remissbehandling avstyrktes samtliga motioner av arbetsmarknadens
huvudorganisationer. De avstyrktes likaledes av bankoutskottet respektive
näringsutskottet och avslogs av riksdagen. I sina yttranden anförde
bankoutskottet att utskottet inte gjort någon bedömning av funktionsdugligheten
hos de i motionerna skisserade systemen eller av deras effekt
från samhällsekonomisk och fördelningspolitisk synpunkt; eftersom
förslagen avsåg en ändrad konstruktion av de anställdas totala arbetsersättning
borde det nämligen enligt utskottets uppfattning ankomma på
arbetsmarknadens parter att avgöra om systemen skulle prövas och hur
de i så fall skulle utformas i detalj. Samma ståndpunkt intog näringsutskottet
1971. Om arbetsmarknadsparterna skulle anse statliga åtgärder
önskvärda kunde det, anförde utskottet, förutsättas att de själva
påkallade statsmakternas medverkan. Reservationer till förmån för en
utredning enligt folkpartiets förslag avgavs åren 1968—1970 av folkpartiets
företrädare i bankoutskottet och 1968 därjämte av centerpartiets
och högerpartiets företrädare. År 1971 avgav folkpartiets och moderata
samlingspartiets representanter i näringsutskottet en reservation enligt
vilken en utredning borde företas angående andel för de anställda i
långsiktigt företagssparande.

I partimotioner på företagsdemokratins område från moderata samlingspartiet
vid 1969 års riksdag framfördes tanken på ett vinstandelssystem
som en möjlighet att ge de anställda inflytande och medbestämmanderätt
i företagen. Bankoutskottet anförde i sitt yttrande (BaU
1969:41) att det borde kunna förutsättas att arbetsmarknadsparterna på
egen hand kunde svara för utrednings- och försöksverksamhet på området
om de fann en sådan påkallad. I en reservation mot utskottets beslut att
avstyrka motionerna yrkade moderata samlingspartiets representanter på
att riksdagen hos Kungl. Maj :t skulle hemställa om utredning av lämpliga
former för vinstandelssystem. Riksdagen följde utskottet.

Näringsutskottet lämnade i sitt betänkande 1971:38 en redogörelse
för det i Frankrike tillämpade systemet för delägarsparande för anställda
i företag, grundat på delaktighet i företagens vinster (participation).

Remissyttrandena

SAF anför inledningsvis att den allmänna standardiseringen inom de
närmaste decennierna kommer att göra det både möjligt och eftersträvansvärt
för väsentligt större skikt av befolkningen att delta i kapitalbildningen.
Föreningen anser en breddning av förmögenhetsbildningen angelägen
och uttalar att en sådan på längre sikt leder till en utjämning av
inkomstskillnaderna i samhället på ett sätt som inte hämmar arbetsviljan

NU 1972:18

5

och företagarandan. En lösning av näringslivets finansieringsproblem och
en förbättring av den enskildes möjligheter att öka tryggheten och
stabiliteten i sin ekonomi förutsätter stimulansåtgärder av skilda slag,
säger SAF. Ett stöd till enskilt sparande bör emellertid vara baserat på
grundprincipen att sparandet görs oberoende av företagets vinst. Ett
vinstdelningssystem skulle, säger SAF, bryta mot principen lika lön för
lika arbete och att döma av erfarenheter från bl. a. Frankrike inte heller
verka i utjämnande riktning på förmögenhetsfördelningen.

SAF anser inte att det finns skäl som talar för att tillkomsten av
förvaltarskapsbolag stimuleras, varför SAF avstyrker motionen 1972:152.
Motionerna 1972:753 och 1972:1319 avstyrker SAF med hänvisning till
sitt yttrande förra året över motioner med likartat innehåll. I anslutning
till motionen 1972:1354 anförs att SAF inte ställer sig avvisande till
tanken att nysparande under vissa förutsättningar blir avdragsgillt vid
taxering till inkomstskatt men finner det i motionen föreslagna systemet
vara tekniskt mer invecklat än det sparpremieringssystem som föreslagits
i propositionen 1972:22. I anslutning till motionen 1972:1355 anför
SAF att ett sparande bundet till det företag, där den anställde arbetar,
missgynnar anställda i mindre lönsamma företag och verkar hämmande
för en från samhällsekonomisk synpunkt gynnsam fördelning av kapitalet.
SAF ställer sig positiv till motionärernas förslag att lönsparande i
konvertibla obligationer skall, genom att skatteförmånen inte blir bunden
till sparande enbart i företag där den anställde arbetar, kunna omfatta
inte bara anställda i företag i egentlig mening.

LO, SACO och TCO hänvisar alla till sina tidigare remissyttranden
över motioner med likartat syfte.

LO anför att dess tidigare framförda invändningar i princip fortfarande
gäller och att LO därför inte finner sig föranlåten att närmare
kommentera de olika motionerna. LO framhåller dock att den berörda
problematiken behandlades på LO:s kongress 1971 och att kongressen då
gav landssekretariatet i uppdrag att utreda frågan om branschfonder och
annan fondbildning av vinster samt löntagarnas sparande för kapitalinsatser
i företagen. LO nämner också ett uttalande av kongressen om
allmänna pensionsfonden, vilket resulterat i en skrivelse till regeringen
hösten 1971 med hemställan om förändring av fondens sammansättning
och placeringsregler.

SACO, som tidigare ansett att föreslagna utredningar angående
företagssparande och delägarskap i företag icke varit av behovet
påkallade, uttalar nu att det inte framkommit några omständigheter som
ger anledning till ändrad uppfattning i dessa frågor.

Även TCO står kvar vid sin tidigare uppfattning att det inte finns
något behov av statlig utredning rörande dessa frågor. Samtidigt erinrar
TCO om att organisationen i yttrande över motsvarande motioner 1971
uttryckte sitt intresse för frågorna och framhöll det angelägna i att dessa
utreddes. TCO påpekar att organisationen tidigare framfört att den
nuvarande lagstiftningen inte lägger några hinder i vågen för att parterna
på arbetsmarknaden utformar förslag och tar initiativ i de ämnen som

NU 1972:18

6

motionärerna aktualiserat. TCO anger som sin mening att arbetsmarknadens
parter i första hand bör pröva, diskutera och utforma förslag till
system av det slag som berörts i motionerna, eftersom hithörande frågor
har såväl lönepolitiska som företagsdemokratiska aspekter.

Utskottet

Att stimulera deltagande från de anställdas sida i kapitalbildningen
inom företagen är syftet med alla de fem föreliggande motionerna.
Önskvärdheten av att få till stånd ett ökat sparande som kan ligga till
grund för en utvidgad investeringsverksamhet anges i de flesta fallen som
huvudmotiv för vad som föreslås. Fördelningspolitiska och företagsdemokratiska
motiv åberopas också.

En del tankegångar i motionerna är enligt utskottets mening beaktansvärda.
Särskilt vill utskottet fästa uppmärksamheten på vad som sägs i
motionen 1972:753 om de från jämlikhetssynpunkt negativa verkningarna
av att kapitaltillväxten inom företagen i sin helhet tillfaller
kapitalägarna. Noteras bör också det intresse för löntagarägda företag
som kommer till uttryck i motionen 1972:152.

Vad nu anförts innebär emellertid inte att utskottet kan ansluta sig till
yrkandena i motionerna.

I den nyss berörda motionen 1972:152 framhålls att gällande
lagstiftning inte förhindrar att löntagarägda företag bildas. Åtgärder
begärs för att stimulera tillkomsten av sådana företag, men någon
specifikation av vilka åtgärder i detta syfte som skulle vara tänkbara ges
inte. Att riksdagen på grundval av motionen skulle rikta en allmänt hållen
framställning av angivet slag till Kungl. Maj :t finner utskottet inte
meningsfullt.

I de övriga motionerna ställs krav på att utredningar med något olika
ändamål skall företas. En närmare genomgång av motionärernas resonemang
skulle föranleda utskottet att foga en del kritiska anmärkningar till
de kommentarer av mera positiv innebörd som gjorts ovan. En detaljerad
granskning av motionerna anser sig utskottet emellertid inte ha anledning
till. Utskottets ställningstagande — överensstämmande med det som
redovisades efter prövningen av förra årets motioner med likartat syfte —
kan sammanfattas på följande sätt. Motionerna avser i huvudsak frågor
rörande omfattningen och fördelningen av den totala ersättningen till de
anställda. Enligt vedertagna och av arbetsmarknadens huvudorganisationer
enhälligt förespråkade principer bör det lämnas åt arbetsmarknadsparterna
att förhandla och träffa avtal därom. Det är naturligt att det
också i första hand får ankomma på arbetsmarknadsparterna att påkalla
statsmakternas medverkan om statliga åtgärder på lönsparandets område
anses erforderliga. Något initiativ från riksdagens sida i de berörda
frågorna vill utskottet inte förorda.

NU 1972:18

7

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1972:152, 1972:753,

1972:1319, 1972:1354 och 1972:1355.

Stockholm den 20 april 1972
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Rask
(s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Blomkvist (s), Wååg (s), Gustafsson i
Säffle (c), Pettersson i Lund (s), fru Hambraeus (c) och herr Nordgren
(m).

Reservation

av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro
(fp), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Gustafsson i Säffle (c), fru Hambraeus
(c) och herr Nordgren (m), som anser att utskottets yttrande och
hemställan bort ha följande lydelse:

”Att stimulera deltagande (= utskottet) motiv åberopas

också.

Motionerna innehåller en råd beaktansvärda synpunkter. Utskottet
vill först kraftigt understryka betydelsen av ett ökat företagssparande.
För att en tillfredsställande investeringsnivå skall uppnås krävs att
självfinansieringsgraden inom företagen inte är alltför låg. Om det
offentliga sparandet får dominera koncentreras makten över kapitaltillgångarna
på ett icke önskvärt sätt till samhälleliga instanser.

En viktig väg till ett ökat företagssparande öppnas om man kan finna
former för att i större utsträckning göra de anställda delaktiga i
förmögenhetsbildningen inom företagen. Värdefulla bieffekter härav
skulle bli en utvidgad intressegemenskap mellan företagens ägare och
anställda och ökade förutsättningar för insyn och inflytande i företagen
från de anställdas sida. Utskottet anser att en förutsättningslös utredning
på det aktuella området är motiverad. Motionen 1972:1319 åsyftar en
sådan, ett förslag som utskottet tillstyrker. Utredningen bör också
omfatta förslagen i motionerna 1972:152, 1972:753, 1972:1354 och
1972:1355.

Utskottet förordar sålunda en i första hand teknisk utredning av
möjligheterna att ge löntagarna andel i ett långsiktigt företagssparande.
Att statsmakterna föranstaltar om en sådan utredning innebär enligt
utskottets uppfattning inte något brott mot den självklara principen att

NU 1972:18

8

det skall ankomma på arbetsmarknadsparterna själva att förhandla och
träffa avtal om sådana former för sparande och delägarskap som här är i
fråga. Utredningens syfte skall blott vara att ge underlag för överväganden
och diskussioner i ämnet.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen i anledning av motionerna 1972:152, 1972:753,
1972:1319, 1972:1354 och 1972:1355 hos Kungl. Maj.t
anhåller om utredning angående andel för de anställda i
långsiktigt företagssparande.”