Näringsutskottets betänkande nr 16 år 1972

NU 1972:16

Nr 16

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående de
statliga företagen.

Ärendet

I detta betänkande behandlas ett antal motioner med förslag till
utredning och andra åtgärder avseende de statliga företagen. Förslagen
gäller följande ämnen:

utformning av nya riktlinjer för de statliga företagens verksamhet och
utveckling,

översyn av organisation och regler för statlig affärsverksamhet,

granskning av regeringens relationer till förenade fabriksverken under
åren 1968-1971,

vidgad representation för riksdagen vid bolagsstämmor i statliga
aktiebolag,

mera systematisk försöksverksamhet med olika modeller för representation
för de anställda i statliga aktiebolags styrelser,

försäljning av aktier i statliga företag, bl. a. LKAB.

Motionsyrkandena

De motioner som behandlas är följande:

1972:579 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
skall hos regeringen begära nya riktlinjer för arbetet inom statsföretagssektorn
baserade på i hemställan angivna principer (vilka återges nedan, s.

3),

1972:584 av herr Turesson (m), vari hemställs att riksdagen skall
besluta att tillsätta en parlamentarisk kommission med uppgift att
granska regeringens mellanhavanden med förenade fabriksverken och
regeringens ansvar för dess verksamhet 1968-1971,

1972:1340 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen skall

1. besluta att av Statsföretag AB:s till 478,5 miljoner kronor
uppgående innehav av aktier i LKAB [aktier ] till ett nominellt belopp av
228 miljoner kronor skall erbjudas allmänheten i valör på 100 kronor per
aktie till en marknadsmässig emissionskurs, varvid särskilt tillses att
anställda i LKAB skall beredas tillfälle förvärva aktier, att köpare av lägre
antal aktier skall äga förtur vid överteckning och att en bred spridning av
aktieköpen bland allmänheten vinnes,

2. besluta att under budgetåret 1972/73 utbudet av aktier bestämmes
till nominellt 50 miljoner kronor, samt

1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 16

Nu 1972:16

2

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de förberedelser som emissionen
erfordrar, varvid särskilt bör beaktas vad i motionen anförts i fråga om
valordning för bolaget,

1972:1341 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen skall besluta att hos Kungl. Majit anhålla om en parlamentarisk
utredning rörande lämpliga former för försäljning av aktier i de i
vinstsyfte drivna statliga företagen, varvid särskilt beaktas att sådana
former för aktieförsäljning ordnas som dels särskilt beaktar möjligheterna
att bereda de anställda i respektive statliga företag tillfälle att förvärva
aktier, dels garanterar en bred spridning av aktierna bland allmänheten
och som kan vara ägnade att främja det långsiktiga sparandet,

1972:1350 av herr Olsson i Kil m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen
skall hos Kungl. Majit begära åtgärder för att stimulera en mera
systematisk försöksverksamhet med olika modeller för representation för
de anställda i företagens styrelser, däribland modellen med lika styrelserepresentation
för de anställda och staten såsom kapitalägaren,

1972:1352 av herrar Pettersson i Kvänum (c) och Larsson i Staffanstorp
(c), vari hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Majit anhålla om
utredning och förslag syftande till en utvidgning av systemet med
representation från riksdagen vid de statliga bolagens stämmor i enlighet
med vad som anförts i motionen,

1972:1359 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen skall
hos Kungl. Majit hemställa om en skyndsam översyn av organisation och
regler för statlig affärsverksamhet enligt vad som anförts i motionen.

Frågan om nya riktlinjer för de statliga företagens verksamhet och
utveckling

Motionen 1972:579

Kritiken mot och diskussionen kring de statliga företagen har under de
senaste åren ökat betydligt i omfång och skärpa, säger motionärerna. En
linje i kritiken har syftat till att utnyttja de allmänna borgerliga
fördomarna mot icke-privatägd företagsamhet och sålunda skapa ett sken
av politisk motsättning till regeringspolitiken; när det kommit till
realiteter har detta inte hindrat en positiv hållning till många former av
statlig företagsamhet. En annan linje, som utvecklats från ett funktionellt
perspektiv, har vänt sig mot ekonomiska och administrativa missgrepp
inom den statliga företagssektorn. En tredje linje har utvecklats från
medvetet radikala och socialistiska synpunkter; dess företrädare hävdar
att statsföretagandet i nuvarande form är ett stödelement i ett samhälle
som utvecklats till avancerad monopolkapitalism. 1 anslutning härtill
anförs att statsföretagsamheten efter att tidigare i rätt hög grad ha

Nu 1972:16

3

präglats av ett socialt synsätt nu har fått ett förstärkt samband med
storkapitalismen. De sociala delarna av statssektorn. såsom kommunikationsväsendet
och gruvorna, har anpassat sin utveckling efter den
storkapitalistiska koncentrationen. Samtidigt har statsföretagsamheten
vidgats till nya avsnitt där ett intimt samarbete med storkapitalet
etablerats; som exempel nämns partnerföretag av typen Uddcomb samt
de hel- och halvstatliga kreditinstituten. Den kan därför, menar motionärerna,
inte diskuteras i termerna socialism-kapitalism. Statsföretagsamheten
har allt tydligare kommit att spegla statens borgerliga karaktär. Detta
framträder i partnerföretagen, i de affärsdrivande verken, i statsföretagsamhetens
lokaliseringspolitiska mönster och i dess politik gentemot de
anställda. I detta sammanhang berörs självkostnadsprincipens tillämpning
inom de statliga verken och de personalpolitiska principer som tagit sig
uttryck i de s. k. 31 teserna inom LKAB. Trots att statsföretagen inte
kan ses som ett element av socialism utgör de, säger motionärerna, en
speciellt intressant sektor för de lönarbetandes fackliga och politiska
kamp. Från socialistisk utgångspunkt krävs helt nya principer för
statsföretagsamhetens uppbyggnad, inriktning och inre struktur. De
principer som enligt hemställan i motionen bör ligga till grund för nya
riktlinjer för arbetet och utvecklingen inom statsföretagssektorn är
följande:

1. Statsföretagsamheten skall eftersträva organisatorisk och ekonomisk
självständighet gentemot det privata storkapitalet. Partnerföretag och
liknande samverkansformer med mäktiga privatintressen skall avvecklas
liksom medlemskap i privata arbetsgivarorganisationer.

2. Statsföretagen skall göras till ledande element i en politik som syftar
till att häva den nuvarande regionala obalansen.

3. Statsföretagen skall erhålla det ekonomiska och legala stöd som gör
det möjligt för dem att driva en trafikpolitik i folkets intresse.

4. Forskning och produktutveckling inom statsföretagssektorn skall sikta
på att bekämpa den kommersiellt betingade varuförfalskningen och
utveckla sådan socialt väsentlig produktion som den privata sektorn
medvetet försummat.

5. Statsföretagssektorn skall snarast genomföra en radikal reform av sin
inre administrativa struktur, innebärande majoritetsställning för de
anställda i alla styrande organ, ett brytande med hierarkiska ledarprinciper
och ett utvecklande av en demokratisk anda och arbetsstil.

Riksdagsbehandling av frågan om mål för Statsföretag AB

I samband med sitt beslut 1969 om bildandet av ett statligt
förvaltningsbolag angav statsmakterna mål för förvaltningsbolaget och
den dithörande företagsgruppen (prop. 1969:121, SU 1969:168). Som
överordnat mål uppställdes att förvaltningsbolaget skall ”under krav på
lönsamhet uppnå största möjliga expansion”. Såväl i propositionen som i

Nu 1972: 16

4

statsutskottets utlåtande däröver betonades att målen och villkoren för
de statliga företagens verksamhet inte fick innebära sådana inskränkningar
i deras rörelsefrihet att de placerades i underläge i förhållande till
privata företag. Vissa kompletterande målformuleringar gjordes emellertid.
De statliga företagen skall ha ett särskilt ansvar att ta hänsyn till
samhällsintresset vid val mellan olika produktions- och lokaliseringsalternativ.
De skall vidare sträva efter att åstadkomma allt större arbetstillfredsställelse
för de anställda. I en reservation till utskottsutlåtandet
hävdade företrädare för centerpartiet och folkpartiet att den angivna
målformuleringen inte var tillräckligt preciserad. Statliga företag borde ha
särskilt ansvar när det gällde att uppfylla de krav som samhälle och
anställda ställer på näringslivet; bland sådant som inte fick åsidosättas för
expansionens skull nämndes produktkvaliteten, den yttre miljön och de
anställdas arbetsförhållanden.

I Statsföretag AB:s årsredovisning 1970 refererades vad statsmakterna
uttalat om statsföretagsgruppens mål. Näringsutskottet behandlade tillsammans
med denna årsredovisning en motion vari föreslogs att riksdagen
skulle begära en deklaration av regeringen beträffande målen för den
statliga verksamheten i företagsform (NU 1971:44). Utskottet erinrade
om den år 1969 angivna målformuleringen och framhöll att det
övergripande målet för Statsföretag AB kompletterades med olika delmål
för koncernen i dess helhet och för särskilda dotterbolag. Vidare anförde
utskottet att Statsföretags sätt att söka förverkliga de uppställda målen är
föremål för en kontinuerlig insyn och kontroll. Reservanter från
centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet ville att riksdagen
skulle uttala att en precisering av målen för Statsföretag var nödvändig.
Utskottet — vars ställningstagande godkändes av riksdagen — var dock enigt
om att riksdagen inte borde påkalla någon sådan principdeklaration som
motionärerna önskade.

Frågan om översyn av organisation och regler för statlig affärsverksamhet

Motionen 1972:1359

Motionärerna framhåller inledningsvis att deras syfte är att rikta
uppmärksamheten på vissa bl. a. organisatoriska frågor rörande den
statliga affärsverksamheten, icke att diskutera dennas berättigande eller
framgång. Utgångspunkten anges vara att bästa betingelser måste skapas
för att verksamheten skall kunna bedrivas på effektivaste sätt. 1 motionen
erinras därefter om olika former av statlig affärsverksamhet - främst
affärsdrivande verk och aktiebolag men också viss verksamhet som utövas
av en del ämbetsverk med huvudsakligen myndighetsfunktioner. En
redogörelse lämnas för olika utredningar rörande de statliga företagsformerna
och för de granskningsåtgärder avseende förenade fabriksverken
som under år 1971 vidtagits av riksrevisionsverket och av justitiekanslern.
Motionärerna betonar att utredningarna genomgående ansett affärsverksformen
mindre ändamålsenlig för statlig affärsverksamhet och att vid

Nu 1972:16

5

remissbehandling från olika håll uttalats sympatier för att en ny, för statlig
affärsverksamhet speciellt anpassad företagsform skulle närmare
övervägas. Sammanfattningsvis anförs att de resultat som utredningarna
avsatt varit mycket begränsade i förhållande till det reformbehov som på
skilda håll ansetts föreligga samt att vad som under det senaste året
förekommit beträffande Statsföretag AB och förenade fabriksverken
belyser svårigheterna att nå ändamålsenliga företagsformer och den
osäkerhet som kännetecknar nuvarande ordning. En omprövning av
gällande ordning för den statliga affärsverksamheten bör enligt motionärerna
inte begränsas till att avse enskildheter i fråga om affärsverken utan
bli allmän och förutsättningslös. Motionärerna anser att den begärda
översynen bör verkställas av en parlamentarisk utredning och att den inte
behöver bli mycket tidskrävande. Ett program för utredningsarbetet
anges. Enligt detta bör frågan om en ny, för statlig affärsdrift speciellt
anpassad företagsform tas upp. Klara och ändamålsenliga regler bör
utformas för varje särskild företagsform och särskild vikt fästas vid att
skapa klara ansvarsförhållanden. Utredningen skall också gå in på
konkreta frågor rörande den statliga affärssektorns organisation.

Vissa utredningar angående statliga företag.

Ett flertal utredningar har under senare år — såsom framgår av
redogörelse i motionen 1972:1359 — ägnats åt frågor angående de statliga
företagen. Av 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna
föreslogs ombildning till aktiebolag av statens reproduktionsanstalt (SOU
1956:59) och statens vattenfallsverk (SOU 1957:26); det förstnämnda
förslaget genomfördes år 1962. 1 sitt slutbetänkande (SOU 1960:32)
väckte denna utredning ett antal förslag rörande bl. a. affärsverkens
styrelseform och ekonomiska befogenheter; vissa av dessa förslag godtogs
av statsmakterna 1962 (prop. 1962:1 bilaga 2, SU 1962:14). Frågor
rörande företagsform för olika affärsverk har vidare behandlats av bl. a.
postutredningen (SOU 1962:52), statens skogsföretagsutredning (SOU
1964:7) och luftfartsutredningen (SOU 1966:34). Vattenfallsverket
överlämnade år 1967 till Kungl. Maj:t en utredning ”Från verk till bolag”
med förslag att verket skulle ombildas till aktiebolag. Frågan om
riktlinjer för affärsverkens pris- och taxepolitik fick, efter att ha berörts
av bl. a. flera av de nyss nämnda utredningarna, en samlad behandling av
affärsverksutredningen i betänkandet (SOU 1968:45 och 46) Affärsverken:
Ekonomi, konkurrens och effektivitet. Detta betänkande är
efter remissbehandling alltjämt föremål för Kungl. Maj:ts prövning. På
grundval av de förslag som företagsdelegationen framlagt 1968 bildades
Statsföretag AB såsom förvaltningsbolag för ett stort antal statsägda
aktiebolag fr. o. m. år 1970 och affärsverksdelegationen som kontaktorgan
mellan Statsföretag AB med dotterbolag och affärsverken med
dotterbolag.

NU 1972:16

6

Riksdagsbehandling av frågan om ombildning av vissa affärsverk till
aktiebolag

I motioner vid 1970 års riksdag hemställdes om en utredning med
syfte att föreslå ombildning till aktiebolag av i första hand förenade
fabriksverken (FFV) och domänverket. Statsutskottet (SU 1970:163)
hänvisade till ett uttalande i ämnet av affärsverksutredningen (SOU
1968:45) och anförde att det inte behövde råda någon tvekan om att
frågan om lämpligaste driftform för bl. a. FFV skulle noga penetreras vid
fortsatta överväganden inom Kungl. Maj:ts kansli. Motionen avstyrktes av
utskottet och avslogs av riksdagen.

En motion med hemställan att FFV skulle ombildas till aktiebolag
väcktes 1971. Näringsutskottet (NU 1971:48) kunde nu hänvisa till
uttalanden av riksrevisionsverket och av FFV:s styrelse angående önskvärdheten
av en ändring eller modifiering av FFV:s företagsform och
meddela att ett förslag i ämnet enligt uppgift skulle komma att
underställas Kungl. Maj:t i en nära framtid. Utskottet fann inte anledning
till ett uttalande från riksdagens sida utan avstyrkte motionen, som också
avslogs av riksdagen.

Riksrevisionsverkets granskning av internkontroll vid förenade fabriksverken Riksrevisionsverket

(RRV) genomförde under år 1970 en förvaltningsrevisionen
analys av förenade fabriksverken (FFV), vilken redovisades i
en rapport den 8 januari 1971. 1 anslutning härtill företogs en granskning
av FFV:s interna kontroll och redovisningssystem, vars resultat framlades
i en rapport den 30 augusti 1971, ”Granskning av internkontroll vid
förenade fabriksverken”. Avsikten med denna del av revisionen var
främst att granska FFV:s förvaltning i ärenden rörande förvärv av
aktiebolag m. m. och därvid kontrollera att FFV följt gällande regler och
icke överskridit sina befogenheter. Den genomförda granskningen har
enligt RRV visat att avsteg från gällande regler och instruktioner
förekommit i ett flertal avseenden under den aktuella tidsperioden,
1968-1971. En sammanfattning av RRV:s anmärkningar återfinns i
justitiekanslerns beslut den 7 december 1971 i anledning av anmälningar
från chefen för industridepartementet mot FFV angående överskridande
av befogenhet m. m. (se bilaga till detta betänkande, s. 22). Utöver vad
som upptagits i denna sammanfattning kan antecknas att flertalet av de
företagsförvärv, som FFV genomfört utan tillstånd av Kungl. Maj:t och
riksdagen, i efterhand - såsom anges i RRV :s rapport - har redovisats i
propositioner till riksdagen.

I yttrande till justitiekanslern den 29 oktober 1971 tillbakavisade
FFV de anmärkningar som gjorts av RRV. FFV ansåg sig ha i tillräcklig
utsträckning och på tillfredsställande sätt inhämtat statsmakternas
samtycke till de dispositioner som vidtagits. Förvärv av eller engagemang
i aktiebolag hade enligt FFV inte i något fall skett utan att Kungl. Maj:t

NU 1972:16

7

underrättats i förväg och samtycke imhämtats under hand. Härvidlag
hänvisade FFV särskilt till de kontakter som från FFV:s sida förekommit
med numera generaldirektören Sven-Göran Olhede i dennes egenskap av
först statssekreterare i försvarsdepartementet, därefter statssekreterare i
industridepartementet och slutligen tillika ordförande i styrelsen för
Statsföretag AB och i affärsverksdelegationen. Vissa av Olhede lämnade
besked bestyrktes genom avskrifter av brev och promemorior.

I en riksdagsdebatt den 15 december 1971 om de statliga företagens
verksamhet lämnade herr Olhede (prot. 1971:149 s. 143) vissa klarläggande
uppgifter om sina underhandskontakter med FFV. Bl. a. upplystes att
de åtgärder från FFV:s sida som främst aktualiserat frågan om gränserna
för FFV:s befogenheter inte hade föregåtts av sådana kontakter.

Justitiekanslerns behandling av anmälningar mot förenade fabriksverken
angående överskridande av befogenhet m. m.

Chefen för industridepartementet gjorde år 1971 hos justitiekanslern
(JK) två anmälningar mot förenade fabriksverken (FFV). I skrivelse den
9 mars 1971 anmäldes att FFV utan vederbörliga bemyndiganden lämnat
vissa lån och ingått viss borgensförbindelse; dessa förhållanden bragtes till
JK:s kännedom för de åtgärder som en närmare undersökning i saken
kunde föranleda. Med skrivelse den 31 augusti 1971 överlämnades vidare
riksrevisionsverkets ovan refererade rapport över granskning av internkontroll
vid FFV för de åtgärder som rapporten kunde föranleda. 1 beslut
den 7 december 1971 riktade JK kritik mot FFV, som enligt JK på
närmare angivet sätt klart överskridit sina befogenheter och i olika
hänseenden handlat i strid mot gällande bestämmelser. I vad gällde
ansvarsfrågan ansåg sig JK kunna i behandlade delar låta bero vid gjorda
uttalanden; härvidlag hänvisades bl. a. till ”att verksledningens handlingssätt
uppenbarligen förestavats av en stark strävan att uppfylla statsmakternas
intentioner”. JK:s beslut, som innehåller en sammanfattande
redogörelse för vad som förekommit, återges som bilaga till detta
betänkande.

Frågan om granskning av regeringens relationer till förenade fabriksverken
under åren 1968—1971

Motionen 1972:584

I motionen redogörs för den ovan refererade kritik som riksrevisionsverket
(RRV) och justitiekanslern (JK) riktat mot förenade fabriksverken
(FFV). Sammanfattningsvis kan konstateras, säger motionären, att FFV
har handlat i strid mot gällande bestämmelser, att kontakter har
förekommit mellan vederbörande departement och FFV beträffande en
rad av de åtgärder som föranlett kritik mot FFV, att regeringen, eller
åtminstone vederbörande departement, var informerad om dessa åtgärder
samt att vederbörande departement under hand gav sitt samtycke till de

NU 1972:16

åtgärder som FFV vidtog. Det ankommer inte på RRV att granska Kungl.
Maj :ts agerande i förhållande till FFV, framhåller motionären — regeringens
verksamhet granskas av konstitutionsutskottet och riksdagen. Den begärda
parlamentariska kommissionen skulle skapa underlag för en bedömning av i
vilken mån ett politiskt ansvar kan utkrävas.

Riksdagsbehandling av vissa angränsande frågor år 1971

Herr Dahlén (fp) riktade den 14 oktober 1971 en interpellation
(1971:136) till chefen för industridepartementet, vari frågades om denne
var villig att tillsätta en parlamentarisk undersökningskommission med
uppgift att klarlägga vissa påtalade förhållanden inom den statliga
företagsverksamheten. Efter att ha nämnt justitiekanslerns då pågående
granskning rörande FFV anförde interpellanten att en närmare utredning
borde verkställas om vissa grundläggande förhållanden inom Statsföretag
AB och dess föregångare och om förhållandena inom vissa enskilda
statsföretag som haft påtagliga svårigheter under senare tid. Härvid borde
klarläggas vilken roll Statsföretag och dess föregångare haft i samband
med dessa svårigheter. I sitt svar den 15 december 1971 (prot. 1971:149
s. 109) uttalade industriministern att det inte fanns någon anledning att i
sammanhanget koppla ihop FFV och Statsföretag, vilka arbetade under
helt olika verksamhetsformer. Med hänsyn till förefintliga möjligheter till
insyn i och kontroll av affärsverken och till RRV:s och JK:s undersökningar
sade sig statsrådet icke finna skäl att tillsätta en parlamentarisk
kommission för att klarlägga förhållandena inom verket. I fråga om
Statsföretag hänvisades till de insynsmöjligheter som riksdagen har bl. a. i
samband med utskottsbehandlingen av Statsföretags årsredovisning och
genom representationen för riksdagen vid Statsföretags bolagsstämmor.
Vidare erinrades om att frågan om ökad insyn i såväl stats-som privatägda
företag var under behandling på grundval av samarbetsutredningens förslag
(SOU 1970:41). Icke heller beträffande Statsföretag var statsrådet beredd
att tillsätta en parlamentarisk kommission.

Interpellanten genmälde att FFV och Statsföretag haft en rad affärer
ihop, vilket exemplifierades med redogörelser i fråga om SMT Machine
Company AB, Nyckelhus AB och Linson Instrument AB. Han berörde
vidare kontakterna mellan FFV och statssekreteraren Olhede och tog i
samband därmed upp frågan om vederbörande statsråds kännedom om
och ansvar för de berörda förhållandena. Industriministern hänvisade med
anledning härav till konstitutionsutskottets granskning av regeringens
verksamhet.

I anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med överlämnande
av Statsföretags årsredovisning för år 1970 hemställde herr Turesson (m)
i en motion utan särskild motivering att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t
anhålla om en parlamentarisk utredning ”rörande förhållandena beträffande
vissa av under Statsföretag AB lydande företag, vilka närmare
behandlats vid riksrevisionsverkets granskning av förenade fabriks -

NU 1972:16

9

verken”. Näringsutskottet (NU 1971:44) redogjorde för förhållanden
avseende AB Avimat, SMT Machine Company AB och Nyckelhus AB, vilka
enligt utskottets förmodan främst åsyftades av motionären. Utskottet
erinrade om RRV:s och JK:s granskningsåtgärder och anförde att det låg
helt utanför det aktuella ärendet angående Statsföretag att gå in på
frågan om ytterligare initiativ till följd av FFV:s åtgärder samt att
Statsföretags medverkan i de sammanhang som motionären kunde avse
inte gav anledning till utredning i de former som motionären föreslagit.
Utskottet avstyrkte alltså motionen, som avslogs av riksdagen.

Frågan om vidgad representation för riksdagen vid bolagsstämmor i
statliga aktiebolag

Motionen 1972:1352

Motionärerna uttalar att den möjlighet som öppnats för 18 representanter
för riksdagen att deltaga i bolagsstämma i Statsföretag AB är av
stort värde för den medborgerliga insynen i den statliga företagsamheten.
Systemet bör enligt motionärernas mening utsträckas i första hand till
bolag som inte tillhör Statsföretag och inte heller är fiskala bolag där
riksdagsledamöter deltar i revisionen. Som exempel på företag som
hemställan avser nämns Sveriges kreditbank, Sveriges investeringsbank AB,
Svenska penninglotteriet AB och AB Tipstjänst.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan

Motioner med samma syfte som motionen 1972:1352 har tidigare
väckts vid 1970 och 1971 års riksdagar. Bankoutskottet tillstyrkte 1970
(BaU 1970:12) en utredning rörande en utvidgning av systemet med
representation för riksdagen vid de statliga företagens bolagsstämmor.
Riksdagen följde emellertid en reservation vari yrkades avslag på
motionsyrkandet. Reservanterna hänvisade till de väsentligt ökade
möjligheter till insyn som riksdagen fått bl. a. genom de reformer som
beslutats i samband med inrättandet av Statsföretag AB och fann det
omotiverat att i förhandenvarande läge aktualisera frågan om ytterligare
åtgärder i samma syfte. År 1971 avstyrktes motsvarande yrkande av
näringsutskottet (NU 1971:46), som framhöll att systemet med representation
för riksdagen vid statliga företags bolagsstämmor just börjat prövas
inom Statsföretag och att dess verkningar alltså ännu knappast kunde
bedömas. Centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets
företrädare i utskottet reserverade sig; riksdagens ledamöter borde enligt
dem få generell rätt att efter anmälan deltaga i de statliga företagens
bolagsstämmor. Riksdagen följde denna gång utskottet.

1* Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 16

NU 1972:16

10

Frågan om systematisk försöksverksamhet med olika modeller för
representation för de anställda i statliga aktiebolags styrelser

Försöksverksamhet med företagsdemokrati i de statliga aktiebolagen

Delegationen (Fi 1969:64) för försöksverksamhet med företagsdemokrati
i de statliga aktiebolagen (ordförande: sekreterare Olle Gunnarsson),
vilken är sammansatt av företrädare för Kungl. Maj:ts kansli och de
statliga aktiebolagen samt för de anställdas organisationer, handhar frågor
rörande försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati i de
angivna bolagen. Delegationen skall främst ta initiativ till sådana försöksoch
utvecklingsprojekt som kan ge vägledning för en fördjupad företagsdemokrati
inom det svenska näringslivet i dess helhet. Företagsdemokratin
bör i princip innebära medverkan av de anställda på alla beslutsnivåer
inom företaget.

Företagsdemokratidelegationen och Statsföretag AB har bildat en
kontaktgrupp. Förstudier och förberedelsearbete har slutförts för försöksverksamhet
inom Svenska tobaksaktiebolaget, Västsveriges allmänna
restaurangaktiebolag och Uddevallavarvet AB.

Styrelserepresentation för anställda inom Stat sföretagsgruppen

Statsföretag AB framlade i november 1971 en promemoria rörande
Statsföretagsgruppens inriktning inom det företagsdemokratiska området.
Enligt de angivna riktlinjerna, inom ramen för vilka företagsledning
och anställda i gruppens olika bolag skall utveckla företagsdemokratiska
program, skall i företagens styrelser ingå personer som bedöms ha goda
förutsättningar att företräda de anställdas synpunkter och intressen.
Dessa personer skall utses med personalorganisationernas hjälp enligt en
form för samråd varom överenskommes med dessa. I styrelserna för 13
företag inom Statsföretagsgruppen finns för närvarande sammanlagt 21
personalrepresentanter.

Motionen 1972:1350

Riktlinjerna för företagsdemokrati inom Statsföretagsgruppen ger,
säger motionärerna, förutsättningar för att pröva olika modeller för de
anställdas inflytande över de övergripande frågorna i ett företag.
Medbestämmande i styrelsen är härvid viktigt. Motionärerna erinrar om att
i motionen 1971:1086 föreslogs att också den modell skulle prövas enligt
vilken de anställda och kapitalägaren vardera tillsätter hälften av
platserna i företagsstyrelsen. Med kritik av näringsutskottets yttrande
över den nämnda motionen anför motionärerna att, eftersom ingen
systematisk prövning av olika modeller för styrelserepresentation för de
anställda i statliga företag aviserats, riksdagen bör begära att en sådan
kommer till stånd. Modellen med hälftenrepresentation för de anställda
betecknas som särskilt intressant med hänsyn till att den garanterar

NU 1972: 16

11

medbestämmanderätt för de anställda. Uddevallavarvet, vars anställda
1971 begärt att få en med kapitalägarnas likaberättigad ställning i
styrelsen, lämpar sig enligt motionärerna särskilt väl för prövning av
modellen i fråga.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan

I anledning av den ovan åberopade motionen 1971:1086 hänvisade
näringsutskottet (NU 1971:46) till pågående försöksverksamhet med
företagsdemokrati i de statliga aktiebolagen och till Statsföretag AB:s
riktlinjer på området. Utskottet framhöll att styrelserepresentation för de
anställda fanns inom ett flertal statliga bolag utanför Statsföretagskoncernen,
bl. a. Sveriges kreditbank. Utskottet sade sig finna det mycket
värdefullt att parterna i samförstånd bedrev en mångsidig försöksverksamhet
på företagsdemokratins område och att denna fick utvecklas fritt
i den takt som överenskoms. Riksdagen borde enligt utskottets mening
inte då ge närmare direktiv för försöksverksamheten; på denna grund
avstyrktes motionen, som också avslogs av riksdagen.

Frågan om försäljning av aktier i statliga företag

Motionen 1972:1341

En grundläggande förutsättning för att den enskilde individen skall äga
trygghet är, hävdar motionärerna, att det finns goda möjligheter till ett
direkt personligt ägande. Ett allt större enskilt ägande, som är väl
fördelat, anser de också krävas som en motvikt till det kollektiva ägandet.
Att medborgarna får tillfälle att personligen äga aktier i statliga företag
anges vara ett önskvärt led i strävandena att förbättra medborgarnas
sparandemöjligheter och inflytande. En icke obetydlig minoritet av
aktierna i de av Statsföretag AB ägda företagen borde utbjudas till
försäljning till allmänheten och de vid dessa företag anställda. De senare
skulle härigenom få insyn i företagen och en ytterligare möjlighet att
utöva inflytande på företagens skötsel. Som ett särskilt skäl för
aktieförsäljning nämns att ett stort antal av de statliga företagen arbetar i
uttalat vinstsyfte parallellt med privata företag.

Motionen 1972:1340

Under hänvisning till de motiv som anges i motionen 1972:1341 yrkas
här på en omedelbar åtgärd. Motionärerna anser det angeläget att
åtminstone i någon utsträckning söka återknyta banden mellan LKAB
och ett större antal människor. En breddning av LKAB:s ägarbas skulle,
anför de, vara till gagn såväl för företaget självt och de anställda som för
strävandena att sprida ägandet och stimulera sparandet. För att kursen på
aktierna inte skall tryckas ned förordas att försäljningen sker över ett
antal år. Vidare föreslås att en spridning av aktierna på många händer

NU 1972: 16

12

skall främjas genom begränsning av inköpsrätten till 40 aktier per person
samt att inflytande skall tillförsäkras minoriteten av aktieägare vid
tillsättningen av styrelse och revisorer.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan

Motioner om försäljning till allmänheten av en viss andel av aktierna i
LKAB har väckts årligen alltsedan 1956, första gången i anledning av den
proposition vari föreslogs att staten skulle inlösa huvudparten av de aktier i
LKAB som dittills ägdes av Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.
Motionerna har genomgående avstyrkts, av statsutskottet åren
1956-1970 utan närmare motivering (SU 1956:155, 1957:112, 1958
B:95, 1959:66, 1960:34, 1961:35, 1962:36, 1963:53, 1964:39, 1965:35,
1966:109, 1967:95, 1968:45, 1969:39, 1970:38), av näringsutskottet år
1971 med nedan refererad motivering (NU 1971:46). Reservationer till
förmån för tillstyrkande av hemställan i motionerna avgavs åren
1956-1968 av högerpartiets (moderata samlingspartiets) representanter i
statsutskottet, åren 1960-1963 med instämmande av folkpartiets representanter.
De senare förordade 1957 och 1958 tillsammans med
centerpartiets representanter att uppslaget skulle undersökas närmare.
Riksdagen avslog motionerna i samtliga fall.

Alltsedan 1959 har riksdagen också årligen fått ta ställning till och
därvid avslagit motioner med förslag om utredning rörande försäljning till
allmänheten av aktier i statliga aktiebolag mera generellt. Motionerna
avstyrktes åren 1959—1970 av statsutskottet utan närmare motivering(SU
1959:66, 1960:34, 1961:35, 1962:36, 1963:53, 1964:39, 1965:34,
1966:108, 1967:94, 1968:46, 1969:39, 1970:39), år 1971 av näringsutskottet
(NU 1971:46). Näringsutskottet — vars yttrande också gällde
frågan om försäljning av aktier i LKAB — anförde att utvecklingen inom
den statliga företagssektorn under de senaste åren hade skapat ändrade
förutsättningar för bedömning av motionärernas förslag - de flesta av de
berörda företagen var nu dotterbolag till Statsföretag AB. Särskilda
åtgärder hade, framhöll utskottet, vidtagits för att bereda riksdagen,
allmänheten och de anställda insyn i dessa företag; det fanns därför ingen
anledning att tillgripa aktieförsäljning för att, som det sades i motionerna,
”återknyta banden mellan [LKAB] och ett större antal människor”
och möjliggöra att ”en större del av landets medborgare följer [de statliga
företagens] utveckling, övervakar deras skötsel och värderar deras
resultat”. I vad gällde det av motionärerna angivna syftet att skapa
underlag för ett ökat aktiesparande uttalade utskottet att enligt dess
mening ett vidare perspektiv var önskvärt Äär man skulle ta ställning till
aktiesparandets inriktning och omfattning. — Till förmån för utredning
rörande försäljning av aktier i statliga aktiebolag reserverade sig åren
1959—1970 folkpartiets företrädare vid samtliga tillfällen, centerpartiets
varje år utom 1966 och högerpartiets (moderata samlingspartiets) varje år
fr. o. m. 1960.

Från dessa tre partiers sida angavs år 1970 en särskild motivering för

NU 1972:16

13

yrkandet att de aktuella motionerna skulle avslås. Motionärernas förslag
låg i linje med de tankegångar som utvecklats i vissa motioner om
delägarsparande m. m., anfördes det, och borde prövas på det sätt som
angavs i en reservation till näringsutskottets betänkande 1971:38 i
anledning av dessa motioner, dvs. genom en utredning angående andel för
de anställda i långsiktigt företagssparande.

Utskottet

De mest vittsyftande av de förslag som behandlas i detta betänkande
framförs i motionen 1972:579. Motionärerna önskar nya riktlinjer
för de statliga företagens verksamhet och
fortsatta utveckling och anger fem principer på vilka de vill att dessa
riktlinjer skall baseras. En klar boskillnad bör, anser de, göras mellan de
statliga företagen och den privata sektorn inom näringslivet. De statliga
företagen bör utnyttjas som ett huvudinstrument för en politik som
syftar till att häva den regionala obalansen. En trafikpolitik i folkets
intresse bör möjliggöras genom ekonomiskt och legalt stöd till statliga
företag. Forskning och utvecklingsarbete inom den statliga företagssektorn
bör inriktas på att utveckla en socialt väsentlig produktion. Den inre
administrativa strukturen inom den statliga företagssektorn bör radikalt
förändras i demokratisk anda.

De riktlinjer som nu gäller för de statliga företagens verksamhet och
utveckling har fastställts av statsmakterna vid skilda tidpunkter och
under skilda omständigheter, främst i samband med beslut om inrättande
eller omorganisation av företag och om särskilda investeringar. I
synnerhet bör erinras om de mål som angavs när en stor del av de statliga
företagen för ett par år sedan sammanfördes till en koncern under
Statsföretag AB. Riktlinjerna är inte givna en gång för alla. En
kontinuerlig omprövning av dem är nödvändig och kommer också till
stånd. Förslag till nya riktlinjer för affärsverkens pris- och taxepolitik
lades fram av affärsverksutredningen 1968; ett slutligt ställningstagande
till detta förslag återstår ännu. De år 1969 fastställda målen för
Statsföretag AB:s verksamhet är enligt vad utskottet erfarit föremål för
överväganden inom industridepartementet; hur målen skall anges ses
härvid i sammanhang med den allmänna näringspolitiska planeringen. För
vissa företags del föranleder speciella förhållanden en omprövning av
gällande riktlinjer. Motionärernas yrkande kan sägas gå ut på att
riksdagen skall meddela direktiv för de överväganden som här nämnts
genom att ställa sig bakom de principer som anges i motionen.

Den första principen riktar udden mot samverkan mellan staten och
privata intressen i gemensamt ägda företag. I vissa sådana företag har
staten blott en mindre del av aktiekapitalet men i andra hälften eller mer,
stundom i det närmaste 100%. För den samverkan som förekommer i
dessa företag har i vart och ett av fallen förebragts särskilda skäl, som i
regel också prövats av riksdagen. Att inleda en samverkan av detta slag
kan vara ett sätt för staten att mobilisera privatägda resurser för ändamål

NU 1972:16

14

som den önskar främja och att tillförsäkra sig inflytande på områden där
icke-statliga intressen har en stark ställning. I vissa fall kan ett sådant
samgående framstå som nödvändigt för att landets samlade resurser på ett
område skall kunna tillvaratas på ett effektivt sätt. Vad gäller statliga
företags medlemskap i privata arbetsgivarorganisationer, något som enligt
motionen icke bör få förekomma, kan noteras att beslut föreligger om att
alla av staten helägda företag skall ingå i Statsföretagens förhandlingsorganisation
(SFO). Överflyttningen till denna organisation sker successivt
i den takt som praktiska och administrativa förutsättningar medger.

Vad beträffar regionalpolitiska insatser av de statliga företagen vill
utskottet erinra dels om att vid målangivelsen för Statsföretag AB
uttalats att de statliga företagen bör ha ett särskilt ansvar att ta hänsyn
till samhällsintresset vid val mellan olika produktions- och lokaliseringsalternativ,
dels om att statliga företag numera har samma möjligheter som
privata företag att erhålla lokaliseringsstöd. Framhållas bör också att ett
av bolagen i Statsföretagsgruppen — Svenska industrietablerings AB,
Svetab — har till uppgift att söka skapa arbetstillfällen i områden med
sysselsättningsproblem.

En av motionärernas principer gäller trafikpolitiken. Detta ämne anser
sig näringsutskottet inte böra gå in på; det behandlas av trafikutskottet,
till vilket i år bl. a. har hänvisats en motion, 1972:197, där samma
partigrupp utförligare framlägger trafikpolitiska önskemål. Motionärernas
krav i fråga om de statliga företagens produktionsinriktning är enligt
utskottets mening uppfyllt i så måtto att dessa företags verksamhet
genomgående går ut på en ”socialt väsentlig” produktion och service. För
att komma till rätta med avarter inom produktion och marknadsföring
har samhället numera en rad olika instrument till sitt förfogande. Vad
slutligen beträffar kravet på en administrativ reform med inriktning på
företagsdemokrati vill utskottet hänvisa dels till pågående försöksverksamhet
med företagsdemokrati i de statliga aktiebolagen, dels till de
riktlinjer rörande företagsdemokrati som styrelsen för Statsföretag AB
framlade hösten 1971.

Sammanfattningsvis anser utskottet att motionärernas önskemål i
skälig utsträckning är tillgodosedda genom redan gällande riktlinjer och
genom pågående reformarbete. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet
att riksdagen skall begära nya riktlinjer för arbetet och utvecklingen
inom statsföretagssektorn.

En skyndsam översyn av organisation och regler
för statlig affärsverksamhet påyrkas i motionen
1972:1359. Motionärerna redogör för de utredningar om de statliga
företagsformerna som företagits alltsedan 1950-talet samt för riksrevisionsverkets
och justitiekanslerns granskning av förenade fabriksverken år
1971. En förutsättningslös prövning av frågan om lämpligaste företagsform
för olika slags statlig affärsverksamhet begärs. Särskild vikt bör
fästas vid att skapa klara ansvarsförhållanden, säger motionärerna, som
härvid betonar att deras syfte är att söka få till stånd förbättrade

NU 1972:16

15

organisatoriska och formella betingelser för framtiden, inte att dra upp
missgrepp och felbedömningar i det förgångna.

Med tanke på det utrymme som motionärerna ägnar förenade
fabriksverken (FFV) och den granskning av dess verksamhet som
redovisades år 1971 vill utskottet först notera att chefen för industridepartementet,
enligt vad som meddelas i propositionen 1972:85, avseratt
med stöd av erhållet bemyndigande inom kort tillsätta en utredning som
skall närmare pröva FFV.s framtida inriktning. Denna utredning skall
även, mot bakgrunden av de gjorda anmärkningarna mot vissa av FFV:s
åtgärder, pröva förenligheten med FFV:s framtida verksamhetsinriktning
av engagemang i de bolag sorn FFV under de senaste åren skaffat sig
intressen L Utredningen avses vidare skola pröva vad som är den
lämpligaste företagsformen för verksamheten. Om verksformen alltjämt
anses lämplig, skall utredningen överväga i vilken mån verkets befogenheter
kan behöva ändras.

Den sålunda aviserade utredningen tycks, såvitt gäller FFV, få bl. a.
den uppgift som motionärerna skisserar. Deras önskemål avser emellertid
en översyn av organisation och regler för den statliga företagssektorn i
dess helhet. Hit hör dels de övriga affärsverken, dels de statliga
aktiebolagen i och utanför Statsföretagskoncernen. För affärsverkens del
har förslag med avsevärd räckvidd framlagts av affärsverksutredningen i
dess betänkande år 1968. Dessa förslag övervägs fortfarande inom Kungl.
Maj:ts kansli. Vad beträffar Statsföretag AB har utskottet inhämtat att
överväganden pågår inom industridepartementet om angivandet av målen
för bolagets verksamhet sett i sammanhang med den allmänna näringspolitiska
planeringen och om hur Kungl. Maj:t rent praktiskt skall utöva
statens ägarfunktion.

Att i dagens läge påkalla en ny generell utredning rörande de statliga
företagsformerna är enligt utskottets mening inte motiverat. Affärsverksutredningen
har lämnat underlag för en omprövning av grundläggande
regler för affärsverken. Inte mer än drygt två år har gått sedan
Statsföretag AB och affärsverksdelegationen bildades enligt förslag av en
då nyss avslutad utredning. Den ordning enligt vilken ordförandeskap i
styrelsen för Statsföretag AB och i affärsverksdelegationen förenades
med innehav av en särskild statssekreterartjänst i industridepartementet
har numera upphört. Underlag för andra partiella förändringar kan
erhållas genom den pågående eller förestående utredningsverksamhet sorn
nyss nämnts. En omfattande organisatorisk utredning enligt motionärernas
förslag torde snarare vara ägnad att fördröja reformer som kan vara
önskvärda. Utskottet avstyrker därför motionen 1972:1359.

Riksrevisionsverkets och justitiekanslerns i motionen 1972:1359
åberopade granskning av hur vissa ärenden inom FFV handlagts ligger till
grund för motionen 1972:584. I en sammanfattning av den kritik som
riktats mot FFV tar motionären särskilt upp vad som framkommit
rörande kontakter mellan FFV och vederbörande departement. Vad som
begärs är en granskning av regeringens relationer

NU 1972:16

16

till FFV under åren 1968—1971. Regeringen — eller
åtminstone vederbörande departement — var, uttalar motionären, informerad
om en rad av de sedermera kritiserade åtgärderna, och vederbörande
departement gav under hand sitt samtycke till dessa. En ytterligare
granskning av ”vad som förevarit i fråga om FFV” erfordras enligt
motionären för att en bedömning skall kunna göras av ”regeringens
mellanhavanden med FFV” och av i vilken mån ett politiskt ansvar kan
utkrävas av regeringen.

Regeringens verksamhet granskas, som motionären framhåller, av
konstitutionsutskottet. Huruvida särskilda utredningsåtgärder erfordras
för att bereda underlag för denna granskning ankommer det givetvis på
konstitutionsutskottet självt att avgöra. Näringsutskottet har behandlat
motionen från de synpunkter som näringsutskottet i sammanhanget har
att företräda och sålunda övervägt om den föreslagna åtgärden kan anses
behövlig för att skapa ytterligare klarhet dels om vad som förevarit i fråga
om FFV, dels om FFV:s och över huvud taget affärsverkens ställning och
befogenheter. Planerna på en offentlig utredning om FFV:s framtida
verksamhetsinriktning m. m. har noterats ovan. Denna utredning får,
såsom där antytts, anledning bl. a. att närmare studera de anmärkningar
som gjorts mot vissa av FFV:s åtgärder. Näringsutskottet har för sin del
inte funnit anledning att förorda tillsättandet av en sådan parlamentarisk
kommission som motionären föreslår. Utskottet avstyrker alltså motionen
1972:584.

En vidgad representation för riksdagen vid
bolagsstämmor i statliga aktiebolag påyrkas i motionen
1972:1352. Den ordning som gäller för Statsföretag AB — med
särskilt utsedda företrädare för riksdagen som har rätt att närvara och
ställa frågor vid bolagsstämmorna — bör enligt motionärernas mening
införas också vid vissa statliga aktiebolag som inte tillhör Statsföretagskoncernen.

I sitt yttrande för några månader sedan över en motion med samma
syfte framhöll utskottet att man ännu knappast kunde bedöma verkningarna
av det system som just börjat prövas inom Statsföretag AB
och att det i detta läge inte vore motiverat att aktualisera frågan om en
mera omfattande riksdagsrepresentation. Det sagda gäller fortfarande,
varför utskottet anstyrker motionen 1972:1352.

I motionen 1972:1350 begärs en mera systematisk försöksverksamhet
med olika modeller för representation
för de anställda i statliga aktiebolags
styrelser. Särskilt anser motionärerna att modellen med
hälftenrepresentation för de anställda bör prövas.

Motionärerna utgår från de riktlinjer för verksamhet på det företagsdemokratiska
området som hösten 197 1 antogs av styrelsen för Statsföretag
AB. Företagsledningens och de anställdas samverkan inom arbetsorganisationen
skall enligt dessa riktlinjer innefatta att de anställda blir

NU 1972:16

17

företrädda i bolagsstyrelserna, något sorn genomförts inom vissa statliga
företag. Försöksverksamhet i syfte att åstadkomma en fördjupad
företagsdemokrati äger på olika håll inom den statliga företagssektorn
rum på föranstaltande av en för ändamålet tillsatt delegation, där de
anställdas organisationer är företrädda. Utskottet finner det värdefullt att
försöksverksamheten, som lämnar rum för prövning av bl. a. olika
modeller för medverkan från de anställdas sida i bolagsstyrelserna, kan
utvecklas fritt i samförstånd mellan parterna. Då utskottet således inte
vill föreslå att riksdagen skall reglera försöksverksamheten genom
närmare direktiv avstyrker utskottet motionen 1972:1350.

De övriga här aktuella motionsyrkandena gäller försäljning
till allmänheten av aktier i statliga företag.
Liksom varje år sedan slutet av 1950-talet har också i år föreslagits dels
en omedelbar försäljning av en minoritetspost aktier i LKAB, dels en
utredning rörande former för försäljning av aktier i andra statliga bolag.

Senaste gången riksdagen tog ställning till motioner av denna innebörd
var i december 1971; motionerna hade då enhälligt avstyrkts av
näringsutskottet, och de avslogs av riksdagen utan att något yrkande i
annan riktning förekom. I sitt yttrande i ämnet 1971 tog utskottet
avstånd från de motiv för försäljning av aktier i statliga företag som
motionärerna anfört. I motionerna 1972:1341 och 1972:1340 upprepas
samma argument utan att något försök görs att bemöta utskottets
invändningar mot dessa. Utskottet hänvisar till sitt tidigare ställningstagande
och avstyrker sålunda de båda motionerna.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1972:579 om nya riktlinjer för
de statliga företagens verksamhet,

2. att riksdagen avslår motionen 1972:1359 om översyn av
organisation och regler för statlig affärsverksamhet,

3. att riksdagen avslår motionen 1972:584 angående granskning
av regeringens relationer till förenade fabriksverken under
åren 1968-1971,

4. att riksdagen avslår motionen 1972:1352 om vidgad representation
för riksdagen vid bolagsstämmor i statliga aktiebolag,

5. att riksdagen avslår motionen 1972:1350 angående viss
försöksverksamhet med representation för de anställda i
statliga aktiebolags styrelser,

6. att riksdagen avslår

a) motionen 1972:1341 om försäljning av aktier i statliga
företag,

b) motionen 1972:1340 om försäljning av aktier i LKAB.

Stockholm den 6 april 1972
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1972:16

18

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s),
Andersson i Storfors (s), Rask (s), Sjönell (c), Wååg (s), Hovhammar (m),
Svensson i Malmö (vpk), Gustafsson i Säffle (c), Rydén (fp) och fru
Hansson (s).

Reservationer

1. vid utskottets hemställan under 1 (riktlinjer för de statliga företagens
verksamhet) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”De
riktlinjer som” och slutar på s. 14 med ”utvecklingen inom statsföretagssektorn”
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

”Motionärernas kritik mot nuvarande förhållanden inom den statliga
företagssektorn är - till skillnad från huvudparten av den kritik som
brukar komma till uttryck på detta område — baserad på en radikal,
socialistisk inställning. En huvudsynpunkt i motionen är att statsföretagsamhetens
allmänna karaktär har förändrats under senare år. De socialt
präglade motiv som tidigare var vägledande när staten övertog företag
eller grundade nya har skjutits i bakgrunden. Statsföretagsamheten har
anpassats efter de privata storföretagens värderingar och utvecklingstendenser
och blivit en beståndsdel i det kapitalistiska systemet. Att
beteckna de statliga företagen som ett socialistiskt element i samhället är
alltmera missvisande.

En grundläggande, långsiktig strävan måste givetvis vara att bryta ned
den kapitalistiska samhällsstrukturen och fullt ut genomföra en socialistisk
ekonomi. Begränsade reformer av statsföretagsamheten inom det
nuvarande systemets ram kan i det perspektivet te sig oväsentliga. I ett
mera kortsiktigt handlingsprogram som syftar till att näringslivets
utveckling så långt möjligt skall styras av folkmajoritetens intressen är
emellertid åtgärder inom den statliga företagssektorn ett betydelsefullt
inslag. Genom framsteg på denna sektor kan de lönarbetande få en
förbättrad position i sin fackliga och politiska kamp mot privatkapitalismen.

Från den utgångspunkt som här angivits måste helt nya principer
krävas för statsföretagsamhetens uppbyggnad, inriktning och inre struktur.
Innebörden i dessa principer kan såsom i motionen sammanfattas i
fem punkter.

Samverkan mellan staten och privatkapitalistiska intressen i form av
partnerföretag måste upphöra. Statens roll inom dessa företag blir i regel
främst att svara för risktagandet, medan i övrigt storfinansens värderingar
blir dominerande. De statliga företagen måste drivas utifrån en företagspolitik
som grundas på andra normer än ett ensidigt lönsamhetstänkande.
Självklart är att statliga företags medlemskap i privata arbetsgivarorganisationer
måste avvecklas omedelbart.

De statliga företagen fungerar för närvarande liksom näringslivet i
övrigt som ett instrument för koncentration och avfolkning. I stället bör
de utnyttjas som grundval för en ny regionalpolitik som syftar till att

NU 1972:16

19

häva den regionala obalansen.

De statliga trafikföretagen måste bedriva en politik i folkets intresse.
Härvidlag kan hänvisas till de detaljerade önskemålen i motionen
1972:197, vilken behandlas av trafikutskottet.

I fråga om produktionsinriktning och produktionsmetoder måste de
statliga företagen gå nya vägar. Hänsyn till konsumenternas hälsa och
ekonomi och till kraven på miljövård och sparsamhet med knappa
naturresurser måste här bli bestämmande. Initiativ bör tas till sådan
socialt väsentlig produktion som den privata sektorn försummat.

Slutligen måste de statliga företagens inre administrativa struktur
radikalt förändras. De nuvarande auktoritära ledarprinciperna, vilkas
tillämpning LKAB har illustrerat på ett flagrant sätt, måste ersättas av en
demokratisk anda. Den statliga företagssektorn bör gå i spetsen i fråga
om att bereda de anställda ett verkligt inflytande.”
dels att utskottet under 1 bort hemställa

”1. att riksdagen med bifall till motionen 1972:579 hos Kungl.
Maj:t anhåller att nya riktlinjer för de statliga företagens
verksamhet utformas, baserade på de principer som utskottet
angivit,”

2. vid utskottets hemställan under 2 (organisation och regler för statlig
affärsverksamhet) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i
Örebro (fp), Sjönell (c), Gustafsson i Säffle (c) och Rydén (fp), som
anser

dels att det avsnitt på s. 15 i utskottets yttrande som börjar med ”Med
tanke på” och slutar med ”motionen 1972:1359” bort utbytas mot ett
avsnitt av följande lydelse:

”Motionärernas syfte bör enligt utskottets mening vinna allmän
anslutning. Det framstår som angeläget att klara regler och en effektiv
organisation skapas för den statliga affärsverksamheten. Det kan inte
godtagas att brister i dessa avseenden får lägga hinder i vägen för att bästa
möjliga resultat uppnås i denna verksamhet. Motionärerna har enligt
utskottets mening på ett övertygande sätt visat att den översyn som de
påkallar är önskvärd. Utskottet noterar att uttalanden i samma riktning
gjorts av både den nuvarande och den förutvarande industriministern i
kommunikéer förra året angående förenade fabriksverken.

Om inriktningen av och uppgifterna för den utredning som sålunda
tillstyrks vill utskottet i nära anslutning till motionen anföra följande.

Utredningen bör till en början klarlägga nuvarande ordning och därvid
särskilt belysa skillnaderna mellan affärsdrift i bolagsform, i affärsverksform
och i vanlig myndighetsform. På grundval härav bör den förutsättningslöst
pröva frågan om lämpligaste företagsform för den affärsverksamhet
som nu förekommer i skilda former och då också ta upp frågan
om en ny, för statlig affärsdrift speciellt avpassad företagsform. Syftet
bör vara att garantera å ena sidan att verksamheten kan handhas
effektivt, å andra sidan att gehör vinns för de speciella intressen som

NU 1972:16

20

knyter an till sådan verksamhet i statlig regi. Utskottet vill erinra om de
ofta diskuterade frågorna om revisionen och om riksdagens insyn. Mot
ett överförande av affärsverk till bolagsform — och därmed till förmån
för en ny företagsform — talar svårigheterna att tillgodose bl. a.
riksdagens och revisionsorganens behöriga intressen.

Efter dessa överväganden bör utredningen utforma klara och ändamålsenliga
regler för varje särskild företagsform. Affärsverksutredningens
förslag bör slutbehandlas liksom förslagen rörande förenade fabriksverken
och statens vattenfallsverk. Utredningen bör bl. a. överväga om
aktiebolagslagen är i alla delar ändamålsenlig för statsägda bolag och om

någon speciell reglering bör gälla för bolag som har ställningen av

(

dotterbolag till affärsverk. Utskottet erinrar om att riksrevisionsverket
gjort en framställning till regeringen om rätt att granska bolag av
sistnämnda typ. Utredningen bör vidare beakta de särskilda problem som
kan aktualiseras vid affärsverksamhet genom en 'vanlig’, inte i teknisk
mening affärsdrivande myndighet.

Vikten av att klara ansvarsförhållanden skapas har belysts genom vad
som framkommit beträffande Statsföretag AB och förenade fabriksverken.

Utredningen bör också gå in på konkreta frågor rörande den statliga
affärssektorns organisation. Den bör se till att samtliga enheter inom
denna sektor får en ändamålsenlig placering.”
dels att utskottet under 2 bort hemställa

”2. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1359 hos
Kungl. Maj:t anhåller om en skyndsam översyn av organisation
och regler för statlig affärsverksamhet i enlighet med vad
utskottet angivit,”

3. vid utskottets hemställan under 4 (representation för riksdagen vid
bolagsstämmor i statliga aktiebolag) av herrar Regnéll (m), Börjesson i
Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m),
Gustafsson i Säffle (c) och Rydén (fp), som anser

dels att det stycke på s. 16 i utskottets yttrande som börjar med ”1
sitt yttrande” och slutar med ”motionen 1972:1352” bort utbytas mot
ett stycke av följande lydelse:

”Starka skäl talar enligt utskottets mening för att motionärernas
önskemål bör tillgodoses. Det är angeläget att riksdagen på angivet sätt
får kontakt också med de betydelsefulla enheter inom den statliga
företagssektorn som inte tillhör Statsföretag AB. Riksdagens och därmed
allmänhetens insyn i de statliga företagen skulle på så sätt öka väsentligt.
Några nackdelar till följd av förslagets genomförande är inte att befara.”
dels att utskottet under 4 bort hemställa

”4. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1352 hos
Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag syftande till
en utvidgning av systemet med representation för riksdagen
vid bolagsstämmor i statliga aktiebolag i enlighet med vad
utskottet anfört,”

NU 1972:16

21

4. vid utskottets hemställan under 6 (försäljning av aktier i statliga
företag) av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som anser

dels att det stycke på s. 17 i utskottets yttrande som börjar med
”Senaste gången riksdagen” och slutar med ”de båda motionerna” bort
utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

”En försäljning av aktier i statliga företag skulle, såsom framhålls i
motionen 1972:1341, öka medborgarnas möjligheter till personligt
ägande och öppna nya vägar för inflytande i de berörda företagen, inte
minst för dessas egna anställda. En utredning rörande lämpliga former för
en sådan aktiespridning ter sig därför angelägen. I avvaktan på att
utredningens resultat föreligger bör som ett första steg en post aktier i
LKAB försäljas på det sätt som föreslås i motionen 1972:1340. En dylik
åtgärd skulle innebära ett återknytande av de band mellan LKAB och en
större allmänhet som upplöstes i slutet av 1950-talet och ge värdefulla
erfarenheter till grund för en vidgad aktieförsäljning.

Av Statsföretag AB:s totala innehav av aktier i LKAB bör, som
motionärerna anger, aktier till ett nominellt belopp av 228 milj. kr.
erbjudas allmänheten. Detta bör ske successivt; för budgetåret 1972/73
bör utbudet av aktier bestämmas till nominellt 50 milj. kr. Aktierna bör
ha en valör av 100 kr. men försäljas till en marknadsmässig emissionskurs.
Vid försäljningen bör särskilt tillses att anställda i LKAB bereds tillfälle
att förvärva aktier, att köpare av lägre antal aktier får förtur vid
överteckning och att en bred spridning av aktieköpen bland allmänheten
uppnås. Riksdagens beslut i enlighet med vad här sagts bör anses
innefatta ett bemyndigande för Kungl. Maj :t att vidta de åtgärder som
erfordras för emissionen.

Utskottet tillstyrker sålunda i alla delar vad som föreslås i motionerna
1972:1341 och 1972:1340.”

dels att utskottet under 6 bort hemställa
”6. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1972:1341 hos Kungl. Maj:t
anhåller om en parlamentarisk utredning angående försäljning
av aktier i statliga företag i enlighet med vad utskottet anfört,

b) med bifall till motionen 1972:1340 beslutar att aktier i
LKAB till ett nominellt belopp av 228 milj. kr. skall utbjudas
till allmänheten i enlighet med vad utskottet anfört.”

NU 1972:16

22

Bilaga

JUSTITIEKANSLERN 7.12.1971 AD 82/71

Beslut i anledning av anmälningar från chefen för industridepartementet
mot förenade fabriksverken angående överskridande av befogenhet m. m.

I skrivelse till JK 9.3.1971 har chefen för industridepartementet
anfört, att förenade fabriksverken (FFV) utan vederbörliga bemyndiganden
använt drygt 18 miljoner kronor till utlåning och ingått viss
borgensförbindelse. Lånen hade lämnats till sex olika bolag, främst SMT
Machine Company AB och Ka-Fa Kyl AB. Borgensförbindelsen hade
ingåtts tillsammans med Husqvarna Vapenfabrik AB och Kockums
Mekaniska Verkstads AB för kommanditbolaget United Stirling (Sweden)
AB & Co och hade avsett sistnämnda bolags åtaganden gentemot N. V.
Philips Gloeilampenfabrieken, Eindhoven. Departementschefen ville
bringa nämnda förhållanden till JK:s kännedom för de åtgärder som en
närmare undersökning i saken kunde föranleda.

FFV har avgivit infordrat yttrande i ärendet 13.5. 1971.

Chefen för industridepartementet har med skrivelse 31.8.1971 överlämnat
en 30.8.1971 dagtecknad rapport av riksrevisionsverket (RRV),
avseende granskning av internkontroll vid FFV åren 1968-1971, för de
åtgärder som rapporten kunde föranleda.

RRV har i rapporten konstaterat att FFV i ett flertal avseenden
avvikit från gällande regler och instruktioner. Anmärkningarna, vilka
bl. a. innefattar FFV:s i departementsskrivelsen 9.3.1971 påtalade
åtgärder, kan i huvudsak sammanfattas i nedanstående punkter.

1. FFV hade utan tillstånd av Kungl. Majit och riksdagen bildat eller
förvärvat vissa bolag. Detta gällde

a) inköp av Köpings Mekaniska Verkstad AB, Thorns Mekaniska
Verkstad AB, Aldellverken AB (sedermera uppgångna i SMT Machine
Company AB) och av Kreditaktiebolaget G. M. Flink & Co,

b) bildande av Trivab Konfektions AB,

c) bildande tillsammans med andra intressenter av Swedish Industrial
Development Corp., Inc. (SID) och Swedevelop Hospital Equipment AB,

d) bildande tillsammans med andra intressenter av Innovations AB
Projection, United Stirling (Sweden) AB och Food Control AB samt
kommanditbolagen Innovation AB Projection KB, KB United Stirling
(Sweden) AB & Co och KB Food Control AB & Co.

2. I samband med förvärv eller bildande av nämnda bolag hade FFV utan
medgivanden av statsmakterna erlagt köpelikvider och insatser m. m.
FFV hade vidare, utan att anslag därtill beviljats av riksdagen, lämnat lån
till bl. a. SMT och Ka-Fa Kyl och företagit stödköp från sistnämnda
bolag. FFV hade slutligen, utan tillstånd av Kungl. Maj:t och riksdagen,
inom ramen för det s. k. Stirling-projektet lämnat borgensförbindelser till
N. V. Philips’ Gloeilampenfabrieken, Husqvarna Vapenfabrik AB och
Sveriges Investeringsbank AB.

3. Bestämmelsen i 17 § i FFV:s instruktion om att styrelsen skall avgöra
frågor av större ekonomisk betydelse hade, att döma av styrelseprotokoll,
i viss utsträckning inte iakttagits.

FFV har 29.10 1971 avgivit infordrat yttrande över RRV:s rapport.
Verket har härvid särskilt behandlat vissa frågor som upptagits i en
remissen bifogad, inom JK:s kansli upprättad promemoria.

NU 1972:16

23

I en till JK 4.11.1971 inkommen skrivelse har f. d. generaldirektören
Gunnar Svärd, bruksdisponenten Carl Sebardt och generaldirektören Sten
Wåhlin — som varit ledamöter av FFV:s styrelse under den tid som
RRV:s granskning avser men inte längre tillhör styrelsen — förklarat att
de inte funnit anledning till erinran mot de av dem kända faktiska
uppgifter som lämnats i FFV.s yttrande 29.10.1971. De anslöt sig till de
av FFV anförda synpunkterna beträffande det sakligt berättigade i de
beslut i vilka de deltagit.

Svärd, generaldirektören och chefen för FFV Eric Malmberg och
generaldirektören Sven-Göran Olhede, den sistnämnde i egenskap av
förutvarande statssekreterare i försvars- och industridepartementen, har
personligen inför JK framlagt sina synpunkter i anledning av departementsskrivelsen
och RRV:s rapport.

FFV är ett statligt affärsverk. Till skillnad mot statliga bolag är
affärsverken inte självständiga juridiska personer. Affärsverken äger
således inte tillgångarna i verksamheten utan förvaltar dessa åt staten. De
är närmast att betrakta såsom Kungl. Majrts representanter, vart och ett
inom sitt område. En annan betydelsefull skillnad i förhållande till vad
som gäller för statliga bolag är att den av affärsverken bedrivna
verksamheten är förenad med ämbetsansvar. Liksom de statliga ämbetsverken
är affärsverken vidare underkastade de statliga förvaltningsrättsliga
föreskrifterna, medan statliga bolag har att följa aktiebolagslagen i sin
verksamhet. De förvaltningsrättsliga föreskrifterna innebär bl. a. att verk
och myndigheter inte medgivits full handlingsfrihet i ekonomiska frågor,
i vilka beslutanderätten i stället förbehållits riksdagen och/eller Kungl.
Maj:t. Affärsverken har dock större befogenheter än andra verk. Som
exempel kan nämnas att, medan de senare efter prövning av Kungl. Majit
och riksdagen beviljas anslag för att täcka utgifterna, affärsverken i
allmänhet har rätt att självständigt använda sina löpande inkomster till
täckande av driftsutgifter. En ytterligare skillnad gentemot statliga bolag
är att beslut, som ligger inom affärsverkens befogenheter, besvärsvägen
kan föras upp till Kungl. Majrts prövning av någon som beröres av
beslutet. Slutligen må påpekas, att affärsverken är underkastade offentlig
insyn i högre grad än statliga bolag.

Enligt 2 § gällande instruktion för FFV (SFS 1965:840) är verkets
uppgift att bedriva tillverkning, försäljning och underhåll av krigsmateriel,
tillverkning och försäljning av civila verkstadsprodukter samt
tvätteriröreise. FFV bedriver också försäljning av s. k. överskottsprodukter.
I 4 § stadgas, att verket uppbär och redovisar sina inkomster samt
bestrider sina utgifter därmed och med medel som i övrigt står till dess
förfogande. Överskottet skall jämlikt 8 § inlevereras till statsverket. I
17 § föreskrives, att frågor av större ekonomisk betydelse avgöres av
styrelsen, varefter i 18 § regler ges om styrelsens beslutförhet.

Mot bakgrunden av det anförda upptager jag nu till behandling de mot
FFV i departementsskrivelsen och RRV:s granskningsrapport riktade
anmärkningarna.

FFV har vitsordat, att verket handlat på sätt RRV påtalat, men har
bestritt att verket därigenom i något hänseende förfarit felaktigt.

Bildande och förvärv av aktiebolag

RRV har påtalat att FFV överträtt sina befogenheter genom att utan
medgivande av Kungl. Majit och riksdag bilda och förvärva aktiebolag. I
detta avseende får jag anföra följande.

NU 1972: 16

24

Något i lagstiftningen direkt uttalat förbud för verk och myndigheter
att utan Kungl. Maj:ts och riksdagens medgivande bilda eller förvärva
bolag finns inte. Emellertid innebär bolagsbildning och bolagsförvärv
investering av medel, vilket kräver av riksdagen för ändamålet anvisade
anslag (jfr §§ 64-65 RF). Det är vidare uppenbart att ett affärsverk
såsom endast förvaltare av statens egendom icke bör kunna förvärva
egendom för statens räkning utan medgivande från statens sida. Ett
viktigt ytterligare skäl mot sådan befogenhet är att ett affärsverk icke bör
kunna undandraga sig ämbetsansvaret genom att på eget bevåg övergå till
bolagsform för verksamhet som ankommer på verket. Med hänsyn till de
inledningsvis angivna skillnader som föreligger mellan å ena sidan verk
och myndigheter samt å andra sidan statliga bolag bör det ankomma på
statsmakterna att besluta om formen för statlig verksamhet. Affärsverksutredningen
har också uttalat, att affärsverken enligt nuvarande regler
måste underställa regering och riksdag fråga om bildande av aktiebolag
(SOU 1968:45 s. 188). Även statsmakterna synes intaga denna ståndpunkt
(prop. 1968:103 s. 46).

Uppfattningen i fråga synes också i princip delas av FFV. Verket har
emellertid hänvisat till att Kungl. Maj:t och riksdagen i efterhand godkänt
att verket bildat och förvärvat bolag. Härigenom skulle verket ha befriats
från ansvar på samma sätt som när bolagsstämma beviljar bolagsstyrelse
ansvarsfrihet. En sådan parallell är dock inte möjlig att draga i den mån
därmed avses att verkets straffrättsliga ansvar skulle bortfalla. Gärningens
straffbarhet kan givetvis inte upphävas genom ett godkännande i
efterhand. Det bör understrykas, att främsta anledningen till godkännande
i efterhand kan vara att den anslagsbeviljande riksdagen försatts i ett
tvångsläge och nödgas bereda täckning för en redan verkställd statsutgift.
Ett handlande i enlighet med FFV:s resonemang skulle kunna leda till att
riksdagen berövades sin konstitutionella prövningsrätt.

FFV har till sitt försvar också åberopat att här ifrågavarande
dispositioner skett i fullt samförstånd med vederbörande departement
och att Kungl. Majrts samtycke på detta sätt regelmässigt inhämtats i
förväg. FFV synes mena, att verket haft full handlingsfrihet så snart
dylikt samtycke erhållits, även om riksdagens medverkan författningsenligt
skulle ha erfordrats utöver det genom departementet erhållna
samtycket från Kungl. Maj:t. Att svara gentemot riksdagen är nämligen,
enligt verket, en Kungl. Maj:ts angelägenhet som inte kommer verket vid.

Uppgiften att förhandlingsgodkännande från vederbörande departement
skulle ha lämnats beträffande verkets ifrågavarande dispositioner
har icke vunnit stöd av utredningen. Några handlingar rörande vad som
förekommit vid de kontakter som otvivelaktigt ägt rum mellan FFV och
olika departement synes inte ha upprättats. Även om samtycke under
hand lämnats i förväg av någon departementstjänsteman, då närmast
statssekreteraren, är det emellertid av flera skäl uppenbart att ett sådant
besked inte kan ersätta ett beslut av Kungl. Maj:t och än mindre ett
avgörande av riksdagen. Helt oberoende av underhandsbeskedet vilar
ansvaret för ärendets fortsatta handläggning hos verket enbart på dess
ledning.

I ansvarsfrågan har FFV uttalat att konstitutionellt ansvar allmänt
anses inte kunna utkrävas av Kungl. Maj:t för kompetensöverskridande
sedan riksdagen lämnat sitt godkännande av Kungl. Maj:ts åtgärder.
Enligt verkets mening skulle det ”knappast vara en godtagbar ordning,
om Kungl. Maj:t skulle gå fri gentemot riksdagen men FFV inte gentemot
Kungl. Maj:t för samma sak”. Detta resonemang är ohållbart. Kungl.
Maj:ts ansvar gentemot riksdagen är av enbart politisk natur medan
däremot verkets ansvar är ett straffrättsligt ämbetsansvar för den

NU 1972:16

25

beslutsfattande och för sitt bortfall beroende av gällande preskriptionsregler.

I intet av de avtal om bolagsförvärv eller om samgående med andra
företag som FFV ingått synes ha intagits förbehåll om Kungl. Maj:ts och
riksdagens godkännande. Hade sådant förbehåll gjorts i avtalen, torde
någon invändning knappast ha kunnat riktas mot FFV i nu förevarande
avseende. RRV har direkt påtalat att förbehåll saknas beträffande
förvärven av Flink-bolaget samt de tre SMT-bolagen. Jag finner denna
brist särskilt anmärkningsvärd beträffande avtalen om förvärv av SMT-bolagen,
då Kungl. Maj:t bemyndigat FFV att träffa sådana avtal under den
uttryckliga förutsättningen av dylika förbehåll. FFV har förklarat, att
denna brist berott på förbiseende, men har samtidigt uttalat att
förhållandet ”saknar varje reell betydelse”, enär verket underställt
statsmakterna avtalen för godkännande. Detta uttalande kan inte
godtagas. Genom avsaknaden av förbehåll har staten omedelbart blivit
definitivt bunden av avtalen och riksdagen har berövats sin prövningsrätt.

Utbetalning av insatser i bolag, köplikvider vid bolagsförvärv och lån samt
tecknande av borgensförbindelser

Av RRV:s granskningspromemoria framgår, att FFV i stor utsträckning
erlagt likvider för bolagsförvärv och insatser vid bolagsbildning utan
att medel anvisats för ändamålet. Stundom har utbetalningarna uppgått
till avsevärda belopp. Sålunda har verket utgivit drygt 10 miljoner
kronor för förvärven av SMT-bolagen och ett ungefär lika stort belopp
för köpet av Flink-bolaget. Även de utlämnade lånen har gällt betydande
belopp. Sålunda har till SMT utlånats drygt 12 miljoner kronor och till
Ka-Fa Kyl 0,9 miljoner kronor. Såsom utlåning har RRV även betraktat
ett belopp av 0,3 miljoner som FFV utgivit för ”stödköp” av kylskåp
från sistnämnda bolag.

Till stöd för sina nu ifrågavarande åtgärder har FFV anfört i huvudsak
följande. Sedan verket informerat Kungl. Maj:t (vederbörande departement)
och erhållit samtycke till sina tilltänkta åtgärder, har åtminstone
en väsentlig del av ansvaret för den fortsatta handläggningen övergått på
Kungl. Maj:t. Verket har med fog kunnat räkna med att Kungl. Maj:ts
intresse efter sådan information skulle bevakas av de befattningshavare
inom vederbörande departement som är ansvariga för ärendets formella
aspekter. Om Kungl. Maj:t inte med formella bekräftelser eller andra
handläggningsåtgärder ”föijer upp” lämnade underhandsbesked, måste
detta enligt verket rimligen tolkas så att Kungl. Maj:t inte funnit
ytterligare formalia nödvändiga. Vidare anser FFV, att statsmakternas
godkännande av ett visst beslut kan inrymma vissa därmed förbundna,
inte uttryckligen nämnda befogenheter för verket. Av statsmakternas
beslut, att ett verk skall utöva statens ”ägaransvar” i fråga om ett företag,
skulle sålunda följa befogenhet för verket att utan särskilt medgivande
företaga transaktioner som normalt är förenade med ägaransvaret. FFV
åsyftar här närmast utbetalning av lån och tecknande av borgen. Enligt
FFV måste det för ett moderföretag, antingen detta är ett affärsverk eller
ett bolag, vara uteslutet att sätta ett dotterföretag i trångmål eller
acceptera ett sådant, därför att riksdagens beslut om lån, borgensåtagande
etc. måste avvaktas. Detta principresonemang avser enligt FFV
normala transaktioner för att hålla rörelsen löpande enligt statsmakternas
uttalade intentioner. Slutligen åberopar FFV, att av statsmakternas
godkännande av att ett affärsverk engagerar sig i en viss bransch måste
följa en befogenhet för verket att agera på det sätt som är normalt inom

NU 1972:16

26

branschen.

Vad först gäller förvärv och bildande av bolag innefattar detta som jag
tidigare anfört investering, vilket förutsätter av riksdagen anvisade
investeringsanslag. Till bestridande av kostnaderna för dessa transaktioner
har FFV synbarligen anlitat dels s. k. diversemedel (SMT-bolagen) och
dels medel som anvisats till civila produkter (Trivab, SID, Swedevelop,
Food, Stirling och Projection). Vad angår diversemedlen är verkets
befogenheter att göra utbetalningar begränsade till driftskostnader, vartill
uppenbarligen inte kan räknas utgifter av förevarande slag. Medlen till
civila produkter har uppenbarligen inte varit avsedda för bolagsinvesteringar.

Utlämnande av lån kräver otvivelaktigt likaledes av statsmakterna
särskilt anvisade medel. Med lån bör i enlighet med RRV:s uppfattning
likställas de stödköp som FFV företagit från Ka-Fa Kyl. Även lånen och
stödköpen synes ha finansierats med anlitande av nyss angivna medel
utan att dessa varit för ändamålet avsedda.

Beträffande tecknande av borgen torde av § 76 RF klart framgå att
riksdagens medgivande fordras för att den verkställande makten skall äga
göra för staten bindande utfästelser av denna art. Att detta är rådande
uppfattning framgår av prop. 1963:1, Bil 8 s. 399. I vart fall lärer ett verk
inte äga teckna borgen utan vare sig Kungl. Maj:ts eller riksdagens
bemyndigande.

Det bör även anmärkas, att beträffande nu nämnda utbetalningar och
borgensåtaganden något samråd i förväg inte ägt rum med vederbörande
departement.

Det av FFV enligt ovan förda resonemanget är orealistiskt redan
därigenom att det helt undanskymmer det faktum att samma grundregler
i fråga om befogenheter gentemot Kungl. Maj:t och riksdagen gäller för
affärsverken som för andra statliga förvaltningsorgan och att dessa regler
måste följas, om ej annat uttryckligen medgivits i vederbörlig ordning.
Och affärsverken har i förevarande avseenden inte tillerkänts några
befogenheter utöver vad som gäller andra förvaltningsorgan. Sådana
befogenheter kan i varje fall inte ha uppstått för FFV genom ifrågavarande
förhandskontakter, även om därvid någon form av samtycke skulle ha
lämnats till förvärv eller bildande av bolag. Vad gäller av verket
utlämnade lån bör i detta sammanhang påpekas, att dessa ej alltid
lämnats till dotterföretag. Slutligen vill jag framhålla, att ett godkännande
i efterhand från statsmakternas sida i och för sig naturligen endast kan
gälla transaktioner som redan företagits och varom statsmakterna erhållit
fullständig kännedom. Däremot kan godkännandet inte utan uttryckligt
uttalande omfatta även framtida åtgärder som fordrar beslut av riksdagen
och/eller Kungl. Maj:t.

Jag finner sålunda att FFV klart överskridit sina befogenheter genom
att utan erforderliga bemyndiganden av statsmakterna verkställa ifrågavarande
utbetalningar och teckna de borgensförbindelser sorn påtalats.
Den omständigheten att statsmakterna i viss utsträckning kan sägas ha
godkänt transaktionerna i efterhand ändrar inte bedömningen. Dock
anser jag inte, att verket bör särskilt lastas för övertagande av ett Volvos
lån på 5 miljoner kronor till Köpings Mekaniska Verkstad som ingått i
den förut omnämnda utlåningen av 12 miljoner kronor till SMT. Denna
transaktion bör kunna ses som ett led i köpet av bolaget på samma sätt
som om staten såsom dellikvid vid ett fastighetsköp inlöser en fastigheten
åvilande inteckningsskuld.

NU 1972:16

27

Styrelsens beslutsfattande och dokumentationen därav

RRV har påtalat, att FFV:s styrelse förbigåtts i väsentliga frågor.
Härvid har RRV med utgångspunkt från befintliga styrelseprotokoll
ansett sig kunna konstatera att styrelsen i flera fall inte beretts tillfälle att
besluta i frågor av större ekonomisk betydelse. I en del av dessa fall hade
styrelsen i efterhand fått kännedom om fattade beslut. FFV hade således
enligt RRV underlåtit att tillämpa bestämmelsen i 17 § i sin instruktion
därom att frågor av större ekonomisk betydelse skall avgöras av styrelsen.

FFV har i denna fråga anfört följande. Såsom en ofrånkomlig följd av
det bristfälliga sekretesskydd som affärsverken åtnjöt åtminstone före
1971 års tillägg av 34 a § i sekretesslagen kunde styrelseprotokollen inte
ge en fullständig bild av styrelsens verksamhet. Redan på grund därav
hade protokollen blivit en otillräcklig källa för sådana bedömningar som
RRV åsyftat. Informationen till och samrådet med styrelsen hade vid
sidan av vad som redovisats i protokollen skett i tre huvudformer,
nämligen: a) genom att samtal och samråd hållits vid personliga
sammanträffanden eller per telefon, b) genom att olika styrelseledamöter
åtagit sig att svara för speciella uppgifter, c) genom att styrelsesammanträdena
som regel inletts med en punkt kallad ”särskilda frågor”, då
styrelsen kunnat överlägga utan närvaro av tjänstemän och utan att
lämnade uppgifter eller diskussioner protokollförts.

Svärd har upplyst, att det under c) angivna förfarandet varit det
vanligaste. I den mån protokoll inte förts, kunde emellertid inte i
efterhand konstateras vilka styrelseledamöter som deltagit i de olika
besluten.

RRV:s ifrågavarande anmärkning berör två frågor, nämligen dels
beslutsfattande och dels protokollföring.

I 18 § sista stycket FFV:s instruktion stadgas att, om styrelseärende är
så brådskande att styrelsen icke hinner sammanträda, ärendet får avgöras
genom meddelanden mellan minst tre ledamöter, bland dem ordföranden
eller vice ordföranden och generaldirektören eller tekniske direktören.
Kan ärendet icke lämpligen avgöras på detta sätt, får generaldirektören
besluta ensam i närvaro av vederbörande föredragande. Beslut, som fattas
enligt andra stycket, skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.

Beträffande protokollföring m. m. ges för verk och myndigheter
generella föreskrifter i allmänna verkstadgan. I 11 § stadgas sålunda, att i
fråga om varje beslut av myndighet skall hos denna finnas handling varav
framgår vem som fattat beslutet, vem som i övrigt närvarit vid den
slutliga handläggningen av ärendet och vem som varit föredragande samt
beslutets dag och innehåll. Protokoll föres när skiljaktig mening
förekommit eller protokoll behöves av annan orsak.

Av bestämmelserna i verksstadgan framgår att protokollföring som
regel inte är erforderlig. Däremot är obligatoriskt att upprätta handling,
upptagande den eller de beslutande samt beslutets datum och innehåll.
Beslutets innehåll bör härvid enligt min mening kunna anges på ett så
kortfattat sätt eller eljest i sådana ordalag att det är tillräckligt
identifierande utan att sekretesskrävande ämnen röjes. Det är givetvis av
största betydelse att skyldigheten fullgöres för att man med säkerhet
skall kunna veta vilka personer som är ansvariga för beslutet. Även
ledamöter i styrelser för verk och myndigheter är nämligen underkastade
ämbetsansvar. Konsekvenserna av att förpliktelsen inte uppfylles framträder
i förevarande ärende, där det möter stora svårigheter att konstatera
vilka som deltagit i de påtalade besluten och därigenom blivit ansvariga
för dessa. Svärd har visserligen förklarat, att han anser sig ensam ansvarig,
men detta uttalande kan från utredningssynpunkt inte godtagas. Jag

NU 1972:16 28

finner den i ärendet konstaterade bristen i förevarande avseende
betänklig. — Vad sedan gäller frågan huruvida besluten fattats i
vederbörlig ordning, framgår av bestämmelserna i 18 § andra stycket
FFV:s instruktion att tämligen stor frihet råder beträffande formerna för
fattande av beslut som ankommer på styrelsen. Det förutsättes sålunda
att sådant beslut i särskilt brådskande fall kan fattas av generaldirektören
ensam, som därvid har att efteråt anmäla beslutet på nästa styrelsesammanträde.
Det är vidare i viss mån en tolkningsfråga var gränsen går för
vad som kan kallas frågor av större ekonomisk betydelse, särskilt när det,
såsom här, är fråga om ett verk som driver ren affärsrörelse. Jag saknar
därför anledning antaga annat än att ettvart av de påtalade besluten
fattats i vederbörlig ordning.

Av det anförda framgår att FFV i olika hänseenden handlat klart i
strid mot gällande bestämmelser.

Bedömning av ansvarsfrågan

När det gäller att bedöma frågan om ansvar för vad som förekommit
måste beaktas, att FFV:s verksamhet under den tid som nu är i fråga
berört ett flertal områden inom näringslivet och inneburit mycket
omfattande ekonomiska engagemang. Såvitt utredningen ger vid handen
har staten genom verkets påtalade handlande inte orsakats ekonomisk
förlust i vidare mån än som kunnat uppkomma även i sådan affärsverksamhet
som verket ägt att bedriva utan särskilt tillstånd.

Av intresse i detta sammanhang är vidare bakgrunden till FFV:s
nuvarande verksamhet samt de omständigheter och förutsättningar
varunder verket haft att bedriva verksamheten. I dessa hänseenden må
följande anföras.

Verkets primära uppgift är att vara leverantör till det svenska
försvaret. Detta innebär, att verket måste vidmakthålla en kapacitet som i
fredstid inte helt kan utnyttjas för enbart militära behov. Överkapaciteten
måste såvitt möjligt utnyttjas för civila beställningar. Då möjligheterna
till avsättning av militära produkter minskat såväl på den inhemska
som på den utländska marknaden, har verket omorganiserats 1965 och
verksamheten omstrukturerats. I enlighet med statsmakternas intentioner
har verksamheten alltmer inriktats på civila produkter. På statsmakternas
direkta anmaning härverket också haft att beakta sysselsättningspolitiska
synpunkter.

Under omställningen har verket arbetat under stark press. I konkurrensen
med privata företag har affärsverksformen i flera avseenden känts
som en belastning. Den har inte erbjudit tillräcklig handlingsfrihet och
den har hindrat snabba beslut. Vidare har den för affärsverken gällande
offentlighetsprincipen varit till nackdel för verksamheten. Det bör i
sammanhanget uppmärksammas, att FFV torde intaga en särställning i
förhållande till övriga affärsverk genom att dess verksamhet är inriktad på
tillverkning och försäljning på samma villkor som gäller för enskilda
företag och genom att verket tillämpar affärsmässiga principer, särskilt i
fråga om prissättning på sina produkter.

I detta läge har verket sökt anpassa sitt handlande efter vad som är
brukligt vid bolagsdrift för att kunna bättre konkurrera med enskilda
företag. Detta har emellertid inneburit avsteg från gällande förvaltningsrättsliga
regler. Om dessa avsteg varit medvetna och ansetts nödvändiga
har det ålegat verksledningen att i vederbörlig ordning för Kungl. Maj:t
framlägga sina synpunkter på svårigheterna att följa gällande regler för att
på så sätt ge statsmakterna anledning att överväga ändringar eller

NU 1972:16

29

dispenser. Verket har sålunda kunnat hemställa om generella bemyndiganden
att inom vissa gränser teckna borgen och bilda eller förvärva
bolag i likhet med vgd som gäller för vattenfallsverket respektive
domänverket ävensom att vidtaga de dispositioner som varit förknippade
därmed.

Med hänsyn till vad som förekommit i saken är det anledning antaga
att, om verksledningen gjort framställningar om generella bemyndiganden
att vidtaga åtgärder av den art varom är fråga, sådana bemyndiganden i
stort sett också skulle ha lämnats. Detta antagande vinner stöd av att
riksdagen, synbarligen utan invändningar i sak, godtagit de verkets
åtgärder som i efterhand anmälts för riksdagen.

Mot den här tecknade bakgrunden inställer sig naturligen frågan varför
verksledningen inte begärt dessa bemyndiganden. Svaret är uppenbarligen,
att man inte varit medveten om att avsteg skett från gällande
förvaltningsrättsliga regler, något som bestyrkes av verkets yttranden i
ärendet. Förklaringen till detta förhållande synes vara att förvaltningsrättslig
sakkunskap inte varit representerad i verkets styrelse och inte
heller eljest varit att tillgå inom verket.

De fel som verket begått är således av huvudsakligen formell natur.
Häri ligger emellertid inte att felen kan anses vara av allenast ringa
betydelse. Det är tvärtom från statsrättsliga synpunkter av stor vikt att
statsmakterna inte berövas möjlighet att utöva de befogenheter som
grundlagsenlig! tillkommer dem.

Vid övervägande av vad sålunda anförts finner jag väl att vad verket
låtit komma sig till last är av allvarlig beskaffenhet. Med hänsyn särskilt
till vad ovan anförts om de ekonomiska konsekvenserna av verkets
åtgärder och med beaktande även av att verksledningens handlingssätt
uppenbarligen förestavats av en stark strävan att uppfylla statsmakternas
intentioner, anser jag mig dock i nu behandlade delar kunna låta bero vid
gjorda uttalanden. Jag vill emellertid framhålla som utomordentligt
betydelsefullt att riksdagens konstitutionella befogenheter framdeles
inte, på sätt som skett, utsättes för risken att lida intrång.

Den kritik RRV i övrigt riktat mot FFV isin granskningspromemoria
föranleder intet yttrande från min sida.

BENGT LÄNNERGREN

Thore Wisén