Näringsutskottets betänkande nr 13 år 1972

NU 1972:13

Nr 13

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående mindre
och medelstora företag.

Ärendet

I detta betänkande behandlas ett antal motioner om åtgärder för att
förbättra de mindre och medelstora företagens kapitalförsörjning och
deras förutsättningar i övrigt för produktutveckling, marknadsföring
m. m. Närbesläktade frågor behandlas samtidigt i utskottets betänkanden
1972:1 1 angående anslag till företagareföreningarna och av dem administrerad
garanti- och långivning samt 1972:12 angående långivning från
allmänna pensionsfonden. Motionerna redovisas nedan.

Motionerna

Yrkanden

Följande motioner behandlas:

1972:45 av herr Andersson i örebro m. fl. (fp), vari hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att en översyn av de mindre
företagens lånemöjligheter till investeringar i långsiktiga marknadsföringsaktiviteter
företages och att sådana investeringar likställs med investeringar
i produktionsmedel,

1972:274 av herr Stridsman m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag om utveckling av
underleverantörssystemet i näringslivet och åstadkommande av en effektiv
förmedlingsverksamhet av arbetsobjekt i syfte att motverka den
obalans som råder på arbetsmarknaden,

1972:573 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär att en utredning tillsätts med uppgift att framlägga
förslag till åtgärder syftande till en förbättring av företagens försörjning
med riskkapital, med särskild hänsyn till de mindre och medelstora
företagens problem,

1972:576 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär att förslag om inrättande av ett finansieringsinstitut
för mindre och medelstora företag i enlighet med vad som anförts i
motionen föreläggs 1972 års höstriksdag,

1972:1310 av herr Blomkvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller att Kungl. Maj:t genom utredningsuppdrag till

1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 13

NU 1972:13

den av industriministern tillkallade delegationen för de mindre och medelstora
företagen närmare prövar förutsättningarna för lokalisering av
ett industriellt utvecklingscentrum i Skaraborgs län.

1972:1313 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl. (c, fp, m), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om utredning beträffande
marknadsföringsfunktionernas roll i samhällsekonomin, varvid den sysselsättningspolitiska
aspekten särskilt beaktas,

1972:1336 av fru Lundblad m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att statliga konsulenter i näringslivsfrågor
på försök måtte placeras vid länsstyrelsernas planeringsenheter
eller länsarbetsnämnden,

1972:1344 av herrar Nilsson i Tvärålund (c) och Sjönell (c), vari
hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam
prövning av och förslag till samlade åtgärder för ett effektivare
tillvaratagande av de mindre och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter,
särskilt avseende

a) möjligheter till avsättningar för investeringar,

b) förbättrad kapitalförsörjning bl. a. genom ett särskilt finansieringsinstitut
för riskbärande kapital och ökade möjligheter till lån av
AP-medel och från särskilt anpassade fonder och institut, samt

c) ökade insatser för företagsledarutbildning, forskning och utvecklingsarbete,
produktionsrådgivning och marknadsföring, anpassade efter
de mindre företagens förutsättningar och behov,

1972:1357 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Majit anhåller om utredning och förslag till ett system med
investeringsbidrag i enlighet med vad som har anförts i motionen,

1972:1358 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Majit anhåller om utredning och förslag om åtgärder i syfte att
stärka den importkonkurrerande hemmaindustrins stabilitet och konkurrensförmåga,

1972:1365 av herr Åsling m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Majit begär att en utredning tillsätts för att göra en
översyn av befintliga finansieringsformer för mindre och medelstora
företag samt föreslå erforderliga åtgärder för samordning och komplettering
i enlighet med vad i motionen anförts.

Motiveringen till yrkandet i motionen 1972:573 återfinns i motionen
1972:294 under rubriken Näringspolitiken (s. 23 f.).

NU 1972:13

Motivering

Genom att ett stort antal olika former för kreditstöd till industriell
verksamhet tillskapats har, anförs i motionen 1972:1365, uppstått risk
för splittring i stödinsatserna och dubbelarbete i handläggningen till
nackdel för det avsedda ändamålet. En samordning av stödformerna bör
därför eftersträvas. Härigenom skulle kravet att handläggningen av
kreditstödsärenden skall vara objektiv och konfidentiell tillgodoses
bättre. I och med att regionala handlingsprogram fastställs blir det enligt
motionärernas mening möjligt att decentralisera besluten i kreditstödsärenden
och åstadkomma en förenklad och snabbare handläggning.
Sådana beslut bör då i relativt stor omfattning kunna fattas på det
regionala planet av företagareföreningarna.

Det förslag till ett finansieringsinstitut för mindre och medelstora
företag som framlades år 1970 av delegationen för de mindre och
medelstora företagen diskuteras i motionen 1972:576. Inledningsvis
konstateras där att de stora företagen befinner sig i en gynnsammare
situation än övriga företag när det gäller kapitalförsörjningen. Bl. a.
nämns att självfinansieringsnivån för företag med mindre än 200 anställda
tycks i stort sett ligga lägre än den som gäller för industrin i dess helhet.
Sammanfattningsvis anförs följande om de mindre företagens kapitalförsörjningsproblem
inför första hälften av 1970-talet. Företagen måste göra
betydande investeringar i maskiner, produktutveckling, marknadsföring
etc. för att kunna hävda sig i konkurrensen. Dessa investeringar kommer
de i allt mindre utsträckning att kunna finansiera med eget kapital. En
redan tidigare ogynnsam relation mellan eget och främmande kapital och
de mindre företagens allmänna svårigheter att hävda sig i konkurrensen
på kreditmarknaden kommer i många fall också att göra det svårt att
finansiera investeringarna lånevägen. Tillgången på riskvilligt kapital
kommer därför att vara av särskild betydelse för dessa företag. Med dessa
utgångspunkter behandlar motionärerna det nämnda förslaget till finansieringsinstitut
och vissa remissinstansers ställningstagande därtill. De
rekommenderar att institutets engagemang i berörda företag skall
avvecklas efter en viss tid i den mån utvecklingen möjliggör detta.

I motionen 1972:294, som innehåller motiveringen för yrkandet i
motionen 1972:573, riktas allmän kritik mot den näringspolitik som
forts under senare år. Frågorna om näringslivets investeringsutrymme,
finansieringsmöjligheter och lönsamhetskrav samt om de enskilda företagens
och företagarnas initiativ- och skaparkraft har beaktats alltför
litet, anser motionärerna. De ger exempel på generellt utformade åtgärder
som samhället anses böra vidta med utgångspunkt i ett marknadsekonomiskt
system, där näringslivet bygger på enskilt ägande, fri
prisbildning och konkurrens. Särskilt begärs en ökning av näringslivets
kreditmöjligheter, kombinerad med åtgärder för att underlätta företagens
finansiering med eget kapital.

Den ekonomiska politiken och näringspolitiken i stort har, hävdas i
motionen 1972:1344, varit ogynnsam för de mindre och medelstora
företagen. Till stöd för denna uppfattning anförs exempel från skatte 1

* Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 13

NU 1972:13

politikens och kreditpolitikens områden. Särskilt hämmande anses ha
varit att det i stort sett inte skapats några institutionella vägar för att
tillgodose de mindre företagens behov av riskbärande kapital. Detta har
lett till att mindre och medelstora företag lagts ned trots att de haft goda
utvecklingsmöjligheter, till att familjeföretag köpts upp av investmentbolag
och till att nyetableringen av företag blivit förhållandevis liten. För
att balans skall återvinnas i utrikesbetalningarna krävs, säger motionärerna,
ökade insatser av de mindre och medelstora företagen. För att
de utvecklingsmöjligheter som dessa representerar skall tillvaratas bättre
än hittills anses ett åtgärdsprogram erforderligt. De mindre företagen bör
genom ett system med investeringskonton få möjlighet att göra avsättningar
för investeringar. Vägar bör öppnas för ökad utlåning av medel
från allmänna pensionsfonden till mindre och medelstora företag, och ett
särskilt finansieringsinstitut bör skapas med uppgift att tillhandahålla
riskvilligt kapital. Därjämte bör de mindre och medelstora företagen få
ökad tillgång till för dem särskilt anpassade låneformer. Samhället bör
också medverka till en förbättrad utbildning av företagsledare för sådana
företag, och företagen bör få ökat stöd för forskning och utvecklingsarbete
samt service från samhällets sida i fråga om produktionsrådgivning
och marknadsföring. Åtgärdsprogrammet bör enligt motionärerna kunna
utarbetas av delegationen för de mindre och medelstora företagen, vilken
för denna uppgift eventuellt kunde utökas med representanter för de
politiska partierna.

Den ökande importen från lågprisländer av konsumtionsvaror såsom
kläder, skor, livsmedel och möbler har enligt motionen 1972:1358 varit
en väsentlig orsak till att ett betydande antal företag under de senaste
åren drabbats av svårigheter som yttrat sig i personalinskränkningar och
driftsnedläggelser. Den industrisektor som tillverkar varor för hemmamarknaden
har, hävdar motionärerna, samma betydelse för balansen i
utrikeshandeln som exportindustrin, och även beredskapspolitiska och
sysselsättningspolitiska skäl talar för att denna industrisektor bör
uppmärksammas. En rad omständigheter anges vara avgörande för dess
möjligheter att fortleva: kredit- och kapitalförsörjning, investeringsförmåga,
rationaliseringsmöjligheter, specialisering och förlängning av produktionsserierna,
marknadsföring, utbildning och rådgivning, forskning
och utveckling. En stor del av dessa problem angrips av företagen själva,
men i en blandekonomi åligger det också samhället att medverka, säger
motionärerna. Enligt deras mening krävs utöver de insatser som staten
redan gör, exempelvis inom textil- och konfektionsbranschema, avsevärt
mer generella insatser till förmån för den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin.

I motionen 1972:1357 anförs att ett viktigt inslag i näringspolitiken
bör vara att stimulera företagen till nyinvesteringar och konsolidering.
Som instrument för detta nämns lagervärderings- och avskrivningsreglerna,
systemet med investeringsfonder och den under vissa perioder
tillämpade ordningen med extra avdrag vid taxeringen för maskin -

NU 1972:13

investeringar. För att ett företag skall kunna utnyttja sådana förmåner
fordras emellertid, framhålls det, att det kan uppvisa ett överskott på
driften som svarar mot avdraget. Nyetablerade företag och sådana som
tillfälligt inte kan uppvisa överskott har därför begränsade möjligheter att
få del av dessa stödformer även om den tilltänkta investeringen är mycket
räntabel. Flertalet företag är också utestängda från möjligheten att göra
avsättning till investeringsfonder. Som komplement till de angivna
stödformerna borde därför införas ett system byggt på bidragsprincipen i
stället för på avdragsprincipen. Bidragen skulle i första hand reserveras
för mindre och medelstora företag.

Exporten har, sägs i motionen 1972:45, kommit att spela en allt större
roll även för mindre företag. Många sådana företag saknar dock
möjligheter att finansiera de investeringar som erfordras för att vinna
insteg på nya marknader. En betydligt större satsning på export skulle
enligt motionärernas uppfattning kunna göras om lånemöjligheter stod
öppna för marknadsföringsinvesteringar. Statligt kreditstöd kan nu
främst erhållas för investeringar i fasta tillgångar. Med åberopande av ett
uttalande från delegationen för de mindre och medelstora företagen
anför motionärerna att det är angeläget att lösa frågan om hur företagens
lånebehov för finansiering av export och därmed sammanhängande
investeringar skall täckas. Bl. a. rekommenderas att 2 § kungörelsen om
statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri skall omformuleras
i detta syfte.

Marknadsföringens betydelse för de mindre och medelstora företagen
behandlas också i motionen 1972:1313. Motionärerna utgår från en
undersökning som Sveriges marknad sförbund verkställt rörande marknadsföringsfunktionerna
vid företag som under en period år 1971 hos
arbetsmarknadsstyrelsen anmält varsel om personalinskränkningar. Undersökningen
anses ge stöd för hypotesen att ett samband föreligger
mellan eftersatta marknadsföringsfunktioner och svårigheter att hävda
sysselsättningen i en vikande ekonomisk konjunktur. Det konstateras
också att det framför allt är mindre och medelstora företag som eftersatt
sina marknadsföringsfunktioner. Motionärerna uttalar att vissa företag
inte synes ha anpassat sig till senare års förändrade marknadssituation
med skärpt konkurrens om köparna. I detta läge måste, anser de,
statsmakterna sätta in åtgärder i syfte att underlätta marknadsföringen
för mindre och medelstora företag.

Sysselsättningsmöjligheterna i de län som nu drabbas av avflyttning
måste, uttalas i motionen 1972:274, ökas dels genom utveckling av
befintligt näringsliv, dels genom tillskott av nya företag. Många mindre
och medelstora företag är, framhåller motionärerna, för sin existens helt
beroende av underleverantörssystemet. En utveckling av detta skulle leda
till bättre balans på arbetsmarknaden, om en medveten styrning av
arbetsobjekt kunde åstadkommas från expansiva orter till undersysselsatta
områden. Det gäller då att utveckla nya och förbättrade produkter
och tillverkningsmetoder samt att driva en effektiv förmedling av
tillverkningsobjekt. Arbetsmarknadsorganen, företagareföreningarna och

NU 1972:13

näringslivets branschorganisationer nämns som institutioner vilka skulle
kunna medverka härtill.

Trots att det statliga företagsstödet under de senaste åren förstärkts på
flera områden har, sägs i motionen 1972:1336, många mindre och
medelstora företag fått arbeta under stora finansiella och tekniska
svårigheter, vilket framgått av varsel om driftsinskränkningar och
företagsnedläggelser. Den hjälp som ibland ges från statligt eller privat
håll för att säkra sysselsättningen blir ofta alltför kortsiktig. I samband
med några uppmärksammade företagsnedläggelser har man enligt motionärernas
mening kunnat konstatera att en analys av produktion och
administration bort ske tidigare, så att en samordnad insats från olika håll
kunnat göras. De många olika formerna för stöd år näringslivet och det
varierande huvudmannaskapet för detta har medfört att översiktligheten
blivit lidande, säger motionärerna. De anser det nödvändigt att snabbt
lösa frågan om regionala statliga organ för kontakt mellan näringslivet
och olika statliga och regionala myndigheter som har hand om lån, stöd
och service åt industri, handel och hantverk. De föreslagna konsulenterna,
som skulle ha kommerskollegium eller industridepartementet till
huvudman, skulle ge information, följa upp effekten av statliga krediter
och annat stöd samt bedriva uppsökande och rådgivande verksamhet. De
skulle samordna den verksamhet som regionalt med statliga medel bedrivs
av företagareföreningarna, AB Industrikredit och andra kredit- och
branschorganisationer. Den föreslagna verksamheten skulle ge erfarenhetsunderlag
för en säkrare bedömning av om regionala näringspolitiska
institutioner behövs och hur de i så fall bör utformas.

I motionen 1972:1310 refereras till de utredningar som utförts om
förutsättningarna för etablering av industricentra i Skaraborgs län med
lokalisering till Falköping - där ett industricentrum hösten 1971 inlett
sin verksamhet — och Vara. Utredningarna har, säger motionärerna, klart
påvisat de mindre och medelstora företagens behov av service inom
produktutvecklings- och marknadsföringsområdena. Industriella utvecklingscentra
av det slag som förlagts till Skellefteå kan enligt motionärernas
uppfattning sannolikt göra betydande insatser härvidlag. Starka
skäl anses därför tala för att försöksverksamhet på området skall inledas i
södra Sverige. Sådana industricentra som bildats i Falköping betecknas
som värdefulla såsom punktinsatser mot sysselsättningsproblem. De
mindre och medelstora företagens svårigheter bör dock enligt motionäernas
mening angripas på regional basis genom etablering av ytterligare
ett industriellt utvecklingscentrum. För lokalisering av ett sådant till
Skaraborgs län talar bl. a. att näringslivet i länet är småföretagsdominerat
och har starka inslag av företag inom branscher med strukturproblem.
Det erinras om att inrikesdepartementet i sin skiss till ortsklassificering
utpekat Skövde som ett av de primära icke storstadsnära centra bland
vilka storstadsalternativen förutsätts bli valda. Ett industriellt utvecklingscentrum
förlagt till Skaraborgs län skulle kunna betjäna företag i
Smålandslänen samt Älvsborgs och Värmlands län.

NU 1972:13

Uppgifter i anslutning till motionerna

Delegationen för de mindre och medelstora företagen

Den av chefen för industridepartementet tillkallade delegationen (I
1970:17) för de mindre och medelstora företagen (ordförande: planeringschef
Eric Pettersson) har till uppgift att verka för en samordning av
de utredningar som huvudsakligen berör de mindre och medelstora
företagen samt bedöma behovet av och föreslå kompletterande utredningar.
Delegationen skall vidare lämna synpunkter och avge förslag i
frågor rörande de mindre och medelstora företagen.

Delegationen utgav hösten 1971 informationsskriften Översikt över
utredningsaktiviteter inriktade på mindre och medelstor företagsamhet.
En informationsskrift om de finansieringsmöjligheter som står till buds
för de mindre och medelstora företagen planeras.

Delegationen har genomfört tre studier syftande till att inom vissa
regioner kartlägga den industriella miljön och den service som företagen
utnyttjar för att komplettera sina egna resurser. En studie av företagskonkurser
och bakomliggande orsaker till dessa har inletts. Utbudet av
företagsledarutbildning har kartlagts och ett utredningsprojekt rörande
företagsledarnas utbildningssituation och utbildningsbehov igångsatts.
Andra ämnen som delegationen ägnar uppmärksamhet åt är arbetsmiljön,
industricentra, nyetableringsverksamheten och statistiken rörande mindre
och medelstora företag.

Statligt kreditstöd till mindre och medelstora företag

Staten har sedan länge tagit initiativ till eller medverkat vid bildandet
av olika hel- och halvstatliga kreditinstitut och andra former av finansiellt
stöd till näringslivet. Vanligen har varje enskild stödform tillkommit för
att tillfredsställa ett speciellt behov som vid tidpunkten för tillkomsten
ansetts eftersatt på den reguljära kreditmarknaden. De vid varje tillfälle
rådande förhållandena har verkat bestämmande på de olika kreditstödens
konstruktion och administration. En del stödformer har uteslutande
inriktats på mindre och medelstora företag, andra på vissa branscher,
varjämte finns stödformer som inrättats för att befrämja exempelvis
exporten eller näringslivets utvecklingsarbete.

I en bilaga till betänkandet (Ds I 1970:5) Finansieringsinstitut för
mindre och medelstora företag lämnas en redogörelse för de viktigaste av
de stödformer som är inriktade på de mindre och medelstora företagen.
Redogörelsen behandlar AB Industrikredit och AB Företagskredit,
statens hantverks- och industrilånefond, statsgarantierna till hantverksoch
industriföretag, Sveriges investeringsbank AB, AB Svensk exportkredit,
styrelsen för teknisk utveckling och Norrlandsfonden. Inledningsvis
erinras om vissa branschinriktade institut och framhålls att lokaliseringsstödet,
som lämnats utanför redogörelsen, har stor betydelse för
mindre och medelstora företags utveckling.

Frågan om en samordning och rationalisering av det speciald est inerade

NU 1972:13

kreditstödet är f. n. föremål för utredning inom Kungl. Maj:ts kansli
under ledning av f. d. generaldirektör Kurt Wulff.

Förslag rörande finansieringsinstitut för mindre och medelstora företag

I betänkandet (Ds I 1970:5) Finansieringsinstitut för mindre och
medelstora företag har delegationen för de mindre och medelstora
företagen föreslagit att ett särskilt finansieringsinstitut i aktiebolagsform
skall inrättas med uppgift att tillhandahålla riskvilligt kapital till mindre
och medelstora företag, varmed i sammanhanget avses företag med
mindre än 500 anställda. Institutets insatser skall enligt förslaget normalt
rikta sig till lönsamma mindre och medelstora företag med goda
framtidsutsikter och med kvalificerade företagsledningar, som under
överskådlig framtid kan och vill självständigt leda företagens utveckling.
Även företag med mindre tillfredsställande lönsamhet skall kunna bli
föremål för insatser under förutsättning att de kan bedömas ha goda
framtida utvecklingsmöjligheter. Institutets kapitaltillskott skall i regel få
formen av minoritetsengagemang genom att institutet förvärvar minoritetsposter
av aktier eller andelar i kapitalbehövande företag. I samband
med sitt finansiella engagemang förutsätts institutet lämna råd och
synpunkter beträffande verksamhetens inriktning och planering. Med
hänsyn bl. a. till förekomsten av ett antal statliga kreditorgan inriktade
på att lämna långfristiga krediter till mindre och medelstora företag skall
finansieringsinstitutet inte bedriva lånerörelse. Däremot bör det genom
ett nära samarbete med dessa och andra kreditmarknadsorgan medverka
till att förmedla lån till mindre och medelstora företag. Institutet skall
drivas med krav på att en rimlig förräntning på insatt kapital uppnås.
Institutets aktiekapital föreslås uppgå till högst 50 milj. kr. och tecknas
av staten (Sveriges investeringsbank AB) och bankväsendet (affärsbankerna,
sparbankerna och jordbrukskassorna) med 50 % vardera.
Institutet föreslås vidare få möjlighet att låna upp medel på kapitalmarknaden,
något som skulle möjliggöras genom garantier av huvudmännen på
exempelvis 200 milj. kr.

Delegationens förslag har remissbehandlats och varit föremål för
fortsatt beredning inom Kungl. Maj:ts kansli. Förhandlingar med företrädare
för bankerna i fråga om upprättande av ett institut av föreslagen
art har inletts från regeringens sida den 6 mars 1972.

Investeringsavdrag m. m.

En av utgångspunkterna för förslaget i motionen 1972:1357 är den
ordning med särskilt investeringsavdrag vid den statliga inkomsttaxeringen
som temporärt infördes 1971. Vid 1971 års vårriksdag beslöts om
ett sådant avdrag, motsvarande 10 % av kostnaden för maskiner och
inventarier som anskaffats under år 1971 (prop. 1971:11, SkU 1971:7,
rskr 1971:27). Bestämmelser härom finns i förordningen (1971:50) om
särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt. Som ett

NU 1972:13

led i de konjunkturstödjande åtgärderna beslöts hösten 1971 dels att det
särskilda investeringsavdraget skulle höjas från 10 % till 20 % för
maskinanskaffningar under år 1971, dels att ett motsvarande 20-procentigt
investeringsavdrag skulle medges även för inventarieanskaffningar
under år 1972 (prop. 1971:140 bil. 5, FiU 1971:47, rskr 1971:293, SFS
1971:923). I propositionen 1972:20 föreslås att avdraget skall få åtnjutas
vid anskaffning även av sådana inventarier som beställts under 1971 eller
1972 men inte kan levereras före utgången av år 1973 respektive år 1974.

I anledning av förslaget i propositionen 1971:140 om särskilt
investeringsavdrag väcktes en motion vari hemställdes om ett anslag för
budgetåret 1971/72 av 20 milj. kr. till investeringsbidrag för maskininvesteringar
i rörelse, jordbruk och skogsbruk. I yttrande över motionen
anförde näringsutskottet (NU 1971:2 y) att förslaget borde ses i ett
större sammanhang - till behandling i annat utskott förelåg utom
förslaget om investeringsavdrag också en motion rörande investeringsbidrag
med anknytning till uppbörden av mervärdeskatt - och att
utskottet därför avstod från att redovisa en granskning av det skisserade
bidragssystemet. Finansutskottet (FiU 1971:47) sade sig dela näringsutskottets
uppfattning och avstyrkte motionen, vilken också avslogs av
riksdagen. Centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets
representanter i finansutskottet hävdade i en reservation att riksdagen
borde fatta ett principbeslut om att det särskilda investeringsavdraget
skulle kompletteras med ett investeringsbidrag och hemställa att Kungl.
Maj:t snarast föreläde riksdagen förslag till utformning av ett sådant
investeringsstöd.

Industriellt utvecklingscentrum (IUC)

I motionen 1972:1310 begärs utredning om ett industriellt utvecklingscentrum
(IUC) i Skaraborgs län efter mönster av den institution av
detta slag som år 1971 började upprättas i Skellefteå. Bakom IUC i
Skellefteå står en stiftelse, grundad av statens institut för företagsutveckling,
statens provningsanstalt, styrelsen för teknisk utveckling, Norrbottens
läns landsting, Västerbottens läns landsting och Norrlandsfonden.
Stiftelsen, vars verksamhetsområde är främst de båda nämnda länen, har
till ändamål ”att verka för att öka i första hand den inom verksamhetsområdet
befintliga mindre och medelstora industrins expansionspotential
genom att tillhandahålla teknisk och personell kapacitet som kan
stimulera och underlätta företagens produktutvecklingsförmåga”.

Stiftelsen skall i den omfattning som bestäms kunna erbjuda kvalificerade
personella och tekniska resurser för marknadsanalys, konstruktionsoch
beräkningsarbete, provning, kvalitetskontroll, utbildning och liknande
områden. Den skall vidare följa sådant utvecklingsarbete och sådan
forskning som bedrivs utanför stiftelsen på områden av intresse för dess
verksamhet.

En redogörelse för planerna i fråga om IUC:s organisation och
verksamhet lämnas i propositionen 1971:1 bilaga 15 s. 20.

NU 1972:13

Tidigare behandling av vissa förslag

Beträffande tidigare behandling av förslag om investeringsbidrag
hänvisas till avsnittet Investeringsavdrag m. m. (s. 8).

Vid 1971 års riksdag väcktes en motion med ungefär samma syfte som
motionen 1972:1358, dvs. med begäran om utredning av de problem som
den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin möter.
Näringsutskottet (NU 1971:14) ansåg inte att en speciell utredning i
detta ämne var motiverad utan avstyrkte motionen med hänvisning till de
olika utredningar på näringspolitikens område som var verksamma och
till vederbörande departements och ämbetsverks fortlöpande näringspolitiska
verksamhet. Reservanter från centerpartiet, folkpartiet och
moderata samlingspartiet stödde motionen, som avslogs av riksdagen.

Motioner av samma syfte som motionen 1972:274, dvs. om utveckling
avunderleverantörssystemet i näringslivet, har förekommit
under en följd av år (ABU 1966:18, 1967:7; SU 1968:63 s. 13, 1969:58
s. 12, 1970:54 s. 13; InU 1971:7 s. 29) och genomgående avslagits.
Inrikesutskottet avstyrkte ifrågavarande motion år 1971 under hänvisning
till att riksdagen flera gånger prövat frågan om en utredning av
möjligheterna att på angivet sätt bygga upp en effektiv förmedling av
arbetsobjekt men avvisat tanken som orealistisk. Centerpartiets, folkpartiets
och moderata samlingspartiets representanter i utskottet reserverade
sig till förmån för ett bifallsyrkande.

Utskottet

De motioner som behandlats i utskottets betänkanden 1972:11 och
1972:12 avser med något undantag frågor rörande de mindre och
medelstora företagen. I detta betänkande tar utskottet upp ytterligare ett
antal motioner inom samma ämnesområde. Flera av dessa ägnas, liksom
de förut behandlade motionerna, åt problem i samband med kreditförsörjningen,
men även andra frågor är aktuella.

I motionen 1972:1365 påtalas risken för att det stora antal former för
kreditstöd till mindre och medelstora företag som nu förekommer skall
leda till splittring i stödinsatserna och dubbelarbete i handläggningen.
Motionärernas önskemål om en översyn av de olika finansieringsformerna
i samordnande syfte får anses bli uppfyllt genom den utredning rörande
det specialdestinerade kreditstödet som, enligt vad som ovan redovisats,
har igångsatts inom Kungl. Maj:ts kansli. Någon särskild åtgärd i
anledning av motionen synes därför inte vara motiverad.

Den diskussion om de mindre och medelstora företagens kapitalförsöijningsproblem
som förs i motionen 1972:576 utmynnar i en hemställan
att riksdagen skall begära att Kungl. Maj:t under höstsessionen i år
förelägger riksdagen förslag om inrättande av ett sådant finansieringsinstitut
som delegationen för de mindre och medelstora företagen år
1970 föreslagit i ett betänkande (Ds I 1970:5). Finansieringsinstitutet
skall enligt delegationens förslag drivas av staten och bankerna gemen -

NU 1972:13

samt. Förhandlingar härom mellan företrädare för regeringen och
företrädare för bankerna har, enligt vad utskottet inhämtat, just inletts.
Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t, om förhandlingarna skapar
underlag för detta, utan dröjsmål förelägger riksdagen förslag i ämnet.
Någon sådan framställning till Kungl. Majit som påyrkas i motionen synes
det i dagens läge inte finnas skäl till.

På grundval av en kritisk framställning av den förda näringspolitiken
begärs i motionen 1972:573 en utredning rörande åtgärder i syfte att
förbättra särskilt de mindre och medelstora företagens försörjning med
riskkapital.

Utskottet har nyss berört det projekt till ett finansieringsinstitut,
avsett att tillhandahålla riskkapital, som för närvarande är föremål för
förhandlingar. Att riksdagen medan den inväntar det förslag som dessa
förhandlingar kan leda till skulle påkalla ytterligare en utredning rörande
de mindre och medelstora företagens försörjning med riskkapital bör
enligt utskottets mening inte ifrågakomma. Utskottet räknar för övrigt
med att delegationen för de mindre och medelstora företagen även
fortsättningsvis ägnar uppmärksamhet åt problem som gäller de berörda
företagens kapitalförsörjning.

Det nyssnämnda finansieringsinstitutet berörs också i motionen
1972:1344, som går ut på att ett program för samlade åtgärder för ett
effektivare tillvaratagande av de mindre och medelstora företagens
utvecklingsmöjligheter bör utarbetas och föreläggas riksdagen. Att öka
möjligheterna till lån av medel från allmänna pensionsfonden anges också
som en metod att förbättra företagens kapitalförsörjning. Utskottet hänvisar
beträffande denna del av det skisserade åtgärdsprogrammet till vad
utskottet anfört ovan och i betänkandet 1972:12.

Andra inslag i programmet skulle vara möjligheter till avsättningar för
investeringar samt ökade insatser för företagsledarutbildning, forskning
och utvecklingsarbete, produktionsrådgivning och marknadsföring. Vad
beträffar åtgärder på skatteområdet vill utskottet erinra om det uppdrag
att göra en översyn av företagsbeskattningen som givits åt företagsskatteberedningen
(Fi 1970:77). Övriga punkter ligger inom ramen för den
mångsidiga verksamhet som bedrivs av delegationen för de mindre och
medelstora företagen. Utskottet finner inte skäl att föreslå en sådan
särskild framställning till Kungl. Majit om åtgärder inom delegationens
arbetsområde som yrkandet i motionen 1972:1344 kan sägas avse.

Ett närliggande förslag är det som förs fram i motionen 1972:1358.
Motionärerna anger en råd frågor som har att göra med förutsättningarna
för den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrins verksamhet —
frågor som gäller skattepolitik, utbildning, forskning och utvecklingsarbete,
marknadsföring m. m. — och vill att riksdagen skall begära
utredning och förslag rörande åtgärder i syfte att stärka denna industrisektors
stabilitet och konkurrensförmåga. Vad utskottet uttalat beträffande
motionen 1972:1344 har giltighet också beträffande motionen
1972:1358.

NU 1972:13

Vissa inslag i företagsbeskattningssystemet syftar till att stimulera
företagens investeringsverksamhet. En förutsättning för att ifrågavarande
skattelättnader skall kunna utnyttjas är givetvis att företaget uppvisar ett
överskott på sin rörelse från vilket avdrag kan göras. I motionen
1972:1357 föreslås en utredning som skall ta sikte på att bereda sådana
företag som inte uppvisar överskott möjlighet att få motsvarande
förmåner i form av bidrag.

Direkta statliga bidrag till företag förekommer i vissa fall, bl. a. inom
ramen för den regionalpolitiska stödverksamheten. Det bidragsmottagande
företaget har i sådana fall att tillhandahålla en av samhället
särskilt önskad motprestation. En ordning med generella investeringsbidrag,
grundade enbart på kriteriet att vederbörande företag inte
uppvisar överskott på sin rörelse, synes kunna medföra olägenheter som
inte gör sig gällande i samma grad när det är fråga om ett specialdestinerat
stöd. Utskottet finner inte skäl att förorda en utredning i det
syfte som anges i motionen 1972:1357.

Ett par motioner tar upp frågor som sammanhänger med de mindre
och medelstora företagens marknadsföringsverksamhet.

I motionen 1972:45 föreslås mot bakgrund av ett mera allmänt
resonemang rörande de mindre och medelstora företagens finansieringsproblem
att en översyn skall göras av dessa företags möjligheter att
erhålla lån för ”investeringar i långsiktiga marknadsföringsaktiviteter”.
Bl. a. framförs tanken att 2 § kungörelsen (1960:372) om statligt
kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri — vilken paragraf
berörs i utskottets betänkande 1972:11 - skall ändras på sådant sätt att
den medger kreditstöd ”i syfte att främja avsättningen av enskilda
företags produkter”.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att förstärkta insatser på
marknadsföringsområdet ofta är av avgörande betydelse för mindre och
medelstora företags möjligheter att hävda sig, inte minst på exportmarknaden.
Uttrycket ”investeringar i marknadsföringsaktiviteter” synes
emellertid delvis missvisande. I den mån aktiviteterna innefattar inrättande
av försäljningskontor och utställningslokaler, uppbyggnad av provkollektioner
etc. kan det givetvis vara fråga om verkliga investeringar i
anläggnings- eller omsättningstillgångar, investeringar som kan ligga till
grund för upplåning bl. a. enligt kreditstödskungörelsen. I regel torde
emellertid de utgiftsändamål som motionärerna avser inte kunna klassificeras
som investeringar. Under sådana omständigheter är det naturligt att
de måste finansieras med hjälp av företagets rörelsekapital. Frågan om
företagens tillgång till riskkapital har aktualiserats i andra motioner.
Utskottet finner inte anledning att förorda en översyn av de mindre och
medelstora företagens lånemöjligheter i det syfte som anges i motionen
1972:45.

Även motionen 1972:1313 avser problem rörande marknadsföringen.
Med hänvisning till uppgifter som framkommit genom en av Sveriges
marknadsförbund genomförd undersökning framhåller motionärerna att
de mindre och medelstora företagen i stor utsträckning är beroende av att

NU 1972:13

kunna förstärka sina marknadsföringsfunktioner och att detta kräver
stödjande åtgärder från statens sida.

I anslutning till motionen 1972:45 har utskottet redan understrukit
marknadsföringsfunktionernas betydelse för de mindre och medelstora
företagen. Utskottet är helt ense med motionärerna om att energiska
insatser på detta område är angelägna. Någon särskild utredning i det av
motionärerna angivna syftet är utskottet emellertid inte berett att
förorda. Utskottet vill ånyo erinra om den verksamhet som delegationen
för de mindre och medelstora företagen bedriver. Inom dess ram
uppmärksammas även marknadsföringsfrågorna.

I motionen 1972:274 upprepas ett flera gånger tidigare framfört
förslag om utredning rörande en utveckling av underleverantörssystemet i
näringslivet. Motionärerna betonar framför allt det värde som en effektiv
förmedling av arbetserbjudanden till underleverantörer skulle kunna ha
när det gäller att lösa regionala sysselsättningsproblem.

Underleverantörssystemet är, som motionärerna framhåller, mycket
utbrett i vårt land, och många mindre och medelstora företag är helt eller
i huvudsak verksamma som underleverantörer. Utskottet är inte övertygat
om att en utredning av den art som motionärerna föreslår har
förutsättningar att leda till väsentligt förbättrade kontakter mellan
uppdragsgivare och uppdragstagare på underleverantörsmarknaden och
dessutom medverka till en sådan regionalpolitisk styrning som motionärerna
räknar med. En sådan utredning vill utskottet därför inte
förorda. Även i detta fall vill utskottet emellertid peka på de möjligheter
som föreligger att aktualisera ämnet inom delegationen för de mindre och
medelstora företagen.

I motionen 1972:1336 föreslås, med hänvisning bl. a. till de problem
som strukturomvandlingen inom näringslivet medför, att statliga konsulenter
för näringslivsfrågor skall tillsättas med placering vid länsstyrelserna
eller eventuellt vid länsarbetsnämnderna. En av uppgifterna för de
nya befattningshavarna skulle vara att svara för bevakningen av utvecklingen
inom företag som erhållit statligt stöd. Hur verksamheten på detta
område skall vara organiserad är en fråga som för närvarande bereds inom
inrikesdepartementet på grundval av betänkandet (Ds In 1971:8) Om
uppföljning av stödföretag m. m., vilket avlämnades av 1968 års
lokaliseringsutredning sommaren 1971 och därefter har remissbehandlats.
Frågan om utformningen av den näringspolitiska organisationen på det
regionala planet har berörts av kommerskollegieutredningen i dess
betänkande (SOU 1971:69) Näringspolitik — ny organisation och torde
bli föremål för ytterligare överväganden. Utskottet finner det uteslutet
att riksdagen i förhandenvarande läge skulle föranstalta om inrättande av
en ny kategori tjänster avsedda för näringspolitiska insatser på länsnivå.
Motionärernas tanke att tjänsterna skulle inrättas som ett provisorium
avvisar utskottet med hänsyn bl. a. till de risker för kompetenskonflikter
och dubblering av funktioner som skulle uppstå härigenom.

Slutligen behandlar utskottet här motionen 1972:1310, vari föreslås
att delegationen för de mindre och medelstora företagen skall få i

NU 1972:13

uppdrag att pröva förutsättningarna för lokalisering av ett industriellt
utvecklingscentrum till Skaraborgs län. Ett första industriellt utvecklingscentrum
(IUC) tillkom 1971 och är förlagt till Skellefteå. Utskottet
håller det inte för osannolikt att det framgent blir aktuellt att upprätta
centra av detta slag även på andra håll i landet. Vilka regioner och orter
som i så fall bör ifrågakomma i första hand är det givetvis inte möjligt att
nu ta ställning till. Utskottet anser att erfarenheter från IUC i Skellefteå
bör avvaktas och är inte berett att tillstyrka ett utredningsuppdrag av den
innebörd som motionärerna anger. Då motionärernas synpunkter kan
vara värda uppmärksamhet vid framtida överväganden finner utskottet
det emellertid önskvärt att motionen genom Kungl. Maj:ts försorg överlämnas
till delegationen för de mindre och medelstora företagen för att
beaktas i dess arbete.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1972:1365 angående översyn
av finansieringsformerna för mindre och medelstora företag,

2. att riksdagen avslår motionen 1972:576 angående finansieringsinstitut
för mindre och medelstora företag,

3. att riksdagen avslår motionen 1972:573 om en utredning
rörande företagens kapitalförsörjning,

4. att riksdagen avslår

a) motionen 1972:1344 om åtgärder avseende de mindre och
medelstora företagens utvecklingsmöjligheter,

b) motionen 1972:1358 om åtgärder för att stärka den
importkonkurrerande hemmamarknadsindustrins stabilitet
och konkurrensförmåga,

5. att riksdagen avslår motionen 1972:1357 om ett system med
investeringsbidrag till nyetablerade företag m. fl.,

6. att riksdagen avslår motionen 1972:45 angående mindre och
medelstora företags möjligheter att erhålla lån för marknadsföringsaktiviteter,

7. att riksdagen avslår motionen 1972:1313 angående marknadsföringsfunktionernas
roll i samhällsekonomin,

8. att riksdagen avslår motionen 1972:274 om utveckling av
underleverantörssystemet i näringslivet,

9. att riksdagen avslår motionen 1972:1336 om statliga konsulenter
i näringslivsfrågor,

10. att riksdagen i anledning av motionen 1972:1310 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande
denna motion.

Stockholm den 7 mars 1972
På näringsutskottets vägnar

INGVAR SVANBERG

NU 1972:13

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s),
Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Ericsson i
Åtvidaberg (fp), Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s) och Clarkson (m).

Reservationer

1. vid utskottets hemställan under 3 (utredning rörande företagens
kapitalförsörjning) av herrar Regnéll (m) och Clarkson (m), som anser

dels att det stycke på s. lii utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet har nyss” och slutar med ”berörda företagens kapitalförsörjning”
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

”Företagens kapitalförsörjning är, som motionärerna framhåller, av
strategisk betydelse för möjligheterna till fortsatt produktionsökning och
välståndshöjning. Tillkomsten av ett sådant finansieringsinstitut som
delegationen för de mindre och medelstora företagen föreslagit skulle på
ett värdefullt sätt förbättra de berörda företagens försörjning med
riskkapital. Ytterligare, mera vittsyftande åtgärder erfordras emellertid.
Utskottet tillstyrker därför det förslag till utredning härom som
framläggs i motionen 1972:573.”

dels att utskottet under 3 bort hemställa

”3. att riksdagen med bifall till motionen 1972:573 hos Kungl.
Maj.t begär att en utredning tillsätts med uppgift att
framlägga förslag till åtgärder syftande till en förbättring av
företagens försörjning med riskkapital, med särskild hänsyn
till de mindre och medelstora företagens problem”,

2. vid utskottets hemställan under 4 (åtgärder avseende de mindre
och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter, m. m.) av herrar
Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp),
Gustafsson i Byske (c), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Sjönell (c) och
Clarkson (m), som anser

dels att det avsnitt på s. 11 i utskottets yttrande som börjar med
”Andra inslag i programmet” och slutar med ”beträffande motionen
1972:1358” bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

”Genom att peka på behovet av dels en reform på skatteområdet, dels
ökade insatser i fråga om företagsledarutbildning, forskning och utvecklingsarbete,
produktionsrådgivning och marknadsföring klargör motionärerna
att de önskade åtgärderna till förmån för de mindre och
medelstora företagen hör hemma inom ett mycket brett register, ett
förhållande som ger tyngd åt kravet på samordning. Utskottet finner ett
åtgärdsprogram av angivet slag angeläget och tillstyrker därför att
riksdagen gör en sådan framställning till Kungl. Maj:t som föreslås i
motionen 1972:1344.

NU 1972:13

Ett närliggande förslag är det sorn förs fram i motionen 1972:1358.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att särskilda statliga åtgärder i
syfte att stärka den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrins
stabilitet och konkurrensförmåga är angelägna. Det arbete på att utforma
ett åtgärdsprogram avseende de mindre och medelstora företagen som
utskottet föreslagit i anledning av motionen 1972:1344 borges en sådan
inriktning att det också täcker de likartade men delvis speciella problem
som behandlas i motionen 1972:1358.”

dels att utskottet under 4 bort hemställa

”4.att riksdagen med bifall till motionerna 1972:1344 och
1972:1358 hos Kungl. Maj:t hemställer om skyndsam prövning
av och förslag till åtgärder för att befrämja ett
effektivare tillvaratagande av de mindre och medelstora
företagens utvecklingsmöjligheter och för att stärka den
importkonkurrerande hemmamarknadsindustrins stabilitet
och konkurrensförmåga”,

3. vid utskottets hemställan under 5 (investeringsbidrag) av herrar
Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske
(c) och Sjönell (c), som anser

dels att det stycke på s. 12 i utskottets yttrande som börjar med
”Direkta statliga bidrag” och slutar med ”i motionen 1972:1357” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

”Direkta statliga bidrag till företag förekommer i vissa fall, bl. a. inom
ramen för den regionalpolitiska stödverksamheten. Vad motionärerna
föreslår är sålunda inte någonting principiellt nytt utan en vidareutveckling
av en redan etablerad metod för stöd till företag. Goda skäl kan
enligt utskottets mening anföras för en ordning som möjliggör att företag
som inte kan redovisa överskott på sin rörelse inte fördenskull går
förlustiga det stöd som övriga företag får genom avdrag vid beskattningen.
Utskottet tillstyrker därför motionen 1972:1357.”

dels att utskottet under 5 bort hemställa

”5. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1357 hos Kungl.
Maj:t anhåller om utredning om och förslag till ett system
med investeringsbidrag i enlighet med vad utskottet anfört”,

4. vid utskottets hemställan under 6 (lån för marknadsföringsaktiviteter)
av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp),
Gustafsson i Byske (c) och Ericsson i Åtvidaberg (fp), som anser

dels att det stycke på s. 12 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet delar motionärernas” och slutar med ”i motionen 1972:45”
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

”Utskottet delar motionärernas uppfattning att förstärkta insatser på
marknadsföringsområdet ofta är av avgörande betydelse för mindre och
medelstora företags möjligheter att hävda sig, inte minst på exportmark -

NU 1972:13

naden. Många företag står emellertid, som motionärerna framhåller, i
detta sammanhang inför allvarliga finansieringsproblem. Med hänsyn
härtill finner utskottet det angeläget att en översyn görs av de mindre och
medelstora företagens möjligheter att erhålla lån för satsningar i
långsiktiga marknadsföringsaktiviteter. Utskottet tillstyrker alltså motionen
1972:45.”

dels att utskottet under 6 bort hemställa

”6. att riksdagen med bifall till motionen 1972:45 hos Kungl.
Maj:t begär en översyn av de mindre och medelstora
företagens möjligheter att erhålla lån för att finansiera
långsiktiga marknadsföringsaktiviteter”,

5. vid utskottets hemställan under 8 (utveckling av underleverantörssystemet)
av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp),
Gustafsson i Byske (c) och Sjönell (c), som anser

dels att det stycke på s. 13 i utskottets yttrande som börjar med
”Underleverantörssystemet är” och slutar med ”och medelstora företagen”
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

”Underleverantörssystemet är, som motionärerna framhåller, mycket
utbrett i vårt land, och många mindre och medelstora företag är helt eller
i huvudsak verksamma som underleverantörer. En mera aktiv förmedling
av arbetsobjekt synes emellertid önskvärd. Härigenom skulle man kunna
uppnå att beställningsarbeten i större utsträckning placerades i orter med
sysselsättningsproblem och sålunda få till stånd en värdefull utjämning av
tillgången på arbetstillfällen. En service i detta hänseende från samhällets
sida förefaller väl motiverad. Arbetsmarknadsverket och företagareföreningarna
borde i samråd med olika branschorganisationer kunna göra
en insats på detta område och på så sätt medverka till ett förbättrat
tillvaratagande av landets totala produktionsresurser. Utskottet tillstyrker
förslaget i motionen 1972:274 om en utredning i detta ämne.”

dels att utskottet under 8 bort hemställa

”8.att riksdagen med bifall till motionen 1972:274 hos Kungl.
Maj:t anhåller om utredning om och förslag till utveckling av
underleverantörssystemet i näringslivet i enlighet med vad
utskottet anfört”.