Näringsutskottets betänkande nr 11 år 1972
NU 1972:11
Nr 11
Näringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majrts framställningar
i propositionen 1972:1 om anslag för budgetåret 1972/73 inom
inrikesdepartementets verksamhetsområde avseende företagareföreningarna
och av dem administrerad garanti- och långivning, m. m., jämte
motioner.
I betänkandet behandlas propositionen 1972:1 bilaga 13, såvitt denna
bilaga hänvisats till näringsutskottet, samt motioner med anknytning
därtill. Ett antal motioner som liksom dessa avser åtgärder till förmån för
mindre och medelstora företag behandlas samtidigt i utskottets betänkanden
1972:12 och 1972:13.
REGIONAL UTVECKLING
1. Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader.
Kungl. Maj:t har (punkten D 3, s. 173-176) föreslagit riksdagen att till
Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader för
budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.
I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner:
1972:273 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c), vari hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam prövning och
förslag till riksdagen angående statligt stöd till företagareföreningar för
s. k. rådgivningsgrupper med teknisk och ekonomisk expertis för förstärkt
företagsrådgivning åt mindre och medelstora företag i enlighet med
vad som anförts i motionen,
1972:577 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen till
Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader anvisar
15 milj. kr., dvs. 5 milj. kr. utöver vad Kungl. Maj:t begärt,
1972:1330 av herr Larsson i Borrby m. fl. (c,fp,m), vari hemställs att
riksdagen till Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader
anvisar en summa av 12 milj. kr., därvid 3 milj. kr. avses för
uppföljnings- och bevakningsuppgifter av det statliga stödet till mindre
och medelstora företag inom industrin samt övriga företag som erhållit
lokaliseringsstöd,
1972:1360 av herr Stjernström m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag angående
möjligheterna att öka företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet i
fråga om marknadsföring.
1 Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 11
NU 1972:11
2
Motionerna
I två av motionerna begärs en större höjning av anslaget till
företagareföreningarna än den som föreslås i propositionen.
I motionen 1972:577 ges en översikt över problem som gäller de
mindre och medelstora företagen. Motionärerna nämner ett antal fördelar
som de anser känneteckna dessa företag i högre grad än de större
företagen. De rekommenderar en mera offensiv politik, inriktad på att ta
till vara de nämnda fördelarna och säkra de mindre och medelstora
företagens utvecklingsmöjligheter. Insatser på ett flertal områden sägs
vara nödvändiga. Kapitalförsörjningen måste förbättras. Möjligheterna för
företagsledare och anställda att få utbildning i tekniska och ekonomiska
ämnen måste byggas ut. Produktutvecklingen och marknadsföringen
behöver stödjas och stimuleras. Generationsskiftena inom familjeföretagen
måste underlättas. Tillgången till industriell service i olika former
måste förbättras. En bättre organisation av de statliga näringspolitiska
insatserna sägs också vara erforderlig, varvid man på det regionala planet
bör ta till vara och bygga vidare på företagareföreningarnas erfarenheter
och kontakter. Företagen bör, uttalar motionärerna, från företagareföreningarna
kunna förutom kreditstöd erhålla medverkan vid företagarutbildning,
rådgivning i företagsadministrativa, juridiska, ekonomiska och
produktionstekniska frågor samt medverkan vid produktutveckling,
marknadsbedömning och marknadsföring. Vissa önskemål i anslutning till
detta program framläggs i särskilda motioner. I förhållande till de
riktlinjer för företagareföreningarnas verksamhet som fastställdes år 1968
innebär, framhålls det, de skisserade uppgifterna en viss utvidgning, som
gör det nödvändigt att öka statens bidrag till föreningarna. Företagareföreningarnas
förbund har beräknat föreningarnas reella kostnader för
den verksamhet som skall finansieras med statliga medel till drygt 16
milj. kr. under det kommande budgetåret. En första etapp i en
förstärkning av föreningarnas resurser bör enligt motionärerna gå ut på
att föreningarna får möjlighet att bygga upp den basorganisation som
erfordras till följd av tidigare riksdagsbeslut. Därför föreslås en höjning av
anslaget till 15 milj. kr.
Även i motionen 1972:1330 förespråkas en samordning av den
verksamhet som bedrivs till förmån för de mindre och medelstora
företagen. Det vore enligt motionärerna värdefullt om företagareföreningarna
i högre grad kunde ägna sig åt samordning, något som emellertid
skulle medföra ökade utredningsuppgifter av kvalificerat slag och
följaktligen behov av större personella resurser. På grundval av Företagareföreningarnas
förbunds beräkningar anger motionärerna 16 milj. kr.
som ett realistiskt anslagskrav. Med hänvisning till det ansträngda
budgetläget stannar de emellertid för en anslagssumma av 12 milj. kr.
Speciella former av rådgivningsverksamhet från företagareföreningarnas
sida föreslås i de båda återstående motionerna.
1 motionen 1972:273 anförs att första och andra generationens
NU 1972:11
3
företagsledare i mindre och medelstora företag ofta är mera industriarbetare
än industriledare till sin inriktning och saknar erforderlig administrativ
kunskap och erfarenhet. Komplicerade situationer som kan uppstå,
t. ex. i samband med större investeringar möjliggjorda av lokaliseringsstöd,
medför behov av förstärkt administrativ kapacitet. Detta behov
skulle, anser motionärerna, kunna tillgodoses genom att inom företagareföreningarnas
ram byggs upp grupper av tekniker och ekonomer som kan
fungera som rådgivare till företagsledningen i ett eller flera företag. Basen
för verksamheten skulle vara återkommande sammanträden med företagsledningen
och eventuellt andra nyckelpersoner, såsom företrädare för de
anställda. Rådgivningsgruppen skulle medverka till en styrning av
företagets verksamhet mot ett långsiktigt mål och i detta syfte hållas
informerad om rörelsen bl. a. genom löpande budgetrapportering.
Motionen 1972:1360 inleds med en översikt över företagareföreningarnas
uppgifter och personalresurser. Det framhålls att föreningarnas
rådgivningsverksamhet inriktats främst på de tekniska och ekonomiska
områdena. Härutöver borde föreningarna kunna göra en insats på
marknadsföringsområdet, anser motionärerna. Särskilt betonas vad marknadsföringsåtgärder
kan betyda för ett företag vars ursprungliga produkt
slagits ut från marknaden och som därför ställts inför behovet att förnya
sitt tillverkningsprogram. Motionärerna berör också föreningarnas uppgift
att administrera anslag till glesbygdsstödet och anför att det härvid i hög
grad är fråga om att finna lämpliga sysselsättningsobjekt, t. ex. hemarbete
eller legoarbeten från större industrier. Dessa uppgifter sammanfaller i
många avseenden, säger motionärerna, med dem som marknadsföringskonsulenter
skulle handha.
Tidigare riksdagsbehandling av vissa frågor
Motioner av samma innebörd som motionen 1972:273 har förekommit
vid 1969, 1970 och 1971 års riksdagar. Statsutskottet (SU 1969:59,
1970:55) uttryckte sig såväl 1969 som 1970 positivt om tanken på en
förstärkt rådgivnings- och konsultverksamhet från företagareföreningarnas
sida men framhöll att en sådan enligt de år 1968 antagna riktlinjerna
för föreningarnas verksamhet borde vara självbärande och inte finansieras
över administrationsbidragen. Motionerna avstyrktes av utskottet och
avslogs av riksdagen. Båda åren ansåg reservanter från centerpartiet och
folkpartiet — 1970 också från moderata samlingspartiet — att riksdagen
borde bifalla motionerna. Statligt stöd till den angivna verksamheten
skulle inte, menade reservanterna, innebära att staten på något sätt
övertog en del av företagens normala driftkostnader. Motsvarande motion
1971 avstyrktes av näringsutskottet (NU 1971:6) med hänvisning till att
uppslag av denna art kunde beräknas bli uppmärksammade av delegationen
för de mindre och medelstora företagen utan särskild åtgärd från
riksdagens sida. Ställningstagandet innefattade också en motion av
samma lydelse som motionen 1972:1360. De tre nyssnämnda partiernas
representanter i utskottet reserverade sig till förmån för motionen.
NU 1972:11
4
Utskottet
Kungl. Maj:ts förslag innebär att anslaget höjs med 1,5 milj. kr. till 10
milj. kr. Efter avdrag av vad som åtgår till följd av automatiska
kostnadsökningar beräknas 900 000 kr. av höjningen återstå. Två av
motionerna syftar till en ytterligare förstärkning av företagareföreningarnas
administrationsresurser. På basis av ett program för vidgade
insatser från föreningarnas sida föreslås i motionen 1972:577 en
anslagshöjning till 15 milj. kr., vilken enligt motionärerna skulle
möjliggöra utbyggnad av en basoiganisation svarande mot krav som
framgår ur tidigare riksdagsbeslut. Önskemålet att företagareföreningarna
mer än hittills skall kunna ägna sig åt en regional samordning av olika
åtgärder till stöd för de mindre och medelstora företagen anförs i
motionen 1972:1330 som motiv för en anslagshöjning till 12 milj. kr.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning, som
innebär att staten icke obetydligt ökar sitt bidrag till företagareföreningarna.
I anslutning till motionerna 1972:577 och 1972:1330 bör
noteras att frågan om företagareföreningarnas roll inom ramen för en
regional basorganisation på näringspolitikens område har berörts av
kommerskollegieutredningen i betänkandet (SOU 1971:69) Näringspolitiken
— ny verksorganisation, vilket har remissbehandlats och nu övervägs
inom berörda departement.
I motionerna 1972:273 och 1972:1360 upprepas tidigare förslag om
utvidgning av den rådgivningsverksamhet som företagareföreningarna
bedriver. I den förra förordas att rådgivningsgrupper sammansatta av
teknisk och ekonomisk expertis skall kunna ställas till de mindre och
medelstora företagens förfogande, i den senare att föreningarnas rådgivande
insatser också skall kunna avse marknadsföring av företagens
produkter.
Att bedriva rådgivning såväl i fråga om de mindre och medelstora
företagens skötsel i allmänhet som i fråga om åtgärder som dessa företag
kan vidta på marknadsföringsområdet tillhör företagareföreningarnas
uppgifter. Genom den successiva förstärkning av anslagen till företagareföreningarnas
administration som ägt rum har dessa fått ökade möjligheter
att bygga upp en organisation som möjliggör kvalificerade
rådgivande insatser. I riktlinjerna för företagareföreningarnas verksamhet
ingår emellertid att deras rådgivnings- och konsultverksamhet inte skall
finansieras genom administrationsbidragen utan vara självbärande. Någon
utredning som syftar till ändring av denna grundsats är utskottet inte
berett att förorda. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
delegationen (I 1970:17) för de mindre och medelstora företagen har i
uppdrag att samordna de utredningar som berör företag av nämnda
kategori och att avge förslag i frågor som rör dessa företag. Liksom förra
året räknar utskottet med att sådana synpunkter som framförs i de båda
senast angivna motionerna blir föremål för delegationens uppmärksamhet
utan särskild åtgärd från riksdagens sida.
NU 1972:11
5
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionerna 1972:577 och 1972:1330 till Bidrag till
företagareföreningar m.fl.: Administrationskostnader för
budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av
10 000 000 kr.,
2. att riksdagen avslår
a) motionen 1972:273 angående förstärkt företagsrådgivning
genom företagareföreningarna,
b) motionen 1972:1360 angående företagareföreningarnas
rådgivningsverksamhet i fråga om marknadsföring.
2. Täckande av förluster i anledning av statligt stöd till hantverks- och
industriföretag m.fl. Kungl. Maj:t har (punkten D 4, s. 176—179)
föreslagit riksdagen att till Täckande av förluster i anledning av statligt
stöd till hantverks- och industriföretag m. fl. för budgetåret 1972/73
anvisa ett förslagsanslag av 12 000 000 kr.
I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1972: 1333 av
herr Larsson i Borrby m. fl. (c, fp, m), vari hemställs att landets företagareföreningar
erhåller anvisningar om att av inflytande räntor på utlämnade
lån ur hantverks- och industrilånefonden skall avsättas 1,5 procent
inom föreningarna såsom riskfond att disponeras för förluster i låneverksamheten.
Motionen
Motionärerna anför att företagareföreningarnas förlusttäckningsfonder
med nuvarande avsättning inte blir tillräckligt stora. De hänvisar till att
kreditstödet efter hand förenats med ett ökat risktagande genom att till
stor del inriktas på att uppehålla sysselsättningen i krisdrabbade orter.
Utskottet
Förevarande anslag är främst avsett att täcka de förluster som åsamkas
staten till följd av garantier för lån till hantverks- och industriföretag
m. fl. Såsom nämns i propositionen kan Kungl. Maj:t också efter särskild
prövning medge företagareförening bidrag från anslaget för att täcka
förluster på föreningens långivning från statens hantverks- och industrilånefond,
för vilket ändamål dock i första hand föreningens egen
förlusttäckningsfond skall utnyttjas. Till denna fond skall årligen avsättas
ett belopp som motsvarar 0,5 procent av de lånemedel ur hantverks- och
industrilånefonden på vilka föreningen har att erlägga ränta.
I motionen 1972:1333 hävdas att procentsatsen för avsättning till
företagareföreningarnas förlusttäckningsfonder bör höjas till 1,5 procent
med hänsyn till att kreditstödet från föreningarna under senare år
förenats med ett ökat risktagande. Eftersom en förening vars förlusttäck
Kartong.
• s. 6, rad 12 uppifrån Står: 1973 Rättat till: 1972
NU 1972:11
6
ningsfond visar sig otillräcklig har möjlighet att ur förevarande anslag få
kompletterande medel för förlusttäckning finner utskottet inte skäl att
tillstyrka den ytterligare fondering som föreslås i motionen. Utskottet
förutsätter emellertid att Kungl. Maj:t tar initiativ till en ändring av
nuvarande regler i fråga om förlusttäckning därest det skulle visa sig att
det i ett större antal fall blir omöjligt för företagareföreningarna att
enbart med egna fondmedel svara för uppkommande förluster.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning och
hemställer
1. att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av statligt
stöd till hantverks- och industriföretag m. fl. för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 12 000 000 kr.,
2. att riksdagen avslår motionen 1972:1333.
STATENS UTLÅNINGS FONDER
3. Statens hantverks- och industrilånefond. Kungl. Maj:t har (punkten
IV :11, s. 203-205) föreslagit riksdagen att
1. medge att statsgaranti för lån till hantverks- och industriföretag
m. m. under budgetåret 1972/73 beviljas intill ett belopp av 80 000 000
kr.,
2. till Statens hantverks- och industrilånefond för budgetåret
1972/73 anvisa ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.
I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner:
1972:569 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag om möjligheter
för företagareföreningarna att genom lån och garantier stödja produktutvecklingsarbetet
i mindre företag,
1972:570 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär sådan ändring av bestämmelserna om
statlig lånegaranti till hantverk och industri att statlig garanti kan erhållas
av företag som erhåller förskottslikvid och därför måste ställa banksäkerhet,
1972:1314 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp), vari hemställs att
riksdagen skall
1. medge att statsgaranti för lån till hantverks- och industriföretag
m. m. under budgetåret 1972/73 beviljas intill ett i förhållande till Kungl.
Maj:ts förslag med 20 000 000 kr. förhöjt belopp av 100 000 000 kr.,
samt
2. till Statens hantverks- och industrilånefond för budgetåret 1972/73
anvisa ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 10 000 000 kr.
förhöjt investeringsanslag av 30 000 000 kr.,
NU 1972:11
7
1972:1331 av herr Larsson i Borrby m. fl. (c,m), vari hemställs att
riksdagen med ändring av nu gällande bestämmelser föreskriver att
företagareföreningarna erhåller tillstånd att på lån ur hantverks- och
industrilånefonden få tillämpa en amorteringstid av 15 år med möjlighet
att medgiva 3 års amorteringsfrihet och att i vissa fall tillämpa 20 års
amorteringstid med likaledes möjlighet att lämna 3 års amorteringsfrihet
på lånen samt att motsvarande regler kommer att gälla för lån med statlig
garanti.
Motionerna
I motiveringen för det krav på vidgat utrymme för lån och
kreditgarantier till de mindre och medelstora företagen som framförs i
motionen 1972:1314 betonas dessa företags betydelse inom näringslivet
och de omställningsproblem som den tekniska och ekonomiska utvecklingen
ställt dem inför. Statens insatser till förmån för de mindre och
medelstora företagen bör enligt motionärernas mening intensifieras, bl. a.
i vad gäller att bereda företagen en jämn tillgång på kapital. En successiv
ökning av företagareföreningarnas utlåningsmöjligheter betecknas som
angelägen.
Gällande villkor i fråga om amortering av industrigarantilån och
hantverks- och industrilån bedöms av företagen som alltför hårda, hävdas
i motionen 1972:1331. Ofta upptas lån av unga företag utan erforderlig
stabilitet, för vilka de närmaste åren efter det att lånet upptagits är svåra.
Under de senaste åren har det, anförs i motionen 1972:570, till följd av
svårigheter på kreditmarknaden blivit vanligt att företagen vid sin
försäljning får kräva viss förskottslikvid från sina kunder, vilken används
för materialköp avseende den aktuella beställningen. I regel begär
beställaren då bankgaranti för det förskotterade beloppet och kreditinrättningarna
i sin tur bankmässig säkerhet för att garanti skall lämnas.
Bestämmelserna om statliga kreditgarantier möjliggör f. n. inte att sådana
används för att minska företagens svårigheter att lämna godtagbar
säkerhet. En ändring härvidlag skulle, säger motionärerna, ge många
företag tillfälle att inrikta sig på större projekt.
Produktutvecklingen är i dagens läge ett av de stora problemen för de
mindre och medelstora företagen, anförs i motionen 1972:569, och det
är därför angeläget att dels öka företagens tillgång till rön från forskning
och utvecklingsarbete, dels ge dem möjlighet att få stöd eller kreditgarantier
för att omvandla idéer till färdiga produkter. Motionärerna diskuterar
olika statliga organs och branschorganisationers roll som förmedlare av
information. Brist på finansiella resurser anges vara en särskilt hämmande
faktor när det gäller produktutveckling.
Gällande bestämmelser
Bestämmelser om de statsgarantier och direkta lån från företagareföreningarna
som är aktuella under förevarande anslag har meddelats i
NU 1972:11
8
kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk
och småindustri (omtryckt 1968:354; ändrad 1970:181, 1971:459).
De ändamål för vilka kreditstöd får lämnas anges i 2 § kungörelsen.
Utom för investeringar i lokaler och anläggningar samt i maskiner,
arbetsredskap och verktyg får, om särskilda skäl föreligger, kreditstöd ges
för anskaffning av omsättningstillgångar.
Återbetalning av hantverks- och industrilån skall enligt 27 § äga rum
genom regelbundna avbetalningar inom viss tid, högst tio år. Om särskilda
skäl föreligger får emellertid kommerskollegium medge längre återbetalningstid,
högst tjugo år, och anstånd med återbetalningarna under högst
tre år samt företagareförening bestämma återbetalningstiden till högst
femton år — dock endast i fråga om vissa slags investeringar — och medge
anstånd med avbetalningarna under högst ett år.
Utskottet
1 propositionen föreslås att såväl investeringsanslaget till statens
hantverks- och industrilånefond som ramen för statsgaranti för lån till
hantverks- och industriföretag m. m. skall bestämmas till samma belopp
som för innevarande budgetår, dvs. respektive 20 milj. kr. och 80 milj. kr.
Dessa belopp har förordats av kommerskollegium. Även Företagareföreningarnas
förbund har ansett att garantilåneramen bör fastställas till 80
milj. kr.; i fråga om anslaget till hantverks- och industrilånefonden har
förbundet däremot föreslagit en väsentlig höjning, till 65 milj. kr.
Utskottet har inhämtat att företagareföreningarnas utlåningskapacitet —
som i väsentlig mån avgörs av de inflytande amorteringarnas storlek —
under innevarande budgetår uppgår till ca 80 milj. kr. och med föreslaget
anslagsbelopp blir ca 85 milj. kr. under nästa budgetår samt att
garantiramen för innevarande budgetår t. o. m. den 31 januari 1972 har
utnyttjats för lån på tillhopa ca 30 milj. kr.
I motionen 1972:1314 begärs att anslaget till hantverks-och industrilånefonden
skall räknas upp med ytterligare 10 milj. kr. och garantiramen
utökas med ytterligare 20 milj. kr. Dessa avvikelser från Kungl. Maj:ts
förslag är utskottet inte berett att tillstyrka. Utskottet vill framhålla att
den föreslagna garantiramen tillåter lånegarantier till nära två och en halv
gånger det belopp som utnyttjades under budgetåret 1970/71 och att
även under innevarande budgetår en betydande del av garantiramen torde
förbli outnyttjad. Beträffande hantverks- och industrilånefonden bör
noteras att utlåningskapaciteten under nästa budgetår beräknas stiga inte
oväsentligt trots att investeringsanslaget förblir oförändrat.
En liberalisering av villkoren för återbetalning av hantverks- och
industrilån påyrkas i motionen 1972:1331. Sådana villkor som motionärerna
förordar - innebärande förlängd amorteringstid och amorteringsfrihet
under viss tid — får kommerskollegium och i viss utsträckning
företagareföreningarna enligt nu gällande bestämmelser medge i det
enskilda fallet, om särskilda skäl föreligger. En generell förlängning av
amorteringstiden är enligt utskottets mening inte lämplig. Inte heller vill
NU 1972:11
9
utskottet förorda att kommerskollegium fråntas möjligheten att centralt
bedöma huruvida längre gående avvikelser från de normala återbetalningsvillkoren
skall medges. Då utskottet sålunda finner nuvarande regler väl
avvägda, avstyrker utskottet motionen 1972:1331.
I motionen 1972:570 föreslås en utvidgning av lånegarantiernas
användningsområde. Motionärerna påpekar att företag som behöver viss
förskottslikvid för att kunna åtaga sig en beställning i gengäld brukar få
ställa bankgaranti; för att få en sådan, säger motionärerna, måste
emellertid i regel lämnas bankmässig säkerhet. Förslagets innebörd synes
vara att staten i dylika fall skall kunna lämna en garanti som i förhållande
till banken fungerar i stället för annan säkerhet.
Enligt gällande bestämmelser kan, då särskilda skäl föreligger, sådant
kreditstöd som här är i fråga lämnas för anskaffning av omsättningstillgångar
och intill tre års amorteringsfrihet därvid ingå i återbetalningsvillkoren.
Härigenom torde i en del fall föreligga en finansieringsmöjlighet
som utgör ett alternativ till sådan förskottslikvid som nämns i motionen.
I den mån förskottslikvid ändå blir aktuell torde bankgaranti ofta kunna
erhållas utan särskild säkerhet; utskottet vill erinra om den vidgade rätt
att lämna blancokredit som bankerna fick år 1969. Med hänsyn till vad
här sagts är utskottet inte övertygat om att det av motionärerna
förordade systemet — som administrativt torde bli omständligt att
tillämpa — skulle fylla något väsentligt behov. Därför avstyrker utskottet
motionen 1972:570.
Produktutvecklingsarbetet i de mindre och medelstora företagen är
enligt motionen 1972:569 ett ändamål som företagareföreningarna borde
få tillfälle att främja genom att lämna kreditstöd som möjliggör för
företagen ”att få en produktidé överförd till ett stadium där dess
funktionsduglighet och marknadsanpassning kan prövas”.
Den rådgivningsverksamhet som företagareföreningarna bedriver har
till ändamål bl. a. att underlätta produktutvecklingsarbetet inom de
mindre och medelstora företagen. Den fortlöpande förstärkningen av
företagareföreningarnas resurser bör ge föreningarna ökade möjligheter
till insatser på detta område. Motionärernas förslag går ut på att
föreningarna dessutom skall kunna stödja produktutvecklingsarbetet
genom lån och kreditgarantier. I den mån detta arbete innefattar
anskaffande av anläggnings- eller omsättningstillgångar finns möjlighet till
kreditstöd enligt nuvarande bestämmelser. En insats i form av ytterligare
kreditstöd från företagareföreningarnas sida skulle närmast innebära
tillhandahållande av riskkapital och alltså inte vara förenlig med de
grundläggande förutsättningarna för föreningarnas verksamhet. Utskottet
är med hänsyn härtill inte berett att förorda en utredning med det syfte
som anges i motionen 1972:569.
NU 1972:11
10
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1972:1314
a) medger att statsgaranti för lån till hantverks- och industriföretag
m. m. under budgetåret 1972/73 beviljas intill ett
belopp av 80 000 000 kr.,
b) till Statens hantverks- och industrilånefond för budgetåret
1972/73 anvisar ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.,
2. att riksdagen avslår motionen 1972:1331 angående amorteringstiden
för lån ur hantverks- och industrilånefonden,
m. m.,
3. att riksdagen avslår motionen 1972:570 angående statlig
garanti till vissa företag i samband med mottagande av
förskottslikvid,
4. att riksdagen avslår motionen 1972:569 om stöd till produktutveckling
i mindre och medelstora företag.
Stockholm den 7 mars 1972
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Andersson i örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s),
Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Blomkvist
(s), Sjönell (c), Wååg (s), fru Hansson (s) och herr Clarkson (m).
Reservationer
1. vid punkten 1 (Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader)
beträffande medelsanvisningen av herrar Börjesson i
Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Ericsson
i Åtvidaberg (fp), Sjönell (c) och Clarkson (m), som anser
dels att det stycke på s. 4 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts” och slutar med ”inom berörda
departement” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
”Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning tillgodoser inte tillräckligt
företagareföreningarnas behov av ökade bidrag till sin verksamhet. Med
hänsyn bl. a. till önskvärdheten av att föreningarna får ökade resurser för
samordnande insatser på företagsstödets område föreslår utskottet en
anslagshöjning till 13 milj. kr.”
dels att utskottet under 1 bort hemställa
”1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
motionerna 1972:577 och 1972:1330 till Bidrag till före
-
NU 1972:11
11
tagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader för budgetåret
1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 13 000 000
kr.,”
2. vid punkten 1 (Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader)
beträffande företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet
av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp),
Gustafsson i Byske (c), Ericsson i Åtvidaberg (fp) och Sjönell (c), som
anser
dels att det stycke på s. 4 i utskottets yttrande som börjar med ”Att
bedriva rådgivning” och slutar med ”från riksdagens sida” bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:
”De förslag till utvidgning av företagareföreningarnas verksamhet som
framläggs i de båda senast angivna motionerna är enligt utskottets mening
väl motiverade. Många mindre och medelstora företag har behov av
förstärkt kapacitet på företagsledningens område. Genom rådgivningsgrupper
av det slag som skisseras i motionen 1972:273 skulle detta behov
i många fall kunna tillgodoses på ett smidigt sätt. En aktivare
marknadsföring är för många mindre och medelstora företag ett livsvillkor;
även härvidlag kan rådgivning från företagareföreningarnas
sida få stor betydelse. Utskottet föreslår att riksdagen anhåller att Kungl.
Maj:t skyndsamt låter pröva förutsättningarna för en sådan utvidgning av
rådgivningsverksamheten som här nämnts och därefter förelägger riksdagen
förslag i ämnet.”
dels att utskottet under 2 bort hemställa
”2. att riksdagen med bifall till
a) motionen 1972:273,
b) motionen 1972:1360
hos Kungl. Majit hemställer att frågan om en utvidgning av
företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet prövas i enlighet
med vad utskottet anfört.”
3. vid punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond) beträffande
medelsanvisningen och garantiramen av herrar Börjesson i Glömminge
(c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Ericsson i
Åtvidaberg (fp) och Sjönell (c), som anser
dels att det stycke på s. 8 i utskottets yttrande som börjar med ”1
motionen 1972:1314” och slutar med ”investeringsanslaget förblir
oförändrat” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
”1 motionen 1972:1314 begärs att anslaget till hantverks- och
industrilånefonden skall räknas upp med ytterligare 10 milj. kr. och
garantiramen utökas med ytterligare 20 milj. kr. Det är enligt utskottets
mening angeläget att de mindre och medelstora företagens möjligheter att
under företagareföreningarnas medverkan erhålla kreditstöd successivt
förbättras. Utskottet, som mot denna bakgrund inte kan godtaga Kungl.
Majits förslag till investeringsanslag och garantiram, tillstyrker motionärernas
förslag, varvid utskottet noterar att även detta innebär att
NU 1972:11
12
hantverks- och industrilånefonden förstärks med en avsevärd lägre summa
än den som Företagareföreningarnas förbund angett som erforderlig.”
dels att utskottet under 1 bort hemställa
”l.att riksdagen i anledning av Kungl. Majit förslag och med
bifall till motionen 1972:1314
a) medger att statsgaranti för lån till hantverks- och industriföretag
m. m. under budgetåret 1972/73 beviljas intill ett
belopp av 100 000 000 kr.,
b) till Statens hantverks- och industrilånefond för budgetåret
1972/73 anvisar ett investeringsanslag av 30 000 000 kr.,”
4. vid punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond) beträffande
statlig garanti i samband med förskottslikvid av herrar Regnéll (m),
Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Ericsson i
Åtvidaberg (fp), Sjönell (c) och Clarkson (m), som anser
dels att det stycke på s. 9 i utskottets yttrande som börjar med
”Enligt gällande bestämmelser” och slutar med ”avstyrker utskottet
motionen 1972:570” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
”Utskottet delar motionärernas mening att det skulle vara av
väsentligt värde för många mindre och medelstora företag att kunna
erhålla statlig garanti i sådana fall som avses i motionen. Därför tillstyrker
utskottet motionen. I enlighet med denna bör bestämmelserna i
kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk
och småindustri utvidgas till att också gälla garantigivning av nu angivet
slag.”
dels att utskottet under 3 bort hemställa
”3. att riksdagen med bifall till motionen 1972:570 som sin
mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört
rörande statlig garanti till vissa företag i samband med
mottagande av förskottslikvid.”
5. vid punkten 3 (Statens hantverks-och industrilånefond) beträffande
stöd till produktutveckling av herrar Börjesson i Glömminge (c),
Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Ericsson i Åtvidaberg
(fp) och Sjönell (c), som anser
dels att det stycke på s. 9 i utskottets yttrande som börjar med ”Den
rådgivningsverksamhet som” och slutar med ”i motionen 1972:569” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
”Det är enligt utskottets mening en klar brist hos det kreditstöd som
företagareföreningarna förmedlar att det endast i ringa mån kan utnyttjas
för de behov som sammanhänger med produktutvecklingsarbetet inom
företagen. Som motionärerna framhåller hämmas detta arbete i ett stort
antal fall av otillräckliga finansiella resurser. Utskottet finner det
angeläget att företagareföreningarna får möjlighet att genom kreditstöd
göra en insats på detta område, varför utskottet tillstyrker motionen
1972:569.”
NU 1972:11
13
dels att utskottet under 4 bort hemställa
”4.att riksdagen med bifall till motionen 1972:569 hos Kungl.
Majit begär utredning och förslag om möjligheter för företagareföreningarna
att genom lån och garantier stödja produktutvecklingsarbetet
i mindre och medelstora företag.”