Inrikesutskottets betänkande nr 7 år 1972

InU 1972:7

Nr 7

Betänkande i anledning av i propositionen 1972:1 bilaga 13, inrikesdepartementet,
gjorda framställningar rörande regional utveckling jämte
motioner.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1972:1 bil. 13 punkterna D 1 — D 2
(s. 168 - 173) och V:10 (s. 266 — 267) föreslagit riksdagen att

dels på driftbudgeten under elfte huvudtiteln för budgetåret
1972/73 anvisa till

1. Regionalpolitisk! stöd: Bidragsverksamhet ett förslagsanslag av
131 125 000 kr.,

2. Särskilda stödåtgärder i glesbygder ett reservationsanslag av
5 000 000 kr.,

dels på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd

3. medge att statsgaranti för lån i lokaliseringssyfte till rörelsekapital
beviljas intill ett belopp av 25 000 000 kr. under budgetåret 1972/73,

4. till Regionalpolitisk stöd: Lokaliseringslån för budgetåret 1972/73
anvisa ett investeringsanslag av 250 000 000 kr.

Motioner

1972:47 av herrar Petersson i Röstånga (fp) och Nelander (fp), vari
hemställs att riksdagen måtte uttala att allmänna stödområdet skall
omfatta även sydöstra Skåne.

1972:159 av herrar Stridsman (c) och Johansson i Holmgården (c),
vari hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att
försöksverksamhet med intensifierad kommunal sysselsättningsplanering
bör genomföras även i kommuner i Norrbottens län.

1972:203 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj :t begär

1. att de i motionen framförda riktlinjerna för en landsomfattande
regional planering beaktas i den proposition med anledning av länsprogram
1970 som under nästa budgetår föreläggs riksdagen;

2. att stödåtgärderna i större utsträckning ges en generell utformning
som främjar ett företagsvänligt klimat i enlighet med i motionen angivna
riktlinjer;

3. att statligt stöd bör utgå till kommunerna för att i samarbete med
företagare i bolagsform möjliggöra etablering av industricentra;

4. att initialkostnader för marknadsföringsåtgärder inräknas i det
underlag på vilket statligt lokaliseringsstöd beräknas.

1 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 7

InU 1972:7

1972:279 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om

dels att en översyn av bestämmelserna om flyttningsstöd i enlighet
med vad i motionen anförts sker samt

dels att en ökad information kommer till stånd om de stödmöjligheter
som står till buds vid arbetstagares flyttning till anställning inom
allmänna stödområdet.

1972:374 av herr Gustafson i Göteborg m. fl. (fp), vari anhålles att
riksdagen hos Kungl. Majit hemställer att behovet att tillföra Göteborgsregionen
lättare industri och serviceverksamhet för att motverka strukturarbetslöshet
beaktas vid arbetet inom arbetsmarknadsstyrelsens samrådsdelegation.

1972:378 av fru Laag m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller att direktiv till de statliga organen utfärdas att som
förläggningsalternativ för konferenser pröva de möjligheter som finns
inom stödområdet.

1972:379 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk), vari med
hänvisning till motiveringen i motionen 1972:372 hemställs att riksdagen
uttalar sig för att Norrbotten göres till försöksregion för kraftig
sysselsättningsinsats på kort tid.

1972:381 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om att de åtgärder i Vindelådalen
som förutsattes i 1967 års riksdagsuttalande snarast sätts in.

1972:384 av herr Winberg m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller att motionen överlämnas till lokaliseringsutredningen
med uppdrag till utredningen att i den fortsatta lokaliseringsverksamheten
lägga upp en tioårig utvecklingsplan för Norrland.

1972:587, yrkandet 1, av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motion
1972:294 anförts angående regionalpolitikens mål och medel.

Motionen, som också innehåller ett yrkande om utflyttning av statliga
verk, har i den delen behandlats i betänkandet InU 1972:5.

1972:589 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c, fp), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att försöksverksamhet med industricentrum
snarast påbörjas i Ljusdalsområdet.

1972:596 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen
uttalar sig för

att regionpolitikens grundprinciper skall vara: åt varje län full och
effektiv sysselsättning utan flyttningsförluster,

att en total samhällelig kostnadskalkyl lägges till grund för regionaloch
lokaliseringspolitiken,

att den geografiska fördelningen av näringslivets investeringar skall

InU 1972:7

ankomma på dem som är politiskt ansvariga för den nya regionpolitiken
— med andra ord en allmän investeringsstyming, innebärande att
balanserade ekonomiska strukturer kan byggas upp i alla län och större
arbetsmarknadsregioner samt att nuvarande lokaliseringspolitiska subventioner
till privatkapitalet väsentligen kan inbesparas,

att Länsplan 67 omarbetas med utgångspunkt från de ovan angivna
huvudprinciperna.

1972:598 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit anhåller

1. om utfärdande av sådana bestämmelser att samrådsskyldighet
föreligger interkommunalt och över länsgränserna i lokaliseringsfrågor;

2. om att bestämmelser utfärdas som ger länsmyndigheterna rätt att
via investeringsbidrag styra företagsetablering och lokalisering av annan
verksamhet.

1972:600 av herr Möller i Gävle m. fl. (s), vari hemställs

att synpunkterna på det allmänna stödområdets eventuella avveckling
beaktas under arbetet på det regionalpolitiska handlingsprogrammet,

att om stödområdet kommer att finnas kvar även södra länsdelen av
Gävleborgs län införlivas med detta.

1972:759 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. (c, fp, m), vari
hemställs att riksdagen måtte besluta utvidgning av det allmänna
stödområdet till att även omfatta Öland.

1972:761, yrkandet 1, av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit anhåller att en lokaliseringspolitisk storstadsutredning
skyndsamt tillsätts med uppgift att för storstadsområdenas
vidkommande pröva frågorna om investeringsavgift, etableringskontroll,
differentiering av flyttningsbidragen och andra åtgärder främst i syfte att
skapa förutsättningar för bättre anpassning av storstadsmiljöerna efter
människans fysiska och psykiska betingelser.

Motionen har i här ej behandlad del tagits upp i civilutskottets
betänkande CU 1972:13.

1972:762 av herr Gustafsson i Stenkyrka (c), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit anhåller att medel till särskilda stödåtgärder i
glesbygder får lämnas även till Gotlands län.

1972:770 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c), vari hemställs att
riksdagen uttalar att insatserna för marknadsföring och produktutveckling
snabbt ökas inom ramen för anslaget under D 2, Särskilda
stödåtgärder i glesbygd, i syfte att snabbt öka antalet arbetstillfällen i
ifrågavarande område.

1972:771 av herr Petersson i Nybro m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen måtte uttala att allmänna stödområdet skall omfatta även
landskapet Öland.

1* Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 7

InU1972:7

1972:136 7 av herr Björk i Gävle m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit hemställer att Gästrikland förs till det allmänna
stödområdet.

1972:1368 av herr Boo m. fl. (c, fp, m), vari hemställs att riksdagen
måtte besluta att Avesta och Ludvika planeringsregioner skall ingå i det
allmänna stödområdet.

1972:1370 av herr Ekinge m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Majit begär

att kommerskollegium vid beviljandet av bidrag från anslaget till
särskilda stödåtgärder i glesbygder (inrikesdepartementet bil. 13, D 2)
jämväl medges rätt att ge visst bidrag till hjälp till marknadsföring av
sådana produkter som omfattas av försöksverksamheten,

att förslag föreläggs riksdagen om en utvidgning av det regionalpolitiska
stödet att omfatta även hjälp till marknadsföring av produkter
tillverkade inom stödområdet och till produktutvecklingsarbete,

att behovet av stöd till servicelokaler i glesbygden beaktas vid
avlämnandet av proposition med anledning av glesbygdsutredningens
förslag.

1972:1371 av fröken Eliasson m. fl. (c), vari hemställs att en
skyndsam utredning göres om lämpliga åtgärder i form av etableringskontroll,
avgifter och ett skärpt samrådsförfarande för att dämpa
storstadstillväxten så att förslag till konkreta åtgärder kan framläggas för
riksdagen under hösten i samband med redovisningen av Länsprogram
1970.

1972:1372 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger Kungl. Majit till känna att företagare som
omfattas av bestämmelserna om lokaliseringssamråd men som inte för
närvarande kan erhålla statligt regionalpolitisk! stöd bör kunna erhålla
dylikt stöd enligt samma regler som gäller för industriserviceverksamhet.

1972:1373 av herr Eriksson i Bäckmora (c) och fru Jonäng (c), vari
hemställs att riksdagen uttalar att vid en utökning av försöksverksamheten
i fråga om glesbygdsstödet kommunerna i Bergsjöblocket kommer i
fråga.

1972:1374 av herr Eriksson i Bäckmora (c), vari hemställs att
riksdagen uttalar att lokaliserings- och regionalpolitiken i all möjlig
utsträckning skall utnyttjas i syfte att skapa ett sådant näringsliv och en
sådan serviceutrustning i Norrlandslänen och andra s. k. skogslän att
ytterligare befolkningsutflyttning därifrån inte påtvingas.

1972:1376 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller att vid beredningen av förslaget
till regionalpolitisk! handlingsprogram för hela landet dels ortstypen
storstadsalternativ avförs från ortsklassificeringen, dels klassificeringssystemet
inriktas på att ge de nya storkommunerna ett differentierat

InU1972:7

näringsliv, som kan utgöra grunden för en stabiliserad befolkningsmässig
och ekonomisk utveckling i kommunerna; samt

att inrikesutskottet skyndsamt upptar motionen till behandling.

1972:13 7 7 av herr Green (s), vari hemställs att riksdagen måtte
besluta att Avesta planeringsregion skall ingå i det allmänna stödområdet.

1972:1381 av herr Johansson i Holmgården m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen beslutar att kungörelsen 1970:180 ändras så att sysselsättningsstöd
utgår oavsett produktionssätt.

1972:1385 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t

1. uttalar sig för att en regionalpolitisk målsättning som också
innehåller en befolkningsmässig målsättning utarbetas syftande till ett
decentraliserat samhälle;

2. anhåller om utredning och förslag till effektiva åtgärder för att
balansera storstädernas tillväxt, varvid särskilt bör prövas frågan om
stimulansbidrag för flyttning av företag från storstadsregionerna samt
frågan om etableringskontroll i storstadsregionerna.

1972:1386 av herrar Karlsson i Mariefred (c) och Sundkvist (c), vari
hemställs

A. att riksdagen anhåller hos Kungl. Maj:t om

a. att åtgärder vidtas för att vid lokaliseringssamråd hänsyn också
måtte tas till sysselsättningseffekten,

b. att Kungl. Maj:t efter utredning framlägger förslag om införande av
etableringskontroll i fråga om storstadsregionerna i form av tillståndsgivning,
eventuellt i förening med investeringsavgifter,

B. att riksdagen uttalar att vid utformandet av riktlinjerna för den
framtida regionalpolitiken hänsyn tas till det negativa tryck som
storstadsregionerna och deras centra utövar på ytterområdena i regionen
och områden gränsande därtill.

1972:1388 av herr Larsson i Borrby m. fl. (c, m), vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t kräver att sydöstra Skåne i regionalpolitisk!
avseende betraktas som ett alternativt utvecklingsområde till
Malmöregionen,

att riksdagen uttalar att samma lokaliseringspolitiska stödåtgärder som
gäller för allmänna stödområdet skall gälla även sydöstra Skåne.

1972:1389 av herr Levin (fp), vari — såvitt nu är i fråga - föreslås att
riksdagen beslutar att för ovan angivet ändamål höja anslaget till
lokaliseringsbidrag med 25 milj. kr.

Motionen har i övriga delar behandlats i betänkandet InU 1972:3.

1972:1393 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c), vari med hänvisning
till motiveringen i motionen 1972:1278 föreslås

InU 1972:7

1. att riksdagen uppdrager till Kungl. Maj:t att tillföra Västerbottens
länsstyrelse tillräckliga resurser för att med förtur planera området längs
Vindelälven för rationellt utnyttjande,

2. att riksdagen uppdrager till Kungl. Majit att snarast låta genomföra
sysselsättningsplanering i Vindelälvsdalen med ledning av gjorda erfarenheter
av bedriven försöksverksamhet, samt

3. att riksdagen uppdrager till Kungl. Majit att utse en arbetsgrupp
inom Kungl. Majits kansli som i samverkan med Vindelälvskommunerna
bereder frågor för Vindelälvsdalen, som har betydelse för infriande av
gjorda utfästelser.

1972:1395 av herr Nygren m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen begär
att Kungl. Majit framlägger förslag om en långsiktig informationskampanj
med syfte att klargöra de faktiska förutsättningarna och villkoren för
lokalisering till Norrland och andra delar av det s. k. stödområdet.

1972:1399 av herr Olsson i Sundsvall m. fl. (c), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om utredning och förslag att
lokaliseringsstödet skall omfatta även marknadsföring i enlighet med vad
som i motionen anförts.

1972:1403 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m, c, fp), vari hemställs
att riksdagen hemställer hos Kungl. Majit om omedelbara åtgärder för att
förbättra sysselsättningsläget i landets mest utvecklingshotade län,
Norrbotten.

1972:1406 av herr Stjernström m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit anhåller om att en befattningshavare knyts till
inrikesdepartementet alternativt Norrlandsfonden med uppgift att organisera
och sedan bedriva upplysningsverksamhet i utlandet rörande
etableringsbetingelserna i stödområdet.

1972:1409 av herr Svensson i Eskilstuna m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen delger Kungl. Majit vad i motionen getts till känna såvitt avser
pågående planering av utflyttning av statlig verksamhet och beredning av
förslag till regionalpolitiskt program.

1972:1410 av herr Svensson i Malmö (vpk), vari hemställs att
riksdagen ger Kungl. Majit i uppdrag att i de administrativa former Kungl.
Majit finner lämpliga initiera en samlad regional planering för Skåne med
de målsättningar som i motionen anförts.

InU 1972:7

1970 års riksdagsbeslut om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten Genom

beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970:75, SU 103, rskr 270)
fastställdes riktlinjerna för den treårsperiod för regionalpolitisk! stöd som
inleddes med budgetåret 1970/71. Dessa riktlinjer innebar en utvidgning
av de regionalpolitiska stödmedlen i förhållande till föregående femåriga
försöksperiod. I korthet innebar 1970 års beslut att kretsen av företag
som kan få lokaliseringsstöd vidgades samt att kreditgarantier för
rörelsekapital kan ges i samband med lokaliseringsstöd till investeringar.
Vidare förbättrades stödet till företagens kostnader för utbildning av
personal (s. k. lokaliseringsutbildning) och ett särskilt sysselsättningsstöd
på tillhopa 12 500 kr. under tre år för varje nyanställd i företag i det s. k.
inre stödområdet. Bestämmelser om nu nämnda stödformer meddelas i
kungörelsen 1970:180.

Därjämte infördes transportstöd (prop. 1970:84, SU 105, rskr 271)
för att reducera kostnaderna för järnvägs- och landsvägsfrakter av
färdigvaror och halvfabrikat från eller inom stödområdet. Se vidare
kungörelsen 1970:592.

För treårsperioden 1970/71 — 1972/73 gäller för de olika regionalpolitiska
stödformerna inkl. transportstöd en medelsram av 1 200 milj.
kr. plus ett från föregående försöksperiod outnyttjat belopp om 87 milj.
kr.

Slutligen godkände 1970 års riksdag (prop. 1970:85, SU 106, rskr
272) att Norrlandsfondens möjligheter att främja den norrländska
företagsamhetens utveckling och differentiering utvidgades. Vissa medel
härför ställdes till fondens förfogande via anslag på industridepartementets
huvudtitel.

Redovisning av gjorda insatser

Arbetsmarknadsstyrelsens utredningsbyrå har nyligen publicerat uppgifter
om den regionalpolitiska stödverksamheten under tiden den 1 juli
1970 — 31 december 1971, dvs. under den första hälften av pågående
treårsperiod (”Meddelanden från utredningsbyrån”, 1972:7). Av meddelandet
framgår bl. a. följande.

Under den aktuella tiden beviljades 376 företag med tillsammans
28 000 anställda någon form av lokaliseringsstöd. Lokaliseringsbidrag och
lokaliseringslån beviljades 361 företag med 530 milj. kr., varav 101 milj.
kr. i bidrag, för totala investeringskostnader om drygt 1 miljard kr. i
byggnader och maskiner. Investeringarna väntas enligt vad företagen
uppgivit ge 7 000 nya arbetstillfällen. En tredjedel av investeringskostnaderna
faller på Norrbottens län (353 milj. kr. varav 240 milj. kr. avser
ASSI:s anläggningar i Piteå). Det största sysselsättningstillskottet väntas
tillfalla Värmlands och Kopparbergs län som beräknas vartdera få 1 000
nya arbetstillfällen.

65 företag är nylokaliseringar som beräknas ge 2 100 arbetstillfällen.

1** Riksdagen 1972. 18 sami Nr 7

InU 1972:7

STATLIGT LOKALISERINGSSTÖD 1.7.1970-31.12.1971

Totalt invest.

Därav bidrag, lån
och flyttn.ersättn.

Beräknat sysselsättningst
i I Iskot t i årsarbetare

120 -

1000

1100

Skogslän

tare

övriga län

Tablån bygger på uppgifter i meddelande 1972:7 från AMS:s utredningsbyrå

InU 1972:7

Huvuddelen av de nya arbetstillfällena faller således på utvidgningar av
redan etablerade företag.

Därjämte har bidrag beviljats 531 företag för utbildning av 11 000
anställda. Sammanlagt har beviljats utbildningsbidrag med 78 milj. kr.
Det anmärks att det faktiskt utnyttjade bidragsbeloppet kan komma att
skilja sig från det beviljade.

Även det nya sysselsättningsstödet har visat sig komma till användning
i större utsträckning än som beräknats.

Fördelningen av lokaliseringsstödet på län jämte sysselsättningseffekten
framgår av tablån på s. 8.

Regionalpolitikens långsiktiga mål och den regionalpolitiska utvecklingsplaneringen Redan

i 1964 års beslut om riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
uppställdes vissa mål för regionalpolitiken. Stort avseende fästes vid
samhällsplaneringen. Länsstyrelserna fick huvudansvaret för planeringsverksamheten
i länen och planeringsråd inrättades.

Som första resultat av planeringsverksamheten redovisades länsplanering
1967 för 1969 års riksdag (prop. 1969:1 bil. 13 s. 92-147, SU 57,
rskr 188). I samband härmed antogs vissa grundsatser för utformningen
av regionalpolitiska målsättningar, som innefattar bl. a. strävan att dämpa
tillväxttakten i storstadsområdena och som alternativ till dessa bygga ut
ett antal växtkraftiga stadsregioner på olika håll i landet, att satsa på
områden som bedömdes spontant kunna utvecklas så att de fick en
differentierad arbetsmarknad och att i varje län satsa på minst en region
med framtida spontan tillväxtkraft.

Länsplanering 1967 kunde inte föras fram till konkreta regionalpolitiska
handlingsprogram. Genom beslut den 28 mars 1969 uppdrog Kungl.
Maj :t åt länsstyrelserna att försöksvis i samverkan med kommunerna
utarbeta sådana program för länen (Länsprogram 1970). Enligt meddelade
anvisningar skall handlingsprogrammen — med sikte såvitt möjligt på
tiden fram till år 1980 — redovisa dels behovet av sysselsättningspolitiska
åtgärder, dels behovet av åtgärder av annan art för att trygga goda
levnadsförhållanden i områden där en långsiktig bedömning ger vid
handen att en negativ utveckling är ofrånkomlig, dels den regionala
fördelningen av investeringsbehoven inom den offentliga sektorn. Handlingsprogrammen
skall mynna ut i en prioritering av insatsbehoven mellan
olika kommunblock.

I prop. 1970:75 angavs ytterligare allmänna riktlinjer för planeringsoch
programarbetet. Dessa riktlinjer, som godkändes av riksdagen,
innebär att ett landsomfattande regionalt handlingsprogram — med länsprogrammen
som grund — skall utarbetas. Detta hela landet omfattande
program förutsätts vara så konkret att det kan tjäna som vägledning för
den regionala politiken. Å andra sidan får programmet inte vara så
detaljerat att det utesluter handlingsfrihet på regional och kommunal
nivå. För att kunna förena dessa krav bör programmet ange de ramar

InU 1972:7

inom vilka länsorganen har att arbeta samtidigt som det innehåller
tillräckliga preciseringar för att uppnå en enhetlig regionalpolitik i hela
landet.

Med denna utgångspunkt får enligt propositionen två huvudmoment
särskild betydelse i ett handlingsprogram för hela riket.

1. Statsmakterna anger ramar för länens och de regionala statliga
organens verksamhet.

2. Klassificering av orter eller regioner med angivande av den typ av
åtgärder som behövs för att lösa de problem som är förknippade med
resp. ortstyp.

För klassificeringsarbetet anges följande typer av orter och regioner.

1. Storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö där expansionen
bör dämpas.

2. Storstadsalternativ. Dessa måste ligga utanför storstädernas influensområden.
Endast ett relativt litet antal orter kan ifrågakomma som
storstadsalternativ.

3. Regionala tillväxtcentra. Det är till dessa centra jämte storstadsalternativen
som huvuddelen av de offentliga investeringarna bör koncentreras.
Lokaliseringspolitiska stödåtgärder inriktas i stor utsträckning på
dessa centra.

4. Serviceorter i glesbygder. Två kategorier.

a. Sådana där lokaliseringspolitiska stödåtgärder kan ge effekt och
som blir de egentliga stödjepunkterna för serviceförsörjningen i stödområdets
inland.

b. Orter där erfarenhetsmässigt andra åtgärder än lokaliseringspolitiska
måste tillgripas för att upprätthålla tillfredsställande service.

5. Den stora gruppen övriga orter utanför stödområdet där inga
speciella åtgärder behöver anges i ett riksprogram. I regel gäller det orter
som är välbelägna i förhållande till regionala tillväxtcentra.

Ett mer utbyggt ortsklassificeringsystem än det som angavs i prop.
1970:75 skisseras i promemorian ”Ortsklassificering i ett regionalpolitiskt
handlingsprogram”, som utarbetats av den till inrikesdepartementet
knutna gruppen för regional utvecklingsplanering (Ds In 1971:7). Det i
promemorian skisserade klassificeringssystemet anges vara resultatet av
en överarbetning av det förslag till ortsklassificering som länsstyrelserna
lagt fram i samband med de preliminära länsprogrammen. Avsikten med
denna överarbetning var bl. a. att ge länsstyrelserna ytterligare underlag
för deras bedömningar.

Länsstyrelsernas arbete med Länsprogram 1970 är numera avslutat.
Definitiva program har getts in till inrikesdepartementet successivt under
senare delen av år 1971. Programmen utgör underlag för det arbete som
f. n. pågår inom departementet med att utarbeta ett regionalt handlingsprogram
för hela landet.

Den regionala utvecklingsplaneringen är inte avslutad härmed utan
avses som en rullande verksamhet. Avsikten är att genomföra en ny
länsplaneringsomgång åren 1972—1973.

InU 1972:7

I sammanhanget bör erinras om pågående försöksverksamhet med
kommunalekonomisk långtidsplanering (KELP). KELP har till syfte att
kartlägga kommunernas ekonomiska långtidsplanering på både drifts- och
investeringssidan. Arbetet började år 1968 i begränsad omfattning. Under
år 1969 gjordes en enkät samt två tilläggsundersökningar bland ca 500
kommuner. Verksamheten har därefter fortsatt i inrikesdepartementets
regi och planeras nu bli årligen återkommande.

Som ett led i strävandena att dämpa tillväxten i storstäderna antog
1970 års höstriksdag (prop. 1970:154, BaU 69, rskr 446) en lag om
lokaliseringssamråd (1970:725). Enligt lagen äger Kungl. Maj:t - i den
omfattning det är påkallat från regionalpolitisk synpunkt — förordna, att
den som planerar nybyggnad av eller annan åtgärd med lokaler, som
kräver byggnadslov, skall samråda med lokaliseringsmyndigheten i fråga
om lokaliseringen av verksamhet som lokalerna är avsedda för. Innan
samrådsskyldigheten fullgjorts får den planerade byggnadsåtgärden inte
företas. Enligt kungörelsen (1971:51) om lokaliseringssamråd är arbetsmarknadsstyrelsen
lokaliseringsmyndighet. Samrådsskyldighet föreligger i
vissa i kungörelsen angivna kommuner och kommunblock i Stockholms-,
Malmö- och Göteborgsregionerna. Samrådsskyldighet inträder om den
planerade byggnadsåtgärden innefattar ett lokaltillskott av minst 500 m2
och lokalerna är avsedda för i bilaga till kungörelsen angiven verksamhet.
Kungörelsen trädde i kraft den 1 april 1971.

Förarbetena för en fysisk riksplanering har publicerats i en inom
civildepartementet utarbetad rapport Hushållning med mark och vatten
(SOU 1971:75). Rapporten behandlas f. n. i en omfattande remiss. Det är
avsett att huvudlinjerna i en fysisk riksplanering och dess fortsatta
organisation samt härav föranledda lagförslag skall anmälas för riksdagen
vid årets höstsession.

Vissa organ och utredningar av betydelse för regionalpolitiken

I, o kaliseringsb er ed n inge n

Beredningen, som är knuten till inrikesdepartementet, inrättades i
anledning av statsmakternas beslut år 1964 om lokaliseringspolitiken
(prop. 1964:185 s. 214-215, BaU 48, rskr 408) för samråd i frågor
rörande samhällsplanering och lokaliseringsverksamhet i syfte att samordna
åtgärder som berör flera departements och verks ansvarsområden,
m. m. I beredningen ingår företrädare för berörda departement och
myndigheter samt näringslivets organisationer.

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU)

ERU har tillkallats enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni
1965 och har till uppgift att i anslutning till lokaliseringsberedningens
verksamhet dels biträda vid uppläggning av den regionala utredningsverksamheten,
dels biträda forskningsberedningen med att samla informationer
om och föreslå koordinering av forskningsverksamhet samt definiera
forskningsbehov i lokaliseringsfrågor.

InU 1972:7

ERU har hittills publicerat rapporterna Balanserad regional utveckling
(SOU 1970:3) med bilagorna Urbaniseringen i Sverige (SOU 1970:14)
och Regionalekonomisk utveckling (SOU 1970:15) samt Regional utveckling
och planering (SOU 197 1:16).

Inom ERU förbereds en ny rapport om bl. a. produktionskostnader i
skilda regioner (jfr BaU 1969:30 s. 41-42, rskr 309). I denna rapport,
som avses bli publicerad år 1973, beaktas såväl företagsekonomiska som
samhällsekonomiska faktorer i produktionskostnadsberäkningarna. Vid
sidan av traditionella kostnadsposter, såsom löner och råvarukostnader,
skall redovisas företagens kostnader för personkontakter samt behovet av
och kostnader för att uppföra samhällskapital i olika regioner. Även de
enskilda individernas kostnader i form av bl. a. restider behandlas.
Förhållandena i storstäder, aktuella storstadsalternativ, regionala centra
och glesbygd särredovisas.

Arbetet sker i vad avser forskningsdelarna vid företagsekonomiska,
kulturgeografiska, nationalekonomiska och sociologiska institutioner vid
landets universitet.

1968 års lokaliseringsutredning

Utredningen, som tillsattes i februari 1968, avgav följande år
delbetänkandet Lokaliserings- och regionalpolitik (SOU 1969:49) vilket
låg till grund för förslagen om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten
i prop. 1970:75. Utredningen har under år 1971 avgivit
betänkandet Om uppföljningen av stödföretag m. m. (Ds In 1971:8).
Utredningens kvarstående uppdrag är att överväga frågor rörande
systemet för utbetalning av lokaliseringsstöd. Utredningen väntas lägga
fram förslag i ämnet inom kort.

Glesbygd sutredningen

Utredningen, som tillsattes i augusti 1969, avlöste den sedan år 1966
inom Kungl. Maj:ts kansli arbetande gruppen för glesbygdsfrågor. Enligt
direktiven skall utredningen ses som ett led i strävandena att skapa ökad
jämlikhet i ekonomiskt och socialt hänseende mellan människor i olika
regioner. Utredningens arbete skall främst vara inriktat på skogslänen
även om utredningen är oförhindrad att i arbetet inbegripa områden i
södra och mellersta delarna av landet.

En väsentlig uppgift för utredningen är att på grundval av bl. a. ERU:s
forskningsarbete kartlägga glesbygdsproblemen och lägga fram förslag till
mera långsiktiga lösningar av dessa. I första hand skall arbetet vara
inriktat på långsiktiga lösningar av frågor som gäller samhällelig och
kommersiell service. En annan uppgift för utredningen är sysselsättningsfrågorna.
I sistnämnda hänseende nämns stödet till hemarbete i glesbygderna.

InU 1972:7

Utredningen har lagt fram två delbetänkanden, ett om kommersiell
service i glesbygder (SOU 1972:13) och ett om utbildning i glesbygder
(Ds In 1972:1). Utredningen väntas avge sitt slutbetänkande under
sommaren 1972.

Sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m.

De sakkunniga, som tillkallades sommaren 1969, har i uppdrag att
utarbeta och successivt lägga fram förslag rörande lokalisering och
utformning av anläggningar och områden för turism och friluftsliv. I sitt
arbete bör de sakkunniga enligt direktiven sträva efter att skapa
arbetstillfällen inom sysselsättningssvaga regioner. Utredningsuppdraget
avser därför särskilt Norrland.

Utredningen har under år 1971 avgett delbetänkanden om Vindelälvsområdet
(Ds Jo 1971:2), Åreområdet (Ds Jo 1971:5) och om statligt
lokaliseringsstöd till rekreationsanläggningar (Ds Jo 1971:7).

Industricentrautredningen

Den 29 juni 1970 tillkallades en sakkunnig för fortsatt utredning av
frågan om försöksverksamhet med utbyggnad av industricentra inom det
allmänna stödområdet. Den sakkunnige skall särskilt uppmärksamma
möjligheterna att förlägga industricentra till det inre stödområdet.
Utredningen skall förutom att pröva lokaliseringsfrågan lämna förslag om
industricentras lämpliga storlek och verksamhetsinriktning. Därvid skall
även organisationsformer och förvaltningsfrågor behandlas. Utredningen
väntas avge betänkande under sommaren 1972. Enligt uppgift kommer
utredningen att föreslå att i en första etapp industricentra byggs upp i
Strömsund och Lycksele.

Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet

Delegationen är tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13
juni 1969 och har i uppdrag att inkomma med förslag om vilken statlig
verksamhet som bör flyttas från Storstockholmsområdet och till vilka
orter lokalisering bör ske.

Särskilda direktiv har ej meddelats för delegationen.

Delegationen har under år 1970 avgett betänkandet Decentralisering
av statlig verksamhet - ett led i regionalpolitiken (SOU 1970:29) vilket
låg till grund för den av riksdagen förra året behandlade propositionen
1971:29 angående omlokalisering av statlig verksamhet.

Delegationen kommer under maj 1972 att offentliggöra förslag
beträffande en andra omlokaliseringsetapp.

InU 1972:7

Utskottet

Allmänna synpunkter

Utskottet har i det föregående som en allmän bakgrund i korta drag
återgett 1970 års beslut om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten
och redogjort för pågående regionalpolitiska planeringsarbete.
Innebörden härav är sammanfattningsvis denna.

År 1970 fattades beslut om förstärkningar av det regionalpolitiska
stödet och om vissa ytterligare preciseringar av de regionalpolitiska
målen. Det pågår f. n. inom inrikesdepartementet ett brett upplagt
propositionsarbete med sikte på att årets höstriksdag skall föreläggas
förslag om ett riksomfattande regionalt program. Jämsides härmed
förbereds inom civildepartementet proposition om riktlinjer för en fysisk
riksplanering. Även denna proposition har aviserats till höstriksdagen. På
grund av det samband som råder mellan den regionala politiken och den
fysiska riksplaneringen får man räkna med att behandlingen i riksdagen
av de båda propositionerna kommer att bedrivas parallellt.

Grundmaterialet för propositionen om det regionalpolitiska handlingsprogrammet
utgörs av de av länsstyrelserna utarbetade länsprogrammen.
Även annat material kommer att användas, bl. a. sådant som kommer att
läggas fram av glesbygdsutredningen i dess till sommaren aviserade
slutbetänkande samt material som tas fram internt inom inrikesdepartementet
och inom ERU. Propositionen kan väntas ge ett utförligt
och mångfasetterat bakgrundsmaterial för statsmakternas ställningstaganden
till ett regionalpolitisk! handlingsprogram för hela landet.
Propositionen som huvudsakligen blir inriktad på regionalpolitiska
målfrågor kommer att följas av propositioner från inrikesdepartement
och andra berörda departement med förslag beträffande de medel som
behövs för att nå de mål som ställs upp.

De i det följande behandlade motionerna bör enligt utskottets mening
bedömas mot bakgrunden av att riksdagen redan i höst och på våren
1973 kommer att pröva regionalpolitiken i hela dess vidd. Det kan
förutsättas att åtskilliga av de problemställningar och förslag som finns i
motionerna kommer att uppmärksammas i pågående planerings- och
målsättningsarbete. Sedan propositionerna lagts fram finns det möjligheter
att i vanlig ordning motionsvägen aktualisera ändringsförslag.

Med dessa inledande synpunkter och påpekanden som allmän bakgrund
övergår utskottet till att behandla motionerna och de anslagspunkter
som rör regional utveckling.

Regionalpolitiska utvecklingsplaner m. m

I två motioner berörs inriktningen av regionalpolitiken.

I motionen 1972:203 av herr Helén m. fl. (fp) begärs att i motionen
framförda riktlinjer för en landsomfattande regional planering beaktas i
den kommande propositionen om regionala handlingsprogram. I motionen
framhålls en hela landet omfattande planering som det grundläggande
och kanske viktigaste medlet i regionalpolitiken. I denna planering måste
behandlas inte enbart skogslänens svårigheter utan även problemen med

InU 1972:7

för starkt expanderande tätortsregioner och svagheterna i områden med
vikande befolkningsunderlag utanför stödområdet. Motionärerna framhåller
att ansträngningarna att skapa sysselsättning i undersysselsatta
regioner skall ses som ett medel att avlasta de starkt expansiva
storstadsområdena. Vidare betonas att regeringen bör — för att skapa
underlag för en positiv utveckling i utflyttningsorterna — ange vilken grad
av offentlig service som kommer att garanteras i resp. orter och i övrigt
generellt förbättra näringslivets villkor. 1 sistnämnda hänseende framhålls
fördelarna av generella stödåtgärder för att främja ett ”företagsvänligt
klimat”. I detta syfte tas upp frågor om företagsbeskattning, arbetsgivaravgiften,
investeringsfonder och transportförsörjningen m. m. Liknande
generella åtgärder berörs i motiveringen till den nedan redovisade
motionen 1972:587.

Även motionen 1972:587 av herr Bohman m. fl. (m) gäller regionalpolitikens
mål och medel. När det gäller regionalpolitikens mål anför
motionärerna att regionalpolitiken bör leda utvecklingen i sådana banor
att näringslivets strukturomvandling i framtiden inte behöver åtföljas av
massomflyttningar och att möjligheterna att ge en tillfredsställande
service åt alla människor förbättras. Man bör därför söka bygga upp en
allsidig regional arbetsmarknad, där olika typer av näringslivs- och
samhällsaktiviteter finns representerade. Härvid avses inte enbart tillverkningsindustri
utan även produktutveckling, marknadsföring och administration
bör finnas representerade liksom en tillfredsställande offentlig
och enskild service.

I fråga om regionalpolitikens medel framhålls liksom i motionen
1972:203 att planeringen har en strategisk funktion. Motionärerna
ifrågasätter om beslutanderätten i länen beträffande de regionalpolitiska
frågorna bör koncentreras till länsstyrelserna. De finner att en ansvarsfördelning
mellan länsstyrelserna och landstingen är eftersträvansvärd.

I övrigt förklarar motionärerna att deras uppfattning om lokaliseringspolitikens
utformning i betydande delar överensstämmer med de av
riksdagen år 1970 antagna riktlinjerna. De ställer sig emellertid tveksamma
till de begränsningar som gjorts i fråga om stödberättigad
verksamhet. De önskar vidare åtgärder av generell typ som kan sättas in
med verkan på hela regioner. Som exempel härpå nämns differentierade
taxor, avgifter och avskrivningsregler m. m.

I de båda motionerna framhålls planeringens roll inom regionalpolitiken.
Denna bör leda fram till en balanserad fördelning av befolkning
och näringsliv och ge underlag för tillfredsställande service åt människorna
i olika delar av landet. Utskottet har ingen invändning mot önskemål
av detta slag. De ligger i linje med allmänt vedertagna regionalpolitiska
grundsatser. Därav följer emellertid att det inte finns anledning för
riksdagen att göra uttalanden på grundval av nu återgivna synpunkter i
motionen. Sådana uttalanden skulle inte komma att tillföra pågående
planeringsarbete några väsentligt nya moment. Som exempel kan pekas
på att det i motionen 1972:203 upptagna önskemålet om en precisering
av vilken grad av offentlig service, som skall kunna tillhandahållas i orter

1*** Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 7

InU 1972:7

med trolig negativ utveckling, är en av de väsentliga frågorna att försöka
lösa i ett samlat regionalt handlingsprogram.

När det gäller regionalpolitiska medel efterlyser man i båda motionerna
mer av generella åtgärder för att — som det uttrycks i motionen
1972:203 — skapa ett ”företagsvänligt klimat” i sysselsättningssvaga
regioner. Utskottet vill med anledning härav rent allmänt framhålla att
1970 års riksdagsbeslut innebär att de regionalpolitiska medlen i
huvudsak fastlagts för den treårsperiod som löper till den 1 juli 1973 och
att förslag rörande medelsarsenalen för tiden därefter kan väntas till nästa
års riksdag. I övrigt bör påpekas att de konkreta åtgärder som berörs i
motionen 1972:203 — avseende differentiering av arbetsgivaravgiften
m. m. — har tagits upp i följdmotioner som remitterats till andra utskott.
Ej heller i denna del finner inrikesutskottet att motionerna bör påkalla
någon åtgärd från riksdagens sida.

Slutligen ifrågasätts i motionen 1972:587 en uppdelning av ansvaret
för den regionalpolitiska planeringen mellan länsstyrelserna och landstingen.
Såvitt utskottet kan finna gäller det här en fråga som länsberedningen
har att överväga.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
1972:203, yrkandena 1 och 2, samt 1972:587, yrkandet 1.

I motionen 1972:596 av herr Hermansson m. fl. (vpk) efterlyses en ny
regionalpolitik. Med utgångspunkt i en analys av den regionala utvecklingen
- som karakteriseras som ”den regionala krisen” — och av den
hittills förda regionalpolitiken begärs i motionen att riksdagen skall uttala
sig för att regionalpolitikens grundprinciper skall vara ”åt varje län full
och effektiv sysselsättning utan flyttningsförluster”. Det begärs vidare att
en total samhällelig kostnadskalkyl läggs till grund för regional- och
lokaliseringspolitiken. Det krävs en allmän investeringsstyrning som
innebär dels att ”balanserade ekonomiska strukturer” kan byggas upp i
alla län och större arbetsmarknadsregioner, dels att nuvarande ”lokaliseringspolitiska
subventioner till privatkapitalet väsentligen kan inbesparas”.
Slutligen begärs riksdagens uttalande att länsplanering 1967 —
som enligt motionärerna alltjämt bör utgöra den auktoritativa grundvalen
för den statliga regionalpolitiken i motsats till länsprogrammen 1970,
vilka betecknas som ”allmänna önskelistor från länsmyndigheterna” —
skall arbetas om med utgångspunkt i de av motionärerna nu angivna
principerna.

De huvudmål för en ny regionalpolitik som ställs upp i motionen har i
allt väsentligt tidigare presenterats för riksdagen. Utskottet vill därför
endast framhålla att ett allmänt mål för de regionalpolitiska strävandena
är att i olika delar av landet utveckla mångsidiga, väl avvägda industriregioner
med differentierad arbetsmarknad och att därigenom ge bättre
förutsättningar för att lösa uppkommande sysselsättningsproblem utan
att arbetskraften behöver flytta från hemlänet. Samtidigt bör erinras om
att statsmakterna år 1969 uttalat att det inte är möjligt att garantera
olika län en sådan sysselsättning att ingen nettoutflyttning uppkommer i
länen.

Med anledning av kravet på en samhällelig kostnadskalkyl som grund

InU 1972:7

för regionalpolitiken vill utskottet liksom i fjol erinra om att ERU enligt
beslut vid 1969 års riksdag har i uppdrag att utreda produktionskostnaderna
i skilda regioner. Enligt uttalande av bankoutskottet (BaU
1969:30 s. 42) är det av särskild vikt att därvid de samhällsekonomiska
kostnaderna utreds. Något ytterligare riksdagens initiativ i ämnet är
därför inte påkallat.

För att uppnå en bättre regional balans kräver motionärerna en
”allmän investeringsstyrning” som skulle ersätta nuvarande regionalpolitiska
stödformer. Kort sagt innebär förslaget att nuvarande ordning
med ekonomiska stimulanser ersätts med tvångsåtgärder. Enligt utskottets
mening är tvångsåtgärder av så långtgående slag som motionärerna
synes åsyfta inte förenliga med ett ekonomiskt system av den typ
som råder i vårt land.

Eftersom utskottet inte kan ansluta sig till de principer för en ny
regionalpolitik som motionärerna uttalat sig för, avvisar utskottet även
det sista yrkandet i motionen om att länsplanering 1967 skall arbetas om
med utgångspunkt i dessa principer.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen
1972:596.

Utskottet övergår härefter till att behandla några motioner som rör
planeringsfrågor i avgränsade regioner.

I ett par motioner tas upp planeringsfrågor i regioner som ligger i
anslutning till storstadsområden. Motionen 1972:1409 av herr Svensson i
Eskilstuna m. fl. (s) behandlar förhållandena i Södermanlands län. Länet
bör enligt motionärerna behandlas som ett avlastningsområde för den
egentliga Stockholmsregionen. I anslutning till ett förslag av länsstyrelsen
i länet föreslås en utbyggnad av den näringsgeografiska strukturen efter
”bandlandskapsprincipen”, varvid motionärerna tänker sig att länet
indelas i huvudsak i tre band. Motionärerna för även fram en del andra
synpunkter på regionalpolitiska planeringsfrågor i länet, bl. a. pekar de på
svårigheter i Eskilstuna sammanhängande med järnmanufakturindustrins
problem. Det framhålls vidare att närheten till Stockholm är en fördel vid
decentralisering av verksamheter därifrån. Motionärerna yrkar att riksdagen
skall ge Kungl. Maj:t till känna vad som anförts om den regionala
planeringen och utflyttningen av statlig verksamhet.

De av motionärerna anförda regionalpolitiska synpunkterna är redan
föremål för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet genom arbetet med Länsprogram
1970. När det gäller omlokalisering av statlig verksamhet kan ett
nytt förslag väntas inom den allra närmaste tiden. Med hänsyn till det
anförda bör motionen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Samma resonemang är i princip tillämpligt på ett yrkande i motionen
1972:1388 av herr Larsson i Borrby m. fl. (c, m) att riksdagen skall kräva
att sydöstra Skåne skall betraktas som ett alternativt utvecklingsområde
till Malmöregionen. Länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads län har
i yttranden över Länsprogram 1970 framhållit att sambandet mellan
utvecklingen i de båda länen måste beaktas. Den av motionärerna
upptagna frågan bör alltså inte f. n. föranleda något ställningstagande

InU 1972:7

av riksdagen. Motionsyrkandet avstyrks således.

Motionen 1972:1410 av herr Svensson i Malmö (vpk) aktualiserar
behovet av en av Kungl. Maj:t initierad samlad regional planering för
Skåne. Med hänvisning till extremt stark konkurrens om markresurserna
och betydande ekonomiska balansproblem samt till att splittringen av
landskapet i två län avsevärt försvårar en integrerad behandling av
planeringsfrågorna anser motionären att endast initiativ från den centrala
statsmakten kan åstadkomma en tillfredsställande lösning av behovet av
en mer balanserad struktur inom landskapet.

Motionen syftar till samordnad regionalpolitisk och fysisk planering.
Med hänvisning till det planeringsarbete på dessa områden, som f. n.
pågår inom Kungl. Maj:ts kansli och vad ovan anförts om samarbetet
mellan de båda Skånelänen, finner utskottet att någon åtgärd från
riksdagens sida i anledning av motionen inte är påkallad.

I motionen 1972:384 av herr Winberg m. fl. (m) yrkas att motionen
överlämnas till 1968 års lokaliseringsutredning med uppdrag åt utredningen
att lägga upp en tioårig utvecklingsplan för Norrland. I motionen
väcks tanken på ett speciellt samordningsorgan för Norrlandsfrågor.

Ett liknande motionsyrkande framställdes vid förra årets riksdag och
lämnades då utan bifall. Utskottet anser att det inte finns anledning att i
nuvarande läge vid sidan om ett landsomfattande planeringsarbete, som
nalkas sin avslutning, sätta i gång ytterligare planläggningsarbete för
Norrlands del. Det kan f. ö. påpekas att 1968 års lokaliseringsutredning,
som enligt motionärerna borde anförtros det av dem begärda planeringsarbetet,
håller på att avsluta sitt uppdrag. Motionen bör med hänvisning
till det anförda inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Enligt motionen 1972:1374 av herr Eriksson i Bäckmora (c) har
avfolkningen i stora områden av Norrland gått så långt att underlaget för
fortsatt bebyggelse hotar att ryckas undan. Olika prognoser pekar på
fortsatt befolkningsminskning. På grund härav bör riksdagen uttala att
lokaliserings- och regionalpolitiken i all möjlig utsträckning utnyttjas i
syfte att skapa ett sådant näringsliv och sådan serviceutrustning att
fortsatt utflyttning från Norrland slänen och övriga skogslän förhindras.

Liknande motionsyrkande framställdes senast vid föregående års
riksdag. Den principiella invändning som riktats mot yrkanden av denna
art är att kravet på en regionalpolitisk målsättning, som skulle gå ut på
att ytterligare utflyttning från skogslänen inte blir nödvändig, är
oförenligt med den mera förutsättningslösa inställning i frågan om
befolkningsramarna för olika regioner som tidigare vunnit anslutning från
riksdagens sida. Det kan tilläggas att den i det föregående lämnade
redovisningen för användningen av det regionalpolitiska stödet för tiden
efter den 1 juli 1970 synes tyda på ett ökat intresse från näringslivets sida
att utnyttja dessa stödmöjligheter för utvidgningar av befintliga företag
och nyetableringar inom skogslänen. I vad mån ytterligare åtgärder
behövs efter de förstärkningar av det regionalpolitiska stödet som beslöts
år 1970 för att bromsa utflyttningen från skogslänen bör bedömas först
när redovisningen av länsprogram 1970 och glesbygdsutredningens förslag
föreligger. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motionsyrkandet.

InU 1972:7

Motionen 1972:1376 av herr Fälldin m. fl. (c) tar upp en av de
centrala regionalpolitiska frågorna, nämligen ortsklassificeringen. Med
angivande av att i promemorian ”Ortsklassificering i ett regionalpolitisk!
handlingsprogram” som primära centra har klassificerats tätortsområden
med lokalt befolkningsunderlag om ca 100 000 personer inom en radie av
ca tre mil kritiserar man att promemorian utgått från tätorter som redan
har ett mycket stort befolkningsunderlag. Utslagsgivande skall i stället
vara den roll orten bör ha för den regionalpolitiska målsättningen. Enligt
motionärerna bör regionalpolitiken inte inriktas på att skapa nya
traditionella storstäder med över 100 000 invånare. Riksdagen bör i
enlighet härmed uttala sig dels för att ortstypen storstadsaltemativ avförs
från ortsklassificeringen, dels för att klassificeringssystemet inriktas på
att ge de nya storkommunerna ett differentierat näringsliv som kan
utgöra grunden för en stabiliserad befolkningsmässig och ekonomisk
utveckling i kommunerna, något som var en utgångspunkt för 1962 års
kommunblocksreform.

Ortsklassificeringssystemet och dess innebörd blir en av de frågor som
i höst kommer att aktualiseras i samband med statsmakternas ställningstagande
till det fortsatta regionalpolitiska reformarbetet. Det finns därför
inte anledning för riksdagen att nu göra bindande uttalanden i detta
ämne. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionen.

I motionen 1972:1385 av fru Jonäng m. fl. (c) begärs att riksdagen
skall uttala sig för en regionalpolitisk målsättning som också innehåller en
befolkningsmässig målsättning syftande till ett decentraliserat samhälle.
Enligt motionärerna bör den nuvarande koncentrationsprocessen brytas
och en jämnare befolkningsfördelning än den nuvarande åstadkommas.

Samma motionsyrkande har ställts vid tidigare riksdagar och har då
avslagits. Att en balanserad fördelning av befolkningen bör eftersträvas,
bl. a. genom att storstädernas tillväxt dämpas, är som utskottet tidigare
konstaterat en allmänt omfattad regionalpolitisk grundsats. Den kom till
uttryck i 1970 års proposition om regionalpolitiken. Motionärerna
förespråkar emellertid därutöver långtgående åtgärder, allt i syfte att
befolkningsramar för de olika regionerna skall kunna fastställas och bli
realiserbara delmål. Utskottet erinrar om den tvekan som rått om
möjligheten att ställa upp av statsmakterna garanterade befolkningsramar.
I övrigt hänvisar utskottet till att det här gäller regionalpolitiska
målfrågor som kommer att behandlas i höst. Utskottet avstyrker med
hänvisning till det anförda motionsyrkandet.

Storstadsproblem m. m.

Storstadsprob/emen behandlas ur olika aspekter i flera motioner.

I motionerna 1972:761 av herr Fälldin m. fl. (c) och 1972:1385 av fru
Jonäng m. fl. (c) begärs utredningar med syfte att begränsa storstädernas
tillväxt och skapa bättre och mer stimulerande samhällsmiljö i dessa
städer. Enligt motionen 1972:761 är en grundförutsättning för att skapa
drägliga förhållanden i storstäderna att det befolkningsmässiga trycket på

InU 1972:7

dessa områden lättas. De åtgärder för att dämpa storstadstillväxten som
riksdagen de senaste åren beslutat om, främst omlokalisering av viss
statlig verksamhet samt lagen om lokaliseringssamråd, betraktar motionärerna
som otillräckliga. De vänder sig särskilt mot de arbetsmarknadspolitiska
flyttningsbidragen, som de anser medverka till att öka ”överkoncentrationen”
i storstadsområdena. Motionärerna anser att de statliga
flyttningsbidragen generellt bör avskaffas vid rekrytering av arbetskraft
till storstadsområdena. Om företagen i storstäderna trots målsättningen
om dämpad storstadstillväxt bedömer rekrytering från andra områden
angelägen, bör de själva betala den enskilde arbetstagarens flyttnings- och
omställningskostnader. Motionärerna tänker sig att skyldigheten att
betala flyttningskostnaderna görs obligatorisk och att arbetstagarna
därigenom hålls skadeslösa.

Därutöver anförs i motionen 1972:761 att rent restriktiva åtgärder
behövs för att dämpa storstadstillväxten. Den i motionen förordade
utredningen bör överväga införande av etableringsavgifter för lokalisering
till storstadsområdena. Hittillsvarande erfarenheter av verksamheten med
lokaliseringssamråd tyder enligt motionärerna på att reglerna behöver
skärpas för att man skall få en bättre kontroll av etableringarna.

Frågan om effektivare samrådsförfarande behandlas även i motionerna
1972:1371 av fröken Eliasson m. fl. (c) och 1972:1386 av herrar
Karlsson i Mariefred (c) och Sundkvist (c). I den sistnämnda motionen
anses att förfarandet, som f. n. är ”uppbyggt omkring lokalbehovet”
måste utvidgas med hänsyn också till sysselsättningseffekten.

Etableringskontroll i storstadsregionerna förordas i motionerna
1972:1371, 1972:1385 och 1972:1386. I motionerna 1972:1371 och
1972:1386 tänks denna kontroll eventuellt kompletterad med investeringsavgifter,
i motionen 1972:1385 med stimulansbidrag förflyttning av
företag från storstadsregionerna.

Utredning av nu berörda frågor om etableringskontroll, investeringsavgifter
och skärpt samrådsförfarande bör enligt motionen 1972:1371
bedrivas så skyndsamt, att förslag till konkreta åtgärder kan läggas fram i
samband med den till höstriksdagen aviserade propositionen med förslag
till regionalpolitiska handlingsprogram.

1 motionen 1972:1386 pekar man vidare på att koncentrationstendenserna
vållar problem inte bara i den egentliga glesbygden och i från
storstäderna relativt avlägsna områden utan också inom storstädernas
influensområden. Motionärerna vill därför att riksdagen skall uttala sig
för att i kommande riktlinjer för regionalpolitiken hänsyn tas till det
negativa tryck som storstadsregionerna och deras centra utövar på
angränsande områden.

Samrådsförfarandet berörs slutligen även i motionen 1972:598 av herr
Larsson i Staffanstorp m. fl. (c). Enligt motionärerna bör samrådsskyldigheten
utsträckas att gälla interkommunalt och över länsgränsema. Detta
exemplifieras i motionen med att länsmyndigheterna i såväl Kristianstads,
Kronobergs och Blekinge som Malmöhus län bör fungera som instans i
samrådsförfarande om etablering i Malmöregionen. Vidare anser motio -

InU 1972:7

närerna att samrådet bör kompletteras med bemyndigande för länsmyndigheterna
att ge investeringsbidrag till företag som rekommenderats
att etablera sig utanför storstadsregion.

Samtliga nu behandlade motioner utgår från att nuvarande medel för
att dämpa storstadstillväxten är otillräckliga och de föreslår skärpta
åtgärder av olika slag. I stort sett gäller det här förslag som tidigare
prövats av riksdagen.

Motionen 1972:761 vänder sig särskilt mot att de arbetsmarknadspolitisk!
betingade flyttningsbidragen används för att stimulera till
inflyttning i storstäderna. I den mån inflyttning sker, bör arbetstagarnas
kostnader härför betalas av de rekryterande företagen. Ett liknande
förslag framställdes föregående år. Även om motionärerna nu synes ha
skärpt kraven på företagarnas ansvar för nyanställdas flyttkostnader,
måste den av utskottet förra året gjorda invändningen att enskilda
arbetstagare i vissa fall kan drabbas av den åsyftade begränsningen i
bidragsgivningen fortfarande anses bärande. I vart fall har motionärerna
inte givit någon som helst anvisning på hur ett system skulle kunna
utformas som — enligt vad de själva säger — skall hålla den enskilde
arbetstagaren skadeslös. Vem skall exempelvis ersätta en arbetstagare som
går miste om ett erbjudet arbete med högre lön än han har, för att
arbetsgivaren inte vill betala flyttningsersättning? I övrigt vill utskottet
tillägga att arbetsmarknadsverkets flyttningsbidrag synes ha endast
marginell betydelse för den omfattande flyttning som sker varje år både
till och från storstäderna.

De i motionerna framförda kraven på nya styrmedel i form av
etableringskontroll, etableringsavgifter m. m. och omvänt särskilda ekonomiska
stimulanser för utflyttning av företag från storstäderna är
exempel på sådana frågor som f. n. torde prövas i Kungl. Maj:ts kansli i
samband med utformningen av medlen för de kommande årens regionalpolitik.
Detta gäller även för lokaliseringssamrådet, som f. ö. tillämpats
endast ett år. Även den i motionen 1972:1386 upptagna frågan om det
negativa tryck som enligt motionärernas uppfattning storstäderna utövar
på sin närmaste omgivning tillhör de frågor som kan väntas bli belysta
genom den kommande propositionen om ett landsomfattande regionalpolitiskt
handlingsprogram.

Enligt utskottets mening bör Kungl. Maj:ts förslag avvaktas innan man
tar ställning till problemen. Utskottet avstyrker därför samtliga i
förevarande avsnitt upptagna motionsyrkanden.

Förslag rörande vissa regionalpolitiska stödformer

I motionen 1972:1381 av herr Johansson i Holmgården m. fl. (c)
framförs önskemål om att sysselsättningsstöd skall kunna ges åt
hantverksmässig verksamhet. Motionärerna erinrar om att sådant stöd
f. n. utgår endast till industriell verksamhet. Eftersom det många gånger
kan vara svårt att dra gränsen mellan industriell och hantverksmässig
verksamhet, bör sysselsättningsstöd kunna utgå oavsett produktionssätt.

InU 1972:7

Sysselsättningsstöd kan utgå till företag inom det inre stödområdet
med sammanlagt 12 500 kr. under loppet av tre år för vaije nyanställd.
Till skillnad från annat lokaliseringsstöd utgår sysselsättningsstöd
endast till företag som driver industriell verksamhet. Gränsen mellan
industri och industriliknande verksamhet är flytande. I propositionen
föreslås en mjukare tillämpning än hittills av gällande regler. Kungl. Maj:t
bör få möjligheter att besluta om sysselsättningsstöd till företag, vilkas
verksamhet vid en snäv tolkning skulle kunna anses falla utanför det
egentliga industribegreppet, om det mot bakgrund av sysselsättningsförhållandena
inom det inre stödområdet kan anses befogat. Utskottet har
ingen erinran häremot. Vid bifall härtill får motionens syfte anses
tillgodosett. Någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionen
skulle därmed inte behövas.

Motionen 1972:279 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c) syftar till
ändrade bestämmelser för flyttningsstöd. Motionärerna vill att det skall
bli möjligt att i ökad omfattning ge stöd till arbetskraft som återvänder
till ort inom stödområdet för att ta arbete i dit lokaliserade företag. F. n.
ges sådant stöd endast till s. k. nyckelmän, dvs. kvalificerade yrkesarbetare
och tekniker som behövs för att starta eller hålla i gång en
industri. I motionen yrkas att kravet på att arbetstagaren skall ha
kvalificerad yrkesutbildning tas bort. Motionärerna begär vidare förbättrad
information beträffande flyttningsstödet.

Som utskottet framhöll förra året i yttrande över ett likartat
motionsyrkande är ett huvudmotiv för regionalpolitiken att bereda
arbete för människor som är bosatta i områden där av olika orsaker
sysselsättningsproblem föreligger. De flyttningsbidrag som ges till personer
som flyttar till stödområdet har till syfte att underlätta etablering och
utbyggande av företag i de fall då arbetskraft med behövlig utbildning
inte kan erhållas lokalt. Mot den redovisade bakgrunden ter det sig föga
ändamålsenligt att generellt stimulera arbetskraft att flytta till sysselsättningssvaga
regioner. I fråga om kravet på ökad information må hänvisas
till bl. a. arbetsförmedlingens verksamhet samt till att arbetsmarknadsstyrelsen
fortlöpande informerar om flyttningsstöd i tidningen Arbetsmarknaden.
I tidningen införs numera under särskild rubrik ett sammandrag
av lediga platser för vilka flyttningsstöd kan ifrågakomma i samband
med anställning.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

Motionen 1972:1372 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp) tar upp
önskemål om regionalpolitiskt stöd till företag i samband med lokaliseringssamråd
i vissa fall. Stöd utgår f. n. till industriell eller industriliknande
verksamhet samt — inom det allmänna stödområdet — till
industriell serviceverksamhet. Motionärerna påpekar att kretsen av
företag som omfattas av bestämmelserna om lokaliseringssamråd är vidare
än de typer av företag som kan få regionalpolitiskt stöd i samband med
omlokalisering. Som exempel nämns partihandel, bank- och annan
finansverksamhet, fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet m. m. Eftersom
stöd till utflyttning inte kan utgå, kan de företagare det här gäller få

InU 1972:7

den uppfattningen att omlokalisering betraktas som betydelselös från
samhällets synpunkt. En utflyttning av sådana företag till orter med
ensidiga och otillräckliga sysselsättningsmöjligheter är emellertid önskvärd
och stöd till omlokalisering föreslås därför kunna utgå enligt de
bestämmelser som gäller för industriserviceverksamhet.

Som utskottet tidigare anfört pågår inom inrikesdepartementet en
översyn av de nuvarande regionalpolitiska medlen. Enligt vad utskottet
inhämtat har därvid det av motionärerna väckta spörsmålet uppmärksammats.
Frågan inrymmer vissa komplikationer som kan behöva
klarläggas. Det är därför inte lämpligt att f. n. ta ställning till frågan och
eftersom den redan är aktualiserad hos Kungl. Maj:t saknas anledning för
riksdagen att ta något initiativ. Med hänvisning till det anförda föreslås
att motionen lämnas utan åtgärd.

Frågan om utvidgning av det regionalpolitiska stödet att omfatta även
marknadsföring tas upp i ett par motioner.

I motionerna 1972:203 av herr Helén m. fl. (fp) och 1972:1370 av
herr Ekinge m. fl. (fp) yrkas att initialkostnader för marknadsföringsåtgärder
skall i likhet med investeringskostnader få räknas in i bidragsunderlaget
för de regionalpolitiska stödformerna med hänsyn till att
betydande satsningar på marknadsföring ofta krävs i ett inledningsskede.
I motionen 1972:1370 föreslås därutöver att lokaliseringsstödet bör få
användas även för produktutveckling. Av samma skäl som åberopats i de
två nu redovisade motionerna begärs i motionen 1972:1399 av herr
Olsson i Sundsvall m. fl. (c) att lokaliseringsstöd skall kunna lämnas till
marknadsföringsåtgärder. I denna motion uttalas att stödet bör kunna
utgå separat eller tillsammans med andra former av lokaliseringsstöd.
Stödet skall enligt motionärerna kunna avse skiftande åtgärder såsom
marknadsundersökningar, deltagande i utställningar och mässor, anordnande
av försäljningskontor, reklam och informationskampanjer.

Som anförs i motionerna är en effektiv marknadsföring av väsentlig
betydelse för företagens utveckling. Det är naturligt att det allmänna som
ett led i stödet till industriföretag även intresserar sig för marknadsföringsfunktionen.
Staten ger också visst stöd till sådana funktioner. När
det gäller försäljning på utländska marknader finns ett omfattande
statligt exportstöd. Utskottet vill i den frågan hänvisa till prop. 1972:31
om inrättande av Sveriges exportråd, m. m. Även till marknadsföringsåtgärder
inom Sverige utgår stöd i viss omfattning exempelvis via
Norrlandsfonden och företagareföreningarna. Enligt utskottets mening
kan det finnas skäl att överväga ytterligare stöd i någon form till
marknadsföringsåtgärder. Det kan därvid tänkas andra stödformer _än
sådana som är knutna till de nuvarande regionalpolitiska medlen.
Exempelvis kan stöd till vissa branscher vara en väg. Frågan är emellertid
komplicerad inte minst med hänsyn till konkurrensfaktorn. Utskottet
utgår från att problemen tas upp i samband med övervägandena om nya
regionalpolitiska medel. Med hänsyn därtill bör motionsyrkandena inte
föranleda något initiativ från riksdagens sida.

Utskottet tar i förevarande avsnitt upp motionen 1972:378 av fru

InU 1972:7

Laag m. fl. (s), i vilken yrkas att Kungl. Majit skall utfärda direktiv till
statliga organ att vid val av plats för förläggning av konferenser pröva
möjligheterna inom stödområdet. En ökad förläggning av det slaget skulle
få säsongutjämnande verkningar för turistanläggningar i stödområdet. Det
skulle även medföra andra positiva effekter, bl. a. för det kollektiva
kommunikationsnätet.

Utskottet kan i princip instämma med motionärerna. Redan nu
förläggs konferenser anordnade av statliga myndigheter till anläggningar
inom stödområdet. Det finns anledning räkna med att myndigheter och
andra statliga organ beaktar synpunkter av det slag som anförts i
motionen även utan särskilda direktiv från Kungl. Majrts sida. Utskottet
bedömer det alltså inte som erforderligt med något initiativ från
riksdagens sida i anledning av motionen.

Frågan om industricentra behandlas i folkpartimotionen 1972:203
och motionen 1972:589 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c, fp).

I motionen 1972:203 yrkas att statligt stöd skall kunna ges kommunerna
för att dessa i samarbete med företagare i bolagsform skall
kunna utveckla och förvalta industricentra. Enligt motionen 1972:589
bör försöksverksamhet med industricentrum påbörjas snarast i Ljusdalsområdet,
något som skulle medverka till en mer allsidig utveckling av
näringslivet och verksamt stimulera servicesektorn i regionen.

Som nämnts inledningsvis kommer industricentrautredningen att
senare i år redovisa resultatet av sitt arbete. Med hänsyn härtill saknas
anledning för riksdagen att ta något initiativ i anledning av motionsyrkandena
som således avstyrks.

Lokaliseringsstödets geografiska fördelning m. m.

För att administrativt bestämma det område till vilket de lokaliseringspolitiska
insatserna bör koncentreras har avgränsats ett allmänt
stödområde som omfattar Norrlandslänen med undantag för
Gästrikland, Kopparbergs län utom Avesta- och Ludvikaregionerna,
Värmlands län utom ett område i sydost, Dalsland, norra Bohuslän och
Gotland.

Lokaliseringsstödet är emellertid inte inriktat enbart på det allmänna
stödområdet. Punktinsatser kan göras i övriga delar av landet när
avsevärda sysselsättningssvårigheter förutses eller uppkommit till följd av
industrinedläggning i samband med omfattande branschrationalisering
eller av liknande orsak. Detsamma gäller när särskilda skäl talar för att
områden med ensidigt näringsliv eller isolerat läge erhåller stöd. Möjligheten
att ge stöd utanför det allmänna stödområdet har begagnats i icke
obetydlig omfattning. Under tiden den 1 juli 1970 — 1 januari 1972 har
omkring 20 % av de investeringar till vilka lokaliseringsstöd utgått gjorts
utanför det allmänna stödområdet.

I samband med 1970 års riksdagsbehandling av regionalpolitiken
uppmärksammades det tröskelproblem som uppstår vid stödområdes -

InU1972:7

gränserna. Föredragande departementschefen framhöll i det sammanhanget
att gränsen inte skall uppfattas som en stelt fixerad demarkationslinie
och att det just i gränsområdet fanns skäl att tillämpa stödbestämmelser
på ett smidigt sätt. I sitt av riksdagen godkända utlåtande
(SU 1970:103 s. 20) underströk statsutskottet dessa uttalanden.

I motionen 1972:600 av herr Möller i Gävle m. fl. (s) diskuteras
huruvida det är lämpligt att i framtiden behålla konstruktionen allmänna
stödområdet. Motionärerna pekar på att län söder om stödområdet fått
del av större regionalpolitiska insatser än län inom stödområdet. Vidare
uppstår enligt motionärernas mening problem i län som delas av
stödområdesgränsen. Motionärerna vill att en friare ordning skall övervägas
i det pågående arbetet på ett regionalpolitiskt handlingsprogram för
riket. De uppehåller sig särskilt vid förhållandena i Gävleborgs län där
avsevärt större satsningar gjorts i Hälsingland än i Gästrikland som ligger
utanför stödområdet. Enligt motionen talar flera skäl för att även södra
delen av Gävleborgs län införlivas med stödområdet för den händelse ett
sådant område kommer att finnas kvar. Även i motionen 1972:1367 av
herr Björk i Gävle m. fl. (c) yrkas att Gästrikland skall ingå i det allmänna
stödområdet.

Förutom dessa båda motioner om utvidgning av det allmänna
stödområdet föreligger ett antal motioner med samma tema beträffande
andra delar av landet. I motionerna 1972:1368 av herr Boo m. fl. (c, fp,
m) och 1972:1377 av herr Green (s) behandlas den tidigare av riksdagen
flera gånger prövade frågan om att vidga stödområdet till de båda
planeringsregioner i Kopparbergs län som nu ligger utanför, nämligen
Avesta-Hedemora och Ludvika. I motionen 1972:1368 yrkas att båda
planeringsregionerna skall tillföras stödområdet medan motionen
1972:1377 innehåller motsvarande yrkande endast beträffande AvestaHedemora.
I motionerna pekas på den negativa befolkningsutvecklingen,
nedgången i industrisysselsättningen och det ensidiga näringslivet i
området.

I motionerna 1972:759 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. (c, fp,
m) och 1972:771 av herr Petersson i Nybro m. fl. (s) yrkas att Öland
skall ingå i det allmänna stödområdet. I motionerna redovisas den starkt
negativa befolkningsutvecklingen med en minskning av antalet invånare
från ca 25 900 år 1950 till 20 307 år 1971. Vidare pekas på
befolkningssammansättningen med överrepresentation för högre åldrar i
förhållande till riket i dess helhet och den svaga ekonomin som illustreras
av att antalet skattekronor per invånare endast är 62:03 mot 102:88 i
riksgenomsnitt.

Problem i sydöstra Skåne behandlas i motionerna 1972:47 av herrar
Petersson i Röstånga (fp) och Nelander (fp) och 1972:1388 av herr
Larsson i Borrby m. fl. (c, m). Motionärerna pekar på den svaga
ekonomiska utvecklingen i detta område i synnerhet i förhållande till de
västra delarna av landskapet. I motionen 1972:47 yrkas att det allmänna
stödområdet skall omfatta även sydöstra Skåne. Motionen 1972:1388
innehåller ett motsvarande yrkande.

InU 1972:7

Utskottet vill först framhålla att konstruktionen med ett allmänt
stödområde inte innebär att regionalpolitiska insatser är inriktade enbart
på detta område. Som tidigare redovisats ges lokaliseringsstöd även
utanför det allmänna stödområdet. En liberal tillämpning av stödbestämmelserna
gäller särskilt för regioner strax utanför den nuvarande
gränsen. Till detta kommer att statliga regionalpolitiska insatser sker även
i annan form än stöd till företag. Utskottet tänker bl. a. på den pågående
verksamheten med omlokalisering av statlig verksamhet. Sådan omlokalisering
har i betydande utsträckning skett till orter utanför
stödområdet. Det illustreras exempelvis i Gävleborgs län där Gävle
kommun, som ligger utanför det allmänna stödområdet, genom fjolårets
beslut om omlokalisering beräknas bli tillfört 920 arbetsplatser.

Frågan om stödområdet i någon form skall behållas i framtiden
kommer att bedömas i samband med utformningen av den nya
regionalpolitiken. Utskottet är inte i nuvarande läge berett att närmare gå
in på denna fråga utan hänvisar till den kommande riksdagsbehandlingen.
Motionen 1972:600 avstyrks således i den aktuella frågan.

När det gäller stödområdets omfattning kan man utgå från att även
den frågan — under förutsättning att konstruktionen behålls — prövas
noggrant. Detta gäller särskilt för områden som f. n. gränsar till det
allmänna stödområdet. Med hänsyn till det anförda är utskottet inte
berett att förorda bifall till motionsyrkandena om förändring av
stödområdet beträffande Gästrikland och sydöstra Skåne.

I några motioner behandlas utvidgningen av stödområdet till två
regioner som anses ha särskilda problem. Det gäller södra delen av
Kopparbergs län och Öland.

Frågan om utsträckning av stödområdet till de delar av Kopparbergs
län som i dag faller utanför, dvs. Ludvika och Avesta planeringsregioner,
har flera gånger tidigare prövats av riksdagen. Motionsyrkanden har
avslagits med hänvisning bl. a. till den rekommenderade liberala tillämpningen
av stödet i gränsområden. Utskottet är medvetet om de problem
som föreligger i synnerhet i Avestaregionen. Utskottet utgår från att
intresset att stödja denna region skall kunna tillgodoses inom ramen för
det nuvarande systemet. I sak torde därför motionärernas önskemål om
vidgade insatser kunna tillgodoses utan ändring av den nuvarande
gränsen. Utskottet anser det nämligen föga ändamålsenligt att för det
kommande sista året i den nuvarande försöksperioden föreslå ändringar i
gränsdragningen. Den frågan bör som tidigare antytts bedömas i det
större regionalpolitiska sammanhang som blir aktuellt redan nästa
budgetår. Med hänvisning till det anförda bör motionsyrkandena beträffande
Kopparbergs län inte föranleda någon åtgärd.

I fråga om Öland gäller samma principiella resonemang. Utskottet
utgår från att Kungl. Maj:t och vederbörande myndigheter tar till vara
alla möjligheter som kan erbjudas att lokalisera bärkraftiga företag till ön.
Ölands situation, som otvivelaktigt är besvärlig, får bli föremål för vidare
bedömanden i samband med ställningstaganden till Länsprogram 1970.
Med det anförda är motionerna beträffande Öland besvarade.

InU 1972:7

I några motioner yrkas att riksdagen skall föreslå åtgärder
eller göra uttalanden beträffande särskilda
regioner. Motionerna bygger till stor del på material som kommit
fram i samband med Länsprogram 1970.

I motionen 1972:1403 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m, c, fp)
yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära omedelbara åtgärder för
att förbättra sysselsättningsläget i Norrbottens län. Motionärerna åberopar
uttalanden som länsstyrelsen gjort i Länsprogram 1970. Motionärerna
anser att länet är i ett akut krisläge och att en metodisk satsning
på långsiktiga åtgärder som okar länets konkurrensförmåga är nödvändig.
Situationen fordrar enligt motionärerna kraftfullare lokaliseringsåtgärder
än som krävs i andra skogslän. I motionen 1972:379 av herr Lövenborg
(vpk) och fru Marklund (vpk) yrkas att riksdagen skall uttala sig för att
Norrbotten görs till försöksregion för en kraftig sysselsättningsinsats på
kort tid.

Utskottet är väl medvetet om de stora regionalpolitiska problem som
finns i Norrbottens län. Stora statliga industriella satsningar har visserligen
gjorts i länet men tillskottet av arbetstillfällen har trots allt varit
begränsat. Att genom olika åtgärder söka komma till rätta med
befolkningsminskningen och skapa ett livskraftigt näringsliv i länet
framstår som en av de stora uppgifterna för de kommande årens
regionalpolitik. De förslag till en effektivare regionalpolitik som förs fram
i motionerna har som tidigare sagts aktualiserats även av länsstyrelsen i
Norrbottens län i Länsprogram 1970. Med hänsyn till att detta f. n.
övervägs inom Kungl. Maj:ts kansli och då det finns anledning utgå från
att regeringen och myndigheterna i den löpande regionalpolitiska
stödverksamheten ägnar särskild uppmärksamhet åt Norrbotten synes det
inte erforderligt att riksdagen gör någon framställning till Kungl. Maj:t i
anledning av motionerna. Riksdagen får som nämnts anledning återkomma
till frågorna redan i höst.

I motionen 1972:374 av herr Gustafson i Göteborg m. fl. (fp)
behandlas arbetsmarknadsproblem i Göteborgsregionen. Motionärerna
framhåller att lättare industri och serviceverksamhet är underdimensionerade
i regionen vilket lett till en betydande strukturarbetslöshet.
På grund av yrkes- och branschstrukturen har arbetslösheten ökat
fortare bland kvinnor än bland män. Förvärvsintensiteten bland kvinnor
är också avsevärt lägre i Göteborg än i Stockholm och Malmö.
Motionärerna redogör för riksdagsbeslutet om lokaliseringssamråd och
uppger att detta beslut på sina håll tolkats som en strävan att söka hindra
varje etablering inom storstadsområdena. Mot den angivna grunden bör
riksdagen klargöra sin inställning i fråga om önskvärdheten att få till
stånd ett differentierat näringsliv i Göteborgsregionen. Motionärerna
yrkar att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall hemställa att behovet att
tillföra Göteborgsregionen lättare industri och serviceverksamhet för att
motverka strukturarbetslöshet skall beaktas vid arbetet inom arbetsmarknadsstyrelsens
samråd sdelegation.

Utskottet kan så till vida instämma med motionärerna att det är

InU 1972:7

önskvärt att man lokalt söker få till stånd differentiering av arbetsmarknaden
så att det blir möjligt att erbjuda människor med olika
förutsättningar och intressen sysselsättning. Detta gäller för Göteborg
likaväl som andra orter i landet. Sedan detta konstaterats bör emellertid
slås fast att den ekonomiska politiken också måste tillgodose intresset att
skapa inbördes balans mellan olika orter och regioner. Ett ställningstagande
av det slag motionärerna begär skulle kunna tas till intäkt för en
lägre prioritering av de regionalpolitiska målen och som ett försök att
minska effektiviteten i lokaliseringssamrådet. Med hänsyn härtill avstyrker
utskottet motionen.

Utskottet tar därefter upp yrkanden som rör insatser i Vindelälvsområdet.
I motionen 1972:381 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m) yrkas
att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall hemställa om ”att de åtgärder i
Vindelådalen som förutsattes i 1967 års riksdagsuttalande snarast sätts
in”. Motionärerna uppehåller sig i första hand vid förbättrade vägförbindelser
och ökad satsning på turism. 1 motionen 1972:1393 av herr
Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) yrkas att länsstyrelsen i Västerbottens län
skall få tillräckliga resurser för att med förtur planera området längs
Vindelälven för rationellt utnyttjande. Motionärerna vill dessutom att en
arbetsgrupp inom Kungl. Maj:ts kansli skall tillsättas för att i samverkan
med berörda kommuner bereda frågor som har betydelse för infriande av
gjorda utfästelser. Motionen innehåller också ett yrkande om sysselsättningsplanering
till vilket utskottet återkommer i avsnittet om särskilda
stödåtgärder i glesbygder.

Vid behandling i fjol av motioner rörande stöd till Vindelälvsområdet
framhöll utskottet att det var medvetet om de sysselsättningsproblem
som föreligger, problem som f. ö. i hög grad är gemensamma för stora
delar av Västerbottens inland. Utskottet ansåg sig kunna utgå från att
berörda myndigheter gör vad som är möjligt för att lokalisera bärkraftiga
företag till området. Utskottet hänvisade vidare till arbetet inom
turistutredningen. Den utredningen har sedan i fjol lagt fram ett
betänkande med förslag om satsningar på åtgärder för att främja turismen
i Vindelälvens dalgång och Västerbottens fjällvärld. De framlagda förslagen,
som väsentligen går ut på att öka åtkomligheten av områdena,
utgör en första etapp och utredningen avser att lägga fram ytterligare
förslag beträffande turismen i området. Om de av utredningen hittills
föreslagna projekten kommer till stånd innebär det ett sysselsättningstillskott
på ca 900 årsarbeten.

Med hänsyn till vad sålunda redovisats och till det pågående
regionalpolitiska arbetet med utgångspunkt i Länsprogram 1970, som
självfallet får betydelse även för detta område, avstyrker utskottet
motionen 1972:381. Utskottet är inte heller berett att tillstyrka
motionen 1972:1393 om speciella beredningsformer m. m. när det gäller
frågor som rör Vindelälvsområdet. Utskottet får i sammanhanget hänvisa
till de ökade resurser länsstyrelserna fått när det gäller den regionalpolitiska
planeringen m. m.

InU1972:7

Informationsfrågor

I motionen 1972:1395 av herr Nygren m. fl. (s) hemställs att
riksdagen skall begära att Kungl. Maj:t lägger fram förslag om en
långsiktig informationskampanj med syfte att klargöra de faktiska
förutsättningarna och villkoren för lokalisering till Norrland och andra
delar av stödområdet. Enligt motionärernas uppfattning är de informationsinsatser
som hittills gjorts otillräckliga. Utskottet utgår från att den
fråga motionärerna tar upp övervägs när det gäller att föra ut den nya
regionalpolitiken i praktisk tillämpning. Ökade insatser av det slag
motionärerna begär ligger i linje med den vidgade informationsverksamhet
i samhällsfrågor som 1971 års riksdag beslöt (prop. 1971:56, FiU
1971:23, rskr 1971:182). Med hänsyn till det anförda synes någon åtgärd
från riksdagens sida i anledning av motionen inte vara erforderlig.

I motionen 1972:1406 av herr Stjernström m. fl. (c) behandlas frågan
om information i utlandet om etableringsbetingelserna i det allmänna
stödområdet. Motionärerna vill att till inrikesdepartementet eller Norrlandsfonden
skall knytas en befattningshavare med sådana informationsuppgifter.
Motionärerna uppger att många länder bedriver lokaliseringspolitisk
upplysningsverksamhet som riktar sig till företag utanför det
egna landets gränser.

Riksdagen avslog i fjol en motion med samma syfte som den
förevarande. Inrikesutskottet som behandlade motionen anförde att
upplysningsverksamheten i utlandet om stöd möjligheter borde ske inom
ramen för den allmänna information som lämnas beträffande företagsetablering
i Sverige. Utskottet utgick från att myndigheter och organisationer,
som kanaliserar sådan information, beaktar detta i sin verksamhet.
Utskottet bedömde det icke vara erforderligt med några särskilda
åtgärder.

Utskottet vidhåller sin inställning från föregående år och avstyrker
följaktligen motionen.

Medelsberäkningen beträffande anslagspunkterna D 1 och V 10 m. m.

För treårsperioden 1970/71 — 1972/73 har riksdagen för regionalpolitisk!
stöd fastställt en medelsram på 1 200 milj. kr. Härav avses 75
milj. kr. för transportstöd. Av återstående medel har beräknats 200 milj.
kr. för lokaliseringsbidrag/avskrivningslån, 800 milj. kr. för lokaliseringslån,
100 milj. kr. för utbildningsstöd och 25 milj. kr. för sysselsättningsstöd.
För budgetåren 1970/71 och 1971/72 har anvisats sammanlagt 350
resp. 375 milj. kr. För nästa budgetår föreslås sammanlagt 38 1,1 milj. kr.
varav 250 milj. kr. för lokaliseringslån.

För övriga bidragsformer, lokaliseringsbidrag/avskrivningslån, utbildningsstöd
och sysselsättningsstöd samt för infriande av statlig garanti för
lån i lokaliseringssyfte till rörelsekapital har hittills uppförts särskilda
anslag. I samband med övergången till programbudget för arbetsmarknadsverket
(se InU 1972:3 s. 1) har medel för nu nämnda stödformer

InU 1972:7

tagits upp under ett gemensamt förslagsanslag, benämnt Regionalpolitisk!
stöd: Bidragsverksamhet, om 131 125 000 kr.

Hittillsvarande anslag till lokaliseringsbidrag/avskrivningslån har uppförts
som reservationsanslag. På grund av den föreslagna övergången till
förslagsanslag förordas i propositionen att vid utgången av innevarande
budgetår kvarstående reservation får användas för att täcka utgifterna för
fram till denna tidpunkt beviljade men icke utbetalade bidrag.

I motionen 1972:1389 av herr Levin (fp) har föreslagits införande av
räntefria stödlån. Motionen har i denna del av riksdagen lämnats utan
bifall (InU 1972:3 s. 24). I följd härav avstyrker utskottet ett i motionen
kvarstående yrkande om att för det av motionären avsedda ändamålet
höja förevarande förslagsanslag med 25 milj. kr. i förhållande till
propositionens förslag.

Utskottet har ingen erinran mot den i propositionen gjorda medelsberäkningen
eller mot vad i anslutning härtill har föreslagits.

Slutligen tillstyrker utskottet förslaget under anslaget till lokaliseringslån
att statsgaranti för lån i lokaliseringssyfte till rörelsekapital får
beviljas intill ett belopp om 25 milj. kr. under budgetåret 1972/73.

Särskilda stödåtgärder i glesbygder

Från anslaget D 2 Särskilda stödåtgärder i glesbygder, som är ett
reservationsanslag, betalas kostnader för försöksverksamhet i form av
stöd till hemarbete i vissa glesbygder och för andra stödåtgärder m. m.

Försöksverksamheten med stöd till hemarbete har kontinuerligt
ökat och gav under budgetåret 1970/71 1 400 personer arbete under heleller
deltid. Detta motsvarar enligt företagareföreningarnas beräkningar
heltidsarbete för 950 personer, vilket innebär en ökning med 300
heltidsarbeten jämfört med budgetåret 1969/70. Stöd har getts till
investeringar i maskiner och arbetsredskap, transportkostnader samt
utbildning och instruktion. Även till marknadsföring och produktutveckling
har utgått stöd i viss omfattning. Departementschefen framhåller att
det behövs insatser för att förbättra marknadsföring och produktutveckling
om det skall bli möjligt att öka sysselsättningen i glesbygder.

Försöksverksamheten har hittills omfattat skogslänen.

I motionen 1972:762 av herr Gustafsson i Stenkyrka (c) yrkas att
försöksverksamheten med stöd till hemarbete skall omfatta även Gotlands
län. Motionären åberopar att Gotland sedan den 1 juli 1971 tillhör
stödområdet samt framhåller det svåra sysselsättningsläget på ön vilket
framtvingat speciella åtgärder i form av bl. a. hemarbete i kommunal regi.
Länsstyrelsen i Gotlands län har i Länsprogram 1970 fört fram samma
krav som motionären.

I motionen 1972:1370 av herr Ekinge m. fl. (fp) tar man upp en
annan fråga som rör stödet till hemarbete. Motionärerna vill att
kommerskollegium, som tillsammans med företagarföreningarna administrerar
stödet, skall kunna ge bidrag även till marknadsföring av
produkter som tillverkas med stöd av medel från det förevarande

InU1972:7

anslaget. Motionen 1972:770 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) har
samma syfte. Motionärerna vill ha ökade insatser till marknadsföring och
produktutveckling inom ramen för förevarande anslag.

Glesbygdsutredningen beräknas inom några månader avge ett betänkande
om sysselsättningsfrågor i glesbygder. Betänkandet kommer
enligt vad utskottet inhämtat att innehålla en utvärdering av det
nuvarande stödet till hemarbete. Bland de frågor som kommer att belysas
är bl. a. vilka geografiska områden som bör omfattas av särskilt
glesbygdsstöd. Frågan om stöd till marknadsföring och produktutveckling
tillhör också de spörsmål som utredningen kommer att ta ställning
till.

Utskottet är i princip positivt till de i motionerna framförda kraven,
men med hänsyn till glesbygdsutredningens inom kort väntade betänkande
bör man inte nu ta definitiv ställning till frågorna. Genom utredningens
förslag kommer problemen att aktualiseras i Kungl. Maj:ts kansli.
Med hänsyn till det anförda synes det inte erforderligt att riksdagen tar
något initiativ i anledning av de nu behandlade motionsyrkandena.

Glesbygdsutredningen har under år 1971 medgivits att med anlitande
av medel från förevarande anslag driva försöksverksamhet med intensifierad
kommunal sysselsättningsplanering i tre kommunblock i det inre
stödområdet. Till försökskommuner utsåg utredningen Älvdalens kommun
i Kopparbergs län, Bergs kommun i Jämtlands län och Åsele
kommunblock i Västerbottens län. I höstas inkom kommunerna med
redovisning för den sysselsättningsinventering som skett. Samtidigt
hemställde de om statsbidrag till utförande i kommunal regi av sådana
arbetsobjekt som omfattas av den utförda inventeringen. Den 28 januari i
år medgav Kungl. Maj:t att sammanlagt 2 050 000 kr. fick användas för
ändamålet. Verksamheten skall drivas i samarbete med glesbygdsutredningen
och resp. länsarbetsnämnd.

I propositionen anförs att försöksverksamheten visat att det är möjligt
att skaffa fram relativt betydande sysselsättningstillfällen i glesbygder. I
avvaktan på glesbygdsutredningens förslag hur sysselsättningsproblemen i
glesbygdsområdena skall lösas finns det enligt departementschefens
mening anledning överväga en utökning av försöksverksamheten till
ytterligare några kommuner.

I motionen 1972:159 av herrar Stridsman (c) och Johansson i
Holmgården (c) yrkas att den utökade försöksverksamheten skall komma
även Norrbottens län till godo. Som lämpliga kommuner nämns Pajala,
Övertorneå och Överkalix. I motionen 1972:1373 av herr Eriksson i
Bäckmora (c) och fru Jonäng (c) begär man att kommunerna i
Bergsjöblocket i norra Hälsingland skall komma med i försöksverksamheten.
Motionen 1972:1393 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) syftar
till samma sak beträffande kommuner i Vindelälvsdalen.

Den 14 mars i år gjorde glesbygdsutredningen en framställning till
Kungl. Maj:t att få pröva kommunal sysselsättningsplanering i ytterligare
högst tre glesbygdskommuner i det inre stödområdet. I första hand bör

InU 1972:7

enligt utredningen förhållandena i kommuner i landets nordligaste delar
studeras. Utredningen hemställer att få i uppdrag att utse försökskommuner
och avtala med dem om statliga bidrag till täckande av
kostnader för inventerings- och planeringsarbete. Kostnaderna uppskattas
till 350 000 kr.

Enligt utskottets bedömning är det värdefullt om ytterligare försöksverksamhet
med kommunal sysselsättningsplanering i enlighet med
glesbygdsutredningens förslag kan komma till stånd. Valet av försökskommuner
bör liksom tidigare ankomma på utredningen och utskottet är
därför inte berett att ta ställning till lämpligheten att anordna verksamheten
i de kommuner som motionsyrkandena avser. Dessa bör således
inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 1972:1370 av herr Ekinge m. fl. (fp) behandlas ett annat
glesbygdsproblem nämligen behovet att upprätthålla kommersiell service.
Motionärerna vill att i framtiden skall införas en möjlighet till ekonomiskt
stöd till nedläggningshotade butiker i glesbygd. Stöd bör också
kunna utgå till upprustning eller nybyggnad av servicelokaler samt till inventarier.
Motionärerna yrkar att synpunkten skall beaktas vid avlämnandet
av proposition i anledning av glesbygdsutredningens förslag i frågan.

Glesbygdsutredningen har efter det motionen väcktes lagt fram ett
förslag till stöd av den art motionärerna tänker sig (Kommersiell service i
glesbygder, SOU 1972:13). Förslaget innebär dels stöd till transportinsatser
i vissa fall, dels stöd till vidmakthållande av servicefunktioner.
Stödinsatser av sistnämnda slag skall kunna göras i form av investeringsstöd
till näringsidkare, statliga kreditgarantier till inköp av varulager
samt bidrag till kommuner för förvärv och upprustning av servicelokaler.
Verksamheten föreslås få form av ett försök som skall pågå i fem år.

Eftersom glesbygdsutredningen lagt fram ett betänkande som innehåller
förslag av den art som motionärerna åsyftar, är frågan redan
aktualiserad hos Kungl. Maj:t, och någon åtgärd från riksdagens sida i
anledning av motionen kan således inte anses påkallad.

Beträffande medelsberäkningen under punkten D 2 har utskottet inte
något att erinra.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av regionalpolitiken att riksdagen
avslår motionerna 1972:203, yrkandena 1 och 2, samt
1972:587, yrkandet 1,

2. beträffande förslag till en ny regionalpolitik att riksdagen
avslår motionen 1972:596,

3. beträffande Södermanlands län att motionen 1972:1409 inte
föranleder någon riksdagens åtgärd,

4. beträffande sydöstra Skåne att riksdagen avslår motionen
1972:1388, första att-satsen,

5. beträffande samlad regional planering för Skåne att riksdagen
avslår motionen 1972:1410,

InU 1972:7

6. beträffande en tioårig utvecklingsplan för Norrland att
motionen 1972:384 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

7. beträffande åtgärder för att hindra fortsatt utflyttning från
Norrlandslänen och övriga skogslän att riksdagen avslår
motionen 1972:1374,

8. beträffande ortsklassificeringen att riksdagen avslår motionen
1972:1376, första att-satsen,

9. att riksdagen lägger motionen 1972:1376, andra att-satsen,
till handlingarna,

10. beträffande en regionalpolitisk målsättning syftande till ett
decentraliserat samhälle att riksdagen avslår motionen
1972:1385, yrkandet 1,

11. beträffande storstadsproblemen att riksdagen avslår motionerna
1972:761, yrkandet 1, 1972:1385, yrkandet 2,
1972:1371, 1972:1386 och 1972:598,

12. beträffande sysselsättningsstöd åt hantverksmässig verksamhet
att motionen 1972:1381 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

13. beträffande ändrade bestämmelser för flyttningsstöd att
riksdagen avslår motionen 1972:279,

14. beträffande regionalpolitiskt stöd till företag i samband med
lokaliseringssamråd att motionen 1972:1372 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

15. beträffande lokaliseringsstöd till marknadsföring m. m. att
motionerna 1972:203, yrkandet 4, 1972:1370, i motsvarande
del, samt 1972:1399 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

16. beträffande förläggning av statliga konferenser till stödområdet
att motionen 1972:378 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

17. beträffande industricentra att motionerna 1972:203, yrkandet
3, och 1972:589 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

18. beträffande avveckling av konstruktionen allmänna stödområdet
att riksdagen avslår motionen 1972:600, första att-satsen,

19. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet till
sydöstra Skåne att motionerna 1972:47 och 1972:1388, i
motsvarande del, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

20. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet i Gävleborgs
län att motionerna 1972:600, i motsvarande del, och
1972:1367 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

21. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet i Kopparbergs
län att motionerna 1972:1368 och 1972:1377 inte
föranleder någon riksdagens åtgärd,

22. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet till Öland
att motionerna 1972:759 och 1972:771 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

23. beträffande åtgärder att förbättra sysselsättningsläget i Norrbotten
att motionerna 1972:379 och 1972:1403 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

InU 1972:7

24. beträffande arbetsmarknadsproblemen i Göteborgsregionen
att riksdagen avslår motionen 1972:374,

25. beträffande åtgärder i Vindelälvsområdet m. m. att riksdagen
avslår motionerna 1972:381 och 1972:1393, yrkandena 1
och 3,

26. beträffande en långsiktig informationskampanj om lokalisering
till stödområdet att motionen 1972:1395 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

27. beträffande information i utlandet om etableringsbetingelser i
stödområdet att riksdagen avslår motionen 1972:1406,

28. beträffande försöksverksamhet på Gotland med stöd till
hemarbete att motionen 1972:762 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

29. beträffande bidrag till marknadsföring m. m. av produkter
som omfattas av stödet till hemarbete att motionerna
1972:770 och 1972:1370, i motsvarande del, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

30. beträffande försöksverksamhet med kommunal sysselsättningsplanering
att riksdagen avslår motionerna 1972:159,
1972:1373 och 1972:1393, yrkandet 2,

31. beträffande stöd till kommersiell service i glesbygder att
motionen 1972:1370, i motsvarande del, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

32. beträffande medelsanvisningen m. m. för budgetåret 1972/73
att riksdagen

A. med avslag på motionen 1972:1389, i fråga om ökade
medel till lokaliseringsbidrag, till Regionalpolitiskt stöd:
Bidragsverksamhet anvisar ett förslagsanslag av 131 125 000
kr.,

B. till Särskilda stödåtgärder i glesbygder anvisar ett reservationsanslag
av 5 000 000 kr.,

C. till Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån anvisar ett investeringsanslag
av 250 000 000 kr.,

D. medger att statsgaranti för lån i lokaliseringssyfte till
rörelsekapital beviljas intill ett belopp av 25 000 000 kr.
under budgetåret.

Stockholm den 4 maj 1972

På inrikesutskottets vägnar

KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s),
Nordgren (m), fru Hörnlund (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar
Fridolfsson (s), Rimås (fp), Johansson i Simrishamn (s), Stridsman (c),
fru Ludvigsson (s), herrar Lorentzon (vpk) och Strindberg (m).

InU 1972:7

Reservationer

1. beträffande inriktningen av regionalpolitiken (punkt 1 i hemställan)
av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Rimås (fp) och
Strindberg (m), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”1
de” och slutar på följande sida med ”samt 1972:587, yrkandet 1” bort
ha följande lydelse:

”1 de båda motionerna framhålls planeringens roll inom regionalpolitiken.
Denna bör leda fram till en balanserad fördelning av befolkning och
näringsliv och ge underlag för en tillfredsställande service åt människorna
i olika delar av landet. Utskottet ansluter sig till önskemål av detta slag,
som ligger i linje med allmänt vedertagna regionalpolitiska grundsatser.
Liksom motionärerna vill emellertid utskottet understryka att regionalpolitiken
bör inriktas på att leda in omstruktureringen av näringslivet i en
lugnare takt så att behovet av befolkningsomflyttningar begränsas och
möjligheterna att ge en tillfredsställande service åt alla människor
förbättras. Ett långsiktigt planeringsarbete bör således riktas in på att
bygga upp allsidiga, regionala arbetsmarknader där olika typer av
näringslivs- och samhällsaktiviteter finns representerade.

Utskottet instämmer med motionärerna i att ett verksamt medel för
att nå de mål som här åsyftas är att förbättra näringslivets betingelser i de
sysselsättningssvaga regionerna. De medel som hittills prövats i detta
syfte har haft en selektiv inriktning. Utskottet anser att vidtagna åtgärder
av detta slag i och för sig haft positiva effekter men ifrågasätter om inte
erfarenheterna av verksamheten ger vid handen att gränsdragningen när
det gäller stödberättigad verksamhet i vissa fall varit alltför snäv. Vad nu
sagts exemplifieras i motionen 1972:294, till vilken motionen 1972:587
hänvisar. Vidare menar utskottet liksom motionärerna att man skulle
främja näringslivets utveckling i nu avsedda delar av landet genom att i
ökad utsträckning sätta in generella åtgärder. En rad förslag till sådana
åtgärder har lagts fram i motionerna. Några av förslagen har tagits upp i
följdmotioner till motionen 1972:203 och behandlas i andra utskott.
Inrikesutskottet vill därför i detta sammanhang begränsa sig till att
allmänt uttala sig för angelägenheten av att i det fortsatta planeringsarbetet
möjligheterna tillvaratas att genom generella åtgärder främja ett
företagsvänligt klimat i de sysselsättningssvaga regionerna.

Vad utskottet anfört i anledning av nu behandlade motioner bör ges
Kungl. Maj:t till känna.”

dels att utskottet bort hemställa

”1. beträffande inriktningen av regionalpolitiken att riksdagen i
anledning av motionerna 1972:203, yrkandena 1 och 2, samt
1972:587, yrkandet 1, som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört”.

InU 1972:7

2. beträffande förslag till en ny regionalpolitik (punkt 2 i hemställan)
av herr Lorentzon (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”De
huvudmål” och slutar på följande sida med ”utskottet motionen
1972:596” bort ha följande lydelse:

”Den hittills förda regionalpolitiken karakteriseras av långtgående
eftergifter åt det monopolkapitalistiska koncentrationstänkandet. Det
har hävdats att en koncentration av befolkning och näringsliv är
nödvändig för den ekonomiska tillväxten. I själva verket har den förda
politiken lett till en regional kris. Denna tar sig uttryck i å ena sidan ett
alltmer sviktande underlag för sysselsättning och samhällelig service i
avfolkningsområdena och å andra sidan en rad ekonomiska och sociala
balansrubbningar i de tillväxande storstadsområdena.

Senare i år kommer riksdagen att föreläggas förslag beträffande
regionalpolitiken. Som redan framhållits kommer förslagen att vara
baserade på länsvis uppgjorda handlingsprogram. På grund av sin
uppläggning kan dessa program och därav föranledda förslag knappast
tänkas medföra en sådan omfördelning av kapital och offentliga
investeringar som på ett mer avgörande sätt leder till en för folkflertalet
nödvändig regional utjämning.

Mot denna bakgrund och med hänvisning i övrigt till vad som anförts i
motionen ansluter sig utskottet till där framställda krav på en ny
regionalpolitik. Denna politik bör rymma den principiella målsättningen
att åt varje län bevara full och effektiv sysselsättning utan flyttningsförluster.
Liksom motionärerna anser utskottet att en total samhällelig
kostnadskalkyl bör läggas till grund för regionalpolitiken. För att redan i
nuläget kunna bekämpa de tendenser som orsakar den växande regionala
obalansen bör de lokaliseringspolitiska subventionerna till privatkapitalet
ersättas av en allmän investeringsstyming. Utgångspunkt för en regionalpolitik
av förordat slag bör vara länsplanering 1967. Denna bör dock
arbetas om med utgångspunkt i de av utskottet nu angivna principerna.

Vad utskottet anfört i anledning av motionen 1972:596 bör ges
Kungl. Maj:t till känna.”

dels att utskottet bort hemställa

”2. beträffande förslag till en ny regionalpolitik att riksdagen
med bifall till motionen 1972:596 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört”.

3. beträffande samlad regional planering för Skåne (punkt 5 i
hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 18 som börjar med
”Motionen syftar” och slutar med ”är påkallad” bort ha följande lydelse:
”Motionen syftar till en samordnad regionalpolitisk och fysisk
planering. Utskottet delar motionärens uppfattning att planeringsproblemen
i Skåne är så komplicerade att de inte kan bemästras enbart med
nuvarande regionala och primärkommunala planering. Skälen härtill har
närmare redovisats i motionen. Utskottet finner det således ändamåls -

InU 1972:7

enligt att en samlad regional planering för Skåne initieras av Kungl. Maj:t.
Vad utskottet anfört borges Kungl. Maj:t till känna.”

dels att utskottet bort hemställa

”5. beträffande samlad regional planering för Skåne att riksdagen
med bifall till motionen 1972:1410 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört”.

4. beträffande åtgärder för att hindra fortsatt utflyttning från
Norrlandslänen och övriga skogslän (punkt 7 i hemställan) av herr Nilsson
i Tvärålund (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr Stridsman (c), som
anser att det avsnitt på s. 18 i utskottets yttrande som börjar med
”Liknande motionsyrkande” och slutar med ”härtill motionsyrkandet”
bort ha följande lydelse:

”Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är en förstahandsuppgift
att hjälpa Norrlandslänen och övriga skogslän till ett näringsliv
och en serviceutrustning, som kan ge sysselsättning och goda levnadsbetingelser
för den befolkning som nu är bosatt där. På grund av den nära
förestående omprövningen av regionalpolitikens mål och medel och med
hänvisning i övrigt till vad utskottet i det följande anför i anledning av
motionen 1972:1376 finner inte utskottet anledning att tillstyrka
motionen.”

5. beträffande ortsklassificeringen (punkt 8 i hemställan) av herr
Nilsson i Tvärålund (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr Stridsman
(c), som anser

dels att det avsnitt på s. 19 i utskottets yttrande som börjar med
”Ortsklassificeringssystemet och” och slutar med ”utskottet motionen”
bort ha följande lydelse:

”Ortsklassificeringssystemet och dess innebörd blir en av de frågor
som kommer att aktualiseras i samband med statsmakternas ställningstagande
till det fortsatta regionalpolitiska reformarbetet i höst. I
debatten om ortsklassificeringen har de s. k. storstadsalternativen kommit
att spela en stor roll. Här skall endast erinras om den betydelse denna
ortstyp kom att tillmätas vid förra årets behandling av förslagen till
omlokalisering av statlig verksamhet.

Avsikten med storstadsalternativen preciseras i den av en arbetsgrupp
inom inrikesdepartementet avgivna promemorian 'Ortsklassificering i ett
regionalpolitisk! handlingsprogram’. Såsom lämpligt minsta befolkningstal
har 100 000 invånare nämnts. Enligt nämnda PM skulle betydande
regionalpolitiska insatser göras i redan mycket stora orter för att skapa
alternativ till storstäderna. Utskottet vill erinra om att en utgångspunkt
för 1962 års kommunreform var att de nya storkommunerna skulle ge
underlag för ett differentierat näringsliv, vilket skulle utgöra grunden för
en stabiliserad befolkningsmässig och ekonomisk utveckling. En koncentration
av de regionalpolitiska insatserna till ett fåtal redan stora orter
skulle rycka undan grunden för kommunreformen, vilket i sin tur
ytterligare skulle förstärka den regionala obalansen. Bl. a. Svenska

InU 1972:7

kommunförbundet har reagerat mot detta och hävdar att regionalpolitiken
bör genomföras med metoder som bättre anknyter till den nya
kommunindelningen. Utskottet delar denna uppfattning.

Utskottet ansluter sig alltså till motionärernas yrkande att regionalpolitiska
insatser inriktas på att ge alla kommuner ett differentierat
näringsliv som grund för en stabiliserad befolkningsmässig och ekonomisk
utveckling. Utskottets uppfattning därvidlag innebär att begreppet
storstadsalternativ bör avföras från ortsklassificeringen, och att ortstyperna
ges en i förhållande till nuläget mera beskrivande inriktning. Vad
utskottet anfört beträffande ortsklassificeringen bör ges Kungl. Maj:t till
känna.”

dels att utskottet bort hemställa

”8. beträffande ortsklassificeringen att riksdagen med bifall till
motionen 1972:1376, första att-satsen, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört”.

6. beträffande en regionalpolitisk målsättning syftande till ett decentraliserat
samhälle (punkt 10 i hemställan) av herr Nilsson i Tvärålund
(c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr Stridsman (c), som anser att
det avsnitt på s. 19 i utskottets yttrande som börjar med ”Samma
motionsyrkande” och slutar med ”anförda motionsyrkandet” bort ha
följande lydelse:

”Utskottet vill ansluta sig till den regionalpolitiska målformulering
som kommer till uttryck i motionen. Motionens allmänna syfte torde
emellertid vara tillgodosett med vad utskottet ovan anfört i anledning av
motionen 1972:1376. På grund härav torde särskilt initiativ av riksdagen i
anledning av densamma inte vara påkallat”.

7. beträffande storstadsproblemen (punkt 11 i hemställan) av herr
Nilsson i Tvärålund (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr Stridsman
(c), som anser

dels att det avsnitt på s. 21 i utskottets yttrande som börjar med
”Samtliga nu” och slutar med ”upptagna motionsyrkanden” bort ha
följande lydelse:

”Samtliga motioner tar upp väsentliga regionalpolitiska frågor. Som
särskilt framhålls i motionen 1972:761 måste Stockholms-, Göteborgsoch
Malmöområdena betraktas som för starkt koncentrerade regioner
som medför svåra problem för befolkning och samhälle. Även från
samhällsekonomisk och företagsekonomisk synpunkt medför storstäderna
betydande nackdelar.

Men framför allt är överkoncentrationen otillfredsställande från
miljösynpunkt. Detta belyses övertygande i motionen. Utskottet ansluter
sig därför till motionärernas åsikt att det måste bli en huvudfråga under
1970-talet att skapa tillfredsställande storstadsmiljöer och att detta är
möjligt först när man kunnat komma till rätta med den överdimensionerade
bebyggelsekoncentrationen.

InU 1972:7

Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med motionärerna att en
lokaliseringspolitisk storstadsutredning skyndsamt bör komma till stånd.

En utgångspunkt för utredningsarbetet bör, som redan sagts, vara att
dämpa tillväxten av de största städerna för att därigenom skapa
förutsättningar för en bättre anpassning av storstadsmiljöerna till
människans fysiska och psykiska betingelser. En sådan plattform för
arbetets inriktning ligger väl i linje med allmänt accepterade regionalpolitiska
grundsatser. Ansatser har också gjorts för att länka utvecklingen i
nu angiven riktning. De åtgärder som hittills vidtagits har emellertid visat
sig otillräckliga. I motionerna diskuteras olika sätt att nå bättre resultat:
effektivisering av lokaliseringssamrådet, investeringsavgifter, etableringskontroll,
differentiering av de arbetsmarknadspolitiska flyttningsbidragen.
Den av utskottet förordade utredningen bör ta upp storstädernas
problem med utgångspunkt i de synpunkter som anförs i motionerna.

Utskottet föreslår dessutom att Kungl. Maj:t redan nästa budgetår i
avvaktan på resultatet av utredningens arbete lägger fram förslag till
försöksverksamhet med åtgärder av det slag som förordas i motionerna
och som skall syfta till att begränsa storstädernas expansion.

Vad utskottet anfört i anledning av under förevarande avsnitt
upptagna motioner bör ges Kungl. Maj:t till känna.”

dels att utskottet bort hemställa

”11. beträffande storstadsproblemen att riksdagen med bifall
till motionen 1972:761, yrkandet 1, samt i anledning av
motionerna 1972:1385, yrkandet 2, 1972:1371, 1972:1386
och 1972:598 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört”.

8. beträffande ändrade bestämmelser för flyttningsstöd (punkt 13 i
hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Nilsson i Tvärålund (c),
fru Nilsson i Kristianstad (c) samt herrar Rimås (fp) och Stridsman (c),
som anser

dels att det avsnitt på s. 22 i utskottets yttrande som börjar med
”Sorn utskottet framhöll” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha
följande lydelse:

”Ett nystartat företag i det allmänna stödområdet kan, såsom
framhålls i motionen, möta betydande svårigheter att få yrkesutbildad
och intrimmad arbetskraft. Enligt nuvarande bestämmelser kan flyttningsstöd
medges till arbetstagare, som har kvalificerad yrkesutbildning
och som fått stadigvarande anställning vid nyetablerat eller utvidgat
företag i allmänna stödområdet, om sådan arbetskraft inte kunnat
erhållas på orten. Denna möjlighet bör naturligtvis bibehållas. Såsom
motionärerna framhåller kan emellertid initialsvårigheter för företag även
bestå i brist på arbetskraft för uppgifter, som inte kräver kvalificerad
yrkesutbildning men dock en viss yrkesskolning, intrimning och industrivana.
Många, som oftast mot sin vilja fått flytta med statligt flyttningsbidrag
från lokaliseringsområde till industrier i andra delar av landet och

InU 1972:7

genom omskolning och erfarenheter i arbetet förvärvat sig sådan
yrkesskicklighet, önskar flytta tillbaka till hemregionen i fall de där kan
få lämpligt arbete. Om så kunde ske med statligt flyttningsstöd, skulle
möjligheterna öka att etablera företag i lokaliseringsområdena och
därmed skulle också skapas ökade sysselsättningstillfällen i dessa områden.
Utskottet tillstyrker därför motionsyrkandet om en översyn i detta
syfte av bestämmelserna om flyttningsstöd. Utskottet vill också ansluta
sig till motionärernas uppfattning att informationen beträffande reglerna
om flyttningsstöd bör förbättras.”
dels att utskottet bort hemställa

”13. beträffande ändrade bestämmelser för flyttningsstöd att
riksdagen med bifall till motionen 1972:279 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört”.

9. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet i Kopparbergs
län (punkt 21 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i
Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Rimås
(fp), Stridsman (c) och Strindberg (m), som anser

dels att avsnittet på s. 26 i utskottets yttrande som börjar med
”Frågan om utsträckning” och slutar med ”någon åtgärd” bort ha
följande lydelse:

”Den av riksdagen uttalade meningen om en liberal tillämpning av
stödet i gränsområden bör självfallet bestå även det kommande budgetåret.
I de fall där det finns klara belägg för att gränsdragningen inte är
adekvat bör förändringar inte anses uteslutna även under den nuvarande
försöksperioden. Ett sådant fall är enligt utskottets mening gränsdragningen
i Kopparbergs län. Utskottet biträder för sin del motionsyrkandena
att Avesta och Ludvika planeringsregioner införlivas med det
allmänna stödområdet.”

dels att utskottet bort hemställa

”21. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet i Kopparbergs
län att riksdagen med bifall till motionen 1972:1368
och i anledning av motionen 1972:1377 som sin meninguttalar
att det allmänna stödområdet bör omfatta hela Kopparbergs
län”.

10. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet till Öland
(punkt 22 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i
Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Rimås
(fp), Stridsman (c) och Strindberg (m), som anser

dels att det avsnitt på s. 26 i utskottets yttrande som börjar med ”1
fråga” och slutar med ”Öland besvarade” bort ha följande lydelse:

”När det gäller Öland är utskottet berett att dela den uppfattning som
förs fram i motionerna 1972:759 och 1972:771. Läget på ön måste anses
så allvarligt att omedelbara regionalpolitiska insatser måste göras. Öland
bör, såsom tidigare skett med Gotland, inordnas i det allmänna
stödområdet. Ett sådant ställningstagande innebär, förutom de direkta
konsekvenserna i fråga om möjligheterna till lokaliseringsstöd, en

InU 1972:7

markering från riksdagens sida när det gäller att stödja Öland i
regionalpolitisk hänseende.”

dels att utskottet bort hemställa

”22. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet till
Öland att riksdagen med bifall till motionerna 1972:759 och
1972:771 som sin mening uttalar att Öland skall inordnas i
det allmänna stödområdet”.

11. beträffande åtgärder för att förbättra syssselsättningsläget i
Norrbotten (punkt 23 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser

dels att det avsnitt på s. 27 i utskottets yttrande som boljar med
”Utskottet är” och slutar med ”i höst” bort ha följande lydelse:

”Utskottet är väl medvetet om de stora regionalpolitiska problem som
finns i Norrbottens län. Stora statliga industriella satsningar har visserligen
gjorts i länet men tillskottet av arbetstillfällen har trots allt varit
begränsat. Att genom olika åtgärder söka komma till rätta med
befolkningsminskningen och skapa ett livskraftigt näringsliv i länet
framstår som en av de stora uppgifterna för de kommande årens
regionalpolitik. Med hänsyn härtill bör, såsom föreslås i motionen
1972:379, riksdagen uttala sig för att Norrbotten görs till försöksregion
för en kraftig sysselsättningsinsats på kort tid. Det finns i detta
sammanhang inte anledning för utskottet att diskutera vilka konkreta
åtgärder som bör vidtas för att nå detta syfte, eftersom förslag av denna
art har lagts fram i den till näringsutskottet remitterade motionen
1972:372, till vilken här behandlade motion hänvisar. På grund av vad
utskottet uttalat finns inte skäl för utskottet att ställa sig bakom
motionen 1972:1403, vilken alltså avstyrks. Vad utskottet anfört i
anledning av motionen 1972:379 bör ges Kungl. Maj:t till känna.”
dels att utskottet bort hemställa

”23. beträffande åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget i
Norrbotten att riksdagen

a) med bifall till motionen 1972:379 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b) lämnar motionen 1972:1403 utan åtgärd”.

12. beträffande åtgärder i Vindelälvsområdet m. m. (punkt 25 i
hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c),
Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Rimås (fp), Stridsman
(c) och Strindberg (m), som anser

dels att det avsnitt på s. 28 i utskottets yttrande som börjar med
orden ”Vid behandlingen” och slutar med ”planeringen m. m.” bort ha
följande lydelse:

”Det av riksdagen år 1967 utställda löftet om kompensation för den
uteblivna utbyggnaden av Vindelälven har inte infriats. Den planerade
satsningen på ökad turism kommer, om den genomförs, endast i
begränsad omfattning Vindelälvens dalgång till godo. Under alla omständigheter
är det nödvändigt att komplettera en ökad satsning på turismen

InU 1972:7

med andra, som det år 1967 uttrycktes,'bestående lokaliseringspolitiska
åtgärder’. Frågan bör ägnas särskild uppmärksamhet inom Kungl. Maj:ts
kansli, och utskottet föreslår därför att en interdepartemental arbetsgrupp
tillsätts och att den får i uppdrag att lägga fram förslag, syftande
till att förbättra sysselsättningsförhållanden, kommunikationer etc. i
Vindelådalen. I gruppen synes i första hand företrädare för inrikes-,
jordbruks-, kommunikations- och industridepartementen böra ingå.
Gruppen bör arbeta i nära kontakt med berörda kommuner, länsstyrelsen
i Västerbottens län och arbetsmarknadsmyndigheterna. Arbetsgruppen
bör lägga fram förslag i så god tid att frågan kan redovisas för 1973 års
vårriksdag. Med det anförda har utskottet besvarat de i förevarande
sammanhang upptagna motionsyrkandena om Vindelälvsområdet.”
dels att utskottet bort hemställa

”25. beträffande åtgärder i Vindelälvsområdet m. m. att riksdagen
i anledning av motionerna 1972:381 och 1972:1393,
yrkandena 1 och 3, hos Kungl. Maj:t begär att en interdepartemental
arbetsgrupp tillsätts för att bereda sysselsättningsfrågor
m. m. i Vindelälvsområdet”.

Särskilt yttrande

beträffande inriktningen av regionalpolitiken (punkt 1 i hemställan) av
herr Nilsson i Tvärålund (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr
Stridsman (c), som anfört:

I anledning av motionerna 1972:203, yrkandena 1 och 2, och
1972:587, yrkandet 1, beträffande inriktningen av den framtida regionalpolitiken
får vi hänvisa till centerpartiets motioner och ställningstaganden
under tidigare riksdagar. En grundläggande målsättning är ett decentraliserat
samhälle med en bättre balans av befolkning och näringsliv som ger
optimal möjlighet till fritt val av arbete och utnyttjande av önskad miljö
över hela landet. Härför erfordras en samordning av ekonomisk, social
och fysisk planering såväl lokalt och regionalt som på riksnivå. Ett viktigt
led i denna planering är fastläggande av regionala befolkningsramar, som
samordnas till en riksplan. För att förverkliga den uppställda målsättningen
erfordras mera differentierade och verkningsfulla lokaliseringspolitiska
instrument. Dessa medel måste vara av såväl generell som selektiv
karaktär. En grundläggande förutsättning för uppnående av regional
balans och bästa möjliga miljö för människorna är uppbromsningen av
expansionsregionernas fortsatta tillväxt. Det är ett direkt samband mellan
en sådan uppbromsning och möjligheterna att bereda befolkningen arbete
och service i olika delar av landet.