Inrikesutskottets betänkande nr 5 år 1972

Nr 5

Betänkande i anledning av i prop. 1972:1 .bil. 9, finansdepartementet,
gjorda framställningar om anslag till vissa allmänna centrala ämbetsverk
m. m. jämte motioner.

SJUNDE HUVUDTITELN

Allmänna centrala ämbetsverk m. m.

1. Statens avtalsverk m. fl. anslag

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts i propositionen 1972: 1 bilaga 9
under punkterna B 15 och B 17—B 19 (s. 37 och 39—42) framlagda
förslag och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Statens avtalsverk ett förslagsanslag av 9 556 000 kr.,

2. till Statens personalbostadsdelegation ett förslagsanslag av
588 000 kr.,

3. till Statens personalutbildningsnämnd ett förslagsanslag av
3 717 000 kr.,

4. till Statens personalnämnd ett förslagsanslag av 9 202 000 kr.

2. Statens personalpensionsverk

Statens personalpensionsverk (SPV) är central förvaltningsmyndighet
för ärenden rörande den statliga personalpensioneringen och därmed
sammanhängande frågor samt för ärenden rörande statens grupplivförsäkringar.
Personalen består av 249 personer. I propositionen har
för nästa budgetår beräknats medel för ytterligare en förste kanslist.

Kungl. Maj:t har under punkten B 16 (s. 38) föreslagit riksdagen
att till Statens personalpensionsverk för budgetåret 1972/73 anvisa ett
förslagsanslag av 14 518 000 kr.

Motion

I motionen 1972: 769 av herr Lothigius m. fl. (m) hävdas att det begärda
anslaget är en högst betydande kostnad för handläggandet av
den statliga personalpensioneringen och grupplivförsäkringen. Motionärerna
yrkar med hänvisning därtill att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställer att Kungl. Maj:t låter utreda möjligheterna att åstadkomma
en besparing genom att överföra de uppgifter som åvilar statens
personalpensionsverk på ett eller flera privata försäkringsbolag.

InU 1972:’5

1 Riksdagen 1972.18 sami. Nr 5

InU 1972: 5

Utskottet

Motionärerna har inte anfört något skäl till stöd för antagandet att
det skulle medföra besparingar att överföra SPV:s verksamhet på privata
försäkringsbolag. Enligt utskottets mening finns det inte något
som talar för att motionärerna har rätt i sin förmodan. Tvärtom skulle
de rationaliseringsvinster som kan uppnås genom att verksamheten vid
SPV är ett led i den statliga personaladministrationen gå förlorade.

Utskottet vill i sammanhanget endast peka på det personaladministrativa
system som är under uppbyggnad inom statsförvaltningen (PAI)
och för vilket SPV spelar en viktig roll samt på det samarbete på dataområdet
som beslutats mellan riksförsäkringsverkets ADB-enhet och
SPV. Båda dessa verksamheter skall f. ö. lokaliseras till Sundsvall. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1972: 769.

Utskottet tillstyrker den begärda medelsanvisningen till personalpensionsverket.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen till Statens personalpensionsverk för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 14 518 000 kr.,

B. att riksdagen avslår motionen 1972: 769.

Diverse

3. Avlöningar till personal på indragningsstat m. m. med flera anslag

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna E 9—E 14
(s. 72—76) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Avlöningar till personal på indragningsstat m.m. ett förslagsanslag
av 100 000 kr.,

2. till Viss utbildningsverksamhet ett reservationsanslag av
5 000 000 kr.,

3. till Lönekostnader vid viss omskolning och omplacering ett
förslagsanslag av 5 800 000 kr.,

4. till Kostnader för vissa nämnder m. m. ett förslagsanslag av
180 000 kr.,

5. till Viss förslagsverksamhet m. m. ett förslagsanslag av 85 000
kr.,

6. till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m.
ett förslagsanslag av 200 000 000 kr.

4. Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Kungl. Maj:t har under punkten E 16 (s. 76—77) föreslagit riksdagen
att till Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet för budgetåret
1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 6 100 000 kr.

InU 1972: 5

Motioner

I samband med denna anslagspunkt har utskottet behandlat följande
motioner som rör omlokalisering av statlig verksamhet

1. Motionen 1972:204 av herr Helén m. fl. (fp).

I motionen yrkas att Kungl. Maj:t ger samtliga statliga verk och
myndigheter, som inte berördes av riksdagens beslut 1971 om utflyttning
från Stockholm, i uppdrag att före den 1 januari 1974 inkomma
med detaljerade undersökningar av respektive verks möjligheter att
under en tioårsperiod decentralisera sin verksamhet i syfte att avsevärt
nedbringa personalstyrkan i Stockholm.

2. Motionen 1972: 587, yrkandet 2, av herr Bohman m. fl. (m).

I motionen yrkas — med hänvisning till motiveringen i motionen
1972: 294 — att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att en parlamentarisk
kommitté med representation från berörda fackliga organisationer
snarast tillsättes för att utreda de frågor i samband med utflyttning
av verk och myndigheter från Stockholm vilka berörts i motion nr 294.

3. Motionen 1972: 594 av herr Hansson i Skegrie m. fl. (c).

I motionen yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att beslutet
om skogshögskolans förläggning till Umeå ej nu verkställs utan i stället
underkastas förnyad prövning i samband med de utredningar och förslag
som aktualiserats genom Kungl. Maj:ts uppdrag den 30 juni 1971
till skogshögskolan och genom framställningen i Nordiska rådet om
nordiskt samarbete i vad gäller högre skoglig utbildning och forskning.

4. Motionen 1972: 763 av herrar Gustafsson i Säffle (c) och Eriksson
i Ulfsbyn (c).

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna

1. att även andra orter än de s. k. storstadsalternativen skall komma i
fråga vid omlokalisering av viss statlig verksamhet som nu förbereds
samt

2. att i samband därmed statlig förvaltningsverksamhet skall lokaliseras
till Säffle-Åmålregionen.

5. Motionen 1972:1401 av herr Oskarson m. fl. (m).

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t anhålla
om att ”Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet” får i uppdrag
att i samband med nya förslag om omlokalisering framlägga en
samhällsekonomisk analys över konsekvenserna av sina förslag.

6. Motionen 1972:1402 av herr Persson i Stockholm m. fl. (s).

I motionen yrkas att riksdagen med upphävande av tidigare beslut
om domänverkets förläggning till Falun/Borlänge-regionen beslutar för

InU 1972: 5

lägga verkets centrala administration till Jönköping, att riksdagen i
kompensationssyfte beslutar hemställa till Kungl. Maj:t om förslag till
lokalisering av annan verksamhet till Falun/Borlänge-regionen i den
mån frågan inte kan lösas direkt via de lokaliserings-, närings- eller
arbetsmarknadspolitiska organen.

7. Motionen 1972:1464 av herr Gustafsson i Byske (c).

I motionen yrkas — med hänvisning till motiveringen i motionen
1972: 1100 — att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att
Skellefteå vid kommande förslag om utlokalisering av statliga verk och
institutioner måtte ihågkommas.

Utskottet

I motionen 1972: 763 behandlas frågan om vilken typ av orter sorn
bör väljas vid omlokalisering av statlig verksamhet. Motionärerna menar
att även andra orter än de som är att beteckna som storstadsalternativ
bör kunna komma i fråga. I motionen behandlas vidare ÅmålSäffleregionens
fördelar som lokaliseringsort för statlig verksamhet och
yrkas att vid framtida utflyttning av statliga verk de nämnda orterna
skall tillgodoses. Även i motionen 1972: 1464 yrkas att riksdagen skall
göra ett uttalande till förmån för en bestämd ort inför kommande utlokalisering.
I detta fall gäller det Skellefteå och frågan behandlas i en
till utbildningsutskottet hänvisad motion som i övrigt handlar om att
Skellefteå bör tillföras ökade resurser för teknisk utbildning.

I samband med att inrikesutskottet förra året tog ställning till förslaget
till omlokalisering av statlig verksamhet behandlades valet av
lämpliga orter som mottagare av sådan verksamhet (InU 1971: 15 s.
48—50). Utskottet uttalade att när det gällde regionalpolitiska insatser
i den form och omfattning som var aktuell borde dessa koncentreras
till ett begränsat antal regionala tillväxtorter och i första hand till sådana
som kunde tänkas få betydelse som storstadsaltemativ. Önskade
man nå attraktiva alternativ till storstäderna var det nödvändigt att
koncentrera resurserna. Härför talade även att den statliga verksamheten
borde flyttas gruppvis så att myndigheter med likartade arbetsuppgifter
förlädes till samma ort. På de mottagande orterna måste vidare
ställas krav på goda kommunikationer, en väl differentierad arbetsmarknad,
goda utbildningsmöjligheter och kvalificerad service. Med
hänvisning till det anförda anslöt sig utskottet till de i propositionen
1971: 29 uttalade principerna för valet av orter. Utskottet tilläde emellertid
att ställningstagandet inte skulle ses som ett föregripande av statsmakternas
prövning av det till 1972 års riksdag aviserade regionalpolitiska
handlingsprogrammet beträffande utpekande av s. k. storstadsalternativ.
Även andra orter än de som var aktuella i anledning av

IbU 1972:5

propositionen kunde komma i fråga i samband med kommande utIokaliseringar.

Utskottet vidhåller sin inställning från i fjol. Det finns alltså inte
anledning att ge nya allmänna riktlinjer för valet av orter vid utlokalisering
av statlig verksamhet. Utskottet vill i sammanhanget endast
hänvisa till att ett regionalpolitisk! handlingsprogram för landet utlovats
till höstriksdagen och att delegationen för utlokalisering av statlig verksamhet
beräknas avge nya förslag under loppet av maj i år. Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet motionen 1972: 763 i den
nu behandlade frågan.

När det gäller att peka ut bestämda orter som mottagare av statliga
myndigheter är utskottet lika litet som förra året berett att förorda att
riksdagen gör prioriteringar innan delegationen lagt fram sina förslag.
Det är delegationens uppgift att med hänsyn till allmänna regionalpolitiska
målsättningar och aktuella verksamheters särskilda förutsättningar
arbeta fram förslag till lokaliseringsorter som senare i vanlig
ordning får prövas av statsmakterna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1972:
763 och 1972: 1464 i fråga om utalanden till förmån för vissa orter.

1 två motioner begärs omprövning av riksdagsbeslutet i fjol beträffande
omlokalisering av särskilda verksamheter. Det gäller besluten om
förläggning av skogshögskolan till Umeå och domänverkets centralförvaltning
till Falun-Borlänge.

Frågan om skogshögskolans förläggning prövades ingående av utskottet
vid förra årets riksdag (InU 1971: 15 s. 59). Utskottet förordade
förläggning av högskolan till Umeå men utgick från att modifikationer
i lokaliseringsfrågan kunde bli nödvändiga dels med hänsyn till högskolans
möjligheter att bedriva forskning i södra och mellersta Sverige,
dels med hänsyn till den framtida organisationen av undervisningen.
Utskottet förutsatte att dessa frågor närmare skulle penetreras vid den
fortsatta handläggningen av ärendet. I enlighet härmed har Kungl. Maj:t
uppdragit åt styrelsen för skogshögskolan att i samråd med samarbetsnämnden
för jordbrukets högskolor utreda i vilken omfattning det kan
vara lämpligt att integrera viss verksamhet vid högskolan med annan
närliggande verksamhet och i vilken utsträckning det kan vara lämpligt
att lokalisera viss del av högskolan till annan ort än Umeå.

I motionen 1972: 594 yrkas att beslutet om skogshögskolans förläggning
skall omprövas i samband med de utredningar och förslag som
aktualiseras dels i anledning av Kungl. Maj:ts ovannämnda uppdrag,
dels i anledning av ett medlemsförslag i Nordiska rådet om ökad integration
och samverkan vad gäller högre skoglig utbildning och forskning
i Norden.

Enligt utskottets mening står Kungl. Maj:ts uppdrag till skogshög -

inU 1972: 5

skolan om fortsatt utredning i fråga om vissa omlokaliseringsspörsmål
helt i samklang med riksdagens beslut i fjol. Detta uppdrag kan således
knappast åberopas som ett skäl för omprövning av riksdagens beslut.
Med hänsyn härtill och då vad motionärerna i övrigt åberopat inte heller
bör föranleda ändrat ställningstagande avstyrker utskottet motionen.

I motionen 1972: 1402 yrkas att riksdagen med upphävande av beslutet
om förläggningen av domänverkets centralförvaltning till Falun/
Borlänge-regionen beslutar förlägga nämnda verksamhet till Jönköping
samt att riksdagen i kompensationssyfte hemställer om förslag till lokalisering
av annan verksamhet till Falun/Borlänge-regionen i den mån
frågan inte kan lösas direkt via organen för lokaliserings-, närings- eller
arbetsmarknadspolitiken. I motionen åberopas effektivitetsskäl som motivering
för yrkandena. Domänverket bör förläggas till Jönköping på
grund av verkets kontakter med de till denna ort lokaliserade myndigheterna
lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen. För en sydligare förläggning
än Falun/Borlänge talar även att den ekonomiska tyngdpunkten
för verket under överblickbar framtid kommer att ligga från Bergslagen
och söderut.

Vid behandlingen förra året av frågan om domänverkets lokalisering
prövades ingående de skäl som nu återkommer i motionen 1972:1402.
Utskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande att en förläggning
till Jönköping i och för sig kunde vara motiverad men att de
regionalpolitiska skälen för en lokalisering till Falun/Borlänge-regionen
hade en sådan styrka att de övervägde (InU 1971: 15 s. 58—59). Enligt
utskottets mening saknas skäl för riksdagen att ändra sitt tidigare
beslut. Motionen avstyrks således.

I motionerna 1972: 204, 1972: 587 och 1972: 1401 behandlas spörsmål
som rör utredningsverksamheten i omlokaliseringsfrågorna.

I motionen 1972: 587 begärs att en parlamentarisk kommitté med
representation från fackliga organisationer skall tillsättas för att utreda
frågor som har samband med omlokalisering av statlig verksamhet.
Motionärerna vill att utredningen skall behandla de budgetmässiga
och samhällsekonomiska konsekvenserna av utflyttning från Stockholm.
Utredningen skulle också pröva möjligheten att flytta ut funktioner
och delar av myndigheter i stället för att omlokalisera hela verk.

Även i motionen 1972: 1401 behandlas de kostnadsmässiga aspekterna
på omlokalisering. Motionärerna yrkar att riksdagen skall begära
att delegationen för omlokalisering av statlig verksamhet får i uppdrag
att lägga fram en samhällsekonomisk analys av konsekvenserna av kommande
förslag till omlokaliseringar.

I motionen 1972: 204 tar man upp frågan om att i ökad omfattning
satsa på decentralisering av verksamheter och beslutsfunktioner från

InU 1972: 5

Stockholm. Motionärerna tänker sig både geografisk spridning av arbetsuppgifter
och delegering av befogenheter till lägre instanser. I motionen
hemställs att Kungl. Maj:t ger samtliga verk och myndigheter,
som inte berörs av tidigare utflyttningsbeslut, i uppdrag att före den
1 januari 1974 komma in med detaljerade undersökningar av respektive
verks möjligheter att under en tioårsperiod decentralisera verksamheten
i syfte att avsevärt minska personalstyrkan i Stockholm.

Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet har, som utskottet
tidigare redovisat, hunnit så långt i sitt arbete att den under loppet
av maj månad i år kommer att lägga fram nya förslag om utflyttning
av ytterligare central statlig verksamhet. Med hänsyn härtill är
det enligt utskottets mening uteslutet att nu förändra delegationens
sammansättning. Sedan delegationen lagt fram sina förslag får frågan
om eventuellt ytterligare utredningsarbete prövas. Med hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet om en parlamentarisk
kommitté.

Utskottet har inhämtat att delegationen kommer att pröva frågan
om partiell utflyttning av vissa verk. När det gäller kostnadsaspekter
har det från delegationen upplysts att de företagsekonomiska konsekvenserna
av utflyttning kommer att belysas samt att samhällsekonomiska
bedömningar och resonemang kommer att redovisas. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motionerna 1972: 587 och 1972: 1401
i nu behandlade frågor.

Utskottet tar slutligen upp den i motionen 1972: 204 behandlade
frågan om delegering av beslutsfunktioner. Det finns anledning räkna
med att myndigheter i samband med organisatoriska och andra förändringar
av sin verksamhet bedömer om delegering av beslutanderätt bör
ske. Metoden kräver emellertid noggrann analys och det tar tid innan
påtagliga regionalpolitiska resultat uppnås. Den innebär även svårigheter
att styra de regionalpolitiska effekterna. Delegering kan enligt
utskottets meing inte ersätta pågående och planerad utlokalisering utan
skall ses som ett komplement.

Delegeringsfrågan är föremål för utredning i den år 1970 tillkallade
länsberedningen. Beredningen skall överväga uppgiftsfördelningen mellan
centrala och regionala statliga organ och ta ställning till principiella
frågor rörande lämplig decentralisering inom den statliga förvaltningen.
Utredningen skall också överväga fördelningen av arbetsuppgifter
mellan stat och kommun.

Med hänsyn till länsberedningens uppdrag och vad i övrigt anförts
finner utskottet inte skäl att biträda motionen 1972: 204.

Utskottet tillstyrker den begärda medelsanvisningen till förberedelser
för omlokalisering av statlig verksamhet.

Utskottet hemställer

InU 1972: 5

A. att riksdagen till Förberedelser för omlokalisering av statlig
verksamhet för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag
av 6 100 000 kr.,

B. att riksdagen beträffande principerna för val av orter avslår
motionen 1972: 763, punkt 1,

C. att riksdagen beträffande uttalande för vissa orter avslår motionerna
1972: 763, punkt 2, och 1972: 1464,

D. att riksdagen beträffande skogshögskolans förläggning avslår
motionen 1972: 594,

E. att riksdagen beträffande domänverkets förläggning avslår
motionen 1972: 1402,

F. att riksdagen beträffande en parlamentarisk kommitté och samhällsekonomisk
analys m. m. avslår motionerna 1972: 587,
punkt 2, och 1972: 1401,

G. att riksdagen beträffande delegering av beslutsfunktioner avslår
motionen 1972: 204.

Stockholm den 29 februari 1972

På inrikesutskottets vägnar

KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nilsson i östersund (s), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren
(m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson (s), Rimås (fp), Johansson
i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Lorentzon
(vpk), Mattsson i Skee (c) och Gustafsson i Säffle (c).

Reservationer

1. beträffande principerna för val av orter (punkt B i hemställan) av
herrar Nilsson i Tvärålund (c), Mattsson i Skee (c) och Gustafsson i
Säffle (c), som anser

dels att det avsnitt som börjar på s. 4 med ”1 samband” och slutar på
nästa sida med ”behandlade frågan” bort ha följande lydelse:

”Enligt utskottets mening finns det inte anledning att begränsa utflyttningen
av statlig verksamhet till enbart orter av den typ som hittills kallats
storstadsaltemativ. Strävan bör vara att få med ett betydligt större
antal orter vid framtida överväganden av utlokaliseringar. Detta är nödvändigt
om man skall nå regionalpolitiskt godtagbara resultat. Under förutsättning
av tillfredsställande kommunikationer, någorlunda differentierad
arbetsmarknad och god service bör regelmässigt både länscentra och
andra orter inom länen kunna komma i fråga. Vilka orter som slutligen

InU 1972: 5

väljs i det breddade urval som utskottet sålunda föreslår blir en fråga
som man får ta ställning till bl. a. med ledning av det regionalpolitiska
program som årets höstriksdag skall behandla. Med hänvisning till det
anförda ansluter sig utskottet i princip till motionen 1972: 763 beträffande
vilken typ av lokaliseringsorter som bör väljas för statlig verksamhet.
”

dels att utskottet bort hemställa

”B. att riksdagen beträffande principerna för val av orter i anledning
av motionen 1972: 763, punkt 1, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.”

2. beträffande uttalande för vissa orter (punkt C i hemställan) av herr
Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det avsnitt på s. 5 som börjar med ”När det” och slutar med
”vissa orter” bort ha följande lydelse:

”Utskottet gjorde i fjol uttalanden till förmån för de fyra nordligaste
länen och sydöstra Götaland när det gällde områden som borde tillgodoses
vid den fortsatta omlokaliseringen av statlig verksamhet. Enligt utskottets
mening finns det goda skäl att göra ett liknande uttalande beträffande
Åmål/Säffle-regionen. Med ett breddat urval av orter bör även
orter av denna karaktär kunna komma i fråga som mottagare av statlig
verksamhet. Såsom anförs i motionen 1972: 763 kan Åmål/Säffle i och
för sig anses som lämplig lokaliseringsort. Värmlands län och norra
Dalsland har på senare år haft speciella svårigheter. Det är därför angeläget
med särskilda regionalpolitiska insatser. Särskilt bör beaktas de
problem som Åmål/Säffle-regionen brottas med till följd av att regionen
delas av en länsgräns. Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts
kännedom.

Med hänsyn till det ovan refererade riksdagsuttalandet synes någon åtgärd
i anledning av motionen 1972: 1464 icke erforderlig.”

dels att utskottet bort hemställa

”C. 1. att riksdagen beträffande uttalande för vissa orter i anledning
av motionen 1972: 763 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört om lokalisering av
statlig verksamhet till Åmål/Säffle-regionen, samt

2. att motionen 1972: 1464 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd”.

3. beträffande domänverkets förläggning (punkt E i hemställan) av
herr Oskarson (m), som anser

dels att det avsnitt på s. 6 i utskottets yttrande som börjar med ”Vid
behandlingen” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse: ”Utskottet

biträder motion 1972: 1402. Jönköping framstår i flera av -

InU 1972:5

seenden som en lämpligare lokaliseringsort än Falun/Borlänge för domänverkets
centralförvaltning. I samband med prövningen av de förslag
från delegationen om ytterligare utflyttning av statlig verksamhet som
väntas i maj i år bör det vara möjligt att finna en lösning som kompenserar
Falun/Borlänge för den uteblivna omlokaliseringen av domänverkets
centralförvaltning.”

dels att utskottet bort hemställa

”E. att riksdagen — med bifall till motionen 1972: 1402 och med
ändring av tidigare beslut om domänverkets förläggning —
beslutar att verkets centrala administration skall placeras i
Jönköping

samt att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört om framtida lokalisering till Falun/Borlänge”.

4. beträffande en parlamentarisk kommitté och samhällsekonomisk
analys m. m. (punkt F i hemställan) av herrar Nordgren (m) och Oskarson
(m), som anser

dels att det avsnitt på s. 7 i utskottets yttrande som börjar med ”Delegationen
för” och slutar med ”behandlade frågor” bort ha följande lydelse: ”Delegationen

för lokalisering av statlig verksamhet har, som utskottet
tidigare redovisat, hunnit så långt i sitt arbete att den innevarande
vår kommer att lägga fram förslag till ytterligare utlokalisering av statliga
verk.

I motionerna 1972: 587 och 1972: 1401 har starkt understrukits behovet
av ekonomiska analyser av följderna av den statliga utlokaliseringen.
Utskottet vill framhålla att sedan förra årets riksdagsbeslut angående utlokaliseringen
av statliga verk har från flera håll stark kritik riktats mot
att samhällsekonomiska bedömningar inte redovisats. Utskottet är fullt
medvetet om att det föreligger stora svårigheter då det gäller att bedöma
de samhällsekonomiska konsekvenserna av den beslutade utflyttningen.
Emellertid anser utskottet det vara möjligt att genomföra i och för
sig önskvärda decentraliseringar av statlig verksamhet på grundval av rationella
ekonomiska analyser med hänsynstagande till de olika myndigheternas
kostnader och effektivitet.

Enligt utskottets mening bör statsmakterna söka fastställa de problem
och kostnader som uppstår vid olika alternativ av statlig utlokalisering.
Utgångspunkten för regionalpolitiken måste vara att man använder till
förfogande stående resurser på ett ur helhetssynpunkt ändamålsenligt
sätt.

Utskottet ansluter sig till den i motionen 1972: 587 anförda kritiken
av ärendets bristfälliga beredning. Särskilt anmärkningsvärt är avsakna -

InU 1972: 5

den av underlag för samhällsekonomisk bedömning av förslagets verkningar
samt bristen på hänsynstagande till den personal som berörs av
de beslutade utflyttningarna.

Under senaste tiden har kostnadsberäkningar gjorts vid ett antal statliga
verk som är aktuella för utflyttning i en andra etapp. Det har härvid
kommit fram mycket höga belopp vid eventuell utlokalisering av hela
verk. Däremot talar vissa skäl för att utflyttning av delar av verk kan
vara mera rationell. Utan att vare sig ta ställning till eller göra någon bedömning
av de metoder som använts vid verkens kostnadsberäkningar
anser utskottet, att de ekonomiska aspekterna är så viktiga att de bör ytterligare
belysas. Detta bör ske i en parlamentarisk kommitté med representation
från berörda fackliga organisationer.

Kommittén bör närmare granska och analysera dels verkningarna av
den tidigare beslutade utflyttningen, dels delegationens förslag om ytterligare
utlokalisering. Kommittén bör också pröva möjligheten av att
flytta funktioner och delar av myndigheter från Stockholm samt undersöka
om det är möjligt att genom delegering av beslutanderätt till regionala
och kommunala instanser på ett rationellt sätt nå en ökad spridning
av statlig verksamhet. Kommittén bör vidare utgå från att berörd
personal i största möjliga utsträckning ges valfrihet att medfölja vid utflyttningen
eller stanna i Stockholm i annan likvärdig befattning.

Kommitténs överväganden bör ligga till grund för vidare ställningstaganden
av statsmakterna till frågan vilka metoder som bör väljas då det
gäller att från regionalpolitiska och andra utgångspunkter bestämma den
regionala och centrala fördelningen av statlig verksamhet. Arbetet bör
bedrivas skyndsamt så att förslag kan föreläggas riksdagen utan nämnvärd
förskjutning.”

dels att utskottet bort hemställa

”F. att riksdagen beträffande en parlamentarisk kommitté och
samhällsekonomisk analys m. m. med bifall till motionen
1972: 587, punkt 2, och i anledning av motionen 1972: 1401
begär att Kungl. Maj:t tillsätter en parlamentarisk kommitté
med de arbetsuppgifter som utskottet angivit”.

5. beträffande delegering av beslutsfunktioner (punkt G i hemställan)
av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Rimås (fp), som anser

dels att det avsnitt på s. 7 som börjar med ”Utskottet tar” och slutar
med ”motionen 1972: 204” bort ha följande lydelse:

”Beträffande frågan om ökad delegering av beslutsfunktioner delar utskottet
den uppfattning som förs fram i motionen 1972: 204. Vid sidan
av utflyttning av hela verk och delar av verk bör möjligheten att delegera
beslutsfunktioner från centrala instanser till regionala och lokala organ
tas upp till grundlig prövning. Motionärerna anför flera goda argu -

InU 1972:5

ment härför. Inte minst talar effektivitetsskäl och ekonomiska motiv för
förslaget. Att föra ut beslutanderätten närmare dem som är direkt berörda
av besluten har stora allmänna fördelar, inte minst från demokratisk
synpunkt.

Utskottet är medvetet om att länsberedningen är sysselsatt med dessa
frågor. Då det emellertid kan dröja åtskillig tid innan beredningen lägger
fram förslag och då beredningens uppdrag är av allmän karaktär bör de
enskilda verken vart och ett på sitt område analysera problemen och lägga
fram förslag om ökad delegering. Utredningsarbetet bör innefatta ekonomiska
analyser av förslag om ökad delegering. Arbetet bör bedrivas i
nära samverkan med berörda personalgrupper. Det bör sättas i gång
omedelbart så att resultatet kan beaktas i samband med att statsmakterna
tar ställning till de förslag om fortsatt omlokalisering av statlig verksamhet
som delegationen kan komma att lägga fram.”
dels att utskottet bort hemställa

”G. att riksdagen beträffande delegering av beslutsfunktioner i anledning
av motionen 1972: 204 hemställer hos Kungl. Maj:t
att statliga verk och myndigheter får i uppdrag att skyndsamt
utföra detaljerade undersökningar och inkomma med förslag
om möjligheter att decentralisera verksamheten i syfte bl. a.
att nedbringa personalstyrkan i Stockholm.”

Särskilda yttranden

1. beträffande skogshögskolans förläggning av herrar Eriksson i Arvika
(fp), Nordgren (m), Rimås (fp) och Oskarson (m), som anfört:

I reservation 8 till inrikesutskottets utlåtande 1971: 15 förordade vi att
tills vidare endast en del av skogshögskolan skulle flyttas till Umeå. Det
gällde 82 tjänster, varav 9 på professorsnivå. Skogshögskolans förläggning
i övrigt — främst i fråga om forskningen — borde enligt reservanternas
uppfattning utredas på nytt. Enligt vår mening innefattar Kungl.
Maj:ts utredningsuppdrag beträffande skogshögskolan bl. a. att en lösning
efter de riktlinjer reservanterna förordade i fjol bör prövas.

2. beträffande ökad decentralisering av herrar Nilsson i Tvärålund (c),
Mattsson i Skee (c) och Gustafsson i Säffle (c), som anfört:

Frågan om ökad decentralisering av statlig verksamhet är av stor principiell
vikt och måste ses i ett vidare perspektiv än vad enbart regionalpolitiska
utgångspunkter medger. Det är mycket som talar för omfördelning
av beslutsfunktioner från central till regional eller lokal nivå. Bl. a.
grundläggande demokratiska synpunkter talar härför. En omfördelning
kan uppnås t. ex. genom beslutsdelegering inom den statliga förvaltningen
eller överförande av arbetsuppgifter från statliga till kommunala or -

InU 1972:5

gan. Centerpartiets syn på dessa frågor har utvecklats i motionen 1972:
290 till vilken vi hänvisar. Motionen behandlas i konstitutionsutskottet
(KU 1972: 10). I motionen yrkas en parlamentarisk utredning om åtgärder
för ökad decentralisering och förstärkt lekmannainflytande inom den
offentliga förvaltningen.

MARCUS BOKTR. STHLM 1972 720058