Inrikesutskottets betänkande nr 3 år 1972

InU 1972: 3

Nr 3

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i prop. 1972:1 bil. 13
gjorda framställningar om anslag till arbetsmarknad m. m. jämte
motioner.

I betänkandet behandlas Kungl. Maj:ts i prop. 1972: 1 bil. 13 gjorda
framställningar om anslag under avsnittet B Arbetsmarknad m. m. punkterna
B 1-B 7. De under samma avsnitt upptagna punkterna B 8-B 10
har behandlats av utskottet i betänkandet InU 1972: 2.

ELFTE HUVUDTITELN

B Arbetsmarknad ni. m.

Under detta avsnitt tar propositionen inledningsvis (s. 27-65) upp
frågor rörande dels övergång till programbudget för arbetsmarknadsområdet,
dels ändring av arbetsmarknadsstyrelsens organisation, dels arbetsmarknadsverkets
administrationskostnader.

1. Övergång till programbudget för arbetsmarknadsområdet

Under denna rubrik bringas till riksdagens kännedom vad föredragande
departementschefen anfört om programbudget för arbetsmarknadsområdet.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillhör de myndigheter som deltar i utrednings-
och försöksverksamheten med programbudgetering. Förberedelsearbetet
för övergång till programbudget för arbetsmarknadsområdet anmäldes
för riksdagen i prop. 1970: 1 (bil. 13 s. 73-74). Det förutsattes
därvid att arbetsmarknadsstyrelsens anslagsframställning för budgetåret
1972/73 skulle redovisas i programtermer.

Beträffande allmänna frågor om programbudgetering hänvisas till vad
chefen för finansdepartementet anfört härom vid anmälan av För flera
huvudtitlar gemensamma frågor (bil. 2 till 1969-1972 års statsverkspropositioner).

Försöksverksamheten med programbudgetering omfattar f. n. ett tjugotal
myndigheter. Arbetsmarknadsverket är efter försvaret det budgetmässigt
största område som berörs av denna verksamhet. Med hänsyn
härtill och på grund av verkets mångskiftande verksamhet kan arbetsmarknadsverket
sägas inta en särställning bland de civila myndigheter

1 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 3

InU 1972:3

som omfattas av försöken. Övergången till programbudgetering underlättas
av att flertalet av nuvarande arbetsmarknadsanslag redan är ändamålsinriktade
(exempelvis anslagen till beredskapsarbeten, arbetsmarknadsutbildning
och kontant stöd vid arbetslöshet). Till detta kommer att
den med programbudgettekniken åsyftade elasticiteten vid val av medel
för att uppnå de bästa resultaten inom en verksamhet sedan länge finns
inbyggd i arbetsmarknadsverkets budget. Denna har gett Kungl. Majit
och arbetsmarknadsstyrelsen betydande möjligheter att under löpande
budgetår avpassa innehåll och innebörd i åtgärderna efter vad förhållandena
på arbetsmarknaden kräver.

Föreliggande förslag till programbudget kan mot denna bakgrund
sägas utgöra närmast en kodifiering och förstärkning av det befintliga
systemet med dess betydande anpassningsförmåga. Likväl medför förslaget
en väsentlig omläggning av anslagstekniken på arbetsmarknadsområdet.

Omläggningen innebär att verksamheten på arbetsmarknadsområdet
indelas i tio program, under vilka finns åtskilliga delprogram. Dessa
program och delprogram redovisas i detta betänkande under de följande
anslagspunktema. I övrigt hänvisas till redogörelsen för programindelningen
i propositionen (s. 30-33, 35-36). För finansiering av programmen
föreslås att sju anslag anvisas under arbetsmarknadsavsnittet. Det
bör observeras att programindelningen omfattar även den regionalpolitiska
verksamheten samt åtgärder för flyktingar. Motsvarande anslag har
i propositionen tagits upp under andra avsnitt och dessa anslag behandlas
därför inte i föreliggande betänkande.

Det bör understrykas att den nya utformningen av budgetförslaget
får ses endast som en etapp på vägen mot ett mer utvecklat programbudgetsystem
på arbetsmarknadsområdet. Vad som nu uppnåtts är att
man till den nya programindelningen har kunnat knyta en rationellare
anslagsindelning än den nuvarande som bär spår av provisoriska finansieringsformer
för aktiviteter som försöksvis börjat i blygsam skala och
senare utvecklats till betydelsefulla arbetsmarknadspolitiska medel. Vidare
introduceras ett nytt system för kostnadsredovisning byggt på
ADB, vilket är en viktig förutsättning för ett programbudgetsystem.

I det fortsatta arbetet på att utveckla programbudgetområdet är det
nödvändigt att förbättra metoderna för prestations- och effektivitetsmätning,
som likaså är hörnstenar i ett budgetsystem av detta slag.

Det bör slutligen framhållas att det framlagda budgetförslaget i huvudsak
är en programbudget endast för arbetsmarknadsverket och - när
det gäller driften av centrala omskolningskurser - skolöverstyrelsen.
Ett mer utvecklat programsystem för arbetsmarknadsområdet kan innebära
att detta omspänner även beståndsdelar av andra myndigheters
programområden.

InU 1972:3

2. Ändring av arbetsmarknadsstyrelsens organisation

Under denna rubrik föreslår Kungl. Maj:t riksdagen att

1) godkänna i propositionen förordade riktlinjer för organisationen
av arbetsmarknadsstyrelsen,

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att vid arbetsmarknadsstyrelsen inrätta
tre extra ordinarie tjänster som chef för avdelning.

Motion

I motionen 1972:1375 av herrar Fransson (c) och Andersson i Nybro
(c) om tillsättande av personalrepresentant i ett inom arbetsmarknadsstyrelsens
verksledning bildat samrådsorgan hemställs att riksdagen ger
Kungl. Maj:t till känna vad som anförts i motionen.

Utskottet

Arbetsmarknadsstyrelsen inrättades år 1948. Styrelsen hade då ca 380
anställda. Antalet anställda uppgår nu till ca 700.

Verksamheten vid styrelsen är fördelad på nio byråer samt en verksledningen
direkt underställd rationaliseringsenhet för handläggning av
metodutvecklingsfrågor inom arbetsförmedlingen. Byråorganisationen
har i stort sett varit oförändrad sedan styrelsens tillkomst. Under 1960-talet tillkom lokaliseringsbyrån, och till verksledningen (en generaldirektör
med en överdirektör som ställföreträdare) har provisoriskt knutits
två t. f. avdelningschefer. Nuvarande byråorganisation framgår av följande
sammanställning (s. 4).

Principförslag till ändrad organisation av arbetsmarknadsstyrelsen
lades fram av statskontoret i betänkandet Arbetsmarknadsverket och
arbetsmarknadspolitiken (SOU 1968: 60). De principer detta förslag vilade
på har legat till grund för den organisationsöversyn som därefter
företagits inom arbetsmarknadsstyrelsen, översynsarbetet har bedrivits i
samråd med statskontoret och under en ledningsgrupp med representanter
för inrikesdepartementet, statskontoret och styrelsen.

En utgångspunkt för organisationsförslaget är nuvarande fördelning
av arbetsuppgifter mellan styrelsen och dess regionala organ. Möjligheterna
att decentralisera uppgifter till länsarbetsnämnderna och de för
beredskapsarbeten särskilt anordnade regionkontoren kommer dock att
prövas fortlöpande.

Vid översynen har vidare eftersträvats att inpassa den nya organisationen
i den försöksverksamhet med programbudgetering som skall bedrivas
vid styrelsen. Ett önskemål vid programbudgetering är att budgeten
så långt möjligt skall spegla myndighetens organisation eller, annorlunda
uttryckt, att myndighetens olika verksamhetsgrenar (program)
knyts till ansvarsområden (organisatoriska enheter). Det har vid över -

InU 1972:3

synen av arbetsmarknadsstyrelsens organisation inte befunnits möjligt att
dela in verksamheten så att varje organisatorisk huvudenhet blir ansvarsområde
för endast ett program.

Det organisationsförslag som arbetats fram inom styrelsen innebär att
dess kansli indelas i tre avdelningar, en för arbetsmarknadsservice, en
för sysselsättningsplanering och en för ekonomi och administration. Hur
den nuvarande byråorganisationen inpassats i denna avdelningsorganisation
framgår av nedanstående sammanställning.

Arbetsmarknadsstyrelsens nya organisation
Avd. för arbetsmarknadsservice

1. Arbetsförmedlingsbyrån

2. Arbetsvårdsbyrån

3. Yrkesvägledningsbyrån

4. Försäkringsbyrån

F. n. fristående rationaliseringsenhet

Avd. för sysselsättningsplanering

5. Utredningsbyrån med till denna knuten försvarssektion

6. Tekniska byrån

7. Lokaliseringsbyrån

Avd. för ekonomi och administration

8. Kameralbyrån

9. Kanslibyrån

Utanför avdelningsorganisationen 0iksom hittills utanför byråorganisationen) Revisionskontor Pressombudsman Beträffande

organisationsförslagets detaljer hänvisas till propositionen
(s. 37-56). På s. 54 i propositionen finns en organisationstablå som
visar hur och i vilken utsträckning de nuvarande byråerna har brutits
upp till nya arbetsenheter. Utskottet noterar att tablån saknar markering
för de företagsnämnder som finns vid styrelsen.

I propositionen förordas att arbetsmarknadsstyrelsen omorganiseras i
huvudsaklig överensstämmelse med förslaget. På en punkt har en avvikelse
gjorts från förslaget. Enligt detta skulle generaldirektören, överdirektören
och de tre avdelningscheferna bilda en direktion för samordning
och information på verksledningsnivå. Departementschefen anser
att verksledningen behöver ha ett kontinuerligt samråd men att detta
inte behöver bindas till viss form.

InU 1972:3

Den föreslagna omorganisationen avses bli genomförd den 1 juli
1972.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot organisationsförslaget
utan tillstyrker detsamma. Utskottet tillstyrker vidare att tre extra
ordinarie tjänster som chef för avdelning inrättas hos styrelsen. Utskottet
erinrar om att två t. f. avdelningschefer redan finns anställda hos
styrelsen. I övrigt föreslås inga nya tjänster hos styrelsen. Beträffande
tjänster som direkt berörs av omorganisationen kommer statens avtalsverk
att få i uppdrag att förhandla om avtalsbara anställnings- och
arbetsvillkor.

Enligt motiven för organisationsförslaget kommer att företas fortsatta
undersökningar om möjligheterna att överföra uppgifter på de »storregionala»
organ som de styrelsen direkt underställda regionkontoren
för beredskapsarbeten utgör. Regionkontoren leds av tjänstemän. Med
anledning härav vill utskottet understryka vikten av att en omfördelning
av ärenden inte leder till minskat inflytande för de av lekmän sammansatta
länsarbetsnämnderna. En omfördelning bör i stället inriktas på vidgade
uppgifter för nämnderna.

I sammanhanget har utskottet att behandla motionen 1972: 1375.
Under översynsarbetet inom styrelsen framfördes från personalhåll önskemål
om representation i en direktion eller motsvarande organ inom
styrelsen. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen bör denna fråga liksom andra
frågor om förvaltningsdemokrati lösas i särskild ordning. Styrelsen hänvisar
till den försöksverksamhet på detta område som leds av delegationen
för förvaltningsdemokrati (DEFF). I motionen aktualiseras på nytt
det från personalhåll framförda önskemålet om representation »i det
samrådsorgan inom verksledningen som med kontinuerliga sammankomster
kommer att aktualisera olika spörsmål». Motionsförslaget synes
alltså bygga på att en direktion imättas inom styrelsen. Som framgår av
vad ovan anförts har emellertid förslaget härom avstyrkts i propositionen.
Med hänvisning härtill och då det finns möjligheter att genom
företagsnämnd eller särskild försöksverksamhet av det slag DEFF bedriver
tillgodose de syften som ligger bakom motionen synes det inte
finnas skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd i anledning av densamma.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. godkänner i propositionen förordade riktlinjer för organisationen
av arbetsmarknadsstyrelsen,

2. bemyndigar Kungl. Maj:t att vid arbetsmarknadsstyrelsen inrätta
tre extra ordinarie tjänster som chef för avdelning,

3. avslår motionen 1972: 1375.

InU 1972:3

3. Arbetsmarknadsverkets administrationskostnader

Vid övergången till programbudget förutsätts att de nuvarande myndighetsanslagen
Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetsförmedlingen avförs
från riksstaten. Varje program skall i stället belastas av sina administrationskostnader.

Av tekniska skäl redovisas under denna rubrik i propositionen för programmen
gemensamma administrationskostnader i ett sammanhang vid
sidan av andra yrkanden under programmen. Det gäller personalkostnader,
utgifter för automatisk databehandling, lokalkostnader, expenser
och vissa andra omkostnadsposter. Nu avsedda administrationskostnader
fördelas på de olika programmen med hjälp av s. k. fördelningsnycklar.
Det kan anmärkas att den helt övervägande delen av de gemensamma
administrationskostnaderna faller under programmet Arbetsmarknadsinformation.
I propositionen specificeras kostnaderna på s. 57 och deras
fördelning på varje program på s. 65.

På personalsidan har arbetsmarknadsstyrelsen yrkat sammanlagt 680
nya tjänster. Förutom de tre förut nämnda tjänsterna som chef för avdelning
vid styrelsen beräknas i propositionen medel för 100 nya tjänster
för handläggande personal, samtliga vid arbetsförmedlingen. De nya
tjänsterna är avsedda för arbetsvärdens behov av uppföljning och tillsyn
av äldre och handikappade i skyddad sysselsättning och för utplacering
på öppna marknaden av sådana arbetstagare, för s. k. omställningsinspektörer
och för fortsatt försöksverksamhet med s. k. anpassningslag.
Det gäller här prioritering av samma ändamål som gjordes beträffande
föreslagna personalförstärkningar i föregående års statsverksproposition.

I anslutning härtill behandlar utskottet två motionsyrkanden.

I motionen 1972: 158 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas, såvitt nu är i
fråga, att arbetsförmedlingen förstärks med 50 tjänster för handläggande
personal utöver propositionens förslag. Motionärerna ställer kostnaderna
för arbetsförmedling i relation till samhällets kostnader för beredskapsarbeten
och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De menar att
man med ytterligare personal skulle uppnå sådana förmedlingsresultat
att kostnaden för den ytterligare personalförstärkningen mer än väl
skulle uppvägas av minskade samhällskostnader för åtgärder för arbetslösa.
Motionärerna anser sig vidare kunna konstatera att arbetsförmedlingens
tillgång på biträdespersonal är ytterligt knapp och de föreslår
därför att medel beräknas för 50 nya biträdestjänster till arbetsförmedlingarna.

Enligt utskottets mening kan skäl i och för sig anföras för den ytterligare
personalförstärkning till arbetsförmedlingen som föreslås i motionen.
Det gäller emellertid en resursfråga. Utskottet kan inte finna att
tillräckliga skäl föreligger för att frångå den avvägning som gjorts i
propositionen. Om de i propositionen föreslagna 100 nya tjänsterna räknas
in, har arbetsförmedlingen under loppet av fem budgetår fått ett

InU 1972:3

tillskott om drygt 500 tjänster. Det kan också erinras om att den innevarande
budgetår genomförda nya kontorsorganisationen för arbetsförmedlingen
kan väntas ge rationaliseringsvinster som i sig utgör ett
resurstillskott. Slutligen noterar utskottet att motionärerna inte begärt
medel för de nya tjänsterna, som kan beräknas kosta 5 milj. kr. Med
hänsyn till det anförda biträder utskottet propositionens förslag på
denna punkt och avstyrker motionsförslaget.

Motionen 1972: 767 av herr Jadestig (s) och fru Eriksson i Stockholm
(s) går ut på en annan prioritering än propositionens i fråga om de
föreslagna nya tjänsterna. Med hänvisning särskilt till de köproblem som
råder vid arbetsvårdsexpeditionema begärs att »en betydande del» av de
i propositionen föreslagna nya tjänsterna disponeras för att förstärka
den handläggande arbetsvårdspersonalen i län där behovet av sådan förstärkning
bedöms som störst.

De av departementschefen angivna ändamålen med de nya tjänsterna
måste i och för sig anses som utomordentligt viktiga och utskottet biträder
därför i princip propositionens förslag. I anslutning till motionen
1972: 767 måste det emellertid konstateras att arbetsvärdens situation i
vissa län är sådan att ökade insatser behövs. Med de resurser som totalt
står till arbetsmarknadsstyrelsens förfogande bör det vara möjligt att
göra en avvägning som tillgodoser de mest angelägna behoven inom
arbetsvärden. Det får förutsättas att detta beaktas då det i den löpande
verksamheten blir aktuellt att göra prioriteringar mellan olika områden.
Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionen 1972: 767.

Utskottets hemställan i anledning av de nu behandlade motionsyrkandena
görs i det följande under punkten 4.

Vad föredragande departementschefen i övrigt anfört om medelsberäkningen
för ifrågavarande administrationskostnader föranleder ingen
erinran från utskottets sida. Kostnaderna beräknas för nästa budgetår
uppgå till 257,4 milj. kr., en ökning med 35,4 milj. kr. som till större
delen får betecknas som automatisk.

4. Arbetsmarknadsservice

Från anslaget skall bestridas utgifterna för programmen Arbetsmarknadsinformation
och Yrkesmässig och geografisk rörlighet. Programmens
indelning i delprogram framgår av följande sammanställning
över propositionens medelsberäkning (se s. 8).

Utgifterna för programmet Arbetsmarknadsinformation finansieras innevarande
budgetår från - förutom delar av anslaget Arbetsmarknadsstyrelsen
- huvuddelen av anslaget Arbetsförmedlingen samt av medel
som under anslagen Allmänna resp. Särskilda beredskapsarbeten m. m.
och Arbetsmarknadsutbildning använts för kostnader för psykologiska
anlagsundersökningar. Utgifterna för programmet Yrkesmässig och geo -

InU 1972:3

	1970/711 Utfall	1971/721 Beräknat			Ändring 1972/73
	Basförslag2	AMS	Departe- mentschefen
Ar betsmarknads-information Delprogram: Förmedling	78 529 000	85 539 000	+ 10 453 000	+	22 814 000
Arbetsvärd	26 882 000	28 946 000	+ 3 270 000	+	11 910 000
Y rkesvägledning	28 860 000	32 288 000	+ 3 185 000	+	11 541 000	• + 31 775 000
Gemensamma kostnader	49 928 000	50 746 000	+ 3 220 000	+	30 226 000
Avgår inkomster	—	130 000	—		—	—
	184 199 000	197 389 000	+20 128 000	+	76 491 000	+ 31775 000
Yrkesmässig och geografisk rörlighet Delprogram: Arbetsmarknads- utbildning	538 471 000	574 490 000	+ 18 500 000	+ 176 800 000	+ 114 010 000
Flyttningsbidrag	54 042 000	65 000 000	+ 2 500 000	_i_	15 000 000	+ 2 500 000
Inlösen av egnahem m. m.	2 045 000	4 200 000			1 000 000	— 1 000 000
Bostäder för flyttande arbetskraft	27 517 000	23 240 000	+ 2 420 000	+	3 320 000	+ 17 595 0003
Gemensamma kostnader	18 105 000	18 907 000	+ 1 743 000	i	3 693 000	+ 2 494 000
Avgår inkomster	15 950 000	21 400 000	+ 1 000 000	—	3 800 000	— 3 800 000
	624 230 000	664 437 000	+24 163 000		201 613 000	+ 139 399 000
Summa	808 429 000	861 826 000	+44 291 000		278 104 000	+ 171 174 000

1 Överslagsvis omräkning till program.

2 Med basförslag avses innevarande budgetårs anslag omräknat i 1972/73 års pris- och löneläge
(arbetsmarknadsstyrelsens beräkning).

3 Av ökningen avser 14 275 000 kr. ränte- och avskrivningskostnader.

grafisk rörlighet finansieras f. n. från - förutom delar av anslagen Arbetsmarknadsstyrelsen
och Arbetsförmedlingen - huvuddelen av anslaget
Arbetsmarknadsutbildning, posterna Flyttningsbidrag och Inlösen av
egnahem under anslaget Allmänna beredskapsarbeten m. m. samt medel
för driftkostnader under anslaget Förläggningsbyggnader m. m.

Propositionen

Kungl. Majit har under punkten B 1 (s. 66-112) föreslagit riksdagen att

1) godkänna i propositionen förordade ändringar av grunderna för
utbildningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1972,

2) till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag
av 1 033 000 000 kr.

InU 1972:3

Motioner

1972:158 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs såvitt nu är i fråga

A. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

2. att arbetsförmedlingen förstärks med 50 nya tjänster som arbetsförmedlare
och 50 biträdestjänster,1

3. förslag till uppbyggnad av en organisation för interlokal arbetsförmedling,

4. förslag till ett system för användning av modern informationsbehandling
inom arbetsförmedlingen,

5. förslag till regler för obligatorisk anmälan av lediga platser till
arbetsförmedlingen för alla arbetsgivare med undantag för sådana som
helt klarar sina rekryteringsfrågor utan förmedlingens medverkan samt
arbetsgivare med mindre än tio anställda,

6. att grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning värdesäkras genom
anknytning till basbeloppet,

7. att inkomstprövningen av utbildningsbidragen mot makes inkomst
upphör,

8. att utbildningsbidrag även bör kunna utgå till sådan utbildning som
är studiemedelsberättigad,

9. att flyttningsbidragen värdesäkras genom anknytning till basbeloppet,

10. att flyttningsbidrag bör kunna utgå även till nyexaminerade,

11. att en översyn görs av reglerna för arbetsmarknadsutbildning i
syfte att uppmjuka det s. k. arbetslöshetsvillkoret samt göra arbetsmarknadsutbildningen
ekonomiskt mera attraktiv,

12. försöksverksamhet med statsbidrag till företagsutbildning i enlighet
med arbetsmarknadsstyrelsens förslag,

B. att riksdagen till Arbetsmarknadsservice anvisar ett förslagsanslag
av 1 037 000 000 kronor,

1972:280 av herr Hallgren m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen vid
behandlingen av förevarande avsnitt måtte besluta

a) under punkt 1)

att grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning fastställs till 650 kr.
per månad, lika för gift och ogift;

att traktamentsbeloppet, som ersätter nuvarande bortavistelsebidrag,
fastställs till 450 kr. per månad;

att ensamstående försörjare och handikappad som har svårt att få
arbete under ferieuppehållet under utbildningstiden efter särskild prövning
skall kunna få utbildningsbidrag;

att förslaget om införande av maximering av utbildningsbidraget icke
genomförs i avvaktan på vidare utredning; samt

1 Yrkandet sakbehandlat under närmast föregående punkt.

InU 1972:3

att godkänna övriga förslag till ändringar av grunderna för utbildningsbidrag; b)

under punkt 2)

till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag
av 1 064 000 000 kr.,

1972:586 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs - med hänvisning
till motiveringen i motionen 1972: 294 - att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller att arbetsförmedlingarna blir föremål för översyn bl. a. i
syfte att förbättra insatserna för förmedling av tjänstemannabefattningar,

1972:593 av herr Grebäck m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär att försöksverksamheten med företagsutbildning i
enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens förslag införs; att riksdagen till
Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1972/73 anvisar ett i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag med 4 milj. kr. förhöjt förslagsanslag av
1 037 000 000 kr.,

1972:599 av herr Levin (fp), vari föreslås att riksdagen beslutar hemställa
hos Kungl. Maj:t om ett förslag till kostnadsmaximering i samband
med omskolningsverksamhet i arbetsmarknadsstyrelsens regi,

1972:604 av herr Wijkman (m), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Majit begär förslag till sådana förändringar av arbetsförmedlingarnas
organisation att s. k. slussningscentraler skapas enligt förslag
i denna motion för nyexaminerade akademiker och gymnasister för att
förbättra möjligheterna för dessa kategorier att erhålla arbete efter examen,

1972: 764 av herr Hallgren m. fl. (vpk), vari såvitt nu är i fråga föreslås
att riksdagen uttalar sig för en allmän översyn av instruktionerna
för arbetsförmedlingarna för att genom en ny utformning ge förmedlingen
stöd för en serviceinriktad verksamhet till hjälp för den arbetssökande,

1972: 767 av herr Jadestig (s) och fru Eriksson i Stockholm (s), vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär att en betydande del av
de nya tjänster vid arbetsförmedlingskontoren för vilka medel äskas i
prop. 1972: 1 bil. 13 punkt B 1 disponeras för utökning av den handläggande
arbetsvårdspersonalen i de län där behovet av en sådan förstärkning
bedöms som störst,1

1972:1369 av herrar Ekinge (fp) och Jonsson i Alingsås (fp), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit begär åtgärder till hjälp för de
arbetssökande beträffande ansökningshandlingar etc. på sätt motionen
anger,

1 Motionen sakbehandlad under närmast föregående punkt.

InU 1972:3

1972:1389 av herr Levin (fp), vari såvitt nu är i fråga föreslås att
riksdagen beslutar att reducera det för arbetsmarknadsservice beräknade
anslaget med 25 milj. kr. samt att riksdagen hos Kungl Maj:t begär förslag
till 1972 års riksdag om införande av räntefria stödlån i enlighet
med vad som anförts i motionen,

1972:1400 av herr Olsson i Timrå m. fl. (s), vari föreslås att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär en expertutredning om samhällets kostnader
för omflyttning av arbetskraft från en region till en annan,

1972:1405 av herr Romanus m. fl. (fp, c, m), vari hemställs att riksdagen
vid behandling av statsverkspropositionen i denna del ansluter sig
till de principer för meddelande av tillstånd för organisationsförmedling
som angivits i motionen,

1972:1415 av herr Wijkman (m), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen
av anslagsfrågor beträffande arbetsmarknadspolitiken beslutar
att flyttningsbidrag skall kunna utges även till nyexaminerade
arbetssökande som icke kan få arbete på utbildnings- eller hemorten.

Utskottet

Arbetsmarknadsinformation

I propositionen (s. 73-86, 99-102) redovisas vissa förslag och ställningstaganden
i anslutning till en promemoria som utredningen rörande
arbetsförmedlingen inom vissa yrkesområden lagt fram rörande organisationsjörmedling
m. m.

Utredningen har behandlat frågan om särskilda insatser av den offentliga
arbetsförmedlingen inom varvsindustrin och kontorsområdet. Utredningen
föreslår inte några mera genomgripande förändringar. De
problem som finns bör enligt utredningen kunna lösas inom ramen för
arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet. När det gäller förmedling av
korttidsanställningar på kontor föreslås viss försöksverksamhet i fråga
om metoder. Departementschefen biträder i allt väsentligt utredningens
förslag i nu behandlade frågor.

Utredningen har också prövat under vilka betingelser privat arbetsförmedling
skall tillåtas. Arbetsförmedling får enligt lagen (1935: 113)
med vissa bestämmelser om arbetsförmedling inte bedrivas i vinstsyfte.
Icke avgiftskrävande förmedling är tillåten, men anmälan om verksamheten
skall ske till arbetsmarknadsstyrelsen. Förmedling mot avgift, som
i så fall endast får vara avsedd att täcka självkostnader för förmedlingsverksamheten,
kan vara tillåten efter särskilt tillstånd som meddelas
av arbetsmarknadsstyrelsen. Vid tillståndsgivningen föreskriver styrelsen
bl. a. hur stor avgift som får tas ut. Tillstånd får inte ges enskild
person. Det meddelas i dag endast till organisationer, och förmedling av
detta slag brukar därför kallas organisationsförmedling. Organisations -

InU 1972:3

förmedlingar har stor betydelse inom artist- och musikerfacken. För förmedling
av korttidsanställning på kontor finns i dag två organisationsförmedlingar.

Departementschefen betonar att huvudansvaret för förmedlingsverksamheten
inom hela arbetsmarknaden bör vila på den offentliga arbetsförmedlingen.
I den mån det finns behov att komplettera den allmänna
förmedlingen bör det ske genom ett begränsat antal organisationsförmedlingar
som får bedriva verksamhet efter särskilt tillstånd. Vid tillståndsprövningen
bör restriktivitet iakttas eftersom en splittring av förmedlingsverksamheten
på ett flertal förmedlande organ medför avsevärda
olägenheter för de arbetssökande och försämrade möjligheter för
arbetsmarknadsorganen att få informationer om arbetsmarknadsläget.

Mot den anförda bakgrunden förordar departementschefen i likhet
med utredningen att vid tillståndsgivningen i varje särskilt fall bör prövas
om det från arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter finns behov av
enskild förmedling. Vid prövningen skall bl. a. beaktas om det finns
behov av särskild service som den enskilda förmedlingen avses skola tillhandahålla
men som den offentliga förmedlingen inte lämpligen kan
anordna. Vid behovsprövningen skall stor vikt fästas vid inställningen
hos arbetsmarknadens organisationer på det berörda området. Stora krav
bör ställas på organisationsstabilitet och samhällsansvar hos de organisationer
som söker eller innehar tillstånd. Tillstånd att bedriva organisationsförmedling
bör i princip meddelas endast sammanslutning av arbetsgivare
eller arbetstagare, dvs. fackliga organisationer eller branschsammanslutningar.
Andra huvudmän än nu nämnda organisationer bör bara
i undantagsfall medges att driva avgiftskrävande förmedling. Även denna
bedömning bör som hittills göras från fall till fall.

I propositionen redovisas vidare ställningstaganden till detaljer i fråga
om organisationsförmedlingarnas sätt att arbeta och tillsynen över sådan
förmedling (s. 102).

I motionen 1972: 1405 av herr Romanus m. fl. (fp) behandlas principerna
för tillståndsgivning såvitt gäller förmedling av korttidsanställd
kontorsarbetskraft. Motionärerna vill att riksdagen skall ansluta sig till
de principer för tillståndsgivning som anförs i motionen. De anser det
angeläget att skrivbyråer som bedriver stationär och alltså helt laglig
verksamhet får möjlighet att genom organisationsförmedling medverka
till att arbetskraften utnyttjas effektivt. Vid tillståndsgivningen bör näringsidkare
av samma typ inte diskrimineras. Motionärerna synes anse
att behovsprövning inte skall tillämpas vid tillståndsgivningen, utan alla
organisationer, som önskar bedriva förmedling av korttidsanställd kontorsarbetskraft,
bör få sådant tillstånd. Om behov föreligger kommer
att visa sig när en förmedling träder i funktion.

Utskottet vill understryka att den offentliga arbetsförmedlingen skall
ha huvudansvaret för förmedlingsverksamheten och att organisationsför -

InU 1972:3

medlingar endast skall ses som komplement. Organisationsförmedling
skall alltså inte tillåtas på yrkesområden som helt bör täckas av den
offentliga förmedlingen. Om det på något yrkesområde bedöms som
lämpligt med organisationsförmedling vid sidan av den offentliga förmedlingen,
bör villkoren för den enskilda förmedlingsverksamheten vara
sådana att de inte strider mot den offentliga förmedlingens intressen.
Mot den angivna bakgrunden är det naturligt att kräva behovsprövning
från arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter vid tillståndgivningen. Utskottet
kan inte se något skäl för att undanta korttidsförmedling på kontorsområdet
från denna princip, som f. ö. tillämpas sedan länge.

När det gäller organisationsförmedling av kontorsvikariat m. m. vill
utskottet tillägga att två organisationer i dag har tillstånd att bedriva
sådan förmedling, en organisation som representerar arbetskraften och
en organisation för utövare av stationär skrivbyråverksamhet. Frågan
om det finns anledning att bevilja ytterligare organisationer tillstånd
ankommer det på arbetsmarknadsstyrelsen och i sista hand Kungl. Maj:t
att avgöra på grundval av de principer statsmakterna uppställt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1972:
1405.

Utskottet har i övrigt inte något att tillägga eller erinra mot vad som
i propositionen anförs i anslutning till det behandlade utredningsförslaget.

Vad härefter angår den offentliga förmedlingens verksamhet i övrigt
anmäls i propositionen att det inte visat sig möjligt att, såsom förutsatts
i föregående års statsverksproposition, i den föreliggande propositionen
redovisa resultaten av pågående försöksverksamhet med s. k.
öppen förmedling. Skälet härtill är att verksamheten ansetts böra pågå
ytterligare ett år. Det beräknas att utvärderingen av verksamheten skall
kunna redovisas för riksdagen senast i 1973 års statsverksproposition.

Vidare anmäls i propositionen att arbetsmarknadsstyrelsen i framställning
till Kungl. Maj:t hemställt om åtgärder för att undanröja sådana
formella föreskrifter som begränsar möjligheterna att bl. a. anpassa
arbetsförmedlingens service till arbetsmarknadens krav och verkets personella
och organisatoriska resurser. Bakgrunden till framställningen är
att styrelsen i ett cirkulärmeddelande till länsarbetsnämnderna lämnat
vissa anvisningar om arbetsförmedlingarnas service till företag med hög
personalomsättning. Efter ingripande av riksdagens justitieombudsman,
som menade att cirkulärmeddelandets innehåll innebar att styrelsen
överskridit sin kompetens, återkallade styrelsen cirkulärmeddelandet.

Därjämte erinras i propositionen om att 1971 års riksdag gett Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört i fråga om utformningen av 4 §
arbetsmarknadskungörelsen (InU 1971: 33, rskr 1971: 279).

I propositionen uttalas att de båda senast berörda frågorna har sådant

InU 1972:3

samband att de lämpligen bör prövas i ett sammanhang. Föredragande
departementschefen anmäler att han har för avsikt att i annat sammanhang
föreslå Kungl. Maj:t att frågorna utreds i särskild ordning.

Verksamheten vid arbetsförmedlingarna behandlas därjämte i ett antal
motioner.

I motionen 1972: 764 av herr Hallgren m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är
i fråga, på en översyn av instruktionerna för arbetsförmedlingarna. Med
utgångspunkt i 4 § arbetsmarknadskungörelsen i dess nuvarande lydelse,
som enligt motionärerna anger två oförenliga mål för förmedlingsverksamheten,
efterlyses en allmän översyn av förmedlingens instruktioner
med inriktning på att förmedlingen får stöd för en serviceinriktad
verksamhet till hjälp för den arbetssökande. Man kritiserar också
att förmedlingens resurser används för att tillföra företag med
onormalt hög personalomsättning arbetskraft »i samma takt som
företagen förbrukar dem».

Som framgått av den ovan lämnade redogörelsen kommer de av
motionärerna berörda frågorna att utredas i särskild ordning. Med hänsyn
härtill avstyrker utskottet motionen i förevarande del.

Motionen 1972: 158 av herr Helén m. fl. (fp) tar upp vissa frågor
som rör arbetsförmedlingens arbetsformer. Motionärerna betonar starkt
behovet av en effektiv organisation för interlokal arbetsförmedling.
Organisationen tänks bestå av en särskild enhet för varje län och en
rikscentral för hela landet. Dit skulle anmälas alla arbetssökande som
inte kan placeras lokalt inom viss tid. Även lediga platser skulle registreras
interlokalt på motsvarande sätt. En organisation av detta slag medför
behov av ett system för en mer modern informationsbehandling än
som i dag används inom arbetsförmedlingen. Motionärerna pekar därvid
på de möjligheter som ADB-tekniken kan erbjuda. Motionärerna
anser vidare att arbetsförmedlingen f. n. har ett dåligt grepp över betydande
delar av arbetsmarknaden. De menar att förmedlingen har
råkat in i en ond cirkel bl. a. på grund av att lediga platser i stor
utsträckning inte anmäls till förmedlingen därför att arbetsgivarna har
funnit att arbetssökande använder andra kanaler. De arbetssökande
å sin sida använder andra kanaler därför att de intressanta lediga
platserna inte anmäls till förmedlingen. För att förbättra arbetsförmedlingens
andel av arbetskraftsomsättningen föreslår motionärerna
att förslag begärs om obligatorisk anmälan av lediga platser till arbetsförmedlingen.
Motionärerna förutsätter att vissa undantag görs från
detta förmedlingstvång, i första hand för platser avsedda för intern
rekrytering eller för tillsättning genom »handplockning». Vissa kategorier
arbetsgivare vill motionärerna undanta generellt, nämligen arbetsgivare
som helt klarar sin rekrytering på egen hand och mindre
företagare. Motionsförslagets syfte är bl. a. att hindra företagen att utnyttja
förmedlingens tjänster enbart vid rekrytering av vissa typer av ar -

InU 1972:3

betskraft. Även det nu framförda förslaget förutsätter enligt motionärerna
en ökad informationshantering som sannolikt kräver införande av ADBteknik
i förmedlingsarbetet.

Beträffande användningen av ADB som hjälpmedel inom arbetsmarknadsverket
kan erinras om att statskontoret i sitt betänkande
Arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadspolitiken (SOU 1968:60)
föreslog att ett ADB-system för verket skulle byggas upp i tre etapper.
Den första etappen skulle avse registeruppbyggnad och rutiner inom
områdena arbetsmarknadsutbildning, arbetsvärd, beredskapsarbeten
m. m. Denna etapp är nu i huvudsak genomförd. Den andra etappen
avsåg olika delsystem inom förmedlingsverksamheten. Statskontoret
skisserade här användning av ADB för framställning av listor över
lediga platser och registrering av arbetssökande och lediga platser för
statistiskt bruk. Vidare berördes förutsättningarna för »förmedling i
datamaskin». Den tredje etappen slutligen beräknades ligga långt fram
i tiden och tog sikte på mer avancerade informationssystem för styrning.

Beträffande den andra etappen anförde departementschefen i prop.
1970: 1 (bil. 13 s. 82) att det är angeläget att uppmärksamma möjligheterna
att i rationaliserande och effektiviserande syfte utnyttja ADB
inom det egentliga förmedlingsarbetet. I första hand åsyftade han
registrering av information om lediga platser och arbetssökande. Särskilt
borde beaktas möjligheterna att i kostnadsbesparande syfte använda
ADB för produktion av listor över lediga platser. I sammanhanget
diskuterade departementschefen även den av statskontoret berörda
frågan om möjligheterna till s. k. matchning av sökande och lediga
platser.

Enligt vad utskottet inhämtat prövas sedan hösten 1971 ADB-teknik
på försök vid arbetsförmedlingen i Stockholm för registrering och listproduktion
beträffande lediga platser med beräknad start för försöksproduktion
i full skala våren 1972. Företrädare för styrelsen har helt
nyligen med anlitande av medel, som anvisats för ändamålet av Kungl.
Maj:t, besökt Förenta staterna för att där studera användningen av
ADB-teknik i förmedlingsarbete.

Erfarenheterna såväl i Sverige som i utlandet av ADB-system inom
arbetsförmedlingen visar att tekniken kräver stora insatser och att
metodproblemen är betydande. Utskottet konstaterar emellertid att den
av statskontoret skisserade etappvisa utbyggnaden av olika ADBsystem
för arbetsmarknadsverket fortskrider planenligt. Med hänsyn
härtill finns det inte anledning för riksdagen att ta något initiativ i
anledning av motionen såvitt gäller ökad användning av ADB-teknik
i förmedlingsarbetet. Därmed har utskottet besvarat yrkandena A 3 och
A 4 i motionen.

När det gäller frågan om anmälningstvång för arbetsgivare av lediga

InU 1972:3

platser har motionärerna gjort även det yrkandet beroende av införande
av ytterligare ADB-system i förmedlingsarbetet. Redan med hänsyn
till vad ovan anförts om utvecklingsarbetet på ADB-området saknas
underlag för ett ställningstagande av det slag motionärerna begär.
Utskottet kan emellertid inte underlåta att påpeka att ett anmälningstvång
för lediga platser för att systemet skall bli effektivt knappast
låter sig förenas med undantag av det slag och i den omfattning som
motionärerna tänkt sig. Över huvud taget kan ifrågasättas om inte
arbetsförmedlingens grepp över arbetsmarknaden bör stärkas på andra
sätt t. ex. genom förbättrad insyn i och ökat inflytande på företagens
personalrekrytering.

Med det anförda avstyrker utskottet även yrkandet A 5 i motionen
1972: 158.

I motionen 1972: 586 av herr Bohman m. fl. (m) yrkas på en översyn
av arbetsförmedlingarna. Vad motionärerna framför allt åsyftar är
förbättrade insatser vid förmedling av tjänstemän, som enligt motionärerna
inte får den service och det stöd en arbetssökande i dag bör
erhålla. Motionärerna anser en bättre och effektivare vägledning och
rådgivning som leder till ett välanpassat arbete vara i hög grad önskvärd.

Motionärerna har inte närmare utvecklat skälen för sin kritiska
inställning till tjänstemannaförmedlingen. Utskottet förutsätter att brister
i denna liksom annan förmedlingsverksamhet rättas till efter hand
som de uppenbaras och - i den mån det gäller resursfrågor - erforderliga
resurser finns tillgängliga. Det kan nämnas att den översyn av
formerna för den öppna förmedlingsverksamheten, som f. n. pågår
inom arbetsmarknadsstyrelsen, bl. a. har till syfte att söka tillgodose
önskemål från Tjänstemännens centralorganisation rörande arbetsförmedlingens
insatser för tjänstemän.

Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionen 1972: 586.

I motionen 1972: 604 av herr Wijkman (m) begärs förslag om särskilda
slussningscentraler på arbetsförmedlingarna i syfte att förbättra
möjligheterna för nyexaminerade akademiker och gymnasister att få
arbete efter examen. I motionen anförs bl. a. att förmedlingstjänstemännen
är inarbetade på de »traditionella kundgrupperna», men att
de har mycket begränsade erfarenheter av nya grupper som tillkommit,
speciellt den växande kategorin nyexaminerade från högre utbildningsanstalter
men även från gymnasieskolan, för vilka huvudproblemet
är att de inte har någon regelrätt yrkesutbildning och
därför »inte utan vidare kan hänvisas till viss expedition» på arbetsförmedlingen.
Vid de tänkta slussningscentralema skulle göras en
förberedande utredning innan vederbörande hänvisas till den arbetsförmedlingsexpedition
som har att handlägga själva arbetsplaceringen.

Utskottet vill framhålla att självfallet skall de kategorier arbetssökande
motionären åsyftar liksom andra grupper ha rätt till en god

InU 1972:3

service av arbetsförmedlingen. Det ökade utbudet av arbetskraft med
längre utbildning har föranlett arbetsmarknadsverket att bl. a. genom
en omfattande kursverksamhet ge arbetsförmedlingspersonalen yrkesinformation
om eftergymnasial utbildning. Särskilda akademikerförmedlare
har dessutom knutits till arbetsförmedlingarna på universitetsorterna.
Som motionären påpekar anordnas kurser i arbetsmarknadsinformation
med praktik för de aktuella grupperna arbetssökande. Det
anförda visar att arbetsmarknadsstyrelsen uppmärksammat problemen
och att särskilda åtgärder vidtagits för att tillgodose de förmedlingsbehov
som motionären efterlyser. I den mån ytterligare insatser krävs,
blir det en fråga om avvägning mot andra krav på särskild förmedlingsservice.

Med det anförda får motionen 1972: 604 anses besvarad.

Motionen 1972: 1369 av herrar Ekinge (fp) och Jonsson i Alingsås
(fp) tar upp önskemål om ökad teknisk service från förmedlingens
sida till arbetssökande. Man föreslår att arbetsförmedlingens distriktsoch
lokalkontor skall vara arbetssökande som så behöver behjälpliga
med utskrift av platsansökan samt med kopiering och vidimering av
betygsavskrifter. Skrivmaskin skall också vid behov kunna ställas till
den arbetssökandes förfogande.

Enligt vad utskottet inhämtat försöker personalen på arbetsförmedlingarna
att lämna arbetssökande den service som här åsyftas. Utskottet
anser det värdefullt om så kan ske i möjligaste mån. Omfattningen
av denna service är emellertid beroende av såväl arbetsförmedlingskontorens
tillgång på teknisk utrustning som förmedlingspersonalens
belastning med andra göromål. Motionen får alltså i stort sett anses
tillgodosedd, och någon anledning för riksdagen att ta initiativ kan
inte anses föreligga.

Den i propositionen gjorda medelsberäkningen för programmet Arbetsmarknadsinformation
föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Yrkesmässig och geografisk rörlighet

Under budgetåret 1970/71 deltog totalt 106 000 personer i arbetsmarknadsutbildning
(exkl. lokaliseringspolitiskt motiverad utbildning i
företag). Utbildningen bedrivs vid särskilda av skolöverstyrelsen anordnade
kurser men kan också meddelas i andra former. Av de personer
som började utbildning under nämnda budgetår var 48 % placerade

1 skolöverstyrelsens kurser, 7 % i företagsutbildning, 28 % i det reguljära
utbildningsväsendet och 16 % i »övriga kurser» (bl. a. kurser i bildningsförbundens
regi).

Utbildningen är inriktad på huvudsakligen arbetslösa eller personer
som löper risk att bli arbetslösa. Som försöksverksamhet anordnas sedan
budgetåret 1966/67 s. k. bristyrkesutbildning för inte arbetslösa
personer. Denna utbildning har omfattat endast några hundra personer

2 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 3

InU 1972:3

per år. Budgetåret 1970/71 steg dock deltagarantalet till 2 300.

Under innevarande budgetår beräknas enligt propositionen arbetsmarknadsutbildningen
komma att omfatta totalt 115 000 personer. För
nästa budgetår beräknas utbildningsvolymen till 120 000 personer. En
plan för utbildningen läggs fram. Enligt denna förutsätts att främst skolöverstyrelsens
kurser men även företagsutbildningen fortsätter att öka
(till ca 55 resp. 10 %) på bekostnad av utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet
och övriga kurser. Utskottet har ingen erinran mot att
utbildningen bedrivs under nästa budgetår i huvudsaklig överensstämmelse
med denna plan.

I anledning av motioner, som väcktes vid början av föregående års
riksdag, uttalade sig utskottet för en översyn av frågor rörande arbetsmarknadsutbildningen.
Utskottets mening biträddes av riksdagen (mot.
1971: 109 och 284, InU 1971: 33, rskr 1971:279). I propositionen anmäler
nu föredragande departementschefen att han har för avsikt att
inom den närmaste tiden tillkalla sakkunniga för ändamålet.

I fråga om det vid arbetsmarknadsutbildning utgående utbildningsbidraget
redovisar propositionen förslag som har lagts fram dels i arbetsmarknadsstyrelsens
anslagsframställning, dels av en särskilt tillkallad
sakkunnig för översyn av bidragsbestämmelser m. m. inom arbetsmarknadsutbildningen
(jfr SU 1970: 54, rskr 1970: 157).

Utbildningsbidraget består f. n. av grundbidrag, hyresbidrag, familjetillägg
för barn och i vissa fall för make samt särskilt bidrag.

Grundbidrag utgår per månad med 575 kr. för gift och med 525 kr.
för ogift. Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit ett enhetligt belopp om
650 kr. per månad. Propositionens förslag innebär att de båda nuvarande
beloppen höjs med 50 kr.

Vid utbildning utom hemorten utgår till familjeförsörjare bidrag till
kostnad för bostad på utbildningsorten med 150-200 kr. per månad beroende
på dyrortsgrupp (s. k. normalersättning) samt maketillägg om
150 kr. i månaden. Både arbetsmarknadsstyrelsen och den sakkunnige föreslår
att dessa bidrag ersätts av ett traktamentsbelopp om 450 kr. i månaden.
I propositionen tillstyrks förslaget, som anses medföra en administrativ
förenkling, dock att traktamentsbeloppet föreslås utgå med 350
kr. i månaden.

Familjetillägget för barn, som i normalfall utgår med 100 kr. per
månad, föreslås i propositionen höjt till 120 kr.

Hyresbidrag till den som har fast bostad utgår med belopp som motsvarar
den faktiska kostnaden. Den som saknar fast bostad uppbär i
stället normalersättning med belopp som nämnts ovan. Normalersättningen
föreslås i propositionen utgå med enhetligt belopp om 200 kr. per
månad.

Med det särskilda bidraget täcks kostnader för dagliga resor på hem -

InU 1972:3

orten, kursavgifter i förekommande fall m. m. Som regel utgår i denna
form dessutom bidrag med 30 kr. till kostnader för arbetskläder. I propositionen
föreslås att detta bidrag slopas och att arbetskläder i stället
lånas ut kostnadsfritt till eleverna från klädesförråd.

Utbildningsbidraget är inkomstprövat med hänsyn till bl. a. hela familjens
ekonomiska bärkraft. Sålunda kan barns inkomster medföra att
föräldrarnas utbildningsbidrag reduceras. Denna reduktionsregel föreslås
slopad, eftersom barn normalt inte är försörjningspliktiga mot föräldrar.
I motsats till vad arbetsmarknadsstyrelsen och den sakkunnige var för
sig föreslagit anses i propositionen att någon ändring inte bör göras i nuvarande
regler för prövning av utbildningsbidrag mot makes inkomst.
Som ny reduktionsregel förordas att utbildningstagarens inkomst av eget
förvärvsarbete liksom av kapital eller rörelse skall inverka på utbildningsbidraget.
F. n. kan ingen reduktion göras för sådana inkomster.

I motionen 1972: 280 av herr Hallgren m. fl. (vpk) begärs ytterligare
uppräkning av bidragen. Det yrkas - såsom styrelsen föreslagit - att
grundbidraget fastställs till ett enhetligt belopp om 650 kr. per månad
och att det nya traktamentsbeloppet vid utbildning utom hemorten bestäms
till 450 kr. per månad. Motionärerna understryker, liksom i en
liknande motion till föregående års riksdag, att deras förslag inte innebär
några bidragsreformer utan går ut på att återställa realvärdet av tidigare
utgående bidrag. De förslag beträffande bidragen som förs fram
i propositionen karakteriseras som »endast ändringsförslag i detaljer»
och motionärerna menar att dessa förslag redan har passerats av utvecklingen.

Den takt i vilken utbildningsbidraget kan höjas är en statsfinansiell
avvägningsfråga. De i propositionen förordade höjningarna av olika delbelopp
inom bidraget beräknas av föredragande departementschefen
kosta ca 16 milj. kr. En höjning enligt motionärernas förslag skulle enligt
deras egen beräkning kosta i det närmaste dubbelt så mycket. Med
hänsyn härtill och då propositionens förslag på dessa punkter, som tillstyrks
av utskottet, innebär inte oväsentliga förstärkningar av nuvarande
belopp, avstyrks motionens förslag i de aktuella delarna.

Även i motionen 1972: 158 (yrkandet A 6) av herr Helén m. fl. (fp)
kritiseras att utbildningsbidraget urholkas genom penningvärdeförändringen.
Motionärerna anser att grundbidraget bör värdesåkras genom att
anknytas till basbeloppet inom den allmänna försäkringen.

I samma motion (yrkandet A 7) vänder man sig också mot att propositionens
förslag innebär att nuvarande inkomstprövning av utbildningsbidrag
på grund av makes inkomst behålls. Motionärerna anser att
en sådan inkomstprövning strider mot den modernare syn på mäns och
kvinnors roll i familj och arbetsliv som t. ex. genomsyrar skattepolitiken
och föreslår i enlighet härmed att denna inkomstprövning slopas.

Vad gäller förslaget om värdesäkring av grundbidraget bör framhållas

InU 1972:3

att detta bidrag utgår till alla deltagare i arbetsmarknadsutbildning och
därför är den kostnadsmässigt tunga komponenten i utbildningsbidraget.
Utskottet anser att grundbidragets storlek liksom hittills bör fastställas
av statsmakterna från fall till fall och efter avvägning mot andra reformbehov.
Utskottet avstyrker alltså yrkandet om värdesäkring i motion
1972: 158.

Nuvarande regler för reduktion av utbildningsbidraget på grund av
makes inkomst innebär att grundbidrag och hyresbidrag - men ej barntillägg
och särskilt bidrag - minskas med belopp som motsvarar hälften
av den del av makens månatliga nettoinkomst som överstiger 600 kr. I
första hand reduceras hyresbidraget och i andra hand grundbidraget, som
dock får reduceras till högst hälften. Sammanfattningsvis kan sägas att
den som deltar i arbetsmarknadsutbildning är tillförsäkrad halvt grundbidrag
samt oreducerat barntillägg och särskilt bidrag oavsett makes inkomst.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin anslagsframställning ansett att grundbidraget
bör undantas från inkomstprövningen. Den sakkunniges förslag
på denna punkt innefattar viss begränsning i förhållande till styrelsens
förslag. Det är i båda fallen fråga om förhållandevis kostnadskrävande
ändringar av bidragsreglerna som måste vägas mot andra reformönskemål.
Detsamma gäller om motionens förslag. Någon anslagshöjning för
ändamålet har emellertid inte begärts i motionen. De i propositionen föreslagna
bidragshöjningarna måste bedömas som angelägna och utskottet
tillstyrker därför förslagen. Däremot är utskottet inte berett att förorda
bifall till motionsyrkandet om slopande av inkomstprövningen.

Som nämnts inledningsvis hänvisas ett betydande antal av de personer
som undergår arbetsmarknadsutbildning till undervisning inom det reguljära
utbildningsväsendet (1970/71 28 % av alla som påbörjade utbildning).
På grund härav har en samordning måst göras av utbildningsbidrag,
å ena, samt studiehjälp och studiemedel, å andra sidan. De föreskrifter
som berörda myndigheter utfärdat innebär att utbildningsbidrag
och studiebidrag enligt studiehjälpsreglementet i praktiken inte kan utgå
samtidigt. Däremot kan den som deltar i arbetsmarknadsutbildning kombinera
utbildningsbidrag med studielån enligt studiehjälpsreglementet, låt
vara med starka begränsningar enligt nämnda föreskrifter. Denna möjlighet
att kombinera studiebidrag/lån och utbildningsbidrag bör enligt propositionen
slopas. Utskottet biträder förslaget.

Vid studiemedelsberättigad utbildning kan utbildningsbidrag inte utgå
annat än i särskilda fall. Någon ändring häri kan inte tillstyrkas i propositionen.

I motionen 1972: 158 (yrkandet A 8) förordas - med hänvisning till
att nuvarande ordning får anses olycklig - att utbildningsbidrag efter arbetsmarknadsmässig
prövning i det enskilda fallet bör kunna medges för
alla utbildningsformer, dvs. även utbildning som är studiemedelsberättigad.

InU 1972:3

Som framhålls i motionen utgår studiemedel vid eftergymnasial utbildning.
Det bör vidare erinras om att utbildningsbidrag, med ett i sammanhanget
betydelselöst undantag, inte skall återbetalas, medan studiemedel
till större delen är förenade med återbetalningsplikt. Utskottet är
inte berett att föreslå ändring i de av statsmakterna fastslagna principerna
för finansiering av kostnaderna för uppehälle vid eftergymnasial utbildning.
Det sagda utesluter inte att studiesocialt stöd i form av utbildningsbidrag
i vissa fall kan vara motiverat. Detta är emellertid redan tillgodosett
bl. a. när det gäller handikappade. I fråga om studerande i medelåldern
kan påpekas att den höjning av åldersgränsen för erhållande av
studiemedel från 40 till 45 år, som beslöts vid 1969 års riksdag och som
var avsedd att förbättra den studiesociala situationen för vuxenstuderande
i allmänhet, å andra sidan innebar en begränsning av möjligheterna att
erhålla utbildningsbidrag även om utbildningen skulle vara arbetsmarknadsmässigt
motiverad. Vid framläggandet av förslaget om höjd åldersgräns
uttalade föredragande departementschefen (prop. 1969: 16 s. 24),
att han utgick från att vederbörande myndigheter hade sin uppmärksamhet
riktad på de individuella fallen så att ogynnsamma verkningar av
en höjd åldersgräns kunde undvikas. Det bör påpekas att frågor om
studiefinansieringen inom vuxenutbildningen f. n. utreds av kommittén
för studiestöd åt vuxna (SVUX). Med det anförda anser sig utskottet ha
besvarat motionen i den aktuella delen.

Vid uppehåll i studier utgår inte utbildningsbidrag. Dock kan bidrag
utges vid ledighet för sjukdom eller annan angelägenhet av vikt under
sammanlagt 25 eller i vissa fall 35 dagar per år. I propositionen förordas
att någon ändring inte görs av denna bestämmelse.

I motionen 1972: 280 föreslås i anslutning till förslag av arbetsmarknadsstyrelsen
att ensamstående försörjare och handikappad efter särskild
prövning skall kunna uppbära utbildningsbidrag vid uppehåll i utbildningen
på grund av ferier. Det hänvisas i motionen till de svårigheter sådana
studerande kan ha att på annat sätt ordna sin försörjning.

Undervisningen vid de av skolöverstyrelsen särskilt anordnade utbildningscentra,
som svarar för ungefär hälften av hela utbildningsvolymen,
drivs kontinuerligt över året utan ferieuppehåll. Motionsförslaget berör
således enbart de elever som får sin utbildning i det reguljära utbildningsväsendet.
Liksom föredragande departementschefen får utskottet hänvisa
till de normer som gäller för beräkning av där tillämpade ordinarie studiefinansieringsformer
via studiehjälp resp. studiemedel. Utskottet biträder
således den i propositionen uttalade meningen och avstyrker följaktligen
motionsyrkandet.

En grundläggande bestämmelse för beräkning av utbildningsbidrag
är att bidraget inte får överstiga genomsnittslön i utbildningsyrket på utbildningsorten.
På grund av svårigheterna att fastställa denna lön tillstyrks
i propositionen ett av den sakkunnige framfört förslag om maximering
av utbildningsbidrag till 1 700 kr. per månad. Särskilt bidrag (för

InU 1972:3

dagliga resor, kursavgifter etc.) skall ligga utanför detta belopp. Det förutsätts
vidare att Kungl. Majit skall äga justera beloppet.

Motionen 1972: 280 yrkar avslag på detta förslag. Motionärerna framhåller
att det är tre grupper som drabbas av maximeringen, nämligen de
barnrika familjerna, de som har höga hyreskostnader och de som vid
rehabilitering i form av utbildning uppbär hög sjukpenning och samtidigt
stimulansbidrag från arbetsmarknadsverket. Motionärerna är starkt kritiska
mot att dessa kategoriers situation försämras.

Det föreslagna maximibeloppet är något högre än vad som i normalfallen
kan utgå per månad som högsta sjukpenning. Utbildningsbidraget
har i praktiken samma funktion som sjukpenningen, nämligen att täcka
ett inkomstbortfall. Med hänvisning härtill och till att syftet med maximeringsregeln
är att vinna förenkling i bidragsberäkningen biträder utskottet
propositionens förslag. De i motionen omnämnda utsatta grupperna får
i vanlig ordning stödjas genom åtgärder inom bostads- och familjepolitikens
ram.

I propositionen behandlas härutöver en rad andra frågor rörande utbildningsbidraget
och därmed studiefinansierade former av arbetsmarknadsutbildning.
Det gäller månatliga hemresor för elever som utbildas
utanför hemorten och flyttningsbidrag till elever som bosätter sig på utbildningsorten,
av den sakkunnige framlagda förslag beträffande sjukpenning
samt ersättning från arbetslöshetskassa i samband med arbetsmarknadsutbildning
- vilka förslag anses inte böra genomföras f. n. -försöksverksamhet med bristyrkesutbildning och med särskilt stöd till
barntillsyn åt ensamstående föräldrar samt undervisning för invandrare i
svenska språket inom arbetsmarknadsutbildningen. Vidare anmäls en av
Svenska kommunförbundet gjord framställning om ersättning åt kommun
för kostnader för att inom gymnasieskolan eller vuxenutbildningen ta
emot elever som genomgår arbetsmarknadsutbildning. Framställningen
anses inte böra föranleda någon åtgärd.

Utbildningsbidrag är skattefria. Förslag aviseras till 1973 års riksdag
om beskattning av bidragen. I sammanhanget bör erinras om pågående
utredning om beskattning av sjukpenningförmåner.

Vad i propositionen anförts och föreslagits i nu behandlade delar föranleder
ingen erinran från utskottets sida.

I motionen 1972: 158 (yrkandet All) begärs en översyn av reglerna
för arbetsmarknadsutbildning i syfte att mjuka upp arbetslöshetsvillkoret
samt att göra denna utbildning ekonomiskt mera attraktiv. Det senare
anses kunna ske endast genom att utbildningsbidraget höjs.

Frågan om arbetslöshetsvillkoret liksom bidragsnivån är centrala frågor
för den översyn av arbetsmarknadsutbildning som riksdagen begärde vid
förra årets höstsession (jfr s. 18). Motionsyrkandet är därmed redan
tillgodosett.

Motionen 1972: 599 av herr Levin (fp) går ut på att Kungl. Majit
skall lägga fram förslag om kostnadsmaximering inom arbetsmarknads -

InU 1972:3

utbildningen. Den maximering som avses skulle gälla per elev resp. per
utbildningsalternativ. I motionen hänvisas till vissa kostnadsuppgifter i en
tidningsartikel som motionären själv betecknar som »säkerligen starkt
överdrivna». Med utgångspunkt häri förmodar motionären att kostnaderna
för arbetsmarknadsutbildningen »eventuellt» skulle kunna nedbringas
genom bättre planering av kursverksamheten, rationaliseringsåtgärder
m. m.

Utskottet kan så till vida instämma med motionären att det är angeläget
att undervisningen vid de för arbetsmarknadsutbildningen särskilt
anordnade utbildningscentra drivs effektivt. Härför talar i första hand
omsorgen om eleverna. Det ankommer på skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen
att beakta detta i den löpande verksamheten. Redan
vidtagna åtgärder har anmälts för statsmakterna. I övrigt anser utskottet
att motionen inte ger underlag för åtgärder i den riktning motionären
åsyftar. Utskottet avstyrker följaktligen motionen.

Arbetsmarknadsutbildning i form av utbildning i företag behandlas
med anledning av förslag av arbetsmarknadsstyrelsen i propositionen
och två motioner. Styrelsens förslag, som avstyrkts i propositionen,
innebär att stöd till företag för utbildning av anställda försöksvis skall
kunna utgå på vissa villkor med 4 kr. per elev och timme.

Motionerna 1972: 158 (yrkandet A 12) samt 1972: 593 av herr Grebäck
m. fl. (c) förordar att försöksverksamhet påbörjas i enlighet med
styrelsens förslag. I den förstnämnda motionen framhålls att utbildningen
avses i första hand för personal som genom produktionsändring
löper risk för arbetslöshet. Utbildningen skulle hållas på relativt begränsad
nivå när den totala sysselsättningen i landet är hög och expandera
när sysselsättningsläget försämras. I motionen 1972: 593 anses
angeläget att företagen i större utsträckning än f. n. stimuleras att vidareutbilda
sina anställda. De möjligheter till samarbete mellan arbetsmarknadsmyndigheterna
och företagen som finns därvidlag anses klart otillräckliga.

Förslag om företagsutbildning i här avsedda former har upprepade
gånger framförts i riksdagen och har i samtliga fall avslagits, senast vid
1971 års riksdag (mot. 1971: 284, InU 1971: 3 s. 15). Det utbildningsstöd
till företag som alternativ till s. k. lagerstöd, vilket på initiativ av utskottet
beslutades vid förra årets höstsession (InU 1971: 1 y, FiU
1971:47, rskr 1971:293), skall ses som en tillfällig åtgärd i rådande
konjunkturläge. Utskottet vill betona att ett betydande samarbete mellan
företagen och arbetsmarknadsmyndigheterna i fråga om utbildningsverksamhet
pågår sedan länge. Frågan om utvidgat samarbete liksom den
principiella frågan om kostnadsfördelningen mellan företag och samhälle
vid utbildning av nu avsett slag bör, såsom föredragande departementschefen
framhåller, hänskjutas till den förut nämnda utredningen om arbetsmarknadsutbildningen.

På grund härav avstyrker utskottet motionerna 1972: 158 och

InU 1972:3

1972: 593, båda såvitt nu är i fråga.

Vad i övrigt anförts i propositionen beträffande utbildning i företag
av äldre och handikappade arbetstagare lämnar utskottet utan erinran.

Arbetsmarknadsutbildningen beräknas enligt propositionen kosta

688,5 (+ 114) milj. kr. Utskottet har ingen invändning mot denna kostnadsberäkning.
I anslutning härtill tar utskottet upp till behandling den
av herr Levin (fp) väckta motionen 1972: 1389. I denna föreslås att anslaget
Arbetsmarknadsservice minskas med 25 milj. kr. i förhållande
till vad Kungl. Maj:t har föreslagit. Anslagssänkningen motiveras av
förslag om införande av räntefria stödlån som skulle göra det möjligt
för etablerade företag att genomföra sanerings- och andra åtgärder för
att säkra deras framtida lönsamhet. Lånen, som skulle vara förenade med
amorteringsfrihet under högst fem år, är tänkta som ekonomiskt engångsstöd
till företag i utsatta branscher. Om sådan hjälp lämnades företagen,
skulle samhällets kostnader för bl. a. arbetsmarknadsutbildning
och flyttningsbidrag minska. Med hänvisning härtill föreslår motionären
att hos Kungl. Maj:t begärs förslag till 1972 års riksdag om införande av
räntefria stödlån till företag. I anslutning härtill yrkas att anslaget
Regionalpolitisk! stöd: Bidragsverksamhet räknas upp med 25 milj. kr.

Bidrag och lån för etablering och drift av företag lämnas inom ramen
för det regionalpolitisk! motiverade företagsstödet. Stöd i annan form
till utsatta branscher såsom åt textil- och konfektions- samt glasindustrin
lämnas redan och förslag om ytterligare stödformer har aviserats till
årets riksdag. Att införa stöd av det slag motionären förordat för att
öka företags lönsamhet kan utskottet inte biträda. Utskottet avstyrker
därför yrkandet om att förslag i ämnet skall föreläggas årets riksdag.
Som en följd härav avstyrks att anslaget Arbetsmarknadsservice minskas
med 25 milj. kr. i förhållande till det belopp som beräknats i propositionen.
Utskottets hemställan beträffande yrkandet om medclsanvisning till
anslaget Regionalpolitisk! stöd: Bidragsverksamhet kommer att göras i
betänkandet InU 1972: 7.

Ändringar i bestämmelserna om flyttningsbidrag aktualiseras i motionerna
1972: 158 och 1972: 1415 av herr Wijkman (m).

I motionen 1972: 158 (yrkandet A 9) anförs att om flyttning till annan
ort blir nödvändig av arbetsmarknadsskäl, bör den flyttande hållas
ekonomiskt skadeslös genom allmänna bidrag. Eftersom flyttningsbidragen
liksom utbildningsbidraget urholkas av fortgående inflation, bör
flyttningsbidraget liksom utbildningsbidraget värdesäkras genom att anknytas
till basbeloppet inom den allmänna försäkringen. Vidare förordas
i motionen 1972: 158 (yrkandet A 10) liksom i motionen 1972: 1415
att flyttningsbidrag bör kunna utgå även till nyexaminerade. I motionen
1972: 158 hänvisas till att så små begränsningar som möjligt bör göras
i den krets av människor som är formellt berättigade till dessa bidrag.
I motionen 1972: 1415 hävdas att de nyexaminerade av olika skäl är en
»förhållandevis geografiskt trögrörlig» grupp. Den föreslagna utvidg -

InU 1972:3

ningen av rätten till flyttningsbidrag skulle vidare kunna göra det lättare
att skaffa kvalificerad arbetskraft med längre utbildning till sådana områden
i vårt land där det är svårt att rekrytera sådan arbetskraft.

Vad gäller värdesäkring av flyttningsbidrag vill utskottet, liksom
i fråga om det tidigare i betänkandet behandlade förslaget om värdesäkring
av grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning, hävda att flyttningsbidragens
nivå och omfattning bör från tid till annan vägas mot
andra reformbehov. Det förtjänar påpekas att bidraget till en för den
enskilde arbetstagaren särskilt kännbar omkostnad, flyttning av bohag,
inte är maximerat utan utgår med belopp som motsvarar faktisk kostnad.
Motionen 1972: 158 avstyrks alltså i nu behandlade del.

Frågan om flyttningsbidrag till nyexaminerade har behandlats senast
vid 1971 års riksdag (InU 1971: 3 s. 6). Utskottet anförde då i sitt av
riksdagen godkända betänkande att efter den liberalisering av bestämmelserna
som gjordes år 1968 gäller för nyutbildade, som tidigare inte
haft anställning, att de kan få bidrag under förutsättning att de utbildat
sig för yrke, i vilket råder påtaglig arbetslöshet under längre tid efter utbildningens
slut, eller, i enskilda fall, om annat särskilt skäl föreligger.
I praxis tillämpas sistnämnda undantag liberalt när det gäller nyutbildade
tillhörande grupper som av andra skäl än nyss nämnts befinner sig
i en utsatt position. Med hänvisning till vad utskottet anförde förra året
avstyrker utskottet de nu i motionerna 1972: 158 och 1972: 1415 framställda
yrkandena i ämnet.

I motionen 1972: 1400 av herr Olsson i Timrå m. fl. (s) föreslås en
expertutredning om samhällets totala kostnader för omflyttning av arbetskraft
från en region till en annan. En brett upplagd undersökning av
effekterna av den geografiska rörligheten ur samhällsekonomiska och
sociologiska synvinklar pågår f. n. Huvudproblemet för den ekonomiska
delen av undersökningen är att studera och mäta de effekter som
uppkommer om man genom intensifierad förmedlingsverksamhet och/
eller höjda ekonomiska bidrag söker påverka flytlningsströmmen. Därvid
studeras intäkter och kostnader såväl för den enskilde som från
samhällsekonomisk synpunkt. Flyttningarnas effekter på inkomstfördelning
m. m. analyseras. Undersökningen finansieras av medel under inrikesdepartementets
kommittéanslag (jfr prop. 1972: 1 bil. 13 s. 15)
samt av anslag från riksbankens jubileumsfond. Den väntas bli färdig
mot slutet av år 1973. Yrkandet i motionen är sålunda redan tillgodosett.

Vad i propositionen i övrigt anförts och föreslagits beträffande flyttningsbidrag
samt om inlösen av egnahem in. m. och bostäder för flyttande
arbetskraft tillstyrks av utskottet.

Det totala medelsbehovet under anslaget Arbetsmarknadsservice för
budgetåret 1972/73 beräknas i propositionen till 1 033 milj. kr. Utskot -

InU 1972:3

tet har tidigare avvisat förslaget i motionen 1972: 1389 att sänka anslagsbeloppet
med 25 milj. kr. I motionen 1972: 280 yrkas att anslaget höjs
till 1 064 milj. kr. Motionerna 1972: 158 och 1972: 593 innehåller yrkanden
om att anslaget höjs till 1 037 milj. kr. De i motionerna begärda
anslagsuppräkningarna är bundna till yrkanden om högre utbildningsbidrag
m. m. (1972:280) resp. om bidrag till företagsutbildning
(1972: 158 och 593). Som följd av utskottets ställningstaganden i dessa
frågor avstyrks även de aktuella motionsyrkandena beträffande medelsanvisningen.

Utskottet har lämnat propositionens medelsberäkningar under programmen
Arbetsmarknadsinformation resp. Yrkesmässig och geografisk
rörlighet utan erinran. I enlighet härmed tillstyrks att anslaget Arbetsinarknadsservice
för nästa budgetår förs upp med i propositionen föreslaget
belopp.

Utskottets hemställan
Utskottet hemställer

1. beträffande personalförstärkningar till arbetsförmedlingen
att riksdagen avslår motionen 1972: 158, yrkandet A 2,

2. beträffande utökning av personalen inom arbetsvärden att
motionen 1972: 767 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

3. beträffande organisations för medlingar att riksdagen avslår
motionen 1972: 1405,

4. beträffande översyn av instruktionerna för arbetsförmedlingarna
att riksdagen avslår motionen 1972: 764 i motsvarande
del,

5. beträffande interlokal arbetsförmedling, modern informationsbehandling
inom arbetsförmedlingen och obligatorisk
anmälan av lediga platser att riksdagen avslår motionen
1972: 158, yrkandena A 3-A 5,

6. beträffande förmedling av tjänstemän att riksdagen avslår
motionen 1972: 586,

7. beträffande slussningscentraler på arbetsförmedlingarna för
nyexaminerade akademiker och gymnasister att riksdagen
avslår motionen 1972: 604,

8. beträffande ökad teknisk service till arbetssökande att motionen
1972: 1369 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

9. beträffande storleken av grundbidrag och traktamentsbelopp
vid arbetsmarknadsutbildning att riksdagen med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag avslår motionen 1972: 280 i motsvarande
del,

10. beträffande värdesäkring av grundbidrag vid arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen avslår motionen 1972: 158, yrkandet
A 6,

11. beträffande inkomstprövning av utbildningsbidrag att riks -

InU 1972:3

dagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag avslår motionen
1972: 158, yrkandet A 7,

12. beträffande utbildningsbidrag -vid studiemedelsberättigad utbildning
att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
avslår motionen 1972: 158, yrkandet A 8,

13. beträffande utbildningsbidrag vid uppehåll i studier att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag avslår motionen
1972: 280 i motsvarande del,

14. i fråga om maximering av utbildningsbidrag att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag avslår motionen 1972:
280 i motsvarande del,

15. att riksdagen godkänner av Kungl. Maj:t förordade ändringar
av grunderna för utbildningsbidrag, i den mån de ej behandlats
ovan under 9-14, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1972,

16. beträffande översyn av reglerna för arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen avslår motionen 1972: 158, yrkandet All,

17. beträffande kostnadsmaximering inom arbetsmarknadsutbildningen
att riksdagen avslår motionen 1972: 599,

18. beträffande företagsutbildning att riksdagen avslår motionen
1972: 158, yrkandet A 12 och motionen 1972: 593 i motsvarande
del,

19. beträffande förslag om införande av räntefria stödlån att
riksdagen avslår motionen 1972: 1389 i motsvarande del,

20. beträffande värdesäkring av flyttningsbidrag att riksdagen
avslår motionen 1972: 158, yrkandet A 9,

21. beträffande flyttningsbidrag till nyexaminerade att riksdagen
avslår motionerna 1972: 158, yrkandet A 10 och 1972: 1415,

22. beträffande expertutredning om samhällets kostnader för omflyttning
av arbetskraft att riksdagen avslår motionen 1972:
1400,

23. beträffande medelsanvisning för budgetåret 1972/73 att riksdagen a.

avslår motionen 1972: 280 i motsvarande del,

b. avslår motionerna 1972: 158, yrkandet B, och 1972: 593
i motsvarande del,

c. avslår motionen 1972: 1389 i motsvarande del,

d. till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1972/73 anvisar
ett förslagsanslag av 1 033 000 000 kr.

5. Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa

Från anslaget skall bestridas utgifterna för programmet Sysselsättningsskapande
åtgärder för arbetslösa utom delprogrammet Stöd till lageruppbyggnad.
Indelningen i delprogram framgår av följande sammanställning
över propositionens medelsberäkning.

InU 1972:3

	1970/711 Utfall	1971/721 Beräknat		Ändring 1972/73
	Basförslag	AMS	Departe- mentschefen
Delprogram: Allmänna beredskaps-arbeten	350 223 000	335 025 000	+33 887 000	+ 64 975 000	—5 825 000
Industribeställningar	5 280 000	5 000 000	+ 500 000	+25 000 000	+ 5 000 000
Det aljplaneringsbi d rag	6 858 000	8 000 000	—	+ 2 000 000	—
Gemensamma kostnader	8 352 000	8 519 000	+ 988 000	+ 3 381 000	+ 1 281 000
Summa	370 713 000	356 544 000	+35375 000	+95 356 000	+ 456 000

1 Överslagsvis omräkning till program.

Utgifterna för delprogrammen finansieras f. n. från — förutom delar
av anslagen Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetsförmedlingen - motsvarande
anslagsposter under anslaget Allmänna beredskapsarbeten m. m.

Propositionen

Kungl. Majit har under punkten B 2 (s. 112-118) föreslagit riksdagen
att till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa för budgetåret
1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 357 000 000 kr., varav förslagsvis
175 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motioner

1972:205 av herr Nisser m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t framhåller att byggande och underhåll av skogsbilvägar
bör anses vara angelägna och lämpliga projekt för beredskapsarbete,

1972:380 av herr Möller (fp), yrkandet 2, vari hemställs att riksdagen
beslutar att hos Kungl. Majit hemställa om utvidgade insatser i
fråga om beredskapsarbeten och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som syftar till att särskilt underlätta situationen för kvinnorna,

1972:385 av herr Ångström m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen
beslutar att - förutom i statsverkspropositionen anvisade 15 milj. kr. till
vägbyggnader på skogar i enskild ägo - ytterligare 5 milj. kr. anvisas ur
anslaget för allmänna beredskapsarbeten,

1972:588 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c, fp), vari hemställs
att riksdagen beslutar att statsbidrag må kunna utgå till kommuner som
i form av statskommunala beredskapsarbeten eller på annat lämpligt sätt
uppför lokaler för hantverks-, industri- och serviceföretag i syfte att
främja en utveckling av lokal service samt näringslivets tillväxt i kommunen,
innebärande större valmöjligheter och en rikare tillgång på arbetstillfällen,

1972:812 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp), yrkandet 2, vari

InU 1972:3

hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Majit anhålla om utredning
beträffande åtgärder för att öka tillgången på för bl. a. kvinnor och
andra från sysselsättningssynpunkt utsatta grupper lämpliga beredskapsarbeten
i enlighet med vad som har anförts i motionen,

1972:1366 av herr Andersson i Örträsk m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad som i motionen
anförts om byggande av skogsbilvägar,

1972:1379 av herr Hellström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit begär initiativ för en översyn av de arbetsmarknadspolitiska
instrumenten med syfte dels att effektivisera den selektiva arbetsmarknadspolitiken,
dels att - med särskilt beaktande av de ungas
situation - förstärka och utveckla en permanent beredskap mot arbetslöshet,

1972:1396 av herr Olsson i Asarum m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening uttalar att resurser inom ramen för i statsverkspropositionen
föreslagna arbetsmarknadsanslag avdelas som stöd till
kommunerna för en god beredskapsplanering.

U tskottet

Allmänna beredskapsarbeten

En redovisning för beredskapsarbetenas omfattning och inriktning under
budgetåret 1970/71 lämnas i propositionen på s. 115-117. Det erinras
om att riksdagen på tilläggsstat I för innevarande budgetår anvisat
825 milj. kr. för allmänna beredskapsarbeten. Inklusive det på riksstaten
upptagna beloppet har sålunda hittills anvisats (325 + 825) 1 150
milj. kr. för allmänna beredskapsarbeten. Regeringen har nyligen offentliggjort
att ytterligare 275 milj. kr. kommer att begäras på tilläggsstat III.

För budgetåret 1972/73 beräknas - mot bakgrunden av förutsebar
konjunkturutveckling ett belopp om 329 milj. kr., vilket väntas möjliggöra
samma antal dagsverken som under budgetåret 1970/71. Utskottet
godtar Kungl. Majits förslag. Liksom tidigare får den totala satsningen
på allmänna beredskapsarbeten under budgetåret vid behov genom tillläggsanslag
anpassas till konjunkturutvecklingen.

Tre motioner tar upp beredskapsarbetenas inriktning på vissa enligt
motionärernas mening särskilt utsatta grupper på arbetsmarknaden.

Motionen 1972: 812 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) angående
den ekonomiska politiken innehåller ett yrkande om utredning beträffande
åtgärder för att öka tillgången på lämpliga beredskapsarbeten för
vissa grupper. I motionen pekar man på att bland de arbetslösa finns ett
mycket starkt inslag av kvinnor. Antalet yngre arbetslösa är också påfallande
stort. Det gäller även personer med god teoretisk utbildning,
något som i sin tur återspeglar det förhållandet att tjänstemannagrup -

InU 1972:3

perna nu drabbas av en betydande arbetslöshet. Mot denna bakgrund
anses angeläget att se till att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna anpassas
till den förändring som skett i arbetslöshetens struktur.

Även motionen 1972: 380 av herr Möller (fp) efterlyser utvidgade insatser
i fråga om beredskapsarbeten och andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, som syftar till att särskilt underlätta situationen för kvinnorna.
Mot bakgrund av ett statistiskt material som redovisas i motionen frågar
sig motionären varför de icke arbetslöshetsförsäkrade kvinnorna i så liten
utsträckning anmäler sig vid arbetsförmedlingen. Motionären antar att
de arbetsmarknadspolitiska medlen används olika effektivt för män och
kvinnor och framhåller särskilt att antalet platser i beredskapsarbeten
för kvinnor är ganska få.

Beredskapsarbeten för ungdom är ett av ämnena för motionen
1972: 1379 av herr Hellström m. fl. (s). Denna motion kommer att behandlas
i det följande under rubriken Detaljplaneringsbidrag.

Beredskapsarbeten är i princip liksom andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder öppna för arbetslösa utan åtskillnad på kön. Det skall emellertid
medges att flertalet av dem som får sysselsättning i beredskapsarbeten
är män, vilket självfallet hänger ihop med att beredskapsarbeten hittills
i stor utsträckning anordnats som fysiskt tunga anläggningsarbeten och
arbeten i skogen. Ett undantag utgör de industriella arbetena, som bekostas
av medel till särskilda beredskapsarbeten. En del av dem ger
sysselsättning åt främst kvinnliga arbetslösa. Under innevarande budgetår
prövas inom vårdsektorn beredskapsarbeten som vid årsskiftet gav
sysselsättning åt drygt 700 arbetslösa kvinnor. Erfarenheterna av denna
verksamhet får ge vid handen om en enligt utskottets mening önskvärd
breddning av beredskapsarbetenas objektval kan fortsätta inom exempelvis
servicesektorn och därmed åtminstone delvis tillgodose motionärernas
önskemål.

När det gäller arbetslösa kvinnor har i motionen 1972: 380 hävdats att
de arbetsmarknadspolitiska medlen används »olika effektivt» för män
och kvinnor. Utskottet kan inte biträda ett omdöme av så generell räckvidd.
Särskilt vill utskottet peka på arbetsmarknadsutbildningens betydelse.
Ökade utbildningsinsatser torde i det långa loppet vara den effektivaste
vägen att ge kvinnor utan yrkeserfarenhet en bättre ställning på
arbetsmarknaden. Av dem som påbörjade arbetsmarknadsutbildning
första halvåret 1971 var inte mindre än 55 % kvinnor. Vidare kan nämnas
att i arkivarbete är närmare hälften av dem som sysselsätts kvinnor.
Kvinnor har också lika rätt till flyttningsbidrag som män. Det medför
att t. ex. hemarbetande kvinnor som får arbete på annan ort har rätt till
sådant bidrag oavsett om mannen har arbete på hemorten. I sammanhanget
bör påpekas att kvinnors önskan att förvärvsarbeta kan möta
svårigheter av annan art än brist på arbetstillfällen. Det kan också bero
på svårigheter att ordna barntillsynen på ett tillfredsställande sätt.

InU 1972:3

I fråga om beredskapsarbeten för tjänstemän och nyexaminerade
akademiker och likställda, något som också berörs i motionen 1972: 812,
kan nämnas att drygt 700 personer, huvudsakligen akademiker, fått sysselsättning
i en ny typ av beredskapsarbeten i form av utredningsarbete
m. m. hos vissa statliga myndigheter. Den stora satsningen på beredskapsarbeten
innevarande budgetår har vidare beräknats ge sysselsättning åt
omkring 4 000 personer i tjänstemannaställning inom byggnads- och anläggningsbranschen.

Utskottet vill därjämte erinra om att inrikesdepartementet vid årsskiftet
färdigställt och remitterat en promemoria om beredskapsarbete inom
kontor och förvaltning. Enligt promemorians förslag skulle sådana arbeten
liksom de traditionella beredskapsarbetena delas upp i allmänna och
särskilda arbeten. De särskilda arbetena är avsedda att ersätta nuvarande
arkivarbeten och får sålunda karaktär av skyddad verksamhet. De
allmänna arbetena avses tillgodose behov av konjunkturpolitiskt motiverade
arbeten i nya former för arbetslösa i allmänhet.

Enligt utskottets uppfattning har motionärernas önskemål om ökad
inriktning av beredskapsarbetena på av dem nämnda grupper i det väsentliga
redan tillgodosetts. I samband med årets satsning på beredskapsarbeten
har dessa arbeten breddats till nya områden. Erfarenheterna
härav kan ligga till grund för en fortsatt utveckling och bilda underlag
för ställningstaganden till bl. a. det aviserade förslaget om nya former
för beredskapsarbete inom kontor och förvaltning. Utskottet förutsätter
således att frågan om en breddning av beredskapsarbeten till nya yrkesområden
beaktas i samband med den vidare behandlingen i Kungl.
Maj:ts kansli av promemorian om beredskapsarbete inom kontor och förvaltning.
Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat de förevarande
yrkandena i motionerna 1972: 812 och 1972: 380.

I fyra motioner diskuteras objektvalet för beredskapsarbetena. Tre av
dessa motioner gäller skogsbilvägar och den fjärde hantverks- och industrilokaler
m. m.

I fråga om skogsbilvägar får inledningsvis anföras följande.

Statligt stöd till vägbyggnader i skogar i enskild ägo utgår enligt
gällande statsbidragskungörelse (SFS 1943: 530 ändrad, såvitt nu är i
fråga, 1965: 303) med högst 50 % i fråga om skogshuvudväg och med
högst 40 % i fråga om annan skogsväg. Bidraget utgår för kostnad som
godkänts av skogsvårdsstyrelse. Bidrag kan efter prövning av Kungl.
Maj:t, om synnerliga skäl talar härför, bestämmas till högst 75 %.

Är skogshuvudväg av särskild betydelse från fritidssynpunkt, kan bidrag
bestämmas till högst 70 % eller, om synnerliga skäl föreligger
och efter prövning av Kungl. Maj:t, till högst 85 % av den godkända
kostnaden.

Nu nämnda bidragsgivning finansieras från det under nionde huvudtiteln
upptagna anslaget Vägbyggnader på skogar i enskild ägo. För bi -

InU 1972:3

dragsgivningen fastställs en ram, sorn sedan budgetåret 1969/70 utgör

14,5 milj. kr. för skogsvägbyggnadsföretag och 0,5 milj. kr. för förhöjt
statsbidrag till skogshuvudvägar av särskild betydelse från fritidssynpunkt.

Skogsbilvägar byggs även som beredskapsarbeten, varvid bidrag av
arbetsmarknadsmedel utgår enligt ovannämnda regler.

Under budgetåren 1969/70 och 1970/71 byggdes statsunderstödda
skogsvägar om sammanlagt 130 resp. 109 mil. Härav utgjorde den väglängd
som färdigställdes som beredskapsarbeten 62 resp. 59 mil. De
upparbetade bidragskostnadema för dylika vägarbeten under budgetåren
var 20,5 resp. 14,0 milj. kr. Under innevarande budgetår har hittills beviljats
bidrag till vägbyggnader med sammanlagt 21 milj. kr. Dagsverkskostnaden
utgör totalt 275 kr. och statsbidragskostnaden ungefär 225 kr.

I motionen 1972: 205 av herr Nisser m. fl. (m) hemställs att riksdagen
uttalar att byggande och underhåll av skogsbilvägar skall anses som
angelägna och lämpliga projekt för beredskapsarbete. I motionen framhåller
man det stora behov av utbyggnad av skogsbilvägnätet som föreligger
för att den svenska virkesreserven skall kunna utnyttjas ekonomiskt
så långt möjligt och att virkestransporter inom vissa områden inte
kan bedrivas rationellt på grund av undermåligt vägnät. Det ordinarie
statsbidraget till byggande och underhåll av skogsbilvägar befaras av
motionärerna inte komma att förslå, varför det enligt deras mening är
angeläget att »en del av arbetsmarknadsmiljonerna kan disponeras för
samma ändamål».

Yrkandet i motionen 1972: 385 av herr Ångström m. fl. (fp) innebär
att 5 milj. kr. av medlen för allmänna beredskapsarbeten specialdestineras
för byggande av skogsbilvägar. Även i denna motion framhålls att
ett otillräckligt och på sina håll bristfälligt skogsbilvägnät medför att
vissa skogsmarksarealer med många gånger värdefull skog kommer att
utgöra ekonomiska impediment, om inte vägfrågan kan lösas. Jämfört
med budgetåret 1969/70, framhålls vidare, har byggandet av skogsbilvägar
minskat när det gäller såväl vägar som byggts med stöd av ordinarie
statsbidragsmedel som vägar vilka utförts såsom beredskapsarbeten.

Motionen 1972: 1366 av herr Andersson i Örträsk m. fl. (s) gäller storleken
av det bidrag som bör utgå i vissa fall då skogsbilväg utförs som
beredskapsarbete. Motionärerna anför att rotvärdena i delar av det norrländska
inlandet på grund av de långa transportavstånden till kusten i
stort sett har försvunnit. I sådana områden, s. k. 0-områden, kan avverkningar
under nuvarande förhållanden inte ge något ekonomiskt utbyte
för markägarna och man kan då inte vänta sig att de är villiga att
investera i skogsbilvägar. Eftersom skogsbruket även i fortsättningen
kommer att ha en avgörande inverkan på inlandsbefolkningens försörjningsmöjligheter,
förordar motionärerna att arbetsmarknadsstyrelsen bemyndigas
att försöksvis få bygga skogsbilvägar som beredskapsarbete

InU 1972:3

med upp till 100 % statsbidrag.

Som framgår av den tidigare redogörelsen byggs skogsbilvägar som beredskapsarbete
i betydande omfattning. Beredskapsarbeten på skogsbilvägar
har sålunda ungefär samma storlek som det vägbyggande som utförs
med stöd av det reguljära anslaget på nionde huvudtiteln. Omfattningen
torde f. ö. under de tre senaste budgetåren väsentligt överstiga
vad som begärs i motionen 1972: 385. Utskottet har inte något att erinra
mot att även i fortsättningen skogsbilvägar används som objekt för
beredskapsarbeten. De primära utgångspunkterna vid bedömningen av i
vilken omfattning beredskapsarbete av nu aktuellt slag skall komma till
stånd måste emellertid vara arbetsmarknadspolitiska. Därvid får beaktas
bl. a. effekten ur sysselsättningssynpunkt och den aktuella arbetskraftens
yrkeserfarenhet. Med hänsyn till vad nu anförts synes det inte
påkallat med något riksdagsuttalande beträffande omfattningen av skogsbilvägar
som beredskapsarbete i anledning av motionerna 1972: 205
och 1972: 385.

När det gäller den i motionen 1972: 1366 upptagna frågan om förbättrade
bidragsvillkor vid byggande av skogsbilvägar som beredskapsarbete
noterar utskottet att det i och för sig finns möjlighet till statsbidrag
med upp till 85 % av den godkända kostnaden. Utskottet har
inhämtat att i inrikesdepartementet pågår överväganden om vidgade
möjligheter till statsbidrag enligt de högre procentsatserna i sysselsättningssvaga
regioner. Med hänsyn till att frågan om förbättrade bidragsvillkor
således övervägs inom Kungl. Maj:ts kansli synes någon åtgärd
i anledning av motionen 1972: 1366 inte påkallad.

Motionen 1972: 588 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c, fp) gäller
uppförande av lokaler för hantverks-, industri- och serviceföretag
som kommunala beredskapsarbeten. Motionärerna erinrar om att det
för närvarande ligger inom kommunernas kompetensområde att medverka
vid uppförandet av verkstadshus avsedda att utnyttjas kollektivt av
flera företag om dessa företag skall tillgodose behovet av lokal service.
För ekonomiskt goda lösningar krävs emellertid ofta att lokaler för både
lokal service och mindre produktionsföretag inryms i samma verkstadshus.
Enligt motionärernas mening är det därför motiverat att statsbidrag
utgår till kommuner som i form av kommunala beredskapsarbeten eller
på andra godtagbara sätt uppför lokaler för hantverks-, industri- och
serviceföretag i syfte att verksamt bidra till en ökad sanering och förbättring
av lokalbeståndet på orter där en mer utvecklad service och
differentierad arbetsmarknad är önskvärda.

Motionsyrkande av samma innebörd framställdes och avslogs senast
vid föregående års riksdag (mot. 1971: 220, InU 1971: 3 s. 7). Utskottet
vill liksom förra året framhålla, att kommunala hantverks- och småindustrihus
kan uppföras som beredskapsarbeten, om det gäller lokaler
avsedda att utnyttjas kollektivt och att endast tillgodose behovet av lo -

3 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 3

InU 1972:3

kal service. När det gäller denna typ av lokaler är alltså motionens syfte
tillgodosett. Motionärerna har emellertid ett vidare syfte. I själva verket
vill de återinföra en form av regionalpolitiskt stöd, som användes i viss
utsträckning åren närmast före år 1965, då av statsmakterna året dessförinnan
fastställda riktlinjer för lokaliseringspolitiken började tillämpas.
Utskottet kan inte anse lämpligt att under nu pågående treåriga försöksperiod
med de stödformer som fastställdes år 1970 införa en ny form
av regionalpolitiskt stöd, som skulle komma att konkurrera med nu använda
stödformer. Förslag av den art motionen innefattar får prövas i
samband med att ställning tas till de medel, som behövs för att förverkliga
det regionalpolitiska handlingsprogram för hela landet, som riksdagen
har att ta ställning till i höst. Regeringen har aviserat att förslag
beträffande de regionalpolitiska medlen kommer att föreläggas 1973 års
riksdag.

Slutligen vill utskottet framhålla att motionsyrkandet tangerar komplicerade
frågor om den kommunala kompetensen. Det kan nämnas att
önskemål att åstadkomma en lämplig differentiering av näringslivet i
en kommun har i rättstillämpningen inte ansetts legalisera företagsstöd.
Hithörande spörsmål behandlas i kommunalrättskommitténs i december
1971 avgivna betänkande om kommunal kompetens (SOU 1971: 84).
Kommitténs överväganden i denna del mynnar ut i ett förslag till lag
om kommuns befogenheter med avseende på enskild näringsverksamhet.
Ett bifall till motionsyrkandet skulle följaktligen även innebära ett föregripande
av prövningen av kommitténs förslag.

Med åberopande av det anförda avstyrker utskottet motionen
1972: 588.

Industribeställningar

För industribeställningar beräknas för nästa budgetår ett belopp om
10 milj. kr. Detta innebär i förhållande till det på riksstaten för innevarande
budgetår beräknade beloppet en ökning med 5 milj. kr. Av
konjunkturpolitiska skäl kommer i år att användas ett mångdubbelt högre
belopp för detta ändamål. Utskottet har dock ingen invändning mot
propositionens medelsberäkning för budgetåret 1972/73.

Detaljplaneringsbidrag

För nästa budgetår beräknas i propositionen ett oförändrat belopp
om 8 milj. kr. för utbetalning av beviljade detaljplaneringsbidrag. Arbetsmarknadsstyrelsen
föreslås få besluta om nya bidrag inom en ram av
8 milj. kr. Jämfört med innevarande budgetår innebär det en krympning
av beslutsramen med 2 milj. kr.

I motionen 1972: 1396 av herr Olsson i Asarum m. fl. (s) hemställs
att riksdagen uttalar sig för att »resurser inom ramen för i statsverks -

InU 1972:3

propositionen föreslagna arbetsmarknadsanslag avdelas som stöd till
kommunerna för en god beredskapsplanering». I motionen anförs bl. a.
att kommunerna stimulerats genom olika åtgärder att så snabbt som
möjligt sätta i gång sysselsättningsskapande beredskapsarbeten, men att
dessa åtgärder gett olika resultat beroende på kommunernas olika planering,
ekonomi och personella resurser. De projekteringsbidrag som
kan utgå till kommunerna via arbetsmarknadsstyrelsen utgör för närvarande
inom stödområdet 50 % och utom stödområdet 35 % av de
kostnader som godkänns av styrelsen. Motionärerna anser, att det inför
eventuellt kommande nya sysselsättningssvårigheter är nödvändigt att
kommunerna i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen får ökade resurser,
exempelvis genom högre projekteringsbidrag och teknisk hjälp,
för att uppnå så hög beredskap som möjligt.

Som motionärerna erinrat om bestrids från förevarande anslagspost
(delprogram) kostnader för projektering av bl. a. sådana kommunala anläggnings-
och husbyggnadsarbeten som kan utföras för att motverka arbetslöshet.
Bidrag får inte lämnas för projektering av bostadsbyggande
och vissa andra typer av arbeten. För bidrag till kommunal projektering
med angivna syften fastställs årligen beslutsramar. Dessa var budgetåren
1969/70 och 1970/71 8 resp. 10 milj. kr. Av rambeloppen utnyttjades
endast 3,1 respektive 3,9 milj. kr. Av årets ram om 10 milj. kr. har
hittills använts 3,5 milj. kr. Med hänsyn härtill synes finnas utrymme
för att stödja en inte oväsentligt vidgad projekteringsverksamhet även
inom den i propositionen förordade ramen om 8 milj. kr. för nästa budgetår.
I sammanhanget vill utskottet understryka, att det bör vara Kungl.
Majit obetaget att vid behov vidga den ovan berörda beslutsramen för
arbetsmarknadsstyrelsen. Propositionens medelsberäkning lämnar utskottet
utan erinran.

Motionärerna för även fram tanken på att staten skall ta på sig
en större andel av projekteringskostnaderna än hittills. Som motionärerna
påpekar utgår bidrag för närvarande i regel med 50 % av kostnaderna
till kommuner inom det allmänna stödområdet och med 35 % i
övriga kommuner. Det bör med anledning härav framhållas att statsmakterna
hittills inte har fastställt de procentsatser som skall gälla
för projekteringsbidragen. Arbetsmarknadsstyrelsen har med andra
ord möjlighet att i varje enskilt fall, om så befinns önskvärt, jämka
bidragets storlek såväl uppåt som nedåt. Något riksdagens uttalande
på denna punkt är därför inte erforderligt.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen 1972: 1396. I
det följande återkommer utskottet till vissa allmänna spörsmål rörande
den kommunala beredskapen mot arbetslöshet.

Den kommunala beredskapsplaneringen inför konjunkturnedgångar
berörs också i den förut nämnda motionen 1972: 1379 av herr Hell -

InU 1972:3

ström m. fl. (s) angående en översyn av de arbetsmarknadspolitiska instrumenten
i syfte att dels effektivisera den selektiva arbetsmarknadspolitiken
och dels förstärka och utveckla en permanent beredskap mot
arbetslöshet med särskilt beaktande av de ungas situation.

I motionen förutsätts att principen om selektiva åtgärder i kampen
mot konjunkturnedgång och sysselsättningsproblem blir vägledande
också för den framtida arbetsmarknadspolitiken. Detta utesluter emellertid
inte att de arbetsmarknadspolitiska instrumenten kan behöva ses
över och utvärderas i syfte att ytterligare utveckla den selektiva metodiken.

Motionärerna anser att det är av största vikt att göra en inventering
för att skapa tillräckligt antal men även nya typer av beredskapsarbeten.
Samhället bör enligt motionärerna mer än hittills uppmärksamma
möjligheten att forma beredskapsarbetena som instrument för
samhällets sociala politik i vid mening. De pekar på att under en konjunktursvacka
överlastas de sociala organen med uppgifter och fungerar
sämre än annars i sitt stödjande arbete. Det skulle kunna övervägas att
starta beredskapsarbeten innebärande biträdes- och medhjälparinsatser
i samhällets olika organ och koppla dessa arbeten till relevant yrkesutbildning.
Som exempel nämns arbetsförmedlingarna - som behöver
kraftig personalförstärkning vid hög arbetslöshet - samt barntillsynens
och den sociala omvårdnadens områden.

Kommunernas ansvar för god permanent arbetslöshetsberedskap är
enligt motionärerna särskilt stor. Det kan finnas anledning skärpa kravet
på länsarbetsnämnderna att med vissa tidsintervaller avkräva kommunerna
en plan för den beredskap som finns för att vid behov hävda
full sysselsättning.

Motionen tar vidare upp ungdomsarbetslösheten, som anses medföra
svåra sociala skadeverkningar därför att ungdomar som tidigt drabbas
av arbetslöshet riskerar en svag ställning i arbetslivet för mycket lång
tid framåt. För att komma till rätta med de problem ungdomsarbetslösheten
skapar anser motionärerna den av dem begärda inventeringen av
nya typer av beredskapsarbeten vara särskilt viktig. Beredskapsarbeten
för ungdomar kan komma att behövas även under en högkonjunktur och
likaså kan behövas en reservkapacitet inom vissa utbildningslinjer inom
ungdomsskolan. Arbetsmarknadsstyrelsen bör få resurser för att fortsätta
sin uppsökande verksamhet och för att sprida information. Eftersom
en permanent arbetslöhetsberedskap som tar särskild hänsyn till de
ungas behov kommer att vara personalkrävande förutsätts att den förstärkning
med 100 nya tjänster till arbetsförmedlingen som föreslås i
statsverkspropositionen kan utvecklas även till att »förebygga djupgående
och långvariga sociala skador av arbetslöshet bland de unga».

Slutligen understryks i motionen vikten av att åldersgränsen för utbildningsbidrag
prövas på nytt. Motionärerna tänker sig härvid att grän -

InU 1972:3

sen skall temporärt kunna sänkas till 18 år vid konjunkturförsämringar.

Den kommunala beredskapen mot arbetslösheten kritiseras av motionärerna.
De medger dock, att de kommunala beredskapsarbetena i år
har kunnat vidgas. Det kan nämnas att medan omfattningen av kommunala
arbeten under budgetåren 1969/70 och 1970/71 motsvarade en
totalkostnad av ca 370 respektive 480 milj. kr., beräknas volymen kommunala
arbeten i år uppgå till 1 200 milj. kr. Det har alltså på kommunalt
håll funnits möjlighet att medverka till en snabb och ur sysselsättningssynpunkt
behövlig kraftig expansion av offentliga arbeten.

Motionärernas krav att länsarbetsnämnderna med vissa tidsintervaller
avkrävs en beredskapsplan är redan tillgodosett genom att arbetsmarknadsstyrelsen
i sin instruktion ålagts att varje år upprätta och till Kungl.
Maj:t inge förslag till reserv av statliga, kommunala och statunderstödda
investeringsobjekt. Styrelsen har vidare att föreslå och vidta de åtgärder
som behövs för att få till stånd detaljplanering av arbeten som är
eller avses bli intagna i investeringsreserven.

Styrelsens förslag till investeringsreserv redovisas varje år för riksdagen
i proposition angående allmän beredskapsstat. Detta förslag gäller
främst statliga arbeten. Volymen kommunala och statsunderstödda
objekt anges dock beloppsmässigt.

Enligt vad utskottet inhämtat har man inom arbetsmarknadsstyrelsen
uppmärksammat att den kommunala planeringen bör kunna förbättras.
Det är styrelsens avsikt att åstadkomma förslag till förbättringar.

På grund av det anförda finner utskottet inte påkallat, att riksdagen
tar något initiativ i anledning av motionen i denna del.

Frågor om breddning av beredskapsarbetenas objektval har utskottet
behandlat tidigare under denna punkt i anslutning till motioner om ökad
tillgång på sådana arbeten för vissa grupper av arbetslösa. Utskottet hänvisar
till vad utskottet därvidlag anfört om beredskapsarbeten inom
servicesektorn och på kontors- och förvaltningsområdena. I motionen
förs fram som konkret förslag att arbetslösa skulle tilldelas uppgifter
inom arbetsförmedlingen för att tillgodose förmedlingens behov av
mer personal vid konjunkturnedgångar. Med tanke på förmedlingspersonalens
behov av utbildning och yrkesmässig bakgrund för att rätt kunna
sköta sina ansvarsfulla uppgifter anser sig utskottet inte kunna stödja
detta uppslag.

När det sedan gäller åtgärder mot ungdomsarbetslösheten bör först
nämnas att det i dag visat sig möjligt - och nödvändigt — att placera
5 000 arbetslösa under 25 år i beredskapsarbeten. En del av dessa arbeten
är särskilt utformade för unga arbetslösa. I övrigt hänvisas till att
arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med ungdomsorganisationerna förra
året antagit ett särskilt program mot ungdomsarbetslösheten. Detta program
håller på att genomföras. Förutom nyss nämnda speciella beredskapsarbeten
har bildats särskilda ungdomsgrupper på arbetsförmedling -

InU 1972:3

arna för intensifierade förmedlingsåtgärder och för uppsökande verksamhet.
Det tunga inslaget i programmet ligger på utbildningssidan. Under
hösten 1971 har tagits fram nya platser inom det reguljära skolväsendet
för 7 000 elever, vid början av vårterminen ytterligare 600. Möjligheter
har härutöver ordnats för utbildning vid folkhögskolor och i
studiecirklar på dagtid i bildningsförbundens regi.

Mycket har sålunda redan uträttats för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten.
Arbetslösheten bland de unga är emellertid fortfarande
hög och ansträngningarna för att minska den måste därför fortsätta
med kraft. Uppmärksamheten på de ungas sysselsättningsproblem
får inte minska vid en uppgång i konjunkturen. Även under ett högkonjunkturår
som 1970 var den relativa arbetslösheten bland unga betydligt
högre än genomsnittet bland arbetstagare i gemen. Det får därför
förutsättas att de nya särskilda åtgärder som har introducerats under
förra året kan behöva sättas in även fortsättningsvis och vidareutvecklas.

Avslutningsvis tar utskottet upp två speciella frågor som berörs i motionen.

Enligt motionen bör arbetsförmedlingarna få resurser att sprida information
om sin verksamhet och om arbetsmarknaden utöver den yrkesvägledning
som för närvarande ges. Utskottet erinrar om att beslut
om nya former för studie- och yrkesorientering i grundskola och
gymnasieskola fattades vid förra årets riksdag (prop. 1971: 34, UbU
1971: 21, rskr 1971: 214).

Med anledning av den av motionärerna berörda frågan om åldersgränser
inom arbetsmarknadsutbildningen får erinras om att frågan
torde falla inom ramen för den utredning om arbetsmarknadsutbildningen
som inom kort kommer att påbörjas.

Med det anförda får motionen anses besvarad.

Det totala medelsbehovet under anslaget uppgår till 357 milj. kr. Utskottet
har uttalat sig om medelsberäkningen under de tre delprogrammen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärder för att öka tillgången på lämpliga beredskapsarbeten
för vissa grupper att motionerna 1972: 380, yrkandet
2, och 1972: 812, yrkandet 2, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

2. beträffande utförande av skogsbilvägar som beredskapsarbete
att motionerna 1972: 205, 1972: 385 och 1972: 1366 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

3. beträffande uppförande av lokaler för hantverks-, industri- och

InU 1972:3

serviceföretag som beredskapsarbeten att riksdagen avslår motionen
1972: 588,

4. beträffande ändrade grunder för detalj planeringsbidrag m. m.
att riksdagen avslår motionen 1972: 1396,

5. beträffande översyn av de arbetsmarknadspolitiska instrumenten
att motionen 1972: 1379 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

6. beträffande medelsberäkningen att riksdagen till Sysselsättningsskapande
åtgärder för arbetslösa för budgetåret 1972/73
anvisar ett reservationsanslag av 357 000 000 kr., varav förslagsvis
175 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

6. Stöd till lageruppbyggnad

Anslag för ändamålet finns inte uppfört i riksstaten för innevarande
budgetår.

Kungl. Maj:t har under punkten B 3 (s. 118-119) föreslagit riksdagen
att till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag
av 50 000 000 kr.

Motion

I motionen 1972:1380 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att
riksdagen måtte avslå i proposition 1972: 1 bilaga 13 punkt B 3 upptaget
förslag om 50 000 000 kr. i statligt bidrag till lagerökning.

Motionärerna anser det vara principiellt oriktigt att skattebetalarna
på sätt som närmare exemplifieras i motionen får »ge gåvor och subventioner
till kapitalisternas företag». Därjämte framhålls att de sysselsättningspolitiska
effekterna av dessa bidrag torde vara ringa.

Utskottet

Förevarande anslag föreslås uppfört på riksstaten för finansiering av
det av 1971 års höstriksdag beslutade temporära stödet till lageruppbyggnad.
Detta stöd har till syfte att stimulera företag med avsättningssvårigheter
till lageruppbyggnad och därigenom förebygga avskedanden
och permitteringar.

Riksdagen har alltså redan beslutat att införa ett lagerstöd, och företagen
har inrättat sig därefter. Följaktligen bör också medel anvisas för
ändamålet.

Utskottet biträder propositionens förslag och avstyrker alltså motionen
1972: 1380.

InU 1972:3

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1972: 1380 till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 50 000 000 kr.

7. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning

Från anslaget skall bestridas utgifterna för programmen Rehabiliterings-
och stödåtgärder för svårplacerade och Sysselsättningsskapande
åtgärder för svårplacerade. Indelningen i delprogram framgår av nedanstående
sammanställning över propositionens medelsberäkning.

	1970/711 Utfall	1971/721 Beräknat	Ändring 1972/73
	Basförslag	AMS	Departe- mentschefen
Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade Delprogram: Ar betsprövning	4 933 000	5 700 000		+	12 500 000	+	3 000 000
Arbetsträning	14 801 000	17 100 000	—	+	43 500 000	+	10 000 000
Utbildning av svår-placerade	21 591 000	23 900 000	+ 1 000 000	+	18 100 0002	_i_	8 500 000
Gemensamma kostnader	1 673 000	1 727 000	+ 200 000	+	373 000	+	240 000
	43 298 000	48 427 000	+ 1 200 000		74 473 000	+	21 740 000
Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade Delprogram: Arbetshjälpmedel 15 466 000	17 100 000		+	34 400 000	+	9 000 000
Näringshjälp	8 965 000	10 445 000	—	+	9 555 000	+	5 000 000
Särskilda beredskaps-arbeten	285 978 000	327 025 000	+ 32 728 000	+	62 975 000	+	25 756 000
Arkivarbete	157 952 000	164 000 000	+ 28 900 000	+	46 000 000	+	29 000 000
Halvskyddad syssel-sättning	6 797 000	25 000 000		+	17 250 000		_
Skyddad sysselsättning	62 493 000	72 300 000	—	+	45 700 000	+	20 000 000
Hemarbete	1 875 000	2 400 000	—	+	100 000		—
Gemensamma kostnader	11 024 000	11 047 000	+ 1 357 000	+	5 653 000	+	1 760 000
	550 550 000	629 317 000	+ 62 985 000	+ 221 633 000	+	90 516 000
Summa	593 848 000	677 744 000	+ 64 185 000	+ 296 106 000	+ 112 256 000

1 Överslagsvis översättning till program.

2 Skolöverstyrelsens kostnader har beräknats till 27 000 000 kr. och arbetsmarknadsstyrelsens
till 15 000 000 kr.

Utgifterna för programmen finansieras f. n. från - förutom delar av
anslagen Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetsförmedlingen - huvuddelen
av anslaget Särskilda beredskapsarbeten m. m., del av anslaget Arbetsmarknadsutbildning
m. m. samt från anslagen till bidrag till anordnande
resp. driften av verkstäder för handikappade.

InU 1972:3

Propositionen

Kungl. Maj:t har under punkten B 4 (s. 119-137) föreslagit riksdagen
att

1) medge, att Kungl. Maj:t får bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen att
under budgetåret 1972/73 besluta om avskrivning av lånefordran, uppkommen
inom arbetsmarknadsverket, till belopp inte överstigande 3 000
kr., beträffande vilken antingen omständigheterna ger vid handen att
vederbörande inte kan betala sin skuld och enligt styrelsens bedömande
ingen eller ringa möjlighet föreligger att i framtiden ta ut betalning eller
också åtgärder för att bevaka och driva in fordringen bedöms förenade
med arbete och kostnader i sådan utsträckning att åtgärderna inte är
ekonomiskt lönande, allt under förutsättning att sådana åtgärder ändå
inte anses påkallade av andra än ekonomiska förhållanden,

2) medge att beslut om bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade
under budgetåret 1972/73 meddelas intill ett belopp av 25
milj. kr.,

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta om ökning av den under 2
upptagna ramen för budgetåret 1972/73,

4) godkänna i propositionen förordade ändringar av grunderna för
bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade samt till halvskyddad sysselsättning,
att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1972,

5) till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1972/73
anvisa ett reservationsanslag av 790 000 000 kr., varav förslagsvis
50 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motioner

1972:382 av herrar Werner i Malmö (m) och Komstedt (m), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning och förslag
syftande till särskilt sysselsättningsstöd om högst 5 000 kr. per år
och arbetstagare för äldre redan anställd arbetskraft i enlighet med vad
i motionen anförts,

1972:383 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp), vari hemställs att
riksdagen beslutar att särskilt bidrag till försöksvis bedriven halvskyddad
sysselsättning enligt bestämmelserna i kungl, brev den 20 maj 1969
(punkt 2) får fr. o. m. den 1 juli 1972 utgå med ett med hänsyn till
graden av den anställdes handikapp differentierat belopp, dock högst
5 000 kr. för halvår och plats, som avses för person som anställs på heltid,

1972:1394 av herr Nygren m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen vid
behandlingen av proposition 1972: 1, bilaga 13, B 4 »särskilda åtgärder
för arbetsanpassning» förordar en ökad satsning på industriella beredskapsarbeten
inom befintlig budgetram, utan den begränsning som departementschefen
uttalat på s. 134 i propositionen.

InU 1972:3

Utskottet

Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade Som

framgår av sammanställningen beräknas för detta program ett
medelsbehov av i runt tal 70 milj. kr. (+ ca 22 milj. kr.). Utskottet har
ingen erinran mot medelsberäkningen och grunderna härför.

Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade Som

arbetshjälpmedel åt handikappade kan bidrag utgå till arbetsgivare
med högst 15 000 kr. till kostnader för sådan särskild anordning
på arbetsplatsen som är nödvändig för att den handikappade skall kunna
utföra arbetet. I samband med att försöksverksamhet år 1967 startades
med halvskyddad verksamhet infördes som alternativ härtill bidrag till
arbetsgivare för arbetsbiträde åt synskadad eller annan svårt handikappad
person om den anställde på grund av sitt handikapp åsamkar arbetsgivaren
väsentliga merutgifter för sådant biträde. I anslutning till propositionens
förslag tillstyrker utskottet att bidrag till dessa hjälpmedel bör
utsträckas att gälla även handikappade egna företagare och fria yrkesutövare.
Bidrag bör kunna utgå också för anställda hos offentliga arbetsgivare.
Vidare tillstyrker utskottet att maximibidraget för särskilda anordningar
på arbetsplats höjs till 20 000 kr. Härutöver skall bidrag
kunna utgå för erforderliga expertundersökningar av förutsättningarna
för lämpligt arbete för handikappade och äldre arbetstagare.

Vad i övrigt anförts och föreslagits om arbetshjälpmedel för handikappade
liksom om näringshjälp lämnar utskottet utan erinran.

Omfattningen och inriktningen under budgetåret 1970/71 av de särskilda
beredskapsarbetena för äldre och handikappade m. fl. redovisas i
propositionen på s. 115-116 samt s. 133.

Medelsbehovet för budgetåret 1972/73 beräknas till 353 (+ 26) milj.
kr. Utskottet finner ej anledning till erinran mot beräkningen.

Med anledning av förslag av arbetsmarknadsstyrelsen om ökad satsning
på industriella beredskapsarbeten uttalas i propositionen att en
ökning kan tillstyrkas endast för tillfälliga insatser i samband med företagsnedläggningar.

I motionen 1972: 1394 av herr Nygren m. fl. (s) anförs att den i propositionen
förordade begränsningen av de industriella beredskapsarbetenas
omfattning skulle låsa utvecklingen av sådana arbeten på ett olyckligt
sätt. Motionärerna menar att det är synnerligen angeläget att öka de
industriella beredskapsarbetena speciellt i Norrlands inland, där möjligheterna
till industriell träning är starkt begränsade på grund av bristen
på industri. I dessa områden, framhålls vidare, är behovet av industriell
träning för att underlätta övergång till förvärvsarbete i öppna marknaden
särskilt stor. Med hänvisning härtill yrkas att riksdagen uttalar sig för

InU 1972:3

en ökad satsning på industriella beredskapsarbeten inom ramen för anvisade
medel och utan den begränsning av dessa arbeten som förordats i
propositionen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har med början budgetåret 1966/67 på försök
bedrivit industriella beredskapsarbeten. Syftet har varit att göra
temporära insatser i samband med företagsnedläggningar och därmed
skapa rådrum för arbetsförmedlingen att slussa de anställda vidare till
annan verksamhet. Eftersom arbetsuppgifterna i regel kan väl anpassas
till de friställdas arbetsförmåga och tidigare yrkeserfarenhet, utgör verksamheten
ett viktigt komplement till andra former av sysselsättningsskapande
åtgärder. Man kan vidare peka på att dessa arbeten innebär
en önskvärd övergång till fysiskt lättare arbeten än de traditionella vägoch
skogsvårdsarbetena. Som nämnts tidigare i betänkandet har de industriella
beredskapsarbetena i inte ringa omfattning kunnat ge sysselsättning
åt friställda kvinnliga arbetstagare. F. n. drivs 55 industriella beredskapsarbeten,
varav 2 kommunala, med sammanlagt 1 600 platser.

Under den hittillsvarande försöksperioden har arbetsmarknadsstyrelsen
kunnat avveckla 15 industriella beredskapsarbeten. Avvecklingen har
i flertalet fall inneburit att verksamheten kunnat fortsätta i andra former
och under annat huvudmannaskap, t. ex. såsom skyddade verkstäder i
kommunal regi.

Vissa industriella beredskapsarbeten i styrelsens regi har kommit att
drivas kontinuerligt från budgetår till budgetår. Denna form av arbeten
skiljer sig i praktiken inte nämnvärt från verksamheten vid de skyddade
verkstäderna. I båda fallen ges sysselsättning åt personer med olika slag
av arbetshinder. Man kommer därmed in på frågor om gränsdragningen
mot den i kommunal regi bedrivna skyddade sysselsättningen. Det problemet
ingår i arbetsuppgifterna för utredningen rörande den skyddade
sysselsättningen, som beräknas avge sitt betänkande om några månader.
Utredningen skall bl. a. överväga behovet av att bygga ut den skyddade
sysselsättningen och göra den till ett effektivare arbetsmarknadspolitiskt
medel. Utredningen skall även överväga om skyddad eller halvskyddad
sysselsättning i delvis nya former kan behöva anordnas och skall därvid
ange en inbördes angelägenhetsgradering mellan olika former av utbyggnad.

Ytterligare en aspekt kan läggas på de industriella beredskapsarbetena,
nämligen den regionalpolitiska. Verksamheten kan innebära en statlig
insats för att stärka sysselsättningen i ett område med otillräckligt differentierat
näringsliv.

Utskottet vill understryka att de industriella beredskapsarbetena utgör
ett i flera avseenden värdefullt alternativ till andra former av beredskapsarbeten.
Vad tidigare anförts visar emellertid att det f. n. kan vara
motiverat att iaktta en viss försiktighet vid utbyggnaden av verksamheten
som fortfarande drivs på försök. Inom en nära framtid kommer
gränsdragningsfrågan mot skyddad sysselsättning att bli belyst, och lika -

InU 1972:3

så innebär arbetet på ett nytt regionalpolitisk! handlingsprogram och
nya medel inom regionalpolitiken att de industriella beredskapsarbetenas
roll i det sammanhanget kan komma att behandlas. Med hänsyn till
det anförda kan utskottet i princip ansluta sig till vad departementschefen
anfört. Nya industriella beredskapsarbeten bör alltså förbehållas de fall
då behov av sysselsättningsskapande åtgärder i denna form motiveras
av företagsnedläggningar. I det sammanhanget vill utskottet framhålla
att med företagsnedläggningar bör jämställas fall då inom en bygd sker
mera omfattande friställningar inom skogsnäringen, särskilt då i Norrlands
inland. Med det anförda har utskottet besvarat motionen 1972:
1394.

För arkivarbeten beräknas för nästa budgetår 193 milj. kr. Det anmäls
i propositionen att Kungl. Maj:t har uppdragit åt arbetsmarknadsstyrelsen
att i samråd med statens avtalsverk ta upp förhandlingar med
TCO:s statstjänstemannasektion om reglering i kollektivavtalsform av
löne- och övriga arbetsvillkor för dem som sysselsätts i arkivarbete (jfr
InU 1971: 3 s. 11).

Som tidigare nämnts i betänkandet har inom inrikesdepartementet
företagits en allmän översyn av arkivarbetet och musikerhjälpen. Resultatet
härav har redovisats i en promemoria om beredskapsarbete
inom kontor och förvaltning (Ds In 1971: 15). Promemorian remissbehandlas
f. n.

Vad i propositionen anförts och föreslagits under denna punkt ger
ej utskottet anledning till erinran.

Enligt gällande bestämmelser för försöksverksamheten med halvskyddad
sysselsättning utgår bidrag till arbetsgivare som anordnar sådan
verksamhet med 2 500 kr. per belagd plats och halvår. Som förut
nämnts började verksamheten budgetåret 1967/68. Målsättningen var
att verksamheten skulle ge sysselsättning åt ca 5 000 personer. Vid
utgången av budgetåret 1970/71, dvs. efter en försöksperiod av fyra år,
var inte fler än 1 830 personer sysselsatta i denna form.

Eftersom verksamheten inte gett åsyftat resultat, föreslås i propositionen
att bidragssystemet utformas på ett nytt sätt. Enligt detta
förslag bör bidrag utgå med belopp som motsvarar 40 % av den kontantlön,
inkl. semesterersättning, som betalas ut till arbetstagarna. Som
lägsta bidragsbelopp anges 1 200 kr. per belagd godkänd plats och år.

Den nya typen av bidrag avses inte bara stimulera till en snabbare
utbyggnad av den halvskyddade verksamheten utan även medverka till
en gynnsammare löneutveckling för de anställda.

Verksamheten omfattar f. n. företag samt kommunala och landstingskommunala
myndigheter och inrättningar. En breddning till den statliga
sektom föreslås så till vida att bidrag anses böra utgå också vid
nyanställning av handikappade i affärsdrivande verk.

Med det sålunda förbättrade bidragssystemet beräknas den halv -

InU 1972:3

skyddade verksamheten komma att fördubblas under nästa budgetår.
Det anses lämpligt att bedriva verksamheten på försök i ytterligare
minst två år. På grund av den hittillsvarande låga medelsåtgången beräknas
för ändamålet för nästa budgetår ett oförändrat belopp om
25 milj. kr.

Utskottet har i ett förra året avgivet betänkande (InU 1971: 22)
behandlat frågor om de handikappades sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden.
Utskottet uttalade därvid att det var nödvändigt att
bredda de handikappades sysselsättningsmöjligheter på den öppna arbetsmarknaden.
Utskottet konstaterade att trots omfattande information
och direkta stödinsatser har föreliggande sysselsättningsbehov uppenbarligen
inte kunnat tillgodoses i tillräcklig utsträckning. En växande
andel handikappade får sysselsättas i skyddad verksamhet i samhällets
regi.

Mot denna bakgrund hälsar utskottet med tillfredsställelse att stödet
till halvskyddad sysselsättning ges en ny och förstärkt form. Utskottet
räknar med att betydligt fler handikappade på detta sätt skall kunna få
en lämplig sysselsättning. Utskottet tillstyrker sålunda propositionens
förslag. Samtidigt vill utskottet - liksom föredragande departementschefen
- betona att verksamheten inte får resultera i ett minskat ansvar
hos företagen för arbetstagare som är anställda hos dem. De möjligheter
som nuvarande bestämmelser ger företag att överföra redan anställda
till halvskyddad verksamhet bör liksom hittills användas restriktivt.

I motionen 1972: 383 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp) föreslås
att bidraget till halvskyddad sysselsättning differentieras efter graden
av den anställdes handikapp. Bidraget avses kunna utgå med upp till
dubbelt så stort belopp som f. n. eller med högst 5 000 kr. för halvår vid
heltidsanställning.

Motionen överensstämmer till motivering och yrkande med den föregående
år väckta motionen 1971: 1147, som avslogs av riksdagen (InU
1971: 3 s. 21). Med hänvisning till att utskottet ovan tillstyrkt ett nytt
och väsentligt förstärkt bidrag till halvskyddad sysselsättning avstyrker
utskottet den aktuella motionen.

I motionen 1972: 382 av herrar Werner i Malmö (m) och Komstedt
(m) förs fram förslag om en ny typ av bidrag till företag som syftar till
att stärka den äldre arbetskraftens sysselsättningsmöjligheter. Det avsedda
särskilda sysselsättningsstödet skulle sättas in om ett företag som,
oaktat det är välskött och bedöms ha framtiden för sig, nödgas varsla
om driftinskränkning. Stödet skulle utgå med högst 5 000 kr. för år
för arbetstagare som är 55 år eller äldre och har varit anställd hos företaget
minst elva år. Motionärerna kan tänka sig att det föreslagna sysselsättningsstödet
prövas i begränsad skala under en försöksperiod.

Utskottet har förståelse för motionens syfte att förbättra sysselsätt -

InU 1972:3

ningssituationen för den äldre arbetskraften. Starka principiella invändningar
måste emellertid riktas mot motionärernas förslag. Även om det
skulle förhålla sig så att den äldre arbetskraften generellt utgör en kostnadsmässig
belastning för företagen - en uppfattning som utskottet i
och för sig tar bestämt avstånd från - är det orimligt att företagen inte
skall ha samma ansvar för denna arbetskraft som för övriga anställda.
Redan av denna orsak ter sig tanken på samhällssubvention till företagen
för att de har äldre arbetstagare anställda som oacceptabel. Statsmakterna
har anvisat en annan väg när det gäller att förbättra situationen
för den äldre arbetskraften, nämligen de s. k. äldrelagarna. De innebär
bl. a. längre uppsägningstider för äldre arbetstagare och möjlighet för
fackliga organisationer och arbetsmarknadsmyndigheter att påverka
företagens personalpolitik.

På grund av det anförda avstyrks motionen 1972: 382.

Vad i propositionen slutligen anförts och föreslagits om skyddad sysselsättning,
hemarbete och avskrivning av vissa lånefordringar inom
arbetsmarknadsverket föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Utskottets hemställan
Utskottet hemställer

1. att riksdagen medger att Kungl. Maj:t får bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen
att under budgetåret 1972/73 besluta om
avskrivningar av vissa lånefordringar enligt Kungl. Maj:ts
förslag,

2. att riksdagen medger att beslut om bidrag till anordnande av
verkstäder för handikappade under budgetåret 1972/73 meddelas
intill ett belopp av 25 milj. kr.,

3. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att besluta om ökning
av den under 2 upptagna ramen för budgetåret 1972/73,

4. beträffande grunderna för bidrag till arbetshjälpmedel åt
handikappade samt till halvskyddad sysselsättning, att tillämpas
fr. o. m. den 1 juli 1972, att riksdagen med avslag på
motionen 1972:383 godkänner i propositionen förordade
ändringar,

5. beträffande industriella beredskapsarbeten att motionen 1972:
1394 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

6. beträffande sysselsättningsstöd för äldre arbetskraft att riksdagen
avslår motionen 1972: 382,

7. att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för
budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av
790 000 000 kr., varav förslagsvis 50 000 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen.

InU 1972:3

8. Kontant stöd vid arbetslöshet

Från anslaget skall bestridas utgifterna för programmet Kontant stöd
vid arbetslöshet. Indelningen i delprogram framgår av nedanstående
sammanställning över propositionens medelsberäkning.

1970/711

1971/721

Ändring 1972/73

Utfall

Beräknat

Basförslag

AMS

Departe-

mentschefen

Delprogram:

Ersättning till arbetslös-hetskassor

Kommunalt kontant-understöd
Omställningsbidrag
Gemensamma kostnader

Summa:

220 745 000

1 674 000
31 604 000
3 155 000

257 178 000

241 000 000

1 500 000
27 000 000
3 172 000

272 672 000

+ 391 000
+ 391 000

+ 90 000 000

+ 8 000 000
+ 1 400 000

+ 99 400 000

+ 89 820 000

+ 8 000 000
+ 508 000

+98 328 000

1 Överslagsvis översättning till program.

Utgifterna för delprogrammen finansieras f. n. från anslagen Kontant
stöd vid arbetslöshet och Särskilt stöd åt erkända arbetslöshetskassor.

Propositionen

Kungl. Maj:t har under punkten B 5 (s. 137-140) föreslagit riksdagen
att till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1972/73
anvisa ett förslagsanslag av 371 000 000 kr.

Motioner

1972: 764 av herr Hallgren m. fl. (vpk), vari såvitt nu är i fråga föreslås
att den lokala fackliga organisationen alltid bereds möjlighet att
delta i förhandling om arbetsanvisning i vilket sammanhang den arbetssökande
avböjt erbjudet arbete,

1972:1378 av herrar Hedin (m) och Nilsson i Trobro (m), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i
motionen anförts om att arbetslöshetsunderstöd för fiskare liksom för
övrigt sjöfolk bör utgå även i hamnar utanför Norden,

1972:1391 av herr Möller i Göteborg (fp), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att § 20 i arbetslöshetskasseförordningen
bör tolkas så, att den tillåter arbetslös som uppbär ersättning
från allmän arbetslöshetskassa att efter anmälan och erhållen
tillåtelse vistas i utlandet högst 8 dagar eller högst totalt 15 dagar efter
en sammanhängande arbetslöshetsperiod som omfattat minst tre resp.
nio månader,

1972:1407 av herrar Stridsman (c) och Johansson i Holmgården (c),
vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att arbetslöshets -

InU 1972:3

understöd från erkänd arbetslöshetskassa skall utgå till den som ställer
sig till arbetsmarknadens förfogande i enlighet med vad som i motionen
anförts.

Utskottet

I propositionen anmäls att KSA-utredningen avgett sitt slutbetänkande
med bilagor (SOU 1971: 42-44) och att betänkandet remissbehandlats.
Enligt föredragande departementschefen bör prövningen av utredningens
förslag samordnas med ställningstagandet till resultatet av
sjukpenningutredningens överväganden i fråga om förutsättningarna för
att beskatta dagpenningen vid arbetslöshetsförsäkring m. m. Det beräknas
att förslag om reformering av arbetslöshetsförsäkringen grundad på
de båda berörda utredningarnas förslag skall kunna föreläggas 1973 års
riksdag.

För nästa budgetår beräknas i propositionen medelsbehovet för bidrag
till arbetslöshetskassor och kommunalt kontantunderstöd samt för
omställningsbidrag uppgå till 371 milj. kr. Däri ingår 15 milj. kr. till särskilt
stöd åt erkända arbetslöshetskassor.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts och föreslagits
i nu behandlade del.

Motionen 1972:764 tar upp arbetsförmedlingens kontrollfunktion
inom arbetslöshetsförsäkringen. I motionen hävdas att arbetsförmedlingen
som serviceorgan inte kan vinna förtroende så länge förmedlingen
ensam utan att inhämta den lokala fackorganisationens ställningstagande
har att rapportera arbetsvägran. Det uttalas vidare att i de fall inte
avtalsenliga förhållanden råder på en arbetsplats bör en arbetssökandes
avvisande av platsanvisning inte betraktas som arbetsvägran. På grund
härav föreslås att lokal facklig organisation alltid skall beredas möjlighet
att delta i förhandling om arbetsanvisning i fall då den arbetssökande
avböjt erbjudet arbete.

Frågan om ökat inflytande för fackföreningarna i ärenden rörande
arbetsanvisning behandlades av utskottet i betänkande till 1971 års
höstriksdag (mot. 1971: 1113, InU 1971: 33 s. 18). Utskottet hänvisade
till att frågan kommer att behandlas i samband med prövningen av
KSA-utredningens förslag. På förslag av utskottet avslogs motionen.
Utskottet kan ej finna skäl för riksdagen att frångå sitt i höstas gjorda
ställningstagande utan avstyrker det förevarande motionsyrkandet.

I motionen 1972: 1391 framförs önskemålet att långvarigt arbetslösa
skall kunna uppbära kassaersättning vid utlandsresa för att under kortare
tid erhålla miljöbyte. Den som oavbrutet varit arbetslös under tre
månader skall kunna medges att vistas i utlandet högst åtta dagar och
den som varit arbetslös nio månader högst totalt 15 dagar. F. n. medges
endast utlandsresa om det kan styrkas att resan företas för att söka arbete
i utlandet. Denna praxis vilar på grundprincipen inom arbetslöshets -

InU 1972:3

försäkringen att den arbetslöse under försäkringstiden skall stå till arbetsmarknadens
förfogande. Denna tillämpning anser motionären vara alltför
sträng.

Som motionären själv erinrat om är en grundläggande princip inom
arbetslöshetsförsäkringen att den arbetslöse under försäkringstiden skall
stå till arbetsmarknadens förfogande. Utskottet kan inte finna att de skäl
motionären anfört är tillräckligt starka för att bryta denna princip. Det
kan tilläggas att kassorna är självstyrande organ, som delvis finansierar
sin verksamhet genom medlemmarnas avgifter. Mot den bakgrunden
förefaller det naturligt att om det inom kassorna finns önskemål av det
slag motionären aktualiserat initiativ tas av kassorna själva eller deras
samorganisation. Utskottet avstyrker motionen.

De två återstående motionerna behandlar frågor sammanhängande
med de arbetslöshetskassor för företagare som bildats under 1960-talet.

Motionen 1972: 1378 tar upp ett speciellt problem för yrkesfiskare.
Om dessa på grund av storm eller andra omständigheter tvingas till
uppehåll i fisket, äger de rätt att uppbära kassaersättning om båten
ligger i hamn i Sverige eller annat nordiskt land. Motionärerna hemställer
att denna begränsning slopas. I första hand anser de angeläget
att ersättning utgår i de fall fiskare tvingas anlita hamn i Skottland och
England. Som jämförelse anförs att inga motsvarande restriktioner gäller
för medlemmar i Svenska sjöfolksförbundets arbetslöshetskassa.

För medlemmar i Sveriges hantverks-, industri- och servicenäringars
arbetslöshetskassa - dvs. småföretagare - gäller att medlem anses
som arbetslös och därmed blir ersättningsberättigad endast om han
»lagt ned sitt företag eller eljest skilt sig från detta», såvida inte en force
majeure-situation inträffat. I motionen 1972: 1407 anses denna tolkning
av arbetslöshetsbegreppet vara alltför snäv. Motionärerna kan inte finna
något motiv för att tvinga en småföretagare att avveckla sitt företag
utan föreslår att han bör kunna få ersättning om han vid en tillfällig
nedgång i verksamheten, över vilken han inte kan råda, ställer sig till
arbetsmarknadens förfogande.

Yrkandena i de båda motionerna kan synas gälla mindre ändringar
i försäkringssystemet, men de berör liksom den ovan behandlade motionen
1972: 1391 viktiga principfrågor inom försäkringen, nämligen att
den arbetslöse under försäkringstiden skall stå till arbetsmarknadens
förfogande resp. tidpunkten för arbetslöshetens inträde. På grund av den
hänvisning som i motionen 1972: 1378 görs till de särskilda regler som
gäller för kassaersättning åt ombordanställda bör vidare erinras om att
de i motionerna aktualiserade fallen inte gäller arbetslöshet i vanlig
mening utan om ersättning åt företagare vid nödtvungna driftstopp.

Utskottet anser emellertid att de i motionerna berörda frågorna kan
behöva övervägas ytterligare och i ett större sammanhang. Det förefaller
lämpligt att Kungl. Maj:t tar upp problemen i samband med prövningen

4 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 3

InU 1972:3

av KSA-utredningens förslag. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Majit
till känna.

Avslutningsvis skall tas upp ett spörsmål rörande omställningsbidrag
som aktualiserats inom utskottet.

Omställningsbidrag utgår med högst 800 kr. i månaden. Halvt bidrag
utgår bl. a. till den som haft endast deltidsarbete före arbetslöshetstidens
inträde.

Bidraget avser arbetslösa som fyllt 60 år, i vissa fall 55 år. Som
arbetslösa räknas såväl personer som varit anställda som personer vilka
avvecklat verksamhet som självständiga företagare.

Omställningsbidrag utgår till medlem i arbetslöshetskassa för tid då
dagpenning från kassan inte längre kan medges. Även oförsäkrade får
uppbära bidrag om de under tre år före arbetslösheten arbetat i minst
24 månader.

Vid beräkningen av denna kvalifikationstid har anknutits till 7 § lagen
(1963: 114) om semester. Reglerna innebär att vederbörande skall ha
arbetat minst 15 dagar per månad för att ha rätt till omställningsbidrag.
Däremot uppställs det inte något krav på ett visst antal arbetstimmar
per arbetad dag.

Bestämmelserna medför att en person som arbetar full dag mindre än
15 dagar i månaden kan uteslutas från rätt till omställningsbidrag medan
däremot en deltidsarbetande som under samma tidrymd måhända arbetar
betydligt färre antal timmar kvalificerar sig för bidrag om arbetet
fördelats på minst 15 dagar. Utskottet har inhämtat att ett hundratal
personer utestängts från bidrag på grund av nuvarande bestämmelse.

Den rent tekniska anknytningen till semesterlagens bestämmelse har
kommit att på ett olyckligt sätt utestänga vissa arbetslösa från möjlighet
att uppbära halvt omställningsbidrag. Detta bör föranleda en justering
av reglerna. Exempelvis kunde anknytningen till semesterlagen ersättas
med en bestämmelse om att den arbetslöse skall ha arbetat minst 60 timmar
per månad under kvalifikationstiden. Det får ankomma på Kungl.
Majit att närmare överväga den tekniska lösning som bäst täcker nu
avsedda fall.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inflytande för facklig organisation vid anvisning
av arbete åt arbetslöshetsförsäkrade att riksdagen avslår motionen
1972: 764 i motsvarande del,

2. beträffande kassaersättning vid utlandsresa att riksdagen avslår
motionen 1972: 1391,

3. beträffande kassaersättning åt företagare att riksdagen i anledning
av motionerna 1972: 1378 och 1972: 1407 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

InU 1972:3

4. beträffande omställningsbidrag till vissa deltidsarbetande att
riksdagen som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad
utskottet anfört,

5. att riksdagen till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 371 000 000 kr.

9. Totalförsvarsverksamhet

Från anslaget skall bestridas utgifterna för programmen Försvarsoch
beredskapsplanering samt Vapenfria tjänstepliktiga.

1970/711
Utfall

1971/721

Beräknat

Basförslag

Ändring 1972/73

AMS Departementschefen -

Försvars- och
beredskapsplanering
Bidrag till frivillig
försvarsverksamhet
Gemensamma kostnader

Vapenfria tjänstepliktiga

Vapenfriverksamhet
Gemensamma kostnader

Summa

1	100	000	1	750	000			—	+	500	000		—
4	280	000	4	366	000	+	580	000	+ 2	634	000	+	634 000
5	380	000	6	116	000	+	580	000	+3	134	000	+	634 000
7	455	000	14	000	000	+	730	000	+ 2	000	000	+1	950 000
1	100 000	1	180	000	+	120	000	+	220	000	+	120 000
8	555	000	15	180	000	+	850	000	+ 2	220	000	+2 070 000
13	935	000	21	296	000	+1	430	000	+ 5	354	000	+2 704 000

1 Överslagsvis omräkning till program.

Programmet Försvars- och beredskapsplanering finansieras f. n. huvudsakligen
från delar av anslagen Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetsförmedlingen.
Den del av programkostnaden som avser bidrag till frivillig
försvarsverksamhet (jfr prop. 1970: 18 s. 36) finansieras från anslaget
Arbetsmarknadsutbildning m. m. Programmet Vapenfria tjänstepliktiga
finansieras praktiskt taget helt från anslaget Vissa kostnader för
vapenfria tjänstepliktiga.

Propositionen

Kungl. Majit har under punkten B 6 (s. 141-144) föreslagit riksdagen
att till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag
av 24 000 000 kr.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts och föreslagits
under förevarande punkt. Med hänvisning i övrigt till sammanställningen
hemställer utskottet

att riksdagen till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 24 000 000 kr.

InU 1972:3

10. Arbetsmarknadsverket: Utrustning

Från detta anslag skall bestridas utgifterna för arbetsmarknadsverkets
investeringar i viss utrustning. Det gäller anskaffningar av tryckerimaskiner
och tjänstebilar, som hittills finansierats från anslagen Arbetsmarknadsstyrelsen
resp. Arbetsförmedlingen, förläggningsbyggnader,
som finansierats från ett för detta ändamål uppfört anslag, samt maskiner
och fordon m. m. för beredskapsarbeten, som finansierats från
anslaget Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet.

Kostnaderna för avskrivning och förräntning av utrustning, som anskaffas
från förevarande anslag, skall bestridas från resp. programanslag
och levereras in till härför avsedd inkomsttitel under rubriken
Uppbörd i statens verksamhet.

Propositionen

Kungl. Maj:t har under punkten B 7 (s. 144—145) föreslagit riksdagen
att till Arbetsmarknadsverket: Utrustning för budgetåret 1972/73 anvisa
ett reservationsanslag av 17 000 000 kr.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts och föreslagits
under denna punkt utan hemställer

att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Utrustning för budgetåret
1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 17 000 000 kr.

Stockholm den 14 mars 1972

På inrikesutskottets vägnar

KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande

herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c),
Nilsson i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru
Hörnlund (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Fridolfsson (s),
Johansson i Simrishamn (s), Stridsman (c), fru Ludvigsson (s), herrar
Oskarson (m), Lorentzon (vpk) och Ekinge (fp).

Reservationer

Vid 4. Arbetsmarknadsservice

1. beträffande personalförstärkningar till arbetsförmedlingen (punkt 1
i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 6 med »Enligt

InU 1972: 3

utskottets» och slutar på följande sida med »avstyrker motionsförslaget»
bort ha följande lydelse:

»I samband med antagandet av 1966 års riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken
uttalade sig statsmakterna för en successiv utbyggnad
av arbetsförmedlingen. I enlighet härmed har arbetsförmedlingen också
varje år tillförts förstärkningar som tillsammantagna gett förmedlingen
ett ganska betydande tillskott i fråga om personalresurser.

Å andra sidan har under samma tid införda nya och utbyggda arbetsmarknadspolitiska
medel betytt att kraven på arbetsförmedlingens
medverkan i olika hänseenden har stegrats. Som exempel på åtgärder av
denna art skall här endast nämnas 1968 års beslut om införande av omställningsbidrag
för äldre arbetskraft och de förra året antagna s. k.
äldrelagarna.

Det mest påtagliga draget i utvecklingen under de år som gått sedan
1966 är emellertid höjningen av den arbetsmarknadspolitiska ambitionsgraden
sådan den kommer till uttryck i kvantitativa termer. Detta
kan belysas med följande uppgifter.

Under budgetåret 1966/67 deltog 58 000 personer i arbetsmarknadsutbildning,
budgetåret 1970/71 106 000 till en kostnad av 243 resp.
562 milj. kr. För sysselsättning av handikappade i beredskapsarbeten
och skyddade verkstäder anvisades 1966/67 176 milj. kr. och 1970/71
550 milj. kr. Den sistnämnda anslagsutvecklingen återspeglar det starkt
ökade behovet att bereda sysselsättning åt av olika skäl svårplacerade
arbetslösa.

De personalresurser som på senare år tillförts arbetsförmedlingen har
endast i mindre grad tagit sikte på det egentliga förmedlingsarbetet.
Ökade förmedlingsinsatser bör enligt utskottets mening bl. a. bidra
till att minska behovet av särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En
intensivare platsackvisition och bättre bevakning av placeringsmöjligheterna
för arbetssökande skulle otvivelaktigt leda till minskade kostnader
för beredskapsarbeten, arbetsmarknadsutbildning och kontant stöd
åt arbetslösa. Lika väsentligt är att den enskilde arbetssökande erbjuds
bättre förmedlingsservice. På grund av det anförda tillstyrker utskottet
motionens förslag om ett ytterligare tillskott utöver propositionens förslag
om 50 tjänster för handläggande uppgifter inom den allmänna förmedlingen.

I sin anslagsframställning har arbetsmarknadsstyrelsen begärt 162 biträdest
jänster till arbetsförmedlingskontoren. I propositionen har inte
kunnat tillstyrkas någon sådan tjänst. Utskottet anser angeläget att förmedlarna
avlastas uppgifter som kan utföras av biträdespersonal
till förmån för egentligt förmedlingsarbete. Utskottet finner motionens
förslag på denna punkt utgöra en rimlig avvägning och biträder
alltså dess förslag om att tillföra arbetsförmedlingen ytterligare 50 biträdestjänster.

5 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 3

InU 1972: 3

Utskottet har förutsatt att merkostnaderna för avlöningar m. m. som
uppkommer för nu förordade ytterligare tjänster skall uppvägas av
minskade utgifter för andra sysselsättningspolitiska aktiviteter. Det
bör ankomma på Kungl. Maj:t att göra erforderlig teknisk omdisposition
av medel för olika delprogram.»

dels att utskottet bort hemställa

»1. beträffande personalförstärkningar till arbetsförmedlingen
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med
bifall till motionen 1972: 158, yrkandet A 2, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna att vid arbetsförmedlingen
utöver Kungl. Maj:ts förslag skall inrättas 50 tjänster för
handläggande personal och 50 tjänster för biträden.»

2. beträffande organisationsförmedlingar (punkt 3 i hemställan) av
herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m),
fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Stridsman (c), Oskarson (m) och
Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 12 med
»Utskottet vill» och slutar på följande sida med »motionen 1972: 1405»
bort ha följande lydelse:

»Utskottet kan i stort sett godta de principer som förs fram i propositionen.
När det gäller förmedling av korttidsanställd kontorsarbetskraft
vill utskottet dock i anslutning till motionen 1972: 1405 anmäla
en från propositionen avvikande uppfattning.

Enligt utskottets uppfattning borde undantag från arbetsförmedlingslagens
förbud mot arbetsförmedling i förvärvssyfte kunnat göras för
den vikariatförmedling som skrivbyråerna tidigare utförde. Det finns
emellertid inte anledning att i förevarande sammanhang pröva den
frågan. Däremot anser utskottet mot bakgrund av det sagda att i de fall
en organisation önskar bedriva förmedling av kontorsarbetskraft bör
detta medges utan särskild prövning ur arbetsmarknadssynpunkt. Skrivbyråernas
verksamhet visar att det finns ett stort förmedlingsbehov.
Skulle marknadssituationen förändras kan det visa sig att underlag kan
komma att saknas för en eller annan organisationsförmedling, som i så
fall får avvecklas. Något behov av en på förhand gjord behovsprövning
kan sålunda inte sägas föreligga på detta område. Med det anförda ansluter
sig utskottet till tankegångarna i motionen 1972: 1405.»

dels att utskottet bort hemställa

»3. beträffande organisationsförmedlingar att riksdagen i anledning
av motionen 1972: 1405 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört om organisationsförmedling
för korttidsanställd kontorsarbetskraft.»

InU 1972: 3

3. beträffande översyn av instruktionerna för arbetsförmedlingarna
(punkt 4 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med »Som
framgått» och slutar med »förevarande del» bort ha följande lydelse:

»Utskottet ansluter sig till motionärernas krav på en allmän översyn
av instruktionerna för arbetsförmedlingarna. Denna översyn bör ha till
syfte att säkra att de arbetssökande via arbetsförmedlingarna får utförliga
och korrekta fakta om erbjudna lediga platser. Denna information
skall avse t. ex. lönesystem, arbetsmiljöer, hälsorisker och personalpolitik.
Härigenom skulle förmedlingen bli ett i verklig mening aktivt serviceorgan
som skulle kunna hjälpa de arbetssökande till ett övervägt
val av arbete och dessutom medverka till önskade förändringar på arbetsmarknaden.
Liksom motionärerna finner utskottet angeläget att arbetsförmedlingens
resurser inte slösas bort på att ständigt tillföra ny personal
till företag med onormalt hög personalomsättning. Vad utskottet anfört
i anledning av motionen bör ges Kungl. Maj:t till känna.»

dels att utskottet bort hemställa

»4. beträffande översyn av instruktionerna för arbetsförmedlingarna
att riksdagen med bifall till motionen 1972: 764 i
motsvarande del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört.»

4. beträffande interlokal arbetsförmedling, modern informationsbehandling
inom arbetsförmedlingen och obligatorisk anmälan av lediga
platser (punkt 5 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge
(fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 15 med »Erfarenheterna
såväl» och slutar på s. 16 med »motionen 1972: 158» bort
ha följande lydelse:

»Erfarenheterna såväl i Sverige som i utlandet av ADB-system inom
arbetsförmedlingen visar att tekniken kräver stora insatser och att
metodproblemen är betydande. Att viss försöksverksamhet på området
börjar i Stockholm och att problemet studerats i Förenta staterna är
i och för sig värdefullt. Informationsbehandlingen inom arbetsförmedlingen
är i dag mycket omfattande och tidsödande och det är därför nödvändigt
att arbetet med att ersätta nuvarande manuella teknik med en
automatisk informationsbehandling intensifieras. Detta är önskvärt redan
för att arbetsförmedlingen därigenom kan avlastas rutinbetonade registreringsarbeten.
Utveckling av ADB-system i förmedlingsarbetet är emellertid
även en förutsättning för att förbättra förmedlingens verksamhet
som informationsorgan i två väsentliga avseenden.

Den interlokala förmedlingsverksamheten behöver förbättras. Det

InU 1972: 3

måste konstateras att en organisation härför i egentlig mening saknas
f. n., men att tillskapandet av en sådan organisation skulle tillgodose
ett angeläget reformbehov. Arbetsförmedlarna har nämligen överblick
över främst den lokala arbetsmarknaden och i övrigt är man hänvisad
till den veckovis utkommande Platsjournalen som dock innehåller endast
ett urval av lediga platser över hela riket. För att göra det lättare att
skaffa arbete åt en sökande som har svårigheter att finna anställning på
den lokala arbetsmarknaden skulle det vara ett betydande framsteg om
både förmedlaren och den arbetssökande själv hade tillgång till material
som gjorde det möjligt för dem att överblicka i första hand utbudet
av lediga platser i länet och i andra hand för den arbetssökandes vidkommande
aktuella platser i hela riket. Lika väsentligt för en snabbare
arbetsplacering av sökande är att en motsvarande registrering sker av arbetssökande
som inte kan placeras lokalt. Utskottet biträder därför tanken
i motionen 1972: 158, yrkandet A 3, på att för interlokal arbetsförmedling
byggs upp en organisation, som skulle kunna bestå av en central
förmedlingsenhet i varje län och en rikscentral för hela landet för registrering
av lediga platser och arbetssökande.

För att en registrering av lediga platser skall bli ett effektivt instrument
för arbetsförmedlingen förutsätts att förmedlingen får ett helt annat
grepp över utbudet av lediga platser än den har i dag. Skälet härtill
har på ett enligt utskottets mening klargörande sätt belysts i motionen
1972: 158. Att arbetsförmedlingens andel av arbetskraftsomsättningen
bör ökas framhölls redan av arbetsmarknadsutredningcn i dess
betänkande vid mitten av 1960-talet. Någon nämnvärd förbättring i detta
avseende har knappast skett sedan dess. Mot bakgrunden härav stöder
utskottet den i motionen framförda tanken att arbetsgivare som utnyttjar
arbetsförmedlingens service i vissa fall bör ikläda sig skyldigheten
att till förmedlingen anmäla lediga platser. För att undvika meningslösa
platsansökningar bör undantas befattningar avsedda att intemrekryteras
eller besättas genom handplockning. Vidare bör undantas arbetsgivare
med endast ett fåtal anställda och arbetsgivare som klarar sin rekrytering
själva. Även ett system för anmälan av lediga platser med dessa
av praktiska skäl gjorda begränsningar skulle betyda en avsevärd förbättring
av platsurvalet inom arbetsförmedlingen.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionen 1972: 158, yrkandena
A 3-A 5, bör ges Kungl. Maj:t till känna.»

dels att utskottet bort hemställa

»5. beträffande interlokal arbetsförmedling, modern informationsbehandling
inom arbetsförmedlingen och obligatorisk
anmälan av lediga platser att riksdagen med bifall till motionen
1972: 158, yrkandena A 3-A 5, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

InU 1972: 3

5. beträffande förmedling av tjänstemän (punkt 6 i hemställan) av herrar
Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Oskarson (m) och Ekinge (fp),
som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »Motionärerna
har» och slutar med »motionen 1972: 586» bort ha följande
lydelse:

»Arbetslösheten bland tjänstemän har tiodubblats på tio år. Arbetslösa
tjänstemän har längre arbetslöshetstider än övriga arbetslösa och
detta trots att tjänstemän genomsnittligt har betydligt längre uppsägningstider
än andra arbetstagare. Detta förhållande tyder klart på att
förmedlingsinsatserna för tjänstemän behöver förstärkas. Vad som särskilt
bör framhållas är att förmedlingens ackvisitionsarbete i högre grad
än nu är fallet bör bedrivas kontinuerligt och inte främst i samband
med den arbetslöse tjänstemannens besök på förmedlingen samt att man
i ackvisitionsverksamheten tar till vara möjligheterna till interlokal placering.
Önskvärt är även att större uppmärksamhet kan ägnas åt ombytessökande.

Utskottet delar sålunda motionärernas uppfattning att verksamheten
inom arbetsförmedlingen bör ses över i syfte bl. a. att förbättra insatserna
för förmedling av tjänstemän. Vad utskottet anfört i anledning av motionen
1972: 586 bör ges Kungl. Maj:t till känna.»

dels att utskottet bort hemställa

»6. beträffande förmedling av tjänstemän att riksdagen med bifall
till motionen 1972: 586 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

6. beträffande slussningscentraler på arbetsförmedlingarna för nyexaminerade
akademiker och gymnasister (punkt 7 i hemställan) av herrar
Nordgren (m) och Oskarson (m), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 16 med »Utskottet
vill» och slutar på följande sida med »anses besvarad» bort ha
följande lydelse:

»Det ökade utbudet av arbetskraft med längre utbildning har föranlett
arbetsmarknadsverket att bl. a. genom omfattande kursverksamhet
ge arbetsförmedlingspersonalen yrkesinformation om eftergymnasial utbildning.
Särskilda akademikerförmedlare har dessutom i begränsad omfattning
knutits till arbetsförmedlingarna på universitetsorterna. Som motionärerna
påpekar anordnas kurser i arbetsmarknadsinformation med
praktik för de aktuella grupperna arbetssökande. Utskottet anser det
värdefullt att åtgärder av detta slag har vidtagits. Utskottet menar emel -

InU 1972: 3

lertid att det - med hänsyn till de särskilda placeringsproblem som möter
nyexaminerade utan klar yrkesinriktning - kan vara välbetänkt att pröva
det uppslag som motionären har fört fram. Det är inte osannolikt att de
slussningscentraler för förberedande utredningar av placeringsfrågan
som föreslagits skulle kunna minska behovet av åtgärder av annan art,
t. ex. hänvisning till de särskilda kurserna för arbetsmarknadsinformation.
Utskottet förordar sålunda att försök görs med slussningscentraler
av den typ som föreslagits i motionen 1972: 604. Lämpligen kan centraler
till en böljan inrättas vid arbetsförmedlingarna på universitetsorterna.
Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.»

dels att utskottet bort hemställa

»7. beträffande slussningscentraler på arbetsförmedlingarna för
nyexaminerade akademiker och gymnasister att riksdagen
i anledning av motionen 1972: 604 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

7. beträffande storleken av grundbidrag och traktamentsbelopp vid arbetsmarknadsutbildning
(punkt 9 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk),
som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med »Den
takt» och slutar med »aktuella delarna» bort ha följande lydelse:

»I motionen 1972: 280 framförs i stort sett samma förslag som ställdes
i en motion vid föregående års riksdag. Än mer berättigad kan i nuläget,
ett år senare, en uppräkning av bidragsbeloppen anses vara. Utskottet
delar motionärernas uppfattning om att det här inte handlar om några
bidragsreformer. Det är fråga om återställande av bidragens realvärde.
Den mindre höjning av utbildningsbidraget, som föreslås i propositionen,
ändrar inte det faktum att bidraget fortfarande ligger under 1970 års
sociala minimistandardnivå i Stockholm. Jämförelsen illustrerar det enligt
utskottets uppfattning helt välgrundade yrkandet i den åberopade
motionen. Situationen för dem som undergår arbetsmarknadsutbildning
är nu sådan, att argumentationen om statsfinansiell avvägning som skäl
till att inte genomföra föreslagna bidragshöjningar ej kan godtas. Inte
minst talar de under senare tid inträdda prisstegringarna såväl som väntade
sådana för att motionärernas yrkanden röner riksdagens beaktande.
Utskottet förordar sålunda i enlighet med motionens förslag att grundbidrag
utgår med 650 kr. per månad, lika för gift och ogift, samt att
traktamentsbeloppet vid utbildning utom hemorten fastställs till 450 kr.
per månad.»

dels att utskottet bort hemställa

»9. beträffande storleken av grundbidrag och traktamentsbelopp
vid arbetsmarknadsutbildning att riksdagen i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1972: 280

InU 1972: 3

i motsvarande del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört.»

8. beträffande värdesäkring av grundbidrag vid arbetsmarknadsutbildning
(punkt 10 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp) och
Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 19 med
»Vad gäller» och slutar på följande sida med »motion 1972: 158» bort
ha följande lydelse:

»Vad gäller förslaget om värdesäkring av grundbidraget bör framhållas
att detta är avsett att täcka nödvändiga kostnader för uppehället
under utbildningen. Bidraget är därför känsligt för höjningar i prisnivån,
och med den teknik som nu används för att fastställa bidraget föreligger
avsevärda risker för att bidraget urholkas genom penningvärdeförändringar.
I likhet med vad både den sakkunnige och motionärerna har
föreslagit förordar utskottet därför att grundbidraget värdesäkras genom
att anknytas till basbeloppet inom den allmänna försäkringen på så sätt
att bidraget höjs i proportion till justeringar av basbeloppet. För att
vinna en administrativ förenkling bör härvid, som den sakkunnige föreslagit,
anpassningen till basbeloppet göras en gång om året före budgetårsskiftet.
Kungl. Maj:t bör erhålla erforderligt bemyndigande att företa
nu avsedda bidragsjusteringar.»

dels att utskottet bort hemställa

»10. beträffande värdesäkring av grundbidrag vid arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen i anledning av motionen 1972: 158,
yrkandet A 6, bemyndigar Kungl. Maj:t att justera grundbidragets
belopp i enlighet med vad utskottet föreslagit.»

9. beträffande inkomstprövning av utbildningsbidrag (punkt 11 i
hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med »Arbetsmarknadsstyrelsen
har» och slutar med »av inkomstprövningen»
bort ha följande lydelse:

»Från principiella synpunkter kan enligt utskottets mening skäl anföras
mot nuvarande behovsprövning med hänsyn till makes inkomst.
Som motionärerna framhåller strider en sådan prövning mot en modernare
syn på mäns och kvinnors roll i familj och arbetsliv. Viktigt är
också att bidragsreglernas utformning inte lägger hinder i vägen för
arbetssökande att skaffa sig en utbildning som skulle ge ett bättre fäste
på arbetsmarknaden. Utskottet anser därför att nuvarande regler om
inkomstprövning på grund av makes inkomst bör ändras men är, bl. a.
av kostnadsskäl, inte berett att föreslå att reducering av bidraget slopas

InU 1972: 3

helt. I likhet med arbetsmarknadsstyrelsen förordar därför utskottet som
en etapp på vägen mot en principiell likställighet mellan makar i bidragshänseende
att grundbidraget undantas från inkomstprövningen. Vad utskottet
anfört i anledning av motionen 1972: 158 bör ges Kungl. Maj:t
till känna.»

dels att utskottet bort hemställa

»11. beträffande inkomstprövning av utbildningsbidrag att riksdagen
i anledning av motionen 1972: 158, yrkandet A 7, som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

10. beträffande utbildningsbidrag vid studiemedelsberättigad utbildning
(punkt 12 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge
(fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 21 som börjar med
»Som framhålls» och slutar med »aktuella delen» bort ha följande
lydelse:

»Utskottet instämmer med motionärerna att urvalet av utbildningsvägar
inom arbetsmarknadsutbildningen bör breddas. Allt fler personer
hänvisas av arbetsförmedlingarna till utbildningar där studiemedel utgår.
I de fall en klar arbetsmarknadsmässig motivering härför föreligger, bör
utbildningsbidrag kunna utgå. Vad utskottet anfört bör ges Kungl.
Maj:t till känna.»

dels att utskottet bort hemställa

»12. beträffande utbildningsbidrag vid studiemedelsberättigad utbildning
att riksdagen med bifall till motionen 1972: 158,
yrkandet A 8, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört.»

11. beträffande utbildningsbidrag vid uppehåll i studier (punkt 13 i
hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 21 som börjar med
»Undervisningen vid» och slutar med »följaktligen motionsyrkandet»
bort ha följande lydelse:

»Utskottet kan i princip biträda den i propositionen uttalade meningen
att nuvarande regler för ledighet med rätt att uppbära utbildningsbidrag
bör behållas. Såväl arbetsmarknadsstyrelsen som motionärerna
har emellertid anfört starka skäl för att undantag vid behov skall
få göras för ensamstående försörjare och handikappade. Om de har sin
utbildning förlagd inom det reguljära skolväsendet kan de vid ferieuppehållen
ofta inte klara sin försörjning genom att ta feriearbete på
grund av handikappet eller svårigheter med barntillsynen. I sådana och
liknande ömmande fall bör finnas möjlighet att låta utbildningsbidrag
utgå även vid ferieuppehåll.»

InU 1972: 3

dels att utskottet bort hemställa

»13. beträffande utbildningsbidrag vid uppehåll i studier att
riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen 1972:280 i motsvarande del som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

12. beträffande maximering av utbildningsbidrag (punkt 14 i hemställan)
av herr Lorentzon (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med »Det
föreslagna» och slutar med »familjepolitikens ram» bort ha följande
lydelse:

»Som motionärerna med rätta framhåller kommer den föreslagna
maximeringsregeln att drabba barnrika familjer, familjer med höga
hyreskostnader samt, i inte så få fall, personer som efter sjukdom eller
olycksfall måste utbilda sig till annat yrke. Utskottet kan inte acceptera
en regel av denna innebörd och avstyrker därför liksom motionärerna
propositionens förslag på denna punkt.»

dels att utskottet bort hemställa

»14. beträffande maximering av utbildningsbidrag att riksdagen
med bifall till motionen 1972: 280 i motsvarande del avslår
Kungl. Maj:ts förslag.»

13. beträffande företagsutbildning (punkt 18 i hemställan) av herrar
Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson
i Kristianstad (c), herrar Stridsman (c) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt på s. 23 i utskottets yttrande som börjar med
»Förslag om» och slutar på följande sida med »i fråga» bort ha följande
lydelse:

»Arbetsmarknadsstyrelsen har i åtskilliga år begärt medel för försöksverksamhet
med utbildning av arbetskraften inom företagen. Stöd
till sådan utbildning har hittills getts inom ramen för lokaliseringsstödet
samt vid utbildning av äldre och handikappade. I höstas tillkom därutöver
att stöd vid företagsutbildning kan ges som alternativ till lagerstöd
i rådande konjunkturläge.

Enligt utskottets mening är tiden nu inne att pröva om det är möjligt
att vidga användningsområdet för företagsutbildning. Med hänsyn till att
stöd till sådan utbildning redan utgår i viss omfattning kan det inte riktas
principiella invändningar mot ett sådant förslag. Praktiska och ekonomiska
synpunkter bör vara avgörande om utbildning bör stödjas i de
enskilda fallen. Ett stöd bör i första hand inriktas på arbetskraft som
löper risk för arbetslöshet. Det bör bestämmas till 4 kr. för varje deltagare
och undervisningstimme. Vid utformningen av utbildningsplaner
etc. är det viktigt att arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer

InU 1972: 3

inom branschen får ett betydande inflytande. Så är i dag fallet när det
gäller lokaliseringsutbildning. Utskottet förordar alltså i anslutning till
motionerna 1972: 158 (yrkandet A 12) samt 1972:593 att försöksverksamhet
sätts i gång i enlighet med utskottets förslag. För ändamålet beräknar
utskottet ytterligare medel med 4 milj. kr.

Vad utskottet nu anfört bör inte hindra att den aviserade utredningen
om arbetsmarknadsutbildningen i ett större sammanhang tar upp frågan
om företagsutbildningens roll inom arbetsmarknadsutbildningen. Erfarenheter
av den föreslagna försöksverksamheten bör kunna ge utredningen
ett gott underlag för ställningstagande till den framtida inriktningen
av verksamheten.»

dels att utskottet bort hemställa

»18. beträffande företagsutbildning att riksdagen med bifall till
motionerna 1972: 158, yrkandet A 12, och 1972: 593 i motsvarande
del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört.»

14. beträffande värdesäkring av flyttningsbidrag (punkt 20 i hemställan)
av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 25 som börjar med
»Vad gäller» och slutar med »behandlade del» bort ha följande lydelse:

»Vad gäller värdesäkring av flyttningsbidrag vill utskottet erinra om
att dessa bidrag är avsedda att täcka de flyttande arbetstagarnas kostnader
för uppehälle under den första tiden på inflyttningsorten liksom
övriga med själva flyttningen förenade omkostnader. Dessa bidrag är
därför liksom grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning känsliga för
höjningar i prisnivån och riskerar att urholkas genom fortgående penningvärdeförändring.
Flyttningsbidragens belopp bör därför kontinuerligt
anpassas till de justeringar som görs av basbeloppet inom den allmänna
försäkringen. Härvid bör användas den teknik som utskottet
tidigare förordat i fråga om grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning.
Kungl. Majit bör i enlighet härmed bemyndigas att vidta erforderliga
justeringar av flyttningsbidragens belopp.»

dels att utskottet bort hemställa

»20. beträffande värdesäkring av flyttningsbidrag att riksdagen
i anledning av motionen 1972: 158, yrkandet A 9, bemyndigar
Kungl. Majit att justera flyttningsbidragens belopp i
enlighet med vad utskottet föreslagit.»

15. beträffande flyttningsbidrag till nyexaminerade (punkt 21 i hemställan)
av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Oskarson (m)
och Ekinge (fp), som anser

InU 1972: 3

dels att det avsnitt i utskottets yttrande sorn börjar på s. 25 med
»Frågan om» och slutar med »i ämnet» bort ha följande lydelse:

»Flyttningsbidrag kan med de liberaliseringar som gjordes år 1968
utgå till vissa grupper nyutbildade. Det gäller bl. a. dem som genomgått
arbetsmarknadsutbildning. Lika starka arbetsmarknadsmässiga motiv kan
anföras för att ge bidrag till andra grupper av arbetssökande som nyss
blivit färdiga med sin utbildning. Om de inte kan få lämplig anställning
på hemorten, bör de kunna få flyttningsbidrag. På detta sätt skulle dessa
grupper jämställas med dem som genomgått arbetsmarknadsutbildning.
Förslaget i motionerna 1972: 158 och 1972: 1415 tillstyrks därför av
utskottet.»

dels att utskottet bort hemställa

»21. beträffande flyttningsbidrag till nyexaminerade att riksdagen
med bifall till motionerna 1972: 158, yrkandet A 10,
och 1972: 1415 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört.»

16. beträffande medelsanvisningen (punkt 23 i hemställan) - under
förutsättning av bifall till reservation 13 - av herrar Eriksson i Arvika
(fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad
(c), herrar Stridsman (c) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 25 börjar med »Det
totala» och på s. 26 slutar med »föreslaget belopp» bort ha följande
lydelse:

»Det totala medelsbehovet under anslaget Arbetsmarknadsservice för
budgetåret 1972/73 beräknas i propositionen till 1 033 milj. kr. Utskottet
har tidigare avvisat förslaget i motionen 1972: 1389 att sänka anslagsbeloppet
med 25 milj. kr. I motionen 1972: 280 yrkas att anslaget höjs
till 1 064 milj. kr. Motionerna 1972: 158 och 1972: 593 innehåller yrkanden
om att anslaget höjs till 1 037 milj. kr. De i motionerna begärda
anslagsuppräkningarna är bundna till yrkanden om högre utbildningsbidrag
m. m. (1972: 280) resp. om bidrag till företagsutbildning (1972:
158 och 1972: 593). Som följd av att utskottet biträtt de två sistnämnda
motionerna men avstyrkt motionen 1972: 280 bör ytterligare 4 milj. kr.
beräknas under programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet. Med
beaktande härav och då utskottet i övrigt inte haft något att erinra mot
medelsberäkningen under anslaget Arbetsmarknadsservice bör detta bestämmas
till 1 037 milj. kr.»

dels att utskottet bort hemställa

»23. beträffande medelsanvisningen för budgetåret 1972/73 att
riksdagen

a. avslår motionen 1972: 280 i motsvarande del,

InU 1972: 3

b. avslår motionen 1972: 1389 i motsvarande del,

c. bifaller motionerna 1972: 158, yrkandet B, och 1972:
593 i motsvarande del,

d. till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1972/73 anvisar
ett förslagsanslag av 1 037 000 000 kr.»

17. beträffande medelsanvisningen (punkt 23 i hemställan) - under
förutsättning av bifall till reservationerna 7, 11 och 12 - av herr Lorentzon
(vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 25 med »Det
totala» och slutar på s. 26 med »föreslaget belopp» bort ha följande
lydelse:

»Det totala medelsbehovet under anslaget Arbetsmarknadsservice för
budgetåret 1972/73 beräknas i propositionen till 1 033 milj. kr. Utskottet
har tidigare avvisat förslaget i motionen 1972: 1389 att sänka anslagsbeloppet
med 25 milj. kr. I motionen 1972: 280 yrkas att anslaget höjs
till 1 064 milj. kr. Motionerna 1972: 158 och 1972:593 innehåller
yrkanden om att anslaget höjs till 1 037 milj. kr. De i motionerna begärda
anslagsuppräkningarna är bundna till yrkanden om högre utbildningsbidrag
m. m. (1972: 280) resp. om bidrag till företagsutbildning
(1972: 158 och 1972:593). Som följd av att utskottet biträtt den förstnämnda
motionen men avstyrkt motionerna 1972: 158 och 1972: 593
bör ytterligare 31 milj. kr. beräknas under programmet Yrkesmässig och
geografisk rörlighet. Med beaktande härav och då utskottet i övrigt
inte haft något att erinra mot medelsberäkningen under anslaget Arbetsmarknadsservice
bör detta bestämmas till 1 064 milj. kr.»

dels att utskottet bort hemställa

»23. beträffande medelsanvisningen för budgetåret 1972/73 att
riksdagen

a. avslår motionen 1972: 1389 i motsvarande del,

b. avslår motionerna 1972: 158, yrkandet B, och 1972: 593
i motsvarande del,

c. bifaller motionen 1972: 280 i motsvarande del,

d. till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1972/73 anvisar
ett förslagsanslag av 1 064 000 000 kr.»

Vid 5. Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa

18. beträffande åtgärder för att öka tillgången på lämpliga beredskapsarbeten
för vissa grupper (punkt 1 i hemställan) av herrar Eriksson
i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad
(c), herrar Stridsman (c), Oskarson (m) och Ekinge (fp), som
anser

InU 1972: 3

dels att det avsnitt på s. 31 i utskottets yttrande som börjar med
»Enligt utskottets» och slutar med »och 1972: 380» bort ha följande
lydelse:

»Utskottet noterar med tillfredsställelse att utvecklingen på senare tid
gått mot ett större urval av olika typer av beredskapsarbeten. Dominansen
av de traditionella byggnads- och anläggningsarbetena samt arbeten
inom skogs- och landskapsvården är dock fortfarande mycket stor och
de satsningar som gjorts inom exempelvis socialvård och servicesektorn
i allmänhet har hittills varit tämligen ringa trots att sysselsättningseffekten
i förhållande till kostnaden för arbetet är hög.

Enligt utskottets mening bör snabba åtgärder vidtas för att få fram
nya typer av beredskapsarbeten. Arbetena skall självfallet inte vara könsbundna,
men en utgångspunkt bör vara att tillgodose de behov som finns
bland de utsatta grupper på arbetsmarknaden som under det gångna
året visat sig ha särskilda problem. I anslutning till yrkandena i motionerna
1972: 380 och 1972: 812 bör riksdagen sålunda uttala att Kungl.
Maj:t bör vidta åtgärder för att tillgodose de önskemål utskottet framfört.
»

dels att utskottet bort hemställa

»1. beträffande åtgärder för att öka tillgången på lämpliga beredskapsarbeten
för vissa grupper att riksdagen i anledning
av motionerna 1972: 380, yrkandet 2, och 1972: 812, yrkandet
2, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört.»

19. beträffande utförande av skogsbilvägar som beredskapsarbete
(punkt 2 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser

dels att till det avsnitt i utskottets yttrande på s. 33 som börjar med
»När det» och slutar med »inte påkallad» bort fogas ett avsnitt av
följande lydelse:

»Däremot finner utskottet - mot bakgrunden av de betydande insatser
från samhällets sida som görs för att bygga nya skogsbilvägar - att riksdagen
bör uttala, att som förbehåll för statsbidrag till igångsättandet av
sådana vägbyggnadsarbeten måste gälla oinskränkt rätt för allmänheten
att vinna tillträde till dessa skogsområden. Allemansrätten måste sålunda
gälla i full utsträckning, och några anordnade 'vägspärrar’ genom avstängning
får icke tillåtas förekomma.»

dels att utskottet bort hemställa

»2. beträffande utförande av skogsbilvägar som beredskapsarbete a.

att motionerna 1972: 205, 1972: 385 och 1972: 1366 inte
föranleder någon riksdagen åtgärd,

b. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna

InU 1972: 3

vad utskottet anfört i fråga om statsbidragsvillkor för
sådana arbeten.»

20. beträffande uppförande av lokaler för hantverks-, industri- och
serviceföretag som beredskapsarbeten (punkt 3 i hemställan) av herrar
Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson
i Kristianstad (c), herrar Stridsman (c), Oskarson (m) och Ekinge (fp),
som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 33 med
»Motionsyrkande av» och slutar på följande sida med »motionen
1972: 588» bort ha följande lydelse:

»Statsmakternas beslut år 1964 om riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
innebar bl. a. att då försöksvis tillämpat system med investeringsbidrag
till industrilokaler i form av kommunala beredskapsarbeten
inte längre borde användas. Erfarenheterna av de s. k. verkstadshus som
uppförts inom landet och motsvarande verksamhet utomlands synes enligt
gjorda undersökningar vara goda. Med hänsyn härtill och till angelägenheten
av att ta till vara möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen
även på sikt i kommuner med besvärande sysselsättningsläge är det
enligt utskottet väl värt att försöksvis - som ett komplement till övrigt
regionalpolitisk! stöd - i kommunala verkstadshus tillåta förutom verksamhet
inriktad mot lokal service även annan industriell verksamhet.
Om sådana byggnader uppförs med bidrag från exempelvis arbetsmarknadsstyrelsens
anslag, skulle man också bredda styrelsens möjligheter
att finna lämpliga projekt för beredskapsarbeten. En försöksverksamhet
av nu angivet slag kan rymma en råd olika avvägningsproblem. Även
frågan om aktualiserade projekt faller inom den kommunala kompetensen
hör hit. Dessa frågor bör emellertid enligt utskottets mening
kunna lösas. I de fall dylika projekt bedöms angelägna men tangerar
nyss berörda problem bör avgörandet ankomma på Kungl. Maj:t.»

dels att utskottet under 3 bort hemställa

»3. beträffande uppförande av lokaler för hantverks-, industrioch
serviceföretag som beredskapsarbeten att riksdagen i
anledning av motionen 1972: 588 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

Vid 6. Stöd till lageruppbyggnad

21. av herr Lorentzon (vpk), som anser att utskottet på s. 39 och 40
under förevarande rubrik bort anföra och hemställa:

»Ett statligt stöd till företagen i de former som här föreslås är principiellt
felaktigt. Utskottet avstyrker därför propositionen i förevarande
del.

InU 1972: 3

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1380 avslår Kungl.
Maj:ts förslag om anslag till Stöd till lageruppbyggnad för
budgetåret 1972/73.»

Vid 8. Kontant stöd vid arbetslöshet

22. beträffande inflytande för facklig organisation vid anvisning av
arbete åt arbetslöshetsförsäkrade (punkt 1 i hemställan) av herr Lorentzon
(vpk), som anser

dels att det avsnitt på s. 48 i utskottets yttrande som böljar med
»Frågan om» och slutar med »förevarande motionsyrkandet» bort ha
följande lydelse:

»Utskottet instämmer i de synpunkter som förs fram i motionen
1972: 764. Det synes lämpligt att motionärernas förslag beaktas i samband
med utformningen av propositionen om en ny arbetslöshetsförsäkring.
Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.»

dels att utskottet bort hemställa

»1. beträffande inflytande för facklig organisation vid anvisning
av arbete åt arbetslöshetsförsäkrade att riksdagen i anledning
av motionen 1972:764 i motsvarande del som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1972 722044