Inrikesutskottets betänkande nr 23 år 1972

InU 1972:23

Nr 23

Inrikesutskottets betänkande i anledning av motioner om deltidsarbete
samt om flexibel arbetstid inom den statliga sektorn m. m.

Motionerna

1972:281 av herr Helén m. fl. (fp)

Motionärerna föreslår

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning av frågor i
samband med deltidsarbete, bl. a.:

a) kartläggning av möjligheterna att införa deltid på fler arbetsområden
och på olika nivåer inom arbetslivet,

b) förutsättningar, organisation och kostnader vid eventuellt införande
av rätt till deltid enligt de linjer som angivits i motionen,

c) åtgärder för att jämställa deltidsarbete med heltidsarbete beträffande
sociala förmåner m. m.;

2. att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om förslag till reform av
det statliga lönesystemet som möjliggör ordinarie deltidsanställning;

3. att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om försök med flexibel
arbetstid inom statsförvaltningen på det sätt som angivits i motionen.

I anknytning till yrkandena beträffande deltidsarbete konstaterar
motionärerna att deltidsarbetet har ökat under 1960-talet men att det
fortfarande finns en stark konservatism inom arbetslivet när det gäller att
inrätta deltidsarbeten. Uppgiften att skaffa fram fler deltidsarbeten måste
enligt motionärerna självfallet lösas inom arbetslivet av parterna där, men
de tror att staten skulle kunna göra en betydelsefull insats genom att
bl. a. kartlägga möjligheterna att inrätta deltidsarbeten inom olika
områden. Motionärerna erinrar om att i den allmänna debatten framförts
förslag om rätt till deltidsarbete, i första hand för småbarnsföräldrar. Det
påpekas av motionärerna bl. a. att det givetvis återstår många tekniska
problem att lösa innan en rätt till deltid kan realiseras men de anser att
den föreslagna utredningen bör undersöka förutsättningarna för en
reform och kostnaderna härför.

När det gäller sociala förmåner framhåller motionärerna att den
sociala tryggheten måste förbättras i flera avseenden om deltidsarbete
skall bli ett likvärdigt alternativ för arbetstagarna. Enligt motionärerna
diskrimineras de deltidsanställda i flera avseenden, något som exemplifieras
i motionen. Även om vissa utsikter till förbättringar för deltidsanställda
nog synes finnas, föreligger fortfarande behov av att se över
deltidsarbetandes sociala förmåner, lämpligen inom ramen för den
föreslagna utredningen.

1 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 23

InU 1972:23

Motionärerna anser att staten bör gå före när det gäller att skapa
möjlighet till deltidsarbete. De pekar särskilt på att gällande cirkulär om
deltid är väl snävt när det gäller möjliga tjänstgöringsalternativ. De anser
vidare önskvärt att ordinarie deltidstjänster inrättas. Sistnämnda fråga
bör prövas av lönesystemutredningen.

I fråga om flexibel arbetstid finner motionärerna fördelarna med ett
sådant arbetssystem motivera att systemet prövas i större utsträckning. I
synnerhet de delar av statsförvaltningen, som ligger i storstadsområdena
med deras långa restider, bör gå i spetsen. Riksdagen bör därför uttala sig
för att försök med flexibel arbetstid genomförs i samråd med personalorganisationerna
inom statsförvaltningen.

1972:597 av fru Kristensson m. fl. (m)

Motionärerna hemställer om

1. utredning och förslag syftande till lagfäst rätt till full tjänstledighet
för föräldrar i samband med tillsyn av småbarn till dess barnet fyllt ett år
samt till deltidstjänst för endera eller bägge föräldrarna till dess barnet
fyllt tre år utan att föräldrarnas anställningstrygghet rubbas, samt

2. att Kungl. Maj:t låter genomföra försök med flexibel arbetstid
inom delar av den statliga sektorn.

Beträffande vidgad rätt till tjänstledighet för vård av småbarn erinrar
motionärerna inledningsvis om att kvinnor lagenligt har rätt till sex
månaders tjänstledighet i samband med nedkomsten samt om att
kvinnliga statsanställda i regel beviljas ett års tjänstledighet vid barnsbörd.
Enligt motionärerna synes dock möjligheterna till tjänstledighet för vård
av minderåriga barn ha minskat för statligt och kommunalt anställda
inom vissa områden. Motionärerna framhåller härefter olägenheterna av
att behöva ta avsked därför att bamtillsynsproblemet inte kan lösas
utanför familjen. För att nå ökade möjligheter att lösa dessa problem bör
rätten till tjänstledighet under barnets första levnadsår vidgas. Med
hänvisning till förslag av 1965 års abortkommitté anser motionärerna att
förslag bör läggas fram om lagstadgad rätt till full tjänstledighet tills
barnet fyllt ett år. Efter den tiden bör endera av eller båda föräldrarna ha
rätt till deltidstjänst till dess barnet har fyllt tre år.

Efter denna treårsperiod skulle föräldrarna i huvudsaklig utsträckning
kunna svara för barntillsynen om de fick möjlighet till flexibel arbetstid.
Med hänvisning att sådan arbetstid har även andra fördelar föreslår
motionärerna att försöksverksamhet härmed påbörjas inom vissa delar av
den statliga sektorn.

1972:1397 av fru Olsson i Hölö (c) och fröken Pehrsson (c)

I motionen hemställs i yrkandet 2 att riksdagen hos Kungl. Majit
anhåller om en utredning av frågor förknippade med deltidsarbete — i
enlighet med vad i motionen anförts — i syfte att öka tillgången på

InU 1972:23

deltidsarbete och lösa ekonomiska och sociala frågor i samband därmed.

Motionärerna anför att det finns flera olika anledningar till att
efterfrågan på deltidsarbete ökar. Den största efterfrågan kommer från
kvinnor som söker sig ut på arbetsmarknaden samtidigt som de sköter
hem och familj. Som andra kategorier med behov av deltidsarbete anges
män, som vill kombinera förvärvsarbete med t. ex. hemarbete, samt
studerande och äldre.

Motionärerna anser att mycket starka skäl talar för att deltidsarbetet
ägnas ökad uppmärksamhet. Först och främst bör utredas närmare om
man kan öka tillgången på arbetsplatser. Vidare bör utredas de sociala
förmånerna för deltidsarbetande liksom frågan om utbildning för dem.
Slutligen framhålls i motionen behovet av ingående information till
allmänheten om deltidsarbete.

Yttranden över mptionen 1972:597

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1972:597 från
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens avtalsverk (SAV), Svenska kommunförbundet,
Svenska landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO) och Statstjänstemännens riksförbund (SR).

AMS har i sitt yttrande avstått från att ta ställning för eller emot
motionens yrkanden.

Vidgad rätt till tjänstledighet för vård av småbarn

Motionsyrkandet tillstyrks av TCO, SACO och SR men avstyrks av
SAV — vars yttrande gäller arbetstagare inom SAV:s verksamhetsområde
— Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, SAF och
LO.

TCO erinrar om att organisationen i olika sammanhang krävt att
rätten till tjänstledighet vid barnsbörd bör vidgas till ett år och att
föräldrarna själva bör avgöra vem av parterna som skall ta tjänstledigt för
att vårda barnet. TCO påpekar - liksom AMS och SACO — att
kompensation för bortfallet av föräldrainkomst torde vara en förutsättning
för att rätten till tjänstledighet skall kunna utnyttjas. Bidragsfrågans
lösning är dock enligt TCO inte en förutsättning för att nu lösa
tjänstledighetsfrågan. SACO betonar att det främsta skälet för rätt till ett
års tjänstledighet är att det måste anses vara bäst för barnet att under det
första levnadsåret få vistas i hemmet. Att som görs i motionen skjuta
fram barntillsynsproblemet är enligt SACO inte tillräckligt — SACO
menar att det inte föreligger annat än marginella skillnader i svårighet att
ordna barntillsynen efter sex månaders eller ett års tjänstledighet. AMS
ger uttryck för liknande uppfattning.

När det gäller rätt till deltidsarbete anför TCO bl. a. att om föräldrar

InU 1972:23

med små barn får möjlighet till avkortad arbetstid skulle med all
sannolikhet ett barns ankomst inte i lika hög grad som i dag innebära ett
längre avbrott i den unga kvinnans förvärvsarbete. Tidsgränsen för rätt till
deltidsarbete är av sådan vikt att den bör utredas, men TCO finner
mycket tala för att det kan vara lämpligt att sätta gränsen vid tre år som
föreslås i motionen.

Såväl TCO som SACO understryker att reformer i samband med vård
av barn bör omfatta även adoptiv- och fosterföräldrar.

De remissinstanser som avstyrkt motionsyrkandet anför i huvudsak
följande skäl.

SA V påpekar att för statligt anställd har föreskrivits i cirkuläret
1970:388 (omtryckt 1971:1196) att tjänstledighet i allmänhet bör
beviljas moder eller fader tills barnet uppnår ett och ett halvt års ålder
och partiell tjänstledighet tills barnet uppnår tolv års ålder. I cirkuläret
1970:384 (omtryckt 197 1:1030) om deltidsarbete framhålls bl. a. att om
arbetstagare önskar deltidsarbete, myndigheten bör ta särskild hänsyn till
svårighet för arbetstagarna att ordna barntillsyn. Sammanfattningsvis
finner SAV frågan om tjänstledighet för vård av småbarn vara så
tillfredsställande ordnad att behov av lagstiftning för de arbetstagargrupper
som omfattas av de statliga bestämmelserna inte synes föreligga.

Svenska kommunförbundet ställer sig tveksamt till om de i motionen
föreslagna åtgärderna skulle väsentligt förbättra förhållandena för primärkommunalt
anställda småbarnsföräldrar. Kommunförbundet kan inte
vitsorda att — som görs gällande i motionen — ökad restriktivitet skulle
visas inom den primärkommunala sektorn när det gäller att bevilja
tjänstledighet i samband med barnets nedkomst. I frågan om rätt till
deltidsarbete tillfogas att kommunförbundet har den uppfattningen att
kommunerna utnyttjar alla möjligheter att bereda deltidstjänst för dem
som behöver sådan. Den av motionärerna föreslagna lagstiftningen kan
komma att medföra att alla tänkbara möjligheter till deltidsarbete måste
förbehållas anställda småbarnsföräldrar. Även andra ömmande skäl för
deltidsarbete kan föreligga. Kommunförbundet anser det tveksamt om
barnfamiljerna är betjänta av en sådan särställning i fråga om deltidsarbete.

Svenska landstingsförbundet anför bl. a. att motionens förslag om
förlängd tjänstledighet upp till ett år inte skiljer sig från vad som vanligen
praktiseras för landstingens del. Vad beträffar kravet på lagfäst rätt till
deltidstjänst under tre år anser landstingsförbundet att i motionen anfört
motiv inte kan tas till intäkt för generell rätt till en längre tids
deltidstjänst. Hänsyn måste tas till alla faktorer som styr landstingens
möjligheter att upprätthålla de olika verksamheterna på fastställd nivå,
bl. a. den omständigheten att 85 % av landstingens personal är kvinnor.

SAF framhåller att generella åtgärder av det slag som föreslås i
motionen innebär dels ett direkt arbetstidsbortfall, dels risk för störningar
i företagets verksamhet. Det produktionsbortfall som uppstår
härigenom minskar utrymmet för framtida lönehöjningar eller andra

InU 1972:23

förbättringar av anställningsvillkoren. Avslutningsvis anförs:

Olika grupper av anställda kan ha olika prioriteringar rörande sättet
att ta ut standardhöjningar i framtiden - högre löner, kortare arbetstid,
bättre pensioner osv. Bland dem som väljer en kortare arbetstid kan
finnas önskemål om hur förkortningen skall ske — kortare veckoarbetstid,
längre semester, ökad rätt till tjänstledighet av olika slag osv. Med
hänsyn härtill lämpar sig enligt föreningens mening frågor av den art som
upptas i motionen inte för en lagstiftning.

LO erinrar om att familjepolitiska kommittén har att bl. a. se över
tjänstledighetsfrågan. LO kan därför inte finna någon anledning att
riksdagen skall föreslå en ny utredning.

Försöksverksamhet med flexibel arbetstid

Motionens förslag tillstyrks av TCO och SACO. Båda organisationerna
erinrar dock om att förhandlingar pågår med SAV om att flexibel
arbetstid införs vid de ämbetsverk som skall flytta in i den nya
kontorsbyggnaden i kvarteret Garnisonen i Stockholm.

Med hänvisning till nämnda förhandlingar avstyrks motionsyrkandet
av SA V. Enligt LOs mening hör frågan om flexibel arbetstid till de frågor
som bör regleras mellan arbetsmarknadens parter. LO avstyrker därför
motionsyrkandet. Även SR menar att det ankommer på statstjänstemännens
huvudorganisationer och SAV att träffa eventuell överenskommelse
om flexibel arbetstid.

Remissinstansernas yttranden återfinns vidare i bilaga till detta
betänkande.

Vissa uppgifter i anslutning till motionerna

Statistiska uppgifter angående deltidsarbetets omfattning m. m.

I bilaga 3 (SOU 1971:43) till KSA-utredningens slutbetänkande finns
ett avsnitt om deltidsarbetande. Därifrån hämtas följande uppgifter. Med
deltidsarbetande avses personer som arbetar 1—34 timmar i veckan.

Vid mitten av 1960-talet arbetade ca 666 000 personer på deltid.
Antalet ökade åren 1968 och 1969 till 720 000 resp. 740 000. Under år
1970 var antalet i genomsnitt 742 400 med följande fördelning.

Antal arbetstimmar per vecka	Män	Kvinnor	Summa
1-14	43 400	150 200	193 600
15-29	87 900	319 800	407 700
30-34	48 000	93 100	141 000
Summa deltidsarbetande	179 300	563 100	742 400

Man finner att tre fjärdedelar av de deltidsarbetande är kvinnor. Ca
450 000 av dessa är gifta och ca 115 000 ej gifta.

Det bör observeras att ovanstående siffror inkluderar personer som på

1* Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 23

InU 1972:23

grund av exempelvis sjukdom eller semester tillfälligt arbetat mindre än
35 timmar en viss vecka. Deras antal var ca 150 000 (100 000 män och
50 000 kvinnor).

Den genomsnittliga faktiska arbetstiden för deltidsarbetande under år
1970 var 16,2 timmar. Ca 10% eller 78 700 personer (varav 55 600
kvinnor) önskade längre arbetstid. Den genomsnittligt önskade arbetstiden
var 31,7 timmar, dvs. fortsatt deltidsarbete men av längre
omfattning.

I bilagan beräknas en fortsatt ökning av deltidsarbetet även i
framtiden. När det gäller gifta kvinnor, som utgör ca 60 % av de
deltidsarbetande, räknas med en kraftig ökning parallellt med förväntad
fortsatt ökning av de gifta kvinnornas förvärvsverksamhet. I fråga om
män och ej gifta kvinnor anges som troligt att såväl antalet som andelen
deltidsarbetande ökar i framtiden.

I bilaga 1 (SOU 1971:8) till 1970 års långtidsutredning görs en
uppskattning av den framtida ökningen såvitt gäller personer med kortare
deltidsarbete (under 20 timmar per vecka). Enligt denna uppskattning
skulle antalet personer med sådan deltid, som år 1965 var 360 000 och år
1970 448 000, åren 1975 och 1980 öka till 504 000 resp. 552 000.

Rätt till ledighet för havandeskap och barnsbörd

Enligt 2 § lagen om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning
av äktenskap eller havandeskap m. m. (1945:844) får kvinnlig arbetstagare
inte avskedas från sin anställning på grund av havandeskap eller
barnsbörd. Detta gäller under förutsättning att hon varit stadigvarande
anställd under minst ett år. Ej heller får hon avskedas om hon på grund
av havandeskapet och barnsbörden ”avhåller sig från arbetet” under
högst sex månader.

I slutbetänkandet ”Familjestöd” (SOU 1972:34) har familjepolitiska
kommittén föreslagit följande ändringar i 1945 års lag.

Den i lagen fastställda längsta ledighetstiden sträcks ut från sex till
åtta månader.

Även manlig arbetstagare skall kunna få ledighet av samma längd, om
hans anställning varat i minst ett år.

Ledighet med bibehållet anställningsskydd skall också kunna utverkas
av arbetstagare som mottar fosterbarn eller adoptivbarn.

Vidare föreslår kommittén att nuvarande moderskapsförsäkring såvitt
avser kontantförmånerna görs om till en föräldraförsäkring. Förslaget
innebär bl. a. att den av föräldrarna som stannar hemma för att ta vård
om barnet skall uppbära föräldrapenning med 20 kr. om dagen eller om
rätt till sjukpenning med högre belopp föreligger med det högre beloppet.
Ersättningstiden skall utgöra 240 dagar.

Beträffande — jämfört med 1945 års lag - förmånligare regler om
tjänstledighet på grund av barnsbörd för statligt och kommunalt anställda
tjänstemän hänvisas till de av SAV och kommunförbunden avgivna
yttrandena.

InU 1972:23

Flexibel arbetstid

SAV och berörda personalorganisationer har den 30 juni 1972
överenskommit om att försök skall göras med flexibel arbetstid för
personal som arbetar inom kvarteret Garnisonen i Stockholm. Försöksverksamheten
berör personal hos byggnadsstyrelsen, försvarets forskningsanstalt,
statistiska centralbyrån, skolöverstyrelsen och socialstyrelsen.
Enligt överenskommelsen gäller följande riktlinjer för verksamheten:

Tidsstämpling införs för all personal. Stämpling skall ske vid arbetets
början och slut och vid lunchuppehåll samt vid annan frånvaro från
arbetsplatsen under arbetsdagen.

Användningen av flextiden anpassas till arbetets krav, vilket exempelvis
kan medföra att tjänsteman kan beordras att tjänstgöra på tid som
utgör flextid och att försöket i vissa fall kan få karaktären av
gruppflexibilitet.

Försöket avser tills vidare veckoflex och innebär under tid då den
ordinarie arbetstiden är 40 tim 50 min per vecka vid normal arbetsdag

— obligatorisk närvaro kl 9—16 (fast tid) med 30 minuters avbrott för
lunch

— valfri starttidpunkt kl 7.24-9 (flextid)

— valfri sluttidpunkt kl 16—17.42 (flextid)

— valfri förlängning av lunchuppehållet med högst 30 minuter (flextid)

— flexram kl 7.24—17.42.

Om arbetets art kräver det kan arbetsgivaren efter överläggningar med
berörd personalorganisation för vissa personalgrupper fastställa andra
klockslag än ovan angivits.

Vad som skall gälla under tid då den ordinarie arbetstiden är 37 tim
30 min per vecka överenskommes senare.

Avstämning av arbetstidsuttaget skall ske veckovis.
Försöksverksamheten uppföljes normalt månadsvis. Rapport härom
lämnas till avtalsverket och företagsnämnderna.

Myndigheterna utfärdar behövliga tillämpningsföreskrifter i samråd
med personalorganisationerna.

Överenskommelsen har godkänts av Kungl. Maj:t den 13 juli 1972 att
gälla under tiden den 1 oktober 1972—den 30 september 1975.

Tidigare riksdagsbehandling av frågor rörande deltidsarbete

Frågor rörande deltidsarbete har tagits upp i motioner till 1970 och
1971 års riksdagar. Liksom i år har yrkandena gått ut på kartläggning av
arbetstagarnas efterfrågan på sådant arbete och på utredning av möjligheterna
att öka tillgången på deltidsarbete. Även den sociala tryggheten
för deltidsanställda har berörts.

1970 års motioner behandlades av allmänna beredningsutskottet
(ABU 1970:56) och 1971 års motioner av inrikesutskottet (InU
1971:24). 1 enlighet med utskottens hemställan har motionerna avslagits
av riksdagen.

InU 1972:23

Utskottet

Föreliggande tre motioner tar upp allmänna frågor om deltidsarbete
och om villkoren för sådant arbete. I anknytning härtill har i två av
motionerna begärts försök med flexibel arbetstid inom den statliga
verksamheten. Därjämte behandlas i en av motionerna frågan om vidgad
rätt till tjänstledighet för vård av småbarn.

I motionerna 1972:281 av herr Helén m. fl. (fp) och 1972:1397 av fru
Olsson i Hölö (c) och fröken Pehrsson (c) yrkas på en kartläggning av
möjligheterna att öka tillgången på deltidsarbete.

En kartläggning av deltidsarbetet och dess omfattning publicerades
förra året av KSA-utredningen i en bilaga (SOU 1971:43) till utredningens
huvudbetänkande. Därav framgår att deltidsarbetet ökat snabbt
under åren 1965 — 1970. Ökningen har fortsatt under åren 1971 och 1972
om än i långsammare takt. Under första och andra kvartalen 1972 var det
833 000 resp. 809 000 personer som arbetade på deltid.

Ä andra sidan föreligger en fortsatt stark efterfrågan på deltidsarbete.
Av arbetslösa kvinnor vill ungefär 60 % ha sådant arbete. Ännu större är
andelen bland de latent arbetssökande kvinnorna, dvs. kvinnor som
visserligen inte sökt arbete men skulle göra det om lämpligt arbete fanns
på bostadsorten. Att det särskilt är kvinnorna som efterfrågar deltidsarbete
är självfallet en återspegling av den faktiska arbetsfördelning som
allmänt sett råder i hemmen.

Mot bakgrunden av den efterfrågan på deltidsarbete som finns från
kvinnornas sida och som kan väntas uppträda i ökad utsträckning bland
män i takt med en ändrad attityd till fördelningen mellan män och
kvinnor av uppgifter i hem och i arbetsliv är det i och för sig angeläget
med en god tillgång på deltidsarbete. På den offentliga sektorn finns en
positiv inställning till deltidsarbete. På den statliga sidan har i två cirkulär
utfärdats rekommendationer och riktlinjer för att främja deltidsarbete.
Där uttalas att det främst av familjesociala och arbetsmarknadspolitiska
skäl är angeläget att myndigheterna utnyttjar de möjligheter till
deltidsarbete som finns för dem som ej kan arbeta på heltid. Särskild
hänsyn bör tas till svårigheter för arbetstagare att ordna barntillsyn. Det
framhålls vidare att deltidsarbete bör kunna komma i fråga vid såväl
rutinarbete som mera kvalificerade göromål och vid både tillfälligt och
mera stadigvarande behov av arbetskraft. På den statliga sidan finns alltså
ett direkt åliggande för myndigheterna att främja utvecklingen av
deltidsarbete. Utskottet förutsätter att detta följs av myndigheterna vid
personalrekryteringen. Även på den enskilda sektorn har inrättats
deltidsarbeten, t. ex. på handelns område. Inom industrin förekommer
dock deltidsarbete i endast ringa utsträckning.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att frågan om tillgången på
deltidsarbete bör ägnas ökad uppmärksamhet. I det sammanhanget bör
de sociala frågorna beaktas. Det gäller här en del av det större problemet
att i olika avseenden skapa jämställdhet mellan könen. Under senare tid
har debatten i den frågan intensifierats och nya uppslag har kommit

InU 1972:23

fram. Nyligen har aviserats att en särskild arbetsgrupp skall tillsättas i
kanslihuset med uppgift att skaffa fram underlag för ökad samordning
och intensifiering av arbetet med olika reformer för att förbättra
kvinnans ställning. I det arbetet måste frågor som rör arbetstidens längd
och förläggning spela en central roll. Dessa spörsmål sammanhänger i sin
tur med betydelsefulla ekonomiska problem både för samhälle och
familj.

I de båda motionerna krävs också en översyn av de sociala förmånerna
vid deltidsarbete. Som påpekas i motionen 1972:281, där detta spörsmål
närmare preciseras, behandlas en del av dessa problem i pågående eller
avslutat utredningsarbete. Det gäller frågor inom semesterlagstiftningen
och arbetslöshetsförsäkringen. I övrigt är det i hög grad frågor som
ankommer på parterna på arbetsmarknaden att lösa. Det kan också
förutsättas att den planerade arbetsgruppen kommer att intressera sig för
frågor av detta slag. Slutligen bör noteras att det i en följdmotion till
motionen 1972:281 framställda yrkandet om reformering av ATP-reglerna
i fråga om arbetsgivaravgift för deltids- och korttidsanställda redan
avslagits av årets riksdag (SfU 1972:24).

Mot den angivna bakgrunden är utskottet inte berett att förorda att
ytterligare utredningsarbete av det slag motionärerna begär sätts i gång.
Det får nu anses viktigare att den nämnda arbetsgruppen i samverkan
med arbetsmarknadens parter initierar konkreta åtgärder för att skapa
jämställdhet mellan män och kvinnor.

Arbetet inom gruppen får ge svar på frågan om ytterligare utredningsarbete
erfordras. Med hänvisning till det anförda avstyrks de aktuella
motionsyrkandena.

I motionen 1972:281 tas vidare upp speciella frågor om deltidsarbete i
statlig verksamhet. Motionärerna vill att man skall pröva ett system med
ordinarie deltidsanställning, vari skulle ingå att myndigheterna disponerar
ett antal heltidstjänster för inrättande av hel- eller deltidstjänster efter
den aktuella personaltillgången.

Enligt nu gällande regler inrättas ordinarie tjänst endast för heltidstjänstgöring.
Redan anställd ordinarie tjänsteman kan dock beredas
deltidsarbete genom partiell ledighet. Extra ordinarie eller extra tjänst får
inrättas för halvtids- eller längre tjänstgöring. Vid kortare tjänstgöring blir
arvodesanställning eller anställning mot timersättning aktuell. Medgivande
att inrätta extra ordinarie eller extra tjänst avser normalt heltidstjänstgöring,
men det står myndigheten fritt att i stället inrätta deltidstjänster.
I sådant fall får inrättas så många deltidstjänster som ryms inom ramen
för den sammanlagda tjänstgöringstiden för medgivna heltidstjänster.
Enligt utskottets mening bör den sålunda redovisade statliga tjänsteorganisationens
utformning i och för sig ge tillräckliga möjligheter för att
tillgodose motionärernas önskemål om ökad tillgång på deltidstjänster.

I motionen tas upp även en annan aspekt på statligt deltidsarbete.
Motionärerna vill att kortare tjänstgöring än på halvtid skall kunna
komma i fråga för dem som så önskar.

Det är riktigt som påpekas i motionen att de statliga reglerna (se SFS

InU 197223

1971:1030) rekommenderar tjänstgöring på minst halvtid. Regeln är
emellertid inte ovillkorlig. Skulle kortare tjänstgöringstider efterfrågas,
finns visst spelrum för individuella önskemål. Det kan noteras i
sammanhanget att önskemålen hos deltidsarbetande i allmänhet hittills
snarare gått i riktning mot förlängd tjänstgöringstid.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

I motionen 1972:597 av fru Kristensson m. fl. (m) yrkas på utredning
och förslag om lagfäst rätt till full tjänstledighet för föräldrar för vård av
småbarn tills barnet fyllt ett år.

Motionen har remissbehandlats. Yrkandet tillstyrks av de tre tjänstemannaorganisationema
på arbetsmarknaden men avstyrks av statens
avtalsverk (SAV), de två kommunförbunden, SAF och LO.

De grundläggande bestämmelserna om tjänstledighet för vård av
småbarn gällande alla arbetstagare återfinns i 2 § 1945 års lag om förbud
mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap.
Lagen ger kvinnlig arbetstagare rätt till sex månaders tjänstledighet i
samband med barnsbörd. Bestämmelserna kompletteras med regler i
lagen om allmän försäkring om moderskapspenning och tilläggssjukpenning
vid barnsbörd som avser kompensation för inkomstbortfall under
180 dagar.

Efter det motionen väcktes och remissinstanserna avgivit sina yttranden
har familjepolitiska kommittén i sitt slutbetänkande ”Familjestöd”
(SOU 1972:34) föreslagit att tjänstledighetstiden sträcks ut till åtta
månader och att även manlig arbetstagare skall kunna få motsvarande
ledighet för vård av barnet. Därjämte lägger kommittén fram förslag om
vidgat ekonomiskt stöd till föräldrarna under ledighetstiden.

Det föreligger alltså redan ett utredningsmaterial i den av motionärerna
upptagna frågan, och förslaget får sägas vara ett steg i den riktning
som motionärerna förordar.

Bearbetning av familjepolitiska kommitténs förslag och remissyttranden
som inkommit i anslutning därtill pågår inom Kungl. Maj:ts kansli.
Resultatet av detta arbete bör avvaktas innan ställning tas till behovet av
ytterligare utredning. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

I samma motion begärs förslag om att den lagstadgade rätten till
ledighet vid barnets nedkomst kompletteras med lagfäst rätt till
deltidsarbete för endera eller bägge föräldrarna till dess barnet fyllt tre år.
I motionen 1972:281 framställs ett mer allmänt yrkande om utredning av
förutsättningar, organisation och kostnader vid ”eventuellt” införande av
rätt till deltid.

De meningar som kommer till uttryck i remissyttrandena över det
förstnämnda motionsyrkandet är desamma som de över yrkandet om ett
års full tjänstledighet. En majoritet av remissinstanserna avstyrker även
det nu aktuella yrkandet.

Utskottet vill ifrågasätta om detta problem med hänsyn till de
skiftande förutsättningar som finns inom olika yrkesområden och
branscher lämpar sig för en generell lösning genom lagstiftning. Frågan

InU 1972:23

synes ligga bättre till för en reglering via arbetsmarknadens parter. Det
finns anledning räkna med att arbetet inom den tidigare nämnda
arbetsgruppen för kvinnofrågor kan få betydelse i sammanhanget. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de båda aktuella motionsyrkandena.

Slutligen begärs i motionerna 1972:281 och 1972:597 aXt försöksverksamhet
med flexibel arbetstid startas inom delar av den statliga sektorn.
Som framgår av den föregående redogörelsen föreligger numera en mellan
SAV och personalorganisationerna träffad överenskommelse om försök
med flexibel arbetstid för personalen vid de myndigheter som är förlagda
till kvarteret Garnisonen i Stockholm. Överenskommelsen, som godkänts
av Kungl. Maj:t, gäller för tiden den 1 oktober 1972 — 30 september
1975. Den berör 5 000 tjänstemän. Genom den försöksverksamhet som
härigenom kommer till stånd får motionsyrkandena anses vara tillgodosedda
och det saknas anledning att ta något initiativ i frågan.

Utskottet hemställer

A. beträffande utredning om deltidsarbete och villkoren för
sådant arbete att riksdagen avslår motionerna 1972:281, yrk.
1 a och 1 c, samt 1972:1397, yrk. 2,

B. Beträffande ordinarie deltidsanställning i statlig verksamhet
att riksdagen avslår motionen 1972:281, yrk. 2,

C. beträffande tjänstledighet för vård av småbarn att riksdagen
avslår motionen 1972:597, yrk. 1, i motsvarande del,

D. beträffande rätt till deltidsarbete att riksdagen avslår motionerna
1972:281, yrk. 1 b, och 1972:597, yrk. 1, i motsvarande
del,

E. beträffande försöksverksamhet med flexibel arbetstid inom
den statliga sektorn att motionerna 1972:281, yrk. 3, och
1972:597, yrk. 2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 oktober 1972
På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s),
Nordgren (m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson i Rödeby (s),
Johansson i Simrishamn (s), Stridsman (c), Oskarson (m), Lorentzon
(vpk), Jadestig (s), Fransson (c) och Ekinge (fp).

Reservationer

1. beträffande utredning om deltidsarbete och villkoren för sådant
arbete (A i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i
Tvärålund (c), Nordgren (m), Stridsman (c), Oskarson (m), Fransson (c)
och Ekinge (fp), som anser

InU 1972:23

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med
”Utskottet delar” och slutar med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att frågan om tillgången på
deltidsarbete bör ägnas ökad uppmärksamhet. Frågan kan ses som en del
av det större problemet att i olika avseenden skapa jämställdhet mellan
könen. Deltidsarbetet är en fråga som är av intresse för allt större
grupper. Som redan nämnts föreligger en stark efterfrågan på deltidsarbete
och denna efterfrågan kan väntas öka i framtiden. På grund därav är
det angeläget att redan nu systematiskt söka kartlägga på vilka områden
ett ökat deltidsarbete kan komma i fråga. Utskottet biträder därför de
framställda motionsyrkandena härom. Nyligen har aviserats att en
särskild arbetsgrupp skall tillsättas i kanslihuset med uppgift att skaffa
fram underlag för ökad samordning och intensifiering av arbetet med
olika reformer för att skapa större jämställdhet mellan män och kvinnor.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra om utredningsarbetet bör
anförtros arbetsgruppen eller skall bedrivas i annan ordning. Utskottet
vill i det sammanhanget peka på att de deltidsarbetande när det gäller de
sociala förmånerna i vissa avseenden är missgynnade i förhållande till
heltidsarbetande. Detta bör beaktas vid utredningsarbetet. Eftersom det
här kan gälla avtalsbara frågor, är det lämpligt att arbetsmarknadens
parter blir representerade vid utredningen. Vad utskottet anfört i
anledning av motionerna bör ges Kungl. Maj :t till känna.

dels att utskottet bort hemställa

A. att riksdagen beträffande utredning om deltidsarbete och
villkoren för sådant arbete med bifall till motionerna
1972:281, yrkandena 1 a och 1 c, samt 1972:1397, yrkandet
2, som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet
anfört.

2. beträffande ordinarie deltidsanställning i statlig verksamhet (B i
hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Oskarson
(m), och Ekinge (fp), som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Det
är” och slutar med ”utskottet motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

I cirkuläret om deltidsarbete (SFS 1971:1030) rekommenderas
myndigheterna att vid nedsättning av tjänstgöringstidens längd undvika
alltför många alternativ. Det uttalas vidare att kortare tjänstgöring än på
halvtid bör i allmänhet ej förekomma. På grund av dessa rekommendationer
kommer myndigheterna i praktiken knappast att kunna medge annat
än halvtids- eller längre tjänstgöring. Utskottet anser det emellertid
önskvärt att myndigheterna ges större spelrum för att tillgodose
individuella önskemål. Särskilt tänker utskottet på att det av familjeskäl
kan vara önskvärt med kortare arbetstid än halvtid. Vad utskottet anfört
bör ges Kungl. Maj :t till känna.

InU 1972:23

dels att riksdagen bort hemställa

B. att riksdagen beträffande ordinarie deltidsanställning i statlig
verksamhet i anledning av motionen 1972:281, yrkandet 2,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört.

3. beträffande rätt till deltidsarbete (D i hemställan) av herrar
Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Oskarson (m) och Ekinge (fp), som
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med
”Utskottet vill” och slutar med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att deltidsarbete inte enbart är en kvinnofråga.
I synnerhet för familjer med små barn kan deltidsarbete för båda
föräldrarna vara ett sätt att lösa problemen med en rimligare arbetsfördelning
i hemmet och att få tillräckligt med tid för omvårdnad av barnen.
En rätt till deltid framför allt för småbarnsföräldrar skulle därför få stor
betydelse. En sådan rätt är emellertid förenad med tekniska och
ekonomiska problem. Utskottet vill därför förorda att förutsättningar
och former för en rätt till deltidsarbete närmare utreds. Utskottet utgår
från att bl. a. arbetsmarknadens parter får tillfälle att delta i detta
utredningsarbete. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottet bort hemställa

D. att riksdagen beträffande rätt till deltidsarbete med bifall till
motionen 1972:281, yrkandet 1 b, samt i anledning av
motionen 1972:597, yrkandet 1 i motsvarande del, som sin
mening ger Kungl. Majd till känna vad utskottet anfört.

4. beträffande försöksverksamhet med flexibel arbetstid inom den
statliga sektorn (E i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp),
Nordgren (m), Oskarson (m) och Ekinge (fp), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med
”Slutligen begärs” och slutar med ”i frågan” bort ha följande lydelse:

Slutligen begärs i motionerna 1972:281 och 1972:597 att försöksverksamhet
med flexibel arbetstid startas inom delar av den statliga sektorn.
Som framgår av den föregående redogörelsen föreligger numera en mellan
SAV och personalorganisationerna träffad överenskommelse om försök
med flexibel arbetstid för personalen vid de myndigheter som är förlagda
till kvarteret Garnisonen i Stockholm. Överenskommelsen, som godkänts
av Kungl. Majd, gäller för tiden den 1 oktober 1972 — 30 september
1975. Den berör 5 000 tjänstemän.

Utskottet anser att den försöksverksamhet som kommit till stånd i
och för sig är mycket tacknämlig. Utskottet konstaterar emellertid att
försöksverksamheten i stort sett är koncentrerad till vad som i realiteten
är en storarbetsplats, som dessutom är sammansatt av enbart större
ämbetsverk. Enligt utskottets mening vore det värdefullt om försöksverksamheten
kunde utsträckas till mer skiftande typer av statlig verksamhet.

InU 1972:23

Bl. a. borde flexibel arbetstid prövas även vid mindre arbetsställen och
på andra orter än Stockholm. En samlad utvärdering av denna försöksverksamhet
bör ske. Vad utskottet anfört i anledning av motionerna bör
ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottet bort hemställa

E. att riksdagen beträffande försöksverksamhet med flexibel
arbetstid inom den statliga sektorn i anledning av motionerna
1972:281, yrkandet 3, och 1972:597, yrkandet 2, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

beträffande tjänstledighet för vård av småbarn av herrar Nordgren (m)
och Oskarson (m):

Det är för många anställda svårt att kombinera yrkesarbete med
hemarbete och barntillsyn. Många föräldrar skulle emellertid förvisso ha
möjligheter att själva svara för barntillsynen i betydande omfattning om
större förståelse kunde påräknas för barnfamiljernas situation. Enligt vår
uppfattning är det angeläget att småbarnsföräldrar bereds möjlighet att
själva ta hand om sina barn under barnens första levnadsår. Det är också
viktigt att en fader eller moder, som efter några års arbete i hemmet med
barnavård önskar förvärsarbeta, får möjlighet härtill. Samhället bör på
olika sätt stödja detta, bl. a. genom att förbättra anställningstryggheten
för föräldrar som vill återinträda på arbetsmarknaden. Dessa frågor bör
prövas i samband med de fortsatta övervägandena av familjepolitiska
kommitténs förslag.

InU 1972:23

Bilaga

Yttranden över motionen 1972:597
Arbetsmarknadsstyrelsen:

De önskemål, som under senare tid förts fram i skilda sammanhang,
om ändrade arbetsvillkor för småbarnsföräldrar, har bl. a. utgått från
värderingar om behovet av ökad kontakt mellan föräldrar och barn.
Sådana värderingar återfinns också i rubricerade motion. Därutöver
anförs i motionen vissa arbetsmarknadsmässiga motiveringar, och det är i
anslutning därtill som arbetsmarknadsstyrelsen kan yttra sig med
utgångspunkt från några fakta om utvecklingen hittills på arbetsmarknaden
och förutsättningarna därför.

Även om den uppfattningen alltmer vinner gehör att män och kvinnor
har ett gemensamt ansvar för vården av barnen, är det — som också
konstateras i motionen — alltjämt så att i praktiken större delen av
ansvaret faller på kvinnan. Detta motsägs inte av att under senare år
allt fler småbarnsmödrar sökt sig ut på arbetsmarknaden. Av den totala
ökningen av antalet kvinnor i arbetskraften har sedan mitten av
1960-talet kvinnor med barn under 7 år svarat för den proportionellt
största ökningen: förvärvsintensiteten bland dessa har stigit från 37 % år
1965 till 52 % år 1971, då 3 19 000 kvinnor med barn under 7 år ingick i
arbetskraften1. Under samma tid har också skett en jämförelsevis kraftig
utbyggnad av den kommunala barntillsynen så att nu antalet daghemsplatser
uppgår till mer än 46 000 (okt. 1972); om aktuella antalet barn i
familjedaghem saknas uppgift — hösten 1970 uppgick det till drygt
43 000. Dessa uppgifter bör dock jämföras med att det år 1971 fanns
217 000 barn under 7 år vars mödrar förvärvsarbetade minst halvtid (20
timmar). Andelen daghemsplatser för barn under 3 år, vilken år 1969/70
utgjorde knappt 30% (för spädbarn upptill 2 år ca 13 %), kan också
jämföras med ett årligt födelsetal på över 100 000 barn.

Inför svårigheterna att ordna barntillsynen har deltidsarbete för många
kvinnor varit en förutsättning för att kunna förvärvsarbeta; andra åter har
inte önskat annat än deltid oavsett möjligheterna till barntillsyn. År 1971
deltidsarbetade mindre än 35 tim/vecka 759 000 personer, varav 577 000
kvinnor; av dessa hade 140 000 barn under 7 år1. Beträffande de latent
arbetssökande (ca 100 000, varav huvudparten kvinnor) gäller att
flertalet önskar deltidsarbete.

Utifrån dessa fakta har styrelsen verkat för att vidga utbudet av
deltidsarbete. Samtidigt har styrelsen funnit det angeläget att informera
om de nackdelar som i vissa fall kan vara förknippade med deltidsarbete
— mindre anställningstrygghet, sämre befordringsmöjligheter m. m. —
samt om sambanden mellan arbetstid och sociala förmåner. En väsentlig
målsättning har också varit att på sikt ingen ska behöva deltidsarbeta

1 Arbetskraftsundersökningamas årsmedeltal

InU 1972:23

p. g. a. svårigheter att ordna barntillsynen utan att deltidsarbete ska bero
av ett fritt val.

Den uppfattning som i olika sammanhang framskymtat, att utvidgade
möjligheter till deltidsarbete ska kunna tas till intäkt för minskad
utbyggnad av kommunernas barntillsyn, kan arbetsmarknadsstyrelsen
således inte dela. Det förefaller knappast heller sannolikt att ens en
generell rätt till deltidsarbete för alla föräldrar med barn under 3 år skulle
onödiggöra en fortsatt kraftig utbyggnad av daghemsvården med hänsyn
till dagens bristsituation. Hurén sådan rätt skulle hanteras av arbetstagare
och arbetsgivare torde för övrigt vara ytterligt svårt att förutse; klarhet
härom kan vinnas först efter en närmare prövning av frågan. Samma
gäller beträffande frågan om rätt till full ledighet för småbarnsföräldrar
med barn under ett år. Det är visserligen tveksamt om en sådan rätt skulle
öka möjligheterna att bibehålla en tidigare anställning för ett större antal
föräldrar — också efter den förlängda ledighetens utgång kvarstår ju
svårigheterna att ordna barntillsynen. Möjligen skulle en sådan rätt för en
del kvinnor kunna betyda en lösning och även för småbarnsfäderna en
förutsättning för ökad kontakt med sina barn. Om den skulle användas
torde bl. a. bero av de ekonomiska konsekvenserna för familjerna.

Med anledning av remissen anför statens avtalsverk följande såvitt
angår arbetstagare inom avtalsverkets verksamhetsområde.

Kungl. Majit har i cirkuläret (1970:388, ny lydelse 1971:1196) om
tjänstledighet med C-avdrag, m.m. beträffande lönegradsplacerade
tjänstemän föreskrivit att tjänstledighet med C-avdrag för spädbamsvård i
allmänhet bör beviljas moder eller fader längst till dess barnet uppnår ett
och ett halvt års ålder samt att partiell tjänstledighet med C-avdrag för
barntillsyn härutöver i allmänhet bör medges till dess barnet uppnår tolv
års ålder. Myndighets prövning av fråga om tjänstledighet med C-avdrag
måste dock alltid innefatta en avvägning mellan tjänstemannens och
myndighetens intressen. Cirkuläret skall, om inte annat följer av
kollektivavtal, äga motsvarande tillämpning i fråga om ledighet för dels
tjänstemän hos staten med annat lönesystem än det löneplansbundna
(härmed avses arbetstagare som 1.1.1972 överförts till tjänstemannaställning),
dels arbetstagare hos staten vilka omfattas av kollektivavtal för
arbetstagare som inte är tjänstemän.

Vidare har Kungl. Majit i cirkuläret (1970:384, omtryckt 1971:1030)
om deltidsarbete meddelat riktlinjer för myndighets prövning av frågor
om deltidsarbete och därvid framhållit bl. a. att, när det gäller att beakta
angelägenheten av de skäl arbetstagaren anför för att få deltidsarbete,
särskild hänsyn bör tas till svårighet för arbetstagaren att ordna
barntillsyn.

Med hänsyn till vad nu sagts anser avtalsverket frågan om tjänstledighet
för vård av småbarn vara så tillfredsställande reglerad som möjligt för
här ifrågavarande arbetstagargrupper. Något behov av lagstiftning i
frågan för dessa grupper synes därför inte föreligga.

Vad angår frågan om försök med flexibel arbetstid inom statsförvalt -

InU 1972: 23

ningen får avtalsverket meddela att yrkanden framförts till avtalsverket
om anordnande av sådan försöksverksamhet. Ytterligare kontakter mellan
verket och organisationerna i denna fråga kommer att tas. Avtalsverket
har vidare sammanträffat med representanter för de myndigheter som
skall få sina arbetslokaler förlagda till kvarteret Garnisonen i Stockholm
och från vilka önskemål framförts om försök med flexibel arbetstid. Vid
detta sammanträffande enades man om att tillsätta en arbetsgrupp som
skulle utreda förutsättningarna m. m. för en sådan försöksverksamhet.
Någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida i anledning av vad motionärerna
anfört under punkt 2 i sin hemställan synes med hänsyn till vad ovan
anförts inte påkallad.

Svenska kommunförbundet:

Styrelsen delar i stort motionärernas uppfattning om de svårigheter,
som kan uppkomma för barnfamiljer att på lämpligt sätt ordna vård- och
tillsynsfrågan för barnen om båda makarna vill förvärvsarbeta. Emellertid
ställer sig styrelsen tveksam till om de i motionen föreslagna åtgärderna
skulle väsentligt förbättra förhållandena för primärkommunalt anställda
småbarnsföräldrar.

Kommunerna ger redan i stor utsträckning ledighet för vård av barn
utöver de lagfästa 180 dagarna i anslutning till nedkomsten. Sådan
ledighet kan beviljas mannen i familjen lika väl som kvinnan om detta
aktualiseras. Styrelsen kan inte vitsorda motionärernas åsikt att ”möjligheterna
för anställd att erhålla tjänstledighet från statliga och kommunala
anställningar för vård av minderåriga barn utöver den lagstadgade tiden
synes under senare tid inom vissa områden ha minskat”. Någon ökad
restriktivitet inom den primärkommunala sektorn i denna fråga är inte
för styrelsen känd.

Beträffande frågan om lagstadgad rätt till deltidstjänstgöring för
anställda med barn under tre år, får styrelsen anföra, att svårigheter av
organisatorisk art redan nu föreligger då det gäller att tillmötesgå
önskemålen om deltidstjänst. Det är styrelsens uppfattning att kommunerna
som arbetsgivare utnyttjar alla möjligheter de har att bereda
deltidstjänst för dem som är i behov av sådan. En lagstiftning med den
innebörd motionärerna åsyftar skulle möjligen medföra den nackdelen
att alla tänkbara möjligheter till arbete på deltid måste förbehållas
anställda småbarnsföräldrar. Sorn bekant kan även andra ömmande skäl
föreligga. Styrelsen finner det tveksamt om barnfamiljerna är betjänta av
en sådan särställning ifråga om möjligheterna till deltidstjänster, som den
ifrågasatta lagstiftningen skulle komma att ge.

Styrelsen har förståelse för motionens syfte, men de förbättringar som
kan anses rimliga att genomföra bör inte ske lagstiftningsvägen, varför
styrelsen avstyrker bifall till motionen.

Reservation

Ledamöterna Wallin och Blom (båda m) anför i reservation att
styrelsen enligt deras mening bort tillstyrka bifall till motionen.

InU 1972: 23

Svenska landstingsförbundet:

Med hänsyn till yrkandena i motionen inskränker sig förbundsstyrelsen
till att avge yttrande över de två första punkterna.

Enligt nu gällande avtal inom den landstingskommunala sektorn utgår
havandeskapslön under sex månaders tjänstledighet. Skulle arbetstagaren
därefter begära förlängd tjänstledighet med ytterligare sex månader,
beviljar landstingen som regel sådan tjänstledighet utan lön. Det i
motionen framförda förslaget på denna punkt skulle sålunda för
landstingens del inte skilja sig från vad som nu vanligen praktiseras. Det
bör dock framhållas att redan den gällande rätten till sex månaders
tjänstledighet i vissa fall medför svåra problem när det gäller personalplanering.
I sådana fall kommer en utökad rätt till tjänstledighet att
medföra ekonomiska konsekvenser för på grund av tjänstledigheten
nödvändiga organisatoriska förändringar.

Vad beträffar kravet på lagfäst rätt till deltidstjänst under tre år och
motivet härför, anser förbundsstyrelsen att man inte enbart kan ta detta
motiv till intäkt för en generell rätt till en längre tids deltidstjänst.
Hänsyn måste tas till alla de faktorer som styr landstingens möjligheter
att upprätthålla de olika verksamheterna på fastställd nivå, bland annat
den omständigheten att 85 procent av landstingens personal är kvinnor.

Med hänvisning till ovan anförda anser förbundsstyrelsen att motionen
bör avslås.

Svenska arbetsgivareföreningen:

Föreningen är medveten om att det i många fall är förenat med stora
svårigheter att kunna lösa frågan om barntillsynen när båda föräldrarna
har yrkesarbete på heltid. Svårigheterna beror i första hand på bristande
möjligheter att få barntillsynen ordnad utanför familjen. Därför har
också många företag inom föreningens område funnit det nödvändigt att
med egna åtgärder skapa möjligheter för barntillsyn, exempelvis genom
att inrätta deltidstjänster. I detta sammanhang kan också erinras om att
det bland företagen inom föreningens område pågår prov med s. k.
flexibel arbetstid.

Företagens möjligheter att kunna underlätta barntillsynen för föräldrar
med förvärvsarbete på heltid måste bedömas från fall till fall.
Förutsättningarna i olika avseenden varierar starkt mellan företag och
mellan branscher.

Generella åtgärder av det slag som föreslås i motionen innebär dels ett
direkt arbetstidsbortfall, dels risk för störningar i företagets verksamhet.
Det sistnämnda gäller särskilt i mindre företag där företagets organisation
och ekonomiska omfattning inte gör det möjligt att under längre tid
”dubblera” en viss befattning. Det produktionsbortfall som uppstår
härigenom minskar utrymmet för framtida lönehöjningar eller andra
förbättringar av anställningsvillkoren.

InU 1972:23

Mot bakgrund av det ovan sagda hemställer föreningen att motionen
inte föranleder någon åtgärd.

Landsorganisationen i Sverige:

LO har behandlat tjänstledighetsfrågan i rapporten ”Fackföreningsrörelsen
och familjepolitiken”. Familjepolitiska kommittén, vilken enligt
vad som inhämtats kommer att avge slutbetänkande under året, har att se
över bl. a. denna fråga. LO kan därför inte finna någon anledning att
riksdagen skall föreslå ny utredning.

LO har tillsatt en egen utredning med uppgift att se över arbetstidsfrågor,
bl. a. den om flexibel arbetstid. Enligt LO:s mening hör frågan om
flexibel arbetstid till de frågor som bör regleras mellan arbetsmarknadens
parter och därför vill LO avstyrka motionens förslag även på denna
punkt.

Tjänstemännens centralorganisation:

TCO har i olika sammanhang behandlat dels frågan angående rätt till
ledighet för föräldrar för vård av små barn och dels angående lagstadgad
rätt till avkortad arbetstid för den som under vissa omständigheter har
behov av avkortad arbetstid t. ex. för vård av små barn, för studier, för
vård av sjuk anhörig eller av hälsoskäl.

Beträffande såväl rätten till ledighet som avkortad arbetstid för vård
av små barn finns på den offentliga sektorn redan normer som reglerar
sådan. Enligt Kungl. Majt:s cirkulär nr 388, 1970 bör moder eller fader
beviljas tjänstledighet med C-avdrag för spädbarnsvård till dess barnet
uppnår ett och ett halvt års ålder. Sådan ledighet bör medges även
adoptiv- eller fosterföräldrar. Partiell tjänstledighet med C-avdrag för
barntillsyn bör härutöver i allmänhet medges till dess barnet uppnår tolv
års ålder. I dessa angivna normer avses tjänstledighet som omfattar
personer som tjänstgör minst hälften av den ordinarie arbetstiden för
heltidstjänstgörande personal.

I Kungl. Majt:s cirkulär 384 om deltidsarbete framhålls dessutom att
det främst av familjepolitiska och arbetsmarknadspolitiska skäl är
angeläget att myndigheterna utnyttjar de möjligheter till deltidsarbete
som finns för dem som inte kan arbeta på heltid. Av detta cirkulär
framgår också att kortare tjänstgöring än på halvtid i allmänhet inte bör
förekomma. Det framhålls för övrigt att särskild hänsyn bör tas till
svårighet för arbetstagare att ordna barntillsyn.

I Tjänstemannastadga (TST) för Stockholms kommun § 20 är

InU 1972:23

föreskrivet att förvaltningschef äger bevilja tjänsteman tjänstledighet
bl. a. för vård av spädbarn i samband med ledighet för havandeskap eller
barnsbörd dels under sådan tid, att ledighet av båda orsakerna tillhopa
uppgår till högst 18 månader i följd, dels i anslutning därtill partiell
tjänstledighet under högst 18 månader i följd.

I TCO:s familjepolitiska grupps rapport Familj och samhälle, vilken
antogs av TCO:s kongress 1970 som allmänna riktlinjer för TCO:s
fortsatta reformarbete med de familjepolitiska frågorna, har behovet för
någon av föräldrarna att kunna vara hemma under barnets första
levnadsår ingående diskuterats. Där har bl. a. konstaterats att majoriteten
av dagens familjer torde önska att någon av föräldrarna kan vara hemma
under åtminstone det första året av barnets liv för föräldrarnas egen skull
men också för att ge barnet den kontinuitet i de intima kontakterna det
under den perioden behöver. TCO har också i olika sammanhang krävt
att rätten till tjänstledighet vid barnsbörd bör utvidgas till ett år och att
föräldrarna själva bör avgöra vem av parterna som skall ta tjänstledighet
för att vårda barnet.

I detta sammanhang har även frågan om ett kontant stöd till familjer
för att kompensera familjerna för bortfallet av en föräldrainkomst också
behandlats. Ett sådant stöd torde vara en förutsättning för många att
kunna utnyttja en rätt till ledighet för vård av små barn. TCO har tagit
principiell ställning till ett vårdbidrag under första barnets första
levnadsår för den förälder som önskar vara hemma och ta hand om
barnet. Ett sådant stöd bör införas efter hand när de ekonomiska
förutsättningarna finns. Vård av barn i hemmet kan från familjens
synpunkt betecknas som en dyr vårdform. Å andra sidan kan även
konstateras att vård på institution av spädbarn är ytterst personalkrävande
och således också en förhållandevis dyr form av vård.

Anledningen till att TCO i detta sammanhang tar upp frågan om
vårdbidrag är att bidragsfrågans lösning kan vara avgörande för vilka
kategorier småbarnsföräldrar som kommer att kunna utnyttja en rätt till
ledighet för vård av små barn. Från kostnadssynpunkt har också
bidragsfrågan betydelse för vilken tidrymd en lagstadgad rätt till ledighet
skall omfatta.

TCO vill därför hänvisa till de resonemang som förs i Familj och
samhälle angående såväl rätten till ledighet för vård av små barn som
införande av ett vårdbidrag. TCO anser emellertid inte att bidragsfrågans
lösning skall utgöra en förutsättning för att nu lösa den i motionen
väckta frågan angående rätt till ledighet för vård av små barn.

Med hänvisning till ovanstående tillstyrker således TCO motionärernas
förslag angående utredning och förslag syftande till lagfäst rätt till full
tjänstledighet för föräldrar i samband med tillsyn av barn till dess barnet
fyllt ett år. TCO anser dock att vårdnadshavare av små barn måste få
valmöjlighet vad gäller tillsynsform. Denna valmöjlighet innebär givetvis
att behovet av en kvalitativt högstående barntillsyn kvarstår, inte minst
av sociala, psykologiska och pedagogiska skäl.

Beträffande rätt till deltidstjänst för föräldrarna för vård av små barn

InU 1972:23

har i rapporten Familj och samhälle konstaterats, att det skulle innebära
en ökad trygghet för familjen om den anställde kunde ha rättighet att
under vissa omständigheter få avkortad tjänstgöringstid. En rätt till
avkortad arbetstid för föräldrar med små barn torde vara en huvudförutsättning
för att båda föräldrarna skall kunna ta del av barnens vård och
fostran under den första tiden. Om föräldrar med små barn skulle ges
möjligheter till avkortad arbetstid skulle med all sannolikhet ett barns
ankomst heller inte i lika hög grad som i dag innebära ett längre avbrott i
förvärvsarbetet för den unga kvinnan.

Vid ett eventuellt realiserande av en utvidgad rätt till deltidstjänstgöring
är det angeläget att denna rätt i praktiken inte kommer att
utnyttjas enbart av kvinnor. Detta skulle kunna innebära ett konserverande
av nuvarande för den kvinnliga arbetskraften negativa system,
där deltidstjänster oftast består av rutinbetonade arbetsuppgifter och
erbjuds och uppehålls av enbart kvinnor.

TCO tillstyrker således en utredning om lagfäst rätt till deltidstjänst
för endera eller bägge föräldrarna utan att föräldrarnas anställningstrygghet
rubbas. Beträffande åldersgränsen torde även den frågan vara av
sådan vikt att den borde utredas. Dock talar mycket för att det kan vara
lämpligt att sätta gränsen vid tre år, som motionärerna föreslår.

TCO tillstyrker även kravet i motionen om försök med flexibel
arbetstid. I detta sammanhang kan nämnas att förhandlingar mellan
TCO-S och Avtalsverket redan inletts, där TCO-S kräver att försöksverksamhet
med flexibel arbetstid införes för de fem statliga verk som under
sommaren 1972 kommer att flytta till den nya kontorsbyggnaden
Garnisonen på Östermalm i Stockholm, men även vid någon eller några
myndigheter utanför Stockholm. En överenskommelse mellan Svenska
Industritjänstemannaförbundet och Sveriges Verkstadsförening angående
försöksverksamhet med flexibel arbetstid föreligger.

Att flexibel arbetstid skulle innebära att föräldrarna själva helt skulle
kunna klara sin barntillsyn, som man tycks mena i motionen, torde
knappast vara realistiskt med hänsyn till nuvarande generella arbetstidslängd.
Möjligen kan den innebära att barnets dag utanför hemmet
förkortas något, vilket är tillräckligt betydelsefullt för att motivera
flexibel arbetstid.

TCO vill slutligen understryka att alla förslag till reformer i samband
med vård av barn som gäller biologiska föräldrar även generellt bör
omfatta adoptiv- och fosterföräldrar. Då det gäller adoptiv- och fosterbarn
bör utredningen undersöka vilka behov av särskilda bestämmelser
som föreligger.

Sveriges akademikers centralorganisation:

SACO tillstyrker i princip de yrkanden som framförs av motionärerna,
men vill i sammanhanget framföra följande synpunkter.

Vad beträffar motionärernas krav om en utvidgning av rätten till
tjänstledighet vid graviditet till att gälla barnets hela första levnadsår

InU 1972:23

tillstyrkte SACO en sådan utvidgning i sitt remissvar över 1965 års
abortkommittés betänkande ”Rätten till abort” (SOU 1971:58). SACO
anser dock det främsta skälet härför vara att det från barnets synpunkt
måste anses bäst att vistas i hemmiljö under det första levnadsåret. Det
skäl som angavs i abortkommitténs betänkande och som även kommer
till uttryck i motionen, nämligen att tjänstledighet under barnets första
år skulle lösa bamtillsynsproblemen, är naturligtvis riktigt, men detta
argument är enligt SACO:s mening i och för sig inte tillräckligt. SACO
kan inte finna annat än att det föreligger marginella skillnader i svårighet
att ordna barntillsynen efter 6 månaders eller 1 års tjänstledighet.

SACO tillstyrker även, liksom i sitt remissvar över 1965 års abortkommittés
betänkande, att föräldrarna själva bör kunna avgöra vem av
dem som bör ta tjänstledighet för att vårda barnet under den första tiden.

SACO vill vidare betona vikten av att man inte stannar vid att i princip
lösa frågan om utvidgad tjänstledighet vid barnsbörd. Det är också
väsentligt att ekonomiska förutsättningar skapas för att alla ska kunna
ges reell möjlighet att utnyttja den lagfästade rätten till tjänstledighet.

I sitt remissvar över 1965 års abortkommittés betänkande betonade
SACO det angelägna i att föräldrarna ges lagstadgad rätt att under kortare
tid, med kompensation för inkomstbortfall, stanna hemma från sitt
arbete för vård av sjuka barn.

Även adoptivföräldrar bör beredas möjlighet till utökad tjänstledighet
för vård av adoptivbarn.

Hänsyn måste emellertid tagas till den praktiska omständigheten att
ett adoptionsförhållande tidigast uppstår då barnet uppnått en ålder på
sex månader. Avgörande för tidpunkten för tjänstledighetens böljan bör
vara den dag då barnet kom under adoptivföräldrarnas vård.

Ovanstående bör gälla även fosterföräldrar, som mottagit barn i
adoptionssyfte.

SACO ställer sig i princip positiv till förslaget om lagstadgad rätt till
partiell tjänstledighet för endera eller båda föräldrarna, till dess barnet
fyllt tre år. Därmed skulle de positiva effekterna av en daghemsvistelse
komma barnet till del, medan man eliminerar de negativa effekter, som
en mycket lång daghemsvistelse ofta medför för småbarn. SACO anser
dock att frågan om de praktiska konsekvenserna av en dylik lagstiftning
ännu inte är klarlagd utan förordar, i likhet med motionärerna, att frågan
noggrant utreds.

SACO tillstyrker motionärernas krav på att en försöksverksamhet med
flexibel arbetstid påbörjas inom vissa delar av den offentliga sektorn.
SACO har tidigare i år vid överläggningar med statsrådet Löfberg och
avtalsverket begärt att försöksverksamhet med flexibel arbetstid inom
den offentliga sektorn bör igångsättas vid bl. a. den nybyggda statliga
kontorsbyggnaden i kvarteret Garnisonen i Stockholm.

Statstjänstemännens riksförbund:

SR tillstyrker en utredning dels om lagfäst rätt till full tjänstledighet

InU 1972:23

för föräldrar i samband med tillsyn av småbarn till dess barnet fyllt ett år
och dels om deltidstjänst för endera eller bägge föräldrarna till dess
barnet fyllt tre år utan att föräldrarnas anställningstrygghet rubbas.

Riksförbundet är j huvudsak positivt inställt till flexibel arbetstid.
Frågan hör emellertid enligt SR:s mening till de avtalsbara frågorna inom
den statliga sektorn. Det ankommer med andra ord på statstjänstemännens
huvudorganisationer och statens avtalsverk att träffa eventuell
överenskommelse i frågan. För övrigt finner SR anledning påpeka att
försök med flexibel arbetstid för närvarande pågår inom den statliga
sektorn.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1686 S

Stockholm 1972