Inrikesutskottets betänkande nr 21 år 1972
InU 1972:21
Nr 21
Inrikesutskottets betänkande i anledning av motioner angående sysselsättningen
för handikappade och pensionärer
Motionerna
1972:67av herr Hermansson m. fl. (vpk)
Motionärerna föreslår att riksdagen hos regeringen hemställer om en
skyndsam utredning samt förslag om att lagstiftningsvägen säkra rätten
till anställningstrygghet respektive rätten till arbete för de grupper av
handikappade varom här är fråga, som på grund av sjukdom och nedsatt
arbetsförmåga, företagsnedläggningar etc. förlorat ett arbete.
Utgångspunkten för motionen är följande statistiska uppgifter beträffande
andelen arbetsvårdssökande som placeras i arbete på den öppna
arbetsmarknaden.
Ar |
Totala antalet |
Arbetsvårdssökande som Antal Procent av |
|
1951 |
17 413 |
9 925 |
57 |
1956 |
24 169 |
9 136 |
38 |
1960 |
31 359 |
10 622 |
34 |
1965 |
67 819 |
15 446 |
23 |
1968 |
86 184 |
11 727 |
14, 13 |
1970 |
95 599 |
12 435 |
|
1 År 1971 var totalantalet 97 494 |
och antalet |
placeringar på den öppna |
|
Härutöver 1 |
lämnas i motionen |
utförliga |
statistiska uppgifter om |
situationen för skilda handikappgrupper. Dessa uppgifter avses sammanfattningsvis
visa de handikappades svårigheter att få resp. behålla ett
arbete. Vidare pekar man på de åtgärder som vidtagits för att stimulera
näringslivet att anställa handikappade. Motionärerna anser emellertid att
”ingenting har kunnat hejda utvecklingen” och tillägger att eftersom man
har prövat alla möjligheter inom ramen för de sätt arbetsmarknadsverket
i dag tillåts arbeta på, den enda kvarstående möjligheten är att pröva
lagstiftningsvägen. En sådan lagstiftning bör för det första hindra
utslagningen på arbetsmarknaden, dvs. säkra rätten till anställningstrygghet,
och för det andra tillförsäkra rätt till arbete, då det gamla arbetet
gått förlorat eller då man första gången träder ut på arbetsmarknaden
eller då man önskar träda in i arbetslivet igen efter en företagsnedläggning
eller efter en arbetslöshets- eller sjukperiod.
1 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 21
InU1972.21
2
1972:158 av herr Helén m. fl. (fp)
I motionen hemställs i yrkandena A 1 b och A 1 c att riksdagen hos
Kungl. Majit begär en utredning bl. a. i syfte att inventera tillgången på
lämpliga arbetstillfällen samt möjligheterna att i ökad utsträckning
undanröja förekommande hinder för att bereda svårplacerade anställning
på den öppna arbetsmarknaden resp. att utvärdera den hittillsvarande
försöksverksamheten med anpassningslag. Yrkandet A 1 a) angående
klarläggning av den dolda arbetslösheten m. m. behandlas i betänkandet
InU 1972:22.
Motionärerna konstaterar att antalet personer som under nuvarande
förhållanden inte kan placeras på den öppna arbetsmarknaden har stigit
kraftigt. Som förklaring härtill pekar de på att strukturomvandlingen
inom näringslivet accelererat och lett till ökad utslagning från arbetsmarknaden.
Attityden till att anställa eller behålla verkligt eller förment
lågpresterande arbetskraft kan enligt motionärerna ha skärpts i takt med
att alternativa placeringsmöjligheter skapats inom olika slag av skyddad
verksamhet. I det sammanhanget anförs att utsikterna för arbetsvårdssökande
drastiskt försämrats under senare år.
Mot denna bakgrund föreslår motionärerna att en av dem föreslagen
utredning angående klarläggning av den dolda arbetslöshetens orsaker
även får till uppgift att utreda tänkbara möjligheter att underlätta för
svårplacerade att finna anställning på den öppna arbetsmarknaden samt
utvärdera den hittillsvarande verksamheten med s. k. anpassningslag.
1972:375 av herr Helén m. fl. (fp)
Med hänvisning till vad som anförts i motion 1972:386 hemställts att
riksdagen hos Kungl. Majit begär att pensionsålderskommittén får till
uppgift att även lämna förslag på åtgärder samhället kan vidta för att
underlätta för äldre som så önskar att fortsätta sitt arbetsliv.
Motionärerna konstaterar att för en del människor i en del yrken
upplevs det som en befrielse att få pensioneras. För andra, kanske
flertalet, blir ”ett abrupt avbrott i ett långt arbetsliv detsamma som en
övergång till ett mindre meningsfullt och kontaktrikt liv”. Eftersom
möjligheterna att införa en rörlig pensionsålder — en fråga som f. n.
övervägs inom pensionsålderskommittén — och frågan om bättre arbetsmöjligheter
för äldre, särskilt i form av deltidsarbete, hänger nära
samman, bör den nämnda kommittén få till uppgift att föreslå åtgärder
som samhället kan vidta för att underlätta för äldre som så önskar att
fortsätta sitt yrkesliv.
Motionärerna vill slå fast att även äldre personer — också efter
pensioneringen — har rätt till ett arbete som är väl avpassat till deras
förutsättningar. Som exempel på åtgärder som skulle kunna vidtas nämns
att staten, landsting och kommuner i större utsträckning anställer äldre,
inrättar deltidstjänster etc. Man pekar vidare på möjligheterna att bedriva
ekonomiskt försvarbar ”hemindustri” eller liknande i utflyttningsbygder
eller industriellt Svaga områden och på att äldre personer skulle kunna
InU 1972:21
3
engageras för funktionärsuppgifter i föreningar och kommunala serviceuppgifter.
1972:1411 av herrar Söderström (m) och Oskarson fm)
I motionen hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om
åtgärder syftande till större möjligheter att anställa handikappade inom
den offentliga sektorn.
I motionen anförs bl. a. följande:
I strävandena att ge de handikappade bättre arbetsmöjligheter är det
rimligt att samhället går i täten och uppträder som mönsterarbetsgivare.
För att rätt fylla ansvaret mot de handikappade behövs en kartläggning
av i vilken utsträckning handikappad arbetskraft finns anställd och kan
komma att beredas anställning inom den offentliga sektorn. Ett av
syftena bör vara att få kunskap om i vilken omfattning denna arbetskraft
sökt anställning men ej kunnat beredas sådan. Undersökningen bör sedan
bilda underlag för rekommendationer och förelägganden, som leder fram
till ökad anställning av handikappad arbetskraft i offentlig tjänst.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Lagfäst rätt till anställning för handikappade (motion 1972:67)
I motionen 1971:1 196 (vpk) begärdes förslag till lagfäst skydd för
arbetstagare att oaktat ålder och minskad arbetsförmåga genom sjukdom
beredas möjlighet att kvarbli i arbetet. Motionen behandlades i utskottets
betänkande InU 1971:18 i anledning av den för samma års riksdag
framlagda propositionen om de s. k. äldrelagarna. Utskottet avstyrkte
motionskravet med hänvisning till att motionskravet i allt väsentligt
tillgodosetts genom propositionen och till att anställningstrygghetsfrågorna
övervägs vidare i pågående utredning.
Frågan om att lagstiftningsvägen förbättra arbetslösa handikappades
möjligheter att få anställning har behandlats i det av utredningen rörande
den skyddade sysselsättningen nyligen avgivna betänkandet ”Skyddat
arbete” (SOU 1972:54). Utredningen tar upp 1971 års äldrelagar och
behandlar särskilt den ena av dessa båda lagar, nämligen lag om vissa
åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna
arbetsmarknaden. Utredningen erinrar om de likheter som föreligger
mellan personer med nedsatt arbetsförmåga på grund av handikapp och
äldre och finner det vara en brist att endast den ena av två arbetsmarknadsmässigt
svaga grupper, vilkas problem i stor utsträckning är likartade,
har stöd genom lagstiftning. Utredningens överväganden mynnar ut i att
utredningen anser starka skäl tala för att lagen om främjande av
sysselsättning för äldre arbetstagare sträcks ut att gälla också personer
som på grund av handikapp har svårigheter att få en anställning på den
öppna arbetsmarknaden. I betänkandet presenteras ett lagförslag härom.
Frågan om större trygghet i bestående anställningar utreds av den
sedan år 1970 verksamma utredningen rörande ökad anställningstrygghet
m. m. Utredningen har att överväga behovet av lagstadgad trygghet i
anställningen, bl. a. vilka uppsägningstider som behövs (i denna del har
InU 1972:21
4
utredningsarbetet i viss mån föregripits genom de förra året antagna
äldrelagarna), vilka skäl för uppsägningen som bör godtas och i vad mån
det vid sidan av i lag bestämda uppsägningstider behöver införas rätt till
särskild avgångsersättning. Utredningsuppdraget gäller i princip alla
arbetstagare. I prop. 1971:107 (s. 103) uttalar föredragande departementschefen,
att han räknar med att utredningen ägnar de handikappades
sysselsättningsproblem ”erforderlig uppmärksamhet”.
Arbetsmarknadsverkets åtgärder för att anpassa arbetet till den handikappade
arbetskraftens förutsättningar (motion 1972:158)
I cirkulärmeddelande till länsarbetsnämnderna år 1970 framhöll
arbetsmarknadsstyrelsen betydelsen av att arbetsmarknadsverket i ökad
utsträckning medverkar till en bättre anpassning av arbetet till människans
fysiska och psykiska förutsättningar. Länsarbetsnämnderna anmodades
att ta initiativ till överläggningar med arbetsgivarna och med
arbetstagarnas organisationer inom företagen för att underlätta i första
hand placering av arbetslösa handikappade och äldre. Bl. a. borde
möjligheter skapas att inom företagen undersöka vilka förändringar av
arbetsplatser, maskiner och verktyg m. m. som kunde behöva vidtas för
att äldre och handikappade arbetstagare skulle kunna få arbete.
För anpassningsarbetet har länsarbetsnämnderna prövat olika samarbetsformer.
En av dessa är den i Västernorrlands och Blekinge län
bedrivna försöksverksamheten med s. k. anpassningslag. Dessa består av
representanter för arbetsgivaren, arbetstagarorganisationerna och arbetsförmedlingen.
I företag med anpassningslag har arbetsgivaren förbundit
sig att inte avskeda någon på grund av ålder eller handikapp förrän
anpassningslaget prövat möjligheterna till fortsatt anställning genom
omplacering eller andra åtgärder. Anpassningslagen har också till uppgift
att öka förutsättningarna att nyrekrytera personer med svårigheter att få
arbete på den öppna marknaden.
I februari 1972 har arbetsmarknadsstyrelsen utfärdat nya riktlinjer
och rekommendationer för anpassningsarbetet. Bakgrunden är de nya
behov av samverkan mellan arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadens
parter som uppstått genom tillkomsten av 1971 års s. k. äldrelagar. Som
följd av denna lagstiftning ålade styrelsen år 1971 länsarbetsnämnderna
att medverka till att arbetsgrupper bildas, med vilka arbetsförmedlingen
kan samverka. I de nämnda nya riktlinjerna och rekommendationerna för
anpassningsarbetet utsägs att arbetsgrupperna — för att undvika dubbelarbete
— skall tas i anspråk för samverkan i alla frågor som berör
anpassningen inom företagen.
För dessa uppgifter bildas anpassningsgrupper. Anpassningsgrupp
anses vara ett nytt begrepp och dess arbetsuppgifter nya.
I september 1972 har arbetsmarknadsstyrelsen givit ut en handledning
för anpassningsgruppernas arbete. Vid utformningen har samråd ägt rum
med statens personalnämnd, kommunförbunden och parterna på arbetsmarknaden.
InU 1972:21
5
Anpassningsgrupper förutsätts komma att finnas vid företag, myndigheter
och motsvarande arbetsplatser med minst 50 anställda. För
arbetsplatser med 6—49 anställda kommer efter hand anpassningsgrupper
att upprättas branschvis eller ortsvis.
Anpassningsgrupperna skall
verka för en positivare inställning i arbetslivet till äldre arbetstagare
och till personer med arbetshinder,
föreslå åtgärder som gör det lättare att på arbetsplatsen nyanställa
äldre och personer med arbetshinder,
föreslå åtgärder som underlättar för redan anställda äldre och
personer med arbetshinder att stanna kvar på arbetsplatsen.
När det gäller åtgärder för att öka nyanställningen av äldre och
personer med arbetshinder konkretiseras anpassningsgruppernas uppgifter
på följande sätt:
Aktualisering av möjligheterna att anställa äldre och arbetshindrade
vid nyrekryteringar. Förslag till åtgärder för att underlätta intern
omplacering i syfte att friställa arbetsplatser som passar för äldre och
arbetshindrade.
Kartläggning av arbetsstället. Anpassningsgruppen kan initiera och i
förekommande fall medverka till en genomgång av arbetsstället för att
klarlägga exempelvis
— vilka arbetsuppgifter som utan förändring kan utföras av äldre och
personer med arbetshinder
— vilka ergonomiska och andra förändringar t. ex. i fråga om
arbetstiden som kan vidtas för att underlätta för äldre och arbetshindrade
att klara arbetet.
Översyn av ålderssammansättningen inom arbetsstället
— finns avvikelser i ålderssammansättningen jämfört med liknande
arbetsställen?
— vad är orsaken till och motiven för ev. avvikelser?
Kan de arbetsmarknad spolitiska hjälpmedlen utnyttjas för att öka
nyanställningen av äldre och arbetshindrade?
1 september 1972 rapporteras att 173 anpassningsgrupper har organiserats
och börjat sitt arbete. Enligt länsarbetsnämndernas bedömningar
kommer ca 1 800 grupper att vara verksamma före årets slut.
Sysselsättning för pensionärer (motion 1972:375)
1 motionerna 1967:1:521 och 11:641 (c) föreslogs en särskild förmedlingsverksamhet
för pensionärer. Förmedlingen skulle inriktas på bl. a. att
förmedla tillfälliga arbeten för att tillgodose å ena sidan temporära behov
av arbetskraft hos företag och å andra sidan önskemål om arbete mera
tillfälligtvis från pensionärernas sida. Förmedlingen avsågs också kunna
lämna information till personer som inom kort skulle avgå med pension
om de möjligheter till arbete som kunde finnas. Vidare föreslogs i
motionerna en försöksverksamhet i syfte att klarlägga problem och
förutsättningar vid mera omfattande anställning av pensionärer inom den
statliga verksamheten.
Motionerna avslogs av riksdagen (SU 1967: 11 p. 7).
InU 1972:21
6
I motionerna 1970:1:44 och 11:48 (fp) om åtgärder för att bereda de
äldre sysselsättning och trygghet föreslogs - med i vissa delar samma
motivering som i den föreliggande motionen 1972:375 — bl. a. att den av
folkpartiet samtidigt i annan motion föreslagna utredningen om pensionsåldern
skulle få till uppgift att även lämna förslag till åtgärder samhället
kan vidta för att underlätta för äldre som så önskar att fortsätta sitt
yrkesliv.
Motionsförslaget tillstyrktes i yttranden av en minoritet i Svenska
kommunförbundets styrelse, av Tjänstemännens centralorganisation och
av Svenska arbetsgivareföreningen. Avstyrkande yttranden avgavs av
Svenska kommunförbundets styrelse (majoriteten) och Landsorganisationen
i Sverige. Socialstyrelsen anmälde tveksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen
redovisade i sitt yttrande ett utförligt material till belysning av
frågan men tog inte ställning till utredningsförslaget.
Allmänna beredningsutskottet underströk starkt i sitt utlåtande (ABU
1970:46) vikten av att effektiva åtgärder vidtas i syfte att äldre
människor som så önskar och förmår skall kunna stanna kvar i sina
sysselsättningar och att de som önskar arbete skall kunna integreras i
arbetslivet på olika områden. Det är härvid inte minst betydelsefullt att
söka motverka de betänkligheter mot att behålla eller anställa äldre
arbetskraft som fortfarande kommer till uttryck hos såväl privata som
offentliga arbetsgivare. Utskottet erinrade härefter om att utskottet i
utlåtande över föregående år avgivna motioner om åtgärder för att lösa
den äldre arbetskraftens sysselsättningsfrågor framhållit att hithörande
frågor i hög grad är i blickpunkten och tilläde att utskottet inte är berett
att anvisa några nya vägar för lösning av problemen. I en sammanfattning
anförde utskottet vidare:
Utskottet vill avslutningsvis anföra att utskottet helt ansluter sig till
motionernas allmänna syfte att förbättra de äldres situation. De äldre
måste tillerkännas samma rätt till ekonomisk och social trygghet som
andra medborgare och få lika del i standardhöjningen som dessa. De bör
vara likaberättigade med andra när det gäller goda bostäder, effektiv
hälso- och sjukvård och rätten till arbete såväl som till stimulerande och
meningsfylld fritid och rekreation och till kulturupplevelser av olika slag.
Stor vikt bör läggas vid att deras kontaktbehov blir tillgodosett och att
gränserna mellan dem och yngre generationer inte markeras. I motionerna
har framförts förslag som synes utskottet beaktansvärda. Som framgår
av ovan lämnade uppgifter pågår emellertid en avsevärd aktivitet för att
lösa de i många fall mycket svåra problem som här anmäler sig. Enligt
utskottets mening kan motionerna till inte oväsentliga delar anses
besvarade härmed och utskottet har därför begränsat sig till att ange vissa
önskemål i några särskilda i motionerna upptagna frågor nämligen
beträffande informationen till och om de äldre, pensionärernas rätt till
medinflytande vid ålderdomshemmen, kartläggningen av de äldres förhållanden
samt prövning av utformningen av statsbidragen till olika
boendeformer för de äldre, med sikte bl. a. på ökade möjligheter till
modernisering av äldre ålderdomshem och stöd även till anläggande av
dagcentra. Vad utskottet härom anfört synes böra ges Kungl. Maj:t till
känna.
I motionen 1971:1 108 (fp) hemställdes att riksdagen hos Kungl. Maj:t
skulle anhålla om utredning beträffande möjligheterna att bereda
InU 1972:21
7
pensionärer sysselsättning inom industrin och annan verksamhet i
enlighet med i motionen angivna riktlinjer.
Motionen avslogs av riksdagen (InU 1971:25).
Anställning av handikappade i offentlig tjänst (motion 1972:1411)
Riktlinjer för anställning av handikappade i statlig tjänst fastställdes
vid 1949 års riksdag (prop. 1949:132, SU 1949:172, rskr 1949:342).
Enligt uttalande av föredragande departementschefen borde myndigheterna
erhålla anvisningar, som kan tjäna som vägledning vid utformningen
av deras personalpolitik i förevarande hänseende. För myndigheterna
borde sålunda framhållas betydelsen av att staten beträffande de partiellt
arbetsföras inlemmande i arbetslivet föregår med gott exempel. Vidare
borde i anvisningarna i möjligaste mån klarläggas vilken anställningsform
som vederbörande myndighet äger tillämpa för ”skilda slag av partiellt
arbetsföra”.
Vid 1956 års riksdag (prop. 1956:158, SU 1959:1 19, rskr 1956:272)
beslöts om anordnande av upplysningsverksamhet bland den statliga
personalen om partiellt arbetsföra och om inrättande av en centralt
rådgivande organ för myndigheterna i frågor rörande partiellt arbetsföra.
Frågor om förmåner vid arbetsvärd för statligt anställda partiellt
arbetsföra och om anställningsformer för partiellt arbetsföra har senare
behandlats vid 1960 års riksdag (prop. 1960:136, SU 1960:108, rskr
1960:283) resp. vid 1964 års riksdag (prop. 1964:152, SU 1964:134, rskr
1964:272). Vissa anslagsfrågor sammanhängande med verksamheten har
behandlats vid 1960 och 1967 års riksdagar (prop. 1960:1, bil. 14 s. 17,
SU: 1960:12, rskr 1960:12 resp. prop. 1967:1, bil. 14 s. 40, SU 1967:12,
rskr 1967:12).
I motionsparet 1970:1:964 (m) och 1970:11:1150 (m) framställdes
yrkanden av samma innebörd som i den föreliggande motionen
1972:1411.
Motionerna behandlades av allmänna beredningsutskottet (ABU
1970:30). Utskottet avstyrkte motionerna. Bl. a. anförde utskottet, att
en undersökning av i vilken utsträckning handikappade sökt resp. erhållit
arbete inom den offentliga sektorn skulle kunna motverka önskemålen
om de handikappades integrering i arbetslivet. I enlighet med beredningsutskottets
hemställan avslog riksdagen de båda motionerna.
Föreskrifter om handikappades anställning hos staten meddelas i
Kungl. Maj.ts cirkulär angående anställningsvillkor m. m. för partiellt
arbetsföra inom statlig och statsunderstödd verksamhet (1960:533,
omtryckt 1971:552, ändr. 1971:1195). Cirkuläret innehåller, förutom
vissa handläggningsföreskrifter, riktlinjer som gäller dels nyanställning av
handikappade, dels bibehållande i anställning av personer som blivit
partiellt arbetsföra under anställningstiden.
När det gäller nyanställning av partiellt arbetsföra framhålls i
anknytning till vad som anförts i ovannämnda prop. 1949:132 bl. a. att
InU 1972:21
8
en förutsättning för att genomföra en allmän sysselsättnings- och
socialpolitik, som syftar till att tillvarata de partiellt arbetsföras
produktiva förmåga, är att staten tar ledningen i detta avseende.
Myndigheterna bör ej ha en restriktiv inställning till de partiellt
arbetsföra som arbetskraft.
1 fråga om anställnings- och arbetsvillkor gäller enligt cirkuläret för
partiellt arbetsföra med brist i hälsotillståndet följande.
För partiellt arbetsföra, som vid anställningstillfället anses kunna
fullgöra normal arbetsprestation, bör tillämpas samma anställnings- och
arbetsvillkor som för personer vilkas hälsotillstånd inte företer några
brister.
Anses partiellt arbetsföra inte kunna fullgöra normal arbetsprestation,
blir anställningsformen beroende av arbetshindrets art. Är arbetshindret
stationärt eller väntas det utveckla sig gynnsamt, ifrågakommer anställning
på deltid på samma villkor som personer utan anmärkning mot
hälsotillståndet eller anställning på heltid som extra tjänsteman med
lönegradsplacering avvägd efter prestationsförmågan. Även kombination
av deltidsanställning och individuellt avvägd lönegradsplacering kan
tänkas. Det framhålls i cirkuläret att om den anställdes prestationsförmåga
ökar, bör lönegradsplaceringen anpassas därefter. Kan prestationsförmågan
anses ha blivit normal, bör tjänstemannen i förekommande fall
överföras till ordinarie eller extra ordinarie anställning.
Är däremot prognosen beträffande arbetshindret oviss, skall enligt
cirkuläret tillämpas arvodesanställning.
En omarbetning av cirkuläret föreslogs av 1969 års personalvårdsutredning
i betänkandet ”Översyn av den statliga personalvårdens organisation”
(Stencil Fi 1970:6). I prop. 1971:1 bil. 9 (s. 69) uttalade
föredraganden att han delade utredningens uppfattning. Med anledning
härav utarbetas f. n. anvisningar till ledning för myndigheternas handlande
i dessa frågor inom statens personalnämnd. Sådana anvisningar har
nyligen utfärdats avseende redan anställd personal.
Kommunernas och landstingens förvaltningar berörs i allmänhet inte
av det statliga cirkuläret. Vissa kommuner och landsting har antagit
personalpolitiska program där de handikappades sysselsättningsmöjligheter
berörs.
I de allmänna riktlinjer för kommunernas personaltjänst, som antagits
av Svenska kommunförbundets styrelse år 1969, uttalas under avsnittet
Hälsoprövning följande:
Vad ovan sagts om vikten av hälsoprövning av nyanställda innebär
givetvis ingalunda att kommunerna inte skulle kunna låta sociala skäl
påverka ett anställningsärende. Personer med olika slag av handikapp bör
så långt möjligt beredas möjligheter till meningsfyllda insatser i arbetslivet.
De handikappades anställningsmöjligheter på den offentliga sektorn
har behandlats av utredningen rörande den skyddade sysselsättningen i
det tidigare nämnda betänkandet om skyddat arbete. Utredningen har
kommit till den bestämda uppfattningen att staten som arbetsgivare trots
det särskilda ansvar som ålagts statliga arbetsgivare gentemot personer
InU 1972:21
9
med nedsatt arbetsförmåga i allt väsentligt intar samma inställning till
arbetskraften som arbetsgivare i allmänhet gör i samband med nyanställning.
Cirkuläret om anställningsvillkor för partiellt arbetsföra har enligt
utredningen fått relativt liten praktisk betydelse för nyanställning av
partiellt arbetsföra.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen bl. a. att cirkulärets
bestämmelser, som enligt utredningen i flera avseenden är föråldrade,
omarbetas grundligt. Utredningen ifrågasätter vidare om reglerna om
införskaffande av läkarintyg i samband med nyanställning bör ha en så
generell utformning som nu är fallet. Därjämte rekommenderar utredningen
kommuner och landsting att överväga möjligheterna att införa
motsvarande eller andra lösningar till gagn för den berörda arbetskraften.
I ett annat avsnitt i betänkandet förordar utredningen som nämnts en
särskild lagstiftning med syfte att främja handikappades anställningsmöjligheter
på den öppna arbetsmarknaden. I det sammanhanget diskuterar
utredningen som ”ett alternativ eller komplement” till sådan lagstiftning
att man inom den offentliga sektorn inför ett system som skulle innebära
att en viss del (kvot) av en myndighets personalanslag reserveras för
anställning av personer med nedsatt arbetsförmåga.
Slutligen bör nämnas de särskilda arbetsmarknadspolitiska medel som
används för att bereda handikappade anställning inom den offentliga
sektorn. Den kvantitativt mest betydelsefulla av dessa medel är arkivarbete.
Arkivarbete anordnas vid statlig myndighet samt statsunderstödd eller
annan allmännyttig institution. Främst för att sysselsätta handikappade
som inte kan placeras hos institutioner eller myndigheter har arbetsmarknadsverket
inrättat arkivarbeten vid särskilda s. k. kontorsarbetscentraler.
Vidare kan arkivarbete anordnas vid kommunal myndighet.
Den 1 september 1972 sysselsattes 9749 personer i arkivarbete. Av
dem var 4774 placerade hos statliga myndigheter och institutioner och
1168 vid kommunala myndigheter. Övriga arbetade på kontorsarbetscentraler
(1287) resp. hos enskilda institutioner (2520). Närmare 2/3 av alla
arkivarbetare är således direkt knutna till statlig eller kommunal
verksamhet. En omläggning av nuvarande arkivarbete till beredskapsarbete
inom kontor och förvaltning diskuteras och föreslås i promemorian
”Beredskapsarbete inom kontor och förvaltning” (Ds In 1971:15).
Den av utredningen rörande den skyddande sysselsättningen framförda
tanken på kvotering av myndigheternas avlöningsanslag torde få ses som
ett alternativ till promemorians förslag.
I syfte att öka handikappades sysselsättningsmöjligheter på öppna
marknaden bedrivs sedan budgetåret 1967/68 en försöksverksamhet med
halvskyddad sysselsättning. Enligt regler som gäller från den 1 juli i år
utgår ersättning till arbetsgivare som anordnar sådan verksamhet med
40 % av den lön som betalas ut till arbetstagarna.
Verksamheten omfattar företag samt kommunala och landstingskommunala
myndigheter och inrättningar. På den statliga sidan har
InU 1972:21
10
tidigare endast statliga bolag kunnat påräkna bidrag för halvskyddad
verksamhet. Från den 1 juli i år har verksamheten breddats att gälla även
nyanställning av handikappade i affärsdrivande verk.
Utskottet
De handikappades växande problem på arbetsmarknaden är ämnet för
tre av de fyra motioner som behandlas i detta betänkande - den fjärde
gäller sysselsättningen för arbetstagare i pensionsåldern.
Utskottet har i ett tidigare sammanhang (InU 1971:22) understrukit
nödvändigheten av att bredda de handikappades sysselsättningsmöjligheter
på den öppna arbetsmarknaden. Trots omfattande stödinsatser har
föreliggande sysselsättningsbehov uppenbarligen inte kunnat tillgodoses i
tillräcklig utsträckning med följd att en växande andel handikappade
sysselsätts i skyddad verksamhet i samhällets regi. Mot denna bakgrund
underströk utskottet angelägenheten av att pågående utredningsverksamhet
avseende de handikappades sysselsättningsfrågor bedrevs på sådant
sätt att det skulle bli möjligt att inom en nära framtid ta ställning till
vilka ytterligare åtgärder som kunde behöva vidtas.
En av de utredningar som utskottet syftade på i fjolårets betänkande,
utredningen rörande den skyddade sysselsättningen, har i september i år
överlämnat betänkandet ”Skyddat arbete” (SOU 1972:54). Betänkandet
innehåller bl. a. förslag som har till syfte att främja de handikappades
sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden. Vid det kommande
årsskiftet avser utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m.
enligt vad utskottet erfarit att lägga fram ett betänkande.
I motionen 1972:67 av herr Hermansson m. fl. (vpk) begärs utredning
om att lagstiftningsvägen tillförsäkra handikappade arbetstagare anställningstrygghet
i bestående anställningar och rätt till arbete när de första
gången träder ut på arbetsmarknaden eller återinträder på arbetsmarknaden
efter t. ex. sjukdom. Motionskravet är underbyggt av ett omfattande
statistiskt material, med vilket motionärerna vill belysa de handikappades
under åren alltmer osäkra ställning på arbetsmarknaden.
Utredningen rörande den skyddade sysselsättningen anlägger liknande
synpunkter som motionärerna. Utredningen konstaterar bl. a. att de
handikappades sysselsättningssituation på den öppna arbetsmarknaden
trots betydande insatser från samhällets sida under den senare hälften av
1960-talet snarare har försämrats än förbättrats. Vidare konstaterar
utredningen att även om statsmakterna förstärker de arbetsmarknadspolitiska
insatserna för personer med handikapp kan befaras att det endast
sker en viss uppbromsning av den negativa utvecklingen. Mot denna
bakgrund föreslår utredningen, vid sidan om andra åtgärder, att den förra
året antagna lagen om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre
arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden skall vidgas att omfatta även
handikappade. Utredningen definierar i det sammanhanget handikappade
som personer vilka på grund av fysisk, psykisk eller intellektuell
InU 1972:21
11
funktionsnedsättning har betydande svårigheter att vinna insteg eller
återinträde på den öppna arbetsmarknaden.
Utredningens förslag innebär sålunda att man lagstiftningsvägen skall
främja de handikappades möjligheter att få ny anställning. Arbetsgivare
skall aktivt bearbetas att anställa handikappade. I sista hand skall
arbetsmarknadsmyndigheterna kunna förordna att endast av arbetsförmedlingen
anvisad arbetskraft får anställas.
När det gäller det i motionen framställda kravet på anställningstrygghet
i bestående anställningar vill utskottet hänvisa till pågående arbete
inom utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. Utskottet har
inhämtat att utredningens till årsskiftet aviserade förslag särskilt kommer
att beröra handikappade anställda.
Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att utredningsförslag i den
av motionärerna aktualiserade frågan redan föreligger eller kan väntas
inom några månader. Remissbehandlingen av dessa förslag kommer att
tillföra frågan ytterligare material och synpunkter. Det finns anledning
räkna med att propositionsarbetet med hänsyn till frågans vikt kommer
att bedrivas skyndsamt. Att i detta läge sätta i gång nya utredningar
förefaller föga ändamålsenligt och kan knappast få annan följd än att
lösningen av betydelsefulla problem skjuts på framtiden. Utskottet har
förståelse för att det kan finnas skilda uppfattningar om hur frågorna
skall lösas och vill därför framhålla att det kommer att finnas möjligheter
att föra fram ändringsförslag i samband med remissbehandling av
utredningarna och den riksdagsbehandling som senare kommer att följa.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen.
Även i motionen 1972:158 av herr Helén m„ fl: tar man fasta på den
allt snabbare utslagningen av handikappade från den öppna arbetsmarknaden.
Det föreslås inventeringar av tillgången på lämpliga arbetstillfällen
för svårplacerad arbetskraft och möjligheterna att undanröja förekommande
hinder för den att få anställning på den öppna arbetsmarknaden.
Det begärs vidare att hittillsvarande försöksverksamhet med s. k. anpassningslag
utvärderas.
Som framgår av en i det föregående lämnad redogörelse utfärdade
arbetsmarknadsstyrelsen år 1970 riktlinjer för länsarbetsnämndernas
medverkan till ”arbetets anpassning till den handikappade och äldre
arbetskraftens förutsättningar”. Härvid förutsattes ett samarbete mellan
arbetsförmedling, företag och fackklubbar. En av de samverkansformer,
som därvid prövats av länsarbetsnämnderna, är de i motionen nämnda
anpassningslagen.
Genom tillkomsten av 1971 års äldrelagar har uppstått behov av nya
former för samverkan mellan arbetsgivare, anställda och arbetsförmedlingen.
På grund härav har styrelsen i februari 1972 utfärdat nya riktlinjer
och rekommendationer för anpassningsarbetets bedrivande. Efter samråd
med partsorganisationerna har arbetsmarknadsstyrelsen utarbetat en
modell för den avsedda samverkan som innebär att samarbetsorgan med
den nya benämningen anpassningsgrupper skall bildas, i en första etapp
vid företag m„ fl. arbetsplatser med minst 50 anställda.
InU 1972:21
12
Närmare anvisningar om anpassningsgruppernas arbete har meddelats i
september i år. Enligt anvisningarna ingår det i anpassningsgruppernas
uppgifter att klarlägga vilka arbetsuppgifter som med eller utan förändringar
av arbetsstället kan utföras av äldre och personer med arbetshinder.
Vid utgången av sommaren 1972 har tillkommit ca 170 anpassningsgrupper.
Antalet grupper beräknas stiga snabbt redan i höst. Vid
årsskiftet väntas de uppgå till ca 1 800.
Den av motionärerna begärda inventeringen av lämpliga arbetstillfällen
för personer som har svårt att finna sysselsättning på den öppna
arbetsmarknaden kommer sålunda att förverkligas genom de nya anpassningsgruppernas
arbete. Motionärernas önskemål får därmed anses
tillgodosett och något riksdagens initiativ i nu förevarande hänseende är
därmed inte aktuellt.
När det gäller yrkandet om en utvärdering av anpassningslagens
verksamhet får den frågan anses vara för tidigt väckt med hänsyn till de
nya verksamhetsformer som är under uppbyggnad. Det kan emellertid
anmärkas att en, låt vara kortfattad, redovisning av resultatet av den
hittillsvarande, begränsade försöksverksamheten har lämnats i det nyligen
avgivna betänkandet ”Skyddat arbete”. Motionen bör alltså inte heller i
denna del föranleda någon åtgärd.
Möjligheterna att på den offentliga sektorn skapa nya sysselsättningstillfällen
för handikappade är ämnet för motionen 1972:1411 av herrar
Söderström (m) och Oskarson (m). Enligt motionärerna är det rimligt att
samhället stöder strävandena att ge de handikappade bättre arbetsmöjligheter
genom att gå i täten och uppträda som mönsterarbetsgivare.
Utskottet vill påpeka att denna princip för den statliga personalvårdspolitiken
har fastslagits av statsmakterna redan år 1949 och den finns
uttryckligen angiven i gällande cirkulär till statsmyndigheterna angående
anställningsvillkor m. m. för partiellt arbetsföra inom statlig och statsunderstödd
verksamhet (1960:533, omtryckt 1971:552). I cirkuläret
meddelas olika föreskrifter som syftar till att göra det lättare för
handikappade att erhålla resp. behålla anställning i statens tjänst.
Cirkuläret synes emellertid inte ha fått avsedd effekt. En omarbetning
av cirkuläret föreslogs därför av 1969 års personalvårdsutredning.
Utredningen rörande den skyddade sysselsättningen föreslår detsamma.
Enligt den sistnämnda utredningen bör gällande bestämmelser, som
betecknas som i flera avseenden föråldrade, omarbetas grundligt. Även
andra åtgärder föreslås, bl. a. lättnader i kravet på läkarintyg vid
anställning och särskilda löneanslag för anställning av handikappade.
Vidare rekommenderas motsvarande reformer inom kommunernas och
landstingens verksamhetsområden. Det kan anmärkas att de förutnämnda
anpassningsgruppernas arbete med att få fram lämpliga arbeten för
handikappade berör även den offentliga sektorn. Proposition på grundval
av betänkandet ”Skyddat arbete” kan dessutom väntas till nästa års
riksdag.
InU 1972:21
13
Motionen 1972:1411 får genom ovan nämnda förslag och åtgärder
anses tillgodosedd. Någon åtgärd från riksdagens sida är således inte
påkallad.
Motionen 1972:375 av herr Helén m. fl. (fp) behandlar de äldres
sysselsättningsfrågor. Motionärerna anser att äldre arbetstagare även efter
pensioneringen bör ha rätt till lämpligt arbete. I motionen ges vissa
uppslag till sysselsättningsmöjligheter. Det hävdas vidare att bättre
arbetsmöjligheter för äldre är något som hänger nära samman med
möjligheterna att införa en rörlig pensionsålder. Motionärerna föreslår
därför att pensionsålderskommittén får i uppdrag att lämna förslag på
åtgärder som samhället kan vidta för att göra det lättare för äldre som så
önskar att fortsätta sitt yrkesliv.
Den äldre arbetskraftens svårigheter på arbetsmarknaden har mer och
mer kommit i blickpunkten. Samhället har genom olika åtgärder försökt
stödja denna grupp. Utskottet vill peka på de förbättringar av de äldre
arbetstagarnas anställningsskydd som infördes genom de år 1971 antagna
s. k. äldrelagarna och de förbättringar av anställningsskyddet som kan
komma att aktualiseras av utredningen rörande ökad anställningstrygghet
m. m. Vidare kan hänvisas till den avsevärda aktivitet som, såsom förut
berörts, pågår inom arbetsmarknadsverket för bättre anpassning av
arbetsplatserna till handikappades och äldres förutsättningar. Härigenom
kan det i ökad omfattning bli möjligt för äldre arbetstagare i närheten av
pensionsåldern att - om önskemål finns — bibehålla sin anställning. En
sådan linje är enligt utskottets mening att föredra framför den ordning
som motionärerna synes utgå från, nämligen att arbetstagaren först
bereds pension och därefter i särskild ordning anordnad sysselsättning.
Motionärernas förslag tar sålunda sikte på särskilda sysselsättningsskapande
åtgärder för pensionärer och personer i pensionsåldern. Som
utskottet framhöll i fjol i betänkandet InU 1971:25 kan man vid en
bedömning av dessa förslag inte undgå att beakta de svårigheter som
sedan lång tid tillbaka föreligger att på den öppna arbetsmarknaden
placera äldre arbetslösa som inte nått pensionsåldern och handikappade.
Dessa svårigheter torde snarast ha ökat under det år som har gått och
problemen kan väntas i viss mån kvarstå, trots de motåtgärder som
vidtagits eller planeras. Mot en sådan bakgrund är det — som utskottet
uttalade förra året — rimligt att de resurser som står till buds inriktas på
svårplacerad arbetskraft som ännu inte nått pensionsåldern.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.
Utskottet vill emellertid tillägga att det av motionärerna föreslagna
utredningsuppdraget ligger utanför pensionsålderskommitténs uppdrag
och att ett bifall till motionen därför kan befaras komma att försena en
lösning av de angelägna frågor kommittén har att pröva.
InU 1972:21
14
Utskottet hemställer
A. att riksdagen avslår motionen 1972:67,
B. att motionen 1972:158, yrkandena A 1 b och c, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,
C. att motionen 1972:1411 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,
D. att riksdagen avslår motionen 1972:375.
Stockholm den 17 oktober 1972
På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Hörnlund
(s), herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Johansson i Simrishamn (s), Stridsman
(c), Oskarson (m), Lorentzon (vpk), Mattsson i Skee (c), Jadestig (s),
Fransson (c) och Ekinge (fp).
Reservation
vid D i utskottets hemställan av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge
(fp), som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Den
äldre” och slutar med ”att pröva” bort ha följande lydelse:
En rörlig, individuellt bestämd pensionsålder övervägs f. n. inom
pensionsålderskommittén. Ett sådant system förutsätter en reell frihet
för arbetstagaren att välja mellan att gå i pension eller fortsätta i
yrkeslivet. Om han väljer fortsatt arbete kan det många gånger vara den
lämpliga lösningen att han kvarblir i sin anställning. Han åtnjuter härvid
stöd av de förra året antagna äldrelagarna liksom av den aktivitet som
arbetsmarknadsverket bedriver för bättre anpassning av arbetsplatserna
till handikappades och äldres förutsättningar. Om det av olika skäl inte är
möjligt att stanna kvar på eller återgå till den tidigare arbetsplatsen,
måste alternativ sysselsättning kunna anvisas. Huruvida berörda arbetstagare
först bör gå i pension och därefter beredas annan meningsfull
sysselsättning eller om de bör ges möjlighet att på lämpligt sätt fortsätta
sitt yrkesliv utan avbrott är en fråga som måste närmare prövas.
Det är emellertid inte bara sambandet med den rörliga pensionsåldern
som talar för att man på olika vägar söker tillgodose sysselsättningsbehovet
för personer i de aktuella åldrarna. Lika starka är de sociala och
samhällsekonomiska skäl som kan åberopas. För äldre som vill fortsätta
att arbeta innebär en meningsfull sysselsättning behövlig stimulans i det
dagliga livet. Från samhällsekonomisk synpunkt är det — på grund av den
framtida åldersstrukturen i landet — angeläget att tillvarata den värdefulla
arbetskraft som de äldre utgör.
InU 1972:21
15
Det kan invändas att i rådande arbetsmarknadsläge bör vid fördelning
av tillgängliga resurser prioritet ges åt grupper som inte kan trygga sin
försörjning genom pension. Enligt utskottets mening bör emellertid de
dagsaktuella problemen inte åberopas som skäl mot att nu ta upp de mer
långsiktiga frågor det här gäller.
Mot bakgrunden av det anförda tillstyrker utskottet att ett utredningsarbete
med den inriktning som avses i motionen kommer till stånd. Det
får ankomma på Kungl. Majit att avgöra om utredningsarbetet skall
utföras av pensionsålderskommittén eller i annan ordning. Vad utskottet
anfört borges Kungl. Maj:t till känna.
dels att utskottet bort hemställa
D. att riksdagen med anledning av motionen 1972:375 som sin
mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
av herr Lorentzon (vpk) som anfört:
Det lagförslag som nyligen lagts fram av utredningen rörande den
skyddade sysselsättningen i syfte att stärka de handikappades ställning på
arbetsmarknaden tillgodoser inte de intentioner som ligger bakom
motionen 1972:67. Samhällets ambitioner att trygga de handikappades
sysselsättning måste enligt min mening komma till betydligt mer
målmedvetna uttryck än som sker enligt det föreliggande utredningsförslaget.
Det får förutsättas att proposition om de handikappades sysselsättningsfrågor
kommer att utarbetas grundad på den nämnda utredningens
förslag och på kompletterande förslag längre fram i år av utredningen
rörande ökad anställningstrygghet m. m. Jag förutsätter vidare att denna
proposition kommer att föreläggas riksdagen redan under 1973 års
vårsession. I det läget anser jag mig böra tills vidare avstå från att föreslå
vidare åtgärder.
Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1685 S Stockholm 1972