Inrikesutskottets betänkande nr 20 år 1972 InU 1972:20

Nr 20

Inrikesutskottets betänkande i anledning av motion om skydd för den
svenska arbetsmarknadspolitiken i multinationella företag.

Motionen

I motionen 1972:765 av herr Hellström m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en översyn av den arbetsmarknadspolitiska
och arbetsrättsliga lagstiftningen med beaktande av de riktlinjer som
anges i motionen, därvid syftet bör vara att undanröja de hinder för ökad
jämlikhet och demokrati på svensk arbetsmarknad som framväxten av
multinationella företag kan komma att medföra.

Inledningsvis erinrar motionärerna om de multinationella företagens
starka expansion under 1960-talet. De anser att dessa företags rörlighet
över gränserna medför politiska påtryckningsmöjligheter även mot starka
industristater. De problem som sammanhänger med nationalstatens
ekonomisk-politiska självständighet gentemot de multinationella företagen
kommer, påpekar motionärerna, för Sveriges del koncentrationsutredningen
att kartlägga. Motionen tar upp frågor rörande dessa företags
betydelse för arbetsmarknadspolitiken, arbetsrätten och den fackliga
politiken.

Motionärerna anger vissa riktlinjer för den översyn av den arbetsmarknadspolitiska
och arbetsrättsliga lagstiftningen som de anser bör komma
till stånd. Beträffande arbetsmarknadspraxis och personalpolitik anför de
att ett karakteristiskt drag framför allt hos USA-ägda företag är en stark
centralisering av beslutfattandet till moderföretaget. Dotterbolagen utomlands
tillämpar i många fall en i den nordamerikanska traditionen
förankrad personalpolitik och arbetsmarknadspolitik, som ofta kännetecknas
bl. a. av centralisering av makten inom företaget, hierarkiska
beslutssystem och dålig insyn. Mot bakgrund av att en rad av de
multinationella företagen, enligt motionärernas uppfattning, har en personalpolitisk
profil som är främmande för den svenska arbetsmarknaden
anser de, att de svenska arbetsmarknadsmyndigheterna borges direktiv att
noga följa den personalpolitik och övrig företagspolitik som bedrivs inom
de multinationella företagen. En hög beredskap för lagstiftning om
arbetsmarknadsförhållanden bör hållas så att om så visar sig erforderligt
lagstiftningen inom detta område snabbt kan utvidgas och skärpas.

För att trygga fackföreningarnas möjligheter till insyn i de multinationella
företagens reella ekonomiska förhållanden föreslår motionärerna att
en lagstiftning bör förberedas med syfte att ge de anställda rätt till
särskilt fyllig information om koncernens förhållanden. Genom en sådan
lagstiftning skulle de fackliga organisationernas förhandlingsmässiga
underläge gentemot de internationella koncernerna minskas.

1 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 20

InU 1972:20

2

Motionärerna erinrar vidare om att vissa fackföreningsinternationaler
har gjort försök att samordna bl. a. förhandlingsarbetet mellan de
anslutna fackförbunden och multinationella företag. Sådana strävanden
bör enligt motionärerna underlättas. De anför:

Det är tänkbart att man i framtiden kommer att arbeta för att sluta
vissa former av kollektivavtal på internationell basis med multinationella
företag. Avtal om löner och allmänna arbetsvillkor kan då slutas
nationellt, som i dag. Ovanpå dessa nationella avtal är det sedan tänkbart
att en fackföreningsinternational förhandlar med ett bolag om specialavtal
i frågor som rör t. ex. koncernredovisning, information, insyn i
personalplanering etc. Skulle avtal av exempelvis denna typ komma till
stånd i framtiden, är det väsentligt att den svenska lagstiftningen ger dem
rättsverkan gentemot dotterbolaget i Sverige även om avtalet formellt är
slutet mellan en fackföreningsinternational och moderbolaget.

Vidare tar motionärerna upp frågan om fackliga sympatiaktioner i
multinationella företag och anför att svensk rättspraxis i fråga om
sympatiaktioner vid arbetsmarknadskonflikter med internationellt ursprung
i dag är oklar. Visserligen faller denna fråga inom ramen för
arbetsrättskommitténs direktiv men motionärerna påpekar att frågan om
sympatiaktioners laglighet inom ramen för samma — multinationella —
företag inte nämns i utredningsdirektiven. De anser att klara arbetsrättsliga
regler snarast bör skapas. Dessa skall syfta till att inom vida ramar ge
rätt till sympatiaktioner inom samma företag för att stärka fackföreningsrörelsens
ställning gentemot arbetsgivarparten i multinationella företag.

I motionen framhålls vidare att internationella överenskommelser
mellan regeringar i framtiden kommer att bli nödvändiga om än svåra att
uppnå för att balansera de multinationella företagens maktmöjligheter.
Motionärerna uttalar:

Den svenska regeringen bör inom ILO, OECD och andra relevanta
organ aktivt verka för tillskapande av minimistandard i fråga om
arbetsvillkor, redovisningsprinciper, insyn etc. för företag som etablerar
dotterbolag utomlands. Syftet härvid bör vara såväl att stärka de
nationella regeringarna gentemot de multinationella företagen som att
skapa regler som underlättar de strävanden som påbörjats inom vissa
områden för en samordning av de fackliga insatserna internationellt.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), Sveriges arbetsgivareförening (SAF), Landsorganisationen
i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO).

Av remissmyndigheterna ställer sig SAF och LO avvisande till den av
motionärerna önskade översynen medan TCO och SACO tillstyrker
densamma.

AMS erinrar i sitt yttrande om att arbetsmarknadsmyndigheterna
genom lag om vissa åtgärder för att främja sysselsättningen av äldre
arbetskraft på den öppna marknaden (SFS 1971:202) ges möjligheter att

InU1972:20

3

följa personalpolitiken inom enskilda företag:

SAF anser att motionärerna inte i dagens läge förebragt bärande skäl
för den begärda utredningen. SAF uttalar:

De frågor som behandlas i motionen är allmänt angivna, och själva
förslaget om en översyn av den arbetsmarknadspolitiska och arbetsrättsliga
lagstiftningen med beaktande av vad som anförts i motionen blir
därmed också obestämt och konturlöst. Utan allt bestridande av att de
multinationella företagens verksamhet och framtida utveckling även i vårt
land är en fråga som förtjänar uppmärksamhet undgår man icke intrycket
att motionärerna överdrivit de omständigheter som skulle motivera den
begärda utredningen. I fråga om arbetsmarknadspraxis och personalpolitik
kan icke gärna sägas annat än att de i Sverige verksamma
multinationella företagen på ett tillfredsställande sätt anpassat sig till
svenska förhållanden. Det är en kraftig överdrift att exempelvis hävda att
de har en personalpolitisk profil som är främmande för den svenska
arbetsmarknaden. Någon anledning till antagande att de skulle frångå den
nuvarande ordningen med anslutning till vederbörande arbetsgivarorganisation
finns icke heller. Det kan för övrigt i sammanhanget anmärkas att
det icke är ovanligt att de multinationella företagen tillämpar bättre
regler för de anställda än som följer av de gällande kollektivavtalen.

När det gäller övriga i motionen berörda frågor (facklig insyn,
internationella kollektivavtal, fackliga sympatiaktioner i multinationella
företag) ställer man sig också tvekande till motionärernas bedömningar.
Rent faktiskt torde det vara omöjligt att genomföra en lagstiftning som
effektivt skulle säkerställa att de anställda fick en särskilt fyllig
information om den internationella koncernens förhållanden. Själva
värderingen i förslaget synes för övrigt kunna ifrågasättas. — Accepterandet
av ett tänkt avtal mellan ett multinationellt företag och en
fackföreningsinternational såsom ett på vanligt sätt bindande kollektivavtal
även i Sverige måste innebära relativt mycket av en framtidsvision.
Vad sedan gäller sympatiaktionerna är det påtagligt att motionärerna
isolerat denna fråga i förhållande till de direktiv som arbetsrättskommittén
har att arbeta efter. Den senare har sålunda att behandla frågan om
internationella sympatiåtgärder över huvud taget, icke endast inom
multinationella företag.

1 yttrandet berör SAF även motionärernas förslag att regeringen inom
ILO, OECD och andra internationella organ bör aktivt verka för
tillskapande av minimistandard i fråga om arbetsvillkor, redovisningsprinciper
etc. för multinationella företag. SAF menar att en aktivitet i sådant
hänseende givetvis förtjänar stödjas men kan ej se att verksamheten
behöver förankras i någon särskilt för ändamålet tillsatt utredning.

LO påpekar att de problem som är förknippade med den expansion av
de multinationella företagen som skett under 1960-talet har uppmärksammats
av LO och andra fackliga organisationer. LO-kongressen 1971
gav landsekretariatet i uppgift att vidta de åtgärder som i fackligt
hänseende påkallas av den alltmer internationaliserade företagsamheten
och LO har yrkat på en sådan anpassning av ekonomisk lagstiftning, som
nödvändiggörs av denna utveckling. LO anför vidare:

Framväxten av dessa företag kan medföra ökad sysselsättning, en
teknologisk utveckling och spridning av forskningsresultat. LO anser
dock, i likhet med motionärerna, att det är angeläget att lagstiftningsvägen
motverka vissa negativa sidor av de multinationella företagens
framväxt. Bl. a. i fråga om personalpolitik kan annars ogynnsamma

1 * Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 20

InU1972:20

4

verkningar uppstå.

Vad gäller svårigheterna till insyn i företagens ekonomiska läge och de
problem för de anställda att förhandla med företaget som därmed föijer,
har LO i remissvar på samarbetsutredningens, fondbörsutredningens och
aktiebolagsutredningens betänkanden gett förslag till vissa åtgärder. Dessa
gäller främst förslag till skärpta regler om redovisningsskyldighet och
insyn i företagens ekonomiska förhållanden.

Diskussioner på internationell nivå rörande arbets- och anställningsförhållanden
samt de anställdas samrådsrätt har förts mellan vissa multinationella
företag och fackliga organisationer. Det är ovisst om kontakter av
detta slag kan leda till avtal av den typ som motionen nämner.
Löneförhandlingar på internationell nivå synes för närvarande inte vara
aktuella med undantag för transportområdet.

LO konstaterar att flera av de problem som motionen tar upp berörs
av pågående lagändringsarbete och redan arbetande utredningar, t. ex.
koncentrations- och arbetsrättsutredningarna. Beträffande sistnämnda
utredning tar LO för givet att kommitténs undersökning av rätten till
sympatiåtgärder bör innefatta också det fall då en internationell
sympatiaktion riktas mot ett visst multinationellt företag.

Med hänvisning till ovanstående anser LO att någon särskild utredningskommitté
för den begärda översynen inte såvitt nu kan överblickas
är påkallad. Motionärernas synpunkter bör självfallet beaktas i pågående
lagstiftningsarbete.

LO är i likhet med motionärerna av åsikten att regeringen inom de
internationella samarbetsorganen (ILO, OECD m. fl.) bör verka för en
internationell samordning av reglerna för multinationella företag. Inom
Fria fackföreningsintemationalen, där LO ingår, har rekommendationer i
detta syfte utfärdats.

TCO anser att det mot bakgrund av den snabba internationaliseringen
av företagandet är angeläget att med jämna mellanrum aktuell lagstiftning
på berörda områden ses över så att oönskade möjligheter till försvårande
av fackligt arbete m. m. elimineras och tillstyrker därför en översyn av
den arbetsmarknadspolitiska och arbetsrättsliga lagstiftningen. Samtidigt
framför TCO en förhoppning om att statsmakterna utreder möjligheterna
att mildra sekretessbestämmelserna rörande bl. a. registreringen av
utländska företags etableringar i Sverige och rent allmänt försöker
förbättra statistiken över utländska företags verksamhet i Sverige såväl
som svenska företags verksamhet i utlandet. Härigenom skulle bl. a. de
fackliga organisationernas möjligheter till utredningar av de multinationella
företagens verksamhet underlättas.

SACO anser det angeläget att den svenska arbetslagstiftningen
utformas på ett sådant sätt att även de multinationella företagen, såväl
formellt som reellt, kommer att omfattas av det regelsystem och praxis
som gäller inom det arbetsrättsliga området. SACO har därför inget att
erinra mot en översyn av arbetslagstiftningen i detta syfte.

Pågående utredningsarbete m. m.

Koncentrationsutredningen

Utredningen som tillkallades år 1961 med uppgift att kartlägga och
analysera näringslivets struktur- och konkurrensförhållanden har avgett

InU 1972:20

5

ett antal betänkanden bl. a. Industrins struktur och konkurrensförhållanden
(SOU 1968:5), Ägande och inflytande inom det privata näringslivet
(SOU 1968:7) samt Stordriftsfördelar inom industriproduktionen (SOU
1970:30).

Utredningen har i tilläggsdirektiv givna den 16 juni 1971 fått i
uppdrag att genomföra en undersökning av konsekvenserna för svensk
ekonomi och ekonomisk politik av de internationella företagens växande
betydelse. Undersökningen bör enligt direktiven även omfatta internationella
företag med svenskt ursprung. Undersökningen bör, anförs i
direktiven, ge en översikt över olika typer av internationella företag och
deras andelar av produktion och marknader på olika områden, i första
hand i Sverige. Tendenserna i utvecklingen är därvid av särskilt intresse.
Vidare bör undersökningen omfatta en analys av orsakerna till de
internationella företagens framväxt och belysa den roll som bl. a.
stordriftsfördelar, produktsammansättning och monopolsträvanden kan
spela därvidlag.

Den centrala problemställningen för utredningen bör vara vilka
effekter utvecklingen mot allt flera och större internationella företag har
och kan komma att få på den svenska ekonomin. Analysen härav bör
omfatta frågan vilken inverkan denna utveckling kan få på möjligheterna
att uppnå nationella ekonomisk-politiska och näringspolitiska mål i fråga
om bl. a. ekonomisk stabilitet och tillväxt samt inkomst- och förmögenhetsfördelning.

Utredning rörande ökad anställningstrygghet m. m.

Utredningen som tillkallades av inrikesministern den 5 december 1969
skall göra en allsidig undersökning av anställningstryggheten med
tonvikten lagd på frågan om det stöd som utgår till äldre arbetskraft
behöver kompletteras med lagstadgad trygghet i anställning. Utredningen
beräknas avge ett betänkande vid årsskiftet 1972/73.

I direktiven understryks att i fråga om de områden där avtal finns bör
de sakkunniga undersöka, vilka skiljaktigheter som råder mellan avtalens
bestämmelser och vilka skälen är för skiljaktighetema. Vidare bör
kartläggas hur stora arbetstagargrupper som står utanför kollektivavtalsreglerat
anställningsskydd. Undersökningarna bör inte begränsas till den
äldre arbetskraften utan omfatta hela arbetsmarknaden. På grundval av
undersökningsresultaten bör de sakkunniga bedöma i vilken mån anställningstryggheten
behöver ökas genom lagstiftning och hur en sådan
lagstiftning lämpligen bör utformas.

Vidare anförs att ett anställningsskydd i form av lagstadgade uppsägningstider
måste innehålla garantier för att skyddet inte blir illusoriskt till
följd av att permittering används felaktigt. En ytterligare fråga av allmän
betydelse är hur förlängda uppsägningstider skall samordnas med gällande
varselöverenskommelser.

Sannolikt är det lämpligt att utforma lagbestämmelser om uppsägningstid
som ett allmänt minimiskydd som kan förbättras genom avtal.
Med en sådan lösning blir det möjligt för arbetstagargrupper att behålla

InU 1972:20

6

eller tillvinna sig längre uppsägningstider än de lagstadgade. En avtalsfrihet
med denna innebörd stämmer överens med grundtankarna bakom
1965 års reform av de offentliga tjänstemännens anställningsförhållanden.

Om anställningstryggheten ökas genom förlängda uppsägningstider
och i synnerhet om därtill läggs ett särskilt skydd i form av avgångsersättning,
blir det ofrånkomligt för de sakkunniga att undersöka om det
ökade skyddet skall beredas den anställde också i de fall då uppsägningen
har sin grund i hans personliga förhållanden. De sakkunniga bör därför
till allsidig prövning ta upp också frågan om skyddet mot obefogad
uppsägning samt mot bakgrund av bl. a. huvudavtalen på den privata
arbetsmarknaden och statstjänstemannalagen överväga behovet att lagreglera
uppsägningsgrunderna och de rättsliga följderna av obefogad uppsägning.
Utgångspunkt för övervägandena bör vara att principen om
arbetsgivares rätt att utan skäl avskeda arbetstagare skall ersättas med en
huvudregel om skydd mot sakligt ogrundade uppsägningar. Vid överväganden
av i vilka fall uppsägning skall anses sakligt befogad måste
samordning ske med bestämmelserna härom i statstjänstemannalagen
liksom med lösningarna av de frågor som omfattas av ämbetsansvarskommitténs
uppdrag.

Införs lagbestämmelser om uppsägning, blir det nödvändigt att
närmare undersöka i vilken ordning tvister om uppsägning skall prövas
och avgöras.

A rbetsm iljöutredningen

Utredningen tillkallad den 20 februari 1970 har i uppdrag att företa
en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen. Utredningen beräknas
att före årsskiftet 1972/73 avge ett delbetänkande rörande ändringar i
arbetarskyddslagstiftningen. I direktiven uttalas bl. a. att den översyn
som utredningen skall verkställa skall syfta till en lagstiftning som
svarar mot en breddad målsättning för arbetarskyddet. Allmänt sett
bör lagstiftningen ge ett tillfredsställande underlag för vidgade insatser
mot hälsofarliga arbetsmiljöer. En grundtanke måste vara att arbetstagarnas
fysiska och psykiska hälsa skall kunna skyddas effektivt i varje led av
produktionen. Arbetarskyddets krav måste bättre än f. n. kunna göra sig
gällande redan i samband med planeringen av arbetslokaler, maskiner och
arbetsmetoder. Det är också nödvändigt med ökade möjligheter till en
fortlöpande kontroll av den arbetshygieniska situationen på arbetsplatserna.
Goda möjligheter måste dessutom finnas till ingripande i sådana fall
då missförhållanden i skyddshänseende kunnat konstateras.

Direktiven framhåller att en effektiv tillämpning av arbetarskyddslagstiftningen
självfallet är av stor betydelse. Reglerna om tillsyn genom
offentliga organ bör därför ses över med sikte på största möjliga
effektivitet i tillsynsverksamheten. Arbetarskyddstyrelsen och yrkesinspektionens
organisation och arbetsformer bör tas upp till behandling av
utredningen i anslutning till översynen av lagstiftningen.

Frågan om anmälningsplikt beträffande nytillkomna arbetsställen -vilken var aktuell i samband med arbetarskyddslagens tillkomst — torde
åter få övervägas.

InU1972:20

7

Arbetsrättskommittén

Kommittén tillkallad av inrikesministern den 28.12.1971 skall företa
en översyn av arbetsfredslagstiftningen. I direktiven uttalas att statsmakterna
bör genom lagstiftningsåtgärder ge löntagarorganisationerna det
stöd som behövs för att få till stånd en demokratisering av arbetslivet.
Medbestämmanderätt för arbetstagarna i företagen på olika nivåer bör
visserligen i första hand åstadkommas genom avtal och i former som inte
förändrar de fackliga organisationernas ställning som fria och oberoende
organisationer. Men för att förhandlingar skall kunna leda till resultat
måste förhandlingsrätten byggas ut och kollektivavtalslagstiftningen
ändras så att arbetstagarna och deras organisationer får en med
arbetsgivaren mer jämbördig ställning. I första hand bör dock översynen
inriktas på att skapa förutsättningar för ett verkligt arbetstagarinflytande
på områden som berör den enskilde arbetstagaren nära och dagligen. Den
förhandlingsrätt som kommer att knäsättas genom ny lagstiftning bör i
princip vara så vidsträckt att förhandlingar kan inledas i alla frågor på
olika beslutsnivåer som det är angeläget för de anställda att få inflytande
på.

Vidare erinras i direktiven om den rätt som arbetsgivarna har enligt
§ 32 i SAF:s stadgar att leda och fördela arbetet. § 32 och den rättspraxis
som utbildats har enligt direktiven gjort det mycket svårt för arbetstagarna
att föra fram frågor om arbetsledningsrätten till materiell lösning i
kollektivavtal. En ny lagstiftning bör utgå från att frågor som hör till
arbetsledningsrätten bör regleras i kollektivavtal.

Kommittén har vidare fått i uppdrag att i samband med en översyn av
fredsplikten enligt kollektivavtalslagen även ta upp problem som hänger
samman med stridsåtgärder som har internationell bakgrund. I direktiven
anförs bl. a. följande.

Vid en reglering av dessa frågor kan det knappast bli tal om att
generellt låta en sympatiåtgärds tillåtlighet vara beroende av om
primärkonflikten är lovlig enligt lagen i det land där den företas.
Begränsningar av det slaget kan vara naturliga när det gäller länder vilkas
arbetsrättsliga lagar och arbetsmarknadsförhållanden är likartade våra
egna. I andra fall får man kanske tänka sig en huvudregel som innebär att
en sympatiåtgärd till stöd för arbetstagare, som är inblandade i en
konflikt i annat land, skall anses lovlig, om de svenska arbetsmarknadsparterna
inte har avtalat om en vidsträcktare fredsplikt. De sakkunniga
bör pröva möjligheten av en sådan regel. De bör med beaktande av nu
angivna och andra synpunkter söka finna en lösning på hela komplexet av
problem i fråga om stridsåtgärder med internationell bakgrund.

Utredningsförslag om styrelserepresentation för anställda

En arbetsgrupp inom industridepartementet har i promemorian
”Styrelserepresentation för de anställda” (Ds I 1972:3) lagt fram förslag
om lagstadgad rätt för anställda i aktiebolag med mer än 100 arbetstagare
att utse två styrelseledamöter. Denna rätt föreslås till en böljan gälla
under en femårig försöksperiod som skall inledas den 1.1.1973. I företag

InU 1972:20

8

som ej omfattas av lagförslaget kan de anställda genom avtal få rätt att
utse ledamöter i styrelsen enligt lagens bestämmelser. De anställda kan
också genom avtal få rätt att utse flera ledamöter än två.

1 promemorian föreslås vidare att arbetstagarrepresentationen inrättas
genom beslut av lokal facklig organisation eller grupp av organisationer
som representerar mer än hälften av antalet kollektivanställda. Arbetstagarledamot
bör enligt förslaget i princip vara anställd i företaget men om
de fackliga organisationerna finner att särskilda skäl föreligger kan de
utse annan person. Arbetstagarledamöterna i styrelsen föreslås få samma
rättigheter och skyldigheter som övriga ledamöter. Lagförslaget innehåller
dock en bestämmelse om att arbetstagarledamot inte får delta i
styrelsens behandling av frågor som rör stridsåtgärd eller förhandling med
arbetstagarorganisation om slutande av kollektivavtal. Proposition i
ämnet väntas föreläggas 1972 års höstriksdag.

Utredningsförslag om statliga styrelserepresentanter i vissa aktiebolag

Samarbetsutredningen har i betänkandet (SOU 1970:41) Företag och
samhälle lagt fram förslag till styrelserepresentation för det allmänna i
vissa aktiebolag i syfte att bl. a. öka informationsutbytet mellan
företagen och samhällets organ. Utredningen förordade att Kungl. Maj:t
ges rätt att i tillhopa högst 20 aktiebolag utse en ledamot i respektive
styrelse (offentliga styrelseledamöter). Denna rätt för Kungl. Maj:t bör
enligt förslaget omfatta en femårsperiod. Styrelserepresentation bör
komma i fråga i bolag av olika typer, olika branscher och med olika
ägarförhållanden. I första hand bör styrelseledamot få till uppgift att
tillföra bolagets styrelse samhälleliga synpunkter på ärenden som tas upp
i styrelsen och att verka för att dessa synpunkter beaktas. Samhällets
intentioner i sådana frågor bör han lämpligen kunna delges vid de
kontakter med Kungl. Maj:t som enligt utredningen synes vara en
nödvändig förutsättning för att styrelserepresentationen skall få reellt
innehåll. Till offentliga styrelseledamöter bör utses personer med stort
företags- och allmän ekonomiskt kunnande och med god kännedom om
de samhälleliga målsättningarna främst inom näringspolitiken. Offentlig
styrelseledamot i aktiebolag bör vara underkastad samma kvalifikationskrav
och bestämmelser i övrigt som gäller för styrelseledamöter som utses
av bolagsstämman.

Utredningen föreslår vidare att mot slutet av den femåriga försöksperioden
en utvärdering bör kunna ske av verksamheten med offentlig
styrelserepresentation.

InU 1972:20

9

Utskottet

De multinationella företagen har expanderat kraftigt under 1960-talet.
Enligt motionärerna beräknas sådana företag f. n. stå för ca en fjärdedel av
världsproduktionen. Denna utveckling, som antas komma att fortgå under
de närmaste decennierna, har inneburit en teknologisk utveckling och
spridning av forskningsresultat men har också fått vissa allvarliga
ekonomisk-politiska konsekvenser för enskilda stater.

De problem som den fortgående internationaliseringen av näringslivet
fört med sig har på senare tid ägnats uppmärksamhet såväl på det
nationella som på det internationella planet av de fackliga organisationerna.

Motionen anknyter till detta och tar upp vissa frågor som sammanhänger
med de följder utvecklingen kan komma att få för det fackliga
arbetet samt för utvecklingen mot ökad demokrati inom arbetslivet.
Motionärerna vill ha en översyn av den arbetsmarknadspolitiska och
arbetsrättsliga lagstiftningen i syfte att undanröja de hinder för ökad
jämlikhet och demokrati på den svenska arbetsmarknaden som de
multinationella företagen kan komma att skapa. De anger vissa riktlinjer
för denna översyn, bl. a. i fråga om personalpolitik, de fackliga
organisationernas rätt till ingående information om koncernförhållanden
och fackliga sympatiaktioners laglighet vid tvist i annat land inom samma
multinationella företag.

De av motionärerna upptagna frågorna om de multinationella företagen
kräver ökad uppmärksamhet. De fackliga organisationerna har
insett detta och genom deras internationella organisationer har igångsatts
ett arbete med syfte att nå bättre kunskap om och därmed ökat
inflytande på de multinationella företagen i fråga om personalpolitik,
lönepolitik etc. Som motionärerna påpekar är det angeläget att statsmakterna
stöder dessa strävanden bl. a. genom att ta upp problemen i
internationella organisationer som ILO och OECD. Det är emellertid lika
viktigt att man är vaksam på det nationella planet. Som ovan redovisats
pågår på olika håll utredningsarbete som berör arbetsmarknadsmässiga
och arbetsrättsliga aspekter på bl. a. de multinationella företagen.
Arbetsrättskommittén utreder betydelsefulla frågor som rör alla i landet
verksamma företag, t. ex. rörande medinflytande för de anställda, men
också specifika problem såsom rätten att vidta fackliga sympatiåtgärder
vid arbetskonflikt i annat land.

Den strävan till ökat inflytande och förbättrad insyn i företagen i
allmänhet som alltmer kommer till uttryck har självfallet stor betydelse
för de av motionärerna upptagna frågorna. Inom kort kommer riksdagen
att få ta ställning till styrelserepresentation för anställda i större och
medelstora företag. Krav på större öppenhet från företagen i informationsfrågor
kommer också att ställas.

Förutom vad ovan redovisats har aviserats att en särskild grupp skall
tillsättas för att direkt under regeringen bevaka frågor som rör de
multinationella företagen och komma med förslag till lämpliga åtgärder.

InU 1972:20

10

Arbetet skall samordnas med vad som görs från fackligt håll både i
Sverige och internationellt. Utskottet utgår från att denna grupp kommer
att ta upp spörsmål av det slag som aktualiserats i motionen i den mån
frågorna inte redan är föremål för utredning. Motionärernas önskemål
synes därmed vara tillgodosett och det finns således inte anledning för
riksdagen att ta något initiativ.

Utskottet hemställer

att motionen 1972:765 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 oktober 1972
På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Hörnlund
(s), herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Johansson i Simrishamn (s),
Stridsman (c), Oskarson (m), Lorentzon (vpk), Mattsson i Skee (c),
Jadestig (s), Fransson (c) och Ekinge (fp).