Inrikesutskottets betänkande nr 19 år 1972

InU 1972:19

Nr 19

Inrikesutskottets betänkande i anledning av motion angående lagstiftningen
om uppsägningsskydd för äldre arbetskraft.

Motionen

I motionen 1972:377 av herr Karlsson i Huskvarna m. fl. (s) yrkas att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder för att stärka uppsägningsskyddet
för den äldre arbetskraften.

I motionen anförs att arbetsgivare i vissa fall söker kringgå lagen om
anställningsskydd för vissa arbetstagare genom att säga upp folk,
visserligen med iakttagande av uppsägningstiden men utan att, när
uppsägningstiden löpt ut, hävda att vederbörande skall lämna arbetsplatsen.
Motionärerna menar att en arbetstagare i det läget inte åtnjuter
lagens skydd utan endast kan åberopa avtalsenlig uppsägningstid, vanligen
14 dagar. Lagen bör enligt motionärerna justeras t. ex. genom att ny uppsägningstid
börjar löpa om den uppsagde i realiteten går kvar på arbetsplatsen
efter uppsägningstidens utgång.

Gällande bestämmelser

I maj 1971 stiftades de s. k. äldrelagarna som har till syfte att öka
anställningsskyddet och främja sysselsättningsmöjligheterna för äldre
arbetskraft. Lagstiftningen är att betrakta som ett provisorium i avbidan
på förslag från utredningen om ökad anställningstrygghet m. m.

Lagen om anställningsskydd för äldre arbetstagare innehåller bestämmelser
om bl. a. uppsägningstid. Den andra lagen, som är aktuell i
sammanhanget, lag om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre
arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden ger arbetsmarknadsmyndigheter
och fackliga organisationer möjlighet till insyn i och inflytande
över företagens personalpolitik. I extrema fall kan förordnas att en
arbetsgivare endast får anställa sådan arbetstagare som den offentliga
arbetsförmedlingen anvisat eller godtagit.

Lagstiftningen om anställningsskydd innebär att arbetstagare skall
åtnjuta uppsägningstid av minst två månader om han fyllt 45 år, minst
fyra månader om han fyllt 50 år och minst sex månader om han fyllt 55
år, allt under förutsättning att han varit anställd hos arbetsgivaren minst
24 månader under de tre senaste åren närmast före uppsägningen.
Arbetstagaren har rätt till lön under uppsägningstiden och likaså under
permitteringstid som överstiger 14 dagar i följd eller 30 dagar under
samma kalenderår. Om arbetstagare, som åtnjuter uppsägningsskydd, blir
uppsagd på grund av arbetsbrist skall han under en tid av sex månader
efter det han slutade anställningen ha företräde till återanställning hos

1 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 19

InU 1972:19

2

samme arbetsgivare. Lagstiftningen omfattar i princip endast arbetstagare,
vars anställningsavtal gäller tills vidare. Undantag har alltså gjorts för
anställningar som avser viss tid eller visst arbete. För att lagen inte skall
kunna kringgås gäller emellertid dessa undantag endast om begränsningen
av anställningen föranletts av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet
eller står i överensstämmelse med praxis i branschen. Som exempel kan
nämnas vissa monteringsarbeten och byggnadsarbete som avser visst
bygge.

Lagstiftningen är dessutom begränsad i fråga om medlemmar i
arbetsgivarens familj och personer som avlönas uteslutande genom andel i
vinst eller har företagsledande ställning. Inte heller gäller den för
arbetstagare som omfattas av sjömanslagen eller lagen om arbetstid m. m.
i husligt arbete.

Lagstiftningen är tvingande och kan följaktligen inte sättas ur kraft
genom avtal.

Utskottet

Enligt lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare åtnjuter en
anställd som fyllt 45 år uppsägningstid, som varierar mellan två och sex
månader beroende på arbetstagarens ålder. En förutsättning är att han
varit anställd hos arbetsgivaren i minst 24 månader under de tre senaste
åren. Lagen är ett provisorium i avvaktan på en mera definitiv lösning av
anställningstrygghetsfrågorna för hela arbetsmarknaden, som övervägs
inom utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m.

I motionen hävdas att det förekommer att arbetsgivare söker kringgå
lagen genom att säga upp äldre arbetstagare men inte verkställa
uppsägningen sedan uppsägningstiden gått till ända. Genom att reglerna
om uppsägningstid iakttagits skulle en arbetstagare därefter stå utan
skydd av lagen. Motionärerna anser att en sådan tillämpning står i strid
med lagstiftningens syfte och vill därför att lagen skall ses över. De
föreslår att nya tidsfrister skall börja löpa om en uppsägning inte
verkställs vid uppsägningstidens utgång.

Såvitt utskottet har sig bekant föreligger inte något prejudicerande
domstolsutslag som visar att lagen har den innebörd som motionärerna
kritiserar. I sammanhanget kan noteras att den som blir skild från sitt
arbete på grund av arbetsbrist under sex månader därefter har företrädesrätt
till återanställning. I sådant fall åtnjuter arbetstagaren enligt
uttrycklig bestämmelse återigen omedelbart anställningsskydd. Vidare
bör det påpekas att lagen om sysselsättningsfrämjande åtgärder ger vissa
möjligheter att komma till rätta med arbetsgivare som söker kringgå lagen
om anställningsskydd. Utskottet har emellertid erfarit att problem
liknande det motionärerna tagit upp visat sig vara förenade med
tillämpningen av lagstiftningen. Redan vid tillkomsten av lagstiftningen
var man inställd på att så kunde bli fallet och det förutsattes att
utredningen om ökad anställningstrygghet m. m. vid sina överväganden

InU 1972:19

3

skulle ta hänsyn till hur den provisoriska lagstiftningen utfallit i den
praktiska tillämpningen. Utredningen kommer inom de närmaste månaderna
att lägga fram förslag om ny lagstiftning. Enligt vad utskottet
inhämtat kommer därvid frågor av det slag som tas upp i motionen att
behandlas. Med hänsyn härtill är det inte påkallat att riksdagen tar något
initiativ. Utskottet hemställer därför

att riksdagen avslår motionen 1972:377.

Stockholm den 24 oktober 1972

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s),
Nordgren (m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson i Rödeby (s),
Johansson i Simrishamn (s), Stridsman (c), fru Ludvigsson (s), herrar
Oskarson (m), Lorentzon (vpk), Fransson (c) och Ekinge (fp).

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1707 S Stockholm 1972