Inrikesutskottets betänkande nr 13 år 1972

InU 1972:13

Nr 13

Betänkande i anledning av propositionen 1972: 82 om vissa pensionsfrågor,
m. m. jämte motion.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1972: 82 (finansdepartementet) föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att

1. vidtaga ändringar i förordnandepensionskungörelsen (1959: 288)
enligt vad som förordats under I,

2. besluta om den slutliga regleringen av vissa äldre pensioner och årliga
understöd, som förordats under II,

3. upphäva vissa föreskrifter om inskränkningar i rätten att uppbära
pension enligt vad som förordats under III,

4. besluta om rätt till pension åt övertalig ordinarie tjänsteman enligt
vad som förordats under IV,

5. reglera pensionsförhållandena för arbetstagare vid husgerådskammaren
samt pastorerna vid dessa diakonianstalter i enlighet med vad
som förordats under V,

6. besluta om förbättrad pensionsrätt för viss personal inom utrikesförvaltningen
enligt vad som förordats under VI,

7. besluta om förbättrade pensionsförmåner för f. d. lärare vid folkskoleseminarier
m. m. och för f. d. förvaltaren Eric Brinkhagen enligt
vad som förordats under VII,

8. besluta om pension åt professorn John Nihlén enligt vad som förordats
under VIII C,

9. besluta om särskild ersättning åt f. d. överlotsen Arne Mengwall enligt
vad som förordats under IX,

10. besluta om skadelivränta åt svarvaren Lars Blom och ingenjören
Sven Sjögren enligt vad som förordats under X.

Vidare delges riksdagen vad föredraganden anfört om pension åt
vissa f. d. städerskor vid folkskoleseminariet i Strängnäs och f. d. arkivarbetaren
Helena Kostulowska under VIII A och B.

I avsnitt I i propositionen tas upp frågor om samordning, utbetalning
och pensionsbelopp när det gäller förordnandepension. Avsnitt II gäller
slutlig reglering av vissa äldre pensioner och årliga understöd till ett femtiotal
förutvarande vägarbetare. I avsnitt III föreslås upphävande av i
äldre pensionsbestämmelser föreskrivna inskränkningar i rätten att uppbära
pension för pensionärer som undergår frihetsstraff eller är föremål
för liknande tvångsingripande. I avsnitt IV begärs bemyndigande för

1 Riksdagen 1972.18 sami. Nr 13

InU 1972:13

Kungl. Maj:t att medge pension åt ordinarie tjänsteman som förlorat sina
arbetsuppgifter genom omorganisation och inte kan beredas annat lämpligt
arbete. Det förutsätts att de fall där bemyndigandet utnyttjats bringas
till riksdagens kännedom i efterhand. Avsnitt V gäller pensionsfrågor för
arbetstagare vid husgerådskammaren och pastorer vid vissa diakonianstalter.

Avsnitt VI avser förbättrad pensionsrätt för viss personal inom utrikesförvaltningen.
Föredraganden anför att på grund av speciella anställningsförhållanden
tvingas ofta vissa tjänstemän i utrikesdepartementet
att acceptera ett sämre pensionsskydd när de förflyttas till utlandsmyndighet
inom utrikesförvaltningen. Detta får i händelse av dödsfall följder
för de efterlevande som föredraganden inte finner godtagbara. Han kan
därför biträda ett av arbetsutskott II inom utrikesförvaltningens lönenämnd
utarbetat förslag som innebär att familjepensionen i sådant fall
beräknas efter lönegraden för den tjänst som tjänstemannen innehade i
utrikesdepartementet vid tidpunkten för förflyttningen eller den högre
lönegrad som han under vissa betingelser skulle ha kunnat påräkna vid
fortsatt anställning där.

Vidare förordas att riksdagens bemyndigande inhämtas för att Kungl.
Maj:t efter skälighetsprövning i varje särskilt fall skall kunna bevilja
sjukpension åt tjänsteman inom utrikesförvaltningen enligt de regler som
angetts i fråga om familjepension.

I avsnitt VII föreslås förbättrade pensionsförmåner för f. d. lärare vid
folkskoleseminarier och övningsskolor som avvecklats eller är under avveckling
på grund av omläggningen av lärarutbildningen. I samma och
följande avsnitt föreslås förbättrade pensionsförmåner, pensioner, särskild
ersättning resp. skadelivräntor åt vissa personer.

Slutligen delges riksdagen vad föredraganden anfört om pension åt
vissa f. d. städerskor och en f. d. arkivarbetare.

Motion

I motionen 1972: 1655 av herr Börjesson i Falköping (c) hemställs att
riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition 1972: 82,
punkt VI, beslutar att den föreslagna förbättringen av pensionsrätten för
viss personal inom utrikesförvaltningen skall avse såväl egenpension som
familjepension i enlighet med vad som har anförts i motionen.

Motionären anför bl. a. att samma regler bör gälla för egenpension och
för familjepension. Eftersom tjänstepensionen är att betrakta som en rättighet,
bör inte förekomma någon skälighetsprövning. Motionären anser
vidare att garantier bör skapas för bibehållna pensionslöneförmåner även
vid förflyttning mellan orter utom landet. Han åsyftar därvid att det
torde ha inträffat att utrikeskanslister fått sämre lönegradsplacering vid
förflyttning mellan olika stationeringsorter utom Sverige.

InU 1972:13

Utskottet

I förevarande proposition läggs under åtta avsnitt fram förslag rörande
vissa pensionsfrågor m. m.

De pensionsförmåner som utgår enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente
är dels egenpension, dels familjepension till efterlevande.
Egenpensionsförmåner utgörs av ålderspension och sjukpension eller, om
tjänstemannen lämnar anställningen av annat skäl än uppnådd pensionsålder
eller sjukdom, egenlivränta eller förtidspension.

Pension räknas normalt på grundval av den lönegrad i vilken tjänstemannen
är placerad. Denna grundregel har visat sig leda till vissa komplikationer
för personal inom utrikesförvaltningen. Bakgrunden härtill är
den inom utrikesförvaltningen normalt förekommande växeltjänstgöringen
mellan departementet och utrikesrepresentationen och det egenartade
lönesystemet för utlandstjänstgörande personal. I systemet ingår
att tjänstemän i departementet vid förflyttning till post i utlandet i åtskilliga
fall kan nödgas acceptera tjänst i lägre lönegrad än den som han
innehar i departementet. De erhåller vid utlandstjänstgöring utöver lönegradslönen
annan ekonomisk gottgörelse i form av olika tillägg, men dessa
är inte pensionsgrundande.

I propositionen föreslås (avsnitt VI) att pensionsskyddet för berörd
personal förbättras på så sätt att efterlevande till tjänsteman som avlidit
efter förflyttning från departementet till lägre tjänst hos utlandsmyndighet
skall få familjepension beräknad efter lönegraden för tjänst som
tjänstemannen innehade i departementet vid förflyttningen eller den
högre lönegrad han skulle ha kunnat påräkna vid fortsatt tjänstgöring
där. I fråga om egenpension föreslås att Kungl. Maj:t skall efter skälighetsprövning
kunna besluta om högre sjukpension än som följer av den
vid pensioneringstillfället aktuella lönegraden. Förslaget innebär i denna
del att andra egenpensionsförmåner än sjukpension skall följa huvudregeln.
I motionen 1972: 1655 begärs att denna begränsning slopas.

Förhållandena inom utrikesförvaltningen motiverar att avsteg görs
från den vanliga principen som gäller för statstjänstemäns pensionering.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag, som innebär ett förstärkt pensionsskydd
vid dödsfall och invaliditet. När det gäller motionsyrkandet
att samma reglering skall gälla för egenpensions- och familjepensionsförmåner
anser utskottet att vissa skäl talar härför. Som framgått av vad
utskottet ovan anfört sammanhänger emellertid frågan ytterst med det
inom utrikesförvaltningen tillämpade avlöningssystemet. Enligt beslut
av Kungl. Maj:t är detta system f. n. under översyn. Förändringar i
systemet får direkta konsekvenser för pensionerna. Till detta kommer
att pensionerna ingår bland de frågor varom parterna äger träffa avtal.
Arbetet på ett pensionsavtal pågår inom en av statens avtalsverk och
personalens huvudorganisationer gemensamt tillsatt arbetsgrupp med

InU 1972:13

inriktning på att ett sådant avtal — som skulle ersätta allmänna tjänstepensionsreglementet
— skall åstadkommas snarast möjligt.

Mot bakgrunden av det anförda är utskottet inte berett att tillstyrka
motionen.

Beträffande övriga avsnitt i propositionen har utskottet inte funnit
anledning till erinran eller särskilt uttalande. Propositionen tillstyrks
alltså i sin helhet.

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionen 1972: 1655 bifaller propositionen
1972: 82.

Stockholm den 16 maj 1972

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Nilsson i
Kristianstad (c), herrar Fridolfsson (s), Stridsman (c), fru Ludvigsson
(s), herrar Oskarson (m), Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalmar (s), Fransson
(c), Nygren (s) och Ekinge (fp).

MARCUS BOKTR. STHLM 1972 720058