Inrikesutskottets betänkande nr 11 år 1972
InU 1972:11
Nr 11
Betänkande i anledning av motion angående förvärv av svenskt medborgarskap,
m. m.
Motionen
1 motionen 1972:595 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit begär
1. att förslag framläggs om ändring i lagen om svenskt medborgarskap
av innebörd att utlänning som vistats i landet sedan fyra år — dock i vad
gäller nordisk invandrare två år — skall kunna erhålla svenskt medborgarskap,
2. att expeditionsavgiften för ansökan och anmälan för svenskt
medborgarskap borttages.
Motionen innehåller ytterligare ett yrkande. Det avser språkutbildning
av invandrare och behandlas i inrikesutskottets betänkande 1972:6.
Förvärv av medborgarskap genom naturalisation eller anmälan
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt 33 § regeringsformen får utländsk man eller kvinna upptas till
svensk medborgare genom naturalisation i den ordning och under de
villkor som bestäms genom lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap.
Naturalisationsärenden prövas av statens invandrarverk.
Villkor för svensk naturalisation är enligt 6 § första stycket medborgarskapslagen
att den sökande har fyllt 18 år, att han sedan sju år har
hemvist i riket, att han har fört en hederlig vandel samt att han har
möjlighet att försörja sig och sin familj. Även om dessa villkor ej är
uppfyllda kan enligt andra stycket i samma paragraf naturalisation äga
rum, om det med hänsyn till sökandens förhållanden föreligger särskilda
skäl härför. Som exempel på sådana särskilda skäl nämns i lagen att det
skulle medföra gagn för riket att sökanden upptas till svensk medborgare,
att sökanden förut har ägt svenskt medborgarskap eller att sökanden är
gift med svensk medborgare.
När sökanden är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare kan
avvikelse ske från villkoret om minst sju års hemvist i riket även om annat
skäl inte föreligger. I praxis tillämpas regeln på det sättet att vistelsetiden
för nordiska medborgare avkortas till i regel tre år.
I princip tillåts inte naturalisation såvida inte sökanden kan visa att
han efter ett bifall inte har medborgarskap i annat land. Naturalisationen
kan villkoras av att den sökande inom viss tid, vanligen två år, befrias från
sitt tidigare medborgarskap.
Medborgare i de nordiska länderna har en särskilt gynnad ställning då
1 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 11
InU 1972:11
2
de tillagts rätt att genom ensidig förklaring förvärva svenskt medborgarskap.
Medborgare i sådant land, som förvärvat medborgarskap där på
annat sätt än genom naturalisation, kan genom anmälan till länsstyrelse
förvärva svenskt medborgarskap om han fyllt arton år, bott här i riket
sedan sju år och under den tiden inte dömts till fängelse.
De nordiska medborgarskapslagarna har tillkommit i samarbete och
överensstämmer i väsentliga hänseenden. En olikhet föreligger dock i
fråga om normaltiden för naturalisation av annan än medborgare i
nordiskt land. I Finland gäller en tid av fem år mot sju i de övriga
nordiska länderna.
År 1971 beviljades ca 4 200 personer svenskt medborgarskap genom
beslut av statens invandrarverk eller Kungl. Majit. Av dessa var endast ca
800 nordbor. Denna grupp har de senaste åren i stället i ökad omfattning
använt sig av det enklare anmälningsförfarandet hos länsstyrelse. Förra
kalenderåret begagnade ca 5 000 den möjligheten att förvärva svenskt
medborgarskap.
1971 års riksdag
Vid förra årets riksdag behandlades ett motionsyrkande av samma
innebörd som det förevarande. Motionen remitterades till inrikesutskottet,
som anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande 1971:26:
Grundlagberedningen har fått i uppdrag att överväga frågan om
kommunal rösträtt för här i riket bosatta utlänningar. Utskottet har
inhämtat att beredningen i stället för att föreslå särskilda rösträttsregler
för utlänningar ämnar rekommendera en sänkning av väntetiden för
erhållande av svenskt medborgarskap.
Enligt utskottets mening talar många skäl för en sänkning av
tidskravet vid naturalisation, men med hänsyn till att frågan övervägs i
pågående utredning och då ändringar i berörda regler bör föregås av
överläggningar med övriga nordiska stater med vilka sedan länge
samarbete ägt rum i dessa frågor är utskottet inte f. n. berett att ta
ställning till vilken tidsgräns som är lämpligast. Utskottet kan därför inte
biträda motionsyrkandet men utgår från att Kungl. Majit har sin
uppmärksamhet riktad på frågan.
Herrar Eriksson i Arvika (fp) och Carlström (fp) reserverade sig till
förmån för ett riksdagsuttalande att lagstiftningsarbetet borde inriktas på
en sänkning av tidsgränsen till fyra resp. två år.
Frågan om liberalisering av medborgarskapslagen kom också upp i
konstitutionsutskottet genom en motion om utökade politiska rättigheter
för invandrare (mot. 1971:227, KU 1971:47). Motionen behandlade i
första hand rätten att delta i kommunala val. I sitt av riksdagen godkända
betänkande anförde utskottet:
Grundlagberedningen, som bl. a. har att behandla frågan om kommunal
rösträtt för här i riket bosatta utlänningar, avser enligt vad utskottet
inhämtat att i stället rekommendera att väntetiden för erhållande av
svenskt medborgarskap förkortas. Utskottet biträder denna ståndpunkt
InU 1972:11
3
och understryker önskvärdheten av att åtgärder övervägs för en väsentlig
förkortning av den erforderliga väntetiden för invandrare, sorn genom
naturalisation önskar bli svensk medborgare. Med hänsyn till det förslag i
saken som kan väntas från grundlagberedningen under första delen av år
1972 torde något riksdagsinitiativ inte vara erforderligt.
Grundlagberedningen anför i sitt nyligen avgivna betänkande (SOU
1972:15) beträffande rösträttsfrågan och medborgarskapslagen:
Grundlagberedningen har vid sitt arbete med rösträttsfrågorna även
haft att överväga huruvida man bör tillerkänna i riket bosatta utländska
medborgare rätt att delta i val av kommunfullmäktige och landstingsman
(KU 1968:10, rskr 1968:96). Beredningen har stannat för att inte föreslå
att det införes någon form av kommunal rösträtt för icke svenska
medborgare. Avgörande för detta ställningstagande har varit flera
omständigheter. Eftersom det inte finns någon klar gräns mellan statliga
och kommunala angelägenheter, gör sig de principiella skäl, som talar
mot att tillerkänna icke svenska medborgare rösträtt i riksdagsvalen,
gällande även i fråga om kommunala val. Det visar sig därjämte att en
reform av ifrågavarande slag skulle medföra stora praktiska svårigheter,
bl. a. när det gäller att bestämma vilka icke svenska medborgare som skall
ha rösträtt. Om rösträtten anses vara väsentlig för invandrarnas anpassning
i Sverige, bör man enligt beredningens mening i stället bereda dem
möjligheter att tidigare än nu få fullständiga politiska rättigheter. Detta
kan uppnås genom att tiden för erhållande av svenskt medborgarskap
förkortas.
Expeditionsavgiften
Gällande bestämmelser
Sedan den 1 januari 1972 är expeditionsavgiften 115 kr. vid förvärv av
medborgarskap genom naturalisation. För barn under 18 år som tas upp i
förälders ansökan uttas ej särskild avgift. Avgiften för anmälan angående
medborgarskap till länsstyrelse är 60 kr. Den som är medellös är befriad
från avgiftsskyldighet.
Nuvarande regler om expeditionsavgift grundar sig på vissa principer,
som godtogs av riksdagen i samband med 1964 års stämpelskattereform
(prop. 1964:75, BeU 42). Denna reform innebar att tidigare bestämmelser
på detta område ersattes av en ren skatteförfattning, stämpelskatteförordningen
(1964:308), och en författning om avgifter för vissa
expeditioner, expeditionskungörelsen (1964:618). Avgifterna enligt expeditionskungörelsen
bestäms av Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande.
Reformen, som grundade sig på en särskild utredning (SOU 1961:37),
innebar för dessa avgifter att det avgiftspliktiga området begränsades och
att avgiftsnivån höjdes, dock inte över statsverkets självkostnader.
Beträffande expeditionsavgifterna för bevis om förvärv av svenskt
medborgarskap genom anmälan innebar utredningens förslag att tidigare
avgift på 6 kr. uppräknades till 25 kr. Om förvärvet skedde genom
naturalisation skulle enligt förslaget avgifterna bli 25-100 kr. i stället för
40 kr. 1 expeditionskungörelsen upptogs avgifterna till 30 resp. 100 kr.
Fr. o. m. den 1 juli 1968 (SFS 1968:145) höjdes avgifterna till 100 resp.
InU 1972:11
4
300 kr. Expeditionsavgiften i medborgarskapsärenden blev därigenom
väsentligt högre än övriga expeditionsavgifter för vilka högst 60 kr. eller,
om beslut meddelats av Kungl. Maj:t, högst 115 kr. gällde. Den
förhållandevis kraftiga uppräkningen föranleddes av en framställning från
justitiedepartementet och grundades på en kostnadsberäkning beträffande
handläggningen av ansökningsärendena inom departementet. Den nya
avgiften täckte inte dessa kostnader, trots att den förberedande handläggningen
av ärendena utanför departementet inte ingick i beräkningen.
1 november 1971 nedsattes avgifterna för medborgarskapsbevis till nu
gällande belopp.
Beträffande förhållandena i övriga nordiska länder gäller att vid
förvärv av finskt medborgarskap utgår stämpelskatt med lägst 55 och
högst 7 000 mark, beroende på storleken av sökandens inkomst. För
förvärv av norskt medborgarskap genom ansökan utgår i regel en avgift på
100 norska kr. eller för makar med sammanlagt 120 kr. 1 särskilda fall
kan avgiften nedsättas. Förvärv genom anmälan är fritt. I Danmark och
Island utgår icke någon avgift.
1971 års riksdag
Frågan om avskaffande av expeditionsavgiften för svenskt medborgarskap
behandlades av skatteutskottet i betänkandet 1971:27.
I sitt av riksdagen godkända betänkande, som dagtecknades den 27
april 1971, uttalade utskottet att avgiften för medborgarskapsärenden låg
inom ramen för de år 1964 godkända grunderna för avgiftsuttagets höjd.
Statsverkets självkostnader var enligt utskottets bedömning väsentligt
högre än avgifterna. Utskottet ville därmed inte ha sagt att avgiften var
väl avvägd. Med den positiva inställning statsmakterna hade till invandrarfrågan
var det särskilt viktigt att avgiften avvägdes så, att medborgarskapsärenden
icke kunde anses diskriminerande. Utskottet fann vidare
att avgiften många gånger kunde vara betungande, särskilt för familjer
med vuxna barn. Utskottet uttalade avslutningsvis att avgiftsnivån borde
kunna nedsättas. Utskottet förutsatte att frågan skulle prövas av Kungl.
Maj:t i anledning av att problemet behandlats även i Nordiska rådet.
Företrädare för folkpartiet reserverade sig förbifall till motionsyrkanden
om avskaffande av avgifterna.
Beslut om sänkning av avgifterna för medborgarskapsbevis fattades
den 26 november 1971. Frågan om avskaffande av avgifterna återkom i
riksdagen i en motion, dagtecknad den 16 november 1971, som väcktes i
anledning av en proposition om ändringar i utlänningslagen. Motionsyrkandet
avslogs i december 1971 med hänvisning till vad som förekommit
i ärendet (InU 1971:37).
Representanten för vänsterpartiet kommunisterna reserverade sig för
bifall till yrkandet.
Frågan om avskaffandet av avgift vid förvärv av nordiskt medborgarskap
behandlades även av Nordiska rådet år 1971. Rådet beslöt att inte
företa sig något i anledning av det aktuella medlemsförslaget.
InU 1972:11
5
Utskottet
Utlänning kan efter ansökan tillerkännas svenskt medborgarskap
(naturalisation). Som villkor härför gäller att den sökande fyllt 18 år, att
han sedan sju år har hemvist här i riket, att han fört en hederlig vandel
samt att han har möjlighet att försörja sig och sin familj. Även om dessa
villkor inte är uppfyllda kan naturalisation medges om det föreligger
särskilda skäl. För sökande med medborgarskap i annat nordiskt land
nedsätts regelmässigt kravet på viss tids vistelse i Sverige till tre år.
I motionen yrkas att riksdagen skall begära förslag om lagändring
innebärande att den sjuåriga väntetiden sänks till fyra år för utlänningar i
allmänhet och till två för sökande med medborgarskap i annat nordiskt
land. Den huvudsakliga motiveringen för yrkandet är att invandrarna bör
få möjlighet att utöva politiska rättigheter, såsom rösträtt, efter en
kortare tids vistelse i Sverige än f. n. är fallet.
Utskottet hade i november 1971 att ta ställning till ett motionsyrkande
av samma innebörd som det förevarande. I sitt av riksdagen godkända
betänkande anförde utskottet att många skäl talar för en sänkning av
tidskravet för naturalisation. Med hänsyn till att frågan övervägdes inom
grundlagberedningen och då ändringar i berörda regler bör föregås av
överläggningar med övriga nordiska stater var utskottet inte berett att ta
ställning till vilken tidsgräns som kunde vara lämpligast. Utskottet utgick
från att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på frågan och
avstyrkte motionsyrkandet.
Utskottet vidhåller sin principiella inställning från i fjol. Frågan om
sänkning av tidskravet har sedan dess ytterligare aktualiserats genom
grundlagberedningens nyligen avgivna betänkande. I samband med att
beredningen avstyrker att utländska medborgare får rösträtt vid kommunalval
pekar beredningen på möjligheten att förkorta kvalifikationstiden
för svenskt medborgarskap. Grundlagberedningens förslag kan nu väntas
gå ut på remiss och den aktuella frågan därmed bli ytterligare belyst. Med
hänsyn härtill och då det är angeläget att man söker bibehålla
samordningen med medborgarskapslagstiftningen i de övriga nordiska
länderna kan det inte vara lämpligt att riksdagen nu bestämmer sig för
vilka tidsgränser som i framtiden skall gälla som villkor för erhållande av
svenskt medborgarskap. Utskottet avstyrker således motionsyrkandet.
Motionen innehåller också ett yrkande om avskaffande av expeditionsavgiften
för medborgarskapsbevis. Sådan avgift utgår med 11.5 kr. för
bevis utfärdat av invandrarverket vid naturalisation och 60 kr. för bevis
utfärdat efter anmälan till länsstyrelse. Den sistnämnda formen avser
invandrare från nordiska länder och unga utlänningar med lång tids
vistelse i Sverige. Avgifterna sänktes den 1 januari i år. De var tidigare
300 resp. 100 kr. Barn under 18 år inkluderas regelmässigt i föräldrars
ansökan och avgift debiteras alltså inte för sådana barn.
Med hänvisning till den avsevärda sänkning av avgifterna som trädde i
kraft vid det senaste årsskiftet avstyrker utskottet motionsyrkandet.
InU 1972:11
6
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionen 1972:595 i fråga om ändring i
m edb orga rskapslagen
2. att riksdagen avslår motionen 1972:595 i fråga om expeditionsavgiften.
Stockholm den 6 april 1972
På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s),
Nordgren (m), fru Hörnlund (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar
Fridolfsson (s), Johansson i Simrishamn (s), Oskarson (m), Lorentzon
(vpk), Nilsson i Kalmar (s), Carlström (fp) och Fransson (c).
Reservation
beträffande ändring i medborgarskapslagen (punkt 1 i hemställan) av
herrar Eriksson i Arvika (fp) och Carlström (fp), som anser
dels att det avsnitt på s. 5 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet hade” och slutar med ”således motionsyrkandet” bort ha
följande lydelse:
”Grundlagberedningen har i sitt slutbetänkande avvisat tanken på att
tillerkänna invandrare, som ej har svenskt medborgarskap, kommunal
rösträtt. I stället har beredningen pekat på möjligheten att förkorta
kvalifikationstiden för erhållande av svenskt medborgarskap. Grundlagberedningen
går dock inte närmare in på den frågan och tar följaktligen inte
ställning till vilka tidsgränser som bör gälla.
Enligt utskottets mening är det angeläget att Kungl. Maj:t omgående
tar upp den i motionen aktualiserade frågan om förkortning av
väntetiden för erhållande av svenskt medborgarskap. Överläggningar bör
tas upp med regeringarna i de övriga nordiska länderna för att om möjligt
få till stånd en samordning med reglerna i dessa länder. Enligt utskottets
mening bör i enlighet med motionärernas krav lagstiftningsarbetet
inriktas på en sänkning från nuvarande sju år till fyra år för icke nordiska
medborgare och från fyra år till två år för nordiska medborgare. Vad
utskottet anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.”
dels att utskottet bort hemställa
”1. att riksdagen i anledning av motionen 1972:595 i fråga om
ändring i medborgarskapslagen som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört.”
Göteborgs Offsettryckcri AB 72 1235 S Stockholm 1972