Inrikesutskottets betänkande nr 1 år 1972

MJ 1972:1

Nr 1

Betänkande i anledning av motion om slopande av ortsgrupperingen
av statsanställdas löner.

Motionen

I motionen 1972:592 av herr Fälldin m. fl. (C) hemställs att riksdagen
uttalar' sig för att ortsgrupperingen av de statsanställdas löner avvedklas
i enlighet med vad i motionen anförts samt att därvid de särskilda
förhållandena beträffande övre Norrland beåktas.

I motionen anförs bl. a.

Även om frågan om ortsgrupperingen hör till de frågor som de
statsanställda kan förhandla om, bör det stå riksdagen fritt att uttala sin
mening angående ett system som en gång införts genom riksdagsbeslut.
Intresse för en lösning av frågan torde finnas hos organisationerna, och
riksdagen bör som sin mening uttala att ortsgrupperingen bör avvecklas.
Avvecklingen bör ske så snart som möjligt i samband med avtalsförhandlingar.

Nuvarande ordning m. m.

Lönerna enligt det allmänna avlöningsavtalet för statliga och vissa
andra anställda är graderade med hänsyn till tjänstemännens stationeringsorter.
Löneplanen A räknar med två ortsgrupper, 4 och 5, medan
däremot lönerna enligt löneplanerna B och C, vilka omfattar högre
tjänstemän, inte är ortsgrupperade.

Till ortsgrupp 5 hänförs Stockholm och dess grannkommuner, Norrbottens
län, större delen av Jämtlands län, de inre delarna av Västerbottens
län samt en kommun i Västernorrlands län. Löneskillnaden mellan
ortsgrupp 4 och 5 är 62 kr. i löneklass A l, 107 kr. i löneklass A 14 och
36 kr. i löneklass A 33.

Tjänstgöring i större delen av Norrland är förenad med särskilda
kallortstillägg som varierar mellan ca 1 och 8 % av lönen beroende på
ortens läge.

Den första enhetliga ortsgrupperingen av statstjänstemännens löner

infördes genom beslut av 1919 års riksdag och avsåg då endast kommunikationsverkens
personal. Från och med år 1922 vidgades gruppindelningen
att omfatta samtliga tjänstemän inom civilförvaltningen, indelade
i sju ortsgrupper A—G. Under första hälften av 1930-talet tillkom
ytterligare provisoriskt två grupper. På basis av en år 1935 verkställd

Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 1

InU 1972:1

dyrortsundersökning fastställdes vid 1939 års lönegruppering systemet
med nio ortsgrupper, A—I.

Syftet med att differentiera lönerna var från början att kompensera
statstjänstemän på orter med högt prisläge (och skatteuttag). Sedan en
viss utjämning beträffande allmänna levnadskostnader successivt skett
minskades antalet ortsgrupper under slutet av 1940-talet från nio till fem,
med beteckningarna 1—5. Ar 1954 respektive 1962 minskades de
ytterligare då ortsgrupperna 1—2 avvecklades. Efter 1968 års förhandlingar
minskades ortsgruppsspännvidden (skillnaden mellan lönerna för
lägsta och högsta ortsgrupp i procent av sistnämnda lön) med 25 % och
vid 1971 års förhandlingar införlivades ortsgrupp 3 helt med ortsgrupp
4. I den nuvarande grupperingen är antalet ortsgrupper således endast
två, 4—5.

Metoden med ortsgruppering har även använts inom skattesystemet.
Mellan år 1919 och 1961 tillämpades skattefria ortsavdrag som bestämdes
med hänsyn till skilda orters dyrhet. Ortsgrupperingen var fr. o. m.
år 1948 densamma som inom det statliga lönesystemet.

Statens tjänstemän tillerkändes år 1965 förhandlingsrätt beträffande
bl. a. löneförmåner. Lönens storlek på olika orter blev således en av de
frågor som man kunde träffa avtal om. För att möjliggöra för riksdagen
att få ett reellt inflytande på lönekostnaderna i statsbudgeten tillskapades
år 1965 riksdagens lönedelegation med uppgift att på ett tidigt stadium
medverka i förhandlingarna och på riksdagens vägnar godkänna träffade
överenskommelser.

Vid samråd inför 1971 års avtalsrörelse mellan statsrådet Löfberg och
lönedelegationen framställdes på ett tidigt stadium yrkande att delegationen
skulle uttala sig för en snabb avveckling av ortsgrupperingen.
Yrkandet avslogs. Företrädarna för de borgerliga partierna reserverade
sig. I samband med att lönedelegationen godkände 1971 års avtal gjordes
ingen reservation i den aktuella frågan.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om den statliga dyrortsgrupperingens avskaffande har genom
motioner aktualiserats under en följd av år under 1950- och 1960-talen
liksom åren 1970 och 1971. Statsutskottet, som fram till 1971 behandlade
motionerna, avstyrkte dem genomgående. På senare tid hänvisades
därvid till att frågan inte lämpligen borde behandlas i annan ordning
än att riksdagen genom lönedelegationen ger sin mening till känna i
samband med löneförhandlingar.

Vid 1971 års riksdag ankom det på inrikesutskottet att pröva frågan
i anledning av den till utskottet remitterade motionen 1971:106. Utskottet
avstyrkte motionen med samma motivering som statsutskottet
anfört under senare år (InU 1971:32). Företrädare för centerpartiet

InU 1972:1

och moderata samlingspartiet reserverade sig för bifall till det aktuella
motionsyrkandet.

(Jtskottet

Lönerna för det stora flertalet statsanställda bestäms i förhandlingar
mellan statens avtalsverk, å ena sidan, samt Statsanställdas förbund,
Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation
och Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion,
å andra sidan. I enlighet härmed tillhör frågan om lönenivån på olika
orter — ortsgrupperingen — de ämnen varom avtal träffas. Systemet
med ortsgruppering av lönerna för de statsanställda har tidigare varit
mer utbyggt och differentierat än det är i dag. Parterna på arbetsmarknaden
har genom överenskommelser successivt reducerat antalet ortsgrupper,
och efter 1971 års löneuppgörelse återstår endast ortsgruppema
4 och 5.

I motionen yrkas att riksdagen skall uttala sig för att ortsgrupperingen
avvecklas varvid särskild hänsyn skall tas till förhållandena i Norrland.

Riksdagen har vid åtskilliga tillfällen och senast i november 1971
avslagit motioner av samma innebörd.

Utskottet avstyrker liksom föregående år motionsyrkandet. Motiveringen
för avslaget är av principiell natur. Ortsgrupperingen av lönerna
är en avtalsfråga. I samband med att de offentligt anställda tjänstemännen
tillerkändes förhandlingsrätt skapades riksdagens lönedelegation för
att på riksdagens vägnar utöva inflytande på förhandlingar och godkänna
träffade avtal. Med hänsyn härtill kan det inte vara riktigt att riksdagen
på det sätt motionärerna begär gör för staten som arbetsgivare bindande
uttalanden för kommande avtalsförhandlingar.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1972:592.

Stockholm den 15 februari 1972

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande

herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i östersund (s),
Nordgren (m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson (s), Johansson i
Simrishamn (s), Stridsman (c), fru Ludvigsson (s), herrar Nilsson i
Kalmar (s), Mattsson i Skee (c), Ekinge (fp), Winberg (m) och Hallgren
(vpk).

InU 1972:1

Reservation

\,<s ■; vd ' ... i-u;';

av herrar Stridsman (c) och Mattsson i Skee (c) som anser
dels att utskottets yttrande fr. o. m. det avsnitt på s. 3 som börjar
med ”Riksdagen har” bort erhålla följande lydelse:

”Den omständigheten att ortsgrupperingen numera är en förhandlingsfråga
bör inte hindra att riksdagen i den ordning som motionärerna
föreslår ger till känna sin uppfattning om systemet. Enligt utskottets
mening finns det inga bärande skäl för att behålla ortsgrupperingen.

I enlighet med motionärernas yrkande bör därför riksdagen uttala att
statens avtalsverk i kommande förhandlingar verkar för en avveckling
av ortsgrupperingen. Utskottet förutsätter att de speciella problem beträffande
Norrland som kan vara förknippade med avvecklingen kommer
att beaktas.”

dels att utskottet bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionen 1972:592 som sin mening
ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört”.

. .v i r. " ■ . . ' . ■

■:<: i; •; i. ; ;i . . ; ;-i. ; ■ i-"'- •

a ■ •: .. .i': • : i -

Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1972