Finansutskottets betänkande nr 23 år 1972

FiU 1972: 23

Nr 23

Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen
1972:1 gjorda framställning om anslag till skatteutjämningsbidrag till
kommunerna m. m. och Kungl. Maj:ts proposition 1972:60 angående
skattebortfallsbidrag till kommuner m. fl. i anledning av 1970 års skattereform
jämte vissa motioner.

I detta betänkande behandlar utskottet dels anslaget till Skatteutjämningsbidrag
till kommunerna jämte två motioner, dels propositionen angående
skattebortfallsbidrag till kommuner m. fl. jämte motion och dels
sju motioner rörande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.

1. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. Kungl. Maj:t har i
propositionen 1972: 1, bilaga 9, punkt D 2 (s. 65—68 i utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 3 januari 1972) föreslagit
riksdagen att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret
1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 2 030 000 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner

1972: 627 av herrar Norrby i Gunnarskog (c) och Gustafsson i Säffle
(c) vari hemställs att riksdagen beslutar att alla kommuner inom Värmlands
län som tillhör allmänna stödområdet överföres till skattekraftsområde
2,

1972: 816 av herrar Kronmark (m) och Schött (m) vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att Gotlands kommun placeras
i skattekraftsområde 2.

I propositionen lämnas en redogörelse för gällande regler för utbetalning
av skatteutjämningsbidrag till kommunerna. Beträffande beräkningen
av anslaget för budgetåret 1972/73 föreslås en höjning av anslaget
med 150 000 000 kr. Medelsbehovet under detta budgetår avser bidrag
som utbetalas under andra hälften av år 1972 och första hälften
av år 1973. Storleken av de beslutade skatteutjämningsbidragen och
övergångsbidragen för år 1972 och beräknade bidrag för år 1973 framgår
av följande tabell.

Skatteutjämningsbidrag m. m. 1972 och 1973 (milj. kr.)

	1972	1973
Bidrag vid brist på skattekraft	1 673,1	1 840,0
Bidrag vid hög utdebitering	108,3	135,0
Extra bidrag	156,3	107,6
Därav stimulansbidrag	(140,9)	(92,2)
Övergångsbidrag	22,0	10,0
	1 959,7	2 092,6

1 Riksdagen 1972. 5 sami. Nr 23

FiU 1972: 23

Skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft uppgår under år 1972
till 1 673,1 milj. kr. Bidraget under år 1973 är beroende av den fortsatta
utvecklingen av skatteunderlaget och av kommunernas utdebiteringssatser
för samma år. Det kan alltså inte nu beräknas med säkerhet.
Om man utgår från de fastställda utdebiteringssatserna för år 1972 och
antar en viss höjning av skatteunderlaget leder detta till ett totalt belopp
för ordinarie skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft för bidragsåret
1973 av ca 1 840 milj. kr.

Bidrag vid hög utdebitering har fastställts till 108,3 milj. kr. för år
1972. Storleken av detta bidrag under år 1973 är främst avhängig av
spännvidden mellan de beslutade utdebiteringarna i kommunerna för
år 1972. Eftersom denna ökat något, kan bidraget vid hög utdebitering
beräknas till 135 milj. kr. för år 1973.

Extra bidrag för år 1972 har av Kungl. Maj:t beviljats 166 kommuner.
Det sammanlagda beloppet för dessa bidrag uppgår till 156,3 milj. kr.
Härav avser 15 milj. kr. vanliga extra bidrag, 140,9 milj. kr. stimulansbidrag
och 0,4 milj. kr. bidrag till utgifter för lokal trafikservice.

För år 1973 beräknar departementschefen utgifterna för de vanliga
extra bidragen till oförändrat belopp, 15 milj. kr. Stimulansbidragen beräknas
med ledning av tillämpade avtrappningsregler till 92,2 milj. kr.
Utgifterna för bidrag till lokal trafikservice torde komma att stiga något
detta år.

Övergångsbidrag har enligt Kungl. Maj:ts beslut åren 1968 och 1970
beviljats ett antal kommuner med anledning av kommunsammanläggningar
åren 1969 och 1971. För åren 1972 och 1973 kan dessa bidrag
med hänsyn till gällande awecklingsregler beräknas till ca 22 milj. kr.
resp. ca 10 milj. kr.

De sammanlagda utgifterna under anslaget uppgår således till 1 959,7
milj. kr. år 1972 och 2 092,6 milj. kr. år 1973. Hälften av dessa belopp,
2 026,2 milj. kr., utbetalas under budgetåret 1972/73. Departementschefen
förordar att anslaget förs upp med avrundat 2 030 milj. kr.

Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag innebär att skatteutjämningsbidrag
till kommunerna skall utgå enligt gällande regler, dvs. i allt väsentligt
enligt de bestämmelser som fastställdes när det nuvarande systemet infördes
1966 (förordningen 1965: 268). Sedan 1970 arbetar skatteutjämningsrevisionen
med en översyn av gällande bestämmelser. Enligt vad
utskottet inhämtat väntas utredningen avlämna sitt betänkande i juni i år.
Resultatet av utredningens arbete bör enligt utskottets mening avvaktas
innan riksdagen tar ställning till motionärernas förslag om överföring av
vissa kommuner i Värmlands län och Gotlands kommun till skattekraftsområde
2. Utskottet avstyrker därför yrkandena i motionerna 1972: 627
och 1972: 816.

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet

FiU 1972: 23

1. att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m. m. för budgetåret 1972/73 under sjunde huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 2 030 000 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1972: 627,

3. att riksdagen avslår motionen 1972: 816.

2. SkattebortfalLsbidrag till kommuner m. fl. i anledning av 1970 års
skattereform. Sedan Kungl. Maj:t i propositionen 1972: 1, bilaga 9,
punkt D 3 beräknat medel till Kompensation till kommunerna med anledning
av skatteomläggningen 1971 har Kungl. Maj:t i propositionen
1972: 60 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 10 mars 1972 föreslagit riksdagen

dels att antaga vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,

2. lag om ändring i förordningen (1965: 268) om skatteutjämningsbidrag,

dels att godkänna de i statsrådsprotokollet förordade grunderna för
skattebortfallsbidrag i anledning av 1970 års skattereform,

dels att till Skattebortfallsbidrag till kommuner m. fl. för budgetåret
1972/73 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
500 000 000 kr.

Författningsförslagen framgår av bilaga till detta betänkande.

I motionen 1972: 1601 av herr Larsson i Umeå m. fl. (fp, c, m) hemställs
att riksdagen i anledning av vad Kungl. Maj:t föreslagit i propositionen
1972: 60 måtte — därest det av praktiska skäl inte skulle visa sig
vara möjligt att basera den nu aktuella kompensationen till kommunerna
för skattereformen på omräkning i anslutning till 1972 års taxering —
besluta att i anledning av kommunförbundens framställning till finansutskottet
en omprövning sker av storleken av kompensationen till kommunerna
samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om
erforderligt förslag.

I gemensam skrivelse till finansutskottet har Svenska kommunförbundet
och Svenska landstingsförbundet den 24 mars 1972 framfört
vissa synpunkter rörande propositionen 1972: 60.

I propositionen föreslås att kommuner, landstingskommuner och församlingar
får årliga bidrag av statsmedel med anledning av att skatteunderlaget
minskar till följd av 1970 års skattereform. Till grund för
bidragsgivningen ligger ett beräknat skattebortfall för kommunerna på
en miljard kr. för år 1971. Bidragen utbetalas första gången år 1973
och avses utgå på grundval av tillskjutet skatteunderlag. Detta skatte lt—Riksdagen

1972. 5 sami. Nr 23

FiU 1972: 23

underlagstillskott fördelas mellan kommunerna i relation till skattekraften
beräknad som skattekronor per inkomsttagare. Utöver bidragen på en
miljard kr. för år 1971 utgår år 1973 även förskott för detta år med ett
belopp i samma storleksordning.

Utskottet. Effekten för kommunerna av 1970 års skattereform blev
ett betydande skattebortfall främst till följd av långtgående ändringar
i avdragssystemet. Som departementschefen uttalade i prop. 1970: 70
var avsikten att kommunerna skulle få full kompensation för skattebortfallet.
Förslag härom har nu framlagts i prop. 1972: 60. Kompensationen
har givits benämningen skattebortfallsbidrag.

I princip hade det — som såväl departementschefen som motionärerna
framhållit — varit mest tillfredsställande, om man för varje enskild
kommun kunnat beräkna skattebortfallets storlek genom att jämsides
med 1972 års ordinarie taxering enligt de nya reglerna göra en fullständig
taxering med tillämpning av de äldre bestämmelserna. Ett sådant
förfaringssätt skulle emellertid ha blivit både komplicerat och ytterst
arbetskrävande. Arbetet skulle dessutom inte kunna sättas igång förrän
under fjärde kvartalet 1972. Kommuner och landsting måste emellertid
dessförinnan ta ställning till budget och utdebitering för 1973 — det
första år då det minskade skatteunderlaget med nuvarande avräkningsmetoder
för kommunalskatten mellan stat och kommun får någon effekt
på de kommunala skatteinkomsterna. I detta läge har det varit nödvändigt
att göra en approximativ beräkning av skattebortfallet.

Den väg man valt har varit att dels försöka förutsäga det totala skattebortfallets
storlek för taxeringsåret 1972 (= inkomståret 1971), dels
göra en schablonmässig beräkning av hur detta skattebortfall fördelar
sig på kommuner med olika skattekraft. Det bör redan här understrykas
att skattekraft i propositionen genomgående definieras som antal skattekronor
per inkomsttagare och ej som i andra sammanhang är vanligt
som antal skattekronor per invånare.

Till grund för beräkningen av det totala skattebortfallet ligger två
prognoser rörande skattebortfallet vid 1972 års taxering, som riksrevisionsverket
utfört. Båda prognoserna är baserade på stickprovsurval
av 16 000 deklarationer. Den första, utförd i april 1971, var en
framskrivning baserad på 1970 års taxering. Den andra framskrivningen,
som utfördes i november i fjol, utgick från 1971 års taxering. Skattebortfallet
vid 1972 års taxering skulle enligt dessa prognoser bli 940
respektive 1 065 milj. kr. Slumpfelet i dessa skattningar är emellertid
enligt riksrevisionsverket avsevärt, ±90 milj. kr.

Departementschefen har tagit ett genomsnitt av de två prognoserna
och dessutom tagit hänsyn till ytterligare några faktorer, vilka riksrevisionsverket
inte beaktat. Mot denna bakgrund förordar han att skatteutjämningsbidraget
för taxeringsåret 1972 bestäms till en miljard kr.

FiU 1972: 23

Kommunförbunden har en något annorlunda bedömning av effekten
av de obeaktade faktorerna och vill dessutom att man endast skall
beakta den prognos som bygger på det färskaste materialet, dvs. den
som baserats på 1971 års taxeringsresultat. Inkomstbortfallet på grund
av skattereformen vid 1972 års taxering bör enligt förbundens skrivelse
beräknas till 1165 milj. kr.

När det gäller den schablonmässiga fördelningen av skattebortfallet
mellan olika kommuner råder det däremot ej någon meningsskiljaktighet
mellan departementschefen och kommunernas företrädare. Finansdepartementet
har här gjort en undersökning på grundval av material
från 1971 års taxering i ett tjugotal taxeringsdistrikt i olika delar av
landet. För varje inkomsttagare i distrikten har man undersökt inkomstoch
avdragsförhållanden. De nya skattereglerna har sedan tillämpats på
inkomsttagarna, varefter det erhållna skatteunderlaget jämförts med det
som fastställts vid den ordinarie taxeringen.

Man har därvid kunnat konstatera ett klart samband mellan å ena
sidan skattekraft, uttryckt som antal skattekronor per inkomsttagare
och å andra sidan bortfallet skatteunderlag. Ju högre skattekraften är
desto mindre blir bortfallet av skatteunderlag. Som förklaring pekas på
att kommuner med hög skattekraft i allmänhet har en stor andel inkomsttagare
med mer än 30 000 kr. i årsinkomst och att de nya grundavdragen
vid taxeringen trappas av till 0 i inkomstskiktet 30 000—52 500
kr. Kommuner med låg skattekraft bör därför få ett förhållandevis
högt bidrag.

Det totala skattebortfallet för kommunerna vid 1972 års taxering uppskattas
i propositionen till en miljard kr. Eftersom medelutdebiteringen
av kommunalskatt vid nämnda taxering är 22 kronor 54 öre
per skattekrona motsvarar detta skattebortfall ett skatteunderlag av
44 365 000 skattekronor.

I propositionen framhålls, att den nu aktuella bidragsgivningen i
flera hänseenden har nära samband med skatteutjämningsbidragen och
att det därför är lämpligt att också beträffande skattebortfallsbidragen
tillämpa ett system med tillskjutet skatteunderlag. Härvid når man också
den fördelen att i den mån det schablonmässigt beräknade skattebortfallsbidraget
blir för lågt eller för högt beräknat för en kommun med
brist på skattekraft (90 °/o av rikets kommuner) så korrigeras avvikelsen i
allt väsentligt genom skatteutjämningsbidraget.

Den i propositionen föreslagna fördelningsprincipen innebär att
en kommun med genomsnittlig skattekraft per inkomsttagare får ett
tillskott av skatteunderlag per inkomsttagare motsvarande genomsnittet.
Är skattekraften per inkomsttagare större eller mindre än genomsnittet
minskas eller ökas tillskottet av skatteunderlag med 6 °/o av skillnaden
mellan kommunens skattekraft och den genomsnittliga skattekraften i
riket vid 1972 års taxering.

FiU 1972: 23

Den föreslagna fördelningsprincipen kan sammanfattas i följande
formel:

ba = bm +JL(Sm-Sa)

där Ba = Bidragsnivån för kommunen A
Bm = Medelbidragsnivån för riket
SM = Den genomsnittliga skattekraften i riket
SA = Kommunen A:s skattekraft,

allt räknat i skattekronor per inkomsttagare.

Är kommunen A:s skattekraft lägre än riksgenomsnittet blir uttrycket
inom parentesen positivt och kommunen får följaktligen en bidragsnivå
som är högre än medelbidragsnivån. Är skattekraften i A större
än den genomsnittliga, blir uttrycket inom parentesen negativt och
bidragsnivån reduceras. Bidragsnivån multiplicerad med antalet inkomsttagare
i kommunen ger sedan det totala antal skattekronor
som kommunen skall tillföras som kompensation för skattebortfallet.

I sammanhanget vill utskottet påpeka ett fel i räkneexemplen på s.
18 i propositionen. Uttrycket lägre resp. högre ”skattekraft än K”
i tredje meningen, sjätte stycket uppifrån bör rätteligen vara lägre
resp. högre ”skattekraft än genomsnittligt i riket”.

Eftersom kommunerna automatiskt återvinner skattekraft i och med
att allt fler inkomsttagare kommer upp i inkomstskikten över 30 000
kr. kan det enligt propositionen antas, att kommunerna inom 8—10 år
återvinner den skattekraft de förlorat genom skattereformen. De statliga
bidragen som skall kompensera inkomstbortfallet kan därför
beräknas minska med omkring 100 milj. kr. per år. Det i propositionen
föreslagna systemet innebär att skattebortfallsbidraget automatiskt
anpassas härtill.

Allmän enighet råder om att kommunerna skall ha full kompensation
för det skattebortfall, som för deras del blir en följd av 1970 års skattereform.
Några erinringar mot de av Kungl. Maj:t förordade grunderna
för bortfallsbidragens fördelning mellan olika kommuner har heller
inte framförts, varken av kommunförbunden eller i motionen 1972:
1601.

Den enda punkt där skilda uppfattningar föreligger gäller som
nämnts omfattningen av det totala skattebortfallet vid 1972 års taxering.
Motionärerna har här fört fram tanken att man skulle göra en
fullständig omräkning enligt de gamla skattereglerna för samtliga inkomsttagare
vid 1972 års taxering — ca 4,3 miljoner. I likhet med departementschefen
har utskottet kommit till uppfattningen att det inte
är praktiskt möjligt att genomföra en så fullständig beräkning av bortfallet
av skatteunderlag. Härav drar utskottet slutsatsen att den totala
omfattningen av skattebortfallskompensationen till kommunerna måste
bestämmas på grundval av nu tillgänglig information och föreliggande

FiU 1972: 23

prognoser. Utskottet är medvetet om att de beräkningar av det totala
skattebortfallet som gjorts i detta sammanhang har en betydande osäkerhetsmarginal.
Några tillräckligt bärande skäl att frångå det av departementschefen
förordade beloppet en miljard kr. har inte framförts.
Utskottet tillstyrker därför att kompensationen nu bestäms med utgångspunkt
från detta belopp. Inte heller i övrigt har utskottet något att erinra
mot de av Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för skattebortfallsbidrag.

Med hänsyn till den osäkerhet som trots allt kvarstår beträffande
den exakta storleken av skattebortfallet anser utskottet det emellertid
angeläget att utnyttja den ytterligare information, som kan utvinnas när
årets taxeringsresultat kan statistiskt analyseras och bedömas. Utskottet
förordar därför att riksrevisionsverket då företar en stickprovsundersökning
i detta syfte. Skulle denna beräkning — som till skillnad från
de tidigare inte innehåller något prognoselement utan kan baseras på
1971 års faktiska inkomststruktur — ge ett resultat som mera väsentligt
avviker från en miljard kr. bör detta kunna beaktas i samband med den
proposition om skatteutjämningsbidrag som väntas bli framlagd till vårriksdagen
1973 i anledning av skatteutjämningsrevisionens betänkande.
Härvid bör också skäligheten av att retroaktivt justera det nu aktuella
första årets skattebidragsbelopp prövas.

Härigenom torde syftet med motionen 1972: 1601 kunna tillgodoses.

Mot de framlagda lagförslagen har utskottet intet att erinra, utom
att utskottet föreslår en redaktionell ändring i 2 § i förslaget till lag
om ändring i förordningen om skatteutjämningsbidrag.

Slutligen bör beträffande medelsberäkningen nämnas att skattebortfallsbidrag
skall betalas ut första gången kalenderåret 1973, då slutligt
bidrag för inkomståret 1971 samt förskott för inkomståret 1973 skall
utgå.

Eftersom hälften av bidragsutbetalningarna år 1973 faller på budgetåret
1972/73, bör anslag för ändamålet förås upp med 500 milj. kr.
Förskottet för inkomståret 1973 bör enligt departementschefen regleras
över inkomsttiteln Skatt på inkomst och förmögenhet m. m. Departementschefen
avser att återkomma härtill i samband med framläggandet
av den reviderade finansplanen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag antar vid
propositionen 1972: 60 fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt,

2. att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts förslag antar
vid propositionen 1972: 60 fogat förslag till lag om ändring i
förordningen (1965: 268) om skatteutjämningsbidrag med den
ändringen att 2 § erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:

FiU 1972: 23

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

2 §

I denna förordning förstås med

bidragskommun föregår bidragsåret,

skattekraft: antalet skattekronor
och skatteören per invånare
i bidragskommunen, beräknat
efter taxeringsnämnds beslut rörande
beräkningsårets taxering till
kommunal inkomstskatt med tilllägg
av bidragsunderlag enligt bestämmelserna
om skattebortfallsbidrag
och antalet kyrkobokförda
invånare i bidragskommunen vid
beräkningsårets ingång,

medelskattekraft: antalet
skattekronor och skatteören
per invånare i hela riket, beräknat
efter taxeringsnämnds beslut rörande
beräkningsårets taxering till
kommunal inkomstskatt med tilllägg
av bidragsunderlag enligt bestämmelserna
om skattebortfallsbidrag
och antalet kyrkobokförda
invånare i hela riket vid beräkningsårets
ingång,

skattekraft: antalet skattekronor
och skatteören per invånare
i bidragskommunen, beräknat
efter å ena sidan taxeringsnämnds
beslut rörande beräkningsårets
taxering till kommunal inkomstskatt
med tillägg av bidragsunderlag
enligt bestämmelserna om
skattebortfallsbidrag och å andra
sidan antalet kyrkobokförda invånare
i bidragskommunen vid beräkningsårets
ingång,

medelskattekraft: antalet
skattekronor och skatteören per
invånare i hela riket, beräknat efter
å ena sidan taxeringsnämnds
beslut rörande beräkningsårets
taxering till kommunal inkomstskatt
med tillägg av bidragsunderlag
enligt bestämmelserna om
skattebortfallsbidrag och å andra
sidan antalet kyrkobokförda invånare
i hela riket vid beräkningsårets
ingång,

sammanlagd utdebitering: hela riket.

Omfattar kommun sådan del.

3. att riksdagen godkänner i statsrådsprotokollet förordade grunder
för skattebortfallsbidrag i anledning av 1970 års skattereform,

4. att riksdagen till Skattebortfallsbidrag till kommuner m. fl. för
budgetåret 1972/73 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 500 000 000 kr.,

5. att riksdagen i anledning av motionen 1972: 1601 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

3. Motioner rörande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.

Under denna rubrik behandlar utskottet följande motioner
1972: 75 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs

FiU 1972: 23

1. att riksdagen sorn sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad som
i motionen anförts rörande behovet av en ändrad kostnadsfördelning
mellan stat och kommun för beaktande i den tillsatta utredningen,

2. att riksdagen för sin del uttalar sig för

dels att kommunerna befrias från den allmänna arbetsgivaravgiften
fr. o. m. den 1 juli 1972,

dels ett statligt grundbidrag till kommunerna för utgivande av kommunala
bostadstillägg med ett belopp av 500 kronor per pensionsberättigad,
som uppfyller villkoren för erhållandet av sådana tillägg,

dels att hos regeringen hemställa om statens övertagande av personalkostnaderna
för barnstugeverksamheten fr. o. m. den 1 juli 1972,

1972: 296 av herr Hörberg m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit begär att motionen överlämnas för beaktande till
den utredning som tillsatts för översyn av kostnadsfördelningen mellan
staten och kommunerna,

1972: 297 av herr Hörberg m. fl. (fp, m) vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit begär att motionen för beaktande överlämnas till den
utredning som tillsatts för översyn av kostnadsfördelningen mellan
staten och kommunerna,

1972: 298 av herr Hörberg m. fl. (fp, m) vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit begär att motionen för beaktande överlämnas till den
utredning som tillsatts för översyn av kostnadsfördelningen mellan staten
och kommunerna,

1972: 401 av herr Helén m. fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga hemställs
att riksdagen begär att motionen, i vad den avser mer rationella och besparingsvänliga
former för statsbidrag till landsting och primärkommuner,
av Kungl. Majit överlämnas till den nyligen tillsatta utredningen om
kostnadsfördelningen mellan stat och kommuner,

1972: 403 av herr Larsson i Öskevik m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen 1.

hos Kungl. Majit anhåller om tilläggsdirektiv till utredningen om
kommunernas ekonomi, syftande till förslag om att primärkommuner
och landsting får full kompensation för inbetald allmän arbetsgivaravgift
beträffande löneanställda inom socialvård samt hälso- och sjukvård,

2. att denna fråga av utredningen behandlas med förtur,

1972: 625 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen tillkännager
för Kungl. Majit som sin mening vad som anförts i motionen
om uppgifter och inriktning för den kommunalekonomiska utredningens
arbete.

FiU 1972: 23

Utskottet. Gemensamt för yrkandena i de motioner som utskottet samlat
under denna rubrik är att de alla har med de ekonomiska relationerna
mellan stat och kommun att göra. De framförda motionskraven spänner
över ett brett fält. I vissa fall framförs krav som, om de realiseras,
skulle innebära årliga överföringar av miljardbelopp från stat till kommun.
I andra fall är det fråga om förslag till snabbare utbetalningsrutiner
av vissa statsbidrag till kommunerna, rutiner som genomförda
skulle innebära en begränsad engångsförstärkning av kommunernas likviditet
men på sikt ej påverka de ekonomiska relationerna stat/kommun.
Som regel yrkas också på att motionerna på ett eller annat sätt skall
delges den kommunalekonomiska utredningen. I några fall slutligen
framförs yrkanden på ändrade direktiv för den kommunalekonomiska
utredningen.

Den kommunalekonomiska utredningen, som på riksdagens begäran
tillkallades den 30 december 1971, har i uppdrag att verkställa en allsidig
utredning om kommunernas ekonomiska situation. Enligt sina direktiv
har kommittén bland annat att bedöma den framtida kommunala
finansieringssituationen. Härvid bör utvecklingen av de skilda kommunala
finansieringskällorna bedömas var för sig. Kommittén skall vidare
i samråd med länsberedningen överväga vilka konsekvenser som ändringar
i uppgifts- och funktionsfördelningen mellan stat och kommun
bör få i fråga om kostnadsfördelningen dem emellan.

Enligt utskottets uppfattning torde samtliga de frågor som reses i de
här berörda motionerna rymmas inom ramen för den kommunalekonomiska
utredningens arbete.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att motionerna 1972:75,
296, 297, 298, 403, 625 och 401, den sistnämnda såvitt nu är
i fråga, överlämnas till kommunalekonomiska utredningen.

Stockholm den 25 april 1972

På finansutskottets vägnar
SVEN EKSTRÖM

Närvarande: herrar Ekström (s), Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge
(c), Franzén (s), Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga (s),
Åsling (c), Jansson (s), Wirtén (fp), Josefsson i Halmstad (s), Fågelsbo
(c), fru Thorsson (s), herrar Gadd (s), Magnusson i Borås (m) och Wictorsson
(s).

FiU 1972: 23

Bilaga

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt

Härigenom förordnas, att lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt skall

ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt skall bestämmas
i förhållande till det antal
skattekronor och skatteören,
som vid närmast föregående års
taxering påförts de skattskyldiga,
med tillägg av det antal skattekronor,
som staten skall tillskjuta
enligt förordningen den 3 juni
1965 (nr 268) om skatteutjämningsbidrag.

Föreslagen lydelse

Kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt skall bestämmas
i förhållande till det antal
skattekronor och skatteören,
som vid närmast föregående års
taxering påförts de skattskyldiga,
med tillägg av det antal skattekronor,
som staten skall tillskjuta
enligt förordningen (1965: 268) om
skatteutjämningsbidrag och av bidragsunderlag
enligt bestämmelserna
om skattebortfallsbidrag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

2 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1965: 268) om skatteutjämningsbidrag

Härigenom förordnas, att 1, 2, 4—6, 8, 9, 11—16, 19 och 20 §§ förordningen
(1965: 268) om skatteutjämningsbidrag skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Kommun äger erhålla skatte- Bidragskommun äger erhålla

utjämningsbidrag av statsmedel skatteutjämningsbidrag av stats enligt

bestämmelserna i denna för- medel enligt bestämmelserna i

ordning. denna förordning.

2 §

I denna förordning förstås med

kommun: landskommun, kö- bidragskommun: kom ping,

stad, landstingskommun, mun, landstingskommun, försam församling,

pastorat och annan ling, pastorat och annan kyrklig

FiU 1972: 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kyrklig samfällighet som äger be- samfällighet som äger beskatt skattningsrätt,

ningsrätt,

b i d r a g s å r: det kalenderår under vilket skatteutjämningsbidrag
utgår,

beräkningsår: det kalenderår som föregår bidragsåret,

skattekraft: antalet skattekronor
och skatteören per invånare
i kommunen, beräknat efter
taxeringsnämnds beslut rörande
beräkningsårets taxering till
kommunal inkomstskatt och antalet
kyrkobokförda invånare i
kommunen vid beräkningsårets ingång,

medelskattekraft: an talet

skattekronor och skatteören
per invånare i hela riket, beräknat
efter taxeringsnämnds beslut rörande
beräkningsårets taxering till
kommunal inkomstskatt och antalet
kyrkobokförda invånare i hela
riket vid beräkningsårets ingång,

sammanlagd utdebitering:
summan inom landskommun,
köping eller stad av utdebiteringssatsema
för beräkningsåret
för skatt till kommun, municipalsamhälle
och tingslag samt
utdebiteringsgr äns: medeltalet
av de sammanlagda utdebiteringarna
i hela riket, bestämt
genom att summan av de tal, som
erhållas om inom varje landskommun,
köping eller stad sammanlagda
utdebiteringen multipliceras
med antalet skattekronor och
skatteören enligt taxeringsnämnds
beslut rörande taxering till kommunal
inkomstskatt året före beräkningsåret,
delas med sammanlagda
antalet skattekronor och
skatteören i hela riket.

Omfattar landskommun, köping
eller stad två eller flera församlingar,
skall vid beräkningen av
den sammanlagda utdebiteringen

skattekraft: antalet skattekronor
och skatteören per invånare
i bidragskommunen, beräknat
efter taxeringsnämnds beslut
rörande beräkningsårets taxering
till kommunal inkomstskatt med
tillägg av bidragsunderlag enligt
bestämmelserna om skattebortfallsbidrag
och antalet kyrkobokförda
invånare i bidragskommunen
vid beräkningsårets ingång,

medelskattekraft: an talet

skattekronor och skatteören
per invånare i hela riket, beräknat
efter taxeringsnämnds beslut rörande
beräkningsårets taxering till
kommunal inkomstskatt med tilllägg
av bidragsunderlag enligt bestämmelserna
om skattebortfallsbidrag
och antalet kyrkobokförda
invånare i hela riket vid beräkningsårets
ingång,

sammanlagd utdebitering:
summan inom kommun av
utdebiteringssatsema för beräkningsåret
för skatt till bidragskommun
samt

utdebiteringsgr äns: medeltalet
av de sammanlagda utdebiteringarna
i hela riket, bestämt
genom att summan av de tal, som
erhållas om inom varje kommun
sammanlagda utdebiteringen multipliceras
med antalet skattekronor
och skatteören enligt taxeringsnämnds
beslut rörande taxering till
kommunal inkomstskatt året före
beräkningsåret, delas med sammanlagda
antalet skattekronor och
skatteören i hela riket.

Omfattar kommun två eller flera
församlingar, skall vid beräkningen
av den sammanlagda utdebiteringen
medeltalet av utde -

FiU 1972: 23

Nuvarande lydelse

medeltalet av utdebiteringssatserna
för församlingsskatt inräknas i
summan av utdebiteringssatserna.
Detta medeltal bestämmes genom
att summan av de tal, som erhållas
om varje församlings utdebiteringssats
multipliceras med antalet
skattekronor och skatteören
i församlingen enligt taxeringsnämnds
beslut rörande taxering
till kommunal inkomstskatt året
före beräkningsåret, delas med antalet
skattekronor i den landskommun,
köping eller stad inom vilken
församlingarna äro belägna.
Tillhöra delar av församling skilda
kommuner, gäller vad nu sagts
om församling sådan del.

M unicipalsamhålles utdebiteringssats
ingår i den sammanlagda
utdebiteringen med det belopp,
vartill den skulle ha uppgått om
antalet skattekronor och skatteören
i municipalsamhället varit
detsamma som i den landskommun
inom vilken municipalsamhället
är beläget.

Skatteutjämningsbidrag skall vid
upprättande av utgifts- och inkomststat
för bidragsåret upptagas
bland kommunens inkomster.

Skatteutjämningsbidrag vid brist
på skattekraft utgår till kommun,
vars skattekraft understiger den
skattekraft, som kommunen skall
tillförsäkras enligt 8 §.

Skatteutjämningsbidrag vid brist
på skattekraft utgår med det belopp,
som erhålles, när tillskott av
skatteunderlag enligt 8 § multipliceras
med den utdebiteringssats
som kommunen fastställt för bidragsåret.

Föreslagen lydelse

biteringssatsema för församlingsskatt
inräknas i summan av utdebiteringssatserna.
Detta medeltal
bestämmes genom att summan av
de tal, som erhållas om varje församlings
utdebiteringssats multipliceras
med antalet skattekronor
och skatteören i församlingen enligt
taxeringsnämnds beslut rörande
taxering till kommunal inkomstskatt
året före beräkningsåret,
delas med antalet skattekronor
i den kommun inom vilken
församlingarna äro belägna. Tillhöra
delar av församling skilda
kommuner, gäller vad nu sagts om
församling sådan del.

Skatteutjämningsbidrag skall vid
upprättande av utgifts- och inkomststat
för bidragsåret upptagas
bland bidragskommunens inkomster.

Skatteutjämningsbidrag vid brist
på skattekraft utgår till bidragskommun,
vars skattekraft understiger
den skattekraft, som bidragskommunen
skall tillförsäkras
enligt 8 §.

Skatteutjämningsbidrag vid brist
på skattekraft utgår med det belopp,
som erhålles, när tillskott av
skatteunderlag enligt 8 § multipliceras
med den utdebiteringssats
som bidragskommunen fastställt
för bidragsåret.

FiU 1972: 23

Nuvarande lydelse

Tillskott av skatteunderlag utgöres
av det antal skattekronor och
skatteören, som kommunen måste
tillföras för att skattekraften skall
motsvara följande andel av medelskattekraften,
nämligen för

Föreslagen lydelse
%1

Tillskott av skatteunderlag utgöres
av det antal skattekronor och
skatteören, som bidragskommunen
måste tillföras för att skattekraften
skall motsvara följande andel
av medelskattekraften, nämligen
för

landstingskommun i skattekraftsområde 1 och de delar av Värmlands,
Kopparbergs och Gävleborgs läns landstingskommuner som tillhöra
skattekraftsområde 2, 95 procent;

övriga landstingskommuner i skattekraftsområde 2,110 procent;
landstingskommun i skattekraftsområde 3,125 procent;

Gotlands kommun 92 procent;

annan kommun i skattekraftsområde
1, 90 procent;

annan kommun i skattekraftsområde
2,110 procent
och annan kommun i skattekraftsområde
3,125 procent.

annan bidragskommun i skattekraftsområde
1, 90 procent;

annan bidragskommun i skattekraftsområde
2, 110 procent
och annan bidragskommun i
skattekraftsområde 3, 125 procent.

För landstingskommun må dock tillskottet av skatteunderlag icke
understiga summan av de tillskjutna skatteunderlag som för år 1965
utgick till landstingskommunen enligt kungörelserna den 16 maj 1957
(nr 205) angående skatteersättning i anledning av 1957 års ortsavdragsreform
och den 27 april 1962 (nr 140) angående skatteersättning i anledning
av 1961 års ortsavdragsreform.

Ingår två eller flera församlingar i pastorat eller annan kyrklig samfällighet
som äger beskattningsrätt, skall tillskottet av skatteunderlag till
den kyrkliga samfälligheten utgöra summan av sådana tillskott till församlingarna.

För landskommun, köping eller
stad där den sammanlagda utdebiteringen
understiger utdebiteringsgränsen,
skall det enligt första
stycket gällande procenttalet
minskas med en procentenhet för
varje fullt tjugotal ören, varmed
den sammanlagda utdebiteringen
understiger utdebiteringsgränsen.

Tillhöra delar av kommun skilda
skattekraftsområden, beräknas
tillskottet särskilt för varje sådan
del.

För kommun där den sammanlagda
utdebiteringen understiger
utdebiteringsgränsen, skall det enligt
första stycket gällande procenttalet
minskas med en procentenhet
för varje fullt tjugotal ören,
varmed den sammanlagda utdebiteringen
understiger utdebiteringsgränsen.

Tillhöra delar av bidragskommun
skilda skattekraftsområden,
beräknas tillskottet särskilt för
varje sådan del.

9 §

Träder ändring beträffande
kommuns indelning i kraft vid bidragsårets
ingång, skall tillskott av
skatteunderlag beräknas på grund 1

Senaste lydelse 1970: 341.

Träder ändring beträffande bidragskommuns
indelning i kraft
vid bidragsårets ingång, skall tillskott
av skatteunderlag beräknas

FiU 1972: 23

Nuvarande lydelse

val av den indelning som gällde
vid beräkningsårets ingång. Vid
delning av kommun skall tillskottet
fördelas i förhållande till kommundelarnas
invånarantal vid beräkningsårets
början.

Länsstyrelsen skall fastställa tillskott
av skatteunderlag samt senast
den 10 september under beräkningsåret
tillställa kommun
uppgift om tillskottets storlek.

Skatteutjämningsbidrag vid hög
utdebitering utgår till landskommun,
köping eller stad, vars omräknade
sammanlagda utdebitering
överstiger utdebiteringsgränsen.
Med omräknad sammanlagd utdebitering
förstås den utdebitering
för beräkningsåret som skulle ha
fastställts, om för samma år varken
bidrag vid hög utdebitering
eller bidrag enligt 16 § utgått.

Skatteutjämningsbidrag vid hög
utdebitering utgår med belopp,
motsvarande vad som skulle utgå
på grundval av kommunens skatteunderlag
enligt beräkningsårets
taxering, ökat med tillskott av
skatteunderlag enligt 8 §, efter ett
belopp för skattekrona och skatteöre
som utgör viss andel av skillnaden
mellan den omräknade sammanlagda
utdebiteringen i kommunen
och utdebiteringsgränsen.
Denna andel är 1/10 procent för
varje öre av den del av den omräknade
sammanlagda utdebiteringen,
som överstiger utdebite -

Föreslagen lydelse

på grundval av den indelning som
gällde vid beräkningsårets ingång.
Vid delning av bidragskommun
skall tillskottet fördelas i förhållande
till invånarantalet i de olika
delarna av bidragskommunen vid
beräkningsårets början.

Länsstyrelsen skall fastställa tillskott
av skatteunderlag samt senast
den 10 september under beräkningsåret
tillställa bidragskommun
uppgift om tillskottets storlek.

Skatteutjämningsbidrag vid hög
utdebitering utgår till kommun,
vars omräknade sammanlagda utdebitering
överstiger utdebiteringsgränsen.
Med omräknad sammanlagd
utdebitering förstås den
utdebitering för beräkningsåret
som skulle ha fastställts, om för
samma år varken bidrag vid hög
utdebitering eller bidrag enligt
16 § utgått. Vid omräkning skall
såväl skatteunderlag enligt taxeringsnämnds
beslut som tillskjutet
skatteunderlag enligt 8 § och bestämmelserna
om skattebortfallsbidrag
beaktas.

Skatteutjämningsbidrag vid hög
utdebitering utgår med belopp,
motsvarande vad som skulle utgå
på grundval av bidragskommunens
skatteunderlag enligt beräkningsårets
taxering, ökat med tillskott
av skatteunderlag enligt 8 § och
bidragsunderlag enligt bestämmelserna
om skattebortfallsbidrag, efter
ett belopp för skattekrona och
skatteöre som utgör viss andel av
skillnaden mellan den omräknade
sammanlagda utdebiteringen i bidragskommunen
och utdebiteringsgränsen.
Denna andel är 1/10
procent för varje öre av den del av

FiU 1972: 23

Nuvarande lydelse

ringsgränsen med högst tre kronor,
och 60 procent av den del av den
omräknade sammanlagda utdebiteringen
som överstiger utdebiteringsgränsen
med mer än tre kronor.

Föreslagen lydelse

den omräknade sammanlagda utdebiteringen,
som överstiger utdebiteringsgränsen
med högst tre
kronor, och 60 procent av den del
av den omräknade sammanlagda
utdebiteringen som överstiger utdebiteringsgränsen
med mer än tre
kronor.

Träder ändring beträffande
kommuns indelning i kraft vid
bidragsårets ingång, skall bidrag
vid hög utdebitering beräknas på
grundval av den indelning som
gällde vid beräkningsårets ingång.
Vid delning av kommun skall bidraget
fördelas i förhållande till
kommundelarnas invånarantal vid
beräkningsårets början.

Träder ändring beträffande bidragskommuns
indelning i kraft
vid bidragsårets ingång, skall bidrag
vid hög utdebitering beräknas
på grundval av den indelning
som gällde vid beräkningsårets ingång.
Vid delning av bidragskommun
skall bidraget fördelas i förhållande
till invånarantalet i de
olika delarna av bidragskommunen
vid beräkningsårets början.

Länsstyrelsen skall fastställa
skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering
samt senast den 10
september under beräkningsåret
tillställa landskommun, köping och
stad uppgift om bidragets storlek.

Länsstyrelsen skall fastställa
skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering
samt senast den 10
september under beräkningsåret
tillställa kommun uppgift om bidragets
storlek.

16 §

När synnerliga skäl föreligga, När synnerliga skäl föreligga,
äger Konungen efter ansökan be- äger Konungen efter ansökan bevilja
kommun extra skatteutjäm- vilja bidragskommun extra skatte ningsbidrag.

utjämningsbidrag.

Ansökan om extra skatteutjämningsbidrag inges till länsstyrelsen senast
den 31 januari under beräkningsåret.

Finner länsstyrelse på grund av
anmärkning eller eljest att av länsstyrelsen
meddelat beslut enligt
denna förordning blivit oriktigt på
grund av felräkning, misskrivning
eller annat uppenbart förbiseende,
skall länsstyrelsen, sedan vederbörande
kommun erhållit tillfälle att
yttra sig, meddela beslut om rättelse.

Finner länsstyrelse på grund av
anmärkning eller eljest att av länsstyrelsen
meddelat beslut enligt
denna förordning blivit oriktigt på
grund av felräkning, misskrivning
eller annat uppenbart förbiseende,
skall länsstyrelsen, sedan vederbörande
bidragskommun erhållit tillfälle
att yttra sig, meddela beslut
om rättelse.

FiU 1972: 23

Nuvarande lydelse

Talan mot statistiska centralbyråns
och länsstyrelses beslut enligt
denna förordning må föras av
kommun. Talan föres hos Kungl.
Majit genom besvär.

Föreslagen lydelse
§

Talan mot statistiska centralbyråns
och länsstyrelses beslut enligt
denna förordning må föras av
bidragskommun. Talan föres hos
Kungl. Majit genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Vid beräkning av medelskattekraften
på grundval av 1972 års taxering skall det sammanlagda
bidragsunderlaget i riket enligt bestämmelserna om skattebortfallsbidrag
upptagas till 44 365 600 skattekronor.

MARCUS BOKTR. STHLM 1972 72009»