KU 1971:18

Nr 18

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motioner om det
statliga utredningsväsendet.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna 1971: 86 av herr Helén
(fp) m. fl. och 1971: 114 av herr Bohman (m) m. fl. dock endast i de
delar motionerna avser utredningsväsendet (1971: 86 punkt 6 och 1971:
114 punkt 5).

Hemställan avser i motionen 1971: 86: »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställer 6. att Kungl. Maj:t utfärdar

en normalinstruktion för de statliga utredningarna och rekommenderar
att utredningarnas faktamaterial offentliggörs på ett tidigare stadium
än hittills och att offentliga utfrågningar bör utgöra en del av utredningarnas
arbete»;

samt i motionen 1971: 114: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte hemställa att Kungl. Maj:t 5. ger grundlagbe redningen

till känna vad i motionen anförts om det statliga utredningsväsendet».

Frågans tidigare behandling

Motioner med yrkanden beträffande utredningsväsendet väcktes vid
1970 års riksdag och hänvisades till konstitutionsutskottet samt till
allmänna beredningsutskottet. Efter en utförlig recit — till vilken här
hänvisas — med redogörelse bl. a. för innehållet i kommittékungörelsen
och för tidigare reformförslag uttalade konstitutionsutskottet i sitt utlåtande
(KU 1970: 24):

»Det svenska utredningsväsendet är att betrakta som ett led i beredningen
av ärenden före regeringens avgörande. Beredningsförfarandet
lämnas till större delen oreglerat i gällande regeringsform. Någon
bestämmelse däri om utredningsväsendet finns inte.

Grundlagberedningen har fått i uppdrag att framlägga förslag till
en ny författning. Det är ofrånkomligt att grundlagberedningen som ett
led i detta arbete måste överväga beredningen av regeringsärendena.
I detta sammanhang aktualiseras givetvis även utredningsväsendet. Det
kan sålunda enligt utskottets mening förutsättas att grundlagberedningen
kommer att till prövning uppta väsentliga med utredningsväsendet sammanhängande
frågor utan att något särskilt initiativ därtill behöver tas.
Grundlagberedningens prövning i dessa hänseenden bör inte föregripas
genom några uttalanden från riksdagens sida. Utskottet kan därför inte

KU 1971:18

tillstyrka bifall vare sig till motionerna I: 544 och II: 642, där det begärs
att utredningsväsendet skall regleras i grundlag, eller till motionerna
I: 445 och II: 492 i förevarande del, där det hemställs att riksdagen
till Kungl. Maj:t ger till känna vad som anförts i motionerna om reformer
inom det statliga utredningsväsendet.»

Mot utlåtandet reserverade sig tio ledamöter (m, fp och c). Riksdagen
följde utskottet.

Även de till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna om
offentliga utfrågningar i statliga utredningar avstyrktes av utskottet
(ABU 1970: 18) och avslogs av riksdagen.

Utskottet

Såsom utskottet uttalade i sitt utlåtande över motioner med samma
syfte vid 1970 års riksdag kan det förutsättas att grundlagberedningen
kommer att pröva väsentliga med utredningsväsendet sammanhängande
frågor utan särskilt initiativ från riksdagen. Utskottet finner ej heller
nu att grundlagberedningens prövning bör föregripas genom några uttalanden
från riksdagens sida och kan därför inte tillstyrka bifall till
motionerna.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna

1) 1971: 86 såvitt avser hemställan punkt 6. samt

2) 1971: 114 såvitt avser hemställan punkt 5.

Stockholm den 23 februari 1971

På konstitutionsutskottets vägnar
GEORG PETTERSSON

Närvarande: herrar Pettersson i Visby (s), Larsson i Luttra (c), Nelander
(fp), Henningsson (s)*, fru Thunvall (s)*, herrar Johansson i Trollhättan
(s), Ahlmark (fp), Werner i Malmö (m), Svensson i Eskilstuna (s),
Bergqvist (s)*, Fiskesjö (c), Schött (m), Gustavsson i Ängelholm (s)*,
Olsson i Sundsvall (c) och Wiktorsson (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Larsson i Luttra (c), Nelander (fp), Ahlmark (fp), Werner i
Malmö (m), Fiskesjö (c), Schött (m) och Olsson i Sundsvall (c), vilka
ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
Det svenska utredningsväsendet har av gammalt en omfattning och
betydelse som i få andra länder. Det utgör ett viktigt element i vårt

KU 1971:18

demokratiska styrelseskick. Det kan inte undvaras. Därför är det viktigt
att man inte urholkar utredningsväsendets betydelse genom att ofta låta
principiellt viktiga frågor beredas endast internt inom departementet.
Parlamentariskt sammansatta utredningar bör vara det naturliga i sådana
fall.

Lika viktigt är att statliga utredningar inte i onödan hemlighåller material
under lång tid. Det bör därför i varje särskilt fall noga övervägas
om inte materialinsamlingsskedet i utredningen bör avslutas med en
offentlig redovisning. Det bör i vissa fall även vara möjligt att redan
före utredningens ställningstaganden på ett likvärdigt sätt redovisa tänkbara
alternativ till frågans lösning. Det kan stimulera den offentliga
debatten, och därmed kan utredningens fortsatta överväganden och ställningstaganden
påverkas av den diskussion som förts.

Man kan också tänka sig att statliga utredningar ibland håller offentliga
utfrågningar med experter, företrädare för organisationer och andra.
Det ökar allmänhetens insyn redan under faktainsamlandet, och den
senare debatten kan vitalisera utredningens eget arbete.

Utredningarna bör själva i stor utsträckning få bestämma sina arbetsformer.
Men samtidigt är det viktigt att statsmakterna stimulerar offentlighet
och insyn. Det bör därför övervägas om bl. a. rekommendationerna
ovan kan införas i något slag av normalinstruktion för statliga utredningar.
Sådana rekommendationer skall självfallet inte vara bindande,
utan utredningar som har goda skäl att frångå dem skall kunna göra det.
Men principen bör mer än nu vara att det är sekretessen och inte offentligheten
som behöver en motivering.

Det är inte troligt att en öppen redovisning av insamlat material får
till följd att utredningarnas arbete försenas. Tvärtom kan ett tidigare
offentliggörande av viktigt material skynda på beslut från utredningens
sida. Det är viktigt att statliga utredningar arbetar snabbare än vad
de ofta gör i dag — annars kan under alltför lång tid reformer försenas
och debatten dämpas i avvaktan på utredningen.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen med anledning av motionerna 1971: 86 och 1971:
114, i den del som behandlats i detta betänkande, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

TRYCKERIBOLAGET STOCKHOLM 1971