Inrikesutskottets betänkande nr 7 år 1971

InU 1971: 7

Nr 7

Inrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde till regional utveckling jämte motioner.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1971: 1, bilaga 13, under punkterna
C 1-C 5 och V: 10 föreslagit riksdagen att för budgetåret 1971/72

dels på driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa till

1. Lokaliseringsbidrag ett reservationsanslag av 65 000 000 kr.,

2. Stöd till lokaliseringsutbildning ett förslagsanslag av 50 000 000 kr.,

3. Infriande av statlig garanti för lån i lokaliseringssyfte till rörelsekapital
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

4. Sysselsättningsstöd ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.,

5. Särskilda stödåtgärder i glesbygder ett reservationsanslag av
5 000 000 kr.

dels på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd anvisa till
Lokaliseringslån ett investeringsanslag av 250 000 000 kr.

Motioner

1971: 38 av herrar Åsling (c) och Stjernström (c), vari hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att en särskild inlandsberedning
snarast tillsätts för att samordna genomförda, pågående och
planerade utredningar och för att föreslå konkreta åtgärder som snabbt
kan insättas för att främja utvecklingen inom det s. k. inre stödområdet,

1971: 83 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om översyn av bestämmelserna
om flyttningsstöd samt att ökad information härom ges i enlighet
med vad i motionen anförts,

1971: 160 av herr Stridsman m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående möjligheterna
att, för motverkande av obalansen på arbetsmarknaden, i samråd
mellan arbetsmarknadsmyndigheterna, näringslivet och berörda organisationer
bygga upp en effektiv förmedlingsverksamhet för arbetsobjekt,

1971: 219 av herr Blomkvist m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om föranstaltande av åtgärder
för att differentiera näringsstrukturen i Falköpings kommun,

1971: 221 av herr Hermansson i Stockholm m.fl. (vpk), vari föreslås

1 Riksdagen 1971.18 sami. Nr 7

InU 1971:7

att riksdagen i skrivelse till regeringen begär förslag till ny regionalpolitik,
grundad på följande huvudmålsättningar, nämligen

a) åt varje län full och effektiv sysselsättning utan avfolkning,

b) planmässig regionalpolitisk styrning av alla investeringar i produktionsapparaten,

c) nettotillväxten till andra regioner än storstäderna,

d) total samhällelig kostnadskalkyl - profiten får ej vara styrningsfaktor,

1971: 224 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär

1. att en utvecklingsplan med klar målsättning för utvecklingen i olika
regioner i Norrland utarbetas, och

2. att med ledning av denna utvecklingsplan ett näringspolitiskt program
för Norrland upprättas som underlag för statens mer långsiktiga
Norrlandspolitik,

1971: 286 av herr Winberg m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att motionen överlämnas till
lokaliseringsutredningen med uppdrag till utredningen att i den fortsatta
lokaliseringsverksamheten lägga upp en tioårig utvecklingsplan för Norrland,

1971:443 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp, s, c, m, vpk), vari
föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att utredningen »Sakkunniga
för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m.»
får i uppdrag att bedriva försöksverksamhet även i Gävleborgs län i enlighet
med vad i motionen anförts,

1971: 446 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs

I. att riksdagen måtte uttala

att staten i enlighet med vad som i motionen anförs bör garantera att
samhällsservicen kommer att upprätthållas i vissa s. k. prioriteringsorter
samt därutöver i ett större antal serviceorter i Norrlands inland och
andra glesbygdsområden;

II. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär

1. att en näringspolitisk plan utarbetas med klart formulerade regionalpolitiska
mål och angivande av vilka särskilda insatser från samhällets
sida som krävs i de olika orterna,

2. att glesbygdsutredningen får i uppdrag att framlägga förslag till
riktlinjer beträffande service i glesbygdsregionerna liksom förslag till
organisation av transportservicen,

3. att glesbygdsutredningen får i uppdrag att snabbt utvärdera glesbygdskonsulenternas
verksamhet beträffande den sociala servicen för de
äldre i glesbygden, som underlag för riksdagsbeslut om mer generella
riktlinjer beträffande denna service, samt

4. att en lånefond för butiks- och hantverksm. fl. lokaler i statsgaranterade
serviceorter inrättas,

InU 1971:7

III. att riksdagen i övrigt beaktar vad i motionen anförts,

1971: 447 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen måtte besluta att lokaliseringsstöd jämväl skall kunna utgå till
näringsområden, vilka gränsar till jordbruket men som inte omfattas av
det statliga jordbruksstödet,

1971: 516 av herr Gustafsson i Stenkyrka (c), vari hemställs att riksdagen
måtte uttala att allmänna stödområdet skall omfatta även Gotlands
län,

1971: 520 av herr Wikner m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställer om en utredning av formerna för
ökat bistånd till marknadsföring av produkter tillverkade inom stödområdet
samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att förslag
måtte framläggas om utvidgning av den regionalpolitiska stödverksamheten
att även omfatta servicenäringen med avseende på marknadsföring,

1971: 1077 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till nästa års riksdag om
en försöksverksamhet med utställnings-, försäljnings- och servicelokaler
i samarbete mellan myndigheter och företagarorganisationer enligt i
motionen angivna riktlinjer,

1971: 1105 av herr Boo m.fl. (c, s, fp, m), vari hemställs att riksdagen
måtte besluta att Avesta och Ludvika planeringsregioner skall ingå
i det allmänna stödområdet,

1971: 1106 av herr Börjesson i Falköping m. fl. (c), vari hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsamma lokaliseringspolitiska
åtgärder i syfte att stärka näringsliv och sysselsättningsmöjligheter
i Vararegionen samt i Falköpings och Lidköpings kommunblock,

1971: 1107 av herr Börjesson i Glömminge (c), vari hemställs att riksdagen
måtte uttala att det statliga ekonomiska företagsstödet och stödet
för turistanläggningar i lokaliseringspolitiskt syfte må i högre grad än nu
är fallet inriktas på sysselsättningssvaga områden i östra Götaland enligt
vad i motionen anförts,

1971: 1109 av herr Eriksson i Bäckmora m.fl. (c, fp), vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller dels om snabbt genomförande
av erforderliga utredningar beträffande industricentra, dels
om att försöksverksamhet med industricentrum påbörjas i Ljusdal,
1971: lill av herrar Gustafsson i Stenkyrka (c) och Börjesson i Glömminge
(c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller
om förslag till sådan ändring av bestämmelserna i kungörelsen om
lokaliseringsstöd att stöd kan utgå till turistanläggning även utanför stödområdena,

1971: 1114 av herr Hedlund m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen
måtte uttala,

InU 1971:7

1. att lokaliseringspolitiken skall vara inriktad på ett så långt möjligt
decentraliserat samhälle;

2. att samhällsservicen skall lokalt och regionalt fördelas så, att ett så
långt möjligt decentraliserat samhälle främjas; samt

3. att lokaliserings- och regionalpolitiken i all möjlig utsträckning skall
utnyttjas i syfte att skapa ett sådant näringsliv och en sådan serviceutrustning
i Norrlandslänen och andra s. k. skogslän, att ytterligare befolkningsutflyttning
därifrån inte påtvingas,

1971: 1115 av herr Hedlund m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsamt tillsättande av
en lokaliseringspolitisk storstadsutredning med uppdrag att överväga åtgärder,
som för de överkoncentrerade storstadsområdena kan såväl lätta
på inflyttningstrycket som främja utflyttning, främst i syfte att skapa
förutsättningar för bättre anpassning av storstadsmiljöerna efter människans
fysiska och psykiska betingelser,

1971: 1116 av herr Hedlund m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att i enlighet med motionens
syfte prövningen av glesbygdsfrågorna måtte inriktas på

1. samlade åtgärder för utveckling av ett livskraftigt näringsliv i glesbygderna; 2.

åtgärder för en tillfredsställande serviceutrustning i glesbygderna,
innefattande bl. a. särskilt stöd åt serviceföretag i mindre serviceorter;
samt

3. utformningen av en god trafikförsörjning för glesbygdsområdena,

1971: 1120 av herr Holmberg m. fl. (m), vari yrkas att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att Kungl. Majit måtte, med beaktande
av vad i motionen anförts, vidtaga åtgärder i syfte att

dels - inom den regionalpolitiska ramen - snarast öka flyttnings- och
utbildningsstödet samt kommunikationsstödet, förbättra den industriella
miljön, fixera en målsättning för olika orter och regioner, skilja glesbygdspolitiken
från regionalpolitiken samt samordna satsningen på bärkraftiga
regioner,

dels till 1972 års riksdag framlägga förslag om en målsättning för
glesbygds- och regionalpolitiken, till förmån för generella kostnadsutj ämnande
åtgärder, ett program för en utbyggnad av turist- och fritidsnäringen
samt för en utökad information om regionalpolitiken och dess
målsättning i samarbete med näringslivets organisationer,

1971: 1121 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t

1. uttalar sig för att en regionalpolitisk målsättning som också innehåller
en befolkningsmässig målsättning utarbetas syftande till ett decentraliserat
samhälle;

2. anhåller om utredning och förslag till effektiva åtgärder för att balansera
storstädernas tillväxt, varvid särskilt bör prövas frågan om stimu -

InU 1971:7

lansbidrag för flyttning av företag från storstadsregionerna,

1971: 1122 av fru Jonäng m. fl. (c, fp, m), vari hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning av frågan om
extern sjukhuslokalisering ur sociala och ekonomiska m. fl. aspekter,
1971: 1124 av herr Karlsson i Malung m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om en ändring av den inre stödområdesgränsen
på så sätt, att även Malungs kommun i Mora planeringsregion
hänförs till det inre stödområdet,

1971:1125 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

dels anhålla om åtgärder för ett mer effektivt regionalt samrådsförfarande
inom ramen för lokaliseringssamrådet, i vilket länsmyndigheter bör
ingå, samt

dels bemyndiga länsorgan att ge investeringsbidrag till företag som
väljer etableringsort utanför storstadsregion,

1971: 1126 av herr Larsson i Umeå m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär

a. att arbetsmarknadsstyrelsen med förtur får påbörja en snabb utbyggnad
av väg 363 längs Vindelälvens dalgång att bekostas av medel
ur anslaget för Allmänna beredskapsarbeten m. m.,

b. att AMS får i uppdrag att låta projektera upprustning och ombyggnad
av det bostadsbestånd som för närvarande ej utnyttjas för permanent
bebyggelse längs Vindelälven för att detta skall kunna användas för uthyrning
till turister,

1971: 1127 av herr Larsson i Öskevik rn. fl. (c), vari hemställs att
riksdagen uttalar sig för att de stödområdesprinciper som nu ligger till
grund för samhällets regionalpolitiska insatser snarast möjligt ersätts med
regionalpolitiska målsättningsprinciper,

1971: 1133 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t för beaktande ge till känna
de synpunkter som i motionen framförts angående behovet av ökad hänsyn
till förhållandena i sydöstra Sverige vid utformningen av utvecklingsplanen
för landets olika regioner samt vid lokaliseringen av allmän service
och utbildning,

1971: 1134 av herrar Nilsson i Tvärålund (c) och Gustafsson i Byske
(c), vari yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om
statliga åtgärder för ökad sysselsättning i Vindelådalen,

1971: 1135 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp), vari yrkas att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa att Kungl. Maj:t uppdrar åt
arbetsmarknadsstyrelsen att föreslå åtgärder i syfte att temporärt stödja
de företag inom turistnäringen, som på grund av den exceptionellt varma
och snöfattiga vintern råkat i akuta likviditetssvårigheter,

1971: 1137 av herr Olsson i Sundsvall m. fl. (c, fp, m), vari hemställs
att riksdagen under inrikesdepartementets huvudtitel till särskilda stöd -

InU 1971:7

åtgärder i glesbygderna för budgetåret 1971/72 anvisar ett med 200 000
kr. till 5 200 000 kr. förhöjt reservationsanslag,

1971: 1141 av herrar Schött (m) och Kronmark (m), vari yrkas att
riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte hemställa att turistnäringen på öland
och Gotland erhåller stöd efter samma grunder som tillämpas inom allmänna
stödområdet,

1971: 1142 av herr Stjernström m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder för att sprida kännedom
om etableringsmöjligheterna i stödområdet bland företag i utlandet,

1971: 1155 av herr Hedlund m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsamt tillsättande av
en parlamentarisk kommitté med uppgift att pröva grunderna för en
optimal bebyggelsestruktur och för den tätorts/regionklassificering som
skall ingå i det regionalpolitiska handlingsprogrammet för hela landet.

1970 års riksdags beslut om den fortsatta regionalpolitiska
stödverksamheten in. m.

På grundval av riktlinjer som fastställdes av 1964 års riksdag bedrevs
t. o. m. budgetåret 1969/70 en femårig försöksverksamhet med 1 o k aliseringspolitiskt
stöd till industriföretag. De stödformer
som kom i fråga för sådana företag var lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån.
Medelsramen för dessa stödformer var totalt 1 225 milj. kr.
för hela perioden. Regler för ekonomiskt stöd till företagens kostnader
för att utbilda personal, s. k. lokaliseringsutbildning, fastställdes år 1966.
För att underlätta rekryteringen av kvalificerad arbetskraft till företag
som fått lokaliseringsstöd kunde med vissa begränsningar flyttningsbidrag
enligt arbetsmarknadskungörelsen beviljas arbetstagare utan hinder
av att han hade anställning före flyttningen.

1970 års beslut beträffande de regionalpolitiska stödformerna (prop.
1970: 75, SU 103, rskr. 270) innebar i korthet att även vissa andra företag
än industrier kan få lokaliseringsstöd, nämligen industriliknande
verksamhet och industriserviceverksamhet, samt att kreditgarantier för
rörelsekapital kan ges i samband med lokaliseringsstöd till investeringar.
Förutsättningarna för utbildningsstödet till företagen vidgades. Ett särskilt
sysselsättningsstöd på tillhopa 12 500 kr. under tre år för varje nyanställd
infördes som direkt stimulans till ökad användning av arbetskraft
i företagen. Detta stöd ges till företag i det norrländska inlandet
samt Kalix- och Haparandaområdet, det s. k. inre stödområdet. Vidgat
flyttningsstöd medges för arbetstagare med kvalificerad yrkesutbildning.
Reglerna härom liksom om utbildningsstöd har tagits in i kungörelsen
om statligt regionalpolitiskt stöd (1970: 180).

Vidare infördes transportstöd (prop. 1970: 84, SU 105, rskr. 271) för
att reducera kostnaderna för järnvägs- och landsvägsfrakter av färdig -

InU 1971:7

varor och halvfabrikat från eller inom stödområdet. Bestämmelser om
transportstöd är intagna i kungörelsen 1970: 592.

För treårsperioden 1970/71-1972/73 fastställdes för de olika regionalpolitiska
stödformerna inkl. transportstöd en medelsram av 1 200
milj. kr.

Därjämte godkände 1970 års riksdag (prop. 1970: 85, SU 106, rskr.
272) att Norrlandsfondens möjligheter att främja den norrländska företagsamhetens
utveckling och differentiering utvidgades.

I förenämnda prop. 1970: 75 togs upp även frågor om regionalpolitikens
långsiktiga mål och den regionala utvecklingsplaneringen.
I denna del behandlades propositionen
av bankoutskottet (uti. nr 40, rskr. 304).

Redan i 1964 års beslut om riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
fästes stort avseende vid samhällsplaneringen. Dess huvuduppgift som
ett medel för regionalpolitiken förutsattes vara att skapa och utveckla
instrument dels för samordning av beslutsfattandet inom olika sektorer
och på olika nivåer inom den statliga verksamheten och dels för samverkan
mellan stat och kommun i syfte att regionalt fördela de samhälleliga
resurserna så att en regionalt balanserad ekonomisk tillväxt och
en jämnare fördelning av välståndet kunde förverkligas. Länsstyrelserna
fick huvudansvaret för planeringsverksamheten i länen och planeringsråd
inrättades.

Som första resultat av planeringsverksamheten redovisades länsplanering
1967 för 1969 års riksdag (prop. 1969:1, bil. 13 s. 92-147, SU 57,
rskr. 188). I samband härmed antogs vissa grundsatser för utformningen
av regionalpolitiska målsättningar, som innefattar bl. a. strävan att
dämpa tillväxttakten i storstadsområdena och som alternativ till dessa
bygga ut ett antal växtkraftiga stadsregioner, att satsa på områden som
bedömdes spontant kunna utvecklas så att de fick en differentierad arbetsmarknad
och att i varje län satsa på minst en region med framtida
spontan tillväxtkraft.

Länsplanering 1967 kunde inte föras fram till konkreta regionalpolitiska
handlingsprogram. Genom beslut den 28 mars 1969 uppdrog
Kungl. Maj:t åt länsstyrelserna att försöksvis i samverkan med kommunerna
utarbeta sådana program för länen (länsprogram 1970). Enligt
meddelade anvisningar skall handlingsprogrammen - med sikte såvitt
möjligt på tiden fram till år 1980 - redovisa dels behovet av sysselsättningspolitiska
åtgärder, dels behovet av åtgärder av annan art för att
trygga goda levnadsförhållanden i områden där en långsiktig bedömning
ger vid handen att en negativ utveckling är ofrånkomlig, dels den regionala
fördelningen av investeringsbehoven inom den offentliga sektorn.
Handlingsprogrammen skall mynna ut i en prioritering av insatsbehoven
mellan olika kommunblock.

I prop. 1970: 75 angavs ytterligare allmänna riktlinjer för planerings -

InU 1971:7

och programarbetet. Dessa riktlinjer, som godkändes av riksdagen, innebär
att ett landsomfattande regionalt handlingsprogram - med länsprogrammen
som grund - skall utarbetas. Detta hela landet omfattande
program förutsätts vara så konkret att det kan tjäna som vägledning för
den regionala politiken. Å andra sidan får programmet inte vara så
detaljerat att det utesluter handlingsfrihet på regional och kommunal
nivå. För att kunna förena dessa krav bör programmet ange de ramar
inom vilka länsorganen har att arbeta samtidigt som det innehåller tillräckliga
preciseringar för att uppnå en enhetlig regionalpolitik i hela
landet.

Med denna utgångspunkt får enligt propositionen två huvudmoment
särskild betydelse i ett handlingsprogram för hela riket.

1. Statsmakterna anger ramar för länens och de regionala statliga
organens verksamhet

2. Klassificering av orter eller regioner med angivande av den typ av
åtgärder som behövs för att lösa de problem som är förknippade med
resp. ortstyp.

För klassificeringsarbetet anges följande typer av orter och regioner.

1. Storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö där expansionen
bör dämpas.

2. Storstadsaltemativ. Dessa måste ligga utanför storstädernas influensområden.
Endast ett relativt litet antal orter kan ifrågakomma som
storstadsaltemativ.

3. Regionala tillväxtcentra. Det är till dessa centra jämte storstadsaltemativen
som huvuddelen av de offentliga investeringarna bör koncentreras.
Lokaliseringspolitiska stödåtgärder inriktas i stor utsträckning
på dessa centra.

4. Serviceorter i glesbygder. Två kategorier.

a. Sådana där lokaliseringspolitiska stödåtgärder kan ge effekt och
som blir de egentliga stödjepunkterna för serviceförsörjningen i stödområdets
inland.

b. Orter där erfarenhetsmässigt andra åtgärder än lokaliseringspolitiska
måste tillgripas för att upprätthålla tillfredsställande service.

5. Den stora gruppen övriga orter utanför stödområdet där inga speciella
åtgärder behöver anges i ett riksprogram. I regel gäller det orter
som är välbelägna i förhållande till regionala tillväxtcentra.

Beträffande det pågående planeringsarbetet hos länsstyrelserna har
framhållits behovet av att detta får en lokal förankring. Detta tillgodoses
därigenom att länsstyrelserna/planeringsråden i samråd med de olika
kommunala myndigheterna gör upp preliminära länsprogram. I april
1971 har 18 sådana program getts in till inrikesdepartementet. De preliminära
programmen remitteras till berörda landsting och kommunala
myndigheter som har att yttra sig till länsstyrelserna. Med beaktande av
de avgivna yttrandena har länsstyrelsema/planeringsråden sedan att avge
sina definitiva program. Detta beräknas ske till förhösten 1971.

InU 1971:7

Den regionala utvecklingsplaneringen är inte avslutad härmed utan
avses som en rullande verksamhet. Avsikten är att genomföra en ny
länsplaneringsomgång åren 1972-1973.

I sammanhanget bör erinras om pågående försöksverksamhet med
kommunalekonomisk långtidsplanering (KELP).
KELP har till syfte att kartlägga kommunernas ekonomiska långtidsplanering
på både drifts- och investeringssidan. Arbetet, som sedan år 1968
har letts av beredningen för regional planering, bedrevs till en början i
begränsad omfattning. Under år 1969 gjordes en enkät samt två tillläggsundersökningar
bland ca 500 kommuner. Resultatet av KELP 69
är utförligt refererat i bilaga (SOU 1971: 13) till 1970 års långtidsutredning.
En ny omfattande försöksomgång pågår f. n. (KELP 70) i inrikesdepartementets
regi.

Som ett led i strävandena att dämpa tillväxten i storstäderna antog
1970 års höstriksdag (prop. 1970: 154, BaU 69, rskr. 446) en lag om
lokaliseringssamråd (1970:725). Enligt lagen äger Kungl.
Maj:t - i den omfattning det är påkallat från regionalpolitisk synpunkt —
förordna, att den som planerar nybyggnad av eller annan åtgärd med lokaler,
som kräver byggnadslov, skall samråda med lokaliseringsmyndigheten
i fråga om lokaliseringen av verksamhet som lokalerna är avsedda
för. Innan samrådsskyldigheten fullgjorts får den planerade byggnadsåtgärden
inte företas. Enligt den i mars 1971 utfärdade kungörelsen om
lokaliseringssamråd (1971: 51) är arbetsmarknadsstyrelsen lokaliseringsmyndighet.
Samrådsskyldighet föreligger i vissa i kungörelsen angivna
kommuner och kommunblock i Stockholms-, Malmö- och Göteborgsregionerna.
Samrådsskyldighet inträder om den planerade byggnadsåtgärden
innefattar ett lokaltillskott av minst 500 m2 och lokalerna är avsedda
för i bilaga till kungörelsen angiven verksamhet. Kungörelsen har
trätt i kraft den 1 april 1971.

Organ och utredningar av betydelse för regionalpolitiken

Lokaliseringsberedningen

Beredningen, som är knuten till inrikesdepartementet, inrättades i anledning
av statsmakternas beslut år 1964 om lokaliseringspolitiken
(prop. 1964: 185 s. 214-215, BaU 48, rskr. 408) för samråd i frågor
rörande samhällsplanering och lokaliseringsverksamhet i syfte att samordna
åtgärder som berör flera departements och verks ansvarsområden,
m. m. I beredningen ingår företrädare för berörda departement och
myndigheter samt näringslivets organisationer.

Beredningen för regional planering

Beredningen, som är knuten till finansdepartementet, har tillkallats
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 december 1967 med uppgift
att undersöka möjligheterna för en ökad samordning och utveckling av

InU 1971:7

prognoser och planer inom den offentliga sektorn och inom det enskilda
näringslivet med sikte på att skapa bästa möjliga underlag för en regional
utvecklingsplanering.

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU)

ERU har tillkallats enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni
1965 och har till uppgift att i anslutning till lokaliseringsberedningens
verksamhet dels biträda vid uppläggning av den regionala utredningsverksamheten,
dels biträda forskningsberedningen med att samla informationer
om och föreslå koordinering av forskningsverksamhet samt
definiera forskningsbehov i lokaliseringsfrågor.

ERU har under år 1970 lagt fram betänkandet Balanserad regional
utveckling (SOU 1970: 3) med bilagorna Urbaniseringen i Sverige (SOU
1970: 14) och Regionalekonomisk utveckling (SOU 1970: 15) samt under
år 1971 som bilaga till 1970 års långtidsutredning rapporten Regional
utveckling och planering (SOU 1971: 16). Huvudsyftet med sistnämnda
rapport är att bryta ned vissa av långtidsutredningens data på
ett fåtal större regioner.

Inom ERU förbereds en ny rapport om bl. a. produktionskostnader i
skilda regioner (jfr BaU 1969: 30 s. 41-42, rskr. 309). I denna rapport,
som avses bli publicerad år 1973, beaktas såväl företagsekonomiska
som samhällsekonomiska faktorer i produktionskostnadsberäkningama.
Vid sidan av traditionella kostnadsposter, såsom löner och råvarukostnader,
skall redovisas företagens kostnader för personkontakter samt
behovet av och kostnader för att uppföra samhällskapital i olika regioner.
Även de enskilda individernas kostnader i form av bl. a. restider behandlas.
Förhållandena i storstäder, aktuella storstadsaltemativ, regionala
centra och glesbygd särredovisas.

Arbetet sker i vad avser forskningsdelama vid företagsekonomiska,
kulturgeografiska, nationalekonomiska och sociologiska institutioner vid
landets universitet. Vad särskilt gäller glesbygdsforskning bedrivs sådan
vid geografiska institutionen vid Umeå universitet.

1968 års lokaliseringsutredning

Utredningen, som tillsattes i februari 1968, avgav följande år delbetänkandet
Lokaliserings- och regionalpolitik (SOU 1969: 49) vilket låg
till grund för förslagen om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten
i prop. 1970: 75. Utredningen fortsätter sitt arbete med att överväga
frågor om uppföljning av verksamheten i företag som fått lokaliseringsstöd
m. m.

Glesbygdsutredningen

Utredningen, som tillsattes i augusti 1969, avlöste den sedan år 1966
inom Kungl. Maj:ts kansli arbetande gruppen för glesbygdsfrågor. Enligt

InU 1971:7

direktiven skall utredningen ses som ett led i strävandena att skapa ökad
jämlikhet i ekonomiskt och socialt hänseende mellan människor i olika
regioner. Utredningens arbete skall främst vara inriktat på skogslänen
även om utredningen är oförhindrad att i arbetet inbegripa områden i
södra och mellersta delarna av landet.

En väsentlig uppgift för utredningen är att på grundval av bl. a.
ERU:s forskningsarbete kartlägga glesbygdsproblemen och lägga fram
förslag till mera långsiktiga lösningar av dessa. Utredningen har fått
stor frihet att själv planera sitt arbete och ta upp frågor som är av intresse
i sammanhanget. I första hand skall dock arbetet vara inriktat på
långsiktiga lösningar av frågor som gäller samhällelig och kommersiell
service. En annan uppgift för utredningen är sysselsättningsfrågorna. I
sistnämnda hänseende nämns stödet till hemarbete i glesbygderna. Lokaliseringspolitiken
skall dock inte behandlas av utredningen då den är
föremål för överväganden i annan ordning. Även frågor rörande jordbrukspolitiken
och beskattningen skall i princip ligga utanför utredningens
område. I fråga om åtgärder för turism och friluftsliv erinras i direktiven
om att kontakt bör hållas med de sakkunniga för planering av
turistanläggningar och friluftsområden m. m.

Utredningen bör lägga fram förslag efter hand i sådana frågor som
föranleder omedelbara åtgärder.

Sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m.

De sakkunniga, som tillkallades sommaren 1969, har i uppdrag att
utarbeta och successivt lägga fram förslag rörande lokalisering och utformning
av anläggningar och områden för turism och friluftsliv. I sitt
arbete bör de sakkunniga enligt direktiven sträva efter att skapa arbetstillfällen
inom sysselsättningssvaga regioner. Utredningsuppdraget avser
därför särskilt Norrland. En inventering av vilka områden som kan anses
lämpliga för anläggningar för turism och friluftsliv bör utföras. Denna
kan avse såväl mark som redan säkerställts för friluftsändamål sorn
annan lämplig mark.

De sakkunniga har genom tilläggsdirektiv utfärdade i maj 1970 fått
i uppdrag att utreda frågan om utformningen m. m. av det statliga lokaliseringsstödet
till turistnäringen. Utgångspunkten för detta arbete anges
böra vara att lokaliseringsstöd får utgå endast då en ökning av sysselsättningsmöjligheterna
eller serviceunderlaget på en ort bedöms som
angelägen. De sakkunniga bör särskilt undersöka om stöd bör lämnas
till enklare och billigare anläggningar av typ stugbyar o. d., dvs. anläggningar
som bättre motsvarar efterfrågan från bredare befolkningsgrupper.
Därjämte bör prövas om stöd bör utgå också till sådana gemensamma
anläggningar som är av positiv betydelse för turismens utveckling
inom de här avsedda områdena.

De sakkunniga skall vidare pröva huruvida skäl föreligger att i sär -

InU 1971:7

skilda fall medge lokaliseringsstöd även till turistanläggningar utanför
det allmänna stödområdet. Även samordningen mellan lokaliseringsstöd,
lånegarantier och beredskapsarbeten samt övrigt statligt stöd till turistanläggningar
skall ses över av de sakkunniga.

Vid sina överväganden i fråga om stödets form och storlek skall de
sakkunniga beakta de konkurrenseffekter som stöd till nya turistanläggningar
kan få i förhållande till anläggningar som tillkommit tidigare.

Utredningen har tillagts ytterligare utredningsuppdrag dels beträffande
vandringsleder m. m. i fjällvärlden, dels beträffande Vindelälvsområdet.
Sistnämnda uppdrag, som gavs den 3 april 1970, skall fullgöras
med förtur. Uppdraget som föranletts av ett riksdagsbeslut år 1968
(rskr 1968: 392) innebär att utredningen skall utarbeta ett program för
turism och friluftsliv inom Vindel älvsområdet och därefter inkomma med
förslag till Kungl. Majit.

Industricentrautredningen

Den 29 juni 1970 tillkallades en sakkunnig för fortsatt utredning av
frågan om försöksverksamhet med utbyggnad av industricentra inom det
allmänna stödområdet. Den sakkunnige skall särskilt uppmärksamma
möjligheterna att förlägga industricentra till det inre stödområdet och
i första hand skall undersökas förutsättningarna att anordna industricentrum
i ettvart av Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Utredningen
skall förutom att pröva lokaliseringsfrågan lämna förslag om
industricentras lämpliga storlek och verksamhetsinriktning. Därvid skall
även organisationsformer och förvaltningsfrågor behandlas. Utredningen
skall bedrivas med skyndsamhet.

Skogsbruksutredningen

Utredningen tillkallades år 1962 för att verkställa utredning och avge
förslag rörande den fortsatta statliga bidrags-, låne- och kreditgivningen
till produktionsbefrämjande åtgärder till förmån för det enskilda skogsbruket
och därmed sammanhängande spörsmål.

I riksdagsberättelsen 1971 har angivits att utredningen beräknas slutföra
sitt arbete under detta år.

Skogspolitiska utredningen

Utredningen, som tillkallades år 1965, skall pröva bl. a. om de speciella
förhållandena i de fyra nordligaste länen gör det motiverat att där
ha särskilda bestämmelser för ekonomiskt stöd till skogsbruksdriften.

I riksdagsberättelsen 1971 har angivits att utredningen beräknas slutföra
sitt arbete under detta år.

Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet

Delegationen är tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13
juni 1969 och har i uppdrag att inkomma med förslag om vilken statlig

InU 1971:7

verksamhet som bör flyttas från Storstockholmsområdet och till vilka
orter lokalisering bör ske.

Särskilda direktiv har ej meddelats för delegationen.

Delegationen har under år 1970 avgett betänkandet Decentralisering
av statlig verksamhet - ett led i regionalpolitiken (SOU 1970: 29) vilket
ligger till grund för nedan angivna prop. 1971: 29.

Förslag av regionalpolitisk betydelse i andra propositioner till
1971 års riksdag

Omorganisation av länsstyrelserna (prop. 1971:1, bilaga 14)

Enligt de av 1970 års riksdag antagna riktlinjerna för en partiell omorganisation
av den statliga länsförvaltningen skall de nya länsstyrelserna
få som huvuduppgift att leda och samordna den samhällsplanering som
bedrivs inom den statliga länsförvaltningen. I planeringsfrågor av regionalpolitisk
betydelse, som handläggs av vissa andra länsorgan, övertar
länsstyrelserna beslutanderätten. I prop. 1971: 1 (bilaga 14, p. B 1) föreslås
i anslutning till föregående års principbeslut riktlinjer för länsstyrelsernas
organisation. Enligt beslutet skall en av länsstyrelsernas tre huvudenheter
vara enheten för samhällsplanering. Vidare föreslås vissa
personalförstärkningar m. m. betingade av omorganisationen.

Propositionens förslag har bifallits av riksdagen (CU 1971: 8, rskr.
1971: 51).

Omlokalisering av viss statlig verksamhet (prop. 1971:29)

I propositionen föreslås omlokalisering av 30 myndigheter och institutioner
och väsentliga delar av ytterligare 6 myndigheter och institutioner
med sammanlagt 6 300 anställda till 13 orter utanför Storstockholmsområdet.
I dessa tal är inräknade effekterna av ny- och omlokaliseringar
av statlig verksamhet som föreslås i andra propositioner till årets riksdag.
Utskottet kommer att behandla propositionen i ett senare betänkande.

Högre teknisk utbildning och forskning i Luleå (prop. 1971:59)

På grundval av principbeslut vid 1970 års riksdag föreslås i propositionen
att en högskoleenhet för maskinteknisk utbildning och forskning
byggs upp i Luleå med start budgetåret 1971/72.

Socialhögskola i Östersund (prop. 1971:36)

I propositionen föreslås bl. a. inrättande av en ny socialhögskola den
1 juli 1971, vilken främst av regionalpolitiska skäl förläggs till Östersund.

Vuxenutbildning (prop. 1971:37)

Propositionen innehåller bl. a. förslag om vissa åtgärder för den kommunala
vuxenutbildningen i glesbygdsområdena. I orter utanför s. k. g -

InU 1971:7

ort i det allmänna stödområdet förslås minimiantalet elever för inrättande
av kurs bli sänkt från tolv till åtta. Vidare föreslås bättre anställningsförmåner
för studiehandledare och lärare i studiecirklar resp. kommunal
vuxenutbildning i glesbygder.

Stöd till jordbruket i norra Sverige, m. m. (prop. 1971: 74)

På grundval av förslag som lagts fram av utredningen om stöd till
jordbruket i norra Sverige läggs i propositionen fram förslag om ökat
statligt stöd till jordbruket i norra Sverige.

Propositionens förslag innebär dels ett förstärkt prisstöd, dels vissa
förbättringar av stödet till rationalisering av jordbruket i norra Sverige.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande dels Kungl. Maj:ts i prop.
1971: 1 bilaga 13 under rubriken Regional utveckling framlagda förslag
till medelsanvisning till det regionalpolitiska stödet, dels 35 motioner,
av vilka endast ett fåtal berör grunderna för propositionens anslagsberäkningar
medan återstoden antingen tar upp allmänna regionalpolitiska
frågeställningar eller mer begränsade spörsmål beträffande stödverksamheten.
I ett första avsnitt tar utskottet upp motioner om regionalpolitiska
utvecklingsplaner m. m. De två följande avsnitten handlar om
lokaliseringsstöd till vissa områden resp. till vissa näringsgrenar. Därefter
behandlas motioner som gäller särskilda frågor rörande det regionalpolitiska
stödet m. m. samt medelsberäkningen under anslagspunkterna
C 1-C 4. I ett avslutande avsnitt tar utskottet ställning till särskilda
stödåtgärder i glesbygder m. m.

Regionalpolitiska utvecklingsplaner m. m.

I det föregående har utskottet som en allmän bakgrund i korta drag
dels återgett 1970 års beslut om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten,
dels redogjort för pågående regionalpolitiska planeringsarbeten.
Innebörden härav är sammanfattningsvis denna.

Föregående år fattades beslut om förstärkningar av det regionalpolitiska
stödet och om vissa ytterligare preciseringar av de regionalpolitiska
målen. Det pågår f. n. ett brett upplagt regionalpolitisk! planeringsarbete
med sikte på att 1972 års höstriksdag skall föreläggas förslag om ett
riksomfattande regionalt program med lokal förankring. 1973 års riksdag
avses sedan få ta ställning till de åtgärder som erfordras för att genomföra
detta program.

Utskottet vill erinra om att riksdagen i avvaktan på resultatet av pågående
planeringsarbete i år har att ta ställning till flera propositionsförslag
av regionalpolitisk betydelse. Förslagen har kort refererats på
s. 13-14 i detta betänkande.

InU 1971:7

De i det följande behandlade motionerna, vari begärs olika typer av
regionala utvecklingsplaner m. m., måste bedömas mot bakgrunden av
att riksdagen så sent som föregående år godkände vissa principer och
mål för det regionalpolitiska arbetet samt att ett brett underlag för
ställningstaganden till det försätta arbetet kommer att föreligga redan
nästa år. Utskottet vill tillfoga att flera av de nu föreliggande motionsyrkandena
prövades även av 1970 års riksdag och då lämnades utan
bifall med hänvisning till pågående planeringsarbete. Enligt utskottets
mening finns det i år, då länsstyrelsernas arbete med länsprogram 70
står inför sitt avslutande, än mindre anledning för riksdagen att inta
annan ståndpunkt. Därtill kommer att tidsschemat för arbetet på 1972
års planerade proposition är hårt pressat, och det finns risk för att direktiv
från riksdagens sida som för in nya moment i planeringsarbetet kan
fördröja propositionens avlämnande.

Utskottet är medvetet om att motionerna inrymmer många i och för
sig angelägna önskemål. Det kan förutsättas att åtskilliga av förslagen
kommer att uppmärksammas i propositionsarbetet. I inte ringa utsträckning
ligger detta i sakens natur, nämligen i de fall motionsyrkandena
ligger i linje med det pågående planerings- och målsättningsarbetet. I
övrigt anser utskottet att framställda önskemål lämpligen bör prövas på
grundval av det utredningsmaterial som kan antas bli redovisat i den
aviserade propositionen.

Med dessa inledande synpunkter och påpekanden som en allmän bakgrund
övergår utskottet till att behandla motionerna.

Motionen 1971: 221 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)
mynnar ut i att regeringen skall förelägga riksdagen förslag till ny regionalpolitik
grundad på i motionsyrkandet angivna huvudmålsättningar.
Yrkande av samma innebörd behandlades vid förra årets riksdag (mot.
1970:1: 314 och II: 338, BaU 1970: 40 s. 13-14). I den i år väckta
motionen ges en utförlig redovisning för och analys av den regionala
utvecklingen. Den förda regionalpolitiken och dess nya inslag - utlokalisering
av viss statlig administration, lokaliseringssamråd och regionalpolitiska
handlingsprogram - samt effekterna av lokaliseringsstödet
granskas kritiskt av motionärerna. De anger vissa huvudmål för den
begärda nya regionalpolitiken. För det första »åt varje län full och effektiv
sysselsättning utan avfolkning». Utskottet får beträffande denna
fråga hänvisa till bankoutskottets uttalande i fjol om att förverkligande
av de i prop. 1970: 75 angivna regionalpolitiska målen innebär att steg
tas i den riktning motionärerna förordade. Bankoutskottet pekade vidare
på att statsmakterna år 1969 uttalat att det inte är möjligt att garantera
olika län en sådan sysselsättning att ingen nettoutflyttning behöver ske
från länen.

Ett annat huvudmål för regionalpolitiken bör enligt motionen vara en

InU 1971:7

planmässig regionalpolitisk styrning av alla investeringar i produktionsapparaten.
Utskottet erinrar om att länsprogram 70 skall redovisa investeringsbehoven
inom den offentliga sektom samt om att möjligheter
att påverka de enskilda företagens investeringar ges bl. a. genom det
lokaliseringspolitiska stödet och det helt nyligen införda lokaliseringssamrådet.

Vidare vill motionärerna ha en fördelning av »nettotillväxten till
andra regioner än storstäderna». Här vill utskottet hänvisa, förutom till
lokaliseringssamrådet, till de i prop. 1971: 29 redovisade förslagen om
omlokalisering av viss statlig verksamhet.

Slutligen bör enligt motionärerna regionalpolitiken grundas på en
»total samhällelig kostnadskalkyl - profiten får ej vara stymingsfaktor»,
Som utskottet inledningsvis redovisat har ERU i enlighet med beslut
av 1969 års riksdag i uppdrag att utreda produktionskostnaderna i skilda
regioner. Enligt uttalande av bankoutskottet (BaU 1969: 30 s. 42) är
det av särskild vikt att därvid de samhällsekonomiska kostnaderna utreds.
De av motionärerna väckta spörsmålen kan alltså väntas bli belysta
i pågående utredning.

Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionen.

I motionen 1971: 446 av herr Helén m. fl. (fp) framhålls behovet av
ett nät av stödjepunkter för att i stora delar av skogslänen upprätthålla
minst nuvarande servicestandard i fråga om skolor, post, social service,
lokaler för fritid och kultur m. m. Detta anses inte kunna ske om inte
staten garanterar servicenivån under överskådlig tid. I princip bör alla
centralorter i nuvarande kommuner eller kommunblock bli statsgaranterade
serviceorter. I motionsyrkandet begränsas den avsedda statsgarantin
till att gälla vissa s. k. prioriteringsorter samt därutöver ett större
antal serviceorter i Norrlands inland och andra glesbygdsområden. För
att skapa möjligheter för den kommersiella servicen att bestå föreslås i
anslutning härtill inrättande av en lånefond med fördelaktiga lån för
butiks- och hantverkslokaler.

Utskottet erinrar om att det pågående regionala planeringsarbetet går
ut på att ange dels tillväxtorter, dels serviceorter i glesbygder samt att
redovisa behovet av åtgärder av sysselsättningspolitisk och annan art
för att trygga goda levnadsförhållanden i områden där en negativ utveckling
synes ofrånkomlig. Konkreta ställningstaganden av det slag
motionärerna önskar kan inte göras förrän utredningsarbetet har slutförts.
Motionsyrkandena bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
När det gäller åtgärder för att stödja den kommersiella servicen
får utskottet dessutom hänvisa till vad utskottet i det följande (s. 33)
anför beträffande glesbygdsfrågorna.

I motionen uttalas vidare att samhället måste bestämma sig och klart
ange vilka åtgärder som skall sättas in på olika orter och vart dessa åt -

InU 1971:7

gärder skall syfta. Innan detta skett, menar man, kommer osäkerheten
om framtiden att bestå i avfolkningsbygdema. Denna ovisshet anses
kraftigt bidra till den negativa utvecklingen och lokaliseringspolitikens
enligt motionärerna måttliga framgång. Med hänvisning härtill begärs
att Kungl. Maj:t skall utarbeta en näringspolitisk plan med klart formulerade
regionalpolitiska mål och angivande av vilka särskilda samhällsinsatser
som krävs i de olika orterna.

Enligt utskottets mening ligger det begärda planeringsarbetet i linje
med det utredningsarbete som nu pågår. Att resultatet härav inte kan
redovisas för riksdagen tidigare än år 1972 hänger samman med den
viktiga principen att planeringsarbetet skall förankras lokalt. Därutöver
vill utskottet även beträffande detta yrkande hänvisa till att riksdagen
avslog ett liknande motionsyrkande föregående år (BaU 1970: 40 s. 17).

Utskottet avstyrker med hänsyn till vad sålunda anförts motionen i
nu behandlade delar. Motionens förslag angående vissa uppdrag åt glesbygdsutredningen
behandlas senare i detta betänkande. Vad i övrigt
anförts i motionen föranleder inte något uttalande från utskottets sida.

Motionerna 1971: 1114 av herr Hedlund m. fl. (c) och 1971: 1121 av
fru Jonäng m. fl. (c) innehåller båda yrkanden om inriktningen av samhällsplaneringen
på ett decentraliserat samhälle.

I motionen 1971: 1114 anförs att det givetvis kan sägas vara skäl att
till nästa år avvakta en samlad bedömning av den lokaliserings- och
regionalpolitik som bör bedrivas för framtiden. En mera detaljerad utformning
av ett regionalt riksprogram bör därför nu få anstå, men på
grund av den allvarliga koncentrations- och centraliseringsutvecklingen
bör redan årets riksdag uttala som mål för regionalpolitiken att den
inriktas på ett så långt möjligt decentraliserat samhälle. Detta bör komma
till uttryck i styrningen av lokaliseringspolitiken och den lokala och
regionala fördelningen av samhällsservicen. Den av motionärerna förordade
inriktningen av det regionala riksprogrammet innebär enligt
deras mening att detta bör ha en befolkningsmässig målsättning. På
grund av befolkningsminskningen i skogslänen som enligt motionärerna
i stora områden gått så långt att den hotar att rycka undan underlaget
för fortsatt bebyggelse, bör riksdagen redan nu uttala som en första del
av den förordade regionalpolitiska målsättningen att lokaliserings- och
regionalpolitiken skyndsamt inriktas på att hindra ytterligare utflyttning
från skogslänen.

I motionen 1971: 1121 begärs att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t skall uttala sig för en regionalpolitisk målsättning som också innehåller
en befolkningsmässig målsättning syftande till ett decentraliserat
samhälle. Enligt motionärerna bör den nuvarande koncentrationsprocessen
brytas och en jämnare befolkningsfördelning än den nuvarande
åstadkommas.

2 Riksdagen 1971.18 sami. Nr 7

InU 1971:7

Utskottet vill till en början erinra om att motionsyrkanden med samma
inriktning framställdes vid 1970 års riksdag och behandlades utförligt
av bankoutskottet (BaU 1970: 40 s. 14—15). Bankoutskottet fann
bl. a. att kravet på en lokaliseringspolitisk målsättning, som gick ut på
att någon ytterligare utflyttning från skogslänen inte blir nödvändig,
inte var förenligt med den mera förutsättningslösa inställning i fråga
om befolkningsramama för olika regioner som år 1969 vann anslutning
från riksdagens sida och sedan kom till uttryck i prop. 1970: 75. Bankoutskottet
ansåg vidare att formuleringen »ett decentraliserat samhälle»
i och för sig kunde användas som en sammanfattning av propositionens
regionalpolitiska program. Även i övrigt ställde sig utskottet kritiskt
mot denna formulering, och utskottet avstyrkte det i motionerna begärda
uttalandet från riksdagens sida till förmån för ett decentraliserat
samhälle.

Inrikesutskottet finner inte anledning frångå bankoutskottets av riksdagen
godkända ställningstagande. Inrikesutskottet vill tillägga att de
förstärkningar av lokaliseringsstödet, som beslutades förra året, primärt
har till syfte att bidra till att inom skogslänen skapa ytterligare arbetstillfällen
som kan i vart fall bromsa utflyttningen från dessa län. För
att ytterligare regionalpolitiska medel och andra åtgärder skall kunna
sättas in, behöver behoven härav först klarläggas. Detta sker genom
arbetet på länsprogram 70 och i glesbygdsutredningen. Utskottet avstyrker
med hänvisning härtill motionsyrkandena.

I motionen 1971: 1127 av herr Larsson i Öskevik m. fl. (c) hemställs
att riksdagen uttalar sig för att nuvarande stödområdesprinciper för de
regionalpolitiska insatserna snarast möjligt ersätts med regionalpolitiska
målsättningsprinciper. Motionärerna anför bl. a. att den regionala obalansen
hittills drabbat skogslänen hårdast, men verkningarna av regional
obalans gör sig alltmer gällande även i landets södra och mellersta delar.
De lokaliseringspolitiska problemen är landsomfattande. När ett
regionalt handlingsprogram föreligger och länsorganen fått erforderliga
resurser för att förverkliga programmens målsättning är därför, menar
motionärerna, metoden att ange särskilda stödområden otidsenlig.

Samma motionsyrkande prövades av 1970 års riksdag. Bankoutskottet
anförde i sitt förutnämnda av riksdagen godkända utlåtande (s. 16-17) att motionärernas önskemål om regionalpolitiska målsättningsprinciper
synes bli tillgodosett genom pågående planeringsarbete och att det
är för tidigt att nu yttra sig om »stödområdesprincipen» kan överges i
framtiden. Inrikesutskottet delar denna uppfattning och avstyrker därför
motionsyrkandet

I motionen 1971: 1120 av herr Holmberg m. fl. (m) yrkas att riksdagen
hos Kungl. Maj:t hemställer att en rad olika åtgärder vidtas inom
den regionalpolitiska ramen.

I motionen förordas sålunda att flyttnings- och utbildningsstödet samt
kommunikationsstödet ökas. Utskottet erinrar om att flyttningsstöd i
teknisk bemärkelse - bidrag till täckande av flyttningskostnader för arbetstagare
med kvalificerad yrkesutbildning som anställts av företag vilket
erhållit lokaliseringsstöd - förbättrades förra året och om att företag
samtidigt medgavs ersättning för kostnader att flytta maskiner m. m.
Vidare förstärktes stödet till företagens kostnader för utbildning och
inträning av personal. Beträffande kommunikationsstödet anser motionärerna
framför allt angeläget att nuvarande transportstöd utvidgas till att
gälla persontransporter. Denna fråga utreds f. n. inom kommunikationsdepartementet
med anledning av riksdagens beslut i ämnet föregående
år (SU 1970: 105 s. 14-15). Som nämns senare i betänkandet (s. 20)
har motionsyrkanden i ämnet prövats av årets riksdag.

Motionärerna önskar vidare en fixerad målsättning för olika orter
och regioner med en samordnad satsning på bärkraftiga regioner samt
att glesbygdspolitiken skiljs från regionalpolitiken. Det första önskemålet
ligger enligt utskottets mening i linje med intentionerna för pågående
regionalpolitiska planeringsarbete. Även den andra delen av yrkandet
får anses tillgodosedd. Regionalpolitiken innefattar nämligen såväl
tillväxtfrämjande insatser som socialpolitiska åtgärder för att trygga
acceptabla levnadsförhållanden i områden med vikande utveckling. Detta
innebär att skilda mål redan finns inom regionalpolitikens ram.

Vidare yrkas att förslag läggs fram till 1972 års riksdag om målsättning
för glesbygds- och regionalpolitiken till förmån för generella kostnadsutj
ämnande åtgärder. Utskottet vill för sin del framhålla att föregående
års riksdagsbeslut innebär att valet av regionalpolitiska medel i
huvudsak fastlagts för den treårsperiod som löper till den 1 juli 1973.
Beträffande planer för tiden därefter får utskottet hänvisa till vad tidigare
sagts om länsprogram 70.

I motionen begärs vidare ett program för utbyggnad av turist- och
fritidsnäringen. Utskottet hänvisar till det arbete som nu utförs av de
sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden
m. m. Slutligen önskar motionärerna utökad information om regionalpolitiken
och dess målsättning i samarbete med näringslivets organisationer.
Utskottet erinrar här om det mellan inrikesdepartementet och
Sveriges industriförbund år 1969 inledda samarbetet i lokaliseringsfrågor
m. m. Näringslivets organisationer är företrädda i bl. a. lokaliseringsberedningen
och beredningen för regional planering. I fråga om
information kan hänvisas till de möjligheter härtill som lokaliseringssamrådet
erbjuder. Det kan därutöver tilläggas att inrikesdepartementet
följde upp 1970 års regionalpolitiska beslut med att ge ut en till näringslivet
riktad broschyr i ämnet och med annonser i dagspressen m. m.
Genom kommunikationsdepartementets försorg utgavs en broschyr om
transportstödet.

InU 1971:7 20

Vad i övrigt anförts i motionen föranleder ej särskilt uttalande från
utskottets sida. Sammanfattningsvis kan sägas att motionärernas önskemål
redan i väsentliga delar är tillgodosedda. På grund härav och vad i
övrigt anförts saknas anledning för riksdagen att ta något initiativ i anledning
av motionen.

Tre motioner tar upp enbart Norrlands- och skogslänsfrågor. I motionen
1971: 38 av herrar Åsling (c) och Stjernström (c) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om tillsättande av en inlandsberedning
avseende det inre stödområdet. I motionen 1971:224 av herr
Westberg i Ljusdal m. fl. (fp) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär
en utvecklingsplan och ett näringspolitiskt program för Norrland.
I motionen 1971:286 av herr Winberg m. fl. (m) yrkas att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller att motionen överlämnas till 1968 års lokaliseringsutredning
med uppdrag åt utredningen att lägga upp en tioårig
utvecklingsplan för Norrland.

Yrkanden av samma slag som i de båda sistnämnda motionerna avslogs
av föregående års riksdag (BaU 1970:40 s. 17-18).

Den i motionen 1971: 38 förordade inlandsberedningen avses få till
uppgift att samordna genomförda, pågående och planerade utredningar
och föreslå konkreta åtgärder som kan sättas in snabbt för att främja
utvecklingen inom det inre stödområdet. Motionärerna understryker
behovet av snabbhet i åtgärderna, eftersom inlandet eljest, enligt motionärernas
mening, riskerar att »utredas till döds». I motionen tas in en
katalog av åtgärder som borde kunna genomföras inom arbetsmarknads-,
lokaliserings-, transport-, bostads-, närings-, kultur- och forskningspolitiken.

Utskottet vill för sin del peka på att en del av de i motionerna berörda
frågorna tagits upp vid årets riksdag i andra sammanhang. Detta
gäller om utvidgat transportstöd, där flera motioner i ämnet prövats av
trafikutskottet (TU 1971:3). Förslag om förbättrade bidrag till s. k.
pendelresor har redan bifallits av riksdagen (InU 1971: 3 s. 5). ökat
statligt stöd till jordbruket i norra Sverige föreslås i prop. 1971:74,
åtgärder för att förstärka vuxenutbildningen i glesbygder i prop. 1971: 37
och inrättande av en socialhögskola i östersund den 1 juli 1971 i prop.
1971: 36. Forskning i glesbygdsfrågor bedrivs, som nämnts i inledningen
till detta betänkande, bl. a. vid universitetet i Umeå. Fjolårets riksdagsbeslut
innebar förstärkta regionalpolitiska stödåtgärder i det inre
stödområdet. På andra, för bedömning av motionerna betydelsefulla områden
pågår utredningar som kan väntas avge förslag som snart kan
realiseras. Av avgörande betydelse är, som utskottet tidigare framhållit,
arbetet med länsprogram 70. Även om utskottet har förståelse för den
otålighet som återspeglas i motionerna, kan utskottet med hänsyn till
det pågående landsomfattande planeringsarbetet inte anse det lämpligt

InU 1971:7

att vid sidan av detta för Norrlands del ingångsätts ytterligare planläggningsarbete.
Resultatet av länsprogram 70 bör i stället avvaktas. Motionerna
bör med hänsyn till vad sålunda anförts inte föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida.

Motionen 1971:1115 av herr Hedlund m. fl. (c), den förut delvis
behandlade motionen 1971: 1121 av fru Jonäng m. fl. (c) och motionen
1971: 1125 av herr Larsson i Staffanstorp (c) tar upp storstadsproblemen
ur olika aspekter.

I motionerna 1971:1115 och 1971:1121 begärs utredningar med
syfte att begränsa storstädernas tillväxt och att skapa bättre och mer
stimulerande samhällsmiljö i dessa städer. Särskilt i motionen 1971:1115
tecknas en mörk bild av storstadsmiljöns brister. I motionen föreslås
tänkbara åtgärder för att motverka vad man betecknar som överkoncentrationen
i storstadsområdena. Sålunda förordas att statligt flyttningsbidrag
inte alls eller endast delvis bör utgå till arbetstagare som flyttar till
storstadsområde. I stället bör arbetsgivaren helt eller delvis svara för
rekryteringskostnaden. Flyttningsbidrag bör vidare kunna utnyttjas för
att främja utflyttning av arbetskraft från storstadsområde till annan region.
Utflyttningsstimulansen till företag som flyttar från »överkoncentrationema»
kan behöva differentieras så att »den blir starkare vid flyttning
till stödområde än andra områden».

Utskottet ställer sig tveksamt till dessa uppslag. Beträffande flyttningsstöd
till enskilda arbetstagare kan, om uppgörelse inte nås med arbetsgivaren
om täckande av flyttningskostnaderna eller om lämpligt arbete
över huvud inte erbjuds annat än i storstadsregion, det bli arbetstagaren
som direkt drabbas av kostnaderna. Dessutom kan en vidsträckt
bidragsgivning till arbetstagares utflyttning från storstäderna till exempelvis
orter i stödområdet öka konkurrensen om arbetstillfällena för där
bosatta arbetslösa. Ett motionsyrkande av liknande innebörd men med
den mer begränsade inriktningen på företag som fått lokaliseringsstöd i
stödområdet behandlas senare i betänkandet (s. 30). Motionärernas förslag
att flyttningsstöd till företag skulle vara större vid flyttning till ort
inom stödområdet än utom detta område är svårförståeligt, eftersom lokaliseringsstödet
främst är inriktat på stödområdet och endast i särskilda
fall utgår vid lokalisering utanför detta område. Vissa former av lokaliseringsstöd
avser f. ö. enbart stödområdet.

I motionen 1971: 1115 ifrågasätts att komplettera lokaliseringssamrådet
med någon form av hårdare restriktionssystem, såsom direkt etableringskontroll,
särskilda etableringstillstånd och/eller etableringsavgifter.
I motionen 1971: 1121 aktualiseras frågan om investeringsavgifter. Utskottet
vill erinra om att behovet av starkare styrning av företagsetablering
diskuterats vid åtskilliga tillfällen. Tanken avvisades senast i samband
med övervägandena om införandena av lagen om lokaliseringssam -

InU 1971:7

råd.

I motionerna 1971: 1121 och 1971: 1125 förordas vidare flyttningsresp.
investeringsbidrag till företag som lämnar storstadsområde. Bidrag
skulle utgå även vid flyttning till andra orter i landet än inom stödområdet.
Flyttningen förutsätts självfallet inte ske till annan storstadsregion.
I motionen 1971: 1121 är motivet att allmänt driva på utflyttningen från
storstäderna, i motionen 1971: 1125 att stimulera företag, med vilket
inletts förfarande enligt kungörelsen om lokaliseringssamråd, att välja
ort utanför en storstadsregion som är aktuell för samrådsförfarandet.

Utskottet ifrågasätter för sin del om inte de föreslagna bidragen på ett
icke önskvärt sätt skulle komma att konkurrera med det i första hand
för stödområdet avsedda lokaliseringsstödet. Att införa nya former av
lokaliseringsstöd bör i dagens läge inte komma i fråga.

I motionen 1971: 1125 yrkas slutligen även ett effektivare lokaliseringssamråd.
Vad yrkandet går ut på exemplifieras i motionen med
att länsmyndigheterna i såväl Kristianstads, Kronobergs och Blekinge
som Malmöhus län bör fungera som instans i samrådsförfarande om
etablering i Malmöregionen.

Gemensamt för nu behandlade motioner är ett tvivel på lokaliseringssamrådets
effektivitet. Bestämmelserna om samrådsskyldighet har
trätt i kraft så sent som den 1 april i år. Det förefaller rimligt att avvakta
erfarenheterna av den nuvarande ordningen innan starkare styrningsmedel
övervägs. Om etableringssamrådet inte ger åsyftat resultat,
får andra åtgärder prövas. Utskottet vill slutligen erinra om att storstadsområdenas
tillväxt och problemen i samband härmed togs upp vid 1970
års riksdag i ett flertal motioner med delvis samma yrkanden som framställts
i år. Motionerna avslogs (se BaU 1970: 40, s. 20—24). Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
1971: 1115, 1971: 1121 såvitt nu är i fråga, och 1971: 1125.

I motionen 1971: 1133 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. (s) yrkas att
det skall tas ökad hänsyn till förhållandena i sydöstra Sverige vid pågående
regionalpolitiska planeringsarbete och lokalisering av allmän
service och utbildning. Motionärerna avser Kalmar län med öland, Gotland
och östra Blekinge. I motionen sammanfattas problemen på följande
sätt. Invånarna i denna del av landet har mycket lågt genomsnittligt
löneläge, låg sysselsättningsgrad (speciellt kvinnorna), dålig tillgång
till högskoleutbildning, otillfredsställande allmän service, låg skattekraft,
hög utdebitering och dålig bostadskvalitet. Därtill kommer att prisläget
är högt.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att problemen i de delar
av landet det här gäller i den regionalpolitiska debatten kan synas ha
trängts tillbaka i förhållande till skogslänens och storstadsregionernas
problem. Utskottet förutsätter emellertid att sydöstra Sveriges problem

InU 1971:7

kommer att bli belyst i de av berörda länsstyrelser/planeringsråd i samråd
med de kommunala myndigheterna uppgjorda länsprogrammen. Resultatet
av detta arbete kommer sedan att beaktas vid utformningen av
ett riksomfattande regionalt handlingsprogram. Någon riksdagens åtgärd
anser utskottet därför inte vara erforderlig och avstyrker med hänsyn
till det anförda motionsyrkandet.

I motionen 1971: 1155 av herr Hedlund m. fl. (c) hemställs om tillsättande
av en parlamentarisk kommitté med uppgift att pröva grunderna
för en optimal bebyggelsestruktur och för den tätorts-/regionklassificering
som skall ingå i det regionalpolitiska handlingsprogrammet för
hela landet. En sålunda till optimal bebyggelsestruktur syftande ortsklassificering
bör enligt motionärerna så långt möjligt bygga på vetenskapliga
undersökningar liksom på önskemålen hos olika människor
och grupper av människor. Motionärerna anser att miljövärdena skall
beaktas i väsentligt större utsträckning än hittills.

Som framgår av den inledningsvis gjorda redovisningen av pågående
regionalpolitiska planeringsarbete ingår ortsklassificeringen som en
mycket väsentlig beståndsdel häri. Att nu införa ett nytt moment i planeringsarbetet
i form av en särskild utredning, som visserligen skall bedrivas
skyndsamt men som dock måste grundas på vetenskapliga undersökningar
m. m., skulle försena detta arbete på ett sätt som utskottet
inte anser bör komma i fråga. Det är i hög grad angeläget att tidsplanen
för planeringsarbetet med sikte på en proposition till hösten 1972 kan
hållas. Utskottet avstyrker således motionsyrkandet.

Lokaliseringsstödets geografiska fördelning

För att administrativt bestämma det område till vilket de lokaliseringspolitiska
insatserna bör koncentreras har avgränsats ett allmänt stödområde
som omfattar dels norrlandslänen med undantag för större delen
av Gästrikland, dels Kopparbergs län förutom Avesta- och Ludvikaregionema,
dels Värmland, utom ett område i sydost, dels Dalsland och norra
Bohuslän. Statsmakterna tog i fjol ställning till det allmänna stödområdets
omfattning. En viss utvidgning skedde i Kopparbergs och Värmlands
län.

Lokaliseringsstödet är emellertid inte enbart inriktat på det allmänna
stödområdet. Punktinsatser kan göras i övriga delar av landet när avsevärda
sysselsättningssvårigheter förutses eller uppkommit till följd av
industrinedläggning i samband med omfattande branschrationalisering
eller av liknande orsak. Detsamma gäller när särskilda skäl talar för att
områden med ensidigt näringsliv eller isolerat läge erhåller stöd. Möjligheten
att ge stöd utanför det allmänna stödområdet har begagnats i
ganska stor omfattning. Under perioden den 1 juli 1965-1 januari 1971
har något över en fjärdedel av det lokaliseringspolitiska stödet utgått i or -

InU 1971:7

ter utanför det allmänna stödområdet.

I samband med förra årets riksdagsbehandling av regionalpolitiken
uppmärksammades det tröskelproblcm som uppstår vid stödområdesgränserna.
Föredragande departementschefen framhöll i det sammanhanget
att gränsen inte skall uppfattas som en stelt fixerad demarkationslinie
och att det just i gränsområdet fanns skäl att tillämpa stödbestämmelser
på ett smidigt sätt. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (SU
1970: 103 s. 20) underströk statsutskottet dessa uttalanden.

I motionerna 1971: 219 av herr Blomkvist m. fl. (s) och 1971: 1106
av herr Börjesson i Falköping m. fl. (c) behandlas lokaliseringspolitiska
insatser i vissa delar av Skaraborgs län. Med hänvisning till bl. a. problem
inom TEKO-industrin och porslinsindustrin hävdas i motionen
1971: 1106 att Vararegionen samt Lidköpings och Falköpings kommunblock
bör hänföras till det allmänna stödområdet. I motionen 1971: 219
begärs åtgärder för att differentiera näringsstrukturen i Falköpings kommun.
Motionärerna anför som skäl härför att stora sysselsättningsproblem
uppkommit till följd av svårigheterna i TEKO-industrin som sysselsätter
en stor del av kommunens invånare.

När det gäller lösningen av sådana problem som aktualiserats i motionerna
får utskottet hänvisa till vad tidigare anförts om punktvisa åtgärder
på orter med särskilda sysselsättningssvårigheter. Strukturproblem
av den art som här föreligger bör alltså lösas med speciella insatser.
Denna inställning har f. ö. inrikesministern gett uttryck för i svar den
14 december 1970 på enkel fråga av herr Blomkvist angående lokaliseringsstöd
till Lidköpings och Falköpings kommunblock. Med hänsyn til]
det anförda bör riksdagen lämna motionerna utan åtgärd.

I motionen 1971: 1107 av herr Börjesson i Glömminge (c) yrkas att
lokaliseringsstödet till företag i ökad grad bör inriktas på sysselsättningssvaga
områden i östra Götaland. Motionären pekar bl. a. på det sviktande
näringslivet i Kalmar läns inland till följd av svårigheter i glas- och
möbelindustrierna. Det resonemang utskottet redovisat beträffande
punktvisa insatser i områden med sviktande näringsliv är tillämpligt
även i detta fall. I övrigt får utskottet hänvisa till vad ovan anförts i anslutning
till motionen 1971: 1133. Någon riksdagens åtgärd i anledning
av motionsyrkandet kan inte anses erforderlig.

I motionen 1971: 1105 av herr Boo m. fl. (c, s, fp, m) begärs också
utvidgning av det allmänna stödområdet. Motionärerna vill att de delar
av Kopparbergs län som ligger utanför området - Avesta och Ludvika
planeringsregioner - skall inlemmas däri. Motionärerna framhåller att
dessa delar av länet har stora problem på grund av ett odifferentierat
näringsliv. Detta har tagit sig uttryck i bl. a. en kraftig befolkningsminskning.
I motionen hävdas dessutom att ett län bör vara ett samman -

InU 1971:7

hållet regionalpolitisk! område och att det är mindre lyckligt att lämna
delar av ett län utanför området.

Vid fjolårets behandling av stödområdets utsträckning prövade statsutskottet
bl. a. gränsdragningen i Kopparbergs län. I sitt av riksdagen
godkända utlåtande avstyrkte statsutskottet motioner med samma yrkande
som det nu förevarande (SU 1970: 103, s. 18-20). Statsutskottet
hänvisade bl. a. till den rekommenderade flexibla tillämpningen av stödet
i gränsområdet. I och för sig ansågs inte heller administrativa skäl
tala för att stödområdesgränsen måste sammanfalla med en länsgräns.

Inrikesutskottet är inte berett att förorda att riksdagen går ifrån den
bedömning som gjordes i fjol. Utskottet avstyrker alltså motionen.

I motionen 1971: 516 av herr Gustafsson i Stenkyrka (c) yrkas att det
allmänna stödområdet skall omfatta även Gotlands län.

Enligt utskottets uppfattning talar goda skäl för det förslag motionären
framställt. Gotlands isolerade läge i kombination med strukturomvandlingen
i näringslivet på ön motiverar särskilda insatser. Redan nu
torde Gotland i praktiken behandlas som stödområde när det gäller lokaliseringslån
och -bidrag. Detta talar i och för sig för att ön även formellt
inbegrips i det allmänna stödområdet. Därtill kommer att om så sker,
blir det möjligt att använda en del lokaliseringspolitiska medel som är
exklusiva för stödområdet. Bl. a. kan stöd ges till turistanläggningar.
Däremot kan med den nuvarande konstruktionen av transportstödet industrin
på ön inte komma i åtnjutande av denna form av subvention som
gäller för det allmänna stödområdet.

Utskottet ansluter sig med hänvisning till det anförda till motionärens
förslag om utsträckning av det allmänna stödområdet till Gotlands
län. Det finns anledning räkna med att frågan om stöd till transporter
kommer att tas upp i annat sammanhang.

I motionen 1971: 1124 av herr Karlsson i Malung m. fl. (s) aktualiseras
en annan gränsdragningsfråga, nämligen gränsen för det inre stödområdet.
Detta område består i huvudsak av Norrlands inland och de tre
nordligaste kommunblocken i Kopparbergs län. Motionärerna begär att
Malungs kommun, som ligger omedelbart utanför gränsen, skall hänföras
till det inre stödområdet. Som skäl åberopas bl. a. att den nuvarande
gränsen går rakt igenom Mora planeringsregion, som Malung tillhör,
och att det är olämpligt med en sådan uppdelning av en region.

Innebörden av motionärernas förslag är främst att företag i kommunen
kan dra fördel av det förra året införda sysselsättningsstödet.

Skall man uppnå speciella effekter med det inre stödområdet måste
det begränsas till de glesbygdsområden där de verkligt stora avfolkningsoch
sysselsättningsproblemen föreligger. Gränsen för det inre stödområdet
bör inte sättas alltför långt söderut för att tröskelproblemen i förhållande
till områden utanför de båda stödområdena inte skall bli allt -

InU 1971:7

för stora. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de ringa erfarenheter
man har av sysselsättningsstödets effekt är utskottet inte berett att föreslå
någon ändring av området för denna försöksverksamhet. Utskottet
tillmäter inte heller anmärkningen mot delning av planeringsregionen någon
avgörande vikt. Sådan delning förekommer i åtskilliga fall och utskottet
vill hänvisa till vad i motsvarande fråga sagts om gränsen för det
allmänna stödområdet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
den aktuella motionen.

I motionerna 1971:1126 av herr Larsson i Umeå m. fl. (fp) och
1971: 1134 av herrar Nilsson i Tvärålund (c) och Gustafsson i Byske (c)
begärs åtgärder för ökad sysselsättning i Vindelådalen. I motionen 1971:
1126 yrkas snabba åtgärder för utbyggnad av väg 363 längs Vindelälvens
dalgång. Motionärerna vill dessutom att åtgärder skall vidtas för upprustning
av ledigt bostadsbestånd för användning för turiständamål. I
motionen 1971: 1134 hävdas att riksdagen lovat bestående lokaliseringspolitiska
åtgärder som kompensation för att älven inte blev utbyggd.
Motionärerna vill ha ökade insatser för lokalisering av industri till dalen.
De föreslår även andra åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget,
däribland utbyggnad av väg 363.

Utskottet är medvetet om de sysselsättningsproblem som föreligger
i området kring Vindelälven, problem som f. ö. i hög grad är gemensamma
för stora delar av Västerbottens inland. Utskottet anser sig kunna
utgå från att berörda myndigheter gör vad som är möjligt för att lokalisera
bärkraftiga företag till det berörda området. Beträffande väg 363
pågår upprustning i begränsad skala. Det finns anledning anta att sakkunniga
för planering av turistanläggningar och friluftsområden inom
kort kommer att lägga fram ett program som berör bl. a. vägarna i det
aktuella området. Utredningen har, som tidigare redovisats, fått i uppdrag
att utarbeta ett program för turism och friluftsliv inom Vindelälvsområdet.
Enligt vad utskottet erfarit kommer utredningen i det förslag,
som kan väntas inom den närmaste tiden, att föreslå en del åtgärder som
kan vidtas med relativt kort varsel. Utredningen planerar att sedan lägga
fram ett mer omfattande förslag beträffande detta område. Det material
som ligger till grund för utredningens ställningstagande kan antas få
betydelse för bedömning av insatser även på andra områden än inom turismen.
Med hänsyn till vad sålunda redovisats anser utskottet att i dag
inte finns anledning till något initiativ från riksdagens sida. Motionerna
bör alltså inte föranleda någon åtgärd.

Stöd till vissa näringsgrenar

Frågor som rör lokaliseringsstöd till turistnäringen behandlas i flera
motioner. Enligt hittills tillämpade principer kan lokaliseringsstöd i form
av lån utgå till ny-, till- eller ombyggnad av turistanläggning inom det

InU 1971:7

allmänna stödområdet. Stöd till turistnäringen kan dessutom lämnas i
form av statlig lånegaranti. Betydande stöd har därutöver givits i form av
beredskapsarbeten.

I motionen 1971: lill av herrar Gustafsson i Stenkyrka (c) och Börjesson
i Glömminge (c) yrkas att lokaliseringsstöd skall kunna ges till
turistanläggning även utanför stödområdet. Motionerna 1971: 1141 av
herrar Schött (m) och Kronmark (m) och 1971: 1107 av herr Börjesson i
Glömminge (c) har samma syfte, dock att yrkandena begränsas till att
gälla Öland och Gotland resp. östra Götaland.

I den mån motionerna berör Gotland hänvisar utskottet till sitt ställningstagande
beträffande utsträckning av det allmänna stödområdet att
avse Gotland. Den allmänna frågan om lämpligheten att utge lokaliseringsstöd
till turistanläggningar i områden utanför det allmänna stödområdet
skall prövas av de ovan nämnda sakkunniga för planering av
turistanläggningar och friluftsområden m. m. enligt i maj 1970 lämnade
tilläggsdirektiv. Med hänsyn till att frågan således är under utredning
avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.

I motionen 1971: 443 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp, s, c, m,
vpk) angående försöksverksamhet inom turistnäringen i Gävleborgs län
yrkas att de sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden
m. m. får i uppdrag att driva försöksverksamhet i Järvsödelen
av Ljusdals kommun.

Den åberopade utredningen beträffande turistnäringen har lagt fram
vissa förslag om en omfattande utbyggnad av friluftslivet och turismen i
Åreregionen. Utredningen skall vidare som tidigare nämnts lägga fram
förslag beträffande Vindelälvsområdet. Det är inte möjligt för utskottet
att göra en bedömning av motionärernas uppslag och väga det mot andra
projekt som utredningen kan ha att pröva. En sådan styrning av utredningsarbetet
kan heller inte anses lämpligt. Utskottet avstyrker därför
motionen.

I motionen 1971: 1135 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp) tar man upp
de svårigheter som drabbat turistnäringen i fjällvärlden till följd av den
ringa snötillgången i december 1970 och januari 1971. Motionärerna
yrkar att arbetsmarknadsstyrelsen skall få i uppdrag att föreslå åtgärder
för att hjälpa företag som råkat i akuta likviditetssvårigheter. Motionärerna
tänker sig att turistföretag skall kunna få lokaliseringslån för att
täcka amorteringar och räntor som förfallit till betalning. Dessutom
skulle bidrag med 100 000 kr. ges till en förening som skulle verka för
att genom marknadsföringsåtgärder söka mildra de ekonomiska verkningarna
av den oförmånliga väderleken.

Utskottet vill hänvisa till vad handelsministern anförde vid besvarande
den 26 mars 1971 av två interpellationer angående stöd till turistnäringen
på grund av ogynnsam väderlekssituation och konflikter på ar -

InU 1971:7

betsmarknaden. Handelsministern konstaterade i sitt svar att turistnäringen
i vintersportområdena befinner sig i ett läge som kännetecknas av
vissa finansieringssvårigheter och en icke särskilt god lönsamhet. Snöbristen
och arbetsmarknadskonflikter har ökat svårigheterna. Handelsministern
uppger att vissa initiativ har tagits för att lindra de akuta problemen.
Kommerskollegium har vidtagit åtgärder för att ansökningar om
anstånd med amorteringar på garantilån skall behandlas särskilt snabbt.
Arbetsmarknadsstyrelsen har sträckt ut sina medgivanden beträffande
räntor och amorteringar på lokaliseringslån så långt gällande bestämmelser
medger, överläggningar i hithörande frågor förekommer mellan Turisthotellens
riksförbund och kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen,
Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Åtgärder av det slag motionärerna påyrkat för att hjälpa vinterturistnäringen
över de akuta svårigheterna har alltså redan vidtagits eller planerats.
Med hänsyn till att motionens syfte tillgodosetts är någon riksdagens
åtgärd i anledning av densamma inte erforderlig.

Förutom till industriell verksamhet och till turistnäringen kan lokaliseringsstöd
utgå till industriliknande verksamhet och - inom allmänna
stödområdet - till viss industriservice. I motionen 1971: 447 av herr Petersson
i Gäddvik m. fl. (m) om lokaliseringsstöd till näringsområdeti som
gränsar till jordbruket berörs frågan vad som skall anses som industriliknande
verksamhet. Motionärerna anser att verksamhet som innebär
förädling av jordbruksprodukter och som inte omfattas av jordbruksstödet
bör kunna komma i åtnjutande av lokaliseringsstöd.

Stödet till industriliknande verksamhet infördes vid fjolårets riksdag.
I prop. 1970: 75 (s. 206) angavs att stödet skulle gälla verksamhet som
ligger nära tillverkningsmomentet. Djuruppfödnings- eller odlingsverksamhet
skulle inte i någon form hänföras till industriliknande verksamhet.
Som exempel på stödberättigad verksamhet anfördes djupfrysningsföretag
som tar hand om produkter från jordbruk, trädgårdsnäring, jakt
eller fiske för rensning och styckning och efter djupfrysning och eventuell
förvaring av produkterna levererar dem vidare till livsmedelsindustrier.
Som ytterligare exempel angavs verksamhet som under industriella
former i större skala bedriver viss förädling, t. ex. kafferosterier och
skinn- och pälsberedning.

Det i motionerna behandlade problemet är en tillämpningsfråga. Det
gäller gränsen för vad som är industriliknande verksamhet. Motionärerna
har inte anfört något konkret exempel som illustrerar vilken ändring
de önskar i nuvarande regler eller praxis. Med hänsyn härtill och
då utskottet utgår ifrån att praxis i förevarande hänseende kommer att
vara liberal erfordras inte någon åtgärd från riksdagens sida i anledning
av motionen.

InU 1971:7

Lokaliseringsstödet till industriell service avser endast verksamhet
som är knuten till den industriella produktionsprocessen. Stöd kan inte
utgå till servicetjänster som administration, marknadsföring och utvecklingsarbete.
I motionerna 1971: 520 av herr Wikner m. fl. (s) och 1971:
1137 av herr Olsson i Sundsvall m. fl. (c, fp, m) kritiseras detta förhållande.
I motionen 1971: 520 begärs utredning av formerna för ökat bistånd
till marknadsföring av produkter tillverkade i stödområdet. Motionärerna
yrkar dessutom att förslag skall läggas fram om regionalpolitisk
stöd till servicenäringen med avseende på marknadsföring. Även i
motionen 1971: 1137 föreslås att lokaliseringsstödet skall innefatta marknadsföring.
Motionärerna vill ha försöksverksamhet med stöd till Norrlandsföretag
för deltagande i varumässor. I motionen yrkas att 200 000
kr. för ändamålet anvisas genom höjning av anslaget Särskilda stödåtgärder
i glesbygder.

Såsom anförs i motionerna är en effektiv marknadsföring av avgörande
betydelse för företagens utveckling. Det är naturligt att det allmänna
som ett led i stödet till industriföretag även intresserar sig för
marknadsföringsfunktionema. Genom Norrlandsfonden stöds på olika
sätt marknadsföring för Norrlandsföretag. De insatser som f. n. görs från
det allmännas sida på det aktuella området är emellertid splittrade. En
arbetsgrupp i vilken representanter för industridepartementet ingår har
tillsatts för att skyndsamt utreda frågan om en övergripande organisatorisk
lösning som skulle beröra bl. a. Norrlands Center i Stockholm, Expolaris
i Skellefteå samt det industriella utvecklingscentret i Skellefteå,
vilket föreslås få vissa marknadsstödjande uppgifter. En planerad, av
Norrlandsfonden delvis finansierad exportkonsulttjänst berörs också av
utredningsarbetet.

Ett visst stöd till marknadsföring ges även via företagareföreningarnas
verksamhet. Delegationen för de mindre och medelstora företagen torde
komma att ta upp frågan om en utökning av företagareföreningarnas
insatser när det gäller marknadsföring.

Det utredningsarbete som sålunda pågår beträffande effektivare stöd
till marknadsföring ligger i linje med motionärernas syfte. Utskottet anser
för sin del att resultatet av dessa överväganden bör avvaktas innan man
prövar andra vägar att med lokaliseringspolitiska medel stödja marknadsföring.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de aktuella
motionerna.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1971: 160 av herr
Stridsman m. fl. (c). Motionärerna begär som ett led i strävandena att
motverka obalans på arbetsmarknaden utredning av möjligheterna att i
samråd mellan arbetsmarknadsmyndigheterna, näringslivet och berörda
organisationer bygga upp en effektiv förmedling av arbetsobjekt.

Riksdagen har flera gånger prövat denna fråga och avvisat tanken som

InU 1971:7

orealistisk (SU 1970: 54, s. 12). Utskottet kan inte finna att det framkommit
något som rubbar denna bedömning och avstyrker därför motionen.

I motionen 1971: 1122 av fru Jonäng m. fl. (c, fp, m) tas upp frågan
om lokalisering av sjukhus till områden med sysselsättningsproblem. Motionärerna
vill att frågan utreds med beaktande av bl. a. sociala och ekonomiska
aspekter. Enligt motionärerna bör en del av de sjukvårdsinrättningar
som betjänar befolkningen i storstadsområdena placeras i orter
på rimligt avstånd från vederbörande storstad. För Stockholmsregionens
räkning nämns som lämpliga placeringsorter Ljusdal, Söderhamn,
Mora och Ludvika. Motionärerna anser att lokaliseringspolitiskt stöd bör
kunna utgå till nu ifrågavarande kommunala och landstingskommunala
verksamhet.

Vid 1970 års riksdag behandlades motioner av samma innebörd som
den förevarande. Riksdagen avslog motionerna. Statsutskottet, som tog
ställning till motionerna i utlåtandet 1970: 103 (s. 15), anförde att den
samhälleliga servicen genom sin långsiktiga och konjunkturoberoende arbetskraftseffekt
har särskilda fördelar. Statsutskottet uttalade emellertid
att, även om möjligheterna att inom sjukvårdsområdet uppnå beaktansvärda
resultat måste anses begränsade, det fanns anledning att utgå
från att även detta område beaktas utan någon riksdagens åtgärd. Inrikesutskottet
ansluter sig till denna uppfattning och vill dessutom framhålla
att ett bifall till motionärernas förslag skulle medföra risker för försämrad
service för berörda människor. Utskottet avstyrker således den förevarande
motionen.

Annat regionalpolitisk stöd

Sedan den 1 juli 1965 gäller att flyttningsstöd i form av respenning och
bortavistelsebidrag kan utgå till den som har kvalificerad yrkesutbildning
och som har fått stadigvarande anställning i yrket vid nyetablerat eller
utvidgat industriföretag i ort inom stödområdet. Sådant regionalpolitiskt
betingat flyttningsbidrag utgår i motsats till vad som annars är fallet oberoende
av om sökanden är arbetslös eller riskerar bli arbetslös och oberoende
av varifrån han flyttar. För att förstärka flyttningsstödet i samband
med den vidgade regionalpolitiska stödverksamheten beslöts vid
fjolårets riksdag att även starthjälp skall kunna utgå i dessa fall av regionalpolitiskt
motiverad flyttning samt att flyttningsbidrag i de ifrågavarande
formerna skall kunna utgå även om arbetstagaren inte skaffar
sig arbetet på egen hand, vilket tidigare var en förutsättning.

Motionen 1971: 83 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c) syftar till
ändring av bestämmelsen om flyttningsstöd så att det blir möjligt att i
ökad omfattning ge stöd till arbetskraft som återvänder till ort inom stöd -

InU 1971:7

området för att ta arbete i dit lokaliserade företag. Motionärerna vill
att kravet på att arbetskraften skall vara kvalificerad skall tas bort. De
begär vidare förbättrad information beträffande flyttningsstödet.

Ett huvudmotiv för regionalpolitiken är att bereda arbete för människor
som är bosatta i områden där av olika orsaker sysselsättningsproblem
föreligger. Det flyttningsbidrag som ges till personer med kvalificerad
yrkesutbildning har till syfte att underlätta etablering och utbyggande
av företag i de fall då arbetskraft med behövlig utbildning inte kan
erhållas lokalt. Mot den redovisade bakgrunden ter det sig föga ändamålsenligt
att generellt stimulera arbetskraft att flytta till sysselsättningssvaga
regioner. I fråga om kravet på ökad information må hänvisas till
arbetsförmedlingens verksamhet samt till att arbetsmarknadsstyrelsen
fortlöpande informerar om bl. a. flyttningsstöd i tidningen Arbetsmarknaden.
Inrikesdepartementet har vidare, som tidigare nämnts, gett ut en
broschyr om det förstärkta regionalpolitiska stödet i vilken upplysningar
lämnas om flyttningsstödet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionen.

I motionen 1971: 1142 av herr Stjernström m. fl. (c) anhålls om åtgärder
för att sprida kännedom om etableringsmöjligheterna i stödområdet
bland företag i utlandet.

Såsom anförs i motionen föreligger inga speciella hinder för utländska
företag att få lokaliseringsstöd. Upplysningsverksamheten i utlandet om
stödmöjligheterna får ske inom ramen för den allmänna information
som lämnas beträffande företagsetablering i Sverige. Utskottet utgår från
att de myndigheter och organisationer, som kanaliserar information till
utlandet, beaktar detta i sin verksamhet. Några särskilda åtgärder bedömer
utskottet inte som erforderliga. Motionen avstyrks därför.

Lokaliseringsutredningen föreslog (SOU 1969: 49) försöksverksamhet
med s. k. industricentra, dvs. koncentrerad utbyggnad av industrilokaler
för uthyrning till industriföretag. Vid behandlingen av utredningens
förslag ansåg statsmakterna att denna fråga borde utredas närmare
(prop. 1970: 75, s. 221, SU 1970: 103, s. 25).

I motionen 1971: 1109 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c, fp) yrkas
ett snabbt genomförande av erforderliga utredningar om industricentra
samt att försöksverksamhet med ett sådant centrum påbörjas i
Ljusdal.

Som framgår av utskottets tidigare redovisning har den utlovade utredningen
om industricentra tillsatts. Utredningen skall bl. a. lägga fram
förslag om lämpliga orter för sådana centra. Utredningsarbetet skall bedrivas
med skyndsamhet. Med hänsyn till den pågående utredningen
saknas anledning för riksdagen att ta något initiativ i anledning av motionen
som således avstyrks.

InU 1971:7

Medelsberäkningen beträffande anslagspunkterna C 1-C 4 m. m.

För treårsperioden 1970/71-1972/73 har riksdagen för regionalpolitiskt
stöd fastställt en medelsram på 1 200 milj. kr. Härav avses 75
milj. kr. för det särskilda transportstödet. Av återstående medel beräknades
200 milj. kr. för lokaliseringsbidrag/avskrivningslån, 800 milj. kr.
för lokaliseringslån, 100 milj. kr. för utbildningsstöd och 25 milj. kr. för
sysselsättningsstöd. För innevarande budgetår har anslagen till lokaliseringsbidrag/avskrivningslån,
lokaliseringslån, utbildningsstöd och sysselsättningsstöd
förts upp med 350 milj. kr. För nästa budgetår föreslås en
höjning till 375 milj. kr. Den största ökningen avser stödet till lokaliseringsutbildning
med 15 milj. kr. till 50 milj. kr. Departementschefen påpekar
att det ökade medelsbehovet för detta ändamål kan föranleda omdispositioner
inom totalramen. Utskottet delar departementschefens uppfattning
att ställning härtill bör tas när säkrare utgångspunkter för utgiftsutvecklingen
föreligger.

Utskottet har inte någon erinran att göra mot anslagsberäkningen.

Under anslaget Lokaliseringsbidrag anmäls i propositionen att Kungl.
Maj:t med avsteg från de av riksdagen godkända principerna för lokaliseringsstöd
beviljat ett företag lokaliseringsbidrag i stället för lån vid
förvärv av ledig fabrikslokal. Det gällde ett företag i det inre stödområdet
där någon risk för snedvridande priseffekt inte kunde anses föreligga.
Bidraget utgjorde en nödvändig förutsättning för att fortsatt drift
skulle bli möjlig. I propositionen framhålles att - under förutsättning
att riksdagen inte har något att erinra - Kungl. Maj:t bör ha möjlighet
att även framdeles i likartade undantagsfall inom det allmänna stödområdet
bevilja lokaliseringsbidrag och avskrivningslån vid förvärv av fabrikslokal
om synnerliga skäl härför föreligger.

Utskottet har under hand inhämtat kompletterande uppgifter om omständigheterna
kring stödet till det företag som åsyftas i propositionen.
Med hänsyn till de starka begränsningar som Kungl. Maj:t föreslagit
beträffande möjligheten att i undantagsfall bevilja lokaliseringsbidrag
eller avskrivningslån vid förvärv av fabrikslokaler bör riksdagen kunna
godta Kungl. Maj:ts förslag.

Vidare har departementschefen under anslaget Lokaliseringslån anmält
att han senare avser föreslå Kungl. Maj:t att lämna Stiftelsen Norrlandsfonden
ett räntefritt lån på 2,5 milj. kr. att av fonden användas för
särskilda stödåtgärder i Norrbottens inland, företrädesvis Tornedalen.
Utskottet har ingen invändning häremot.

Särskilda stödåtgärder i glesbygder m. m.

Under denna rubrik tas under anslagspunkten C 5 i statsverkspropositionen
upp ett reservationsanslag på 5 milj. kr. Medlen är avsedda för
försöksvis anordnad verksamhet med hemarbete i form av hemslöjd eller
legoarbeten för industriföretag. Verksamheten, som organiseras av före -

InU 1971:7

tagareföreningarna under tillsyn av kommerskollegium, resulterade under
budgetåret 1969/70 i 1 265 nya arbetstillfällen. För innevarande budgetår
beräknas minst lika stor sysselsättning.

I statsverkspropositionen anmäls vidare att glesbygdsutredningen anhållit
att en vidgad försöksverksamhet anordnas med sysselsättningsfrämjande
åtgärder i glesbygder. Utredningen önskar få klarlagt vilka
förutsättningar det finns att genom långtgående lokal sysselsättningsplanering
förbättra möjligheterna till arbete för lokalt bunden arbetskraft
i bygder där det visat sig svårt att förbättra sysselsättningsläget
med lokaliseringspolitiska insatser. Glesbygdsutredningens förslag har
remissbehandlats. I propositionen förbehåller sig Kungl. Majit att disponera
medel från förevarande anslag om förslaget anses böra genomföras.
Kostnaderna för försöksverksamheten beräknas kunna rymmas under
anslaget tack vare den relativt stora reservationen, 5,7 milj. kr.

Utskottet har för sin del inte något att erinra mot vad som anförts
under förevarande anslagspunkt och tillstyrker alltså propositionen i
denna del. Utskottet erinrar om att utskottet tidigare i betänkandet avstyrkt
ett förslag i motionen 1971: 1137 om uppräkning av anslaget med
200 000 kr. att användas till vissa marknadsföringsåtgärder.

Frågor som rör servicen i glesbygder behandlas i motionerna 1971:
446 av herr Helén m. fl. (fp) och 1971: 1077 av herr Jonsson i Mora
m. fl. (fp). Servicefrågor behandlas också i motionen 1971: 1116 av herr
Hedlund m. fl. (c). Den sistnämnda motionen innehåller därutöver yrkanden
av mer långtgående karaktär i fråga om glesbygdspolitiken.

I motionen 1971:446 yrkas att glesbygdsutredningen skall få i uppdrag
att lägga fram förslag till riktlinjer beträffande service i glesbygdsregionerna
och förslag till organisation av transportservicen. Utredningen
bör vidare få i uppdrag att snabbt utvärdera glesbygdskonsulenternas
verksamhet beträffande den sociala servicen för de äldre i glesbygder.
Materialet bör enligt motionärerna utgöra underlag för riksdagsbeslut om
generella riktlinjer för denna service.

I motionen 1971: 1077 begärs förslag om försöksverksamhet med
utställnings-, försäljnings- och servicelokaler i glesbygderna. Motionärerna
tänker sig att i vissa orter i glesbygder lokaler temporärt efter en
fastställd tidsplan tillhandahålls företagen i handels-, hantverks- och
serviceyrken. Verksamheten skall bedrivas i samarbete mellan myndigheter
och företagarorganisationer.

I motionen 1971: 1116 yrkas att glesbygdspolitiken, skall inriktas på
dels samlade åtgärder för utveckling av ett livskraftigt näringsliv, dels åtgärder
till stöd för serviceföretag, dels insatser för en god trafikförsörjning.
Motionärerna synes avse att glesbygdsutredningens uppdrag skulle
vidgas att omfatta allmänna lokaliserings-, jordbruks- och trafikpolitiska
frågeställningar.

Glesbygdsutredningens uppdrag omfattar förutom vissa sysselsätt -

3 Riksdagen 1971. 18 sami. Nr 7

InU 1971:7

ningsfrågor i första hand den samhälleliga och kommersiella servicen i
glesbygderna. Utredningen behandlar vidare problem för åldringar och
handikappade. Därvid kommer även transportfrågor med i bedömningen.
Utredningen beräknas slutföra sitt uppdrag innevarande år.

De frågor som tagits upp i motionerna 1971: 446 och 1971: 1077 liksom
åtskilliga i motionen 1971: 1116 behandlade spörsmål faller inom
ramen för utredningens verksamhet. Med hänsyn härtill kan det inte anses
erforderligt med någon riksdagens åtgärd beträffande dessa frågor.

Vid bedömning av motionen 1971: 1116 i övrigt får utskottet framhålla
att det är angeläget att utredningsarbetet inte fördröjs genom att
utredningen läggs på nya uppgifter. Sedan utredningen lagt fram sina
förslag får statsmakterna på vanligt sätt pröva vad som skall realiseras
av dessa. Dessutom får då bedömas hur man skall få underlag för framtida
insatser för glesbygderna, ty det är uppenbart att behovet av fortsatta
undersökningar, försöksverksamhet o. d. kommer att bestå under
överblickbar framtid. I anslutning till motionen 1971: 1116 vill utskottet
dessutom framhålla att åtskilliga spörsmål som motionärerna synes vilja
ha utredda inom glesbygdsutredningen är föremål för prövning i andra
sammanhang. Av avgörande betydelse är exempelvis ortsvalfrågoma
inom länsprogram 70. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionen 1971: 1116 i dess helhet.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förslag till ny regionalpolitik att riksdagen avslår
motionen 1971: 221,

2. beträffande statsgaranterade serviceorter m. m. att riksdagen
avslår motionen 1971: 446, utom såvitt angår yrkandena II 2.
och 3.,

3. beträffande inriktningen av samhällsplaneringen på ett decentraliserat
samhälle m. m. att riksdagen avslår motionerna 1971:
1114, 1971: 1121, såvitt angår yrkandet 1, och 1971: 1127,

4. beträffande åtgärder inom den regionalpolitiska ramen att riksdagen
avslår motionen 1971: 1120,

5. beträffande Norrlands- och skogslänsfrågor att riksdagen avslår
motionerna 1971: 38, 1971: 224 och 1971: 286,

6. beträffande storstadsproblemen att riksdagen avslår motionerna
1971: 1115, 1971: 1121, såvitt angår yrkandet 2, och 1971:
1125,

7. beträffande ökad hänsyn till förhållandena i sydöstra Sverige
att riksdagen avslår motionen 1971: 1133,

8. beträffande en optimal bebyggelsestruktur att riksdagen avslår
motionen 1971: 1155,

InU 1971:7

9. beträffande regionalpolitiska åtgärder i Skaraborgs län att riksdagen
avslår motionerna 1971:219 och 1971: 1106,

10. beträffande stöd till företag i östra Götaland att riksdagen avslår
motionen 1971: 1107, såvitt nu är i fråga,

11. beträffande utsträckning av det allmänna stödområdet i Kopparbergs
län att riksdagen avslår motionen 1971: 1105,

12. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 516 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande
Gotlands läns inordnande i det allmänna stödområdet,

13. beträffande utsträckning av det inre stödområdet till Malungs
kommun att riksdagen avslår motionen 1971: 1124,

14. beträffande åtgärder i Vindelälvsområdet att riksdagen avslår
motionerna 1971: 1126 och 1971: 1134,

15. beträffande lokaliseringsstöd till turistanläggningar utanför allmänna
stödområdet att riksdagen avslår motionerna 1971:
1107, såvitt nu är i fråga, 1971: lill och 1971: 1141,

16. beträffande försöksverksamhet inom turistnäringen i Gävleborgs
län att riksdagen avslår motionen 1971: 443,

17. beträffande temporärt stöd till turistnäringen i fjällvärlden att
riksdagen avslår motionen 1971: 1135,

18. beträffande lokaliseringsstöd till näringsområden som gränsar
till jordbruket att riksdagen avslår motionen 1971: 447,

19. beträffande lokaliseringsstöd till marknadsföringsåtgärder att
riksdagen avslår motionen 1971: 520,

20. beträffande förmedling av arbetsobjekt att riksdagen avslår motionen
1971: 160,

21. beträffande lokalisering av sjukhus att riksdagen avslår motionen
1971: 1122,

22. beträffande flyttningsstöd att riksdagen avslår motionen 1971:
83,

23. beträffande information i utlandet om etableringsmöjligheter
i stödområdet att riksdagen avslår motionen 1971: 1142,

24. beträffande industricentra att riksdagen avslår motionen 1971:
1109,

25. beträffande service i glesbygder m. m. att riksdagen avslår motionerna
1971: 446, såvitt angår yrkandena II 2 och 3, 1971:
1077 och 1971: 1116,

26. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1971: 1137 till Särskilda stödåtgärder i glesbygder
för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under elfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.,

27. att riksdagen för budgetåret 1971/72

dels på driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisar till

InU 1971:7

A. Lokaliseringsbidrag ett reservationsanslag av
65 000 000 kr.,

B. Stöd till lokaliseringsutbildning ett förslagsanslag av
50 000 000 kr.,

C. Infriande av statlig garanti för lån i lokaliseringssyfte till
rörelsekapital ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

D. Sysselsättningsstöd ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.,
dels på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd anvisar
till Lokaliseringslån ett investeringsanslag av 250 000 000 kr.

Stockholm den 15 april 1971

På inrikesutskottets vägnar

BENGT FAGERLUND

Närvarande:

herrar Fagerlund (s), Nilsson i östersund (s), Nilsson i Tvärålund (c),
Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s), herrar
Fridolfsson (s), Rimås (fp), Johansson i Simrishamn (s), Oskarson (m),
fru Ludvigsson (s), herrar Stridsman (c), Fransson (c), Ekinge (fp) och
Hallgren (vpk).

Reservationer

1. beträffande regionalpolitiska utvecklingsplaner m. m. av herrar
Nilsson i Tvärålund (c), Rimås (fp), Stridsman (c), Fransson (c) och
Ekinge (fp), som anser att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar
på s. 14 med »I det» och slutar på följande sida med »behandla motionerna»
bort ha följande lydelse:

»I det föregående har utskottet som en allmän bakgrund i korta drag
dels återgett 1970 års beslut om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten,
dels redogjort för pågående regionalpolitiska planeringsarbeten.
I anslutning härtill vill utskottet framhålla följande beträffande den
regionalpolitiska situationen i stort.

En förstärkt lokaliserings- och regionalpolitik är nödvändig, om man
eftersträvar ett decentraliserat samhälle. I viss mån har regeringspolitiken
under de senaste åren lagts närmare denna målsättning. Principbeslutet
vid 1970 års riksdag om lokaliseringsstödet för innevarande treårsperiod
innebar viss förstärkning av såväl resurser som instrument.
Positiv betydelse bör också tillmätas beslutet om skyldighet till s. k.
lokaliseringssamråd i storstadsområdena liksom det förslag, som nu förelagts
riksdagen om utflyttning av viss statlig verksamhet från Stockholmsregionen.

Utskottets bedömning är dock att insatserna hittills varit otillräckliga
för att effektivt kunna tjäna en regionalpolitisk målsättning, som är in -

InU 1971:7

riktad på ett decentraliserat samhälle. Regeringspolitiken har i betydande
grad främjat centraliseringsutvecklingen. Alltjämt överväger flyttningen
av arbetskraft till mer koncentrerade bebyggelseområden. Strävandena
att skapa nya arbetstillfällen i områden med brist på sysselsättning har
kommit i andra hand. Målsättningen i denna politik, även om den inte
givits någon preciserad utformning, kan sägas vara att endast dämpa
takten i centraliseringen och koncentrationen till storstadsområdena. För
skogslänen och andra områden med undersysselsättning har politiken,
som det ofta utsagts, närmast varit inriktad på att göra tillbakagången
balanserad.

Mot denna bakgrund vill utskottet understryka angelägenheten av att
regionalpolitiken förstärks väsentligt i fråga om både att skapa nya
sysselsättningstillfällen i skogslänen och andra områden med liknande
problem och att avlasta de överkoncentrerade storstadsområdena. Pågående
utrednings- och planeringsarbeten torde ge riksdagen underlag
för att inom snar framtid fatta mera preciserade beslut i dessa frågor.
Lokaliseringsutredningens slutbetänkande bör kunna föreläggas nästa
års riksdag, då också det länge efterlysta förslaget om ett riksomfattande
regionalt program skall kunna presenteras.

Det anförda kan givetvis sägas vara skäl att avvakta med den samlade
bedömning av den lokaliserings- och regionalpolitik, som utskottet
finner nödvändigt för framtiden. Men koncentrations- och centraliseringsutvecklingen
är så allvarlig, att riksdagen inte bör vänta med att
som mål för regionalpolitiken ange att ett så långt möjligt decentraliserat
samhälle bör skapas. Denna fråga diskuterar utskottet närmare i det
följande.»

2. beträffande förslag till ny regionalpolitik av herr Hallgren (vpk),
som anser

dels att det avsnitt på s. 15 i utskottets yttrande som börjar med
»Motionen 1971:221» och slutar på följande sida med »utskottet motionen»
bort ha följande lydelse:

»Regionalpolitiken i Sverige utgår från ett system av i stort sett
okontrollerad kapitalism. 1 detta systems egen natur ligger att det producerar
klasskillnader såväl som regionala skillnader och brist på regional
balans. Geografiskt ojämn industrialisering, ensidig inriktning av
näringslivet på begränsade branschområden inom stora regioner o.h
snabbexploatering av norra Sveriges råvarutillgångar har sedan 100 år
varit dominerande utvecklingslinjer i systemets framväxt.

Den regionala utvecklingen har de senaste decennierna alltmer kommit
att präglas av monopolkapitalets växande inflytande. Småföretagsamhetens
utträngande har i hög grad drabbat de regionalt och lokalt
förankrade delarna av näringslivet. Kapitalkoncentrationen har i allt

4 Riksdagen 1971. 18 sami. Nr 7

InU 1971:7

större utsträckning skapat två poler i det regionala schemat: storstadsregionerna
och utflyttningsområdena. Majoriteten av befolkningen bor
numera i någon av dessa extrema typregioner.

Polariseringen har inte varit i folkflertalets intresse. I de nedåtgående
regionerna har skapats en ekonomisk miljö, präglad av undersysselsättning
och stagnation. I de stora tillväxtregionema har hela planeringssituationen
råkat totalt ur balans, något som både med avseende på service
och yttre miljö degraderat dessa områdens kvalitativa standard och
belastat levnadskostnader och levnadsförhållanden. Segregeringen mellan
olika regioner har skärpts och i allt högre grad kommit att motsvaras
av en skärpt social segregering i storstäderna.

För den överväldigande majoriteten av de lönearbetande, liksom för
flertalet jordbrukare och andra småföretagare, har den nu skildrade utvecklingen
inneburit en belastning. Endast för det stora kapitalet har
fördelarna varit obestridliga. Det stora kapitalet har kunnat tillgodogöra
sig vinster genom att samtidigt utnyttja det tryckta läget i utflyttningsområdena
och den uppskruvade och spekulationsbetonade ekonomin
i tillväxtområdena.

Den statliga regionalpolitiken har i sina huvudlinjer helt anslutit sig
till det monopolkapitalistiska intresset. De statliga planerna har som uttalad
målsättning fortsatt storstadskoncentration resp. avfolkning.

I regionalpolitikens olika konkreta moment ryms emellertid sida vid
sida åtgärder av skenbart olika slag. Samtidigt som det betalas flyttningsbidrag
till specialarbetare som flyttar in till stödområdet sätts vida större
stimulansåtgärder in för utflyttningen. Samtidigt som avfolkningsområdena
på olika vägar tillförs nya arbetstillfällen, sker en vida större
krympning av sysselsättningsbasen i dessa områden på andra vägar.
Detta står i det totala perspektivet inte i motsättning till vartannat. Samtidigt
som det är monopolkapitalets intresse att utnyttja koncentrationseffektema,
finns det ett intresse att också utnyttja löne- och arbetsmarknadsläget
i avfolkningsområdena. Även den statliga sektom kan
göra liknande bedömningar. Ju längre koncentrationen och avfolkningen
fortskrider, desto mer kan man vänta att stödpengar och socialpolitiskt
betonade åtgärder måste sättas in i avfolkningsområdena. Nettoeffekten
av hela processen förblir densamma. Och stödåtgärdernas finansiering
via skattepengarna garanterar att även stödpolitiken tar formen
av inkomstöverflyttning från arbete till kapital. Kapitalet förtjänar
såväl på avfolkningen som på koncentrationen och stödpolitiken.

Det nu pågående arbetet med s. k. regionalpolitiska handlingsprogram
är inget nytt moment i regionalpolitiken. De innebär i stort sett
en formalisering och systematisering av den rådande inriktningen. De
baserar sig på redan fixerade målsättningar för olika regioner.

Den nuvarande regionalpolitiken har därför mer och mer kommit

InU 1971:7

att domineras av det monopolkapitalistiska intresset. Ett annorlunda tänkande,
en värdering av utvecklingen i folkflertalets intresse, en lösning
på avfolknings- och koncentrationsproblemen och dess sociala skadeverkningar
- allt detta är endast möjligt genom en fullständig och radikal
ändring av regionalpolitikens utgångspunkter.

Mot bakgrund av det anförda och med hänvisning i övrigt till motionen
1971:221 anser utskottet att riksdagen bör understryka angelägenheten
av en ny och annorlunda regionalpolitisk grundsyn och målsättning
i enlighet med de yrkanden vilka framförs i motionen. Vad utskottet
anfört i detta avsnitt bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.»

dels att utskottet bort hemställa

»1. beträffande förslag till ny regionalpolitik att riksdagen med
bifall till motionen 1971: 221 i skrivelse till Kungl. Maj:t som
sin mening ger till känna vad utskottet anfört»

3. beträffande förslag till en ny regionalpolitik av herrar Nilsson i
Tvärålund (c), Nordgren (m), Rimås (fp), Oskarson (m), Stridsman (c),
Fransson (c) och Ekinge (fp), som anser att det avsnitt i utskottets yttrande
som börjar på s. 15 med »Motionen 1971:221» och slutar på
följande sida med »utskottet motionen» bort ha följande lydelse:

»I detta sammanhang vill utskottet ta upp till behandling yrkandet i
motionen 1971:221 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om förslag till
en ny regionalpolitik, grundad på vissa i motionen angivna målsättningar.
Bl. a. synes motionärerna åsyfta en statlig detaljstyrning av alla
investeringar i näringslivet. En sådan politik kan inte förenas med den
sociala marknadsekonomi, som enligt utskottets mening måste gälla för
vårt lands näringsliv. Utskottet avstyrker därför motionen.»

4. beträffande statsgaranterade serviceorter m. m. av herrar Nilsson
i Tvärålund (c), Nordgren (m), Rimås (fp), Oskarson (m), Stridsman (c),
Fransson (c) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »Utskottet
erinrar» och slutar på följande sida med »utskottets sida» bort
ha följande lydelse:

»Utskottet erinrar om att det pågående regionala planeringsarbetet går
ut på att ange dels tillväxtorter, dels serviceorter i glesbygder samt att
redovisa behovet av åtgärder av sysselsättningspolitisk och annan art för
att trygga goda levnadsförhållanden i områden där tillväxtfrämjande
samhällsinsatser inte kan komma i fråga. De kommunala serviceorterna
bör utvecklas enligt en länskommunal utvecklingsplanering. Det är
uppenbart att det behövs ett nät av stödjepunkter för att upprätthålla
servicenivån i stora delar av skogslänen. Denna service kommer inte att
kunna upprätthållas om inte staten i vissa fall garanterar servicestandarden
under överskådlig tid. Utskottet anser i enlighet med motionä -

InU 1971:7

rerna att en sådan garanti skulle ha en positiv effekt på viljan att investera
i en ort.

I motionen uttalas vidare att samhället klart måste ange vilka åtgärder
som skall sättas in på olika orter och vart dessa åtgärder skall
syfta. Innan detta skett kommer osäkerheten om framtiden att bestå
i avfolkningsbygderna. Denna ovisshet bidrar till den negativa utvecklingen
och lokaliseringspolitikens måttliga framgång. Med hänvisning
härtill begärs att Kungl. Maj:t skall utarbeta en näringspolitisk plan med
klart formulerade regionalpolitiska mål och angivande av vilka särskilda
samhällsinsatser som krävs.

Enligt utskottets mening ligger det begärda planeringsarbetet i linje
med det arbete som nu pågår. Utskottet utgår ifrån att det utan att fördröja
detta planeringsarbete kan beaktas i den redovisning som föreläggs
riksdagen 1972.»

dels att utskottet bort hemställa

»2. beträffande statsgaranterade serviceorter m. m. att riksdagen
i anledning av motionen 1971: 446, utom såvitt angår yrkandena
II: 2 och 3, i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger till
känna vad utskottet anfört»

5. beträffande inriktningen av samhällsplaneringen på ett decentraliserat
samhälle av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Stridsman (c) och
Fransson (c), som anser

dels att det avsnitt på s. 18 i utskottets yttrande som börjar med
»Utskottet vill» och slutar med »därför motionsyrkandet» bort ha följande
lydelse:

»Utskottet vill understryka, att en aktiv regionalpolitik, som bl. a.
måste kännetecknas av en samordning mellan samhällsplanering och
åtgärder av lokaliseringspolitisk natur, skall ha till uppgift att enligt en
preciserad målsättning, inriktad på ett decentraliserat samhälle, trygga
en viss angiven regional balans i fråga om ekonomisk, social och kulturell
standard. Syftet med det aviserade regionalpolitiska riksprogrammet
och den riksplanering, som det måste innefatta, bör vara att ange
riktlinjer och ramar för regional och kommunal planering. Tyngdpunkten
i planeringen bör ligga på läns- och kommunal nivå. Den översiktliga
utvecklingsplaneringen för länet bör enligt utskottets mening handhas
av ett länskommunalt organ, som inom ramen för riksplaneringen
skall göra upp ett regionalt utvecklingsprogram.

De regionala utvecklingsprogrammen kan emellertid inte bli meningsfulla
förrän genom riksdagsbeslut en preciserad regionalpolitisk målsättning
angivits. Det är enligt utskottets mening synnerligen angeläget,
att nästa års riksdag får möjlighet att fatta ett sådant beslut, som kan
ligga till grund för en utvecklingsplanering enligt de förordade linjerna.

Den lokaliseringspolitik som förts har naturligtvis i viss utsträckning

InU 1971:7

kunnat främja decentralisering i samhällsutvecklingen. En viss koncentration
i näringslivs-, service- och bebyggelsestruktur är naturligtvis nödvändig
och önskvärd, men utvecklingen har, såsom motionärerna framhåller,
lett till överkoncentration i storstadsområdena. I stort sett måste
politiken under 1960-talet sägas ha påskyndat denna koncentrationsutveckling,
som enligt utskottets mening är ogynnsam för samhället. Exempel
härpå ges i de förevarande motionerna 1971: 1114 och 1971: 1121.
Även motionen 1971: 1133 om förhållandena i sydöstra Sverige illustrerar
dessa problem. Sistnämnda motion behandlar utskottet närmare i det
följande.

I motionerna 1971: 1114 och 1971: 1121 uttalas, att såväl ekonomiska
som miljöpolitiska skäl motiverar en mer decentraliserad samhällsstruktur.
Med hänsyn till den allvarliga koncentrations- och centraliseringsutveckling,
som alltjämt pågår, yrkas i den förstnämnda av dessa
motioner, att redan årets riksdag skall uttala, att lokaliseringspolitiken
skall vara inriktad på ett så långt möjligt decentraliserat samhälle. Ett
sådant uttalande är angeläget för såväl den lokaliseringspolitiska tillämpningen
som för det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet. Utskottet
tillstyrker sålunda motionsyrkandet.

I motionerna 1971: 1114 och 1971: 1121 understrykes också, att decentraliseringssträvandena
måste baseras på en befolkningsmässig målsättning.
I den förstnämnda motionen yrkas, att riksdagen skall uttala, att
lokaliserings- och regionalpolitiken i all möjlig utsträckning skall utnyttjas
i syfte att skapa ett sådant näringsliv och en sådan serviceutrustning
i Norrlandslänen och andra s. k. skogslän, att ytterligare befolkningsutflyttning
därifrån inte påtvingas. Det måste enligt utskottets mening
vara en förstahandsuppgift att hjälpa Norrland och skogslänen i
övrigt till ett näringsliv och en serviceutrustning, som kan ge sysselsättning
och levnadsbetingelser för den nuvarande befolkningen. Lokaliserings-
och regionalpolitiken bör skyndsamt inriktas på denna målsättning.
Utskottet tillstyrker alltså motionen även i denna del.

I sistnämnda motion föreslås även riksdagsuttalande om att samhällsservicen
lokalt och regionalt bör fördelas så, att ett så långt möjligt
decentraliserat samhälle främjas. Motionärerna påtalar, att regeringspolitiken
under senare år närmast haft en sänkt ambitionsgrad i fråga
om t. ex. vägbyggande och bostadsbyggande i skogslänen och motsvarande
områden. Utskottet tillstyrker riksdagsuttalande enligt motionen.

Det i motionen 1971: 1127 framförda önskemålet om att nuvarande
stödområdesprinciper som grund för regionalpolitiken skall kunna ersättas
med regionalpolitiska målsättningsprinciper bör kunna förverkligas,
när ett regionalpolitiskt riksprogram skapats och länsorganen fått möjligheter
att med de resurser, som därmed ställs till förfogande, förverkliga
målsättningen för länen. Det fortsatta planeringsarbetet får utvisa
huruvida detta är möjligt.»

InU 1971:7

dels att utskottet bort hemställa

»3. beträffande inriktningen av samhällsplaneringen på ett decentraliserat
samhälle m. m. att riksdagen i anledning av motionerna
1971: 1114, 1971: 1121, såvitt angår yrkandet 1, och 1971: 1127
i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad utskottet
anfört»

6. beträffande Norrlands- och skogslänsfrågor av herrar Nordgren
(m) och Oskarson (m), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 20 med
»Utskottet vill» och slutar på följande sida med »riksdagens sida» bort
ha följande lydelse:

»Utskottet anser att de negativa preliminära siffrorna över befolkningsutvecklingen
i Norrland vid det senaste årsskiftet ger anledning att
pröva det i motionen 1971:286 framställda yrkandet om en utvecklingsplan.
Det är nödvändigt att fler samordnande och omfattande åtgärder
än hittills vidtas inom en nära framtid. Således bör, såsom motionärerna
föreslår, lokaliscringsutredningcn få i uppdrag att lägga upp ett
förslag till utvecklingsplan för Norrland. Denna plan bör innehålla både
sysselsättningspolitiska och socialpolitiska stödåtgärder. Den bör också
beakta behovet av ökade möjligheter till högre utbildning i Norrland liksom
nödvändigheten av att den ungdom som är född och uppväxt i Norrland
får fler produktiva arbetstillfällen i landsdelen, så att den icke på
grund av avsaknaden av arbete där tvingas söka sysselsättning inom
andra landsdelar.

Det är, såsom motionärerna framhåller, nödvändigt, att det i Norrland
skapas ett antal näringspolitiskt välutvecklade regioner som kan ge
en mer differentierad och rikare arbetsmarknad än den som finns för
närvarande. Under utredningsarbetet bör även beaktas frågeställningar
av den art som tagits upp i motionerna 1971: 38 och 1971: 224.»

dels att utskottet bort hemställa

»5. beträffande Norrlands- och skogslänsfrågor att riksdagen med
bifall till motionen 1971:286 samt i anledning av motionerna
1971: 38 och 1971: 224 i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening
ger till känna vad utskottet anfört»

7. beträffande storstadsproblemen av herrar Nilsson i Tvärålund (c),
Stridsman (c) och Fransson (c), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 21 med
»I motionerna» och slutar på följande sida med »och 1971: 1125» bort
ha följande lydelse:

»I motionen 1971: 1115 begärs tillsättande av en lokaliseringspolitisk
storstadsutredning för åtgärder, som för de överkoncentrerade storstadsområdena
kan lätta på inflyttningstrycket och främja utflyttning, så att

InU 1971:7

förutsättningar kan skapas för bättre anpassning av storstadsmiijöema
efter människans fysiska och psykiska betingelser. Motionen 1971: 1121
har i ifrågavarande del samma syfte. I motionen 1971: 1125 behandlas
storstadsproblemen särskilt med avseende på Öresundsregionen.

Såsom framhålls i den förstnämnda motionen måste de tre storstadskoncentrationerna
betraktas som överkoncentrationer, som medför komplicerade
problem för befolkning och samhälle. Det är sannolikt att
dessa storstadskoncentrationer såväl samhällssom företagsekonomiskt
är överdimensionerade, innebärande att bästa möjliga ekonomiska resultat
inte kan uppnås. Framför allt är överkoncentrationen otillfredsställande
från miljöpolitiska synpunkter. Det är vid denna utveckling
mycket svårt och i vissa avseenden omöjligt att skapa goda och stimulerande
miljöer för människorna. Utskottet vill i sammanhanget rikta
uppmärksamheten på den ytterligare komplicering av problemen, som
skulle följa t. ex. vid en utbyggnad av Storstockholm till 2,55 milj. invånare
enligt förutsättningarna i det aktuella regionplaneförslaget för
detta område.

Under de senaste åren har vissa åtgärder vidtagits för avlastning av
storstadskoncentrationema. Fjolårets riksdag fattade beslut om s. k.
lokaliseringssamråd för de tre storstadsområdena, vilket i viss utsträckning
kan främja lokalisering till andra orter. Av betydelse är också förslaget
om utflyttning från Stockholm av viss statlig verksamhet, vilket
nu behandlas av riksdagen. Motionärerna framhåller, att dessa åtgärder
är otillräckliga för att man i tillräcklig utsträckning skall kunna ge
storstäderna lättnader och därmed bättre möjligheter till stimulerande
miljöer. Utskottet delar denna uppfattning.

I motionen 1971: 1115 framhålls bl. a. att de flyttningsstimulerande
åtgärderna hittills haft en utformning, som gynnat en otillfredsställande
flyttning av arbetskraft från skogslänen till de överkoncentrerade storstadsområdena.
Härmed avses inte, att arbetstagaren skulle berövas nuvarande
flyttningsstöd utan i stället att företagare/arbetsgivare, som vill
rekrytera arbetskraft till storstadsområdena, själv kunde svara för rekryteringskostnaderna.
I varje fall borde man kunna tänka sig en differentiering,
så att det statliga flyttningsbidraget till storstadsområde blir
lägre. Mellanskillnaden skulle då företaget/arbetsgivaren betala. Det
statliga flyttningsbidraget till arbetstagare bör också kunna utnyttjas så
att det främjar flyttning av arbetskraft från storstadsområde till annat
område, framhåller motionärerna.

Regionalpolitiken bör vidare enligt motionerna inriktas på att i större
utsträckning främja utflyttning av arbetsställen från storstadsområdena.
Enligt fjolårets riksdagsbeslut kan särskilt stöd utgå för utflyttning av
enskilda centrala förvaltningsenheter från storstadsområdena. För de
statliga verksamhetsområdena kan samma syfte tillgodoses genom beslut
av statsmakterna, såsom nu enligt det i riksdagen föreliggande förslå -

InU 1971:7

get. I motionerna 1971: 1115 och 1971: 1121 framhålls, att man bör
överväga en särskild utflyttningsstimulans för företag och verksamheter,
differentierad så att den blir starkare vid flyttning till stödområde än till
andra områden. I motionen 1971: 1125 diskuteras i samma syfte ett
särskilt investeringsbidrag.

En utbyggnad av bestämmelserna om lokaliseringssamråd berörs också
i de förevarande motionerna. Någon form av mera direkt etableringskontroll
kan bli erforderlig i storstadsområdena, exempelvis ett
system med särskilda etableringstillstånd och/eller etableringsavgifter.

Utskottet finner det angeläget, att möjligheterna till en effektivare
regionalpolitik, som kan ge en bättre avlastning av storstadsområdenas
överkoncentrationer, prövas skyndsamt. En lokaliseringspolitisk storstadsutredning
bör därför tillsättas med detta uppdrag.

I motionen 1971: 1125 har förordats en omedelbar ändring av bestämmelserna
om lokaliseringssamråd, innebärande att den centrala
samrådsmyndigheten vid fråga om lokalisering till storstadsområde
skall ha kontakt även med angränsande läns myndigheter för att lättare
kunna klargöra möjligheterna av etableringsaltemativ utanför storstadsområdet.
Motionärerna har exemplifierat yrkandet med att länsmyndigheterna
i Kristianstads, Kronobergs och Blekinge län bör fungera
som instans i samrådsförfarandet, när det gäller ärende angående
etablering i Malmöregionen. Utskottet tillstyrker även detta yrkande.»
dels att utskottet bort hemställa

»6. beträffande storstadsproblemen att riksdagen i anledning av
motionerna 1971: 1115, 1971: 1121, såvitt angår yrkandet 2,
och 1971: 1125 i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger
till känna vad utskottet anfört»

8. beträffande ökad hänsyn till förhållandena i sydöstra Sverige av
herr Hallgren (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 22 med »Utskottet
delar» och slutar på följande sida med »anförda motionsyrkandet»
bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning att problemen i de delar
av landet det här gäller i den regionalpolitiska debatten måste röna ett
avgjort större beaktande än som hittills varit fallet. Utskottet tillstyrker
därför motionärernas hemställan att riksdagen beslutar att i skrivelse
till Kungl. Maj:t för beaktande ge till känna de synpunkter som i motionen
framförts angående behovet av ökad hänsyn till förhållandena
i sydöstra Sverige vid utformningen av utvecklingsplanen för landets
olika regioner samt vid lokalisering av allmän service och utbildning.»
dels att utskottet bort hemställa

»7. beträffande ökad hänsyn till förhållandena i sydöstra Sverige
att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1133 i skrivelse

InU 1971:7

till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad utskottet
anfört»

9. beträffande optimal bebyggelsestruktur av herrar Nilsson i Tvärålund
(c), Stridsman (c) och Fransson (c), som anser

dels att det avsnitt på s. 23 i utskottets yttrande som börjar med »Som
framgår» och slutar med »således motionsyrkandet» bort ha följande
lydelse:

»En optimal bebyggelsestruktur för hela landet bör, såsom framhållits
i motionen 1971: 1155, baseras på en optimal tätortshierarki, representerad
över hela landet. En tätorts/regionklassificering, som syftar till en
sådan bebyggelsestruktur, bör så långt möjligt bygga på vetenskapliga
undersökningar inom t. ex. ekonomiska, sociala och miljöpolitiska ämnesområden.
Det är härvid viktigt att undersöka vilka önskemål som i
olika avseenden finns hos olika människor och grupper av människor.

I det regionala handlingsprogram för hela landet, som avses föreläggas
1972 års höstriksdag, måste en tätorts/regionklassificering ingå.
Denna måste i sista hand bli en politisk värdering. Såsom motionärerna
framhållit har regeringens regionalpolitik och de ansatser till tätorts/
regionklassificering, som hittills ingått i denna, kännetecknats särskilt
av att miljövärdena blivit föga beaktade i sammanhanget. Utskottet tillstyrker
motionsyrkandet om skyndsamt tillsättande av en parlamentarisk
kommitté med uppgift att pröva grunderna för en optimal bebyggelsestruktur
och för den tätorts/regionklassificering, som skall ingå i
det regionalpolitiska handlingsprogrammet för hela landet.»

dels att utskottet bort hemställa

»8. beträffande optimal bebyggelsestruktur att riksdagen med bifall
till motionen 1971: 1155 i skrivelse till Kungl. Maj:t som
sin mening ger till känna vad utskottet anfört»

10. beträffande utsträckning av det allmänna stödområdet i Kopparbergs
län av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Rimås (fp),
Oskarson (m), Stridsman (c), Fransson (c) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt på s. 25 i utskottets yttrande som börjar med »Vid
fjolårets» och slutar med »alltså motionen» bort ha följande lydelse:

»Den i föregående års beslut uttalade meningen om en flexibel tilllämpning
av stödet i gränsområdet anser utskottet fortfarande bör äga
giltighet. Det finns emellertid ingen anledning att inte efter hand ändra
på gränsdragningen om erfarenheterna givit starka skäl härför. Med
hänsyn till den negativa befolknings- och näringslivsutvecklingen i södra
Dalarna anser utskottet att Avesta och Ludvika planeringsregioner bör
infogas i stödområdet.»

dels att utskottet bort hemställa

»11. beträffande utsträckning av det allmänna stödområdet i Köp -

InU 1971:7

parbergs län att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1105
i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad
utskottet anfört»

11. beträffande åtgärder i vindelälvsområdet av herrar Nilsson i
Tvärålund (c), Nordgren (m), Rimås (fp), Oskarson (m), Stridsman (c),
Fransson (c) och Ekinge (fp), som anser

dels att det stycke på s. 26 i utskottets yttrande som börjar med
»Utskottet är» och slutar med »någon åtgärd» bort ha följande lydelse:
»Utskottet är medvetet om de sysselsättningsproblem som uppstått
i området kring Vindelälvens dalgång och som delvis har sin grund i
den långa väntetiden på beslutet om en eventuell utbyggnad av älven. I
den osäkerhet som rådde under väntetiden lamslogs näringslivet längs
ådalen, då grundvalarna var osäkra för ekonomisk planering av investeringar
inom såväl kommuner som företag. Den förlamning av näringslivets
utveckling som orsakats av brist på stimulans har i stor utsträckning
förorsakats av den ovisshet som rått under ett antal år om huruvida
det skulle bli en utbyggnad av älven eller inte.

Riksdagen gjorde 1967 uttalandet att ett bevarande av Vindelälven
var att betrakta som en riksangelägenhet. Därför borde bestående lokaliseringspolitiska
åtgärder ersätta det ökade antal arbetstillfällen som en
utbyggnad av älven skulle ha gett. Det åberopade riksdagsuttalandet har
av den berörda befolkningen uppfattats som ett löfte.

Fullföljandet av ifrågavarande riksdagsuttalande står i god överensstämmelse
med regeringens principiella inställning att kompensera mistade
arbetstillfällen i Vilhelmina kommun, när malmbrytningen i Stekenjokk
tills vidare skrinlagts. Malmbrytningen i Stekenjokk liksom utbyggnaden
av Vindelälven var av staten projekterade företag som ingett befolkningen
förväntningar om väsentliga tillskott av arbetstillfällen.

En upprustning av väg 363 är en av de viktigaste förutsättningarna
för skapande av varaktiga sysselsättningar i området. Vägarbetena kan
omedelbart igångsättas och mycket snabbt lösa de mest akuta sysselsättningsproblemen.

De i motionerna 1971: 1126 och 1971: 1134 anförda synpunkterna
finner utskottet beaktansvärda och i överensstämmelse med riksdagens
tidigare uttalanden.

Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna ansluter sig utskottet
till de i nämnda motioner anförda synpunkterna och framförda förslagen.
Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.»
dels att utskottet bort hemställa

»14. beträffande åtgärder i vindelälvsområdet att riksdagen med
bifall till motionerna 1971: 1126 och 1971: 1134 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört»

InU 1971:7

12. beträffande lokaliseringsstöd till marknadsföringsåtgärder av
herrar Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Rimås (fp), Oskarson
(m), Stridsman (c), Fransson (c) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt på s. 29 i utskottets yttrande som börjar med
»Såsom anförs» och slutar med »aktuella motionerna» bort ha följande
lydelse:

»Såsom framhålls i motionen 1971: 520 spelar i dag marknadsföringen
av producerade produkter en många gånger avgörande roll. Detta
problem är särskilt märkbart för den mindre företagsamheten. Inom
stödområdet finns ett stort antal mindre företag med produkter, som
om de kunde nå ut till ett bredare konsumentunderlag sannolikt skulle
finna ökad avsättning och genom ökad produktion skapa fler sysselsättningstillfällen
inom stödområdet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att olika former för att
bistå den mindre och medelstora företagsamheten när det gäller marknadsföring
bör utredas och att lokaliseringsstödet bör utvidgas att omfatta
även servicenäringar avseende marknadsföring. Utskottet är däremot
inte berett att biträda anslagsyrkandet i motionen 1971: 1137.»

dels att utskottet bort hemställa

»19. att riksdagen beträffande lokaliseringsstöd till marknadsföringsåtgärder
med bifall till motionen 1971: 520 i skrivelse
till Kungl. Majit hemställer dels om utredning av formerna
för ökat bistånd till marknadsföring av produkter tillverkade
inom stödområdet, dels om förslag till utvidgning av den regionalpolitiska
stödverksamheten att omfatta även servicenäringen
med avseende på marknadsföring»

13. beträffande förmedling av arbetsobjekt av herrar Nilsson i Tvärålund
(c), Nordgren (m), Rimås (fp), Oskarson (m), Stridsman (c), Fransson
(c) och Ekinge (fp), som anser

dels att det stycke på s. 29 i utskottets yttrande som börjar med »Riksdagen
har» och slutar på följande sida med »därför motionen» bort
ha följande lydelse:

»I en aktiv regionalpolitik måste det vara angeläget att i möjlig utsträckning
flytta arbetstillfällena till arbetskraften. Härför krävs en effektiv
förmedling av arbetsobjekt i form av underleveranser och beställningsarbeten
från orter med brist på arbetskraft till områden med undersysselsättning.
Samhällets rörlighetsfrämjande åtgärder bör kunna inriktas
även på en sådan service. Praktiska försök inom vissa sektorer
av näringslivet ger vid handen, att det bör vara möjligt att i samarbete
med olika branschorganisationer använda den statliga arbetsmarknadsorganisationen
och företagareföreningarna i detta syfte. Härmed skulle
uppnås inte endast bättre tillgodoseende av en regionalpolitisk målsätt -

InU 1971:7

ning utan också bättre tillvaratagande av produktionsresurserna över
huvud taget. Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motionen 1971: 160
om utredning angående en effektiv förmedling av arbetsobjekt i regionalpolitisk!
syfte.»

dels att utskottet bort hemställa

»20. beträffande förmedling av arbetsobjekt att riksdagen med
bifall till motionen 1971: 160 i skrivelse till Kungl. Maj:t
som sin mening ger till känna vad utskottet anfört»

14. beträffande flyttningsstöd av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Rimås
(fp), Stridsman (c), Fransson (c) och Ekinge (fp), som anser

dels att det stycke på s. 31 i utskottets yttrande som börjar med »Ett
huvudmotiv» och slutar med »utskottet motionen» bort ha följande lydelse: »Ett

nystartat företag i lokaliseringsområde kan, såsom framhålls
i motionen 1971: 83, möta betydande svårigheter att få yrkesutbildad
och intrimmad arbetskraft. Enligt nuvarande bestämmelser kan flyttningsstöd
medges till arbetstagare, som har kvalificerad yrkesutbildning
och som fått stadigvarande anställning vid nyetablerat eller utvidgat
företag i allmänna stödområdet, om sådan arbetskraft inte kunnat
erhållas på orten. Denna möjlighet bör naturligtvis vara av betydelse.
Men såsom motionärerna framhåller kan initialsvårigheterna oftast bestå
i brist på arbetskraft för uppgifter, som inte kräver kvalificerad
yrkesutbildning men dock en viss yrkesskolning, intrimning och industrivana.
Många som oftast mot sin vilja fått flytta med statligt flyttningsbidrag
från lokaliseringsområde till industrier i andra delar av landet
och genom omskolning och erfarenheter i arbetet förvärvat sig sådan
yrkesskicklighet önskar flytta tillbaka till hemregionen, om de där kan
få lämpligt arbete. Om så kunde ske med statligt flyttningsstöd, skulle
möjligheterna öka att etablera företag i lokaliseringsområdena och därmed
skulle också skapas ökade sysselsättningstillfällen i dessa områden.
Utskottet tillstyrker därför motionsyrkandet om en översyn i detta syfte
av bestämmelserna om flyttningsstöd. Vad motionärerna framhållit beträffande
ökad information om gällande stödformer finner utskottet
också väsentligt.»

dels att utskottet bort hemställa

»22. beträffande flyttningsstöd att riksdagen med bifall till motionen
1971: 83 i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger
till känna vad utskottet anfört»

15. beträffande service i glesbygder m. m. av herrar Nilsson i Tvärålund
(c), Rimås (fp), Stridsman (c), Fransson (c) och Ekinge (fp), som
anser

dels att det avsnitt på s. 34 i utskottets yttrande som börjar med

InU 1971:7

»De frågor» och slutar med »dess helhet» bort ha följande lydelse:

»De frågor som tagits upp i motionerna 1971:446 och 1971: 1077
liksom åtskilliga i motionen 1971: 1116 behandlade spörsmål faller endast
delvis inom ramen för glesbygdsutredningens verksamhet. Utskottet
finner det emellertid angeläget att glesbygdsfrågorna får en mera allsidig
belysning än vad utredningens nuvarande direktiv ger möjlighet
till. Det måste anses nödvändigt att pröva den nuvarande lokaliseringspolitikens
och trafikpolitikens effekt på glesbygdsproblematiken.

Utskottet finner det angeläget att riksdagens behandling av de förslag
som glesbygdsutredningen inom den närmaste tiden kommer att framlägga
inte fördröjs. Men samtidigt vill utskottet beklaga att utredningen
inte beretts möjligheter att ta det samlade grepp om glesbygdsproblematiken,
som är nödvändig för att en bestående glesbygdsbebyggelse
skall kunna klaras på rimliga och tillfredsställande villkor. Sådana mera
omfattande och djupgående överväganden måste ske antingen genom
att glesbygdsutredningen får fortsätta sitt arbete eller också genom en ny
utredning.

För en bestående glesbygdsbebyggelse måste den första målsättningen
vara att trygga sådana förutsättningar, att ett tillräckligt befolkningsunderlag
kan finnas kvar. Serviceapparaten bör i största möjliga utsträckning
bygga på ett självbärande underlag. Förutsättningen härför
är att glesbygdsområdena får möjligheter till ett livskraftigt näringsliv.
Det bör vara en huvuduppgift att pröva samlade åtgärder för utvecklingen
av glesbygdernas näringsliv.

Härvid måste samordning ske med olika överväganden som i andra
sammanhang görs beträffande jordbruk, skogsbruk, landskapsvård och
andra verksamheter, som kan sägas vara geografiskt bundna till glesbygdsområdena.
Turism och friluftsliv måste härvidlag tillmätas stor
betydelse. Men minst lika viktigt är det att komplettera glesbygdernas
näringsliv med tillverkningsföretag av olika slag. Den s. k. hemarbetsformen
med legoarbeten för industriföretag bör kunna få stor betydelse
för glesbygdsområdena. Man bör också kunna tänka sig, att ett väsentligt
kraftigare lokaliseringsstöd lämnas till glesbygdsområdena.

Även med ett förstärkt näringsliv i glesbygderna måste man räkna
med att vissa nödvändiga serviceorter inte kan upprätthållas utan särskilt
servicestöd. Det är härvid angeläget att överväga i vilken mån en
tillfredsställande service kan garanteras genom samarbete mellan samhälle
och enskilda serviceföretag.

Slutligen är det angeläget att i ett större glesbygdspolitiskt sammanhang
pröva hur en god trafikförsörjning skall kunna utformas i glesbygdsområdena.
Utskottet anser sig kunna utgå från att en rationell
glesbygdspolitik måste innefatta väsentligt större åtaganden från samhällets
sida vad beträffar trafikförsörjningen än vad nuvarande trafikpolitik
medger. Detta gäller också vägpolitiken.

InU 1971:7

Utskottet tillstyrker därför motionsyrkandena om fortsatta överväganden
rörande glesbygdsproblematiken i syfte att få fram åtgärder,
som är nödvändiga för bestående glcsbygdsbebyggelse.»

dels att utskottet bort hemställa

»25. beträffande service i glesbygder m. m. att riksdagen i anledning
av motionerna 1971:446, såvitt angår yrkandena II 2
och 3, 1971: 1077 och 1971: 1116 i skrivelse till Kungl. Maj:t
som sin mening ger till känna vad utskottet anfört»

Särskilda yttranden

1. beträffande åtgärder inom den regionalpolitiska ramen (s. 18) av
herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anfört:

I motionen 1971: 1120 av herr Holmberg m. fl. (m) yrkas att nuvarande
kommunikationsstöd utvidgas. Däri inbegriper motionärerna införande
av transportstöd även för persontransporter samt utjämning av
teletaxor.

Frågan om stöd till persontrafiken har prövats av trafikutskottet tidigare
denna vår. I en borgerlig reservation till utskottets betänkande
(TU 1971: 3) yrkades att åtgärder skulle vidtas i syfte att reducera persontransportkostnadema.

Riksdagen har sålunda redan behandlat de frågor i motionen som
avser kommunikationsstöd. Med hänsyn härtill finns det nu inte anledning
att framställa yrkande i frågan. Vi vill emellertid med detta
yttrande framhålla vikten av en justering av taxor för persontransporter
och sänkning av teletaxorna.

2. beträffande Norrlands- och skogslänsfrågor (s. 20) av herrar Nilsson
i Tvärålund (c), Stridsman (c) och Fransson (c) som anfört:

I motionen 1971: 38 har föreslagits en inlandsberedning för det inre
stödområdet. Näraliggande förslag finns i motionerna 1971: 224 och
1971: 286 om utvecklingsplan för Norrland. Vi fäster stor vikt vid de
frågor, som aktualiserats genom de nämnda motionerna. Syftet i motionerna
kan i väsentlig utsträckning främjas genom de förslag, som vi
framfört i reservationer till utskottets betänkande. Särskilt gäller detta
i fråga om en förbättrad glesbygdspolitik och riksdagsuttalande om att
lokaliserings- och regionalpolitiken skall inriktas på att ge Norrland
och skogslänen ett sådant näringsliv och en sådan serviceutrustning att
ytterligare befolkningsutflyttning inte behöver ske.

I motionen 1971: 38 har intagits en värdefull katalog över åtgärder,
som särskilt för det inre stödområdet borde kunna genomföras inom
arbetsmarknads-, lokaliserings-, transport-, bostads-, närings-, kulturoch
forskningspolitiken. Den förordade inlandsberedningen skulle samordna
genomförda, pågående och planerade utredningar samt föreslå

InU 1971:7

konkreta åtgärder, som kan sättas in snabbt för att främja utvecklingen
inom det inre stödområdet. Detta initiativ bör övervägas i samband med
behandlingen av det betänkande från glesbygdsutredningen, som beräknas
vara färdigt inom kort.

3. beträffande försöksverksamhet inom turistnäringen i Gävleborgs
län (s. 27) av herrar Nordgren (m) och Ekinge (fp) som anfört:

Det ökade behovet av vidgade möjligheter till rekreation och friluftsliv,
som bl. a. är en följd av de snabba förändringarna i samhället,
nödvändiggör en ökad satsning för att skapa betingelser för rekreation
och friluftsliv åt så många som möjligt. Inom stödområdet blir en
sådan satsning även ett värdefullt komplement till övriga åtgärder för
att förbättra sysselsättningsmöjligheterna.

Inom ramen för den utredning för planering av turistanläggningar
och friluftsområden m. m. som särskilt tillkallade sakkunniga arbetar
med, borde det vara möjligt och även angeläget att initiera försöksverksamhet
inom områden där betingelser härför är särskilt goda. Ett
sådant område är enligt vårt förmenande Järvsöområdet inom Ljusdalsregionen.
Det förtjänar härvid framhållas att förutsättningar för ett relativt
snabbt ställningstagande synes föreligga till följd av områdets naturliga
förutsättningar och genom att anläggningar av skilda slag i viss
utsträckning finns inom detta område. Till detta kommer att länsstyrelsen
i Gävleborgs län år 1968 lagt fram en utredning om turism och
fritid i länet, vilken bl. a. redovisar förslag till långsiktig utvecklingsplanering
och där målsättningen varit att kartlägga länets förutsättningar
som fritidslän. Denna målsättning har bl. a. konkretiserats i form av en
särskild zonplan för hela länet.

4. beträffande lokalisering av sjukhus (s. 30) av herrar Nilsson i
Tvärålund (c), Stridsman (c) och Fransson (c) som anfört:

Servicesektorn synes ur sysselsättningssynpunkt även i framtiden komma
att expandera. Såsom framhålls i motionen 1971: 1122 torde detta
gälla inte minst sjukvårdsområdet. Sjukvårdens planering, lokalisering
och utformning i övrigt ligger emellertid helt hos landstingen och några
större städer. Vi förutsätter att sjukvårdshuvudmännen kommer att beakta
de i motionen framförda synpunkterna så att sjukvårdens medicinska,
sociala och miljömässiga krav tillgodoses.

5. beträffande medelsberäkningen för anslagspunkterna C 1— C 4
m. m. (s. 32) av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Rimås (fp), Stridsman
(c), Fransson (c) och Ekinge (fp) som anfört:

Vi har i olika sammanhang framhållit, att de resurser, som nu ställs
till förfogande för lokaliserings- och regionalpolitiken, är otillräckliga.
Men vi har funnit det lämpligt att avvakta med kraven på erforderlig
förstärkning tills nu pågående utrednings- och planeringsarbete be -

InU 1971:7

träffande regionalpolitikens huvudlinjer slutförts och presenterats för
riksdagen.

Det regionalpolitiska stödet för innevarande år har upptagits till 350
milj. kr. och för nästkommande budgetår föreslås höjning till 375 milj.
kr. Den största ökningen avser stödet till lokaliseringsutbildning med
15 milj. kr. till 50 milj. kr. Departementschefen har uttalat, att det ökade
medelsbehovet för detta ändamål kan föranleda omdispositioner inom
totalramen. Det är inte lämpligt att ta ställning till frågan om ett eventuellt
ökat utgiftsbehov i nämnda avseende förrän säkrare utgångspunkter
kunnat preciseras. Men vi vill redan i detta sammanhang understryka,
att andra angelägna ändamål inom regionalpolitiken inte får eftersättas.
Behov av ökade medel för t. ex. lokaliseringsutbildningen bör
därför tillgodoses genom tilläggsanslag.

ESSELTE TRYCK. STHLM 71 712115