Inrikesutskottets betänkande nr 36 år 1971

InU 1971:36

Nr 36

Betänkande i anledning av motion om en parlamentarisk utredning
angående jämlikhetspolitiken.

Motionen

I motionen 1971: 517 av herr Hedlund m. fl. (c) yrkas att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsamt tillsättande av
en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till handlingsprogram
för jämlikhetspolitik enligt de grunder som i motionen
angivits.

I motionen hävdas att jämlikhetspolitiken under efterkrigstiden varit
misslyckad. En aktiv jämlikhetspolitik måste enligt motionärerna innebära
att man i alla politiska avgöranden är beredd att främja jämlikhetsmålet.
Bristen på ett handlingsprogram som kan samordna strävandena
till jämlikhet är — heter det vidare — en väsentlig orsak till de hittillsvarande
otillfredsställande resultaten.

Motionärerna anför därefter vad man kallar exempel på aspekter som
bör »anknytas till en jämlikhetsmålsättning». Dessa punkter, som redovisas
i det följande, avses vara underlag för ett utredningsarbete. Sedan
ett jämlikhetspolitiskt handlingsprogram antagits skall detta vara grund
och vägledning för utrednings- och beredningsarbeten på olika politiska
områden. De anförda punkterna har följande lydelse:

1. Det är angeläget att inkomst- och lönebildningen utformas så att
klyftorna minskas väsentligt. Staten och kommunerna måste beakta detta
gentemot sina egna anställda.

2. Dyrortsgrupperingen av lönerna måste helt avvecklas.

3. Kvinnorna på arbetsmarknaden måste ges samma praktiska möjligheter
och villkor som männen.

4. Strukturpolitiken kan effektivisera näringslivet till förmån för jämlikhet
men måste utformas så att inte enskilda människor får försämrade
villkor. Det är nödvändigt med ökad hänsyn till äldre och handikappad
arbetskraft.

5. Ett huvudmål i näringspolitiken måste vara att ge de mindre företagen
gynnsammare utvecklingsmöjligheter. Nuvarande näringspolitik
missgynnar småföretagen t. ex. genom att de inte fått någon motsvarighet
till storföretagens investeringsfonder.

6. Jordbrukspolitiken måste ges en jämlikhetspolitisk inriktning.

7. En mera målmedveten kamp mot inflation är angelägen för låginkomstgrupper,
som har små möjligheter att kompensera sig för prisstegringar.

8. Arbetsmarknadspolitiken måste särskilt inriktas på att ge ökade

1 Riksdagen 1971. 18 sami. Nr 36

InU 1971:36

sysselsättningsmöjligheter åt äldre och handikappade. Företagen bör
åläggas ökat ansvar för sådan arbetskraft.

9. Det är en viktig uppgift för arbetsmarknadspolitiken att skapa ökad
tillgång till deltidsarbeten, som framför allt ger kvinnor med småbarn
ökade förvärvsmöjligheter.

10. Det är viktigt med en mer aktiv regionalpolitik, som i områden
med arbetslöshet förbättrar förutsättningarna för näringslivet och skapar
nya sysselsättningstillfällen, så att de regionala inkomstskillnaderna kan
utjämnas.

11. En angelägen uppgift för arbetsmarknadspolitiken är att främja
arbetstillfällen för s. k. dolt arbetslösa, som främst utgörs av kvinnor
i områden med sysselsättningssvårigheter.

12. En särskild glesbygdspolitik måste inriktas på att i glesbygdsområdena
ge sysselsättningsmöjligheter och tillgång till en tillfredsställande
service.

13. En allmän arbetslöshetsförsäkring måste införas.

14. En aktiv konsumentpolitik måste utformas särskilt med sikte på
att ge stöd åt de ekonomiskt svaga konsumenterna.

15. Utbildningspolitiken måste i ökad utsträckning inriktas på att
ge ungdomarna från olika sociala miljöer likvärdiga utbildningsmöjligheter.
Elever, som är missgynnade socialt eller utbildningsmässigt, måste
ägnas särskild omsorg i undervisningen.

16. Vuxenutbildningen kräver väsentligt ökade insatser, som främst
måste inriktas på de sämst utbildade grupperna.

17. Kulturpolitiken måste i ökad utsträckning användas som instrument
för jämlikhet. Det betyder ökade insatser för kulturpolitiskt missgynnade
grupper, särskilt i glesbygdsområdena.

18. En aktiv miljöpolitik, inriktad på såväl yttre som inre samhällsmiljöer,
är av stor jämlikhetspolitisk betydelse.

19. Arbetsmiljöerna måste utformas så att hälsorisker undvikes och
olika arbetstagargrupper får goda och likvärdiga miljöförhållanden.

20. En företags- eller arbetsdemokrati måste förverkligas, som ger
alla arbetande goda möjligheter att forma sin egen arbetssituation och
att påverka produktionsbesluten.

21. Skattepolitiken måste i ökad utsträckning användas i jämlikhetspolitiskt
syfte. De höga kommunalskatternas inverkan för de lägre inkomstgrupperna
måste särskilt beaktas.

22. Samhället måste i ökad utsträckning medverka till möjligheter till
barntillsyn, så att föräldrar med småbarn får ökade förvärvsmöjligheter.

23. Stödet till barnfamiljerna måste ökas och utformas så, att det
bättre främjar en jämlikhetspolitisk målsättning.

24. Sänkt pensionsålder är en viktig jämlikhetsfråga. Den allmänna
pensionsåldern bör sänkas till 65 år, i syfte att alla grupper skall få
likvärdiga villkor.

25. Socialpolitiken måste över huvud taget utnyttjas i ökad utsträckning
för en jämlikhetspolitisk målsättning. Det är angeläget att få fram
ett system för garanterad minimiinkomst för trygghet åt låginkomstgrupper,
som nu är förbisedda eller otillräckligt beaktade.

26. Bostadspolitiken måste få en sådan inriktning att även de som
har mindre inkomster kan erhålla bostad med god standard.

27. Förstärkt kommunal demokrati och länsdemokrati är väsentliga

InU 1971:36

mål för jämlikhet i medborgarnas inflytande över egna samhällsangelägenheter.

Utskottet

På senare år har den politiska debatten i allt större omfattning kretsat
kring jämlikhetsfrågorna. Kraven på utjämning i levnadsvillkor och på
en bättre balans i fråga om makt och inflytande har satt spår i de politiska
partiernas programarbete och ställningstaganden i sakfrågor. Debatten
har vitaliserat det politiska livet och belyst avigsidor i samhället,
som tidigare inte uppmärksammats i tillräcklig grad.

Utskottet vill understryka vikten av att jämlikhetsfrågorna blir ytterligare
uppmärksammade och klarlagda. Det är nödvändigt med en kartläggning
av faktiska förhållanden och en presentation av fakta på ett
sätt som gör dem tillgängliga för en bredare publik. Låginkomstutredningen
har utfört ett betydelsefullt arbete i dessa hänseenden. Resultatet
av utredningsarbetet har publicerats i betänkandena Svenska folkets inkomster
(SOU 1970: 34) och Den svenska köpkraftsfördelningen 1967
(SOU 1971: 39) samt i ett antal rapporter som ingår som delar av den
s. k. levnadsnivåundersökningen. Det insamlade materialet bearbetas nu
av en inom statsdepartementen tillsatt arbetsgrupp, som skall göra utvärderingar
och lägga fram förslag. Även annat utredningsarbete av kartläggande
karaktär har utförts eller pågår. Här kan nämnas ett av riksbankens
jubileumsfond finansierat forskningsprojekt om budgetpolitikens
innebörd för inkomst- och förmögenhetsfördelningen. Det är betydelsefullt
att undersökningar och utredningar av berört slag fortlöpande
kommer till stånd så att underlag skapas för bedömning av vilka åtgärder
som bör vidtas för att förverkliga en ökad jämlikhet på olika områden.

Såsom framgår av uppräkning i motionen kan jämlikhetsaspekter
läggas på så gott som alla viktigare samhällsfrågor. I detta sammanhang
kan utskottet inte underlåta att peka på att motionärerna i sin uppräkning
inte tagit med den mycket stora ojämlikhet som råder i fråga om
förmögenhetsfördelningen i samhället. Detta är en av de stora frågorna
som man inte kan bortse ifrån.

Jämlikhetsaspektemas centrala roll måste medföra direkta konsekvenser
för den praktiska politiken. Med hänsyn till de skilda ämnesområden
som är berörda måste i praktiken utredningsarbete bedrivas och ställningstaganden
i anslutning därtill göras från fall till fall i det löpande
reformarbetet. En övergripande utredning med uppgift att ta konkret
ställning till jämlikhetsproblem på nästan alla delar av samhällsdaningens
område är inte någon framkomlig väg, om man önskar nå resultat
inom överskådlig tid.

Vid sidan av de ovan angivna sätten att angripa jämlikhetsfrågorna
finns onekligen ett behov av mer långsiktiga bedömningar. Program -

InU 1071: 36

arbete av det slaget kan innefatta uppställande av långsiktiga mål för
politiken, översiktliga inventeringar av problemen, resonemang i prioriterings-
och metodfrågor. Ett programarbete av det slaget är en uppgift
för de politiska partierna i deras arbete och bör enligt utskottets mening
inte överlåtas på en parlamentarisk kommitté.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1971:517.

Stockholm den 25 november 1971

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i östersund
(s), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), Fridolfsson (s),
Johansson i Simrishamn (s), Oskarson (m), fru Ludvigsson (s), herrar
Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalmar (s), Mattsson i Skee (c), Fransson (c),
Ekinge (fp), Olsson i Asarum (s) och Gustafsson i Säffle (c).

Reservation

av herrar Mattsson i Skee (c), Fransson (c) och Gustafsson i Säffle (c)
som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Som en praktisk jämlikhetspolitisk målsättning har motionärerna
angivit, att de politiska strävandena måste inriktas på att göra människornas
allmänna levnadsförhållanden och livsvillkor så likvärdiga som
möjligt. Det gäller fördelningen av ekonomiska och kulturella resurser,
makt och inflytande i samhälle och näringsliv samt att samhället skall
värdera och behandla alla lika. Utskottet ansluter sig helt till denna
grundsyn.

Liksom motionärerna noterar utskottet med tillfredsställelse, att den
politiska debatten under de senaste åren i allt större utsträckning kretsat
kring jämlikhetsfrågorna. Vårt samhälle har dock inte nått fram till
godtagbara jämlikhetsförhållanden. De stora inkomst- och löneskillnader,
som påvisats t. ex. genom låginkomstutredningen, kan enligt utskottets
mening inte accepteras från jämlikhetspolitiska utgångspunkter. Låginkomsterna
förekommer särskilt mycket inom vissa delar av näringslivet,
t. ex. textilindustrin, träindustrin, vårdyrken, vissa kontorsarbeten,
detaljhandel, lantbruks- och skogsarbeten. Anmärkningsvärt är vidare,
att låginkomstsituationen i hög grad gäller kvinnor, att småföretagargruppema
generellt sett har låga inkomster och att de regionala inkomstvariationerna
är stora.

Den redovisade situationen tyder, såsom motionärerna framhållit, på

InU 1971: 36

brister i samhällets politik i fråga om t. ex. regional-, arbetsmarknads-,
närings- och jordbrukspolitiken. Mot denna bakgrund måste skattepolitiken
vara ett huvudmedel för jämlikhetssträvan. Socialpolitiken och
även utbildningspolitiken måste samtidigt tillmätas ökad betydelse.

I likhet med motionärerna vill utskottet vidare framhålla, att det under
senare tid blivit sämre med jämlikheten i fråga om makt och inflytande.
Avståndet från människan till styrelsen har ökats. Det gäller
samhällsstyrelsen men också förhållandena i näringslivet.

Utskottet vill understryka, att en aktiv jämlikhetspolitik måste innebära,
att man strängt taget i alla politiska avgöranden är beredd att
främja jämlikhetsmålet. Detta betyder, att samhället bör ha ett handlingsprogram
för jämlikhetspolitik, som kan ge en hel samordning av
strävandena. Avsaknaden av ett sådant program torde vara en väsentlig
orsak till att jämlikhetspolitiken hittills inte haft tillfredsställande effekt.
Motionärerna har i 27 punkter exemplifierat områden, som bör
innefattas i ett sådant handlingsprogram.

Det har i tidigare sammanhang ibland hävdats, att övergripande och
långsiktiga handlingsprogram inte skulle vara en uppgift för samhället.
Sådant programarbete skulle ankomma endast på de politiska partierna.
Motiveringen skulle vara dels att uppgifterna är svåra och omfattande,
dels att frågorna är kontroversiella. Detta är enligt utskottets bedömning
en orimlig ståndpunkt, vilket också framgår av att samhället tidigare
antagit övergripande och långsiktiga handlingsprogram för t. ex.
regionalpolitiken, arbetsmarknadspolitiken, jordbrukspolitiken och bostadspolitiken.
Det gäller här problemkomplex, som måste betecknas
som såväl svåra och omfattande som i väsentliga avseenden kontroversiella.

Om en fråga är särskilt omfattande och svårbemästrad, är det enligt
utskottets bedömning desto angelägnare, att samhället har ett övergripande
handlingsprogram för dess lösning. Svårigheterna kan härvidlag
inte vara större för samhället än för partierna. Det förhållandet, att en
fråga är kontroversiell, måste också bedömas som ett argument för att
samhället bör utforma ett handlingsprogram, som fäster uppmärksamheten
på såväl åsiktsgemenskap som skiljelinjer mellan partiernas program
och därmed ökar förutsättningarna för konkreta lösningar.

På olika områden försiggår, såsom framhållits i motionen, i kommittéer
eller på annat sätt beredning av frågor, som är av betydelse för jämlikhetspolitiken.
Utskottet fäster särskild vikt vid den kartläggning, som
låginkomstutredningen utfört. Det är angeläget, att undersökningar av
sådant slag liksom mera avgränsade utredningar fortlöpande kommer
till stånd, så att underlag skapas för bedömning av vilka åtgärder som
bör vidtas för förbättrade jämlikhetsförhållanden på olika områden.
Experter från olika områden bör givetvis utnyttjas för sådant kartläggnings-
och utredningsarbete. Men det är lika angeläget att represen -

InU 1971: 36

tanter för de olika politiska partierna får delta och att det utredningsmaterial,
som arbetas fram, på ett tidigt stadium görs tillgängligt för den
politiska debatten. Det sistnämnda är väsentligt t. ex. i fråga om den
särskilda arbetsgrupp inom regeringens kansli, som ersatt den nedlagda
låginkomstutredningen.

Uppdraget att utarbeta förslag till ett övergripande handlingsprogram
med långsiktiga bedömningar och mål för samhällets jämlikhetspolitik
måste givetvis anförtros åt en särskild parlamentarisk kommitté. Denna
bör i hög grad inrikta sig på att hålla kontakt med olika pågående
detaljutredningar, som är av betydelse för uppgiften. Samtidigt står det
klart, att ett jämlikhetspolitiskt handlingsprogram, som antagits av samhället,
kommer att tjäna som värdefull utgångspunkt för fortsatta utrednings-
och beredningsarbeten på olika politiska områden.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen med bifall till motion 1971:517 i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhåller om skyndsamt tillsättande av en parlamentarisk
kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till
handlingsprogram för jämlikhetspolitik i enlighet med vad
utskottet anfört.»

Svenska Reproduktion* AB, Sthlm 197

ii»

aaHH