Inrikesutskottets betänkande nr 34 år 1971 InU 1971:34

Nr 34

Betänkande i anledning av motion om främjande av rekryteringen
till kroppsarbetsyrkena.

Motionen

I motion 1971: 1110 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla om undersökning av kroppsarbetets
villkor i vårt samhälle och på grundvalen härav prövning av
åtgärder som kan garantera tillräcklig rekrytering till kroppsarbetsyrkena.

Motionärerna anför att alla undersökningar tyder på att det under
1970-talet kommer att bli ett stort problem att få tillräckligt med arbetskraft
för produktionen och andra verksamheter. Det antas att det största
och mest svårbemästrade problemet kan bli brist på kroppsarbetare, särskilt
inom tillverkningsindustrin och varuproduktionen.

Enligt motionärerna visar erfarenheterna att allt färre ungdomar är
intresserade av industriarbete, och de pekar på olika tänkbara orsaker
härtill. Som en orsak anges att allt större del av ungdomen söker sig
mer och mer utbildning. Eftersom ökade utbildningsmöjligheter bör
komma alla delar av näringsliv och samhällsliv till godo, ifrågasätts i
motionen om utbyggnaden av attraktiv yrkesutbildning, avpassad för
t. ex. tillverkningsindustrin, har kommit på efterkälken. Som andra
faktorer framhålls den sociala värderingen av kroppsarbetet, vari inkluderas
betydelsen av föräldragenerationens värderingar, lönefrågor samt
arbetsmiljön och arbetsdemokratin. När det gäller de båda sistnämnda
faktorerna anses det finnas plats för väsentliga reformer under alla förhållanden.

Motionärerna anser att en samlad bedömning av kroppsarbetets villkor
i vårt samhälle är nödvändig. Däri bör ingå undersökning av varför
kroppsarbete värderas ringa hos ungdomen och därefter prövning av
åtgärder som garanterar tillräcklig rekrytering till kroppsarbetet.

Uppgifter i anslutning till motionen

Sveriges verkstadsförenings och Svenska metallindustriarbetareförbundets
överenskommelse om utredning av verkstadsindustrins arbetskraftsproblem Sveriges

verkstadsförening och Svenska metallindustriarbetareförbundet
har i en den 30 mars 1971 dagtecknad överenskommelse enats om
följande:

1 Riksdagen 1971. 18 sami. Nr 34

InU 1971:34

Verkstadsindustrin sysselsätter omkring 400 000 personer. Totalt är
mer än en miljon svenskar direkt beroende av verkstadsindustrin för sin
försörjning.

Parterna inom verkstadsindustrin har diskuterat olika aspekter på
verkstadsindustrins arbetskraftsförsörjning under 1970-talet. På grund
av frågans vikt och räckvidd har överenskommelse träffats att tillsätta
en gemensam utredning med uppgift att i första hand verkställa en
probleminventering och en allmän datasamling om förväntade förändringar
i tillgång och efterfrågan på arbetskraft. På grundval av en sådan
kartläggning är partema beredda att successivt ta ställning till frågan
om erforderliga åtgärder.

Den grundläggande probleminventeringen bör avse såväl efterfrågesom
tillgångsfaktorema på arbetsmarknaden. Exempelvis bör följande
faktorer belysas.

Den tekniska utvecklingen och rationaliseringen kan väntas medföra
ändrade krav på arbetsuppgifternas utformning och omfattning.

Ökad kapitalintensitet medför krav på ökat skiftarbete.

Strukturomvandlingen inom industrin fortsätter i snabb takt.

En fortgående förskjutning av avsättningen från hemmatill exportmarknaderna
medför konsekvenser för personalsammansättningen inom
industrin.

Befolkningsutvecklingen och de förvärvsarbetandes väntade fördelning
på olika sektorer måste analyseras.

Yngre arbetskraft, som söker sig till industrin, kommer i allmänhet
att ha en längre och mera allsidig utbildning än som tidigare varit vanligt.
Behov kommer dock att föreligga av fortsatt och återkommande
utbildning.

En betydande del av det framtida arbetskraftstillskottet kan väntas
bestå av gifta kvinnor. Detta skapar särskilda avvägningar när det gäller
introduktion och inskolning, rörlig arbetstid, deltid och partnership.

De äldre väntas öka sin andel av arbetskraften, vilket kan medföra
särskilda åtgärder med avseende på arbetsutformning och val av arbetsuppgifter.

Det är angeläget att öka sysselsättningen av betingat arbetsföra, vilket
aktualiserar arbetsplatsanalyser, särskilda ergonomiska insatser och halvskyddad
verksamhet.

Utländsk arbetskraft kan även i fortsättningen behöva rekryteras i
viss utsträckning. Detta ställer särskilda krav på introduktion och språkutbildning,
bostadsfrågans lösning och anpassningen till företag och
samhälle.

Den nuvarande omfattningen av arbetskraftens rörlighet och frånvaro
medför betydande konsekvenser för såväl företag som anställda. Behov
föreligger av såväl centrala som lokala åtgärder i syfte att begränsa
dessa verkningar.

Arbetsmiljöns utformning kan väntas få stor betydelse för den fortsatta
rekryteringen till olika befattningar inom branschen.

Utredningen skall bedrivas skyndsamt och vara avslutad under avtalsperioden.

InU 1971:34

Planerade åtgärder inom arbetsmarknadsverket

Arbetsmarknadsstyrelsen antog den 16 april 1971 ett preliminärt program
om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. Som en av åtgärderna
har upptagits en attitydundersökning av ungdomen avseende yrkes- och
arbetsval, utbildning m. m.

Undersökningen är avsedd att starta i höst. Resultatet anses kunna
ge värdefullt underlag för utformning av framtida arbetsuppgifter och
arbetsmiljöer. Undersökningen är avsedd att utföras i form av intervjuer
med ett urval arbetslösa ungdomar i åldern 16—25 år i storstadsområden
och i ett skogslän. Undersökningen skall bedrivas under medverkan
av sociologisk expertis. En rapport beräknas föreligga till sommaren
1972.

A rbetsmiljöutredningen

Den år 1970 tillsatta arbetsmiljöutredningen har i uppdrag att göra
en genomgripande översyn av hela arbetarskyddslagstiftningen. Enligt
direktiven skall en ny lagstiftning ge underlag för åtgärder och ingripanden
från arbetarskyddet på ett betydligt vidare område än den nuvarande
lagen. Som en grundtanke anges att de anställdas fysiska och psykiska
hälsa måste kunna skyddas effektivt i varje led av produktionen. Förutom
en effektiv tillsyn genom myndigheternas försorg anses behövas
en väl utbyggd lokal skyddsverksamhet. De anställdas möjligheter till
inflytande på utformningen av den egna arbetsmiljön är därför en viktig
fråga för utredningen, betonas det i direktiven.

Arbetsmiljöfrågor har behandlats vid LO:s kongress 1971.

A rbetstidslagstiftningen

Den nya arbetstidslag, som antogs av förra årets riksdag (prop. 1970:5,
2LU 1970: 1, rskr 85) medför att veckoarbetstiden förkortas till 40 timmar.
Förkortningen skall vara genomförd senast den 1 januari 1973.
Denna arbetstidsförkortning innebär att tidigare skillnader i arbetstid
mellan olika arbetstagargrupper jämnas ut.

Arbetsrättsliga frågor

Vårriksdagen 1971 har i anledning av i ämnet väckta motioner (1971:
155 och 1971: 1145, InU 1971: 13) begärt utredning av lagstiftningen på
arbetslivets område, dvs. de lagar som reglerar förhållandet mellan parterna
på arbetsmarknaden. Därvid har av utskottet framhållits som angeläget
att lagstiftningen anpassas så att den främjar pågående utveckling
mot ökat inflytande för de anställda på arbetsplatserna.

InU 1971:34

Frågor om företagsdemokrati har behandlats i utskottets betänkande
InU 1971: 14 där bl. a. hänvisats till att en tämligen omfattande försöks-
och forskningsverksamhet pågår på detta område. En redogörelse
härför lämnas i nämnda betänkande.

Företagsdemokratin har behandlats vid 1971 års LO-kongress på
grundval av en rapport som avgivits av en av landssekretariatet tillsatt
kommitté.

Behandling av frågan om industrins rekryteringsproblem vid vårriksdagen I

prop. 1971: 115 angående komplettering av riksstatsförslaget för
budgetåret 1971/72, m. m. tas i ett avsnitt (s. 37) upp frågan om industrins
rekryteringsproblem mot bakgrunden av, som det sägs i propositionen,
att inte minst från ungdomens sida ett växande motstånd mot
industriarbete har kunnat noteras under senare år.

Även i den i anslutning till propositionen väckta motionen 1971: 1483
av herrar Helén och Hedlund påpekas riskerna för att särskilt ungdomen
i stigande grad undviker yrkesverksamhet inom industrin. När det gäller
åtgärder häremot hänvisar motionärerna till »våra initiativ i detta sammanhang».

Med anledning av vad som anförts i propositionen och motionen uttalade
finansutskottet följande (FiU 1971: 30 s. 21):

Vad beträffar vissa särskilda arbetskraftsfrågor som tas upp i propositionen
vill utskottet behandla frågan om industrins rekryteringsproblem.
Problemet berörs också i motionen 1971: 1483. Från många håll
redovisas stora svårigheter att rekrytera till industriarbete. Framför allt
synes ungdomen i allt mindre utsträckning överväga industriarbete som
utkomstmöjlighet. Enligt utskottets bedömning är det viktigt att vända
på denna utveckling. För det första kräver ett realiserande av den ekonomiska
tillväxt som vi eftersträvar att de varuproducerande sektorerna
av vårt näringsliv kan fullfölja expansionen utan att bromsas av rekryteringsproblem.
För det andra finns redan genom industrins relativt
sett krympande arbetskraftsefterfrågan en tendens till höjd medelålder
bland de anställda. Om inte en rekrytering av även yngre personer till
industrin kommer till stånd riskerar man att i ett senare skede stå inför
mycket stora omställningsproblem. Att hela industribranscher skulle
klara sin nyrekrytering endast genom import av arbetskraft är i ett
långsiktigt perspektiv oacceptabelt. Skilda åtgärder är enligt utskottets
mening nödvändiga i detta sammanhang. Särskilt viktigt är självfallet
att industrin kan erbjuda arbetsuppgifter som upplevs som meningsfulla
och en arbetsmiljö som är likvärdig med vad som erbjuds inom andra
sektorer av vårt näringsliv. Social jämställdhet i arbetslivet och vidgade
möjligheter att påverka den egna arbetssituationen anser utskottet särskilt
betydelsefulla. Från samhällets sida måste insatserna koncentreras
till utbildningsväsendet och arbetsmarknadspolitiken. Samspelet skolaarbetsliv
är ett viktigt led i detta sammanhang.

InU 1971:34

Utskottet

Föreliggande motion tar upp frågan om rekryteringen av manuell arbetskraft
till främst tillverkningsindustri och annan varuproduktion.
Särskilt behandlas ungdomens vikande intresse för industriarbete. Tänkbara
orsaker till denna utveckling diskuteras. Motionärerna är medvetna
om att utredningar och överväganden i andra former pågår och kan
leda till resultat som kan bidra till att lösa det av dem aktualiserade problemet,
men de anser likväl att det härutöver är erforderligt med en
utredning som gör en samlad bedömning av kroppsarbetets villkor i vårt
samhälle.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om betydelsen av den
fråga de tagit upp. De anställdas villkor i arbetslivet, som för övrigt
redan aktualiserats i skilda sammanhang, blir säkerligen en av 1970-talets stora frågor. En lösning av problemet är nödvändig för att underlätta
företagens rekryteringsmöjligheter. Detta är även en förutsättning
för att komma till rätta med de svårigheter i form av överrörlighet och
hög frånvaro, som måste ses som yttringar av samma problem.

Betydelsen av att de varuproducerande sektorerna av näringslivet
kan tillföras yngre arbetskraft har utvecklats av finansutskottet i betänkandet
FiU 1971: 30. För det första kräver enligt finansutskottet en
fortsatt ekonomisk tillväxt att industrin inte bromsas av rekryteringsproblem.
För det andra finns redan en tendens till höjd medelålder bland
industrins anställda som, om den inte motverkas av rekrytering av även
yngre arbetskraft, senare kan leda till mycket stora omställningsproblem.
Att hela industribranschen skulle täcka sitt rekryteringsbehov endast
genom import av arbetskraft förefaller finansutskottet i ett långsiktigt
perspektiv oacceptabelt.

När det gäller de faktorer som kan vända utvecklingen mot ett ökat
intresse för anställning inom industrin har motionärerna pekat på bl. a.
yrkesutbildningens betydelse. Utskottet kan så till vida instämma häri
att mycket beror på utfallet av integreringen av den tidigare yrkesskolan
i den nya gymnasieskolan liksom av det nya system för studie- och yrkesorientering
i grundskolan och gymnasieskolan som riksdagen fattat beslut
om tidigare i år. Härvid kan industrin medverka genom att lägga
upp den för grundskolans äldsta elever avsedda praktiska yrkesorienteringen
på ett intresseväckande sätt.

Det är emellertid enligt utskottets mening uppenbart att ungdomarnas
liksom deras föräldrars värderingar i det väsentliga styrs av de
faktiska villkor i vid mening som erbjuds på alternativa arbetsplatser.
Detta antyds också av motionärerna.

När det gäller de materiella villkoren håller en viss utjämning på att
ske i vart fall på den sociala sidan. På LO-SAF-området har i år träffats
överenskommelse om införande av pensions- och sjukförmåner enligt

InU 1971:34

samma system som redan gäller på tjänstemannaområdet. Kollektivanställda
arbetare vid de statliga verken har erhållit i stort sett samma
semesterförmåner som gäller för motsvarande tjänstemannagrupper. Införandet
av 40-timmars arbetsvecka kommer även att verka i utjämnande
riktning. Jämställdhet med övriga arbetstagare beträffande sociala
och andra allmänna anställningsvillkor har stor betydelse för rekryteringen
till industrin.

Självfallet spelar lönen och den form i vilken denna utgår en stor
roll. Lönenivån är en förhandlingsfråga. Därför skall här endast erinras
om att parterna vid de senaste lönerörelserna enats om en satsning till
de lägre avlönades förmån. System med tidlön har börjat prövas på
vissa områden där ackordslön tidigare varit förhärskande.

Det är emellertid även arbetsvillkor av annat slag som är väsentliga
i detta sammanhang. Det gäller anställningstryggheten, den miljö i vilken
de anställda skall arbeta och deras möjligheter att påverka den egna
arbetssituationen.

I fråga om anställningstryggheten gäller att tjänstemän hittills haft
tryggare anställningsförhållanden och uppvisat genomsnittligt lägre arbetslöshetssiffror
än arbetare. Uppsägningstiden är olika för skilda grupper
av arbetstagare. Generella lagbestämmelser om uppsägningstidens
längd och om förbud mot obefogade uppsägningar saknas. Den i år antagna
lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare med förlängda
uppsägningstider för äldre arbetstagare är ett undantag från huvudregeln.
Vissa andra lagar ger skydd mot obefogade uppsägningar i speciella
fall. Denna lagstiftning samt i avtal intagna föreskrifter om uppsägningstider
och skydd mot obefogade uppsägningar är emellertid endast
inskränkningar i en principiellt fri uppsägningsrätt för arbetsgivare.

Arbetstagarnas trygghet i anställningen prövas f. n. av utredningen
rörande ökad anställningstrygghet m. m. Enligt utskottets mening är det
angeläget att utredningen snarast kan fullfölja sitt arbete så att de anställdas
trygghetsfrågor kommer upp till reell behandling.

Om industrins rekryteringsproblem skall kunna lösas är det angeläget
att den industriella miljön kan förbättras. Det föreligger en rad undersökningar
gjorda på fackligt och annat håll som alla ger bilden av en
otillfredsställande arbetssituation. I en utredning, som syftade till att
ge en bild av läget inom LO i stort, framkom att 82 % av medlemmarna
ansåg att hälsorisker förelåg på grund av någon eller några miljöfaktorer.
Kompletterande branschstudier visade att en mycket stor del av
kroppsarbetarna kände sin hälsa hotad av olycksfallsrisker, buller, värme,
fuktighet och kemiska ämnen. En annan inom LO företagen undersökning
påvisar betydande psykiska hälsorisker.

Avigsidorna i den industriella miljön behandlas f. n. av arbetsmiljöutredningen.
Det är en väsentlig uppgift för utredningen att uppmärksamma
yrkesfaror som hänger samman med den tekniska och strak -

InU 1971:34

turelia utvecklingen på senare tid. Detta exemplifieras i direktiven med
risker för förgiftningar på grund av luftföroreningar, risker för hörselskador
på grund av buller och psykiska hälsorisker på grund av alltmer
specialiserade och mekaniserade arbetsprocesser. Enligt utskottets mening
är det väsentligt att utredningens förslag kan bidra inte bara till en
successiv sanering av arbetsmiljön inom befintliga företag utan även till
större hänsynstaganden till miljöfaktorns betydelse vid planeringen av
nya företagsenheter. Lika väsentligt är att de anställda bereds medbestämmanderätt
vid utformningen av den egna arbetsmiljön. Även om
tekniska och ekonomiska faktorer sätter gränser för vad som går att
uträtta, synes det vara en avgörande förutsättning för fortsatt industriell
verksamhet att arbetsmiljön förbättras på ett radikalt sätt.

Till arbetsmiljön i vidare mening hör själva arbetsprocessen. Det kan
knappast vara stimulerande att dagligen syssla med enformiga, ofta hårt
styrda arbetsmoment, som inte ger känsla av ansvar och överblick över
den egna arbetsinsatsens roll i produktionssystemet. Den anställdes behov
av meningsfullt och stimulerande arbete måste tillgodoses på ett
betydligt bättre sätt än hittills. Pågående försök med arbetsbyten, självstyrande
grupper m. m. bör kunna påverka en sådan utveckling.

Vad sedan gäller de anställdas medinflytande i företagen i allmänhet,
vill utskottet först hänvisa till den livliga aktivitet som visats på detta
område inom arbetstagarorganisationerna. LO och TCO har på sina
senaste kongresser antagit handlingsprogram beträffande företagsdemokratin.
En översikt över läget har lämnats i utskottets betänkande InU
1971: 14.

För att utvecklingen på det företagsdemokratiska området skall gå
i en för de anställda tillfredsställande riktning måste deras förhandlingsrätt
stärkas. För att nå detta syfte behöver den arbetsrättsliga lagstiftningen
anpassas så att den främjar pågående utveckling mot ett ökat
inflytande för de anställda på arbetsplatserna. Detta är grundtanken
bakom riksdagens beslut i våras att hos Kungl. Maj:t begära en av utskottet
förordad utredning av lagstiftningen på arbetslivets område (InU
1971: 13, rskr 1971: 161). Det har aviserats att utredningen skall tillsättas
inom en nära framtid.

Utskottet har i anledning av motionen tagit upp vissa i sammanhanget
särskilt betydelsefulla frågor. I väsentliga delar är dessa frågor redan
föremål för offentliga utredningar eller också pågår förberedande arbete
i form av direktivskrivning. Det är angeläget att utredningsarbetet drivs
så att åtgärder kan snabbt vidtas för att komma till rätta med problemen.
Särskilt gäller detta i frågan om arbetsmiljö och ökat medinflytande.

Enligt utskottets mening är det med hänsyn till det pågående utredningsarbetet
inte erforderligt att tillsätta ytterligare en utredning av det
slag motionärerna begär.

Vad utskottet anfört beträffande utredningsarbetet får självfallet inte

InU 1971:34

hindra att statsmakterna och parterna på arbetsmarknaden vidtar åtgärder
för att fortlöpande förbättra förhållandena på arbetsplatserna.
Slutligen bör framhållas att forskningen på arbetsmarknadspolitikens
område har viktiga uppgifter beträffande de problem som motionärerna
aktualiserat. Staten bör ge effektivt stöd till sådan forskning.

Vad utskottet anfört om utredningsarbetets bedrivande och inriktning
bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1110 som sin mening
ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört om bedrivande
och inriktning av utredningsarbetet i de frågor, som utskottet
ovan behandlat,

B. att motionen, i den mån den inte behandlats under A, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 november 1971

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i östersund
(s), Nilsson i Tvärålund (c), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren
(m), herrar Fridolfsson (s), Johansson i Simrishamn (s), Oskarson
(m), fru Ludvigsson (s), herrar Lorentzon (vpk), Mattsson i Skee (c),
Ekinge (fp), Olsson i Asarum (s) och Gustafsson i Säffle (c).

TRYCKERIBOLAGET IVAR H/EG G STRÖM AB. STOCKHOLM 1971