Inrikesutskottets betänkande nr 31 år 1971

InU 1971:31

Nr 31

Betänkande i anledning av motion om utredning angående ett
gemensamt lönepolitiskt handlande.

Motionen

I motionen 1971:444 av herr Augustsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
skall hemställa hos Kungl. Maj:t »om utredning av möjligheten
till riktlinjer och former för ett gemensamt lönepolitiskt handlande».

Motionärerna anger att syftet med motionen är ett försök att ge
löntagarnas organisationer mera underlag för gemensamma lönemässiga
bedömningar. Motionärerna anför bl. a.:

För löntagarnas organisationer, i varje fall för LO och TCO, är
arbetet för minskade löneklyftor en angelägen uppgift, enär båda
organisationerna har låglönegrupper.

Riksdagen å andra sidan har såsom ansvarig för landets ekonomi
och för en utveckling mot minskade sociala spänningar, ett påtagbart
intresse av lönerörelser och av lönestrukturens utveckling. Löneutvecklingen
har alltför ofta blivit en fråga till stor del om nominella lönelyft
och till en mindre del en fråga om reala löneökningar. Alla är
medvetna om problemets avigsidor såväl från kostnads- och konkurrenssynpunkt
som från låglöneproblematikens synpunkt. Våra lågt liggande
lönegrupper blir de som oftast kommer i kläm när det gäller
prishöjningar. Men så länge vi inte har någon form av gemensamma
riktlinjer för samtliga löntagarorganisationer och så länge vi är besatta
av det nuvarande relativa lönetänkandets teori, så länge får vi
också dras med detta lönepolitikens gissel.

Vi ställer därför frågan om inte tiden är inne för gemensamma
former och riktlinjer för vårt lönepolitiska handlande. Att pröva möjligheten
till sådana riktlinjer borde vara följden av den av riksdagen
begärda och nu redovisade låginkomstutredningen. Alldeles självklart
kan varje form av inblandning i avtalsrörelser mötas med skepsis från
arbetsmarknadens parter. Man kan dock förmoda att ingen av parterna
är motståndare till att en utredningsgrupp (vari löntagarorganisationernas
parter skall ingå) får undersöka vilka möjligheter som
finns till någon form av gemensamma riktlinjer för det lönepolitiska
handlandet.

Utskottet

I samband med årets avtalsförhandlingar och efter dessa har inom
och utom arbetsmarknadens organisationer förts en livlig debatt om
inriktningen av lönepolitiken. Debatten har kretsat kring dels materiellt
betonade frågor som fastställande av löneutrymme, låglöneproblem och

Riksdagen 1971.18 sami. Nr 31

EnU 1971: 31

2

arbetsvärdering, dels förhandlingstekniska spörsmål såsom samordnade
förhandlingar och fasta tidsramar för förhandlingsarbetet. I debatten
har i synnerhet på senare tid förekommit åtskilliga inlägg om vidgat
samarbete mellan olika organisationer.

Erfarenheterna från det gångna årets avtalsförhandlingar är sådana
att en omprövning i olika hänseenden ter sig önskvärd. Det har hävdats
att en viss reformering är nödvändig om det skall vara möjligt att
i framtiden bevara den vidsträckta friheten för arbetsmarknadens parter.
Den förda debatten vittnar om att organisationerna i hög grad är
medvetna om problemen. På senare tid har också initiativ tagits som
bland annat berör de frågor som tas upp i motionen. Enligt utskottets
mening är det att föredra att berörda organisationer själva tar upp
frågor om gemensamma spörsmål och inbördes relationer. Ett initiativ
från riksdagen av den art motionärerna begär skulle — även om det inte
varit motionärernas avsikt — kunna tolkas som ett ingrepp i den traditionella
friheten för arbetsmarknadens parter. Utskottet är därför inte
berett att tillstyrka ett sådant initiativ. Motionen avstyrks således.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1971: 444.

■ - n

Stockholm den 16 november 1971

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande:

herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s). Nilsson i Tvärålund (c),
Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), Fridolfsson (s), Johansson i
Simrishamn (s), Oskarson (m), fru Ludvigsson (s), herrar Nilsson i Kalmar
(s), Mattsson i Skee (c), Fransson (c), Ekinge (fp). Olsson i Asarum
(s) och Hallgren (vpk).

Särskilt yttrande

av herr Hallgren (vpk), som anfört:

Jag delar utskottsmajoritetens mening att avstyrka motionen. Den
vaga skrivning som motiverar avslagsförslaget kan inte anses vara tillfredsställande.

Enligt min mening skulle ett bifall till motionärernas hemställan inte
lösa de lågavlönades problem. En ytterligare koncentration och centralstyrning
av löneförhandlingarna skulle snarare leda till större svårigheter
för de lågavlönade i och med att möjligheten till lokala förhandlingar
beskärs än mer. Vill man förbättra låginkomsttagarnas ställning
måste det ske på bekostnad av bolagens vinster. En fördelning löntagarna
sinsemellan av utgående löner löser inte låglöneproblemen.

InU 1971: 31

3

Utskottsutlåtandet genomsyras vidare av den uppfattningen att staten
förhåller sig neutral i förhandlingar mellan arbetsmarknadens avtalsparter
i fråga om förhandlingar rörande arbets- och löneavtal. Så är
enligt min mening inte fallet. Riksdagen har genom lagstiftning i väsentliga
frågor begränsat löntagarorganisationernas möjlighet att agera
fritt och tillgripa de stridsåtgärder som skulle vara nödvändiga. Som
exempel kan nämnas kollektivavtalslagen, lagen om arbetsdomstol och
konfliktdirektiven.

K L Backmans Tryckerfar AB • Stockholm 0106391