Inrikesutskottets betänkande nr 3 år 1971

InU 1971: 3

Nr 3

Inrikesutskottets betänkande i anledning av Kongl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde till arbetsmarknad m. m.
jämte motioner.

DRIFTBUDGETEN Elfte huvudtiteln
Arbetsmarknad m. m.

1. Arbetsmarknadsstyrelsen

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts i propositionen 1971: 1, bilaga 13,
under punkten B 1 (s. 25—30) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Arbetsmarknadsstyrelsen för budgetåret 1971/72
anvisar ett förslagsanslag av 47 380 000 kr.

2. Arbetsförmedlingen

Kungl. Maj:t har under punkten B 2 (s. 30—51) föreslagit riksdagen att

1) godkänna i propositionen förordade riktlinjer för ny organisation
för arbetsförmedlingens kontorsorganisation,

2) till Arbetsförmedlingen för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag
av 182 840 000 kr.

Motioner

1. Motionen 1971: 284 av herr Helén m. fl. i vad avser yrkande att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om en utvärdering
i kvantitativt och kvalitativt hänseende av den öppna arbetsförmedlingens
hittillsvarande verksamhet.

2. Motionen 1971: 1112 av herrar Gustavsson i Alvesta och Johansson
i Växjö, vari yrkas att riksdagen uttalar sig för att huvudprincipen
för arbetsförmedlingens kontorsorganisation skall vara att det skall finnas
ett kontor inom varje kommunblock.

Utskottet

I arbetsförmedlingens kontorsorganisation ingår f. n. i varje
län ett huvudkontor. Huvudkontoren är som regel lokalmässigt och i
viss utsträckning även organisatoriskt sammanförda med länsarbets -

1 Riksdagen 1971. 18 sami. Nr 3

InU 1971:3

nämndernas kanslier. För förmedlingsverksamheten finns vidare sammanlagt
214 avdelnmgskontor samt ett antal arbetsförmedlingsombud.

På grundval av riktlinjer som godkändes av 1970 års riksdag (prop.
1970: 1 bil. 13 s. 23, SU 54, rskr. 157) presenteras i propositionen förslag
till ny organisation för arbetsförmedlingens kontor. Förslaget innebär
i grova drag att huvudkontoren och avdelningskontoren ersätts av
dels ett antal distriktskontor, som under länsarbetsnämnden skall ha ansvaret
för förmedlingsverksamheten inom sitt distrikt, dels ett antal
lokalkontor som i organisatoriskt hänseende underställs distriktskontoren.
Distriktskontorens verksamhetsområde sammanfaller i regel med
de kommunblocksanpassade A-regionerna.

Utskottet konstaterar att förslaget överensstämmer med de av riksdagen
föregående år godkända riktlinjerna.

I det till grund för propositionen liggande av arbetsmarknadsstyrelsen
utarbetade organisationsförslaget förutsätts att varje distriktskontor har
omkring 10 tjänstemän. Eftersom en del av de avdelningskontor som
avses bli distriktskontor inte har denna personaluppsättning, har styrelsen
för att bl. a. tillgodose dessa kontors personalbehov föreslagit
ett personaltillskott till arbetsförmedlingen om drygt 500 tjänster. Departementschefen,
som menar att organisationsförslaget kan genomföras
i princip inom ramen för tillgängliga personalresurser, anser sig inte
kunna biträda en utbyggnad av personalorganisationen av denna omfattning.
Han föreslår att etableringen av distriktskontorsnätet kommer
till stånd i huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens förslag. Distriktskontorens
personalresurser får enligt departementschefen prövas
successivt och under avvägning mot andra angelägna personalbehov
inom förmedlingen. Utskottet delar denna uppfattning.

Föreslagna distrikts- och lokalkontor motsvarar befintliga kontor.
Några nya kontor avses i varje fall f. n. inte tillkomma.

Frågan om en koncentration av förmedlingsverksamheten i form av
kontorsindragningar och överföring av därigenom disponibel personal
till andra förmedlingsenheter berördes redan i föregående års statsverksproposition.
Arbetsmarknadsstyrelsens förslag innebär en indragning
av 44 mindre avdelningskontor under en treårsperiod.

Departementschefen anser att kontorsindragningama inte bör ske i så
snabb takt och på alla de orter som styrelsen har föreslagit. Han anför
vissa vägledande synpunkter i frågan och stryker särskilt under angelägenheten
av samordning med den regionala planeringen. Det betonas
att behovet av arbetsmarknadsservice skall ses i relation till övriga servicekrav
som bör tillgodoses i en ort som skall fungera som servicecentrum.
Vidare nämns avståndsfaktom. Även om de allmänna villkoren
för bevarande av ett kontor inte är helt uppfyllda, kan det vara
berättigat att bibehålla kontoret med hänsyn till att avståndet till ett
annat kontor är alltför långt eller kommunikationerna dit tidsödande.
Utskottet instämmer i dessa synpunkter.

InU 1971:3

I motionen 1112 yrkas att huvudprincipen för kontorsorganisationen
skall vara att det skall finnas ett kontor inom varje kommunblock varmed
enligt motionens motivering jämställs kommun. Utskottet vill påpeka
att ett femtiotal kommunblock och redan färdigbildade kommuner
i dag saknar förmedlingskontor. Ett genomförande av den av motionärerna
förordade huvudprincipen skulle antingen medföra en splittring
av arbetsförmedlingens nuvarande personalresurser eller i förväg
låsa avvägningen av personalbehovet för olika ändamål vid fortsatt utbyggnad
av förmedlingsorganisationen. På grund härav och med hänvisning
till att den nu förordade organisationen inte är definitiv utan
måste ständigt anpassas till förändringarna på arbetsmarknaden avstyrks
motionsyrkandet.

Med anledning av den i motionen 284 begärda utvärderingen
av den öppna arbetsförmedlingens verksamhet
vill utskottet erinra om att departementschefen i både föregående och
innevarande års statsverksproposition aviserat att en närmare redovisning
av pågående försöksverksamhet med öppen förmedling i olika former
skall lämnas av arbetsmarknadsstyrelsen för beaktande vid statsmakternas
behandling av anslagsframställningarna för budgetåret 1972/73.
Motionsyrkandet får därför anses tillgodosett.

Vad i propositionen i övrigt föreslagits beträffande arbetsförmedlingsombud,
ambulerande service, kontorsklassificering och övriga med den
nya organisationen sammanhängande frågor lämnas av utskottet utan
erinran.

Anslagsberäkningen, som innefattar medel för bl. a. förstärkning
av förmedlingsorganisationen med 90 tjänster, tillstyrks av utskottet.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. med avslag på motionen 1971: 1112 godkänner i propositionen
förordade riktlinjer för ny kontorsorganisation för arbetsförmedlingen,

2. till Arbetsförmedlingen för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag
av 182 840 000 kr.,

3. beträffande utvärdering av den öppna arbetsförmedlingen avslår
motionen 1971: 284, såvitt nu är i fråga.

3. Allmänna beredskapsarbeten m. m.

Kungl. Maj:t har under punkten B 3 (s. 52—62) föreslagit riksdagen att

1) godkänna i propositionen förordade ändringar av grunderna för
flyttningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1971,

2) godkänna i propositionen förordade grunder för inlösen av egnahem,

3) till Allmänna beredskapsarbeten m. m. för budgetåret 1971/72
1* Riksdagen 1971. 18 sami. Nr 3

InU 1971:3

anvisa ett reservationsanslag av 430 000 000 kr., varav förslagsvis
175 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motioner

1. Motionen 1971: 220 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl., vari yrkas
att riksdagen beslutar att statsbidrag må kunna utgå till kommuner
som i form av statskommunala beredskapsarbeten eller på annat lämpligt
sätt uppför lokaler för hantverks-, industri- och serviceföretag i
syfte att främja en utvecklad lokal service samt större valmöjligheter
och en rikare tillgång på arbetstillfällen.

2. Motionen 1971: 222 av herr Jansson m. fl., vari yrkas att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring
av bestämmelserna beträffande rörelsestimulerande åtgärder m. m.
att arbetstagare från annan nordisk stat redan vid första arbetsplaceringen
i vårt land får samma bidrag som gäller för svensk medborgare.

3. Motionen 1971: 284 av herr Helén m. fl. i vad avser yrkanden att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa dels om ändring
av reglerna för flyttningsbidrag vid anställning på annan ort med innebörd
att respenning även skall kunna utgå till nyutexaminerade, som
ej kan få lämplig anställning på studie- eller hemorten, dels om ändring
av bestämmelserna för inlösen av egnahem i enlighet med i motionen
angivna riktlinjer.

4. Motionen 1971: 448 av herr Pettersson i örebro m. fl., vari yrkas
att riksdagen måtte besluta att handikappade i hel- eller halvskyddad
verksamhet skall utan tidsgräns erhålla bidrag till kostnaderna för dagliga
resor mellan bostad och arbetsplats om dessa resor är att anse
som betungande.

Utskottet

Flyttningsbidrag m. m. Under denna rubrik tar utskottet upp flyttningsbidrag
inkl. hyrestillskott samt inlösen av egnahem.

Till flyttningsbidrag beräknas i propositionen för nästa
budgetår 65 (+ 2) milj. kr. Bidrag utgår enligt arbetsmarknadskungörelsen
i form av bortavistelsebidrag, respenning, starthjälp och utrustningsbidrag.
Från anslagsposten bekostas vidare dels flyttningsstöd enligt
kungörelsen om statligt regionalpolitisk! stöd, dels den år 1969 inledda
försöksverksamheten med hyrestillskott, dvs. det särskilda bidrag
som under högst ett år kan utgå till familjeförsörjare som hjälp till
hyreskostnaderna den första tiden efter inflyttning på ny anställningsort.
En redovisning för verksamheten under budgetåret 1969/70 lämnas
i propositionen (s. 59-60). Försöksverksamheten föreslås fortsätta även
under nästa budgetår.

Bortavistelsebidrag utgår med 450 kr. för månad till familjeförsörjare
med kostnader för hushåll på två orter. Bidraget utgår under högst

InU 1971:3

ett år och nedsätts till hälften efter sex månader. För barn under 16 år
utgår tillägg med 60 kr. i månaden. Tillägget föreslås höjt till 100 kr.
Under bidragstiden utgår även bidrag till en hemresa i månaden för
arbetstagaren eller till familjemedlem för resa till anställningsorten,
under de första sex månaderna dock endast för reskostnader som överstiger
75 kr. I propositionen föreslås att denna begränsning av resebidraget
skall bortfalla. Vidare förordas att bidrag skall kunna lämnas i
vissa fall till hela kostnaden för flygresa.

Respenning kan utgå i form av bidrag till längre dagliga resor mellan
anställningsort och hemort. Bidraget utgår f. n. under högst sex månader
och det föreslås att denna tid utsträcks till högst ett år. Det förutsätts
att arbetstagarna liksom hittills svarar för ett belopp motsvarande
kostnaden för lokala resor på hemorten.

Utskottet tillstyrker dessa förslag.

I motionen 448 yrkas att bidrag till dagliga resor skall utgå utan tidsgräns
när det gäller handikappade i hel- eller halvskyddad verksamhet.
Utskottet vill erinra om att syftet med bidraget är att den anställde inte
bör betungas av dryga reskostnader under den första anställningstiden
då han ofta har låga inkomster. Med hänvisning härtill och till den av
utskottet tillstyrkta förlängningen av bidragstiden till ett år avstyrks
motionsyrkandet.

Den år 1954 träffade överenskommelsen om gemensam nordisk arbetsmarknad
innebär att medborgare i ett nordiskt land kan ta anställning
i annat nordiskt land utan arbetstillstånd. Bidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen
beviljas endast i mycket begränsad omfattning vid inflyttning
i Sverige. Under åberopande bl. a. av att arbetstagare från de
nordiska grannländerna bör åtnjuta samma förmåner som gäller för
övriga arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden yrkas i motionen
222 att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att bestämmelserna
om flyttningsbidrag ändras så att arbetstagare från annat nordiskt
land kan erhålla flyttningsbidrag redan vid första arbetsplaceringen i
vårt land.

Utskottet vill erinra om att invandringen av arbetskraft till Sverige
från övriga nordiska länder domineras av finska arbetstagare. Utvandringen
från Finland till Sverige fick under åren 1969 och 1970 en
sådan omfattning att den väckt farhågor på finsk sida. På finskt initiativ
hölls vid mitten av december 1970 en överläggning på ministernivå
om finsk-svenska arbetskraftsfrågor. Överläggningen resulterade i tillsättande
av ett samarbetsorgan som antagit benämningen finsk-svenska
arbetsgruppen för arbetskraftsfrågor. Arbetsgruppen behandlar även frågan
om användningen av flyttningsbidrag. Med hänsyn till detta arbete
kan det inte vara lämpligt att riksdagen i dag begär den yrkade ändringen
av reglerna om flyttningsbidrag. Utskottet avstyrker således motionen.

InU 1971:3

I motionen 284 begärs liksom i motioner föregående år förslag om
vidgade möjligheter till flyttningsbidrag för nyutbildade. Reglerna härom
liberaliserades år 1968. Sedan dess gäller för nyutbildade som tidigare
inte haft anställning att de kan få bidrag under förutsättning att de utbildat
sig för yrke i vilket råder påtaglig arbetslöshet under längre tid
efter utbildningens slut eller, i enskilda fall, om annat särskilt skäl
föreligger. I praxis tillämpas sistnämnda undantag, såvitt utskottet har sig
bekant, liberalt när det gäller nyutbildade tillhörande grupper som av
andra skäl än nyss nämnts befinner sig i en utsatt position.

Riksdagen har tidigare avvisat en ytterligare uppmjukning av bestämmelserna
(SU 1969: 58 s. 12-13 och 1970: 54 s. 12). Med hänvisning
härtill samt till vad departementschefen anfört i föreliggande proposition
(s. 60) beträffande ett av arbetsmarknadsstyrelsen framfört
förslag i samma ämne avstyrks motionen i denna del.

Inlösen av egnahem har bedrivits som försöksverksamhet sedan
år 1965 enligt riktlinjer som skisserades i prop. 1964: 1 (bil. 13
s. 97-99). Vid bestämmande av inlösen', ärdet utgår man f. n. som regel
från fastighetens taxeringsvärde. Jämkning uppåt kan ske i vissa fall,
nämligen om lån upptagits för att förbättra fastigheten, om taxeringsvärdet
är uppenbart lågt i förhållande till vad som gäller för likvärdiga
fastigheter på orten eller om i fastigheten intecknad skuld är högre än
taxeringsvärdet. Är det fråga om statliga bostadslån, som ligger över
inlösningssumman, efterges den överskjutande delen av dessa lån.

I propositionen lämnas en redogörelse för den hittillsvarande försöksverksamheten
(s. 53-54). Departementschefen konstaterar (s. 60) att
verksamheten totalt sett haft blygsam omfattning. Mot bakgrund av
verksamhetens betydelse i det enskilda fallet och med hänsyn till de
allmänt sett goda erfarenheter de berörda myndigheterna förklarar sig
ha haft förordas att verksamheten fortsätter som permanent inslag i de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Härvid avses gällande regler bli
tillämpade även i fortsättningen med den ändringen att i de fall 1970
års allmänna fastighetstaxering medfört sänkt taxeringsvärde skall tidigare
åsatt taxeringsvärde i stället gälla vid bestämning av inlösenvärdet
om inte värdeminskningen föranletts av att fastigheten vanvårdats. Ett
ytterligare undantag görs för det fall fastigheten förvärvats tidigast tre
år före ansökan om inlösen och köpeskillingen är lägre än taxeringsvärdet.
I detta fall bör köpeskillingen utgöra grund för bestämmande av
inlösenvärdet.

I motionen 284 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär
att inlösenbestämmelsema ändras så, att inlösen till verkliga värdet alltid
möjliggörs, även om detta skulle ligga betydligt över det åsätta taxeringsvärdet.
Som motiv härför åberopas att nuvarande regler inte alltid
medger ersättning för nedlagt kapital eller arbete.

Utskottet vill för sin del med hänvisning till vad härom anförts i

InU 1971:3

propositionen förorda att den hittillsvarande försöksverksamheten med
inlösen av egnahem permanentas. De i propositionen förordade reglerna
för bestämmande av inlösenvärdet, som är baserade på erfarenheterna
av mer än fem års försöksverksamhet, torde medge erforderlig smidighet
i tillämpningen. Utskottet tillstyrker därför Kungl. Maj:ts förslag i
denna del. I följd härav avstyrks det förevarande motionsyrkandet.

Beredskapsarbeten m. m. Utskottet behandlar under denna rubrik
frågor om beredskapsarbeten, industribeställningar, detaljplaneringsbidrag
m. m.

En redovisning för beredskapsarbetenas omfattning och inriktning
under budgetåret 1969/70 lämnas i propositionen på s. 55-58. Utskottet
vill i anslutning härtill erinra om att utskottet i sitt betänkande 1971: 1
tillstyrkt att en medelsförstärkning om 50 milj. kr. anvisas på tilläggsstat
II för innevarande budgetår, varigenom sammanlagt 325 milj. kr.
ställts till förfogande för ändamålet. För budgetåret 1971/72 beräknas
i propositionen samma belopp eller 325 milj. kr. (exkl. lönekostnadspålägg
om 10 milj. kr.).

Den i propositionen gjorda medelsberäkningen beträffande beredskapsarbeten
liksom vad i övrigt anförts och föreslagits beträffande
industribeställningar, detaljplaneringsbidrag m. m. har inte gett utskottet
anledning till erinran.

I motionen 220 framförs förslag om att lokaler för hantverks-, industri-
och serviceföretag skall kunna uppföras som kommunala beredskapsarbeten
eller på annat lämpligt sätt. Liknande förslag har behandlats
tidigare (SU 1967: 112 s. 2-3, 1968: 63 s. 15, 1969: 58 s. 16
och 1970: 54 s. 16).

Industribyggnader får enligt principer som antogs år 1964 inte utföras
som beredskapsarbete. Däremot kan som kommunalt beredskapsarbete
uppföras lokaler för småindustri och hantverk avsedda att utnyttjas
kollektivt och att enbart tillgodose behovet av lokal service. När
det gäller denna typ av lokaler är alltså motionens syfte tillgodosett. I
fråga om industribyggnader är utskottet inte berett att föreslå någon
ändring i gällande ordning. Utskottet kan alltså inte biträda motionen.

I sammanhanget vill utskottet även erinra om den förra året tillsatta
industricentrautredningen.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. beträffande flyttningsbidrag till arbetstagare från annat nordiskt
land avslår motionen 1971: 222,

2. beträffande flyttning bidrag till nyutbildade avslår motionen
1971: 284, såvitt nu är i fråga,

3. beträffande bidrag till dagliga resor avslår motionen 1971: 448,

4. beträffande grunderna för flyttningsbidrag godkänner i propositionen
förordade ändringar, att tillämpas fr. o. m. den 1

2* Riksdagen 1971.18 sami. Nr 3

InU 1971:3

juli 1971,

5. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen
1971: 284, såvitt nu är i fråga, godkänner i propositionen
förordade grunder för inlösen av egnahem,

6. beträffande bidrag till kommunala industribyggnader m. m.
avslår motionen 1971: 220,

7. till Allmänna beredskapsarbeten m. m. för budgetåret 1971/72
anvisar ett reservationsanslag av 430 000 000 kr., varav förslagsvis
175 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

4. Särskilda beredskapsarbeten m. m.

Kungl. Maj:t har under punkten B 4 (s. 62—69) föreslagit riksdagen att

1) medge att Kungl. Maj:t får bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen att
under budgetåret 1971/72 besluta om avskrivning av sådan lånefordran,
uppkommen inom arbetsmarknadsverket, till belopp om högst 3 000 kr.,
beträffande vilken antingen omständigheterna ger vid handen att vederbörande
inte kan betala sin skuld och enligt styrelsens bedömande ingen
eller ringa möjlighet föreligger att i framtiden ta ut betalning eller också
åtgärder för att bevaka och driva in fordringen bedöms förenade med
arbete och kostnader i sådan utsträckning att åtgärderna inte är ekonomiskt
lönande, allt under förutsättning att sådana åtgärder ändå inte
anses påkallade av andra än ekonomiska förhållanden,

2) godkänna i propositionen förordad ändring av grunderna för näringshjälp
m. m., att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1971,

3) till Särskilda beredskapsarbeten m. m. för budgetåret 1971/72
anvisa ett reservationsanslag av 525 000 000 kr., varav förslagsvis
50 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motioner

1. Motionen 1971:223 av herr Werner i Malmö m. fl., vari yrkas
att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om översyn av betingelserna
för den verksamhet som hittills gått under benämningen arkivarbete
syftande till 1) vidgade möjligheter till inrättande av personliga tjänster,

2) inventering av presumtiva personliga tjänster, 3) förändring av de sociala
förmånerna till vad som gäller för andra arbetstagare, 4) mera
adekvat nomenklatur.

2. Motionen 1971: 1123 av herrar Karlsson i Huskvarna och Gustavsson
i Nässjö, vari yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om
sådana ändringar i bestämmelserna om bidrag och lån till anskaffning
av motorfordon för handikappade att invaliditetsersättn:ngen icke beräknas
som inkomst, att avdraget för barn ur der 18 år höjs till 1 800
kr. samt att i fråga om makes inkomst avdraget höjs till 5 000 kr.

InU 1971:3

Utskottet

Beredskapsarbeten m. m. En redovisning för omfattning och inriktning
under budgetåret 1969/70 av de särskilda beredskapsarbetena för
personer, som inte är efterfrågade på den öppna arbetsmarknaden, lämnas
i propositionen på s. 55-56, 64-65.

För budgetåret 1971/72 beräknas medelsbehovet för de särskilda arbetena
till 325 (+ 2) milj. kr. (exkl. lönekostnadspålägg). I sammanhanget
berörs pågående försöksverksamhet med industriella beredskapsarbeten,
som är avsedda främst för temporära insatser i samband med
företagsnedläggningar och andra former av omstäl!n:ng på arbetsmarknaden.
Det konstateras att de industriella beredskapsarbetena i princip
inte skiljer sig från verksamheten vid kommunala verkstäder för skyddad
sysselsättning. I båda formerna sysselsätts i regel personer med olika
arbetshinder. Med hänsyn till fördelningen mellan stat och kommun
i fråga om huvudmannaskapet för den skyddade sysselsättningen uttalar
departementschefen att det är angeläget att industriellt beredskapsarbete
planeras i nära samråd med kommun eller landsting som är huvudman
för de skyddade verkstäderna inom området. Vad i propositionen
anförts och föreslagits beträffande de särskilda beredskapsarbetena
föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Arkivarbeten. Antalet arkivarbetare har stigit snabbt under senare
år, från ca 3 000 vid utgången av år 1966 till ca 9 000 vid utgången
av år 1970. I propositionen beräknas medelsbehovet för arkivarbetsverksamheten
stiga från 79 till 150 milj. kr. (exkl. lönekostnadspålägg),
dvs. nästan en fördubbling. Arkivarbetamas genomsnittsålder anges
till 56 år. Den snabba ökningen av antalet arkivarbetare liksom utvecklingen
av andelen äldre bland dem som sysselsätts i beredskapsarbete
anses tydligt återspegla den äldre arbetskraftens problem på
arbetsmarknaden.

Utvecklingen av arkivarbetsverksamheten har föranlett vissa åtgärder
och förslag som redovisas i propositionen.

Verksamheten var under åren 1967-1968 föremål för en undersökning
vars resultat redovisades i prop. 1969: 1 (bil. 13 s. 54). På grund
av utvecklingen därefter har aktualiserats en ny analys av verksamheten.
Arbetet härmed har inletts inom inrikesdepartementet under hösten

1970.

Anvisning av arbetslös till arkivarbete eller musikerhjälp meddelas f. n.
av arbetsförmedlingskon'or. I propositionen förordas att anvisningen i
fortsättningen prövas av länsarbetsnämnd.

Till följd av behovet av vidgade resurser för tillsyn och uppföljning
av verksamheten har under anslaget Arbetsförmedlingen beräknats medel
för 25 nya tjänster med uppgift att ägna särskild uppmärksamhet åt
arkivarbetarnas möjligheter till placerng i enskild eller offentlig tjänst.

Ar 1969 infördes möjlighet för arkivarbetare att få personlig tjänst

InU 1971:3

hos statlig myndighet eller institution. En av förutsättningarna härför
är att arkivarbetaren under minst fem år tjänstgjort på den arbetsplats
där han avses få personlig tjänst. Departementschefen förordar att arkivarbetare
för att nå det erforderliga antalet kvalifikationsår av fem
år får tillgodoräkna sig tjänstgöring hos annan statlig myndighet eller
institution än den som han avses bli fast bunden till. Sistnämnda myndighet
eller institution förutsätts ha ett inte bara kortvarigt behov av
vederbörande arkivarbetare.

Slutligen anmäls att flertalet av de lägst betalda arkivarbetama fått
en löneförhöjning motsvarande en löneklass genom en av Kungl. Maj:t
i juni 1970 gjord tilläggsföreskrift till gällande regler för arkivarbetarnas
lönesättning.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen i denna del anförts
och föreslagits.

I motionen 223 föreslås olika åtgärder till stöd för arkivarbetare.

När det gäller personliga tjänster efterlyses bättre information om
hithörande åtgärder. Det föreslås att stadigvarande anställning skall
kunna beredas arkivarbetare efter minst tre år om arbetsuppgifterna
beräknas pågå ytterligare två år. Vidare föreslås en årligen rullande
inventering av arbetsplatser som uppfyller de i motionen föreslagna treresp.
femårsvillkoren samt att berörda institutioner tillförsäkras anslag
så att de kan ta upp personliga tjänster i sin stat fr. o. m. den 1 juli
1971.

När det gäller informationsfrågan vill utskottet erinra om att det enligt
gällande föreskrifter åligger arbetsmarknadsstyrelsen som huvudman
för arkivarbetsverksamheten att göra berörda myndigheter och
institutioner uppmärksamma på angelägenheten av att personer som kan
komma i fråga för personliga tjänster bereds sådan tjänst. Vidare har
i de av finansdepartementet utgivna anvisningarna angående myndigheternas
anslagsframställningar för budgetåret 1971/72 pekats på möjligheterna
för arkivarbetama att få personlig tjänst. Myndigheterna
har uppmanats att i anslagsframställningarna, om disponibla medel saknas,
ta upp förslag om medelsanvisning för ändamålet. Såvitt utskottet
är bekant har sistnämnda anvisning lett till förslag i årets statsverksproposition
om inrättande av personlig tjänst endast i enstaka fall. Utskottet
har under hand erfarit att fråga om personlig tjänst av berörda
myndigheter aktualiserats hos arbetsmarknadsstyrelsen i ett tjugotal
fall. Enligt utskottets mening torde de personliga tjänsterna kunna få
avsedd betydelse för att normalisera anställningsförhållandena för åtskilliga
av dem som sysselsätts i arkivarbete längre tid. I den mån informationen
till berörda myndigheter behöver förstärkas och handläggningen
förenklas, förutsätter utskottet att detta problem beaktas i den
pågående översynen av arkivarbetsfrågoma inom inrikesdepartementet.

När det gäller förslaget att inventera arbetsplatser där personliga

InU 1971:3

tjänster skulle kunna inrättas vill utskottet påpeka att det med nuvarande
huvudmannaskap för arkivarbetsverksamheten ytterst är en uppgift för
arbetsmarknadsstyrelsen att bevaka att arkivarbetare med erforderliga
kvalifikationer bereds personlig tjänst. Styrelsens möjligheter att fullgöra
denna bevakning är en fråga om personalresurser och utskottet vill
här ånyo erinra om att medel beräknats för nästa budgetår för ny personal
med uppföljningsuppgifter som bl. a. innefattar arkivarbetares
möjligheter till placering i offentlig tjänst. Utskottet vill tillägga att utskottet
förutsätter att personliga tjänster bör kunna inrättas under löpande
budgetår med hänvisning till att den merbelastning som uppstår
på berörd myndighets anslag motsvaras av minskade utgifter för arkivarbete.

Vad beträffar föreslagen sänkning av kvalifikationstiden för erhållande
av personlig tjänst till tre år m. m. vill utskottet erinra om att
motionsyrkandet delvis redan tillgodosetts genom den av utskottet tidigare
i betänkendet tillstyrkta uppmjukningen av sättet att beräkna kvalifikationstiden.
Därutöver vill utskottet framhålla att syftet med de
personliga tjänsterna är att vinna en så långt driven normalisering av
anställningsförhållandena som är möjlig för de personer det här gäller.
Däri ingår att innehavarna av tjänsterna normalt bör kunna påräkna att
kvarstå i den innehavda tjänsten inte i ytterligare minst två år utan till
uppnådd pensionsålder.

I anslutning till förslaget om förändring av de sociala förmånerna
till vad som gäller för andra arbetstagare vill utskottet anföra att arkivarbetama
självfallet är tillförsäkrade samma förmåner som gäller för
arbetstagare på den enskilda arbetsmarknaden, dvs. förmåner enligt den
allmänna försäkringen m. m. Däremot gäller för dem i stort sett inte
de tilläggsförmåner som tillkommer personal i statlig och kommunal
tjänst. Det är här fråga om avtalsreglerade förmåner. Arkivarbetamas
anställningsvillkor har hittills inte reglerats i avtal. I propositionen (s.
67) konstateras att hinder inte finns för att kollektivavtal skall kunna
träffas även för arkivarbetare. Enligt vad utskottet erfarit har Statstjänstemannaförbundet,
som sedan år 1969 organiserar arkivarbetare,
aviserat hos inrikesdepartementet att förbundet avser att ta upp förhandlingar
om upprättande av kollektivavtal för arkivarbetare.

I motionen anförs slutligen att benämningen arkivarbetare alltmer
upplevs av arbetstagarna som diskriminerande och en mer adekvat nomenklatur
begärs. Förutom att för de enskilda arbetstagarna finna en
efter arbetsuppgifterna anpassad benämning gäller det emellertid även
att finna en lämplig kollektiv benämning för verksamheten. Utskottet
delar motionärernas uppfattning på denna punkt och förutsätter att
detta spörsmål behandlas i den förut nämnda arkivarbetsöversynen i
inrikesdepartementet. Enligt vad utskottet inhämtat kommer man att i
denna översyn överväga nya lösningar av sysselsättningsproblemen för

InU 1971:3

de människor det här gäller.

Sammanfattningsvis finner utskottet de av motionärerna berörda frågorna
ha hög angelägenhetsgrad. Frågorna kan väntas bli behandlade
antingen i pågående översyn av arkivarbetsverksamheten eller i annan
ordning. Därmed torde motionärernas önskemål vara tillgodosett.

Näringshjälp m. m. Till näringshjälp m. m. och bidrag och lån till
motorfordon för handikappade beräknas i propositionen ett oförändrat
sammanlagt belopp om 25 milj. kr. Medelsberäkningen liksom förslaget
om fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att medge arbetsmarknadsstyrelsen
att avskriva vissa lånefordringar föranleder ingen erinran
från utskottet.

Arbetsgivare kan erhålla bidrag till särskilda anordningar på arbetsplats
för handikappad. Bidraget är f. n. maximerat till 15 000 kr. för
varje handikappad. Vidare förutsätts att arbetsgivaren bär halva kostnaden
för anordningen. I propositionen förordas att statens bidragsandel
av kostnaden inom angivna beloppsmässiga ram skall kunna varieras
mellan 50 och 100%. Bidrag med 100% förutsätts utgå då anordningen
är av värde enbart för den handikappade. Utskottet tillstyrker
den förordade bidragsändringen.

Bidrag till motorfordon för handikappade utgår med högst 15 000 kr.
jämte visst tillägg som i detta sammanhang kan lämnas åsido. Bidraget
är inkomstprövat på grundval av sökandens bruttoinkomst. I bruttoinkomsten
inräknas makes inkomst efter avdrag av f. n. 3 000 kr. samt
bl. a. invaliditetsersättning. Från bruttoinkomsten dras å andra sidan av
ett belopp om f. n. 1 000 kr. för varje barn under 18 år. Bestämmelserna
om inkomstprövning fastställs av Kungl. Maj:t.

I motionen 1123 yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att
invaliditetsersättningen inte beräknas som inkomst samt att avdragen
för makes inkomst och för barn höjs till 5 000 resp. 1 800 kr.

Utskottet har förståelse för det syfte som ligger bakom motionen. Såsom
departementschefen anfört i propositionen i anledning av delvis
liknande förslag av arbetsmarknadsstyrelsen har emellertid villkoren för
bidrag till motorfordon för handikappade förbättrats inte oväsentligt så
sent som föregående år. Vidare har handikapputredningen nyhgen lagt
fram förslag om bl. a. bättre färdmöjligheter för handikappade (SOU
1970: 64). Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. medger att Kungl. Maj:t får bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen
att under budgetåret 1971/72 besluta om avskrivningar av
vissa lånefordringar enligt Kungl. Maj:ts förslag,

2. beträffande arkivarbete lämnar motionen 1971:223 utan åtgärd,

3. godkänner i propositionen förordad ändring av grunderna för

InU 1971:3

näringshjälp m. m., att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1971,

4. beträffande stöd till motorfordon för handikappade avslår motionen
1971: 1123.

5. till Särskilda beredskapsarbeten m. m. för budgetåret 1971/72
anvisar ett reservationsanslag av 525 000 000 kr., varav förslagsvis
50 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

5. Förläggningsbyggnader m. m. och Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens
förrådsverksanihct

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkterna B 5 och B 6 framlagda
förslag (s. 69—72) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Förläggningsbyggnader m. m. ett förslagsanslag av 18 000 000
kr.,

2. till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet
ett reservationsanslag av 1 000 kr.

6. Arbetsmarknadsutbildning m. m.

Kungl. Maj:t har under punkten B 7 (s. 72—81) föreslagit riksdagen att

1) godkänna i propositionen förordad ändring av barntillägget inom
utbildningsbidraget, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1971,

2) till Arbetsmarknadsutbildning m. m. för budgetåret 1971/72 anvisa
ett förslagsanslag av 600 000 000 kr.

Motioner

1. Motionen 1971: 283 av herr Hallgren m. fl., vari föreslås att riksdagen
vid behandlingen av punkten B 7 måtte besluta dels a) att grundbidraget
vid arbetsmarknadsutbildning fastställs till 650 kr. per månad,
b) att barntillägget höjs till 120 kr. per månad för varje barn under
18 år, c) att bortavistelsebidrag i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens
motivering införs med 450 kr. per månad, dels att riksdagen under
punkten B 7 anslår ett till 640 000 000 kr. uppräknat belopp.

2. Motionen 1971: 284 av herr Helén m. fl., vari såvitt nu är i fråga
yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer dels att inkomstprövningen
av utbildningsbidragen mot makes inkomst upphör,
dels om förslag till statsbidrag till företagsutbildning i enlighet med i
motionen angivna riktlinjer.

3. Motionen 1971: 1101 av fröken Andersson i Stockholm m. fl., vari
yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att omskolningsbidrag
skall utgå också för körkortsutbildning när den omskolade
för det kommande arbetet är hänvisad till egen bil och körkort saknas.

InU 1971:3

Utskottet

Från anslaget bestrids utgifter för yrkesutbildning som sker av sysselsättningspolitiska
skäl. Huvudsakligen omfattar verksamheten personer
som på grund av arbetslöshet eller risk för arbetslöshet eller av andra
skäl behöver utbildningen för att få stadigvarande arbete. Som försöksverksamhet
anordnas sedan budgetåret 1966/67 s. k. bristyrkesutbildning
för inte arbetslösa personer. Denna utbildning har haft och har
fortfarande ringa omfattning.

I propositionen lämnas på s. 75-77 en redovisning för arbetsmarknadsutbildningens
omfattning, kostnader och resultat under budgetåret
1969/70. Utbildningen omfattade totalt 98 000 personer, av vilka 75 000
påbörjade sin utbildning under budgetåret. Siffrorna inkluderar ca 4 000
personer i lokaliseringsutbildning, som fr. o. m. innevarande budgetår
finansieras från särskilt anslag.

Arbetsmarknadsutbildningen bedrivs vid särskilda av skolöverstyrelsen
anordnade kurser men kan också meddelas i andra former. Av de
elever som började utbildning under budgetåret 1969/70 var 43 %
placerade i skolöverstyrelsens kurser, 8 % i företagsutbildning (exkl.
lokaliseringsutbildning), 29 % i det reguljära utbildningsväsendet och
20 % i »övriga kurser» (bl. a. kurser i bildningsförbundens regi).

I propositionen läggs fram en plan för arbetsmarknadsutbildningen
under budgetåret 1971/72. Enligt planen beräknas 75 000 personer
(exkl. lokaliseringsutbildning) påbörja utbildning vilket innebär en fortsatt
volymmässig expansion av utbildningsverksamheten jämfört med
budgetåret 1969/70. Ett väsentligt drag i planen är att andelen elever i
skolöverstyrelsens kurser förutsätts öka (till 49 %) på bekostnad av utbildning
inom det reguljära ubildningsväsendet och övriga kurser. Bakgrunden
är enligt vad som uttalas i propositionen en alltjämt betydande
efterfrågan på arbetskraft inom flertalet industribranscher. Som särskilt
angeläget framhålls att tillgodose exportindustrins och den importkonkurrerande
industrins arbetskraftsbehov. Skolöverstyrelsens kurser är så
utformade att ett tillskott av arbetskraft kan komma arbetsmarknaden
till del relativt snabbt. Utskottet delar departementschefens uppfattning
att en expansion av arbetsmarknadsutbildningen i denna riktning är angelägen
i nuvarande situation.

Vidare redovisas erfarenheter av försöksverksamhet med viss allmän
utbildning inom arbetsmarknadsutbildningen. Utbildningen avses omfatta
288 lektioner och förlänga den individuella kurstiden med 8 veckor.
Enligt vad utskottet erfarit kommer denna allmänna utbildning att vara
införd vid samtliga kurscentra den 1 april i år. Liksom departementschefen
finner utskottet detta inslag i utbildningen vara ett viktigt bidrag
för att kompensera brister i kursdeltagarnas grundläggande utbildning.
Utskottet vill erinra om att av de kursdeltagare som påbörjade arbets -

InU 1971:3

marknadsutbildning under kalenderåret 1969 (totalt nära 70 000 personer)
hade 62 % tidigare genomgått endast folkskola, fortsättningsskola
eller liknande utbildning. På grund av de begränsade erfarenheter av
undervisningen i allmänna ämnen som hittills föreligger instämmer utskottet
i departementschefens åsikt att resultatet av den fortsatta verksamheten
bör redovisas kontinuerligt och senare läggas till grund för
bedömningen av den allmänna utbildningens plats i arbetsmarknadsutbildningen
och i vuxenutbildningen.

I propositionen anmäls att arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen
med stöd av riksdagens år 1969 fattade beslut (SU 58 s. 15, rskr.
189) bemyndigats att försöksvis under innevarande budgetår anordna
beställningskurser åt näringslivet mot full kostnadstäckning.

I motionen 284 begärs förslag till statsbidrag för företagsutbildning.
Motionen bygger i denna del på ett förslag av arbetsmarknadsstyrelsen
om försöksverksamhet på det berörda området. Bidrag skulle utgå till
företagen med 3 kr. per elev och närvarotimme. Endast sådan utbildning
som har karaktär av omskolning eller bristyrkesutbildning skulle
omfattas av stödet.

Riksdagen har vid flera tillfällen tidigare avslagit liknande motionsyrkanden
(SU 1968: 63 s. 17, 1969: 58 s. 14-15 och 1970: 54 s. 14).

Enligt utskottets mening skall det finnas särskilda skäl för att man
skall frångå principen att företagen själva skall svara för utbildningen
av personal. Sådana skäl kan sägas föreligga beträffande äldre och
handikappad arbetskraft samt vid lokaliseringsutbildning. De motiv motionärerna
anför för att utvidga stödet till företagsutbildning har inte
övertygat utskottet och motionsyrkandet avstyrks därför.

I motionen 1101 yrkas att körkortsutbildning skall kunna ingå som
ett led i arbetsmarknadsutbildning i det fall eleven vid anställning efter
avslutad yrkeskurs måste färdas i egen bil till och från arbetsplatsen.
Den föreslagna körkortsutbildningen har till syfte att underlätta för personer
att utan hinder av otillräckliga eller obefintliga allmänna kommunikationer
ta arbete på längre avstånd från hemorten. Utskottet ställer
sig tveksamt till om kostnadsfri körkortsutbildning är ett verksamt medel
att uppnå detta syfte och avstyrker motionsyrkandet.

Vad gäller det vid arbetsmarknadsutbildning utgående utbildningsbidraget,
som består av grundbidrag, hyresbidrag, familjetillägg för barn
och i vissa fall för make samt särskilt bidrag, förordas i propositionen
att bamtillägget höjs från 60 till 100 kr. per barn (under 16 år) och
månad. Utskottet tillstyrker detta förslag.

I motionen 283 begärda höjningar av grundbidrag m. m. - i huvudsak
i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens förslag i ämnet - vilka motionärerna
själva beräknat kosta ytterligare 40 milj. kr. anser sig utskottet
bl. a. av statsfinansiella skäl inte kunna tillstyrka.

Enligt gällande bestämmelser reduceras utbildningsbidrag för gift per -

InU 1971:3

son av makes inkomst. Inkomstprövningen påverkar dock inte barntilllägget.
I motionen 284 yrkas att inkomstprövningen inte heller skall
gälla grundbidraget, som f. n. kan nedsättas till lägst hälften av eljest utgående
belopp. I detta sammanhang vill utskottet erinra om att chefen
för inrikesdepartementet enligt bemyndigande den 11 september 1970
tillkallat en sakkunnig för översyn av inkomstprövningsregler och administrativa
regler samt av samordningen mellan skilda bidrag vid arbetsmarknadsutbildning.
Den sakkunnige skall undersöka bl. a. om nuvarande
bidragsregler i några hänseenden bör ändras så att de blir bättre
ägnade att fylla sitt ändamål. Bl. a. bör enligt direktiven den sakkunnige
behandla frågan om bidragsprövningen i princip skall grundas enbart
på sökandens egna förhållanden eller om hänsyn bör tas till hela familjens
ekonomiska bärkraft.

Den i motionen upptagna frågan om inkomstprövning mot makes inkomst
är alltså föremål för utredning. Resultatet härav bör avvaktas innan
man tar ställning. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motionsyrkandet.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. beträffande företagsutbildning avslår motionen 1971: 284, såvitt
nu är i fråga,

2. beträffande körkortsutbildning avslår motionen 1971: 1101,

3. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen
1971: 283, såvitt nu är i fråga, godkänner i propositionen
föreslagen ändring i fråga om barntillägget inom utbildningsbidraget,
att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1971,

4. beträffande inkomstprövning av utbildningsbidrag avslår motionen
1971: 284, såvitt nu är i fråga,

5. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen
1971: 283, såvitt nu är i fråga, till Arbetsmarknadsutbildning
m. m. för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av
600 000 000 kr.

7. Kontant stöd vid arbetslöshet

Kungl. Maj:t har under punkten B 8 (s. 81—84) föreslagit riksdagen
att till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1971/72 anvisa ett
förslagsanslag av 262 000 000 kr.

Motion

I motionen 1971: 1129 av herrar Mattsson i Skee och Mattsson i
Lane-Herrestad yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller
om sådan ändring av bestämmelserna angående omställningsbidrag, att

InU 1971:3

reduktion av utgående omställningsbidrag inträder vid en förmögenhet
om 90 000 kr. och att sådant bidrag ej utgår till den som äger förmögenhet
över 150 000 kr.

Utskottet

Från anslaget bestrids utgifterna för bidrag till de erkända arbetslöshetskassorna
och kommunala kontantunderstöd samt för de statliga
omstiillningsbidragen till äldre arbetslösa.

Utskottet har ingen erinran mot den i propositionen gjorda medelsberäkningen
som innebär en ökning av anslaget med 36 milj. kr.

Helt omställningsbidrag utgår med högst 800 kr. i månaden. I vissa
fall utgår halvt bidrag. Bidraget skall nedsättas om bidragstagaren har en
nettoförmögenhet som överstiger 60 000 kr. Till dem som äger förmögenhet
över 100 000 kr. utgår ej bidrag.

I motionen 1129 yrkas att angivna förmögenhetsgränser höjs till
90 000 resp. 150 000 kr. under åberopande bl. a. av att gränsen för
skattepliktig förmögenhet genom beslut av 1970 års riksdag höjts från
100 000 till 150 000 kr. Utskottet vill framhålla att omställningsbidragen
införts som ett provisorium i avvaktan på den översyn av formerna
för kontant stöd vid arbetslöshet som utförs av KSA-utredningen. Enligt
vad utskottet inhämtat avser utredningen att lägga fram sitt huvudbetänkande
under våren 1971. Med hänsyn härtill avstyrks motionsyrkandct.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. avslår motionen 1971: 1129,

2. till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1971/72 anvisar
ett förslagsanslag av 262 000 000 kr.

8. Särskilt stöd åt erkända arbetslöshetskassor

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts i punkten B 9 (s. 84—85) framlagda
förslag och hemställer

att riksdagen till Särskilt stöd åt erkända arbetslöshetskassor för
budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 7 500 000
kr.

9. Bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade

Kungl. Maj:t har under punkten B 10 (s. 85—87) föreslagit riksdagen
att

1) godkänna i propositionen förordade ändringar av grunderna för
bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade,

2) medge att beslut om bidrag till anordnande av verkstäder för
handikappade under budgetåret 1971/72 meddelas intill ett belopp av

InU 1971:3

25 000 000 kr.,

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta om ökning av den under 2)

upptagna ramen för budgetåret 1971/72,

4) till Bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade för
budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 25 000 000 kr.

Utskottet

Enligt gällande regler utgår bidrag till anordnande av verkstäder
för handikappade med vissa belopp för högst 15 eller när det gäller
särskilt utrymmeskrävande verksamhet högst 30 kvm per arbetsplats. I
propositionen föreslås att kvadratmetertalen höjs till 25 resp. 40. Bidrag
kan f. n. inte utgå för inredningskostnader som uppstår om huvudman
hyr oinredda lokaler. Bidrag bör enligt Kungl. Maj:ts förslag i sådana
fall kunna utgå med högst 50 % av inredningskostnader, som godkänts
av arbetsmarknadsstyrelsen, dock högst med 125 eller i vissa fall 175

kr. per kvm nettogolvyta. Utskottet tillstyrker dessa förslag.

De föreslagna bidragsändringama har förutsatts träda i kraft den
1 juli 1971. De innebär förbättringar av anordningsbidraget som i fråga
om planerade större verkstäder kan gälla betydande belopp för huvudmannen.
Enligt vad som upplysts utskottet har flera huvudmän med
färdigprojekterade verkstäder förklarat för arbetsmarknadsstyrelsen att
de önskar att deras ansökningar om bidrag avgörs först efter budgetårsskiftet.
För att undvika förseningar i den angelägna fortsatta utbyggnaden
av de skyddade verkstäderna och snedbelastning av anslaget
föreslår utskottet att bidragsändringama får gälla från den 1 januari

1971.

Vad i övrigt föreslagits i propositionen under denna punkt biträds av
utskottet.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till vad
utskottet anfört godkänner i propositionen förordade ändringar
av grunderna för bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade,
att tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1971,

2. medger att beslut om bidrag till anordnande av verkstäder för
handikappade under budgetåret 1971/72 meddelas intill ett
belopp av 25 000 000 kr.,

3. bemyndigar Kungl. Maj:t att besluta om ökning av den under 2)
upptagna ramen för budgetåret 1971/72,

4. till Bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade för
budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 25 000 000 kr.

InU 1971:3

10. Bidrag till driften av verkstäder för handikappade

Kungl. Maj:t har under punkten Bil (s. 87—90) föreslagit riksdagen
att

1) godkänna i propositionen förordad ändring av grunderna för bidrag
till driften av verkstäder för handikappade, att tillämpas fr. o. m.
den 1 juli 1971,

2) till Bidrag till driften av verkstäder för handikappade för budgetåret
1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 100000000 kr.

Motioner

1. Motionen 1971: 156 av herr Hamrin m. fl., i vilken med hänvisning
till vad som anförts i motionen 1971: 133 yrkas att riksdagen måtte
besluta dels att hos Kungl. Maj:t hemställa om en riksomfattande montering
av behovet av arbets vårdsplatser inom den skyddade verksamheten,
dels att bidraget för handikappad arbetskraft höjs från 2 500 till 3 000
kr. per halvår.

2. Motionen 1971: 284 av herr Helén m. fl., i vilken, såvitt nu är i
fråga, yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att arbetsmarknadsstyrelsen
ges i uppdrag att uppta överläggningar med företrädare
för de privata, kooperativa och offentliga arbetsgivarna och deras organisationer,
i syfte att uppnå överenskommelser om betydande utökningar
av antalet platser i halvskyddad verksamhet.

3. Motionen 1971: 1147 av herr Westberg i Ljusdal m. fl., i vilken
yrkas att riksdagen måtte besluta att särskilt bidrag till försöksvis bedriven
halvskyddad sysselsättning enligt bestämmelserna i kungl, brev
den 29 maj 1969 (punkt 2) får fr. o. m. den 1 juli 1971 utgå med ett
med hänsyn till graden av den anställdes handikapp differentierat belopp,
dock högst 4 000 kr. för halvår och plats som avses för person som
anställs på heltid.

U tskottet

Från anslaget täcks kostnaderna för dels driftbidrag till verkstäder
för handikappade, dels bidrag till halvskyddad sysselsättning och till
fortlöpande arbetsbiträde åt svårt handikappade.

Utskottet har ingen erinran mot den i propositionen gjorda anslagsberäkningen
för nästa budgetår.

Huvudman, som hyrt verkstadslokal och alltså inte uppburit anordningsbidrag
för lokalen, får i stället hyresbidrag beräknat efter samma
antal kvadratmeter som gäller för anordningsbidraget. I propositionen
föreslås att den höjning av kvadratmeterantalet som förordats beträffande
anordningsbidraget skall gälla även för hyreskostnadsbidraget.

Kungl. Maj:t föreslår ingen ändring av de bestämmelser som nu gäller
för halvskyddad sysselsättning och som innebär att arbetsgivare erhåller

InU 1971:3

ett bidrag om 2 500 kr. per halvår och handikappad person anställd på
heltid. Däremot förordas att bidrag till arbetsgivare för arbetsbiträde åt
handikappad anställd - en försöksverksamhet av blygsam omfattning -höjs från högst 2 500 till högst 3 000 kr. per halvår och person.

Utskottet tillstyrker av Kungl. Maj:t föreslagna bidragsändringar.

När det gäller de i motionerna 156 och 284 framställda yrkandena
om en riksomfattande inventering av behovet av platser inom den skyddade
verksamheten resp. överläggningar med olika arbetsgivare och deras
organisationer om utökning av den halvskyddade verksamheten får
utskottet anföra följande.

Utskottet delar uppfattningen att en snabb utbyggnad av både den
skyddade och den halvskyddade verksamheten är angelägen för att
öka de handikappades sysselsättningsmöjligheter. Inte minst gäller detta
om den halvskyddade sysselsättningen, där efter drygt tre års verksamhet
i ny form antalet tillsatta platser är 1 700, vilket är ett endast
något större tal än den årliga ökningen av platser i skyddade verkstäder
resp. i arkivarbete.

Utskottet vill emellertid i fråga om motionsyrkandena påpeka att det
ingår i uppdraget för den år 1968 tillkallade utredningen rörande den
skyddade sysselsättningen att kartlägga den nuvarande tillgången på
skyddade arbetsplatser, varvid även den halvskyddade sysselsättningen
bör beaktas, samt bilda sig en uppfattning om det framtida behovet av
olika slag av skyddad och halvskyddad sysselsättning i skilda delar av
landet. Utredningen bör vidare enligt direktiven överväga behovet av
att bygga ut den skyddade sysselsättningen och göra den till ett effektivare
arbetsmarknadspolitisk! medel. Härvid bör uppmärksammas behovet
av att sysselsättning bereds grupper som på grund av handikappets
art inte alls eller i alltför ringa omfattning kan inpassas i den
nuvarande skyddade sysselsättningen. Utredningen bör även överväga
om skyddad eller halvskyddad sysselsättning i delvis nya former kan
behöva anordnas för att tillgodose föreliggande behov.

Utskottet vill därjämte framhålla att arbetsmarknadsstyrelsen har
anmodat länsarbetsnämnderna att ta upp diskussioner med företag som
söker arbeftskraft om sådana förändringar av arbetsplatserna att de
som nu ställs utanför produktionen kan komma i arbete. Kontakterna
med företagen skall sikta till att arbetsförmedlingen tillsammans med
funktionärer från personal- och produktionsavdelningarna samt fackklubbarna
får möjligheter att inom företagen undersöka vilka förändringar
som kan vidtas för att flera äldre och handikappade skall kunna
anställas eller behålla sin anställning. Den försöksverksamhet som det
här är fråga om stöds i statsverkspropositionen dels av att medel beräknats
för 25 nya tjänster inom arbetsförmedlingen för kontakter med
företagen av det slag som nu åsyftas, dels av förslag om bättre bidrag

InU 1971:3

till företag för särskilda anordningar på arbetsplatser för handikappade.
Utskottet har tidigare under punkterna 2 och 4 tillstyrkt dessa förslag.

Utskottet finner med det anförda att syftet med motionsyrkandena i
nu berörda delar redan är tillgodosett.

Det i motionen 156 framförda yrkandet om ökat statsbidrag till halvskyddad
sysselsättning överensstämmer med ett i arbetsmarknadsstyrelsens
anslagsframställning framlagt förslag. Departementschefen avstyrker
styrelsens förslag på grund av dess svårbedömda konsekvenser
och med hänvisning till den pågående utredningen rörande den halvskyddade
sysselsättningen. Utskottet finner inte anledning frångå denna
bedömning och avstyrker därför motionsyrkandet. Samma skäl är i stort
sett tillämpliga även när det gäller det i motionen 1147 framställda yrkandet
om ett differentierat bidrag till halvskyddad sysselsättning. Utskottet
vill tillägga att motionärerna enligt utskottets uppfattning torde
ha underskattat de svårigheter som skulle bli förknippade med en sådan
differentiering. Även detta motionsyrkande avstyrks sålunda.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. godkänner i propositionen förordad ändring av grunderna för
bidrag till driften av verkstäder för handikappade, att tillämpas
fr. o. m. den 1 juli 1971,

2. avslår dels motionen 1971: 156 såvitt angår inventering av behovet
av arbetsvårdsplatser, dels motionen 1971:284 beträffande
åtgärder för ökning av antalet halvskyddade arbetsplatser,

3. beträffande höjning av bidraget till halvskyddad sysselsättning
avslår motionen 1971: 156, såvitt nu är i fråga,

4. beträffande differentierat bidrag till halvskyddad sysselsättning
avslår motionen 1971: 1147,

5. till Bidrag till driften av verkstäder för handikappade för budgetåret
1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 100 000 030 kr.

11. Vissa kostnader för vapenfria tjänstepliktiga m. fl. anslag

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkterna B 12, B 17, B 18
och B 19 framlagda förslag (s. 90-91, 100-102) och hemställer
att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Vissa kostnader för vapenfria tjänstepliktiga ett förslagsanslag
av 14 000 000 kr.,

2. till Arbetsdomstolen ett förslagsanslag av 560 000 kr.,

3. till Statens förlikningsmannaexpedition ett förslagsanslag av
580 000 kr.,

4. till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar ett förslagsanslag
av 9 000 kr.

InU 1971:3

12. Uppskjutna frågor

Utskottet kommer i betänkande 1971: 6 att yttra sig om de i förevarande
avsnitt av propositionen upptagna punkterna B 13-B 16 rörande
anslag till statens invandrarverk m. m. vilket utskottet här

anmäler.

Stockholm den 2 mars 1971

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i östersund
(s), Nilsson i Tvärålund (c), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren
(m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson (s), Johansson i Simrishamn
(s), fru Ludvigsson (s), herrar Lorentzon (vpk), Mattsson i Skee
(c), Fransson (c), Ekinge (fp) och Strindberg (m).

Reservationer

Vid 3. Allmänna beredskapsarbeten m. m.

1. beträffande flyttningsbidrag för nyutbildade av herrar Eriksson i
Arvika (fp) och Ekinge (fp) som anser

dels att det stycke på s. 6 i utskottets betänkande som börjar med
orden »Riksdagen har» och slutar med orden »denna del» bort ha följande
lydelse:

»De arbetsmarknadsmässiga motiven kvarstår för att lämna respenning
i första hand då lämplig anställning inte kan erhållas på utbildningseller
hemorten. På detta sätt skulle de nyutbildade jämställas med dem
som fått arbetsmarknadsutbildning. Förslaget i motionen tillstyrks därför.
»

dels att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen beträffande flyttningsbidrag för nyutbildade med bifall
till motionen 1971: 284, såvitt nu är i fråga, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

2. beträffande statsbidrag till industribyggnader m. m. av herrar
Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Mattsson i Skee (c),
Fransson (c) och Ekinge (fp) som anser

dels att det stycke på s. 7 i utskottets betänkande som börjar med orden
»Industribyggnader får» och slutar med orden »tillsatta industricentrautredningen»
bort ha följande lydelse:

»Statsmakternas beslut år 1964 om riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
innebar bl. a. att då försöksvis tillämpat system med investeringsbidrag
till industrilokaler i form av kommunala beredskapsarbeten inte
längre borde användas. Erfarenheterna av de s. k. verkstadshus som

InU 1971:3

uppförts inom landet och motsvarande verksamhet utomlands synes enligt
gjorda undersökningar vara goda. Med hänsyn härtill och till angelägenheten
av att ta till vara möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen
även på sikt i kommuner med besvärande sysselsättningsläge är det
enligt utskottet väl värt att försöksvis — som ett komplement till övrigt
regionalpolitisk! stöd — i kommunala verkstadshus tillåta förutom verksamhet
inriktad mot lokal service även annan industriell verksamhet.
Om sådana byggnader uppförs med bidrag från exempelvis arbetsmarknadsstyrelsens
anslag, skulle man också bredda styrelsens möjligheter
att finna lämpliga projekt för beredskapsarbeten. En försöksverksamhet
av nu angivet slag kan rymma en rad olika awägningsproblem. Även
frågan om aktualiserade projekt faller inom den kommunala kompetensen
hör hit. Dessa frågor bör emellertid enligt utskottets mening
kunna lösas. I de fall dylika projekt bedöms angelägna men tangerar
nyss berörda problem bör avgörandet ankomma på Kungl. Maj:t.»
dels att utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen beträffande statsbidrag till industribyggnader m. m. i
anledning av motionen 1971: 220 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Vid 6. Arbetsmarknadsutbildning m. m.

3. beträffande företagsutbildning av herrar Eriksson i Arvika (fp),
Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Mattsson i Skee (c), Fransson
(c), Ekinge (fp) och Strindberg (m) som anser

dels att det avsnitt på s. 15 i utskottets yttrande som börjar med
orden »Enligt utskottets» och slutar med orden »avstyrks därför» bort
ha följande lydelse:

»Enligt utskottets mening bör man pröva företagsutbildning på ett
vidsträcktare område än som f. n. är fallet. När det gäller utbildning som
kan betecknas som omskolning eller bristyrkesutbildning synes det inte
föreligga några hinder av principiell art med hänsyn till kostnadsfördelningen
mellan staten och företagen. Avgörande bör i sådana fall vara om
företagsutbildningen ställer sig billigare och effektivare än annan utbildning.
Utskottet förordar med hänsyn till det anförda att det igångsättes
en försöksverksamhet i enlighet med motionärernas förslag.»
dels att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen beträffande företagsutbildning med bifall till motionen
1971: 284, såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört.

4. beträffande utbildningsbidraget av herr Lorentzon (vpk) som anser
dels att de avsnitt i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med orden

»Vad gäller» och slutar med orden »kunna tillstyrka» bort ha följande
lydelse:

InU 1971:3

»Arbetsmarknadsutbildningen tillmäts allmänt stor betydelse. Det är
emellertid nödvändigt att reglerna för bidragsgivningen inte får en sådan
utformning att personer med behov av att genomgå sådan utbildning
på grund av bidragens otillräcklighet nödgas avstå härifrån. I motionen
283 framhålls att såväl nu gällande grundbidrag, barntillägg som
bortavistelsebidrag är otillräckliga, vilket också hävdas av arbetsmarknadsstyrelsen
i dess anslagsframställning. I motionen åberopas även
konstaterandet i 1960 års arbetsmarknadsutredning, att några detaljerade
undersökningar om det totala behovet av omskolning och fortbildning
som ett led i arbetsmarknadspolitikens strävan att åstadkomma
balans på arbetsmarknaden ej gjorts. Motionen ställer från denna utgångspunkt
inte förslag om en bidragsreform. Den begränsar sig till att
motverka den urholkning av utgående bidrag som ägt rum genom den
fortlöpande penningvärdeförsämringen. Det i propositionen framlagda
förslaget om höjning av bamtillägget från 60 till 100 kr. i månaden kan
från denna utgångspunkt inte anses tillräckligt. Utskottet tillstyrker de i
motionen ställda yrkandena att grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning
fastställs till 650 kr. per månad, att barntillägget höjs till 120 kr.
per månad för varje barn under 18 år, samt att bortavistelsebidrag i enlighet
med vad arbetsmarknadsstyrelsen förordat införs med 450 kr.
per månad.»

dels att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1971: 283, såvitt nu är i fråga,
samt i anledning av Kungl. Maj:ts förslag som sin mening
ger till känna vad utskottet anfört om förbättrade bidrag vid arbetsmarknadsutbildning
m. m.

5. beträffande medelsanvisningen under anslaget till arbetsmarknadsutbildning
m. m. av herr Lorentzon (vpk) som - vid bifall till reservationen
4 — anser att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen 1971: 283, såvitt nu är i fråga, till Arbetsmarknadsutbildning
m. m. för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag
av 640 000 000 kr.

Vid 10. Bidrag till driften av verkstäder för handikappade

6. beträffande inventering av behovet av arbetsvårdsplatser och åtgärder
för ökning av antalet halvskyddade arbetsplatser av herrar Eriksson
i Arvika (fp) och Ekinge (fp) som anser

dels att det avsnitt på s. 21 i utskottets yttrande som börjar med orden
»Utskottet finner» och slutar med orden »är tillgodosett» bort ha följande
lydelse:

InU 1971:3

»De i motionerna upptagna frågorna måste anses vara av hög angelägenhetsgrad.
Utskottet förutsätter därför att utredningen rörande den
skyddade sysselsättningen snabbt lägger fram förslag som är ägnade att
bidra till en lösning av problemen. Det är också viktigt att den aktivitet
arbetsmarknadsstyrelsen bedriver för att förändra arbetsplatserna följs
upp och att resultaten redovisas så att underlag ges för bedömning av
framtida åtgärder. Vad utskottet anfört i detta avsnitt bör bringas till
Kungl. Maj:ts kännedom.»
dels att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionen 1971: 156, såvitt angår inventering
av behovet av arbetsvårdsplatser, och motionen 1971:
284, beträffande åtgärder för ökning av antalet halvskyddade
arbetsplatser, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört i motsvarande frågor.

Särskilda yttranden
Vid 2. Arbetsförmedlingen

beträffande arbetsförmedlingens kontorsorganisation av herrar Nilsson
i Tvärålund (c), Mattsson i Skee (c) och Fransson (c) som anfört:

Som ett led i förslaget om arbetsförmedlingens kontorsorganisation
ingår frågan om koncentration av förmedlingsverksamheten genom viss
indragning av förmedlingskontor. I anledning av departementschefens
i denna fråga anförda synpunkter vill vi peka på behovet av en god
arbetsförmedlingsservice över hela landet. Vi vill i detta sammanhang
fästa uppmärksamheten på att detta är en viktig del i en centralorts
serviceutbud. Mot bakgrunden av att syftet med den kommunreform
som nu är under genomförande är att skapa bättre underlag för samhällelig
service åt kommunernas invånare och nära tillgång till arbetsförmedlingen
och dess tjänster är en betydelsefull del av denna service
vill vi särskilt understryka att det är angeläget att man behåller den
lokala service som nu finns på kommunernas och kommunblockens
centralorter.

Vid 6. Arbetsmarknadsutbildning m. ni.

beträffande inkomstprövningsreglema för utbildningsbidraget av herrar
Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Mattsson i Skee (c),
Fransson (c) och Ekinge (fp) som anfört:

Enligt vår mening talar både principiella och praktiska skäl för att
inkomstprövningen mot makes inkomst i fråga om rätt till utbildningsbidrag
avskaffas. Den nyligen tillsatta utredningen rörande bl. a. inkomstprövningsreglerna
bör ha detta som målsättning för utredningsarbetet.

InU 1971:3

Vid 10. Bidrag till driften av verkstäder för handikappade

beträffande halvskyddad sysselsättning av herrar Nilsson i Tvärålund
(c), Mattsson i Skee (c) och Fransson (c) som anfört:

När de nya reglerna för den halvskyddade sysselsättningen tillkom,
var den förutsatta målsättningen att man på detta sätt skulle skapa sysselsättning
åt 5 000 personer. Som framgår av vad utskottet anfört är
f. n. endast 1 700 personer sysselsatta i denna form. Samtidigt finns ett
angeläget behov av sysselsättning åt äldre personer särskilt i glesbygderna.
Till denna grupp hör jordbrukare, lanthandlare och andra som
har svårt att finna arbete på den öppna marknaden men likväl i princip
står till arbetsmarknadens förfogande. Enligt vår mening är det därför
önskvärt att i pågående utredning rörande nya former för skyddat och
halvskyddat arbete även prövas möjligheterna att i vissa fall medge stöd
till halvskyddad sysselsättning i eget företag.